Alla inlägg under februari 2014

Av Thomas Forsberg - 27 februari 2014 21:17

Åland är gjort. I ett grå trist väder som fick en att tro att det var i november månad man seglade ut ur Stockholms skärgård. Men vad gör det när man inne på båten kan sysselsätta sig med att äta (och det ganska rejält), dricka (med måtta den här gången, barnen var ju med...) och lyssna på sångfåglar från Norrköping och allt vad dom kom i från. De är ganska så duktiga dom där kryssningsvärdarna som underhåller. Sjunger bra och står ut med folk som inte sjunger lika bra på karaoken. Även om det ser ut att vara ett ganska så roligt jobb att underhålla kryssningsfolk, så är jag inte avundsjuk på dom och förresten så sprack drömmen redan vid sångdelen. Med mig bakom en mick så hade kryssningar varit utdöda sedan länge tillbaka.....


Att få åka i väg och slappna av från allt vad arbete, hemmets bestyr och även bandy är, var skönt och det var faktiskt vid bara ett tillfälle, eller kanske två... som jag tittade på Elitrapport i går kväll. Var ju tvungen att kolla hur det gick för damerna i sin första kvart mot Hammarby. Tror att det här var blott andra gången som jag inte skrev ett matchreferat till lokaltidningen om damlaget. Nu gick det ju bra ändå. 3-1 och 1-0 i matcher, vilket ger SAIK möjligheten att stänga serien redan på lördag. Det är också något man bör göra. Man är bara så mycket bättre än vad Hammarby är och med Johanna Pettersson i laget igen så verkar det ha blivit en nytändning som kan leda fram till ännu en final. Men vägen dit är fortfarande lång och om man tar sig förbi Hammarby, så väntar ju AIK i semifinal och där tror jag med all bestämdhet att vi får se tre matcher. Kan bli en riktig rysare det.


Friends Arena ja. I går när vi åkte förbi med bussen så satt jag och väntade på att vi skulle få se den. Sa flera gånger till Joel att den skulle dyka upp på vår högra sida. Det gjorde den. Men inte när jag trodde att det var dags. Helt plötsligt så såg jag bara en skylt som talade om att man inte skulle missa årets höjdare, bandyfinalshelgen. Men själva skådeplatsen lyckades man ju missa. Snopet om det nu skulle gå så illa att man inte får åka ner i år....


För en tid sedan så blev Svenska Fans SAIK-redaktion kontaktad av huvudredaktionen om att deltaga i Bandyhörnan. Ett studioprogram där man diskuterar det som har hänt den senaste tiden inom bandyn. Det ledde fram till diskussioner på min arbetsplats mellan mig och kollega Paschen om vem som skulle ta sig an uppgiften. En sak var vi rörande överens om i alla fall. Då båda har radioutseende så kunde ju inte det avgöra vem som skulle åka...Vi bollade frågan fram och tillbaka, innan vi kom fram till att det var ändå bäst att Thomas åkte. Ja men, vilken av dom då, undrar ni kanske... Det blev Paschen som fick ta det. Eftersom jag mer och mer har lagt Svenska Fans åt sidan och dessutom bokade en båtresa, så kände jag i alla fall att det var bäst att verkställande direktörn åkte... Skämt åsido. Pappa Paschen och son, Jonathan gör ett jättejobb med sidan och artiklarna sprutar ut. Well done, partners.....


I dag så var det så dags för tv-premiär, eller åtminstone webbtv för SAIK Svenska Fans redaktion och efter att ha sett programmet så kan jag bara säga att det blev ett bra val att låta Thomas åka. Ren och skär Skavlan-klass!


I kväll så vann också SAIK:s U20 sin första kvartsfinal. 6-1 på bortaplan mot Villa. Bra där och snacka om att slutspelet i bandyn har tocuh av Sandviken och Lidköping. Semifinalmöten i både herr och pojk och kvartar i juniorserien. Ska vi säga att vi tar en clean sheet på Lidköping den här våren....


Vill ni se bandyhörnan? Kolla in länken: http://www.svenskafans.com/fantv/program/734.aspx

ANNONS
Av Thomas Forsberg - 25 februari 2014 22:58

Så här var det. I mitten av andra halvlek så satt minstingen i knät på en mycket nervös och flaxande pappa. Hugo hade lite svårt att sitta still han med men det berodde inte på spänningen på isen. Hugo är bara 5 år så att det spelades en helt avgörande kvartsfinal framför hans ögon, var han lyckligt ovetandes om. Det var ju bara en bandymatch.


Mitt i nervpärsen med ställningen 2-2 på tavlan, tittar Hugo upp och säger något till mig, som jag inte hör. Kan vara av okoncentration eller så var det på grund av Broberganhängarnas vilda ropp från höger och trummor från vänster som gjorde att jag var tvungen att fråga honom vad han sa. Han tog i lite till och med smått irriterande röst så sa han: Kom ihåg att du lovade att vi skulle lyssna på Sean Banan i bilen på väg hem!"....


Vad säger man då? Jag kunde bara le med hela ansiktet och för en kort men ändå värdefull stund, koppla bort den dramatik som skedde framför oss. Att det stod 2-2 i femte kvartsfinalen. Att den med det ständiga slutspelsskägget, Bergman till domare inte kunde blåsa straff någon gång. Att Fryklund fortsatte att retas. Att SAIK spelarna hade fasligt sjå med nerverna. Och varför står det 2-2? Alla dom där tankarna hade, innan Hugos lilla påminnelse om hans stora begivenhet den här kvällen, snurrat friskt i mitt huvud och i bland så gick det också någon säkring så att tankarna blev till ord som kom ur munnen. Men vad är väl en bandymatch mot en King som glider in?....


Det blev alltså semifinal i år igen. För 20:e året i rad så spelar nu SAIK semifinal och man gör det mot Villa, precis som förra året. Skillnaden är nu att SAIK har hemmafördelen. Något som inte hjälpte Villa i fjol. Återstår att se om SAIK tar vara på den möjligheten. Vill inte sia om den serien nu utan stannar här och nu.


Broberg. Detta gulsvarta lag som aldrig verkar ge upp. Tror inte att det ordet står någonstans i en ordbok i Söderhamnsområdet efter den här bataljen. Efter första halvlek var jag bara tacksam för att inte Broberg hade ett par måls överläge. Det hade inte varit orättvist och dom där första halvlekarna i dom tidigare matcherna i Göransson Arena, kändes som dom aldrig hade spelats. Halvlekarna som inte finns....

Med en stor klack med sig så spelade man ut första kortet i psykkriget genom att vinna slantsinglingen, byta sida. Det tror jag inte har hänt förr i Göranssons snart femåriga historia. Men man ville kanske anfalla mot sina vänner där på kortsidan och samtidigt testa Pasis nerver. Mina nerver sprack efter 1.55 då Engström gjorde 0-1. Och inte blev det bättre av att SAIK-spelarna verkade ha blivit både chockade och nervösa av det tidiga ledningsmålet. Man slarvade med passningar och i bland kändes det som om man hade innebandyklubbor och rullskridskor på sig. Nä, det var bara ren tur att det stod 1-2 i paus.


I andra halvlek klev en spelare fram mer än någon annan i SAIK. Johan Östblom plockade då plötsligt fram det där stålet som Brobergarna verkade ha smält ner och skickat på export till Kina i första halvlek. Där snackar vi en spelare som tog ansvar. För när det tappades bollar på mitten och Erik Pettersson inte fick något att stämma och Edlund lekte osynlige mannen, klev Johan fram och rätade upp hela skutan som verkade gå på grund redan i februari månad. Från sin nya position som back satte han fart på grejerna och tog åkningar, bröt och var så där slutspelstjurig som man vill se.


En läcker framspelning till Edlund som för första gången i matchen blev synlig när han distinkt krutade in 3-2. Med 10 minuter kvar så lutade jag mig över mot Camilla och sa att Östblom måste bli vald till SAIK:s bäste spelare för dagen. Då bjuder han helt plötsligt på ett jätteläge för Broberg. Jag svalde orden och väntade mig det värsta men Johan och resten av laget redde upp det och Ted Haraldsson kunde sedan servera Edlund fram till sitt andra mål.


Men som sagt var, Johan Östblom var mannen som vände det här till att bli en kväll i glädjens tecken i stället för ett chockartat tillstånd som hade varat i många veckor.


Jag har gång på gång varnat för Broberg att det är ett s k Spöklag för SAIK. Men att dom skulle vara med och spöka så här långt, som till en femte match och dessutom vara det bättre laget i 52 minuter, nä det hade jag inte trott. Så tack, Broberg och era fans för en sanslös serie. Ni kan och ska vara stolta över er insats.


I Västerås så vann VSK klart med 7-2 och det blir nu en grönvit semifnal. Trodde inte det men jag kan bara bocka och buga för Västerås som visar vad tradition innebär i bandy. Den är starkare än vad många tror. Nu tänker jag inte ens spekulera i hur det går mot Hammarby. Hur jag än tänker och gör, så blir det i alla fall åt andra hållet....


I från Lidköping så kan vi också ta med oss att U18 vann den första semifinalen mot Villa med 7-5. Så på söndag blir det två spelarbussar från Lisch upp till Sandviken. 11.00 SAIK U18-Villa och 14.45 SAIK A-Villa. Snacka om bandysöndag. Kan även kompletteras med en tredje kvartsfinal i damernas slutspel där SAIK möter Hammarby. Men det tror jag inte. SAIK bör klara av det på två matcher. Man börjar i morgon på bortais.


Så hur blev det med löftet att lyssna på Sean Banan? Självklart så lyssnade vi på Sean hela vägen. Eller, åtminstone till någonstans vid Stabeck. Då hade gossarna somnat så i stället för Skaka Rumpa blev det NRJ. Fast egentligen så skulle man efter en sådan här kväll kanske ha lyssnat på Karlavagnen för att lugna ner sig en aning.... Men det får vi ta i morgon då vi hela  familjen tar en tur till Åland. Skepp o hoj vi ses om någon dag!!


ANNONS
Av Thomas Forsberg - 24 februari 2014 19:23

Var inte tänkt att bli två inlägg idag men jag är bara tvungen att tipsa om en blogg som ni ska besöka. Joel Engström, bandyspelare i SAIK:s junior och pojklag skriver om hur det är att vara bandyspelare. Det senaste inlägget är väldigt tänkbara ord som han delar med sig av och det får en annan som bara bandybloggar och tycker att en femte kvartsfinal är det viktigaste, att stanna upp för en stund. Efter att ha läst Joels inlägg så känner jag plötsligt att matchstraff, heta känslor och vilka som ska vinna inte är lika viktigt som vikten av att vara goda medmänniskor. Läs det här!

Av Thomas Forsberg - 24 februari 2014 15:15

SAIK målade mest i första. Brobergs tio sista minuter vann den andra. SAIK ägde den tredje. Broberg vågade mest den fjärde. Vilka vinner den femte? Ja nu är vi framme vid vägs ände. Nu finns det inga fler livlinor för varken SAIK eller Broberg. I morgon klockan 19.15 startar matchen som ska avgöra om SAIK för 20 säsongen i rad ska ta sig till semifinalspel. Eller om Broberg blir det första laget sedan Boltic 1994 slog ut SAIK i kvarten. Skulle Broberg vinna så gör man sin första semifinal sedan 1985!


Det mesta kring den här sista matchen kretsar kring matchstraff. Ett som blev av och ett som skulle ha blivit av. Tänker naturligtvis på situationerna med Jonas Nygrens tredje utvisning och "halsslaget" som verkar ha blivit hela Hälsinglands sak. Jag skrev i går vad jag tyckte om regeln med tre utvisningar lika med matchstraff och jag har ju inte ändrat uppfattning över natten. Så det är bara att beklaga att inte den duktige Nygren kan vara med i den här häftiga matchen. När det gäller Magnus Muhréns utfall på Fryklund så har jag sett det nu och kan väl tycka att det är väl dumt av Magnus att vara däruppe med klubban och ska vara glad att inte det röda kortet visas upp. Så är det och det tänker jag inte bestrida. Sen vad Fryklund i bland gör på en bandyplan, kan vi ta en annan gång. Det finns nog bildbevis även på nummer 84 om skulle kunna betraktas som icke försvarbart. Men det är inget försvar till det som hände i lördag, så är det sagt också....


Men till er alla som förespråkar att man ska kunna tilldela matchstraff i efterhand på dom tv-bilder som finns, så vet ni lika bra som jag att det fungerar inte så i bandy. Vi har ju ett ganska färskt fall då Berglund i Bollnäs armbågade ner Edlund. Syns också väldigt bra på tv-bilderna. Men det blev ju inget med det heller. I ishockey använder man ju sig av bilder på tacklingar som gett skador och utdelar straff efter det. Men i det här fallen så kunde ju både Edlund och Fryklund spela vidare. Om det har med saken att göra, vet jag inte och även om det hade blivit skador på dom så tror jag inte att bandyförbundet hade agerat.


SAIK och Broberg har aldrig varit dom bästa vännerna på isen direkt så att den här kvarten skulle bli het värre, stod redan i historieböckerna. I båda lagen finns tekniskt skickliga bandyspelare med vinnarskallar. Där finns också spelare med samma vinnarinstinkt som dessutom inte kliver undan när det smäller. Det borgar för dessa tuffa drabbningar. Kan tänka mig att i Lidköping sitter man och hoppas på både dubbla förlängningar och några matchstraff. Nu tror jag ändå att vi kommer att klara oss i från fula tag i morgon. På taktikgenomgången före matchen så står nog Disciplin som nummer 1 på listan....


Det är ju Villa som väntar i en semifinal och man kan spekulera både hit och dit hur bra det är med att göra slut på en kvartsfinal efter tre matcher. Fördelen är ju att man får vila upp kroppar som är slitna. För även om det bara blev tre matcher mot Edsbyn så tog det säkert på krafterna ändå. Nackdelen är den att man tappar säkert en del i matchtempot och för Villas del så får man ju också träna utomhus nu under hela den här veckan eftersom sjungande artister från både Hudiksvall och andra ställen har intagit arenan för en andra chans. Det kan påverka.


Oavsett vilket av lagen, SAIK eller Broberg som tar sig vidare så känns Villa som favoriter. Blir det Broberg så är dom gigantiska favoriter då man helt plötsligt får fördelen av en extra hemmamatch. Skulle det bli SAIK så får man ju inte det men med Micke Nilsson borta och ett SAIK som i mitt tycke inte verkar ha träffat formtoppen riktigt (vallaproblem?), så känns det som att Villa har lite fördel. Tycker ni att det låter nedslående alla SAIK-are och Brobergare? Ja, jag har väl inte utnämnt mig själv till Skandinaviens största pessimisst, för inte.... Om SAIK skulle ta sig först förbi Broberg och sedan Villa, har man gjort en enorm insats. Det grundar jag i första hand på det faktum att man tappat kanske lagets viktigaste spelare den här säsongen. Inget ont om Bergman, backvikarie Östblom och uppväckta Dino på mitten. Men att bli tvungen till att göra dessa ommöbleringar i ett lag som funkat så bra under i stort sätt hela säsongen, kan inte gå obemärkt förbi. Kan inte släppa den där sista seriematchen mot Edsbyn där SAIK föll och tappade serieledningen och privileget att få välja först i slutspelet. Hade man klarat den uppgiften hade jag sett på framtiden med helt andra ögon. Ursäkta mig, VVV (Vetlanda, Vänersborg och Västerås)....


Det är lätt att sitta framför en dator och tänka och tycka. Det är ändå på plan det avgörs. Slaget om Gävleborg del fem kan ta sin början och jag hoppas att det blir en välspelad match och naturligtvis så ser jag gärna att SAIK gör en repris av dom två tidigare matcherna i Göransson Arena.


Spännande kan det få bli på annat håll. Det spelas ju en till kvartsfinal. Den mellan Västerås och Vänersborg. Den har tagit en liten konstig väg till femte och avgörande. VSK hade underläge med 0-2 i matcher innan man i två matcher vunnit ganska så övertygande och med Fagerström mystiskt skadad, har Vänersborgs möjligheter att nå en semifinal, minskat drastiskt. Har ju haft IFK som favoriter till att vinna den här serien så jag måste väl stå fast vid det men att slå VSK i en femte match på bortaplan, är inget lätt uppdrag. Hammarby gjorde det för något år sedan och då var det väl en viss herr Karlsson som ledde Bajen... Är det något som kan hjälpa IFK? Svaret kommer i morgon....



Av Thomas Forsberg - 23 februari 2014 21:31

Var och såg filmen Frost på bio i dag. En rolig historia om ett land där en drottning hade magin att skapa is och snö, vilket också ledde fram till att en snögubbe vid namn Olof föddes. En kul prick som såg på alla situationer som möjliga och hans högsta dröm var att få ligga på en badstrand och sola och det där med att han skulle smälta bort, berörde inte honom nämnvärt mycket. Han visste inte vad ordet omöjligt var. Medan jag satt där och skrattade åt alla dråpligheter han bjöd på, kom jag att tänka på Broberg. Bandyns svar på snögubben Olof...


Mottot för Söderhamnslaget har under hela den här kvartsfinalen varit att man aldrig ger upp. Nähä, menar ni det??....  Man har förlorat stort två gånger om i Sandviken. Men rest sig när man har kommit hem. Vänt hopplösa underlägen och avgjort på sista skottet. Gårdagens drabbning på Hällåsen var ännu ett kvitto på att Broberg är ett lag som verkligen kan skaka SAIK och nu har man skakat fram en femte match och berövat mig och min familj en kryssning till Åland... Jo, man tackar för den....


Jag fick ju lov att följa matchen via telefon från ett 40-års kalas i går kväll och då resultatet blev som det blev var det ju bra att det var gratis dricka. Skölj bara skölj.... Har inte sett några bilder från matchen och jag tänker inte se några heller. Men det gick visst hett till och det blev ett matchstraff på Nygren. Sen skulle visst Muhrén ha haft ett också (twitterstorm i går kväll) efter att ha träffat Fryklund över halsen med klubban. Eftersom jag inte har sett något av det så tänker jag inte kommentera det. Det är ju trist om SAIK:s bäste spelare i går, har jag läst, ska ha gjort sig skyldig till ett sådant pass grovt övertamp på bandyreglerna. Men då det var Fryklund som var inblandad, är jag tyvärr inte förvånad att det händer grejer. Försvarar inte Muhrén men i förra matchen var väl nummer 84 rätt nära i en situation där Muhrén fick en smäll i huvudet och tvingades utgå för en stund. Ja, en sak är då säker inför kvartsfinal 5 på tisdag. Det lär smälla friskt. Bara det håller sig inom lagar och ordning.


Sen tycker jag att det är synd om Jonas Nygren som efter sina tre utvisningar i matchen fick lindrigt matchstraff och således är avstängd till tisdagens match. Dålig regel tycker jag och jag hoppas den ses över. Att dra på sig tre utvisningar under 90 minuter är väl inte helt ok det heller men att det i sin tur ska leda fram till en matchs avstängning, tycker jag är fel. Gör om. Gör rätt.....


Ja, jag sa när slutspelsvalen var gjorda att det här inte skulle bli någon enkel resa för SAIK. Broberg har aldrig passat SAIK speciellt bra. Även om antalet segrar är på markant plussida så är det något med Brobergs spel som gör SAIK-spelarna lite skakiga och nervösa i sitt agerande. Konstigt då man under två hemmamatcher i det här slutspelet gjort 22 mål framåt och aldrig varit i närheten av att förlora. Men så fort man kommer upp till "förskräckliga Hällåsen", ja då ramlar allt ihop och man uppträder inte alls som ett lag som aspirerar på en finalplats.


SAIK ska gälla som favoriter på tisdag, inget snack om det. Men om Broberg hade allt att vinna i den tredje matchen så är det inget mot för vad dom har nu. Så pressen ligger ju på SAIK, helt klart och nu är det lite upp till bevis för stålmännen om man har vad som krävs för att reda upp det här. Jag vet i alla fall ett gäng bandyspelare och ledare lite längre söderut som just nu sitter och småmyser i sina stugor. Att SAIK och Broberg spelar i fem matcher mår väl ingen i Lidköping dåligt av direkt. Då gör det kanske inte så mycket att man har "lånat" ut arenan till en massa artister som fått en andra chans....


På väg hem från bion i kväll så informerades jag av min son, Joel att VSK hade slagit Vänersborg och också dom fixat en femte match. Jag har ju totalsågat detta VSK ända från första matchen och nu kanske man får vackert sitta där på tisdagkväll och äta upp allt, vilket har hänt förr så det lär ju inte bli en chockerande upplevelse. Var tvärsäker på att Vänersborg skulle skjuta sig till semifinal i kväll men 3-7 är ju inget att diskutera. Men jag vet inte om jag vill påstå att VSK är lika stora favoriter som SAIK till att vinna tisdagens match. Tror fortfarande på Vänersborg. Det jag är mer säker på är att Hammarbyfansen kan börja köpa plåtar till den 16:e mars. Dom här fem matcherna som VSK och Vänersborg kör nu kommer att sitta i benen och det passar ju bra för Hammarby.


I dag så tog sig SAIK U18 ett steg närmare sin final som spelas den 8 mars i Örebro. Man slog Vänersborg med 13-2 i den andra kvartsfinalen och sammanlagt så vann man med 20-5. Villa väntar nu i semifinal och det blir naturligtvis en tuff match men inte på något sätt omöjlig. Man börjar på bortaplan på tisdag.


Till sist så lär man väl kommentera OS-finalen i hockey också. Men jag gör det kort. Utan Henke Lundqvist i mål hade det här blivit den största förnedringen i svensk hockeyhistoria. Nu stannade det vid "bara" en överlägsen seger för hockeyns moderland.


  Snögubben Olof, ett äkta Brobergfan

Av Thomas Forsberg - 21 februari 2014 21:55

Satt på Mc Donalds i går kväll före matchen. Middag med båda sönerna medan mamma jobbade och kunde inte följa med på den kulinariska resan med två Happy Meal och ett annat meal som jag redan glömt namnet på. Jag är och har alltid varit en Big Mac:are men i går testade jag någon ny variant och den var helt ok.


Mitt i njutningen av detta energirika tillskott, ringde min telefon. Kollega Thomas frågade om jag satt ner för det var ett krav om han skulle berätta det han ringde för. Jag passade på att tugga ur ordentligt för det lät ju som det var Big News på gång här och det vore väl synd att sätta 65 kronors burgaren i halsen.

"Dino spelar i kväll", var budskapet och jag reagerade nog som man borde göra när man får höra en sådan grej. "Du skämtar", svarade jag men Thomas nej, var både troligt och ganska markerande. När telefonsamtalet var över så blev jag glad. Min kanske största hjälte i den svartvita tröjan skulle alltså göra minst en match till.


Stefan Dino Söderholm slutade med bandy efter en tung semifinalförlust mot VSK där matchserien gick till fem matcher och VSK hade avgörandet på hemmaplan. Jag kommer ihåg att det  var tungt att ta emot beskedet att Dino redan vid 29-års ålder skulle lägga av. Det var något med hans spelstil som jag gillade. Det var en mittfältsmotor som aldrig verkade få soppatorsk och vinnarskalle som räckte och blev över för hela Sandviken med omnejd.


Så att få beskedet att det var dags för comeback för Dino, vid 18-tiden på Mc Donalds, gjorde att jag ville berätta det för alla som satt därinne. Men det slog mig ganska snabbt att det var ingen större idé. För ända sedan vi hade klivit innanför dörrarna, iklädd våra SAIK-tröjor, kändes det som om vi hade åkt till fel stad och hamnat typ i Söderhamn....
Varför då, kanske ni undrar? Jo, för det kändes som vi blev uttittade och ingen förstod varför en vuxen karl och två pojkar kom in i SAIK-kläder. Är det match i dag?, var känslan jag fick att alla dom 20-25 personerna tänkte medan dom doppade stripsen i cheddardippen...


Det kanske inte är så konstigt att publiken inte har kommit på matcherna i den utsträckning som man önskat från SAIK. Intresset verkar ligga runt dom ca 1500 som snittet ligger på i år. Det här som jag upplevde på MC Donalds var bara ett kvitto på att det inte är bättre i Sandviken. Bandyn verkar inte beröra människorna på samma sätt längre.


För lek med tanken att det här hade utspelat sig i Gävle på en liknande restaurang, en matchdag i SHL. Då hade det nog sett lite annorlunda ut. Ok, man kanske inte ska jämföra intresset för hockey och bandy i det här området. Det är ju mer av ett hockeydistrikt. Men jag har ändå svårt att förlika mig med att folk i Sandviken inte tar chansen att se ett av Sveriges, ja kanske världens bästa klubblag, spela. Är det att man har skämt bort publiken? Ja, kanske. I mitten av 90-talet när SAIK började arbeta sig uppåt och kom att bli det här topplaget man nu är låg snittet för en säsong stadigt runt 2-2500 tusen på en säsong. Sedan 2004 har det hänt en gång att man tagit sig över 2000. Så visst kan det ha smugit sig in en sorts mättnad hos folk och en del påstår att sedan det blev (inne)bandy , så har folk slutat gå. Det är ju märkligt kan jag tycka. Jag går i alla fall på bandy för att se fart, bra spel och rättvisa förhållanden. Vill jag se snöskottning, kan jag stanna hemma och köra med spaden på gården fram och tillbaka. Men då undrar jag var dom bakåtsträvarna fanns när SAIK spelade sina två utematcher den här säsongen. Edsbyn och GAIS lockade tillsammans 1787 åskådare. Jo, jag tackar jag....


Kan sitta och älta hur länge som helst om det här men jag kan nog knappast göra någon skillnad. Jag kan ju inte räkna med att alla bandyintresserade i Sandviken skulle finnas på Mc Donalds men ville bara berätta om känslan jag fick den här torsdagskvällen....


Desto gladare blev jag då när man fick se SAIK vinna den 3:e kvartsfinalen över Broberg. 11-2 var ju liksom inget snack om saken och att se nummer 88 på isen och höra publiken tissla och tassla om vem det var och sitta där själv och veta, var en rätt ok känsla. Så tack, Thomas för den inside information...


SAIK har nu 2-1 i matcher och kan man nu åka upp till Hällåsen och spela ett lika säkert försvarsspel, bör det bli så att Söderhamns Kommun kan trycka på off-knappen på Hällåsens aggregat på lördag kväll. Men jag låter det vara osagt. Broberg kan, när man är desperata, vara riktigt vassa på sin hemmaarena. Det visade väl dom sista 10 i måndags....


Villa vann den tredje matchen mot Edsbyn och är nu klar för semifinal. Lite överraskad är jag att det tog slut så snabbt. Hade nog räknat med 4-5 matcher där. Men Villa har nu slagit Edsbyn i fem matcher den här säsongen och verkade ha det där extra lilla flytet man måste ha i ett slutspel. Sen har man ju målskyttar som är pålitliga. I Edsbyn så har det saknats och där ligger en stor anledning till att det blev som det blev.


I kväll så blev också Hammarby klar för semifinal. 6-2 mot Vetlanda. Såg första halvlek och då var Vetlanda skapligt med. Men jämnheten och tyngden avgjorde för Hammarby som kunde gå i från i andra halvlek. VBK ska vara nöjda ändå med sin säsong och dom här tre kvartsfinalerna. Man har verkligen sett till att det inte har varit en promenad genom parken för Söderbröderna och med lite mer rutin, kommer Vetlanda att knappa in på dom allra bästa lagen.


Västerås tog chansen att hänga sig kvar i slutspelet. Ett tidigt 0-3 underläge, vändes till smått imponerande 9-5 seger till slut och nu far serien ner till Vänersborg igen. Tror ändå på mitt grundtips att Vänersborg har ett riktigt bra slagläge nu. Hemmaplan och ett Västerås som fortfarande blandar och ger för mycket, gör Vänersborg till favoriter.


Morgondagens kvartsfinal spelas på kvällen, 17.15 Jag kommer att få följa den på telefon från ett 40-års kalas. Det kan bli så att jag blir lite asocial i två timmar. Kan och kan. Jag kommer att vara det.. Min förhoppning är sedan att jag ska bli väldigt social efter slutsignalen. Men det lägger jag helt i SAIK:s händer....

Av Thomas Forsberg - 20 februari 2014 10:30

Slutspelsskägg. Ett begrepp som är väldigt förekommande dessa tider. Alla spelare över 20, nåja nästan alla, ser mer eller mindre ut som Wassbergare när man kliver in på dom blänkande isarna på arenorna runt om i Sverige. Några får leva med ett kliande ansikte ända fram till den tredje söndagen i mars medan andra får användning av rakapparaten tidigare än vad man skulle vilja. I kväll så kan det bli välrakade Edsbysspelare som sätter sig på bussen hem till byn....


Själv så har jag en gång gjort den här resan. Det var när SAIK spelade slutspel 2003 och dom som kommer i håg sin historia, vet att då vann ju SAIK finalen. Då mitt skägg växer ganska så snabbt, kan ni ju tänka er hur jag såg ut. Det kliade rätt bra vill jag minnas och rakapparaten gick glödhet.


I år så gjorde jag helt tvärtom. Mitt i slutspelet så beslutade jag mig för att raka bort skägget. Illavarslande? Ja, kanske men när man ställs inför valet att kunna kramas med sin familj utan att dom riskerar att få sticksår eller tro på vidskepelse, så är det ett ganska så lätt val....


I kväll så är det som sagt var dags för kvartsfinal 3 då. I Lidköping förväntar sig runt 3-3500 åskådare att deras skäggiga hjältar i blått ska fixa en semifinalplats för femte året i rad. Och det är mycket som talar för att det kommer att bli en glad kväll i Lisch. Edsbyn har enligt rapporter gjort bra matcher men inte haft det där rätta flytet och det måste man ha och det känns som Villa har det i den här serien. Sen känns även Villa lite tyngre på dom allra flesta positioner och man har målskyttar som hela tiden levererar och spelare som ligger bakom målen. Ta en spelare som Lars Fall. Ytterhalv i Villa som på två kvartsfinaler har spelat fram till 4 mål och det är inga hörninslag. Där har Villa ett vapen som Edsbyn hade i Hasse Andersson förra säsongen. Efter en jämn första halvlek där anspänningen ligger på hemmalaget, tror jag att man i andra åker i från Edsbyn. Ni som följer mig vet ju nu att då ska ni springa i väg till närmaste spelkiosk och sätta pengen på Edsbyn....


I Sandviken så är det dock inget av lagen som i kväll kan kvittera ut någon semifinalplats. 1-1 i matcher efter en nästan osannolik avslutning i Söderhamn i måndags. Orkar inte dra någon snabbresumé över vad som hände utan konstaterar bara att det är inte över föränn den lätt korpulenta damen sjungit....


Det som var värre än förlusten i måndags var att Micke Nilsson skadade sig riktigt illa efter att ha fått Abbes ena skridsko över låret. Säsongen över för Micke och det känns mycket tungt att det skulle bli den avslutningen för en av SAIK:s viktigaste spelare den här säsongen. Det var många år sedan som SAIK hade en ledande libero som Micke har varit fram till nu. Jocke Bergman kommer ju att ta över den positionen och det är ingen ovan position för den unge backen så jag har allt förtroende för honom. Men visst kommer SAIK:s spel bli annorlunda resten av säsongen.


En fråga som förbryllat mig lite angående måndagen är varför SAIK inte tog timeout då Broberg kom närmare på slutet? Hade man gjort det så kanske aldrig 5-5 eller skadan skett. Man hade fått stopp på Brobergs flyt och kunna snackat ihop sig. Nu blev det ju ett längre avbrott då skadan skedde men då var nog mest tankarna på hur det hade gått för Micke, så då var det nog svårt att fokusera på taktiken. Hade man däremot då tagit en 1½ minutare direkt efter 4-5 reduceringen, kanske, det hade kunna förhindrats. Men det är ett stort kanske...


Nog om det. Nu handlar det om tredje matchen och vilket av lagen som ska skaffa sig ett övertag inför lördagens match på Hällåsen. SAIK kommer att prioritera defensiven, vilket man har slarvat i på slutet. 21 mål på dom tre senaste matcherna, skvallrar om att det inte riktigt fungerar. Det gäller att få stopp på djupledsbollarna och få tag i snabba spelare som Nygren och Larsson. Framåt känns ju alla forwards riktigt heta och kan man bara få lite bättre utdelning på hörnorna, ser det bra ut.


Tips? Nehe, det blir inget av med det utan jag hoppas bara att inte mitt avrakade slutspelsskägg sätter krokben för en seger i kväll....


Slutspelsskägg är skägg som odlas av idrottsutövare, särskilt inom lagsporter under pågående slutspel eller matchserier. Det bidrar till lagandan och förknippas av många med vidskeplighet – det skulle bringa otur att raka sig inför en viktig match menar den vidskeplige.

Fenomenet tros ha uppstått i Stanley Cup-slutspelet i den nordamerikanska ishockeyligan NHL. Laget Montreal Canadiens ordförande Sam Pollock hade tidigare sagt att det varit förbjudet att bära skägg. Någon gång på 1980-talet lät New York Islanders-spelare odla skägg under ett slutspel mot Montreal Canadiens för att knäppa motståndarna på näsan. Resultatet blev att Islanders vann fyra raka mästerskap.

I Sverige förknippas slutspelsskägg traditionellt lagom till slutspel, och vanligtvis inom ishockey. Traditionen är till och med så stark att lagets supportrar brukar ta upp den. Skägget har även spridit sig utanför tävlingsidrottens ramar, till exempel högskolestudenter som låter bli att raka sig under tentamensperioder, så kallat tentaskägg.


Så då vet ni....

Av Thomas Forsberg - 19 februari 2014 20:58

Magnus Muhrén slutar med bandy efter den här säsongen. Det meddelandet fanns att läsa på SAIK:s hemsida i kväll. Dom matcher som återstår (förhoppningsvis många) av den här säsongen blir det sista vi får se av artisten Muhrén. Jag skulle kunna sitta med datorn i timmar och skriva ner allt man minns om den här fantastiske bandyspelaren och framåt 06.00 i morgon bitti skulle avhandlingen vara klar. Det orkar jag inte i kväll så det får bli ett långsiktigt projekt.


Det första jag kommer i håg av nummer 13 är faktiskt från juniortiden, runt 1991, 1992. Då gick Magnus, som är jämngammal med mig, eller lika ung, heter det väl, på bandygymnasiet i Sandviken. Jag befann mig ca 20 mil norrut i fiendeland nummer ett, Hälsingland och Ljusdal. Jag gick på Skogsbrukslinjen där och hade ett par klasskamrater som gick på bandygymnasiet. Och varje gång som dom hade varit i väg och spelat kom dom tillbaka, högröda och skogstokiga på en viss Muhrén. Vill inte gå in på vad dom sa och tyckte om Magnus, men det var väl inte direkt dom vänligaste orden.

Retsticka, kommer jag dock i håg.... Men det var nog mycket att han var så pass bra redan då som gjorde att mina kompisar blev frustrerad.


1993 i november blev det så debut i A-laget, 19 år gammal och det var mot Katrineholm. Minns inte om det blev något mål i 9-3 segern men det blev det alldeles säkert. Och resten är ju en sann framgångsrik saga. SM-guld, VM-guld, Årets Man ett antal gånger och skyttekung. Listan kan göras lång av alla framgångar.


Förutom Rysslandsäventyr så hade Magnus fram till 2010 enbart haft SAIK som klubb sedan han kom från Skutskär 1993. Men säsongen 2010/11 startade Magnus ett nytt kapitel i sin bandykarriär då han lämnade SAIK för spel i GAIS. Ett beslut som många funderade över och så även jag. Men utan att gå in på några detaljer så var det saker som inte kändes rätt för Magnus i det läget och man kan väl säga att det blev en separation med lite bitter eftersmak.


Men så till den här säsongen hittade han åter tillbaka till den klubb där framgångarna tog sin början och det var säkert flera med mig som kände glädje över att parterna hade funnit varandra igen. Och Magnus visade ganska snabbt att han minnsann inte glömt hur bandyn i Sandviken spelas. Det tog ett par månader så var det som vanligt igen.


Skadan som Magnus ådrog sig i Tele 2 Arena var dock något som blev som en citronskiva i ett glas mjölk. Jag ska vara ärlig och säga att jag hade kryssat över nummer 13 i matchprogrammet för resten av säsongen. Men åter igen så visar Muhrén vilken vinnarvilja det finns i honom. På en månad så var han tillbaka och nu i slutspelet så har han producerat som att han aldrig varit borta. Ett äkta hattrick i Södethamn i måndags, räckte förvisso inte till seger men visade ändå Magnus storhet som bandyspelare. När det börjar lukta och osa slutspel, vaknar han till ordentligt.


Nu har dock Magnus bestämt sig för att det här är sista säsongen som spelare. Jag betonar, som spelare. Blir inte det minsta förvånad om han dyker upp i någon annan roll i SAIK inom en snar framtid. Såg också att man inom SAIK beslutat att han ska spela i nummer 13 resten av säsongen och hans "nya" nummer 100, tas över av Erik Säfström. Värdigt och bra agerat av SAIK, tycker jag. Och hoppas för Magnus skull att man nu tar sig hela vägen ner till Solna också. Det skulle vara ett sådant vackert slut på en bandysaga.


Så har ni inget för er i morgon kväll tycker jag att ni ska bege er ner till Göransson Arena. Dra med någon kompis som i sin tur drar med en till. Kom ner och heja fram dom svartvita krigarna till en viktig seger och passa på och njut av Magnus Muhréns bandyartisteri. En 20-årig show som nu är inne på sina sista föreställningar.... (fan vad sorgligt det där kändes att skriva då....)


Vill avsluta med ett klipp från 1986 då Magnus Muhrén vann en av sina första titlar. Från 1.54 in i klippet så handlar det rätt mycket om honom, kan man säga...

Presentation


Thomas nu fyllt 40 bloggar om bandy och framförallt SAIK

Länkar

Fråga mig

6 besvarade frågor

Tidigare år

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14
15
16
17 18 19 20 21
22
23
24 25
26
27
28
<<<
Februari 2014 >>>

Följ bloggen

Följ Densvartvita med Blogkeen
Följ Densvartvita med Bloglovin'

Droppnätet


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se