densvartvita bloggen...

Alla inlägg under januari 2015

Av Thomas Forsberg - 29 januari 2015 00:15

Det fanns anledning till oro inför den här matchen. Inget konstigt i min värld då jag oavsett motstånd känner oro men när Broberg kommer på besök så vet man aldrig vad dom gulsvarta har i överrasknings säcken. Ett helt gäng skridskostarka spelare och hårdföra backar som inte lägger något emellan när det handlar om det fysiska spelet. Och lägg därtill ett imponerande bortafacit. Endast två förluster och på dom tre senaste så hade man 26-6 i målskillnad med bland annat 6-3 mot VSK som toppen på gräddtårtan. Och när sedan skytteligaledare Nilsson låg hemma med feber och en långresa till Kina skulle kunna sitta i benen på hemmalaget, späddes mina farhågor om en tuff och jobbig 90 minutare på än mer.


Nu blev det ju inte riktigt det som hände den här onsdagskvällen i Göransson Arena. Det var nästan så det såg ut som om Broberg var det lag som hade varit ute på en flygtur, Nya Zeeland och tillbaka... Det här var en match som SAIK ägde från det att man spräckte nollan via Linus Forslunds friläge. För även om gästerna gjorde ett försök att hänga med då man på en fin hörnvariant reducerade till 2-1, var SAIK ett par nummer för stora i den här matchen och bjöd på en hel del fina bandymål.


Olle Berglund fick sätta sin första boll i elitserien och det var tack vare att Daniel Mossberg hade ögon i nacken. Erik Pettersson gjorde fyra mål och passade då på att utnyttja Nilssons febertopp och krypa närmare i skytteligan. 48 på EP nu. Förra säsongen stannade han på 49 mål. Om inte han smittats av Patriks förkylning lär det bli fler mål det här året..


Niklas Gälman växer i mina ögon. I dag stod han nog för en av sina bättre matcher i S-tröjan och även ett mål blev det. Niklas har vuxit i vad som kanske är en av SAIK:s svåraste kostymer, ytterhalvspositionen, på ett föredömligt sätt och det har gått fort.


Dagens match tycker jag visade att SAIK hittat tillbaka till det spel man vill spela. Ett klockrent defensivt arbete som börjar högt upp i plan och sedan full kontroll ända hem till Abbe som nu förmodligen har tagit över första handskarna. Falk har gjort en bra säsong men herr Bodin börjar nu komma upp i den standard han höll under förra säsongen och då blir det nog svårt att peta bort honom.


Med fyra matcher kvar, två borta och två hemma har SAIK ett gyllene läge att för första gången sedan 2012 ta hem serien. Det krävs fem poäng för att det ska bli verklighet och det ska man klara av. Hammarby borta på fredag är naturligtvis en mycket svår match och kanske fick Bajen lite luft under vingarna efter 8-3 mot Bollnäs med nygamla Brodén vid spakarna. Läste att han jobbar gratis säsongen ut. All heder för det!


Men spelar SAIK som man gjorde mot Broberg finns goda poängchanser. Sedan väntar Sirius (borta) och avslutningen med Kalix och Vänersborg hemma. Som den obotlige pessimisten jag är, går jag emot mig själv och säger att SAIK tar minst sju poäng på dom här matcherna och seriesegern är i hamn. Då får man ju också välja först och med tanke på säsongens resultat mot Broberg så tror jag att valet blir enkelt. Men dit är det ett tag och vi får lov att invänta slutspurten av serien först innan vi stansar in kvartsfinalerna 2015 i historieböckerna.


Till sist så vill jag bara hylla initiativet att flytta klacken till kortsidan. Mycket bättre tryck och fart har det blivit. Den gör sig mycket bättre hörd där och trummorna låter inte fullt lika kastrullaktiga. Till slutspelet kan det bli riktigt häftigt. Bra där!

ANNONS
Av Thomas Forsberg - 25 januari 2015 23:55

Mitt vänstra knä värker. Mina fingertoppar på högerhanden likaså. Man kan ju tro att man har utsatt sig själv för en mördande tuff klättring uppför en bergstopp någonstans i Alperna. Men, nej så är inte fallet. Anledningen till sveda och värk är en träning med SAIK U9...


I stället för att stå bredvid och frysa ute på Jernvallen så satte jag på mig skridskorna på Joels träning. Tänkte att dom kanske behövde någon som samlade bollar i snöhögarna kring den klassiska arenan och så började det också. Men sedan så blev det dags för en övning och jag fick då frågan om jag kunde hoppa in mellan stolparna. ”För att markera närvaro mer än målvakt” var ordern. Jodå, det skulle väl gå bra sa jag och tänkte att dom här unga kidsen skjuter väl inte så hårt och högt. Lite skridskoparader kan man väl göra.


Det gick tre skott sedan var min tes skjuten i sank. Ett välriktat och ganska hårt skott träffade mitt vänstra knä på utsidan och smärtan var så där otäckt jobbig. Ville bara vråla rätt ut men lyckades hålla det inom mig. Men det övriga tränarna fick i alla fall dagens första skratt. Dom var ju klok nog att stå på sidan av målet.

Efter ett par isare där jag faktiskt briljerade med skridskoparader var det dags för nästa smäll. Och nästa knä. Inte fullt lika hård träff dock men ont, svar ja.


Efter fem minuter började jag känna mig rätt nöjd faktiskt och tyckte att den här övningen kunde man kanske bryta nu. Då kommer min son,Joel åkandes. Får en perfekt passning och höjer klubban. Får en väldigt bra träff måste jag säga (träningen mot förrådsdörren hemma har gett resultat) och jag får ju direkt adrenalinet att stoppa skottet. Det är väl så att som far blir man lite extra taggad när ens egna kött och blod utmanar en. Den hårda bandybollen träffar min högra hand, eller rättare sagt en tiondel av den. Det brinner till i fingertopparna och åter igen får jag bita ihop. Inte visa smärta nu. Men det gör ju så ont….


Skjuten sönder och samman av ett gäng åtta-nio åringar så förstår jag varför man ställer sig frågan: Varför i hela världen blir man målvakt i bandy?


I stora krig delas det ut tapperhetsmedaljer. Jag skulle vilja dela ut modighetsmedaljer till alla bandymålvakter därute i världen. Små som stora och framförallt till dom målvakter före år 2000. Då när dom flesta inte hade annat än vanliga handskar på sig. Kommer ni ihåg Forsell i Boltic/Villa? Han som stelopererade sina fingrar för att fånga bandybollar i sina skidhandskar.. Det var inga gummiförsedda kastrulliknande handskar som det är i dagens bandy.


I dagens bandy så kan jag bara komma på en målvakt som kör ”The old fashion way” och det är Linda Odén i AIK. Nu är det väl så att dambandyspelare inte skjuter lika hårt som Pettersson, Edlund, Nilsson mfl. Men jag tycker ändå att hon bör nämnas och äras för sin modighet.


Damer var det ja. Efter segern i Sundsvall mot Söråker så var det dags för SAIK-damerna att ta sig an tuffa och hårda Haparanda på söndagen. Och nog blev det tufft alltid. Det small i nästan alla närkamper. Dom allra flesta schyssta men det fanns också dom som var över gränsen. Och utan att vara allt för svartvit så var det Haparandas spelare som ägnade sig åt ”vara på fel sida av den gränsen”.


Kvällens propp delade Camilla Andersson i SAIK ut. Det fanns en spelare i Haparanda som SAIK hade tufft att få grepp om. Den ryska landslagsspelaren Olga Rodionova. Skicklig med klubban och kraftfull i sin åkning. Låg bakom det mesta som hände framåt för sitt lag och i slutet av matchen, i en av alla sina uppåkningar hade hon fått upp bra fart. Då bestämde 158 cm över havet, Camilla Andersson sig för att stoppa den åkningen. Den betydligt tyngre och längre Rodionova måste ha trott att hon helt plötsligt hade åkt för långt och hamnat i planket bakom mål, för det tog tvärstopp. Ryskan föll ihop. Haparandas tränare hoppade jämnfota, vrålandes en finsk ramsa som inte passar sig att översätta här. Men ”väggen” Camilla Andersson, reste sig, skakade lite lätt på axlarna och gled därifrån. Och det var absolut inget fel på tacklingen även om hela Haparanda försökte få domaren att tycka annorlunda.


Att Camilla Andersson visar den här uppoffringen och viljan att vinna genom att ge och ta smällar är oerhört viktigt för SAIK. Det är detta som har saknats under stora delar av säsongen och i dagens match var det flera spelare som visade helt andra takter. Johanna Pettersson såg ut som i fornstora dar. Michelle Löfblad bombade in tre nya mål. Kanske, kanske så har många allt för tidigt räknat ut det här laget. Man har en bit upp till Kareby och AIK, helt klart och det gäller att ha en stor portion tur om man ska kunna rubba något av dom lagen. Men det som glädjer en är att nu verkar det i alla fall vara roligt att spela bandy igen i SAIK-dam. Och med spelglädje kommer också framgång.


Till sist så får vi inte glömma att gratulera fyra nya Europamästare från Sandviken. I en spännande final mot Ryssland så vann Sverige med 4-3. Inget SAIK-mål men enligt rapporter så har Joel Engström, Rasmus Linder, Olle Berglund och Jesper Jansson gjort en mycket bra turnering som alltså kröntes med ett guld om halsen. Stort grattis!!


Och i en annan del av världen gör sig ett gäng SAIK-are redo för hemresa. Kinaturnén är avklarad och det verkar ha slagit väl ut, även om det blev förlust i matchen mot Baykal med 6-7. Men bara att man klarade sig från skador ser jag som en seger och nu hoppas jag att den här trippen har gett energi till avslutningen av elitserien. Snabba Brobergare ska stoppas på onsdag. No time for Jetlag….


Fyra Europamästare från SAIK Bandy! (Tack, Thomas Linder för bilden!)
 


ANNONS
Av Thomas Forsberg - 20 januari 2015 13:14

Det har gått ett tag. Mycket har hänt sedan det senast inlägget. Både på isen och utanför. Det absolut största hände den 8 januari för min del. För då kom Love till världen. Vårt tredje barn. Vår tredje grabb. Samma dag som farfar fyller år och faktiskt samma dag kom min syster, som bor i USA, hem på besök. Snacka om en Triple of joy…


Att få barn slår allt man kan tänka sig vara med om. Känslan som far genom kroppen när man för första gången får höra skriket från bebisen när den kommer ut till världen, är fantastisk och man blir dels lättad att allt har gått bra och samtidigt glädje över att man äntligen får stifta bekantskap med den lilla som funnits med i så många månader. Den känslan slår verkligen allt. Här tänker jag inte ens jämföra med något idrottsligt för det går inte att jämföra. Att bli förälder är och kommer alltid bli nummer ett….


Men om jag nu ändå ska försöka fokusera lite grann på det sportsliga och bandyn då så har det ju hänt en del saker sedan jag skrev sist här. SAIK leder elitserien och har stundtals gått som tåget och malt lag sönder och samman. Men även små gruskorn har letat sig in i maskineriet och formen har varit lite upp och ner. Men att klaga på 34 poäng efter 21 matcher är nästan som att svära i kyrkan. Formen går upp och ner under en hel säsong och det gäller alla lag. Ja, i alla fall dom lag som ligger ovanför slutspelstrecket. Lagen nedanför har väl kanske inte samma utvecklig på formkurvorna…


Det som dock har varit lite oroväckande är att SAIK har sett lite slött och oinspirerat ut i många matcher och vunnit mest tack vare att man är ett bättre lag i grunden. Nu verkar det ändå som om formen börjar krypa uppåt igen. 7-5 mot Villa på bortaplan är starka papper alla säsonger. Nu var väl inte 5-2 mot Vetlanda i går någon propagandabandy (snarare det största sömnpillret i GA:s historia) men det är ändå 2 poäng på kontot och fortsatt 3 poäng ner till VSK. Och tittar man i tabeller fem år tillbaka så ligger man ungefär där man brukar i poängskörden. Förra säsongen hade man 35 poäng efter lika många matcher. Året innan var man nere på 28. Som mest har man haft 36 vilket var under Sveshnikovsäsongen. Då hade man 36 poäng och stannade till slut på 42.


Att vinna serien betyder ju en hel del. Det blir lite pengar in i kassan och samtidigt så har man fördelen av att få välja hela slutspelet igenom. Förra säsongen vann Hammarby på 45 poäng. Så mycket poäng kommer laget som vinner årets upplaga inte att kunna komma upp i. SAIK har fem matcher kvar och kan som bäst nå 44. Nu tror jag att man inte behöver ta så många poäng för att vinna. VSK som i nuläget är fem poäng med en match mindre spelad kan alltså maximalt komma upp i 41 poäng. SAIK som har bättre målskillnad kan då missa tre poäng och ändå plocka hem seriesegern, vilket var tre år sedan man gjorde sist. En titt på spelprogrammet tyder på att SAIK har stora möjligheter till att klara av det. Av dom fem matcher som är kvar spelas tre på hemmaplan och även om man har tappat fem poäng hemma den här säsongen, så är man ju ett av seriens absolut starkaste hemmalag. Så chanserna till att SAIK vinner serien är mycket goda.


Men… som den dansante Irwing skulle ha sagt, är det verkligen så stor fördel i år att vinna serien? Ja, det är klart att det är så. Att få möjligheten att välja hela vägen är en fördel. Men samtidigt så är det ju så att årets serie är den absolut jämnaste på många år och att välja i år är ungefär som att välja mellan om man vill ha en förkylning eller magsjuka…


Det finns i mina ögon 8 lag som verkligen kan gå långt i årets slutspel. Dom 8 är just nu dom som har platserna. Sen är det fruktansvärt jämnt. Från fyran Bollnäs till Villa som har den sista platsen till kvartsfinalspel, skiljer det i dagsläget fyra poäng. Så det kommer att kunna ske kraftiga skiftningar än i tabellen. Och att välja mellan dessa alla lag blir inget lätt uppgift. När dom här lagen spelar på toppen av vad man kan, då kan årets svenska mästare bli vilket lag som helst. Att pricka in formtoppen lagom till mitten av februari och en månad framåt, blir ännu viktigare i år.


I dagsläget så känns det som om Västerås är det kanske starkaste laget. Åtminstone det jämnaste. Sedan matchen i Sandviken där man verkligen visade att man har ett homogent lag rätt igenom, har segrarna radats upp. Men även den grönvita solen hade sina fläckar då man lite överraskande förlorade mot Broberg hemma. Känslan är ändå att VSK bygger vidare mot den absoluta formtoppen och kommer att bli oerhört svårslagna i ett slutspel. I mina ögon är VSK den starkaste finalkandidaten. Och får nu SAIK det att stämma spelmässigt igen, är chansen att vi får en repris på förra årets final. Samma månad men inte i samma arena…


Mitt i allt detta dramatiska skeende av serien så kommer det ett landslagsuppehåll. Två matcher mot Ryssland står på programmet och matcherna spelas i Småland, Nässjö och Vetlanda. Tre SAIK-are är med. Patrik Nilsson, Erik Pettersson och Erik Säfström. Även om det är en bit till Småland från Sandviken så är det väl ingen risk att dom spelarna drabbas av Jetlag. Det kommer nog säkert deras lagkamrater i SAIK att göra. För på torsdag så sätter sig resten av laget på ett plan och reser till Kina! Ett korståg i bandyns namn. Tillsammans med ryska Baykal Energy kommer man att spela en uppvisningsmatch utanför Peking. Ni kan läsa mer om upplägget på SAIK:s sida på svenska fans: http://www.svenskafans.com/bandy/sandviken/saik-vande-i-lidkoping-524045.aspx


Det är ju jätteroligt att man gör det här för att sprida bandyn till världens största land och som bandyälskare så hyllar jag verkligen det här initiativet och hoppas att kineserna vallfärdar till den sjö(!) som matchen kommer att spelas på.

Men som SAIK-are hyllar jag inte. Det kommer lite fel i tiden tycker jag och hade det funnit möjlighet så skulle man kanske ha försökt fått den lagd när säsongen var över. Men det är väl inte vinter hur länge som helst i Pekingtrakten heller, antar jag. Det jag oroar mig för är hur spelarna kommer att reagera på detta med tidskillnaden och det finns ju risker med att dra på sig förkylningar och andra åkommor.

Men efter noggrant övervägande så har man valt att göra den resa i bandys tjänst och det är bara att hoppas att man vet vad man gör. Svaret på om det var rätt val kommer när snabbskrinnande söderhamnare kommer på besök nästa onsdag.


Då var det första inlägget det här året gjort. Se nu inte detta som ett hot eller löfte (se det som ni vill) om flera. Det kanske dyker upp något om någon dag eller så dröjer det längre tid. Det är som jag skrev i det senaste. Om jag inte har något att skriva är det lika bra att låta bli…

Nu blir det till att slå sig ner i soffan och mysa med vårt lilla underverk. Vår lilla Love.

Presentation


Thomas nu fyllt 43 bloggar om bandy och framförallt SAIK

Länkar

Fråga mig

6 besvarade frågor

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2015 >>>

Följ bloggen

Följ densvartvita bloggen... med Blogkeen
Följ densvartvita bloggen... med Bloglovin'

Droppnätet


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se