densvartvita bloggen...

Alla inlägg under februari 2015

Av Thomas Forsberg - 27 februari 2015 23:50

Dom knappa fyra milen hem var blytunga. Varken jag eller Joel sa speciellt mycket utan lät bara mörkret utanför oss bekräfta kvällens jobbiga afton i Göransson Arena. En kväll vi hade sett fram emot. Med facit i hand så gjorde mellansonen, Hugo rätt som ändrade sig om bandyn och i stället följde med mamma och lillebror hem till Ockelbo för att bygga med sitt nyinköpta lego. SAIK däremot, slarvade bort sin viktigaste bit i bygget i kväll. Tålamodet.


SAIK föll mot ett bättre taktiskt spelande Hammarby. Det är rå och iskall fakta som svider att behöva erkänna. Men så var det och faktum är att 3-4 blev till slut något smickrande siffror för SAIK. Hammarby var tunga sista 20 och hade ett par träffar i virket som lika gärna hade kunna hamnat innanför. Så grattis till rond 1, Hammarby.


Men varför blev det så att Hammarby tog hem den här matchen då? Ja, att man gjorde ett mål mer än SAIK är ju en rätt logisk förklaring som man knappast behöver studera på högskolan för att förstå. Men det är vägen till dom där fyra målen som jag är ute efter.


Hörnor. En rätt så viktig ingrediens i sporten bandy. SAIK vann väl ”hörnmatchen” för typ 29 gången den här vintern. Men blåmärken på motståndarnas kroppar, bollar som bara nästan letar sig över mållinjen eller träffar skyddsnätet bakom mål, ger inga mål. Hammarby hade sex stycken varav två ledde fram till mål. Där har vi 0-2 i mål.


Tålamodet. En av SAIK:s absolut största vapen. Att tålmodigt vänta med att sätta in rätta attackerna när man har masserat motståndarna ungefär som Johan Olsson manglade ner konkurrenterna i stafetten i dag. Visst, SAIK försökte även med det i dag och i perioder så kände man att Hammarbyspelarna kanske började krokna litegrann. Men det blev just bara i perioder. För korta. Vid ställningen 1-2, tog SAIK timeout. Fyra minuter senare så skedde ett bolltapp på mittplan och det tog gästerna vara på så där skoningslöst så man riktigt kände hur matchavgörande det blev. Då har vi 0-3 i mål.


Att SAIK sedan sprattlar till i slutet och skapar lite nerv för dom 2000 personer av 2800 som fanns kvar, tillskriver jag mest att Hammarby backade tillbaka sina styrkor en aning och då gavs det lite ytor till hemmalaget. Ytor som under 85 minuter inte fanns. Taktikten att blanda hög press och ett kompakt försvarsspel med många spelare hemma i tid för att blockera SAIK:s anfall  fullföljdes till punkt och pricka av Brodéns grönvita mannar och det är bara att plocka av sig kepsen och buga för den taktiska triumfen. Och dessutom verkar man ha fått in någon typ av Vi mot världen-känsla i gruppen och sådana känslor, ska man inte underskatta.


På onsdag kommer matchserien tillbaka till Sandviken. Antingen är det 1-1 eller så har Hammarby 2-0 i matcher och att sitta på plats och veta att det kan vara den sista matchen för säsongen (räknar ingen tredje pris match), vill jag inte ens tänka på i kväll. Nä, jag vill för omväxlingsvis tänka positivt. SAIK har vunnit viktiga matcher på Zinken förr så varför skulle man inte kunna göra det på måndag? Det är två jämna lag där marginalerna växlar fram och tillbaka. SAIK hade sina lägen då man var i ledning med 1-0. Man hade också en bra period i andra halvlek vid 1-1. Men i dag så var stolpar, medstudsar och annat på Hammarbys sida. Patrik Hedberg i målet vinner målvaktsmatchen och då gör Martin Falk en storstilad insats i SAIK. Det säger något om hur bra Hedberg var i dag.


Sen kan man även ta hjälp av historien dessa lag mellan. Det är faktiskt så att vid dom fem tidigare semifinalserierna som spelats, har det lag som haft hemmaplan i första matchen aldrig vunnit serien sedan. En klen tröst kanske men jag gör mitt försök…


Jag ser denna semifinalserie som femmilen. Vi har kommit fram till mördarbacken och för tillfället så har Hammarby kommit en bit upp och SAIK ska till att starta klättringen. Om man har tålamodet och inte kör sig stumma på måndag, kan man vara i rygg och skaffa sig slagläge. Det gäller bara att hitta dom rätta bitarna igen och bygga klart. Precis som min Hugo hade gjort när jag och Joel kom hem, molokna och sura. Att se Hugo stolt visa upp sitt bygge, färdigt och klart, fick mig att inse  att det finns viktigare saker än en bandymatch….


ANNONS
Av Thomas Forsberg - 25 februari 2015 23:09

Jag vill först varna känsliga läsare för att innehållet kan uppfattas som väldigt långt. Men det är fritt att närsomhelst sluta läsa och byta till en annan webbsida. Men för er som väljer att läsa vidare så kan jag bara säga: Välkommen till historien om SAIK, Hammarby och semifinaler!


När domare Peter Öhrlund blåser i gång den första semifinalen på fredag i Göransson Arena så är det för sjätte gången som SAIK och Hammarby gör upp i en semifinalserie. Sedan 2001 så har man stött på varandra i alla skeden av ett slutspel. Kvartsfinaler, semifinaler och även tre SM-finaler.


Alla har vi säkert våra olika minnen från dessa bataljer lagen mellan. Och vad det gäller semifinaler så kan jag i alla fall plocka fram några stycken. Kommer ni ihåg den fjärde matchen, 2001 på Jernvallen inför storpublik, 4449 personer och ett dramatiskt slut. Hammarby ledde matchserien med 2-1 och var även i ledning stora delar av den fjärde matchen. SAIK lyckades på slutet ta ikapp ett 4-6 underläge och matchen såg då ut att gå mot förlängning.


Ett munskydd sittande på Andreas Lindström, nu Eskhult, förändrade allt. Ett inspel från kanten träffade Andreas på munskyddet och bollen gick in bakom Daniel Kjörling. Domaren i matchen, Håkan Nystedt fann inga som helst oklarheter i det målet utan bedömde det som regelrätt mål. Något som fick alla SAIK-are på och utanför plan att gå i taket. Man menade att om bollen tar på någon del som tillhör hjälmen så ska inte målet kunna godkännas. Men som det brukar vara så är det lika svårt att få en domare att ändra uppfattning som det är att erkänna att Norge äger skidåkningen, utom det två senaste dagarna då förstås.. (Grattis både Kalla och Olsson!!)


Hammarby vann med 7-6 och serien med 3-1 och tog sig till final. Kanske borde Magnus Muhrén ha lånat Eskhult (då Lindströms) munskydd efter matchen. För på parkeringen efteråt så hamnade han i en diskussion med huvudrollsinnehavaren, Nystedt och det renderade i fyra matchers avstängning den kommande säsongen. Exakt vad som sades, lär varken Muhrén eller Nystedt berätta. Lips are sealed….


En annan match jag minns är också en fjärde match, på Jernvallen. Året var 2004. Samma utgångsläge. Hammarby i 2-1 ledning och även i matchen. Men SAIK kom tillbaka och tog matchen  till förlängning och i den tog libero, nyförvärvet för den säsongen, Andreas Westh saken i egna händer. Bröt en lyra och spelade ut bollen till Hagberg och följde sedan med i anfallet. Fick tillbaka bollen strax utanför straffområdet och nöp till för både Kilafors och Sandviken. Bollen i mål och segern var ett faktum.


Nu undrar ni säkert hur i hela friden kan jag komma ihåg det där? Ja, man är väl intresserad. Och så har man bra hjälp av Internet. Hittade faktiskt en radiointervju med gode Westh efter matchen där han berättade precis vad jag skrev. Så, ok lite fusk var det väl då. Men jag minns i alla fall att jag vrålade rätt ut den där söndags eftermiddagen. Kan tänka mig att Westh gärna hade sett samma scenario i lördags när han fick läget att skjuta Bollnäs kvar i slutspelet. Men då stod stolpen i vägen för gode Westh. En spelare som jag verkligen unnar ett SM-guld. Så länge inte SAIK står på andra sidan då….


Tyvärr så förlorade man ganska klart i den femte avgörande matchen på Zinken. För övrigt den enda av dom fem semifinalserierna som gått till fem. Så här långt, kanske bäst att tillägga….


Mikko Aarni. Fem mål en torsdagskväll i mars mot Hammarby. I 2008 års semifinalserie krossade man Hammarby i den tredje matchen med smått otroliga 14-2. Den snabbe finnen hade en magisk kväll och gjorde alltså fem mål. Patrik Nilsson som den här säsongen satte målrekordet som fortfarande står sig, 94 mål, var blek och gjorde bara 4… Det var en sanslös match och det är även den största segermarginalen i ett slutspel modern tid. SAIK vann sedan den fjärde matchen och serien då med 3-1.


Det två senaste serierna har varit en enkel resa för SAIK. Både 2011 och 2012 vann man med 3-0 i matcher och det man minns från dom matcherna är mest att SAIK var flera klasser bättre än Hammarby. Minns att man nästan kände sig lite snuvad på underhållningen då Hammarby inte alls kunde ge SAIK ett värdigt motstånd. Kanske var det för att Hammarby i båda dom serierna hade spelat fem tuffa kvartsfinaler och soppan var slut när det var dags för semi.


Det kommer med största säkerhet inte vara fallet i årets uppgörelse. Visst, Hammarby fick spela en match mer än SAIK och dessutom en match som gick till straffar och en till förlängning. Men dom två sista blev ganska enkla historier, så här lär det inte saknas bränsle den här gången. Extra tändvätska är nog upphämtningarna man gjorde i dom två första matcherna. Det visar på en vilja och moral.


Med några omgångar kvar av elitserien spekulerade jag i att om Hammarby inte skulle bli topp fyra, skulle SAIK ta dom i kvartsfinal redan. Det ekonomiska läget där spelare inte fick ut sin lön, verkade till en början störa dom mer än vad dom gav sken av. Och när sedan Rosendahl klev av, kändes Bajen som ett lag som skulle få ta ut semester tidigt den här säsongen.


Då klev nygamle tränaren Magnus Brodén in i bilden. Han gav Bajenhjärtat ett ansikte. Han gav det ideella folket ett ansikte. Och framförallt så gav han Hammarby en tro om att gå vidare. Utan betalning för det jobb han lägger ner så har han fått spelarna att lägga fokuset på det som vinner matcher. Prestationen på isen. Avslutningen på elitserien gav 10 av 12 möjliga poäng och från ett läge där man t o m var hotad av Vetlanda, så hoppade man upp på den så viktiga fjärde platsen.


Så räkna med ett laddat Hammarby som ger sig in i kampen om den finaste platsen i Tele 2 Arena. Precis som SAIK, Villa och VSK så är man redan där. Men jag tror inte att man siktar på att inta lunchen den 14:e mars.


Håller dock SAIK som favorit i den här serien. Vore väl grovt tjänstefel annars. Men jag tycker att matcherna mot Broberg har visat något som jag har letat under stora delar av säsongen. Ett försvarsspel som håller ihop, från bakersta led till dom på topp. Passningsspelet har förbättrats. Det är inte lika mycket chansa och gå. Det är både för och eftertanke på sakerna man gör och att bara släppa in tre mål på 270 minuter, talar ett tydligt språk. Den svarta sopsäcken är tillbaka.


Det lag som kan visa upp största tålamodet med en kombination av att våga, kommer att vinna den här serien. Om det sedan blir över 3,4 eller 5 matcher, låter jag nog bäst i att vara osagt. Det jag vet är att vi som kommer att se matcherna kommer att få vår underhållning vi vill ha. Det har aldrig spelats en trist match mellan dessa två lag, inte ens i snö och regn.


Jo, en förresten. Daniel Berlins debut i SAIK-tröjan. En träningsmatch i oktober 2003 på Jernvallen. Regnet vräkte ner och det var en mindre rolig upplevelse kommer jag ihåg. Men jag kommer ihåg att man stod och tänkte att ”Den där nummer 12 i SAIK, kan nog bli något han… Joråsatt, det såg man komma i alla fall….


SAIK mot Hammarby är lika med högklassig underhållning så se till att skaffa er en biljett till den här resan. Ni kommer inte att ångra er.


Här slutar en del av detta inlägg. Men för er som älskar statistik, fortsätter det en bit till. Så ni som orkar läsa det är det bara att scrolla ner. Och visst vill ni väl veta vem som gjort flest mål under alla dessa matcher som spelats och vilken match har det varit mest publik på?


SAIK-Hammarby i semifinal mellan 2001-2012

 

2001 Hammarby-SAIK 3-1


Match 1:
Hammarby-Sandviken 3-4 (0-3)
Mål, Hammarby
: Patrick Sandell, Andreas Lindström, Jonas Holgersson Sandviken: Stefan Andersson 2, Niklas Spångberg, Henrik Hagberg
Publik: 5 527

Match 2:
Sandviken-Hammarby 4-5 (2-1)
Mål, Sandviken
: Jonas Gustavsson, Magnus Muhrén, Niklas Spångberg, Stefan Andersson Hammarby: Jonas Claesson, Stefan Persson, Björn Einarsson, Andreas Lindström, Patrick Sandell
Publik: 4 449

Match 3:
Hammarby-Sandviken 5-2 (2-0)
Mål, Hammarby
: Jonas Claesson 2, Stefan Persson, Björn Einarsson, Andreas Lindström Sandviken: Patrik Nilsson, Magnus Muhrén
Publik: 6 912

Match 4:
Sandviken-Hammarby 6-7 (3-3)
Mål, Sandviken
: Patrik Södergren 3, Patrik Nilsson, Pär Gustavsson, Magnus Muhrén Hammarby: Jonas Claesson 3, Björn Einarsson, Patrick Sandell, Jonas Holgersson, Andreas Lindström
Publik: 4 449


2004 Hammarby-SAIK 3-2

 

Match 1: Hammarby-Sandviken 4-6 (1-4)
Mål, Hamamrby
: David Karlsson 2, Richard Koch och Jesper Eriksson. Sandviken: Patrik Nilsson 3, Magnus Muhrén 2 och Gustav Björkman.
Publik: 4 444

Match 2:
Sandviken-Hammarby 5-6 (2-4)
Mål, Sandviken
:  Niklas Spångberg, Patrik Södergren, Gustav Björkman, Patrik Nilsson och Henrik Hagberg. Hammarby: Richard Koch 2, Mikael Larsson, Stefan Erixon, Patrik Sandell och Christian Waaler.

Publik: 3 902

Match 3: Hammarby-Sandviken 8-3 (3-2)
Mål, Hammarby
: Stefan Erixon 3, Patrik Sandell 2, Andreas Eskhult, David Karlsson och Richard Koch. Sandviken: Niklas Spångberg, Magnus Muhrén och Gustav Björkman.
Publik: 5 904

Match 4:
Sandviken-Hammarby 4-3 (2-2) (3-3 i full tid)
Mål, Sandviken
:  Stefan Andersson, Gustav Björkman, Henrik Hagberg och Andreas Westh Hammarby: David Karlsson 2 och Patrik Sandell.

Publik: 2 504

Match 5: Hammarby-Sandviken 8-4 (3-2)
Mål, Hammarby
: Rickard Koch 2, Stefan Persson 2, Göran Rosendahl, David Karlsson, Christian Waaler och Andreas Eskhult Sandviken: Mikael Nilsson, Stefan Andersson, Patrik Nilsson och Niklas Spångberg

Publik: 6 773


2008 SAIK-Hammarby 3-1

 

Match 1: Hammarby-Sandviken 2-7 (1-2)
Mål, Hammarby
: Gustav Björkman och Lars Karlsson  Sandviken: Patrik Nilsson 3, Magnus Muhrén 2, Alexander Driagin och Daniel Berlin

Publik: 3 038

Match 2:
Sandviken-Hammarby 2-3 (1-2)
Mål, Sandviken
:  Stefan Andersson och Daniel Berlin Hammarby: David Karlsson, Rickard Koch och Gustav Björkman

Publik: 2 593

Match 3:
Sandviken-Hammarby 14-2 (7-1)
Mål, Sandviken
:  Mikko Aarni 5, Patrik Nilsson 4 (1), Daniel Berlin, Stefan Andersson, Magnus Muhrén, Robin Mohlén och Linus Forslund Hammarby: Lars Karlsson och Stefan Persson

Publik: 2 602

Match 4: Hammarby-Sandviken 4-6 (3-4)
Mål, Hammarby
: Lars Karlsson 2 (1), David Karlsson och Gustav Björkman. Sandviken: Magnus Muhrén 3, Patrik Nilsson 2 och Linus Forslund

Publik: 3 865

2011 SAIK-Hammarby 3-0

 

Match 1:Hammarby-Sandviken 2-4 (1-2)
Mål, Hammarby: Stefan Erixon, Robert Rimgård Sandviken: Christoffer Edlund 2, Daniel Berlin, Mikhail Svechnikov
Hörnor: 8-7
Domare: Peter Öhrlund/Daniel Labe, Robert Andersson, Kent Lisell
Publik: 4 501

Match 2:Sandviken-Hammarby 6-1 (3-0)
Mål, Sandviken
: Mikko Aarni 4, Daniel Mossberg, Christoffer Edlund Hammarby: Rickard Koch
Hörnor: 6-6
Domare: Mikael Karlsson (Grästorp)/Patrik Jonsson, Lars Engström, Hans Hellgren
Publik: 2 755

Match 3:Sandviken-Hammarby 7-3 (4-3)
Mål, Sandviken
: Christoffer Edlund 3, Daniel Eriksson 2, Daniel Berlin, Ted Haraldsson Hammarby: Patrik Nilsson, Rickard Koch, Willy Johansson
Hörnor: 2-7
Domare: Ulrik Bergman/Lars Engström, Tomas Ljung, Tomas Behlander
Publik: 3 745


2012 SAIK-Hammarby 3-0

 

 Match 1:Hammarby-Sandviken 5-6 sd (4-2)
0-1 5.12 Erik Säfström (Johan Löfstedt), 1-1 16.50 Stefan Erixon (Jesper Eriksson), 1-2 25.06 Christoffer Edlund (Daniel Berlin), 2-2 29.02 Patrik Nilsson, 3-2 34.15 Patrik Nilsson (Ulf Einarsson), 4-2 43.25 Per Einarsson, 4-3 51.05 Erik Säfström, 4-4 62.48 Christoffer Edlund (Daniel Bäck), 4-5 63.58 Christoffer Edlund (Johan Löfstedt), 5-5 85.58 Stefan Erixon (Rickard Koch), 5-6 93.50 Christoffer Edlund
Hörnor: 8-7
Domare: Jonas Kandell/Pontus Petersson, Christoffer Johansson, Micke Petersson
Publik: 4 018

Match 2:Sandviken-Hammarby 5-2 (2-2)
1-0 3.43 Linus Forslund (Erik Säfström), 1-1 16.02 Ulf Einarsson (Per Einarsson), 1-2 22.22 Stefan Erixon (straff), 2-2 40.10 Christoffer Edlund (straff), 3-2 50.16 Linus Forslund, 4-2 67.03 Erik Pettersson (Erik Säfström), 5-2 88.01 Christoffer Edlund (Erik Pettersson)
Hörnor: 5-6
Domare: Håkan Sjösten/Hans Hellgren, Christoffer Johansson, Pekka Heinonen
Publik: 2 063

Match3: Sandviken-Hammarby 10-3 (5-1)
1-0 4.58 Ted Haraldsson (Daniel Berlin), 1-1 11.12 Rickard Koch (Stefan Erixon), 2-1 14.11 Linus Forslund (Daniel Berlin), 3-1 19.35 Erik Pettersson (Johan Löfstedt), 4-1 27.23 Christoffer Edlund (Johan Löfstedt), 5-1 33.59 Daniel Berlin (Erik Säfström), 6-1 52.35 Erik Säfström (Daniel Berlin), 6-2 61.24 Patrik Nilsson (Ulf Einarsson), 7-2 67.11 Linus Forslund, 8-2 68.27 Erik Pettersson (Ted Haraldsson), 9-2 78.42 Johan Löfstedt (Ted Haraldsson, 10-2 88.39 Johan Löfstedt (Mikko Aarni), 10-3 89.44 Patrik Nilsson (Robin Sundin)
Hörnor: 6-7
Domare: Peter Öhrlund/Kenneth Kristiansson, Pontus Petersson, Jörgen Jansson
Publik: 3 434


Totalt 19 matcher har spelats under 5 semifinalserier dessa lag mellan. SAIK leder med 12-7 i matcher.

Här är samtliga målskyttar:

Patrik

Nilsson

SAIK/Hammarby

21 mål (16/5)

Christoffer

Edlund

SAIK

13

Magnus

Muhrén

SAIK

12

Rickard

Koch

Hammarby

10

Mikko

Aarni

SAIK

9

Stefan

Erixon

Hammarby

8

David

Karlsson

Hammarby

8

Stefan

Andersson

SAIK

7

Gustav

Björkman

SAIK/Hammarby

7 (4/3)

Patrick

Sandell

Hammarby

7

Daniel

Berlin

SAIK

6

Jonas

Claesson

Hammarby

6

Andreas

Eskhult/Lindström

Hammarby

6

Linus

Forslund

SAIK

6

Stefan

Persson

Hammarby

5

Niklas

Spångberg

SAIK

5

Lars

Karlsson

Hammarby

4

Patrik

Södergren

SAIK

4

Björn

Einarsson

Hammarby

3

Henrik

Hagberg

SAIK

3

Erik

Pettersson

SAIK

3

Erik

Säfström

SAIK

3

Daniel

Eriksson (Zeke)

SAIK

2

Ted

Haraldsson

SAIK

2

Jonas

Holgersson

Hammarby

2

Johan

Löfstedt

SAIK

2

Christian

Waaler

Hammarby

2

Alexander

Driagin

SAIK

1

Per

Einarsson

Hammarby

1

Ulf

Einarsson

Hammarby

1

Jesper

Eriksson

Hammarby

1

Jonas

Gustavsson

SAIK

1

Pär

Gustavsson

SAIK

1

Willy

Johansson

Hammarby

1

Mikael

Larsson

Hammarby

1

Robin

Mohlén

SAIK

1

Daniel

Mossberg

SAIK

1

Mikael

Nilsson

SAIK

1

Robert

Rimgård

Hammarby

1

Göran

Rosendahl

Hammarby

1

Mikhail

Sveshnikov

SAIK

1

Andreas

Westh

SAIK

1


Totalt sett så har det gjorts 181 mål på 19 matcher, vilket ger ett snitt per match på, 9,5 mål. Vill man se mål ska man gå och se SAIK och Hammarby spela!

Publikfester. Matcherna brukar locka mycket folk och det är väl på Zinkensdamm som det största festerna har varit.

Hammarby-SAIK topp 3

2001 Match 3                                6 912 åskådare

2004 Match 5                                6 773 åskådare

2004 Match 3                                5 904 åskådare

SAIK-Hammarby topp 3

2001 Match 2                                4 449 åskådare

2001 Match 4                                4 449 åskådare

2004 Match 2                                3 902 åskådare


Den totala publiksiffran på 19 matcher är, 77 478 personer vilket ger ett snitt på 4 077 per match.

Så nu har ni alla fakta kring dom här mötena mellan två av 2000-talets stora giganter inom bandyn i Sverige.


Nu är det upp till er gott folk om ni vill vara en del i fortsättningen på sagan. På fredag är det dags för match nummer 20 och vad ni än gör, missa den inte! Köp biljetten nu. I morgon kan det vara för sent.

ANNONS
Av Thomas Forsberg - 24 februari 2015 21:48

I dag såg jag framtiden i Sandviken. En framtid som ser väldigt ljus ut. Jag talar inte om att järnverket ska nyanställa eller att det dödas centrum ska få liv igen. Det får andra sköta. Nä jag menar Sandvikens stolthet i bandy och i det här fallet handlar det om grabbar som är födda sent 90-tal. Grabbar som redan nu har närmat sig A-lagets omklädningsrum och åtminstone knackar på dörren. Några har släppts in och några kommer inom en snar framtid följa efter.

I kvällens semifinal mot Villa, som vanns med 7-2, var det framförallt några av dom spelarna som stått vid dörren och skrapat med fötterna, som var utropstecken. Jag väljer att kalla dom:


Det tre musketörerna.


Rasmus Linder. Vilken poängmaskin. Trodde att Rasmus efter förra årets ganska många inhopp i A-laget, skulle få fler chanser i år. Men lite skadebekymmer i inledningen av den här säsongen gjorde att han aldrig riktigt kom med i diskussionerna. Nu är han i ruskig form. På dom fem senaste matcherna i U18 så har han gjort över 30 poäng och då är det mestadels assists. Han har förmågan att hitta lösningar som många andra inte ser och har en bländande skridskoåkning som gör honom livsfarlig för motståndarna när han kommer rättvänd. Håller sig Rasmus skadefri, bör han kunna knacka på hos Dino och Jacke igen.


Joel Engström. Barndomskamrat med nämnde Linder och nog syns det att dom här killarna har spelat landbandy som små. Joel åker och Rasmus hittar passningarna. Eller så gör Joel det själv. Snabb, teknisk och ett bra skott. Har ju fått prova på A-lagsspel i år, med betoning på prova på.  I semifinalen så gjorde han 3 mål och var ständigt ett hot med en skridskoåkning som får en annan att tänka tillbaka på den tiden då Hans Åström spelade i SAIK. Sista säsongen han spelade i SAIK, föddes Joel och jag är etthundra procent säker på att Joel Engström om några år kommer att riva ner applåder och publikens jubel i elitserien.


Hannes Edlund. Är nog inte heller långt borta från spel med dom stora. Kvick i skridskoåkningen. Kvick i tanken. Kanske inte den som gör flest poäng i matcherna men ligger ofta bakom det som till slut leder fram till mål. Ska bli intressant att följa utvecklingen där också.


Nu är ju inte det bara dom här tre det handlar om. Hela laget gjorde i dag en bra match rakt igenom. Store och starke Jesper Larsson, son till förre Bollnäs spelaren, Patrik Larsson, tog sig fram överallt trots Villas försök att sätta farthinder i form av tuffa mittfältare och backar. Den killen ska nog SAIK försöka locka kvar när skolan tar slut nästa år.


En annan spelare jag fick goda vibbar av var finske Rasmus Kettunen. Påminde faktiskt om en ung Patrik Nilsson. Både i sättet att åka och ta sig fram.


10 av dom 16 spelarna som var med i dag är födda 1997. Samma år vann SAIK sitt första guld på 51 år. Frågan är hur många år det dröjer innan flertalet av dom här spelarna får höja bucklan i den stora SM-finalen? Väldigt snart om ni frågar mig…

Av Thomas Forsberg - 22 februari 2015 14:10

3 februari 2008 skrev jag min första artikel om SAIK Dam för lokalpressen. Den historian har jag berättat. Nu sju år senare efter två SM-finaler med guldet 2013 som höjdpunkten, är jag rädd att vårt förhållande är på väg att spricka. Är ni(spelarna) redo för det? Är jag redo för det? Är svensk dambandy redo för det?


Efter en nästan historiskt svag säsong där vi tvingades skriva slutet på den här säsongen redan den 21 februari, är frågorna många kring SAIK Dam. Det lag som under så många år funnits med i toppen av svensk dambandy och spelat 8 SM-finaler med 3 SM-guld. Att nå minst semifinal har varit kutym sedan 2000.


Säsongen 2014/15 kan vi dock bara skriva in kvartsfinal. 0-2 i matcher mot Skirö. Låter som om det var en enkel match för det småländska laget men faktum är att SAIK inte var så långt efter. Hemmamatchen var den bästa insatsen man gjort på hela säsongen och förlusten i sudden death, kändes lika hård som just namnet på den förhatliga förlängningsmetoden.


Och i den andra matchen var man också bra med och skapade nog med lägen för att ta hem den matchen, enligt tränare Linder, som jag litar fullt ut på i hans bedömning. Thomas är en rak och ärlig person så om Skirö hade varit överlägsen hade han sagt det. Kommer ihåg när han beskrev 9-0 torsken mot AIK tidigare den här säsongen. ”Tjejerna blev helt avklädda”. Jag omformulerade det lite grann till pressen. Kändes liksom bäst så….


Bandy är en bollsport. I en bollsport handlar det om att göra mål, fler än det andra laget. Det har bara hänt 5 av 16 tillfällen den här säsongen. I fjol gjorde Evelina Johansson över 30 mål. Michelle Löfblad toppar i år på 7 mål. Då räknar jag bara matcherna i elitserien eftersom den allsvenska man spelar först, räknas som mer eller mindre träningsmatcher med tävlingskaraktär. Tycker nog att ni på förbundet bör tänka om där med serieupplägget.


Man har helt enkelt saknat en som gör målen. Dom där enkla. Dom där som vinner matcher åt laget. Först var det Johanna Pettersson. Skyttedrottningen från Tranås som vräkte in mål under flera säsonger, sex stycken för att vara exakt. Sen kom en annan från Tranås, Evelina Johansson och vann förra året. I år fanns hon inte. Matilda Svenler årets skyttedrottning. Vet ni var hon kommer ifrån ursprungligen? Jo, Tranås….


Tappet av Evelina blev allt för kännbart och spelarna som skulle ta vid, klarade det inte. Jag satte hoppet till Alina Zinkevitch som inledde bra i allsvenskan och gjorde runt 10-11 mål. Men i elitserien blev det bara sex mål. Tycker kanske att Alina på något vis slutade lita på det hon har som vapen, hennes skridskoåkning. Den tog henne till betydligt fler avslutslägen förra säsongen än i år.


En annan jag trodde skulle växa ut och bli en ledande spelare var Emma Ahlander som var lite i skuggan av Evelinas tid i SAIK. Nu skulle den lilla ettrige anfallaren ta lite större plats. Men den här säsongen kan inte Emma vara fullt nöjd med. Det är inte jag i alla fall. Fem mål är på tok för lite från en spelare med det kvalitéer hon besitter.


Nu känns det här som en enda lång kritisk recension av en film. Vill inte vara framme med stora saxen och kapa alla längs med fotknölarna. Någonstans innerst inne så hade jag en känsla av att den här säsongen skulle kunna bli kortare än dom tidigare. Nämnda tappet och dessutom det faktum att Linnea Gunnarsson bara gjorde ett kort gästspel på höstkanten, drog ner SAIK:s möjligheter i år. Regissören Linder hittade aldrig någon som kunde ta den så viktiga huvudrollen. Med bara biroller blir det ingen färdig film och när man dessutom brottats med mycket sjukdomar inom laget under i stort sätt hela säsongen, var det inte kanske konstigt att långfilmen blev en kortfilm….


Den STORA frågan nu är vad som händer med laget. Det finns tillräckligt med kunnande. Det finns rutin, trots en ung medelålder. Flera av tjejerna spelar i landslaget, både A och i dom yngre. Jag tror att hitta tillbaka till glädjen att spela bandy är nummer ett. Hoppet står till att respasset i kvartsfinalen den här säsongen ska tända revanschgnistan igen. Den som kanske skulle ha tänts redan i år. För efter den snöpliga sudden death förlusten i finalen 2012, såg man riktigt i ögonen på spelarna, trots tårar av besvikelse, hur siktet var inställt på att ta revansch. Ett år senare hade man tagit den. Den där lördagen i mars 2103 när Michelle Löfblad krutade in straffen som spikade igen AIK-kistan glömmer nog aldrig dom som var med. Spelare, ledare, publik och andra som bryr sig om SAIK Dam. Det är den gnistan som måste tändas igen.


Nu sätter vi punkt för den här säsongen. En säsong som varit en mental berg och dalbana för alla inblandade och slutade i en hall någonstans i dom djupaste och mörkaste Smålandsskogarna. Under några veckor nu så kommer det att fattas beslut här och var hur man ska göra till nästa säsong. Jag vet vad jag vill med nästa säsong. Hoppas ni tänker lika. Så ses vi till hösten igen med nya tag och nya mål. För ni vet ju hur det klassiska SAIK-ordspråket lyder:


 När herren skapade människan från topp till tå, han missa bara en sak, hjärtat skulle vara svart med vita ränder på, för då slutar det aldrig slå!”

Av Thomas Forsberg - 21 februari 2015 22:51

Bandybollar av Stål. Det är vinnaren av Bandyfestivalen 2015. Hyllningslåten till SAIK som skrevs av bland annat Lasse Forsberg segrade i hård fajt med Bollnäs, Grabbarna med flås och Brobergs, För varje Andetag. Med 39,8 procent av rösterna så hamnade den före det båda andra som fick 27,1 procent. Älgarlåten från Vänersborg, Vi äro älgar hade det tyngre (precis som IFK den här kvällen) och landade på 5,9 procent. Totalt i finalen så röstades det 118 gånger.


Hoppas att ingen nu tror att det råder något fuffens bakom att det just är en SAIK-låt som vinner på en något svartvitfärgad blogg. Men jag kan försäkra er om att allt har gått rätt till. Så ett STORT GRATTIS, SAIK Bandy. Ni är tillsammans med Bandybollar av stål, vinnare av den första (och sista ?) Bandyfestivalen- Den alternativa festivalen.


Två andra vinnare hittar vi på Sävstaås och i Vänersborg. Men det var inte hemmalagen som fick jubla. Västerås och Hammarby är vidare till semifinal efter att vunnit sina kvartsfinaler i kväll. VSK fick slita för sin då matchen blev dramatisk och Bollnäs kvitterade på tilläggstid. Men bara minuter in på förlängningen fick Västerås en straff som Anders Bruun satte säkert och sköt då VSK till semifinal mot Villa.


Hammarby fick en betydligt lättare resa då man vann med klara 11-4. Vänersborg som drabbades av ett tidigt matchstraff, kunde ändå gå fram till en 3-1 ledning. Men sin vana trogen så kunde man inte hålla den och Hammarby tog vara på "powerplayet" och segalde i från. Därmed så har man nu en plats på sin egna hemmabana på finaldagen. Frågan är om det blir lunchbjudningen eller middagen som man kommer att deltaga i. Det avgörs mot SAIK med början kommande fredag.


Två häftiga semifinalserier väntar och säger jag att det kommer att bli fem matcher i båda, avgörs väl dom på tre. Så jag siar inget om hur det kommer att sluta. Har ingen lust att äta upp mina ord mer. Är mätt..


SAIK U18 är också vinnare. 14-5 i returen mot Motala gav totalt 23-5 på två matcher. Kanske är man på väg mot ännu en final. Villa väntar i semifinal och det blir en tuff match i två delar som inte kommer att sluta med några 23-5. Spännande blir det så ta er till Göransson Arena på tisdag då den första semifinalen spelas.


Jag hade förhoppningen om att få åka in på onsdagen också. Det skulle ha varit damerna mot Kareby då i en semifinal. Men säsongen tog slut, alldeles för tidigt om ni frågar mig, i dag då man föll i den andra kvartsfinalen mot Skirö. Oförmågan att göra mål har förföljt SAIK genom hela säsongen och trots att man som Linder sa, "Hade massvis med lägen" stannade målproduktionen på 2 mål i dag och det räcker ju inte mot lag där bland annat Evelina Johansson och Matilda Svenler spelar. 4-2 vann Skirö med och jag önskar dom lycka till mot Kareby. Det kommer dom sannerligen behöva. Här kan t o m jag sticka ut hakan och säga att om inte Kareby når en final är det en lika stor skräll som att Sean Banan skulle bli seriös. "Jag ska ooa hela natten, ooa hela dan...."


Tänkte skriva mer om damerna och deras säsong men känner att dom är värda ett eget inlägg, så jag får lov att återkomma med det. Jag kan dock konstatera att för första gången sedan jag började följa damlaget genom att skriva om dom i lokaltidningen, så tar vår säsong slut mycket tidigare än vad vi har varit vana med. Trist men sant och jag hoppas nu att den artikel som kommer ut i tidningen på söndagen, inte är det sista kapitelet i SAIK Dam.


Nä, nu får det bli kväller. Nya bandyutmaningar väntar i morgon. Träning med Joel på GA. Undrar om dom saknar målvakt? Hoppas inte. Har ingen lust att vara sjukskriven på sportlovet.....


VINNARE AV BANDYFESTIVALEN 2015

Av Thomas Forsberg - 20 februari 2015 09:30

Den 4:e mars 1994 förlorade SAIK mot Boltic i den tredje kvartsfinalen och åkte då ur slutspelet. Det är också den senaste gången som man missat en semifinal. 20 raka säsonger med minst semifinalspel har det sedan blivit och nästa fredag så rullar den 21:a i gång. Motstånd ännu inte klart men det spelar ju ingen roll. Siffran 21 är väl oslagbart, eller?...


Oslagbart var i alla fall SAIK under den här matchserien mot Broberg som aldrig riktigt tog fart och blev spännande. 3-1, 6-1 och 7-1 talar sitt tydligaste språk det går,  SAIK var klasser bättre än Broberg i år och den tro Söderhamnarna hade förra året när man tvingade fram fem matcher, blåstes bort nånstans i mitten av första halvlek på Hällåsen i tisdags.


SAIK har hittat en växel till och det är framförallt backen man har hittat. Försvarsspelet med andra ord. I stället för att trycka plattan i botten och bara gasa, utan att tänka på vilka olyckor man kan dra på sig bakåt, så har man nu en balans mellan att tuta och köra och värdera lägen. Och det är något som SAIK är mästare på att plocka fram när det börjar gälla. Från mindre bra prestationer (läs flertalet hemmamatcher i vinter) till ett spel som få lag i Sverige kan matcha. Hoppas bara att formen inte är för tidig så det blir soppatorsk längs vägen….


Måste ju nämna Martin Falk också. Tre insläppta mål på 274 minuter. En straff. En axel och en hörna. Martin hade med lite flyt kunna blivit historisk som den förste målvakt att inte släppa in ett endaste mål i en kvartsfinalserie. Vänersborgaren Falk har inte bara tagit över första handskarna i SAIK. Han har t o m övertygat min son. Joel har sedan Abbe slog igenom haft honom som favorit och under säsongen så har målvaktsfrågan här hemma diskuterats.

Nu är det ju så att Abbe är en mycket bra målvakt och kan mycket väl komma tillbaka in i mellan stolparna. Fast fortsätter Falk spela så här, blir det svårt. Bra med konkurrens.


Erik Säfström. Mannen som till slutspel växer ut till en gigant och är lika ostoppbar som Petter Northug på ett upplopp. Han åker och åker och slår passningar som är som den vackraste av all bandypoesi. Lika säkert som att julafton infaller den 24 december är det att Säfström är kungen av slutspelsbandy.


Patrik Nilsson. Endast en uppvärmning och knappt det, hann han med i den här matchserien. Nu gick det ju bra ändå och med en skada som inte var så allvarlig som vi och han fruktade, är det nog 192 cm urkraft som nu bara går och längtar till att det ska bli fredag. Samma dag har Let´s dance säsongspremiär. Återstår att se om Patrik kommer att bjuda upp Bajare eller Parisare på dans….


Matchserien som saknade spänning är över och vi får tacka Broberg för den här säsongen och samtidigt konstatera att SAIK som första lag tog sig till Tele 2 Arena. För i och med att det ska spelas en vrålspännande tredje pris match så är ju SAIK nu garanterad en plats den 14:e mars. Något säger mig att SAIK siktar på att komma till middagen och inte till lunchen den dagen….


Ungefär en halvtimme efter att SAIK hade bokat in semifinalplatsen var det dags för ett annat att göra det. Om SAIK är ganska vana, 21 gånger, så är väl Villa inte fullt lika rutinerade. Men årets semifinalplats är ändå sjätte året som man tar sig dit. Respekt för det.


När det här slutspelet började förra lördagen så var jag fast bestämd att Edsbyn och Villa skulle spela fem matcher. Fanns inget annat på min bandykarta. Men än en gång visar jag mitt okunnande i att tippa. I dag får jag vackert äta upp det hela och det känns som att sitta och äta en rå lök till ett glas med mjölk, avslutat med en citronskiva. Beskt beskt….


Villa har imponerat genom hela den här serien och jag tror att chocken i Ovanåkers kommun över att bandysäsongen tog slut redan den 19 februari kommer att ligga kvar ända fram till det björkarna spricker ut runt Ön. För andra året i följd så åker man ut mot Villa med 0-3 i matcher.


I Villa finns den spets som kanske Edsbyn saknar. David Karlsson. Daniel Andersson. Lars Fall. Ja, det finns flera som har tagit ett steg till nu när slutspelet drog i gång. Att elitseriens 26 omgångar inte var någon dans på rosor är glömt och jag tror inte att Edsbyn känner någon tröst i att man gjorde en av sina bättre säsonger på flera år, 37 poäng och en 3:e plats. Inte mycket värt i dag.


Villa kan bli en obehaglig överraskning för kommande motstånd, VSK eller Bollnäs. Utan att trampa på några Hammarby och Vänersborgs tår, så känner jag att det är ganska skönt att ha Villa på den andra sidan.

Västerås och Bollnäs går en riktig batalj där spelet på isen inte enbart handlar om tekniska finesser och taktik.


Här går munskydden i ett och psykkriget går nu in i den fjärde fasen. Bollnäs gjorde enligt rapporter en bra match i går och var länge med. Men VSK:s tyngd fällde till slut avgörandet och kommer att göra det i det långa loppet också. Frågan är bara om loppet tar slut på lördag eller måndag? Fråga inte mig, jag har lagt ner allt vad jag tror på i den här serien.


Trots ledning med 5-1 med kvarten kvar, lyckades Hammarby hålla undan och vinna den tredje matchen. I den här serien måste ju stora ledningar vara det sämsta man kan ha. Men Hammarby visade i går att det går att vinna trots det. På något sätt får jag känslan av att man med 6-1 slog näven i bordet. Tänk, det hade kunna stått 1-2 i matcher och matchboll Vänersborg på hemmaplan.


På lördag spelas match nummer fyra och samma dag så ska SAIK Dam försöka hålla säsongen vid liv ett tag till. En tuff uppgift då man måste slå Skirö två gånger, på bortais. Omöjligt? Inte om man kan spela som man gjorde i onsdags men frågan är om kraften finns att göra det i två matcher. Det krävs nog ganska mycket tur för att vi inte ska skriva in sista kapitlet i SAIK Dam boken 2014/15.


Apropå Skid VM. Om Skirö har tagit sig halvvägs upp för mördarbacken så står SAIK i början. Klättringen har börjat och ska inte sluta förrän toppen är nådd. En vilja av stål kan bestiga berg, så varför inte en backe?


SAIK U18 spelar sin andra kvartsfinal, även den i morgon och med en ledning på 9-0 efter första mötet, har man inte bara skridskorna, utan hela utrustningen i en semifinal.

Av Thomas Forsberg - 19 februari 2015 15:19

Någonstans i höjd med Medskogssjöns camping på väg in mot Sandviken, ändrade jag radiokanal från finsk P4 till Radio Sandviken. Stationen med mindre prat och mer musik. Den låt som precis då hade börjats spela var Jag reser mig igen med Torsten Flinck. Gillar vanligtvis inte Flinck då jag tycker att hans leverne inte stämmer in på normen för hur man ska leva. Men just den här låten tycker jag faktiskt om och det blev en tonartshöjning, eller en höjning av volymen i alla fall.


Låten fick också mig att fundera på den match som jag skulle titta på. SAIK Dam mot Skirö. Att resa sig igen kändes som att det gällde just SAIK Dam. Att efter en motig säsong nu stå i kvartsfinal och där resa sig upp ur askan och stå som segrare igen. Under dom tre minuter som låten spelades ur högtalarna på den silvergråa Verson som forsade fram längs 272:an, blev föraren, d v s jag, mer och mer övertygad om att det här skulle bli en bra kväll för SAIK Dambandy.


Tyvärr så räckte man inte till. Förlust i sudden death är bland det värsta man kan råka ut för i idrottens ibland brutala värld. SAIK gjorde säsongens bästa match i går där det såg ut som att viljan fanns där igen. Känslan var att man skulle avgöra vilken minut som helst. Johanna Pettersson åkte precis som i hennes fornstora dagar. Man skapade hörna på hörna men på dom flesta, utom två, stod en tät gulblå Skirö-mur i vägen. Men känslan var ändå att det skulle ordna sig.


Därför sved det väldigt i den svartvita själen när Matilda Svenler helt plötsligt fick en stor yta som halva Storsjön och kunde likt den skyttedrottning hon är, ta full fart mot en ensam Emelie Larsson i SAIK-målet. Jag hann tänka på dom fyra sekunder det tog för Svenler att nå straffområdet: ”Om det finns en bandygud, så får hon ett felskär nu”. Guden hörde inte bönen och Svenler rundade Larsson och la in segerbollen.


Efter matchen fick jag också agera lite av ordningsvakt. I spelaringången mötte jag tränare Linder med stora steg på väg mot domarrummet. Av förståeliga skäl. Domare Lundh hade vad man måttligt kan säga, en dålig dag på jobbet och då är jag snäll. Det var det Linder skulle gå och berätta. Men jag hejdade honom, dels för att lugna ner och få en intervju. Jag och Thomas har pratat många gånger sedan han tog damtränarjobbet och jag har nog aldrig sett honom så arg. Med minuten kvar av matchen så skickades han upp på läktaren av den ena domaren för att han hade protesterat för vilt efter en utebliven utvisning på en Skirö-spelare. Hur domaren kunde få en gest med utsträckta armar till att ha varit högljud, övergår mitt förstånd i alla fall.


Men det var många andra situationer också där man helt enkelt gjorde felbedömningar och inte för att lägga förlusten på domarna men nog påverkade dom utgången.


Nu får man ladda om och sikta på två raka segrar i Småland och jag känner att efter den här insatsen så finns absolut möjligheterna. Det gäller att plocka fram den här vinnarviljan igen. Ligga tätt på dom bästa i Skirö. Störa ryska Galina som man gjorde i går och framförallt, ta vara på dom chanser som dyker upp. Kommer inte att bli många sådana på bortaplan så det gäller att vara vass när dom dyker upp.


Jag är optimist och trots att Torsten inte lyckades rädda gårdagen så tror jag på honom och varför inte spela låten i omklädningsrummet före matchen. Ingen upp-tempolåt kanske men budskapet kan räcka:


I det förflutnas skugga, där är alla minnen grå
Men jag trevar efter sanningen som kan läka alla sår
När stunden tar en tugga till av den tid som rullar på
Vill jag gå längs denna scenkant när den elfte timmen slår


För jag reser mig igen, ja jag reser mig igen
När jag ser in i dina svarta ögon då ser jag mig i dig
En som reser sig igen, ah jag reser mig igen
Du lyser upp min svärta med ditt ljus


Av Thomas Forsberg - 18 februari 2015 10:56

Ja må han leva. Ja må han leva. Ja må han leva uti 100 inlägg… . Så är det. Dagens inlägg är nämligen mitt 100:e på denna blogg. 3 februari skrevs det första av mig här. Jag är väl inte i topp och klass med stjärnbloggarna som nog kommer upp i 100 på en månad men jag känner mig ganska nöjd med att fylla 100 i dag.


Och med tanke på gårdagens resultat när det gäller SAIK matchen så är det ju dubbel anledning till att fira. 6-1 borta mot Broberg är imponerande siffror som skvallrar om en bra och tajt defensiv och effektivitet framåt. Följde matchen via liverapport och när SAIK på 197 sekunder vände 0-1 till 3-1, blev läsningen från Hällåsen en behaglig resa.

Jag brukar i regel inte vara den som tar ut något i förskott men att SAIK ska missa semifinal nu är lika otänkbart som att Norge blir utan medalj i skid VM… 


Det jag mest är oroad över nu är att man inte hör något om Patrik Nilssons skada. I en semifinal kommer han att behövas. Så, är det någon som vet läget, delge mig snarast…


För i en semifinal så kommer man att få möta antingen Hammarby eller Vänersborg. Där är det nu 1-1 i matcher efter en makalös andra match som utvecklade sig precis som den första. IFK i en 6-1 ledning i halvtid. När slutsignalen ljöd, 7-7. Apoteken i Vänersborg måste ju ha slut på lugnande medel vid det här laget och då är det ändå minst två matcher kvar.

Att tappa sådana här stora ledningar är ju inte bra men och andra sidan så har man nu i två matcher utklassat Hammarby i stora delar av matcherna och kan man bara gå på en ”knyta säck-kurs”, kan det vara så att Vänersborg för första gången sedan 2003 spelar semifinal. Det hade och borde kunna stått 2-0 i matcher till IFK.


Sen måste man ju ändå berömma Hammarbys vilja att aldrig ge sig. Att komma tillbaka två gånger om och det hade ju faktiskt kunna stått 2-0 till dom. En mycket oviss serie som går vidare på Zinken i morgon. Ska vi gissa att ett lag går ifrån och ett går i kapp?


Sen var det roligt att se inslaget om Magnus Brodén på sporten i går. Människor som jobbar ideellt  inom idrotten i dag är lätträknad. Brodén är en av dom och när man använder massagebänken i omklädningsrummet som skrivbord, ja då blir man nästan tårögd.


Att Bollnäs skulle vinna över Västerås hade jag inte på mitt papper. Men nu är vi där och det blir minst två matcher till i den serien. Berlin och Hellmyrs var precis så där bra som dom måste vara i varje match. Då kan Bollnäs rubba i princip alla lag. Nu är pressen på VSK. Jag tror inte att man gärna åker tillbaka till Sävstaås med ett 1-2 underläge till helgen. Då kommer man att känna grabbar med flås i nacken och med en vilja av stål som Berlin har, kan skrällen vara ett faktum. Men mitt tips står ändå kvar att VSK tar det här. Men det blev inga 3-0 och det ska Bollnäs ha all heder av.


I den fjärde kvarten så verkar Villa göra det jag absolut inte trodde att man skulle klara. Att vinna över Edsbyn i tre raka matcher. Nu är det ju Edsbyn som har nästa match på hemmaplan men 10-2 på två matcher säger ganska mycket om vilket av lagen som sitter i förarsätet. Edsbyn behöver släppa loss nu och trampa gasen i botten. Men även om man gör det i morgon så måste man göra det i två matcher till. Det blir tufft.


Hade Edsbyn som en liten outsider till att kunna gå hela vägen till Stockholm i år. Men man har haft trassligt med sjukdomar och skador under resans gång och det är kanske så att man inte har lyckats spela ihop laget tillräckligt för att klara ett slutspel.


Villa som tidigt fick inse att man inte skulle kunna blanda sig i den absoluta toppstriden har på slutet kommit mer och mer. Efter 20 omgångar så låg man på 21 poäng med tre poäng ner till Vetlanda under strecket. När 26 matcher var spelade så stod man på 31 poäng och en sjätte plats. 10 av 12 möjliga poäng alltså och kanske är det så att Villa är på väg mot något. Något som slutar i mitten av mars. Mig har dom i alla fall överraskat.


Något som inte överraskade var mina tips  i går. Det var endast SAIK som jag prickade in och jag får väl be om ursäkt om det var någon som spelade bort halva lönen på mina spekulationer i går. Men ni som följt den här bloggen under ett års tid vet ju att man gör klokast att tänka tvärtom det jag tänker….


100 inlägg. Nu siktar vi på 200. Men först tar vi nummer 101 och jag har rubriken klar för mig: ”21 är oslagbart. SAIK likaså”

Presentation


Thomas nu fyllt 43 bloggar om bandy och framförallt SAIK

Länkar

Fråga mig

6 besvarade frågor

Tidigare år

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3 4
5
6
7
8
9 10 11
12
13
14
15
16 17 18 19 20 21 22
23
24 25
26
27
28
<<< Februari 2015 >>>

Följ bloggen

Följ densvartvita bloggen... med Blogkeen
Följ densvartvita bloggen... med Bloglovin'

Droppnätet


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se