densvartvita bloggen...

Direktlänk till inlägg 9 mars 2015

Ett olyckligt snedskär som blev till lycka för SAIK

Av Thomas Forsberg - 9 mars 2015 09:32

Tänk vad ett snedskär kan leda till. Klockan stod på 90.08 när Robert Rimgård i Hammarby bara skulle vrida upp för att sätta i gång en kvitteringsjakt för det vitgröna gästerna. Fem sekunder senare kunde han och resten av Hammarbyspelarna se hur matchens store spelare, blott 19-årige  Erik Pettersson sträcka händerna i luften efter att ha lagt in 7-5 bakom en maktlös Patrik Hedberg i målet. Fem sekunder senare landade delar av Rimgårds klubba i nätet och jag kan förstå honom. Hur många gånger får man ett snedskär  i sitt egna straffområde under en säsong?  På den här nivån är det nog inte många men den här söndagen blev det ett för mycket och Hammarby fick se sin drömfinal på Tele2 Arena förvandlas till en match som ingen vill spela…


För hur än glad, nöjd och lycklig jag är i dag över att för femte gången se mitt kära SAIK i final, så måste man ändå hylla motståndarna. Hammarby gav SAIK en riktig fajt över fem matcher. En fajt som för två månader sedan inte fanns i mina tankebanor i alla fall. Hammarby var då ett lag i kris med ekonomisk härdsmälta med sänkta löner och tränaravhopp. Ändå så står man upp i blåsvädret och är i den sista matchen inte långt ifrån att slå ut SAIK. Och jag kan inte annat än lida med Rimgård som på något vis blir centralfiguren. Först reducerar han till 5-6 på hörna för att minuten senare tappa fotfästet och ger EP fritt fram. Man kanske inte hade hunnit kvittera ändå men utan fadäsen, så hade man ju haft chansen. Påminner om 2010 när Lusen fick hjärnsläpp, eller rättare sagt, klubbsläpp och hivade i väg sin spak 20 meter och orsakade att Bollnäs fick straff. Nä, det är tungt när enskilda spelare hamnar i sådana speciella situationer och jag hoppas att Rimgård kan släppa det fort.


Så tack, Bajen för en väldigt trevlig matchserie. En matchserie som inte har varit lik någon annan och lite väl spännande för min del...


Men nu tänker jag ägna resten åt det lag som stått för en bedrift som bara Edsbyn lyckats med sedan man införde fem matcher i semifinalspelet, 2001. Nämligen att vända ett 0-2 underläge till 3-2. Och precis som Edsbyn så fick också SAIK göra det inför hemmapublik, den största i år också, 3787. Och man fick också vända ett underläge i matchen.


Jag trodde i min enfald att det två senaste matcherna hade sänkt moralen hos Hammarby. Det visade dom ganska snabbt att så var inte fallet. Man var rappare och hetare än SAIK i första halvlek och att det bara stod 2-3, ska SAIK vara glada för. När man sedan gör 2-4 i andra så kändes det nästan som om den där vändningen inte skulle bli av. Nu reducerade Patrik Nilsson på hörna(!) ganska omgående och där kändes det som matchen tog en ny vändning. SAIK:s anfall blev allt kraftigare och det märktes på Hammarby att man fick allt jobbigare att hålla upp sina försvarspositioner. Mossan och Säfströms åkningar började mjuka upp mittfältet hos gästerna och så klev en annan härlig skridskoåkare in i bilden…


… Linus Forslund. Om jag har skrivit nedlåtande rader om dig Linus tidigare, så har du nu med dom här tre senaste matcherna sett till att stoppa dom i munnen på mig och tätat till kakhålet ordentligt. I sin nya roll på mitten har Forslund hittat hem på något sätt. Han transporterar på ett säkert sätt upp bollen och vill någon motståndare försöka hänga med, lär dom skynda sig att köpa biljett för att hinna med Forslunds expressen. Och skjuta kan han ju också. Det viktiga 2-3 i första halvlek var en hörnkanon som jag nog tror att Hammarbyspelarna fortfarande funderar på vad som hände. ”Han skulle väl inte skjuta…”


Det ÄNNU viktigare 4-4 var också det ett skott. Långt håll och kanske inte Nilsson eller EP styrka, men det är ju inte alla gånger dom är bäst. Lagom är bäst och är det dessutom välriktat, ja då kan bollen få studsa in i mål om det är så.


Erik Pettersson. Vid 19 års ålder så har han fått tagit över en ramsa som egentligen borde vara förbjuden att sjunga mer. När Erik fortfarande satt i barnvagnen var det en annan spelare som hyllades med dom orden: ”Andersson. Andersson. Stefan Andersson. När han träffar bollen så blir det mål. Stefan Andersson.”

Jag tror dock inte att Pumpen kommer att begära stimpengar för att supertalangen Pettersson har tagit över…


För Erik är värd alla hyllningssånger som finns. Att kliva fram och göra fyra mål i en avgörande semifinal, det kräver sin man och i det här fallet är det bara en pöjk från Söderfors. 13 mål i den här semifinalserien. Sanslösa siffror om ni frågar mig.


Hörnorna. Innan den avgörande matchen hade SAIK haft 36 hörnor och gjort 1(!) mål. När det gällde som mest plockade man helt plötsligt fram 3 hörnmål ur rockärmen. Också helt sanslöst men också ganska vanligt när det gäller SAIK.


Att spela final för femte året i rad är en bedrift som inte många lag klarat av. I omodern tid så lyckades IFK Uppsala (1916-1920) ta sig till final fem gånger. Boltic är ju nästan oslagbara i den bemärkelsen då man mellan åren 1979-1988 spelade final alla år och vann sju(!) raka guld. Edsbyn vann fem raka guld mellan 2004-2008 innan VSK stoppade den rödblåa maskinen 2009.


Nu kan då alltså SAIK sälla sig till den här skaran och på det sätt man tog sig till den här finalen gör att jag nästan känner som att man redan vunnit något, fast man har den viktigaste matchen kvar. Att vända 0-2 i matcher och underläge i sista matchen har något av en bragdstämpel över sig.


Nu har vi den sista uppgörelsen kvar och det kommer att bli en häftig match på Tele 2. Det två särklassigt bästa lagen gör upp om guldet. Seriesegrarna mot serietvåan. Kan inte bli mer rättvist anser jag. Hoppas nu att folket ställer upp och kommer på den här tillställningen.


Till sist måste jag ändå ställa en fråga till SAIK Bandy. Jag hade mina två pojkar med på matchen i går, 8 och 6 år. Jag vet att dom inte är garanterad en sittplats. Men då undrar jag om det är rätt från funktionärshåll att när man kommer till läktaren mötas med orden: ”Du får inte ha barn med idag. Det blir fullt”. Det kändes inget vidare måste jag säga och jag gjorde vad jag kunde för att hjälpa till och placerade minstingen i knät och var beredd att ta storebror i det andra.


Att skicka i väg två små grabbar till ståplats var för mig inget alternativ. Visst, jag hade kunna köpt två biljetter till så grabbarna har haft men det jag skulle vilja se i stället är att man skulle kunna köpa familjebiljett där priset för barnen ligger på halva av en vuxens biljett. Åtminstone när det är matcher där det kan bli fullt.


Sen kan man ju undra hur vissa vuxna tänker när man kommer till den fria sittningen, 15.50, alltså 10 minuter innan avslag och får fågelholksuttryck över att det är slut på sittplatser. Alla visste om att det skulle bli mycket folk och har man då ingen nummerplats, bör man nog vara där i tid.


Vill ju inte avsluta med klagomål. Så i stället så vill jag hylla SAIK:s U18 som i lördags mycket rättvist och på ett imponerade sätt slog Edsbyn i finalen. 9-5 där Joel Engström gjorde sex mål. Vilka killar det här är. Man spelar så moget och fantastiskt fin bandy, trots sin låga ålder. Och i kväll ska man ta sig an en utmaning igen. Att i den andra semifinalen mot Villa i U20, vända ett 2-6 underläge till seger och en tredje raka final. Det är väl inga problem. Vändningar tillhör ju vardagen om man spelar i SAIK….


Bjuder även på en bild på grabben som i sin första bandymatch någonsin stod i mål. En stor grej för en liten kille och jag måste säga att han gjorde det bra. Trots förlust med 3-1 gjorde han tre frilägesräddningar och det som värmde honom mest var nog hälsningen han fick från sin idol, Joel Othén. "Ser jag redan nu att det kommer bli en mkt bättre version av mig! hälsa kingen

 

 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Thomas Forsberg - Lördag 24 mars 19:43


(Jag vet. Jag hade ju lovat att göra uppehåll men löften är väl till för att både hållas och brytas.. Så här kommer en lite tankar så här en vecka efter att säsongen på klubblagsnivå stängdes.)   Det har nu gått exakt en vecka sedan Jonas Kandell...

Av Thomas Forsberg - Söndag 18 mars 01:11

SAIK mot Edsbyn. 4-6, 6-11 och 0-4. Tre finaler. Tre vinster för Edsbyn. Det blev ingen ”tredje gången gillt”. Edsbyn vågade mer i andra halvlek. Det gav laget från Hälsingland deras 11:e guld. Det som på förhand kändes som en tänkbar kla...

Av Thomas Forsberg - Fredag 16 mars 19:55

Sandviken. Vi har ett guld. Efter 4-1 i finalen mot Skirö AIK så var det SAIK:s F17 lag som fick äran som andra lag den här fredagen att kliva upp på podiet vid huvudläktaren på Studenternas. Och inte speciellt överraskande så fanns Tova Grönoset med...

Av Thomas Forsberg - Torsdag 15 mars 22:57

SM-finalerna närmar sig med stormsteg. I dag var det den obligatoriska presskonferensen med dam och herrlagen som ska göra upp på lördag. Inga överraskningar i uttalanden från spelare och ledare. Alla fyra lagen ser sig själva lyfta pokalen på lördag...

Av Thomas Forsberg - Torsdag 15 mars 09:09

Jag borde ha förstått det. Jag borde ha lämnat isen. Dels för att jag mest åkte och hängde på klubban och hade nästan tungan släpandes i isen och försökte hitta syre. Men framförallt så var det ju för att det handlade om förlängning och ni vet ju vad...

Presentation


Thomas nu fyllt 43 bloggar om bandy och framförallt SAIK

Länkar

Fråga mig

9 besvarade frågor

Tidigare år

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9 10 11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2015 >>>

Följ bloggen

Följ densvartvita bloggen... med Blogkeen
Följ densvartvita bloggen... med Bloglovin'

Droppnätet


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se