Alla inlägg under februari 2016

Av Thomas Forsberg - 29 februari 2016 23:48

5 år gammal när sviten inleddes. I kväll såg han till att den levde vidare. Pratar om SAIK:s högerhalv Ted Harladsson. Tranåsfostrade Ted såg med sina två mål till att SAIK fick det försprång man behövde för att hålla Hammarby ifrån sig och den svit som så många pratat om senaste tiden. Hans 2-0 i första är inte bara läckert utan viktigt för SAIK som efter det målet blev lite försiktigare och släppte in lejonen från Söder på jakt.


Och 3-0 var kanske ännu viktigare som kom fem minuter in i andra halvlek. Där någonstans kände åtminstone jag att det här kanske skulle gå vägen. Och det gjorde ju det. 8-3 i den sista av fem kvartsfinaler mot Hammarby och det blev precis så jämnt som alla trodde att det skulle bli. Men det har varit en serie som svängt kan man säga. SAIK såg stensäkra ut efter två raka segrar och skulle ju bara piska dit matchbollen förra torsdagen. Det blev inte så och sedan var Hammarby mycket bättre på Zinken i lördags och med den matchen i senaste minnet så kändes verkligen den här sista matchen väldigt oviss.


Men då klev SAIK tillbaka in i förarsätet. Man kopplade ett tidigt grepp om den här matchen och nu var man överallt i defensiven och jag blir så glad så kinderna blir röda när man ser hur ex. Patrik Nilsson bara åker i kapp sin motståndare och ger sig inte förrän bollen är tillbaka i hans ägo. Patrik tycker jag gör en av sina bättre matcher på hela säsongen i dag. Riktigt skönt att se.


Naturligtvis så var det fler som gjorde ett gott dagsverke i dag. Dennis Henriksen lägger ner mycket jobb i dag. Backlinjen gör väl egentligen inget misstag på hela matchen. Ted har jag nämnt men även kollega Gälman är mer framfusig i dag. Kul att han blandade ur vändningar med offensiva utflykter i dag. Sen har vi ju Edlund då. Ja, fyra kassar och i dag kom han i betydligt bättre lägen och då blir det också allt som oftast utdelning. Sen att varken Mossberg och EP kanske hade studsarna med sig i dag, gör inget då dom spar sig till på torsdag.


För det är ju nu så att för 22:a året i rad så ska det spelas semifinalbandy för SAIK. En imponerande svit och den blir nog väldigt svårslagen. Och nu ställs man mot Västerås. För första gången sedan 2009 så möts man nu i en semifinal. 2010 och 2011 valde SAIK att möta VSK redan i kvartsfinalspelet och då vann SAIK med totalt 6-1 i matcher på dom två serierna. Men det är historia det. VSK då, är inte vad VSK är i dag. Det är ljusår i mellan.


Den här gången så är det VSK som valt SAIK på sin sida. Det är VSK som har kastat handsken. Det är SAIK som slår ifrån underläge. Det är inte utan att man får känslan av kamperna i slutet av 90 och början av 2000 talet i kroppen nu. Det är dom två giganterna som nu ska mötas. Det två som i två år i rad spelat final med en varsin triumf. Nu ska en av dom få möjligheten igen. Och på torsdag rullar dramat i gång.


På den andra sidan så fick också Villa sina motståndare i kväll och det blev Bollnäs, precis som förhandstipsen har gått. Men jag och flera med mig trodde nog att Bollnäs skulle ha haft ett träningspass i dis på Sävstaås i kväll i stället för att ha spelat en femte match. Edsbyn har verkligen bjudit upp till dans, både på Sävstaås och hemma i ”kyrkan”. Det trodde inte jag fanns på hela Hälsinglands karta. Men derby är derby.


Utan att förringa Edsbyns insats som ska hyllas,absolut, så känns det ändå rättvist att Bollnäs tar klivet in i semifinalspel mot Villa. Säsongens resultat har visat att Bollnäs håller väldigt hög klass. Villa mot Bollnäs kan komma att bli en riktigt tuff serie där en sak kommer att testas i båda lagen, nämligen tålamodet.


För om det finns stora chanser till öppen och målrik bandy i VSK-SAIK, så tror jag det kommer att bli mer tillknäppt och få mål i Villa-Bollnäs. Två lag som kan komma att ta ut varandra och fasta situationer kommer bli väldigt avgörande.


Vill bara avsluta med att tacka Hammarby för fem fantastiska kamper. Med tanke på allt strul under säsongen är det starkt att komma tillbaka på slutet och bjuda upp till detta. Sen ett speciellt tack till Johan Willes (Östblom) En favoritspelare oavsett i vilken klubbfärg han spelat, även om han steg i kurs under åren i SAIK, förstås. En kämpe med tekniska färdigheter som nu alltså lägger av. Förstår honom men trist för bandyn.

ANNONS
Av Thomas Forsberg - 27 februari 2016 22:31

Eftermiddagen denna lördag spenderades i Valbo Sportcentrum. Knatteligan i Innebandy stod på schemat och massvis med ungar i farten. Själv så var jag där i egenskap av att mellersta grabben, Hugo skulle spela sin blott andra innebandy cup i karriären med Åmots IF.


Det som slår en när man sitter och tittar på barn i 6-7 års åldern som springer efter den där vita saken med en massa hål i, är med vilken glädje och entusiasm man gör det. I den här ligan så har man inte börjat med målvakt än utan det är precis som när en annan spelade på skolans gymnastiktimmar, 3-3 och små mål. Bollarna studsar fram och tillbaka och det byts målchanser stup i kvarten. Ibland gör man mål och då jublar man högt, både spelare, föräldrar och far och morföräldrar. Ibland släpper man in en boll och då blir man lite deppig men bara en kort stund. Sen är det roligt igen.


I dessa tider då resultat och vinna kan ta för stor plats i idrottens värld, är det rätt skönt att se dessa små knattar fortfarande vara rätt ovetande om vad som komma ska, om några år. Detta är ren och skär idrottslig glädje.


Hur gick det då för grabbarna från Åmot? Jo dom spelade jättebra och Hugo hade turen att få göra två mål i en och samma match. I samma sekund som det första målet gjordes, sökte hans blickar mina på läktaren och när han såg att jag hade sett målet och gjorde tummen upp, växte han nog säkert ett par centimeter. Och det måste man ge honom. Det var ju hans första mål någonsin i en innebandymatch.


Vid andra målet var det en mer samlad Hugo som med ett lätt flin på läpparna sökte kontakten med farsan på läktaren. Han fick precis som vid första målet, tummen upp och ett leende från mig.


Men nu var det ju så att på ett annat håll utspelades det en annan kamp. En kamp mellan två giganter inom svensk bandy. Och jag slets mellan den ångestladdade kampen och den lättsamma och glädjefyllda innebandyn. Det sägs att en karl inte klarar av att göra två saker samtidigt. Fel. Fel. Fel, säger jag då. Här är beviset och det är till och med tre saker samtidigt, som en mamma på läktaren uttryckte det. Så det så.

 


SVT Play var det som gällde för mig om jag ville hänga med i den fjärde kvartsfinalen mellan Hammarby och SAIK. Och ni kanske kan förstå paniken när jag runt 13.40-tiden inte hade fått det att funka. 13.45, fortfarande ingen bild. 13.50 Blankt. 13.55 Svart d##la ruta. 14.00 Jag blir tokig och om 10 minuter börjar Hugos match.


Måste ha sett rätt nojig ut där jag vankade fram och tillbaka i vilt tillstånd, sökandes efter nån j##la plats i den hallen där det var bra täckning.


Fem minuter innan matchen framför mig på innebandygolvet tog sin början, hörde jag först Chris Härenstams stämma i hörsnäckan och sedan framträdde en bild från Zinken och 1-1 med tjugo kvar. Nu så var vi med på allvar, på två håll.


Att dels kolla på innebandy och heja fram killarna och sedan kika ner vad som händer på en bandymatch på en liten telefonskärm, kan framkalla ett visst förvirrande tillstånd och det var nog en del som funderade varför jag helt plötsligt dunkade ena handen i det räcket som fanns framför på läktaren. Det var när Sundin satte 2-1 på hörna för Hammarby.


Andra halvlek blev inte lika schizofrenisk som den första då grabbarna från Åmot hade spelledigt i en hel timme. Fullt fokus på bandy med andra ord och nu skulle det väl ändå vända? Jakobsson efterlyste mer energi och visst blev det bättre fart i inledningen. Men dom där riktigt heta kvitteringschanserna kom man aldrig fram till.


I stället blev det handen i räcket igen då, när Pasjkin dunkade in straff fram till 3-1 med drygt 20 kvar. Där någonstans kände jag att det här inte skulle gå vägen.


MEN VARFÖR BLIR DET SÅ HÄR DÅ? DET SOM SÅG SÅ BRA UT I DOM TVÅ FÖRSTA MATCHERNA. VA? NOG MÅSTE VÄL MAN I SAIK HA FÖRSTÅTT ATT HAMMARBY SKULLE AGERA ANNORLUNDA EFTER TVÅ MATCHER DÄR MAN INTE ENS VAR NÄRA? DET VAR VÄL LIKA SJÄLVKLART SOM ATT ROSA BALLONGER FLYGER TILL TAKET PÅ GAVLERINKEN EN KVÄLL SOM SÅDAN. OCH ÄNDÅ, FAST MAN SÄGER ATT MAN VAR BEREDDA PÅ DET, SÄGER MAN EFTER MATCHEN : ”DOM SPELAR JU SÅ TRÅKIGT” NO SHIT. JA, KANSKE TRÅKIGT MEN JÄKLIGT EFFEKTIVT OCH TYDLIGEN VÄLDIGT ÖVERRASKANDE. DOM SPELADE MED DEN SÅ KALLADE KNIVEN MOT STRUPEN. TACKA FÖR ATT MAN DÅ TAR TILL DET SOM BEHÖVS.


Oj, kom visst åt Caps Lock där… Det var inte att jag är förtvivlad eller arg eller så. Nädå, rent misstag….


Nu står vi där. Där jag för fyra dagar sedan efter att ha sett SAIK fullkomligt ägt Zinken, Söder och framförallt Hammarby, inte på något sätt kunde tro att vi skulle hamna. I en femte avgörande match på måndag. Det finns dom som säger att ”det är bra för SAIK:s kassa med mer pengar som en tredje match ger” Jo, sant. Men det struntar jag i faktiskt. Hade lätt kunna satt in en femhundring i bidrag i stället för att gå och må dåligt i två dagar till. ”Det ska ju vara spännande” är ett annat klassiskt och uttjatat citat. Jo, sant. Men inte i den här serien. Inte den här! SAIK hade chansen att sätta punkt i torsdags.  Slog första matchbollen i nät och i dag kom dubbelfelet….


Precis som förra året, fast då stod vi i semifinal mot varandra. Och då var rollerna annorlunda. Då var det SAIK som hade hämtat i kapp ett 0-2 underläge i matcher och hade energin. Nu står vi med motsatta förutsättningar. Nu är det Hammarby som har boosten. Nu är det Hammarby som har gjort samma bravad. Det som talar för SAIK är väl då hemmaplan och att lag som har fördelen av den brukar i dom allra flesta fall gå segrande ur striden.


Men den här matchserien är just nu så fruktansvärt oviss att allt kan hända. Jag är beredd på det mesta just nu. Till och med regn eller snö, känns det som….


Förresten. Vet ni vad som kännetecknar en bandynörd? Jo, en som köper en match på Bandypuls för 89 kr med 10 minuter kvar av matchen... Men med tanke på hur spännande dom sista 10 i matchen mellan Edsbyn och Bollnäs var, så var det värt 8.90/minuten Det är inte bara i Sandviken och Stockholm magmedicins förbrukningen slår i topp just nu….


Nä min minnesbild av den här dagen får bli Hugos härliga och stolta leende efter sin prestation på innebandyplan. Och det är väl inte mer än rätt, då det faktiskt egentligen är det som idrott handlar om. Att ha kul, kamratskap och gemenskap. Det får en sur förlust i en bandykvartsfinal att kännas oviktig, eller åtminstone mindre viktig....


Avslutar med Farbror Barbros bevingade ord: "Det finns inga genvägar till det perfekta ljudet" Ni kanske hajar vad jag menar med det, SAIK.... Full fart mot Måndag nu!


ANNONS
Av Thomas Forsberg - 26 februari 2016 11:04

Att SAIK skulle leda den här matchserien mot Hammarby efter tre matcher hade jag innan slutspelet stora förhoppningar om. Men när man nu hade spelat till sig chansen att säkra en semifinalplats redan i den tredje matchen, känner jag mig inte fullt lika nöjd. Ett enda steg tillbaka i det gamla sättet (läs den här säsongens grundserie) att spela räckte för att Hammarby skulle ta chansen och fixa en fjärde match. I stället för 100 procent fokus på allt som hände på isen så var det nu kanske 95 procent och det räcker för att förlora en kvartsfinal i ett svenskt bandyslutspel.


Det ska ändå sägas att Hammarby reste sig på den berömda siffran 9 och plockade fram ett spel som man inte varit i närheten av under dom två tidigare matcherna. Dels beroende på att då var SAIK riktigt bra och tillät inte Hammarby att få till spelet. Sen hade man en mer defensiv grundtanke i gårdagens match och den höll hela vägen, även om bollarna på slutet ven runt Hedbergs kasse och i dag finns säkert en hel del blåmärken på Söders bandyhjältar. Men det är ju så man vinner matcher. Blåmärken försvinner. Segrar finns kvar.


Jag trodde som sagt var innan denna serie drog i gång att detta skulle bli en tuff match och kanske sluta på fem matcher. Men SAIK:s spel lovade ju något helt annat i dom två inledande matcherna och när Edlund satte 1-0 efter 46 sekunder i går, trodde jag på proppen ur ordentligt. Men Hammarby hade andra tankar och efter Nilssons 2-2 mål, som var kanske matchens behållning, målmässigt sett, tog man över matchen och ledningen med 4-2 i halvtid var i mina ögon i alla fall ganska så rättvis.


Andra halvlek blev mer av en jakt från SAIK:s sida. Hammarby såg till att peta in någon boll då och då och SAIK fick sätta i gång jakten igen. Så såg det ut hela den andra halvleken och även om det var rysligt nära på slutet med kanonskott av Nilsson och hörnor från både höger och vänster, lyckades inte SAIK plocka fram en kvittering.


Det är framförallt matchens första 45 minuter som förstör SAIK:s chans till att för 22:a säsongen i rad ta sig till semifinal. Det kändes som att man aldrig fick upp tempot riktigt och i närkampsspelet var nästan alltid Hammarbyspelarna ett strå vassare och starkare. Hemjobbet av det offensiva gardet var inte som i det två tidigare matcherna och när man samtidigt också var mer generösa med bjudningar än vad man varit, målade man in sig i ett hörn man aldrig kom ur. Old habits die hard…..


Hörnorna. Efter 6 mål på 15 hörnor i det två första matcherna så blev man nollade den här gången. Och då hade man ändå 13(!) hörnor. Old habits die hard….


Nu blir det till att åka till Zinken igen. Det är ju fortfarande Hammarby som har pressen på sig. Nu kommer det säkert att bli betydligt mer folk än det var sist (2494) och Bajen brukar ju prestera som bäst med mycket folk på läktaren och den så berömda ”12 spelaren” kan ju bli en avgörande faktor. Nu vet jag att även SAIK gillar att spela inför mycket folk och kan man steppa upp till den nivå man höll i tisdags, kan man få den stora Bajenpubliken att vända sig emot sina hjältar. Men då gäller det att hitta tillbaka till det spelet. Annars så får vi rikta in oss på en femte match i Göransson Arena på måndag. Vill inte åka då och framförallt så kan jag inte åka då. Hör ni det, SAIK!


Stack ju ut näsan i mitt förra inlägg och trodde benhårt på 3-0 i matcher. Jag och min stora trut…. Så till den här matchen på lördag väljer jag att hålla min mer vanliga och återhållsamma hållning. Jag reserverar mig från att tippa utan ställer in mitt mentala tillstånd på måndag. Allt annat är bara lycka…


V som i Vinnare blev det för Villa och Västerås. Inga direkta överraskningar. Villa kör över Vetlanda i tre raka och visar upp en form som kan leda ända till Tele2.

Västerås hade det lite jobbigare med Vänersborg än vad jag trodde dom skulle ha men visar ändå styrka att mala ner IFK. VSK känns minst lika starka som man gjort under hela säsongen.


Däremot Bollnäs vet jag faktiskt inte var jag har nu. Edsbyn vinner alltså för andra matchen i rad på Sävstaås och skaffar sig drömläge nu för avancemang till semifinal, där man inte varit sedan 2013.


Skulle det ske är det en skräll modell stor faktiskt då Bollnäs varit så jämna och starka under en lång period och där Edsbyn verkligen har varvat bra med dåligt mest hela tiden. Imponerad av Edsbyn som tagit tag i det när det som bäst behövdes. Och frågan man ställer sig är ju hur det egentligen står till med Hellmyrs och det skaderykte som snurrar kring honom. Slaget om Hälsingland fortsätter och ska man följa bortatrenden så fortsätter den även in i nästa vecka...

Av Thomas Forsberg - 23 februari 2016 22:32

I Hammarbybacken var det stor folkfest när den alpina cirkusen hade kommit till stan. Parallellslalom i Världscupen. Ganska rolig tävlingsform och titta på måste jag medge och det gick ju bra för dom svenska åkarna också med två andra platser samt en tredje plats. Storpubliken måste ha njutit varje sekund.


Bara några minuter därifrån ligger Zinkensdamm. Där var det också tänkt att bli en publikfest i kväll och slalomtävlingarna var slut i precis lagom tid för att folk skulle kunna ta sig den korta biten dit och förvandla även Zinken till ett myller av folk med bjällerklangor och hejarop. Men... Någonstans på vägen måste man ha valt en annan väg många för det var "bara" 2494 på plats. Och någon folkfest om man var grönvit, blev det verkligen inte. Man kan säga att Hammarby körde ur i halva backen, det vill säga halvtid....


1-5 lyste det då på anslagstavlan och det var frukten av två saker.

1. SAIK spelade en bandy som jag har efterlyst så länge. Det var fart blandat med full kontroll på bollen och inga onödiga utflykter. Och effektivitet. Hörnmål igen, bara en sådan sak.

2. Hammarby gjorde exakt tvärtom. Låg fart och dålig koll på bollen vid flera tillfällen. Ineffektivt.

Då kan det faktiskt stå 1-5 mellan dom här lagen efter 45 minuter.


Och även om Hammarby satte lite nerv på matchen i början av andra halvlek med två snabba mål som fick en annan att minnas tillbaka på alla dom tappade ledningar som SAIK haft den här säsongen. Men det är historia nu. I stället så visade Christoffer Edlund att han var tilbaka på allvar och med två mål så såg han till att stänga butiken på söder.


Man brukar tala om att växla upp när det börjar hetta till och det verkar ju stämma in rätt bra på SAIK just nu. Ett helt annat lag än om man jämför med hur det såg ut innan VM-uppehållet. Det är en tajtare defensiv som leder till mer nogrannhet i det offensiva. Det syns en beslutsamhet i ögonen på samtliga spelare att nu är det allvar. Det är nu vi ska vara på topp.


Så mycket som jag har sågat SAIK i några insatser så måste man ju bara höja dom, kanske inte till skyarna, för då kan det lätt bli ett jobbigt fall. Men nu känner jag igen det svartvita stålmännen igen. Det är ju så här vi vill se dom. Och det är ju så här vi vet att dom kan spela. Jag trodde inte att det fanns en knapp att trycka på i omklädningsrummet på Göransson Arena men tydligen finns den. Måste stå SLUTSPEL på den....


Ska inte ta ut något i förskott för på torsdag är det ny match och allt kan hända. Minns bara SAIK:s mirakelvändning förra året, mot just Hammarby. Men då såg det annorlunda ut. Då var det tajta matcher, SAIK fick stryk i andra matchen på Zinken på straffar. Man var liksom nära. Den här serien liknar inte den. Just nu är SAIK betydligt större och starkare än vad Hammarby är och med Pizzone avstängd på torsdag, ökar ju inte chansen för Bajen att ta den här serien hem till Stockholm igen. Men osvuret är bäst.


Effekten blev deffekten. Lite så kan man väl se på Hammarbys tränarbyte. Tror säkert att både X:et och Östling besitter kunnandet att träna ett lag som Hammarby. Men då måste det vara ett lag som drar åt samma håll och det tror inte jag att det här laget gör just nu. Det är ett splittrat Hammarby och det brukar sällan skörda framgångar.


Har absolut inga källor som avslöjat att det är så inom laget men med tanke på den turbulens som uppstod kring tränarbytet så ligger det nära till hands att tro på att man inte går i enad front. Johan Willes sa efter matchen i lördags i Sandviken att "Vi har något som ligger och pyr". Ja, det har ni. Men det är nog av något annat än spelglädje och harmoni. Två komponenter som är viktiga för framgångar... Det är inte över förrän den feta damen har sjungit, heter det ju. Men nog känns det som om första versen på sången just nu sjungs på Söderns gator...


Det var bortalagens kväll den här tisdagen. Samtliga matcher slutade med bortasegrar och nu har förutom SAIK även VSK och Villa chansen att stänga kvartsfinalbutiken på torsdag och det är något man inte kommer att missa. VSK vinner i kväll med 4-3, efter vissa bekymmer  men visar ändå styrka att reda upp det. Avslutet på Vänersborgs säsong sker i Västerås på torsdag, punkt.


Även Villa kommer att skicka det småländska bandykrigarna från Vetlanda på semester på torsdag. Ruskigt imponerande av Villa att vinna med 8-2 nere i Vetlanda. Så ruskigt bra att jag börjar nästan tro på att Villa verkligen kan gå hela vägen fram till en final. Men bara nästan. För i en semifinal så kommer man att ställas mot...


...Bollnäs. 7-3 borta mot Edsbyn och kvitterat i matchserien. Dom här lagen vet knappt hur det är att slå varandra på sin hemmaplan. Vet inte när det blev en hemmaseger sist i dom här heta derbymatcherna. Ska man följa den trenden, ja då är det ju Edsbyn som går vidare. Men jag tror att Bollnäs bryter trenden på torsdag och till helgen så återupptar man den och vinner den fjärde matchen. Per Hellmyrs var tillbaka i laget i dag och 4 poäng säger ju en hel del om vad han betyder för sitt Bollnäs. Noteras bör också att det var en bra publiksiffra i Edsbyn. 3222.


I morgon andas vi ut och så hämtar vi nya tag inför torsdagens drabbningar. Härligt med bandyslutspel!



Av Thomas Forsberg - 21 februari 2016 22:34

Trodde ni att bandyn är en utdöende sport? Då tror ni fel. Om ni hade varit på Grängesvallen i Grängesberg den här söndagen så hade ni sett beviset för att så inte är fallet. 9 lag i Pojkar 05 gjorde då upp i Åke Hellman Cup. Ett hundratal grabbar och tjejer fanns på plats och det var lag från Rättvik, Tillberga, Västerås, Borlänge, Grängesberg och så våra svartvita hjältar som var hela 27 stycken. Och då var det ändå flera som inte var med. Ett fantastiskt gäng det här killarna som jag verkligen hoppas kommer fortsätta att lira lirarnas sport. För en bandylover som en annan är, fungerar sådana här tillställningar som en glädjens och lugnande stund. Det finns hopp för vår sport!


Lugnande var dock inte beskedet man fick på telefonen innan första matchen. Erik Pettersson på sjukhus för blindtarmsoperation löd meddelandet. Tack för den smällen över hakan och solar plexus samtidigt. Edlund borta efter smällen i mot Vänersborg. För övrigt med hjärnskada, enligt Bandypuls. Det får vi väl verkligen hoppas att det inte blev av den hjärnskakningen, som nog är mer rätt benämning av skadan…


Med 104 mål i grundserien (läs Edlund och Pettersson) borta mot Hammarby på tisdag är det inte konstigt om lukten av en kvittering i matchserien ligger lika tätt som glögg och korvdoften på Zinken. Kanske läge att slå en pling till grannen till Martin Beck och fråga om man kan låna nackkragen till Edlund på tisdag… Eller så är Forslunds klubba fortfarande glödande efter lördagens kanoner och Nilssons förlösande mål sist kanske kan tända glöden i hans klubba?


Och är Hammarbys segervapen att det ska vara snöväder som Willes önskade, ja då har man inte kommit speciellt mycket längre i det nytänkande man ville ha när man kickade Brodén ända hem till Östergötland…


Ett stort krya på dig och helst snabbt sådant skickas härmed till Erik Pettersson!


Nu lämnar jag skadeeländet och ägnar mig åt den framstormande framtiden. Bandycup i Grängesberg alltså. Och här skulle nämnde Willes i Hammarby ha trivts. Snön vräkte stundtals ner och gjorde det svårt att spela efter isen och det vet vi ju alla saikare hur det påverkar. Nu tror jag att det kanske inte hade hjälpt med perfekt is i den första matchen mot Västerås för SAIK svart, där grabben spelade för dagen, varav detta inlägg handlar kanske mest om det laget (förlåt ni i SAIK Vit).


Men vi fick chansen efter deras tidiga ledningsmål då vi fick straff och då jag hade över hört taktiken innan match, visste jag att det var Joel som skulle få ta den. Vet inte om det var han eller jag som var mest nervös när han la upp bollen på punkten, för 1-1. Straffen var i det närmast perfekt. Buteljhög ut mot ena stolpen. Men det var bara att VSK hade ställt Bergwall i målet och räddningen var vass...


I stället så kunde VSK öka på ledningen och medan snöflingorna fortsatte att falla, föll också målen in. Nämner inget resultat.


I den andra matchen så ställdes man mot Rättvik som var riktigt bra. Men det var också SAIK Svart. En riktig krigarinsats gjorde att man bara föll med 0-3. Snöade det? Ja….


Även det andra SAIK-laget, vit, förlorade sina två första matcher så det gjorde att i den tredje matchen ställdes det båda lagen mot varandra och som tur var, för hemresans skull, slutade matchen oavgjort, 0-0. SAIK vit hade då innan den matchen besegrat Grängesberg och plockat hem den första segern vilket ledde till stor glädjeyra för laget och oss supportrar. Kvar var nu svart som i sista matchen ställdes mot just Grängesberg.


19 sekunder. Det var vad Joel behövde ha på sig för att näta det första målet och jag kan tänka mig att straffmissen tidigare på dagen, kändes en aning lättare när uppåkningen efter högerkanten belönades med mål. Kort därefter kom också 2-0 på ett stenhårt närskott.  Man spelade väldigt bra i den här sista matchen och här fick vi kanske kvittot på att SAIK vill ha bra is eftersom snöfallet vid det här laget befann sig någonstans över Hedemora eller Avesta…


Båda lagen stod för finfina insatser och med tanke på att ålderspannet i lagen låg mellan 05-08, jämfört med dom andra lagens renodlade 05-lag, är prestationen ännu större. Det här gänget har en stark framtid framför sig om man vill. Och roligt har dom ihop, vilket naturligtvis är det viktigaste. Kamp om poäng, härliga vinster och jobbiga förluster, det får komma längre fram. Nu handlar det om glädje, gemenskap och att ha roligt. Det är något som finns hos SAIK P05!


Kort om lördagens kvartsfinaler då.


SAIK-Hammarby 8-4. Bättre än på länge från SAIK. Hammarby letar fortfarande något och har Forslund tränat extra på skytte i veckan? Baam.Baam.Baam 1-0 till SAIK


Villa-Vetlanda 7-2. Väntat. Har Villa hittat vinnarmentaliteten? Eller kan Löfstedt& co svara? Tveksamt. 1-0 till Villa.


Västerås-Vänersborg 5-2. Tätt i första halvlek. Högre växel i andra gav ett ryck. Allt talar för 3-0 i matcher. Svar på det IFK? 1-0 till VSK.


Bollnäs-Edsbyn 1-3. Hellmyrs frånvaro. Edlings kanon. Spännande läge och laddat för hett möte på tisdag. 0-1 i matcher.


En dag i Grängesberg

 

Kanske inte någon talande bild men det här är bandy som det en gång föddes. Kyla,vind och utomhus.

 

Straffen. Ni ser väl att det där måste vara Bergwall?

 

Mest för att bevisa att det faktiskt föll snö. Även om det i just i det här fallet var måttligt.

 

Bandy utomhus. Naturlich ska det vara glögg och utan procent. You gotta love it!

 

Sveriges häftigaste bandygäng.

 


Belöningen för en hel dag med bandy. Guld till alla!

Av Thomas Forsberg - 18 februari 2016 23:22

Vilken vecka för lilla Ockelbo det här blev. I tisdags invigdes nya skolan med självaste prinsen på plats och i dag så ramlade det in 4,5 miljoner på Ockelbo Hockeys konto från Arvsfonden till den efterlängtade ishallen. Så här mycket publicitet har inte byn haft sedan basketfebern rådde.

Och något säger mig att om inte man redan ringt prinsen för att få hit honom till invigningen av ishallen, är nog samtalet inte långt borta.


I över 30 års tid så har ishallsfrågan varit uppe och vänts, strötts och blötts i alla tänkbara nämnder som finns. Och svaret har alltid blivit nej. Tills i år. Först kom beskedet från kommunen att man går in och stöttar byggandet av en ishall. Det 30-åriga pusslet fick en bit till på plats och nu saknades det bara en. Och i dag la Arvsfonden den på plats. Smack. 4,5 mille på ett bräde och jag tror att det nog inte bara var i klubbens lokaler som champagnekorkarna flög i taket i Ockelbo den här dagen. Det här har varit en stor angelägenhet för många och för alla som kämpat i alla dessa år, i snö, regn, plusgrader och blåst, resor till Ljusne tidiga helgmornar, känner jag extra mycket för i dag. Tänk alla gånger som träningar och matcher blivit inställda på grund av kräksnöande, spöregn, midsommarvärme eller arktisk kyla. Nu är dom dagarna förbi. Skam den som ger sig….


Jag har faktiskt själv också en hockeykarriär bakom mig. Om än ganska kort. Säsongen 1987/88 blev jag sugen att testa om jag hade det som krävdes för att bli en hockeyspelare. En back i Hille Åbyggebys P-14 lag gav mig svaret på den frågan. Och det gjorde ont..


I en av mina första matcher jag spelade upptäckte denne välväxte 14 åring att det var en kalv från Ockelbo på hal is och när kalven (alltså jag) inte hade riktigt koll på puck och klubba, skickade han in kalven i boxen (sargen) med en välriktad höfttackling och jag synade reklamen rätt kraftigt. Minns dock inte vad det stod på reklamen…


Det jag dock minns är hur jag försöker kravla mig upp på skridskorna och greppa om klubban men någonstans kopplar inte tanken ihop det med benen och medan jag krälar runt på isen och funderar på vilken plats på jorden jag är, hör jag ropen från avbytarbåset skalla: ”Thomas, Hitåt ska du”….


Den smällen samt en minst sagt olycksalig dag i Skutskär med sönderskuret finger och en stenhård puck på foten i en och samma match, fick mig att förstå att hockey kanske inte var min grej helt enkelt. Mars 1988 var min hockeykarriär över. Samma månad fann jag bandyn då jag för första gången var på en SAIK-match. Och det är inget jag ångrar….


Visste ni om att just bandy var på gång även i Ockelbo? Nä, tänkte väl det. Det har nog det allra flesta glömt vid det här laget. Men det fanns planer på det i alla fall och föga förvånade så hade en annan ett finger, eller ja, hela handen med i det projektet. Det var 1997 som jag fick för mig att väcka upp bandyn i byn igen. Ockelbo hade under en period mellan 30-talet och 50-talet bandy på agendan och matcherna spelades på sjöis. Har fått det berättat att lag som SAIK och Skutskär bland annat var här och spelade.


Tillsammans med min far så satte jag bollen i rullning och vi kom så långt att ev. sponsorer kontaktades och Gästriklands bandyförbund var och tittade på den tänkta arenan, som då var en grusplan för fotboll.


Egentligen så fanns alla möjligheter till att få det hela att fungera. Men det var ju det där med bandyintresserade människor i Ockelbo då. Det var inte speciellt många och på ett första informationsmöte som vi höll, dök 6 personer upp. Det blev rätt mycket kaffe kvar, om man säger så…


Sakteliga så dog drömmen om ett Ockelbo Bandy ut och så här 20 år senare så förstår man ju att med tanke på klimatförändringen som skett, hade det inte blivit någon långvarig levnadstid. Men kul hade vi, så länge drömmen levde…


Men Ockelbo Hockeys dröm lever vidare och när kylaraggregaten på IP slås av i mars, börjar resan mot det som man kämpat så många år för. Då ska det gamla rivas och ge plats åt det nya och jag kommer personligen att vara med på den resan. Ett STORT och fett grattis till alla som kämpat för detta och det här kommer att ge mycket åt Ockelbo Kommun eftersom hallen inte bara är en ishall utan ett Möjligheternas Hus där många olika aktiviteter med många olika målgrupper kommer att kunna samlas. Och givetvis kommer jag kräva att man får ha bandyklubba och boll där också. På det viset kan man säga att min bandydröm också lever vidare...


Jag är fanimej stolt över att säga att jag är från Ockelbo!


P.S Var det någon mer än jag som satte kvällsmackan i halsen när man på Sportnytt talade om resultatet i damernas bandy VM? Den såg inte jag komma. Kul när dom överraskar och på söndag sänder dom en kvartsfinal. Plötsligt händer det….


 

Grävde fram det här ur byrålådan. Jo, det är faktiskt jag på bilden. Men hur tänkte jag med den där klubbfärgen, egentligen??

Av Thomas Forsberg - 16 februari 2016 23:14

Det var en stor dag/kväll i Ockelbo denna tisdag. Perslundaskolan invigdes av självaste Prins Daniel och hela bygden slöt upp för att vara med på festligheterna. Ja, nästan alla i alla fall. Inte vår familj. Och det var inte för att vi har något emot prinsen och nya skolan. Tvärtom. Det hade varit fantastiskt roligt att få vara på plats och sett allt. Jag har en förmåga att alltid missa dom tillfällen då Daniel kommer hem till byn. Ibland känns det som jag är den ende i hela samhället som missat när han varit på besök. Men just i dag så hade jag faktiskt giltiga skäl. Ja, hela familjen. I dag var det nämligen Joels stora dag och jag tror att för honom så betyder det mer att få träffa Kung Edlund i stället för en prins…


Innan jag går vidare så vill jag stanna kvar vid Edlund och den mycket olyckliga kollisionen med Mossan i första minuten. En riktig smäll var det men båda kom på benen och sedan gjorde Edlund det man liksom förväntar sig av honom, nämligen mål. Två snabba och timeout för Vänersborg. Men i den timeouten så blev det också timeout för Edlund. Han tvingades kliva av. Smällen hade tagit så hårt att en befarad hjärnskakning konstaterades och enligt uppgifter så mindes inte han att han hade gjort mål. Låter väldigt oroväckande och det är nu stor risk att Christoffer missar inledningen av kvartsfinalspelet mot Hammarby. För ett SAIK som fortfarande svajar rent spelmässigt kan ett tapp av Edlund betyda tidigt uttåg ur slutspelet. Jag skickar mina varmaste krya-på-dig tankar och hoppas att det inte är så allvarligt som rapporterna talar om.


Nu vidare till det som egentligen gjorde att vi lämnade byn denna tisdag. Det var nämligen så att Joel var maskot i dagens match mot Vänersborg. En stor händelse för en 9-åring och jag sticker inte under stol med att även en 41-åring kände sig lite pirrig när vi kom till Högbo där laget alltid träffas några timmar innan match för att äta. En både nervös och glad Joel lämnades av och togs om hand av dom idoler som han bara sett från läktaren tidigare.


Medan vi i övriga familjen fick spendera tid i Sandviken med diverse aktiviteter så fick Joel följa med SAIK i deras vanliga förberedelser. Hade SMS-kontakt med honom två timmar innan match och frågade helt enkelt om det gick bra. Fick svaret: ”Edlund tejpar om min klubba       ” Det tre glada gubbarna gav mig en känsla av en rätt nöjd kille och jag kunde känna mig lugn....


Sedan var det uppvärmning som gällde och mamman och pappan tog naturligtvis tillfället i akt och föreviga det och jag tror att Joel fann sig i det också.

 


Sen var det ju dags för inåkningen i mörker. Finalen på en stor dag i en liten killes värld. Tyvärr så var det glest på läktaren. I det avseendet så hade det varit värt att stanna hemma i Ockelbo där det sägs ha varit runt 2000 personer. Men det struntade nog Joel i och det gjorde ju även vi. Jag fick i alla fall rysningar när laget kom in på isen och sist det två maskotarna och jag kan bara tänka mig hur känslan var i Joels kropp. Att få åka på samma is som sina idoler och ta emot applåderna från läktarplats. Det bygger naturligtvis på känslan att vilja vara där igen. Om kanske 10-15 år.


När jag hämtade upp Joel efteråt var det en väldigt nöjd kille jag träffade. Han hade fått suttit bredvid Erik Pettersson och stolt visade han upp klubban som Edlund hade lindat om. Jag kan tänka mig att Christoffer ansåg att klåparen som hade lindat den tidigare, inte riktigt kunde sin sak och det kan jag skriva under på….


Att dessa smågrabbar får denna chans att vara nära sina hjältar är fantastiskt roligt och jag tackar SAIK Bandy för att ni gör detta. Ja, till alla föreningar runt om i landet gör detta. Ni anar inte hur betydelsefullt det kan vara för dessa barn att få denna möjlighet. Jag kan intyga det då vi nog har en son som sover väldigt bra den här natten…


Kort om kvartsfinalsvalen då. Ja, jag förbättrade mig i alla fall jämfört med förra året. Då satte jag ett rätt. Nu fick jag rätt på två. Förvisso dom kanske på förhand enklaste, VSK-Vänersborg och SAIK-Hammarby. Men jag ger mig inte. Nästa år provar vi igen.


Villa tog alltså Vetlanda. Och visst, över fem matcher så är Villa bättre. Men jag tror nog att Vetlanda kan komma att spöka till det rejält för Villa och bli inte förvånad om den här serien går till just fem matcher.


Hälsingehambon kommer att gå mellan Bollnäs och Edsbyn i februari. Och det kan ju komma att bli väldigt tajta och framförallt tuffa matcher. Men något säger mig ändå att om Hellmyrs och Berlin fortsätter att ha den där blicken som kan få vilken rysk bandyspelare att darra på knäna, kommer Ovanåkers stoltheter inte mäkta med mer än tre matcher. Bollnäs är i dagsläget Sveriges bästa lag. Det trodde jag aldrig att jag skulle skriva den här säsongen. Men man kan inte blunda för 15 raka matcher utan förlust varav 13 segrar. Det går bara inte…


26 omgångar är avklarade. En serie som har innehållet det mesta. En hemmamatch för Kalix i Uppsala. Skrällar i ABB Arena (Kungälv slog VSK och TB slog SAIK). David Karlsson blev målkung genom historien då han i sista omgången passerade Jonas Claesson i antal gjorda mål i högsta serien. Christoffer Edlund vinner skytteligan för femte gången (tror jag i alla fall). Broberg missar slutspel för första gången sedan elitserien startade. Gripen grep tag om tre ynka poäng, två mer än Katrineholm 2010. Hammarby sparkar tränare med tre matcher kvar. Effekten? 0 poäng….

Ja, säkert ännu mer minnesvärda saker har skett som jag glömt bort. Men nu kan vi sätta in den här grundserien i historieböckerna och blicka framåt och naturligtvis så är den största frågan kvar: Vilka höjer bucklan mot Tele 2:s tak den 19 mars??


 

Helt ok att stå där antar jag.


 

En i gänget. Hittar ni honom? Jag gör det knappt...


Av Thomas Forsberg - 14 februari 2016 22:40

Med en omgång kvar kan vi slå fast att ordningen i topp 4 är klar. I mitt förra inlägg skrev jag att om VSK tappar serieledningen ska jag äta en hel gurka på tvären. Trots förlusten mot Villa i dag stod inte gurka på inköpslistan vid besöket på den lokala ICA handlaren i kväll. VSK kommer minst få med sig en pinne från Stockholm på tisdag när man möter ett Hammarby som med både ficklampa, fotogenlampa och strålkastare letar något som kan likna slutspelsform. Därför kommer också VSK att vinna elitserien 2015/16.


Lika klart är att Villa kommer att bli tvåa. Sirius hemma kommer att ätas upp och spottas ut innan första halvlek är avslutad och man har nog t o m råd att låta Muhrén vila inför det som komma ska. Villa blir alltså 2:a i elitserien.


Bollnäs kommer att ta tredje platsen. Tillberga borta inför fullsatta läktare förstås, kommer inte att vara det första laget som spräcker Bollnäs segersvit. Frågan är om något lag kommer att göra det den här säsongen? Jag börjar faktiskt undra…. Bollnäs trea alltså.


Och på fjärde plats kommer vi att hitta SAIK. En klar missräkning säkert för både laget, media och oss som har det svartvita stålmännen som våra hjältar. Men spelmässigt så har inte SAIK spelat bättre än den fjärde placering man nu får. Det har varit alldeles för mycket berg och dalbana över säsongen. Bländande prestationer har varvats med skrämmande dåliga sådana. Och den offensiv som man pratade om innan säsongen där det faktiskt fanns dom som var övertygade om att SAIK skulle landa runt en 260 mål, det vill säga 10 i snitt per match, har vacklat betänkligt många gånger. Man har förvisso gjort flest mål, 158 stycken men man har också släppt in 107. En siffra som räcker till en blygsam sjunde plats om man räknar insläppta mål. Det och det faktum att man mot det övriga tre lagen i topp 4 bara skrapat ihop 4 poäng av 12 möjliga, sätter SAIK i en ickeväljarsits inför slutspelet. Senast det hände var säsongen 2008/09.


Så med två dagar kvar till sista omgången kan vi nu börja spekulera i hur det lag som får välja kommer att välja. Klart är att valen är nog tuffare i år än på många säsonger och chansen till skrällar ökats. Hur bra är egentligen Vetlanda? Har Vänersborg något ess att plocka fram? Drömmer man om Bollnäs i Edsbyn? Och har Hammarby mörkat formen? Ja, frågorna är många och jag tänkte ge mig på att gissa hur kvartsfinalsvalen blir att se ut.


Ett varningens finger höjs dock för detta. Förra säsongen när jag i mitt inlägg, http://densvartvita.bloggplatsen.se/2015/02/03/11008017-hur-viktigt-ar-det-att-vinna-serien/

Hade jag inte så många rätt, så att sätta pengar på att det blir som jag spår, avråder jag och med det bestämdaste.


Västerås är alltså det lag som ska få plocka ut russin ur elitseriekakan först. Det första man väljer är vilket lag av Bollnäs och SAIK man vill ha på sin sida. Det är 1-1 i matcher mot båda lagen så i det fallet är det hugget som stucket. Men jag tror ändå att VSK har känslan av att man har bättre koll på hur SAIK spelar och därför kommer man att välja SAIK till sin sida.

Som kvartsfinalmotståndare kommer man med största sannolikhet välja Vänersborg. Inomhus och två klara segrar under säsongen. Ett givet val.


Villa som får plocka med sig Bollnäs till sin sida kommer nog att välja mellan två lag. Hammarby och Edsbyn. Vetlanda då? Näe, där tror jag att man passar sig nog faktiskt. Visst, man slog smålänningarna klart i bortamatchen i serien men hemmaförlusten sved ordentligt och Vetlanda har bara blivit bättre och bättre. Jag tror att Villa väljer att åka lite längre upp i landet, nämligen till Edsbyn. Visst, man fick faktiskt stryk av Edsbyn hemma tidigare på säsongen också men då Edsbyns form är mer dunkel så tror jag att man går på den känslan.


Bollnäs val blir då att stå mellan Hammarby och Vetlanda. Här tror jag att Forslund och hans mannar inte kan se något annat val än att ta Vetlanda. Man slog ju förvisso Hammarby klart på Zinken och bör ha ett hyfsat stort psykologiskt övertag men sett till historien (man jäklas inte med bandyhistoria..) så kan det vara farligt att välja söderns bröder och då faller valet på Vetlanda.


Då står vi inför det faktum att vi har SAIK mot Hammarby i den fjärde kvartsfinalen. Två lag som inför säsongen nämndes som stora guldfavoriter men just nu famlar i något osäkrare land. Vet inte vilken gång i ordningen dessa två lag stöter på varandra i ett slutspel men jag vet att det brukar bli hårda bataljer. Minns bara förra årets….


Kvartsfinalspelet enligt OckelboForsberg blir då enligt följande:


Västerås-Vänersborg

SAIK-Hammarby

Villa-Edsbyn

Bollnäs-Vetlanda


Förra året prickade jag in 1(!). Återstår att se om mitt omdöme har förbättrats på ett år. Troligen inte….


SAIK Dam firade i dag sin 40-års dag som lag med en heldag i arenan och som avslutning match mot Kareby. Det som började med ballonger och festligheter slutade i trasiga ballonger och nedstämdhet. 2-10 slutade matchen och damernas elitserie handlar just nu bara om två lag, AIK och Kareby. Här kan jag slå vad om flodhästar, elefanter och giraffer på gatorna om inte det är dom som gör upp om guldet den 19 mars….


Ny vecka ligger framför oss och nya utmaningar vänta. Trots minusgrader och snö ute kan jag lova er att våren är på väg. Varför då? Jo, bandyslutspelet är bara en vecka bort….


P.S SVT! Er hårdsatsning på bandy. När kommer den?.....

Presentation


Thomas nu fyllt 40 bloggar om bandy och framförallt SAIK

Länkar

Fråga mig

6 besvarade frågor

Tidigare år

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26 27
28
29
<<< Februari 2016 >>>

Följ bloggen

Följ Densvartvita med Blogkeen
Följ Densvartvita med Bloglovin'

Droppnätet


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se