densvartvita bloggen...

Direktlänk till inlägg 13 mars 2016

Ett nytt Miracle on ice behövs

Av Thomas Forsberg - 13 mars 2016 00:27

1980 skedde ett av historiens största idrottsmirakel. Det sovjetiska landslaget i ishockey med den fruktade första femman var storfavoriter till att vinna OS-guldet i Lake Placid. Det fanns inga landslag som kunde mäta sig med den styrka och skicklighet som Tichonovs mannar hade. Tills man stötte på USA. Ett lag bestående av unga spelare som lirade college och amatörhockey. USA vann matchen med 4-3 och kunde senare också lägga vantarna på guldet. Nästan 40 år senare så pratas det fortfarande om den där matchen som döptes till Miracle on ice och det blev till och med film av det.


En film kommer det med största sannolikhet inte att bli om SAIK vinner mot Västerås i den femte semifinalen. Två minuter i Sportspegeln kanske det kan bli om inte det har varit något mer intressantare som kanske SM i bridge eller något, förstås…


Kanske väl drastiskt att dra parallell med en av världens största idrottsskrällar då SAIK en gång visat att man kan vinna i Västerås och dessutom med stora siffror. Men förutsättningarna är något annorlunda sedan matchen i onsdags och därför jag ändå gör liknelsen.


Vi som följer den här matchserien vet ju hur det ser ut och jag tror faktiskt att även den som inte är speciellt intresserad av bandy, (hur man nu inte kan vara det…) har följt händelserna sedan i onsdags. Behöver ju därför inte heller gå in på detaljerna utan fokuserar på det som komma ska. Det ska avgöras helt enkelt i morgon och SAIK står inför en stor utmaning och jag ska nu förklara varför.


Historiken

Sedan semifinalspelet börjades avgöras i bäst av fem matcher, säsongen 2000/01, har sammanlagt sju matchserier gått till fem matcher. I fem av dom så har hemmalaget dragit det längsta strået. Bollnäs (2010) var det första laget som lyckades som bortalag att vinna och det har ju vi som är svartvita smärtsamma minnesbilder av, som trots efter sex år ibland kan hemsöka ens drömmar. Linus Petterssons kastade klubba och straffen som förvandlade Göransson Arena till ett orangeblått hav. Själv satt jag i trappan vid pressläktaren vid tillfället med huvudet i händerna och hörde Bollnäsarnas vilda jubel. Det var en hemsk kväll, tro mig…


Gladare var man ju vid det andra tillfället som ett bortalag lyckades med bedriften. Det var ju SAIK som gjorde det då. 2013 mot Villa. Precis som nu så hade SAIK spelat till sig matchboll till den fjärde semifinalen som man hade på hemmaplan. Men lyckades inte damma in den utan det blev liksom nät och ut. Så det var bara att åka ner till Lidköping och försöka vinna igen det. Och efter 2-2 i halvtid, går man ut och fullkomligen kör över Villa i den andra och vinner matchen med 7-2.


Men för övrigt då så har hemmaplan spelat väldigt avgörande roll. SAIK har förresten varit inblandad i hela sex av dom här sju serierna med två vinnande utgångar.

Kort och gott. Historiken talar för VSK.


Matchens förutsättningar

När denna semifinalserie inleddes för lite mer än en vecka sedan var förutsättningarna likartade i lagen. Under en ganska guppig väg så har det förändrats och det har blivit till det sämre för SAIK. Först försvann Linus Forslund i den andra matchen. Sedan såg Mossberg till att försvinna i den fjärde efter det som skedde i tredje matchen. Och vips så var bänken enbart juniorspelare.


I Västerås befarades det att Simon Jansson hade spelat klart. Men på något vis så klarar visst den grabben av smärta precis lika bra som vilken stålman som helst. Något fick han med sig från sejuoren i SAIK i alla fall… Och när sedan DN (Disciplinnämnden) valde att inte ens pröva ”Nilsson-gate”, så stod VSK lika starka som tidigare.

Kort och orättvist. Förutsättningarna talar för VSK.

Lagens kondition

VSK spelade tre kvartsfinaler. SAIK spelade fem. VSK går runt på många fler spelare. SAIK går på få. Känslan är att dom fem kvartsfinalerna mot Hammarby börjar komma i kapp SAIK på allvar nu. Även om VSK också såg ganska slitna ut i gårdagens match, så var det inget mot vad det svartvita kämpade med.

Kort och jobbigt: Fördel VSK.


Nu låter det ju som om jag totalsågar SAIK:s alla möjligheter till att vinna den här matchen. Och ja. Ska jag vara ärlig så har jag svårt att se hur man ska klara av det. Det är lite för mycket parametrar som gör att chanserna till en ny final är små. MEN… Det ska spelas om det och kunde collegegrabbarna i USA vinna, kan stålmännen från Sandviken också göra det….


Hur då?

Spela smart och energisparande. Våga. Hårt jobb. Tur. Fyra viktiga delar som måste sitta. I fredags så fixade man inte alla dom bitarna. Det var tre ramträffar. Man var inte tillräckligt noggranna när man gick fram och släppte därför ytorna fria för skridskostarka VSK-are och framförallt så orkade man inte stå upp hela matchen då man gick väldigt hårt på få spelare. Här skulle jag vilja se att man vågar chansa mer med framförallt Hannes som i alla fall har varit med lite i hetluften den här säsongen med starka inhopp mot Hammarby bland annat.


Det är inget Mount Everest man ska ta sig uppför. Det är inga övermänniskor på andra sidan. Att slå VSK på bortais har gjorts förr och kan göras igen. Det gäller bara att ha den rätta tron och att spelarna inte är så dum att dom läser den mest pessimistiska bandybloggen i Sverige…


För även om det verkar som jag har kastat klubban i sjön, så har ni hela mitt stöd och tro på att ni kan göra det här. Det är som det sägs: Ensamma är vi starka. Tillsammans är vi oslagbara!


Efter alla turer med hjärnskakningar, spruckna(?) revben, anmälningar, sandlådor och disciplinnämnder står vi nu framför avgörandet. VSK eller SAIK ska ställas mot Villa Lidköping kommande lördag. Och efter en häftig upplevelse på Göransson Arena med över 3400 åskådade där känslorna var ”all over the place” ett tag och man nästan kände Jernvallens magiska ande vilande över matchen, kommer nu avslutningen i ABB Arena. Hur mycket folk blir det? 5 eller 6000? Det är nästan så att man skulle vilja vara där. Men det blir bandypuls för mig. Det är nog bäst för min puls….


Må bästa lag vinna!

 

 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Thomas Forsberg - Lördag 24 mars 19:43


(Jag vet. Jag hade ju lovat att göra uppehåll men löften är väl till för att både hållas och brytas.. Så här kommer en lite tankar så här en vecka efter att säsongen på klubblagsnivå stängdes.)   Det har nu gått exakt en vecka sedan Jonas Kandell...

Av Thomas Forsberg - Söndag 18 mars 01:11

SAIK mot Edsbyn. 4-6, 6-11 och 0-4. Tre finaler. Tre vinster för Edsbyn. Det blev ingen ”tredje gången gillt”. Edsbyn vågade mer i andra halvlek. Det gav laget från Hälsingland deras 11:e guld. Det som på förhand kändes som en tänkbar kla...

Av Thomas Forsberg - Fredag 16 mars 19:55

Sandviken. Vi har ett guld. Efter 4-1 i finalen mot Skirö AIK så var det SAIK:s F17 lag som fick äran som andra lag den här fredagen att kliva upp på podiet vid huvudläktaren på Studenternas. Och inte speciellt överraskande så fanns Tova Grönoset med...

Av Thomas Forsberg - Torsdag 15 mars 22:57

SM-finalerna närmar sig med stormsteg. I dag var det den obligatoriska presskonferensen med dam och herrlagen som ska göra upp på lördag. Inga överraskningar i uttalanden från spelare och ledare. Alla fyra lagen ser sig själva lyfta pokalen på lördag...

Av Thomas Forsberg - Torsdag 15 mars 09:09

Jag borde ha förstått det. Jag borde ha lämnat isen. Dels för att jag mest åkte och hängde på klubban och hade nästan tungan släpandes i isen och försökte hitta syre. Men framförallt så var det ju för att det handlade om förlängning och ni vet ju vad...

Presentation


Thomas nu fyllt 43 bloggar om bandy och framförallt SAIK

Länkar

Fråga mig

9 besvarade frågor

Tidigare år

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3 4
5
6
7 8 9
10
11
12
13
14 15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2016 >>>

Följ bloggen

Följ densvartvita bloggen... med Blogkeen
Följ densvartvita bloggen... med Bloglovin'

Droppnätet


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se