Alla inlägg under juni 2016

Av Thomas Forsberg - 28 juni 2016 23:11

Sommaren 1986 var jag 11 år gammal och fotbolls VM gick i Mexico. Sverige hade inte kvalificerat sig dit då man föll olyckligt i den sista kvalmatchen en kall kväll i oktober samtidigt som det ”omöjiga” hände i Stuttgart. Där spelade nämligen Västtyskland, som redan var klar för VM, hemma mot Portugal och inte kunde väl The Germans torska mot Portugal, som på den tiden inte hade en viss Ronaldo och skådespelare Pepe i laget. Men se det kunde dom och vips var en sommar i Mexico utbytt till en regnig och kall svensk sommar för det svenska fotbollslandslaget.


Däremot så hade ett annat nordiskt land fixat flygbiljetterna till Mexico. Danmark var för första gången med i ett VM och eftersom Sverige befann sig på hemmaplan, fick en man ta till ett annat lag att heja på och då det flesta av mina kompisar hejade på länder som Brasilien, Spanien, England och Västtyskland, gick jag en annan väg och axlade dom rödvita färgerna. När alla andra försökte härma Socrates, Gary Lineker, Maradona och Butragueno på fotbollsplan, sprang den här 11-åringen omkring och var Preben Elkjaer, Frank Arnesen eller Michael Laudrup.


Och ni som vet er historia vet ju också att under tre matcher så var det ganska roligt att vara dansk supporter. Gruppseger med tre raka vinster, bland annat 2-0 mot Västtyskland och en fotboll som blev hyllad. I åttondelsfinalen mot Spanien tog det dock tvärstopp, trots att man tog ledningen. Men sedan klev en viss Emil Butragueno fram och med fyra mål, blev han känd som danskdödaren. Men Danmark hade ändå satt sitt avtryck på fotbollsvärlden med sitt spel och kanske även fansen då deras ramsa ”vi er røde, vi er hvide” blev en slagdänga som jag tror fortfarande så här 30 år senare hörs över slätterna i Mexico.


Nu skriver vi 2016. Den 11-åriga grabben är nu 41 år gammal och springer definitivt inte omkring och spelar fotboll. Men ändå är jag barnsligt kär i en fotbollsnation. Naturligtvis är det vulkanlandet Island. Vem har inte charmats av detta landslag? Redan innan Sverige fick checka ut så hade jag fattat tycke för Lagerbäcks vilt kämpande mannar och nu står dom tillsammans med sina fans inför en kvartsfinal mot Frankrike, i Frankrike. Går inte annat än att klicka Gilla på det….


Jag vet inte varför jag fattar tycke för så kallade underdogs. Det har varit så genom hela livet. Finns väl egentligen bara ett undantag och det är SAIK Bandy, som varit ett topplag ända sedan jag började intressera mig för bandy för sisådär 27 år sedan. Men sedan är det faktiskt rätt så konstiga lag, om ni frågar andra.


GIF Sundsvall. Hur många tror ni hejar på dom i lilla Ockelbo? Äger du bara en hand så klarar du att räkna dom, kan jag nästan lova er. Brukar få frågan varför jag har dom som favoritlag och svaret brukar oftast bli: Alltid retar det någon…


Newcastle och Nottingham. Känns som det var ett tag sedan dom var toppnotch, om man säger så. Jobbigt läge kommande säsong då dom slåss i samma serie, den engelska varianten av superettan. Jag hade ju kunna gått i andras fotspår och valt United, Arsenal, Chelsea eller Liverpool. Men det är ju inga underdogs.


Det ligger kanske någon tycka-synd-om känsla i det här att heja på lag/länder som slår underifrån. Men det jag uppskattar hos sådana lag är den vilja som man visar (ja, kanske inte Newcastle den gågna säsongen då…). Att se lag som inte har samma resurser som storlagen, ändå vara med och fajtas om poäng och titlar. Att se sådana lag lyckas, får mig i alla fall att må tusen gånger bättre än när tex. Hazard skjuter hem bucklan till Chelsea i PL eller när Messi för 24:e gången skruvar in en frispark och Barcelona vinner en ligamatch med 7-0. Det har dom ju jäkligt bra betalt för att göra och ska göra.


Därför så var valet att hålla på Island ganska enkelt för mig. Här snackar vi verkligen fotbollens David mot Goliat och det är ju det som är så häftigt. Att se alla dessa spelare vars efternamn slutar på son, slita och kämpa för varje meter på plan och dessutom även bjuda på vackra fotbollsmål, ger mig samma goda känsla som Elkjaer och Laudrup gav mig för 30 år sedan. Då var vi rode och vide. Nu är det isländskt stridsrop som gäller. Oooh………Ooooh…………Oooooh……


Och med ”Vulkanklacken” med och bakom sig, kan man säkert sätta skräck i spelare som Pogba, Giroud, Payet och allt vad dom heter. Den isländska fotbollsvulkanen laddar för ett utbrott och det kan mycket väl ske på söndag på Stade de France. Så sant som jag numera heter Thomas Forsbergursson….


Länge leve underdogsen!

ANNONS

Presentation


Thomas nu fyllt 40 bloggar om bandy och framförallt SAIK

Länkar

Fråga mig

5 besvarade frågor

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2016 >>>

Följ bloggen

Följ Densvartvita med Blogkeen
Följ Densvartvita med Bloglovin'

Droppnätet


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se