densvartvita bloggen...

Direktlänk till inlägg 25 februari 2017

En kall hall men vämande spel. Framtiden ser ljus ut.

Av Thomas Forsberg - Lördag 25 feb 23:44

Man skulle kunna tro att dagen efter förlusten mot VSK skulle vigas åt att gräva ned sig och tycka synd om sig själv och börja att få ont i magen inför match nummer två på söndag. Men det fanns inte tid för det och det är jag tacksam för. Tacksam att kliva upp klockan 04.45 för att åka till Rättvik och titta på bandy.


Alla var dock inte lika sugna på det. Mellanbroder Hugo sa redan i bilen på väg hem från Grängesberg förra lördagen att ”Inte en gång till att jag åker så här långt” Så det fick bli en hemmadag med morfar och andra aktiviteter. Men resterande del av familjen susade i väg i sjutiden.


Rättvik var det ja. Hade innan den här dagen bara varit i Rättvik på sommartid faktiskt. Travbanan. Långbryggan och det faktum att vi för tio år sedan såg en skymt av Nanne Grönwall på stan. Nu blev ni avundsjuk va?...


Det första jag associerar med Rättvik är när man kommer så man ser Siljan bre ut sig. Himla vackert måste jag säga och det är med ett öga på utsikten och det andra på vägen som man tar sig ner för backen. Och nu när man gjorde det för första gången i vinterskrud så var det snudd på magiskt vackert.


Som tur var så hade vi på exakt samma ställe som lördagen innan när vi skulle till Grängesberg, kommit i fatt spelarbussen och med fast blick på den följde vi den till arenan. Nästan i mitten av ingenting kändes det som att arenan dök upp. Solen sken och det kändes lite sådär att vi skulle tillbringa dagen inomhus faktiskt. Termometern i bilen visade -7 grader. Jaja, kanske skönt ändå med att komma in då, tänker ni kanske. Då har ni inte besökt arenan i Rättvik…


Det är jätteroligt att en sådan pass liten bandyort som Rättvik har lyckats få en hall. Fantastiskt. Men tro inte att det är en arena där man lättar på jackan och mössan. Nixpix.. Minusgraderna ute i solen kändes som plusgrader när man klev innanför portarna på arenan. Den där råa kylan som bara en liten hockeyhall eller en bandyhall i mindre format, kan uppbringa. Som tur var så kunde man ju faktiskt gå ut och ”värma” sig i solen.


Och en sak till som värmde i kylan var det spel som SAIK-lagen visade upp den här dagen. Redan i första matcherna så var det riktigt fint spel från båda lagen, svart och vit. Det vita laget inledde matchandet mot Ljusdal. Bara det. Roligt att få möta ett nytt lag. Och båda lagen bjöd verkligen upp till fint spel från första minut. Den sorgliga upplevelsen i Göransson kvällen innan fullkomligen rann av en när man såg det unga SAIK-laget spela. Nu var Ljusdal lite starkare i skridskoåkningen och man kunde också till sist gå ifrån till 6-2. Men det som var roligt att se var hur våra grabbar hanterade spelet. Minimalt med bolltransporter. Max ett par skär sedan kom en passning. Ibland gick den hem. Ibland inte. Men det är ju det som är grejen med ungdomsidrott. Det är av misstagen man lär sig. Så även om det blev förlust så tycker jag grabbarna vann på något vis.


Det svarta laget utkämpade en hård match mot Grycksbo 1. Och det var lika här. Passningsspelet var en fröjd att se. Det var bara den där sista lilla touchen som saknades. Grycksbo vann med uddamålet. Men lag svart hade precis som vit, gjort en jättefin match.


I vår iver att efter två gånger 25 minuters matcher få ta del av vårsolen utanför arenan försökte vi få den mindre varianten av Forsberg att undgå se det två ismaskinerna som då gjorde entré för att preparera isen för nästa match. Det gick så här….

 


Vi hann dock med lite värmande sol innan det var dags för nästa match. Och då var det dags att plocka fram splitvision. Lagen spelade då nämligen samtidigt. Ögonen gick ungefär som på en tennismatch kändes det som, även om det naturligtvis var mest fokuserat på den match där Joel spelade, i lag vit. Man mötte i andra matchen Edsbyn. Och det blev också en spännande och bra match. I Edsbyn hade man dock en kille med nummer 13 som hade ganska många viktiga egenskaper för en duktig bandyspelare. Skridskostark. Genombrottsstark och han sköt som Mattias Hammarström. Snudd på ensam så såg han till att dom tillresta föräldrarna från byn fick höja armarna mot skyn och vråla vi är från byn. Man gick ifrån till 7-2. Då vaknade våra svartvita stålpojkar till och började en upphämtning. En upphämtning som nästan renderade i ett oavgjort resultat. Men det blev 6-7. Åter igen en jättefin match av grabbarna.


Lag svart höll länge emot Borlänge på den andra sidan men till slut så kunde ”Fred och kärleksstaden” gå ifrån och vinna med 4-0.


Efter intagande av lunch så var väl tanken att Love skulle sova lite skönt i vagnen innan nästa match. En promenad skulle väl kanske fungera? Det hade nog gjort det om jag inte hade svängt runt hörnet av arenan. Nappen ploppade ut. Handen for upp och ordet Lastbil for ur munnen på herr Love.

Ca 75 meter längre bort stod ett fordon. Ett fordon som uppenbarligen var mer intressant än att sova en stund. Så det var bara att promenera ner längs långsidan av arenan och ansluta till det fyrhjuliga monstret.

 


Nio minuter senare så var det dags att ta sig in i arenan igen. Match nummer tre för lag vit. Rättvik väntade och det blev en svängig historia där ledningen växlade lika många gånger som ett typiskt sommarväder i sverige kan göra. Kanske var det därför som det slutade 5-5 efter 25 minuters bra bandyspel. Eller som karln ifrån Rättvik sa: ”Spelar ingen roll hur det slutar. Huvudsaken dom hade roligt” Sant…


Sen var det dags för lag svart. Dom hade det andra Rättvikslaget och det blev också en böljande historia. Det blev också en match där många fina mål gjordes och extra roligt var det att se Cim, Ockelbos andra bandyspelare sedan en månad tillbaka, göra två av målen. En riktig pärla också.

Det blev seger för SAIK till slut.


I den sista matchen för lag svart ställdes man mot Edsbyn Röd. Det blev också en spännande och välspelad match där Edsbyn visade att det där med skytte det kan man i Ovanåkers kommun. Jösses vilka kanoner man fick i väg. Men duktige Alfred i målet var inte rädd. Han stoppade flera av projektilerna. Men ska nog vara glad att dagens målvaktshandskar är som dom är. Slutet blev dramatiskt då ställningen var 4-4 fick Edsbyn en kontring och spelaren som kom fri blev fälld. Straff blåstes. Alfred hade inte mycket att göra på den hårda straffen som satt ”Edlinghögt”. Fast å andra sidan så hade faktiskt klockan tickat upp över dom 25 minuterna som skulle spelats när straffen slogs, så man kan säga att det blev 4-4, om man vill. Som svartvit i alla fall…


Det vita laget avslutade med att möta Grycksbo 2. Och nu syntes det att man hade under hela dagen spelat med bara en avbytare. Det var ganska så sega ben hos det vita. Men kämpaglöden fanns där och med sån kommer man långt. Man kom till 2-2 och det var starkt jobbat.


Efter att ha följt det här fantastiska gänget ända från dom första träningarna i september, den första cupen i Västerås och fram till nu, så slås jag av ett ord. Utveckling. För det är precis vad det här gänget har gjort. Utvecklats. Det är fantastiskt att se hur alla spelare har tagit stora kliv framåt. Inte bara i skridskoåkningen utan även i spelet och tänket hur man ska spela. Den där tanken att man faktiskt kan släppa bollen och ta ny yta så kanske man får tillbaka bollen, börjar så smått ramla på plats nu och då ser man också framstegen. Det är stor skillnad i dag jämfört med hur det såg ut i Västerås i november. Stor. Det är nästan synd att säsongen snart är slut. Men med tanke på hur stora steg grabbarna har tagit den här säsongen, så ska det bli väldigt roligt att följa dom nästa säsong och jag hoppas verkligen att den här gruppen får fortsätta att spela ihop. Det här är en fantastisk grupp barn och ledare.


En snabb titt på dagens kvartsfinaler som spelades då. Bollnäs ”bröt tillbaka” och kvitterade i matchserien mot Hammarby. Detta efter att Patrik Nilsson gjort tre mål bland annat. Nu är kanske fördelen tillbaka till Bollnäs. Men räkna med en ny gastkramning på Sävstaås på måndag. Tror inte att Hammarby är allt för nedslagna och ser sig nog ha goda chanser att ta en seger till däruppe.


Nedslagna. Golvade. Förnedrade. Ja det får man väl säga att Vänersborg nog känner sig nu. Efter 2-7 och enligt Hedqvist ”P-10” uppförande i torsdags skulle man komma tillbaka i dag. Det gick sådär, kan man väl säga. Villa gjorde ett snabbt mål och så var det samma visa igen. 4-9 slutade matchen i dag och det vore korkat att säga något annat än att Villa avgör detta nu på måndag. Det är bara att buga sig för Villa. Man ser fullkomligen lysande ut och jag börjar undra om det verkligen finns något hot mot föreningens första guld. Ja, det ska just vara det då. Att man aldrig vunnit förr. Men det känns inte som att det skulle kunna fälla dom heller. Villa anno 2017 påminner mycket om SAIK när dom tog sitt efterlängtade guld 1997. Och då fanns ju en viss Muhrén också med i leken….


Snart söndag nu när jag skriver dessa rader och det betyder match två på den andra sidan av kvartsfinalträdet. Edsbyn far till Hällåsen med 1-0 i matcher. Bli inte förvånad om man lämnar Söderhamn med 2-0 i matcher. Men bli inte heller förvånad om det står 1-1 efter matchen. Väldigt ovisst.


I Västerås så ska SAIK försöka göra det Bollnäs gjorde i dag. Alltså kvittera. Chansen finns och man har vunnit viktiga matcher förr där. Men det är med viss olustig känsla jag tänker på den här matchen. Efter fredagens match så växte sig den där känslan ännu starkare i mig. Visst, man hade en bra defensiv. Men offensiven blev lidande. I den här matchen måste spelare som Henriksen, Alan, Edlund, EP, Mossan ta det offensiva till en högre nivå. Då tror jag man kan fixa det här. Men frågan är om två dagar kan hinna ändra på så mycket? Jag hoppas det. Men tar inget för givet.



   


 

 

 


 

 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Thomas Forsberg - Fredag 20 okt 23:19


Fredag. I det allra flesta hem så laddas det upp för det numera nästan heliga fredagsmyset. Tacosen, salta chipsen och läsken och kanske ett litet glas rött för dom vuxna. Det sistnämnda brukar ju dock rendera i att när sista deltagaren i Idol ska sj...

Av Thomas Forsberg - Torsdag 19 okt 09:43

Onsdagskvällen tillbringade jag i guldarenan och doften av segern i söndags satt på något vis kvar. Men å andra sidan inte så konstigt då det ju sägs att ”det sitter i väggarna” därnere på GA.   GA ja. Träffade en ur SAIK:s innersta s...

Av Thomas Forsberg - Söndag 15 okt 22:58

  Vad får en människa att avstå sömn under tre nätter i rad? Att dricka ungefär en månads förbrukning av kaffe under fyra dagar? Att sitta och titta på en match 23.45 mellan Jenisej och Stabaek? Att sitta och köra hem i ösregn och blåst mitt i na...

Av Thomas Forsberg - Måndag 9 okt 00:00

Vinden piskar träden. Löven som en gång var gröna faller nu gula ned med regnet som slår mot fönstret. Den ljuva sommartid som en gång var är nu ett minne blott. Nu är det bara blött och grått.   Äh.. Blir aldrig någon poet av mig så det är bara ...

Av Thomas Forsberg - Fredag 12 maj 12:07

Det finns ett talesätt. Ett steg framåt . Två steg bakåt. Man skulle också kunna säga att det är att fega ur eller man kanske slänga sig med det i någon dansstil där säkert Tony Irving skulle vilja att man ”vickar mer på höfterna och har sträck...

Presentation


Thomas nu fyllt 43 bloggar om bandy och framförallt SAIK

Länkar

Fråga mig

6 besvarade frågor

Tidigare år

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3
4
5
6 7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22 23 24 25 26
27
28
<<< Februari 2017 >>>

Följ bloggen

Följ densvartvita bloggen... med Blogkeen
Följ densvartvita bloggen... med Bloglovin'

Droppnätet


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se