Alla inlägg den 1 mars 2017

Av Thomas Forsberg - Onsdag 1 mars 00:04

Ur den norrbottniska myllan klev han så fram, precis som jag önskat. Vid sidan av konungen av isen, Mossberg, hittade den snabbe ytterhalven som plockades från Kalixkakan för några år sedan, äntligen vägarna som leder framåt och inte tillbaka. Visst, det vändes ur i den här matchen också men inte alls i samma utsträckning som ur-vändar-aftonen i fredags. Nä, nu var det mer beslutsamhet vilket också gjorde att VSK-försvararna fick mer att fundera på.


Niklas Gälman får väldigt sällan dom stora rubrikerna och det är väl inte heller hans roll i SAIK. En roll som i slutet av grundserien också var i ifrågasatt då han i flertalet av matcherna fick börja på sidan. Det har synts att självförtroendet inte riktigt har funnits där och efter matchen i fredags var bland annat jag, ganska kritisk till hans sätt att utöva den ädla konsten som ytterhalv.


Men i söndags så såg jag en strimma ljusning på den fronten då Niklas var mer offensiv, precis som sina kollegor Ted och Bäck. I kvällens match såg jag inte bara en strimma. Nu lyste det om Niklas och han såg ut som med hjälp av ljusets sken också hittat självförtroendet där långt ner i skridskorna. Det sägs ju att norrlänningar är ett envist släkte och ge int upp så lätt. Det gäller Gälman också.


Förutom ett bolltapp på mitten i andra halvlek som också tyvärr ledde fram till att VSK på en hörna kunde göra mål, så var Niklas prickfri i kvällens match och det där lilla extra fick vi med också när han följde med i anfallet som Mossan drog upp i slutet och på passning av just nummer 17 kunde Gälman sätta dit klubban och skjuta hela Västerås i sank. Pricken över en prickfri insats…


Har alltid gillat Niklas. Tycker att han i sina bästa stunder besitter höga kvalitéer i sitt spel. En vass skridskoåkare med bra passningsklubba. Men i likhet med många andra i laget under den här svajiga säsongen så har dessa kvalitéer, lyst med sin frånvaro många matcher och därav också alla ”tomma hot” när han tagit upp bollen och vänt ur, ungefär på mittlinjen match efter match. Men nu. Nu är det mer beslutsamhet. Nu är det ingen blyg norrlänning på vänsterkanten som kommer farande. Tänk vad lite självförtroende kan göra. Härligt att se.


En spelare som är mer van med rubriker är ju Daniel Mossberg. Och vad ska man säga om det då? Ja, att han är värd varenda spaltmeter som skrivs om denne fantastiske bandyspelare som lätt går mot sin bästa säsong på många år. Rubrikerna från förra årets semifinaldrabbning med VSK handlade om andra saker. Även om det var rättfärdiga ord som sades om tilltaget mot Jansson då, så har dom bleknat nu. Nu skrivs det om Mossberg som det ska göras. Som han är värd att skrivas om. Som den bandykung han är. Antar att ni grönvita inte håller med men det får väl vara så då…


Det lyser en beslutsamhet i hans ögon. Det gnistrar om skridskoåkningen. Klubban är mer ett trollspö med en böj. Och när Edlund har målstopp, kliver Mossan fram. Han har alltså gjort hela fem mål på två matcher. Totalt sju poäng. Med SAIK som ende svenska klubb Mossberg spelat i, är han van med att spela bandy långt in i mars och han visar just för tillfället att det är hans ambition även detta år.


Nu vet jag att det finns en hel drös i VSK som också är vana med att spela bandy länge och man kommer naturligtvis att göra allt i sin makt för att det blir dom som gör det i år. Och kvällens match hade kunna gått deras väg likaväl. Maskinen VSK varvade upp i andra halvlek och kändes så där tunga som bara dom och SAIK kan vara när man rullar på som bäst. Vi ska komma ihåg att längst bak så gjorde Joel ett flertal superräddningar som räddade kvällen åt SAIK. Och försvarsspelet ska hyllas i SAIK. För tredje matchen i rad så släpper man bara in ett spelmål mot VSK. Det är högt betyg på det.


Tycker ändå att SAIK vinner den här matchen rättvist till slut. Man är vassare i den sista tredjedelen av plan, ni vet den som brukar vinna matcher åt lag. Där var skillnaden i kväll. SAIK hade Erik Pettersson och Daniel Mossberg. VSK kändes lite tunnare. Men stort grattis till junioren, Niklas Gifting som fick göra sitt första mål i A-laget. Läste att han inte hade fått den historiska bollen som sig bör. Hoppas det löste sig. Liten sak för många kanske men en stor sak för Niklas.


Känslor fanns det även i dag. Men det tycker jag faktiskt att den gode Valdemar med pipan får ta åt sig av. Ifrån att släppa det mesta under 45 minuter så kliver han sedan in i andra och börjar plocka utvisningar. Från 0-70 på 45 minuter. Det är bra acceleration det…


2403. Det var publiksiffran. Så. Då var det skrivit.


På torsdag rullar det vidare med match i Västerås. SAIK kan avgöra. VSK måste vinna för att kunna sätta sig i spelarbussen på lördag upp till Sandviken. Enkla förutsättningar. Inte lika enkelt att förutspå hur det kommer att se ut och sluta dock. Jag kan inte se några tecken på att något av lagen är tröttare än det andra. Även om Anders Bruun verkar se det i en intervju med Bandypuls. Men det är ju också en del i det psykologiska kriget som pågår. Vill SAIK svara på det så är väl kanske Linus Forslund rätt herre. Han skulle säkert med ett stort leende på läpparna berätta hur trötta och nerkörda VSK ser ut. Lätt… SAIK mot VSK handlar så mycket mer om det som utförs på isen med klubbor och boll. Det är lika mycket taktiskt och psykologiskt.


I den andra kvarten mellan Edsbyn och Broberg så ligger matchbollen i Ovanåker. 7-4 blev det i kväll men Broberg var länge med i matchen och hämtade in ett 0-3 underläge till 3-3. Nu blev några viktiga pjäser i Broberg skadade. Målvakt Wasberg tvingades kliva av efter bara en kvart med axelskada. Och sedan var det Martin Söderbergs (o)tur. Även här en axelskada efter krock(?) med Svensk i Edsbyn. Dubbla oturen i det hela var att Edsbyn gjorde mål också när Söderberg låg på isen.

Tufft för Broberg som nu får hoppas att man kan repa mod till torsdag och försöka skaka fram en femte match. Omöjligt är det inte men svårt blir det.


Till slut så kan vi konstatera att detta med hörnor är en viktig detalj när vi nu är i slutspelet. SAIK och VSK var milt sagt, dåliga på det i grundserien. 6 resp. 8 procent i mål. I slutspelet så ligger man i topp. SAIK har 24 procent, VSK 20. Det var det där med att vara van med att spela bandy långt in i mars….


Och innan det släcks ner här på Ryttarstigen i Ockelbo så vill jag bara sända mina varmaste hälsningar till Kalix, Ljusdal, Västerås (Tillbergaområdet), Nässjö, Trollhättan, Falun, Stockholm (Tellus) och Motala. Vi som befinner oss i slutspelets nervösa fas ska nog inte ens jämföra oss med vad ni känner inför det som komma ska. Kvalet till elitserien börjar i morgon. För fyra av lagen handlar det om ångest. För det andra fyra handlar det om möjligheter. Stort lycka till alla åtta lag!

ANNONS

Presentation


Thomas nu fyllt 40 bloggar om bandy och framförallt SAIK

Länkar

Fråga mig

6 besvarade frågor

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16 17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2017 >>>

Följ bloggen

Följ Densvartvita med Blogkeen
Följ Densvartvita med Bloglovin'

Droppnätet


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se