Alla inlägg den 4 mars 2017

Av Thomas Forsberg - Lördag 4 mars 23:42

Följer ni som jag dom svenska tv-serierna Innan vi dör och Gåsmamman? Sjukt spännande serier. Sådana där serier som man nästan blir förbannad att man måste vänta en vecka för att få se fortsättningen. Man sitter som på nålar och känslomässigt åker man hit och dit. Man blir som nästan med i serien på något vis. Känner för alla som är med.


Allt det där bleknar ändå på något vis i jämförelse med vad vi som följt dramat mellan Sandviken och Västerås fått stå ut med ända sedan förra fredagen då det drog i gång med den där suddenmatchen. För det som händer i dom där tv-serierna är ju inte verklighet. Men det har dessa 450 minuter plus en jäkla massa tillägg varit. En verklighet som i kväll fick sitt avgörande. För 23:e året i rad är SAIK i semifinal efter att ha slagit ut VSK med 3-2 i matcher och samma siffror blev det i matchen. Totalt 19-18 i mål. Helt sanslöst jämnt och finalen var nog den mest dramatiska bandymatch jag varit på länge. Ja hela den här serien har ju känts som en final på något vis men just den här kvällen hade verkligen finalvibbar med bra tryck på läktaren och mycket folk.


Har svårt att i nuläget plocka fram fler matcher som varit så dramatiska. Det ska vara guldfinalen 1997 då man i slutskedet, på väg ner och in på isen, tvingades stanna upp och bevittna ett ribbskott från VSK, innan domaren blåste av matchen och SAIK fick jubla. Det var visst nära i kväll med men det såg jag inte. Jag och Love vandrade i stort sett hela tilläggstiden i en tom korridor bakom läktaren. Svetten rann längs min rygg där jag gick och bar på en två åring som inte kunde förstå varför folk skrek och tjoade i parti och minut. Pappan inkluderad…


Det sägs att 21 är oslagbart. Jag hävdar nu att 23 är det nya numret. 23 år i rad. Det är sjuka siffror faktiskt. Jag undrar om inte alla spelare som kommer till SAIK får inhalera något i kroppen som gör att i Sandviken ska man spela bandy så långt in i mars man bara kan. Ni får kalla det doping. Jag kallar det vinnarmentalitet…


Men oj vad nära det var att 22 hade blivit siffran. Denna batalj mellan sveriges två giganter inom bandyn hade verkligen kunna gått hursomhelst. VSK gav aldrig upp. Inte ens när Edlund smällde in 3-1 och VSK såg lite tröttkörda ut. Nä då trampade man på gasen ännu mer och fick också en snabb reducering via Emil Juhlén. Sen följde en massiv VSK forcering som var enorm. Mitt i den stormen stod dock en SAIK-are både stor och stark. Joel Othén. Vilka avgörande räddningar han gör i denna match och serie. Utan Othén hade detta aldrig gått för Bergwall gör ingen dålig matchserie heller men blir ändå överglänst av sin landslagskollega.


Kan tro att man i VSK-lägret känner en stor besvikelse just nu och det spelar ingen roll att en bloggare ifrån Ockelbo försöker trösta med några värmande ord. Men det är synd och skam att ett sådant vasst bandylag som VSK inte får fortsätta spela bandy, faktiskt. Den tyngd och kraft man stundtals levererar skulle ha räckt en bit i slutspelet. Om man inte hade hamnat på den där femte platsen i serien. Jag kan sätta en hel räkmacka och en pilsner på att om VSK hade hamnat högre i tabellen, så hade man varit en finalkandidat även i år.


Samtidigt så visar ju ändå 26 matcher i grundserien på att något inte riktigt har stämt i Västerås den här säsongen. Stora bottennapp blandat med helt ok matcher. Det håller inte för att gå långt i ett slutspel. Men i dessa fem matcher så plockade man fram det där extra som ändå finns och jag bugar och bockar för ett fint motstånd.


För egen del så blev den här matchen lite annorlunda än vad det tidigare matcherna varit. I dag så gjorde ju då Love slutspelsdebut. Bröderna hamnade i klacken med en annan kompis och debutanten och jag hamnade i hörnet bredvid. Jag anade att en sittplats skulle vara rent omöjligt att försöka föreslå. Men hela första halvlek gick förvånansvärt bra. Vi började med lite bilar som vi hade tagit med hemifrån och det fanns ju ytor att köra på, om man säger så.

 

En bit in i matchen lade jag om taktiken en aning och erbjöd så bulle med festis. Check på den. Men även en kanelbulle har ju ett slut och när det då var för mycket kvar av första halvlek, krävdes en ny taktik.


Tänk vad Youtube är bra ändå. Hel fantastisk uppfinning det. I vagnen, lite lätt bakåtlutad och spana in stora maskiner. Ja då kan man faktiskt strunta i att pappan går upp i falsett när Linus Forslund fiskar ner en lyrboll och trycker dit den i bortre krysset. Vad är väl ett konstmål mot en dumper som kör grus??


 


I andra halvlek uppstod dock lite bekymmer. Eftersom jag valde att byta sida för att hamna vid VSK:s mål så krävdes en förflyttning. Ett drag som gjorde att Love fick luft under vingarna och ville undersöka mer av Göransson Arena än vad pappan då ville göra. Här vill jag tacka räddningstjänsten som gjorde en uttryckning, som dom inte ens visste om. Men bara att stå där, 6-7 uniformerade brandmän, räddade upp inledningen av andra halvlek då Love väldigt fascinerad stod och pekade och tittade på dessa.


Men då klockan vid det här laget hade passerat det klockslag som i normala fall innebär sovtid, började det nu bli allt mer svårt att följa det som hände på planen. Bulle funkade inte mer och eftersom brandmännen inte hade någon brandbil med sig in, så var inte dom heller speciellt heta längre. Och Youtube var tydligen så ute nu… Så från det att Christoffer dundrade in 3-1, fick det bli sittplats hos en nervöst vandrande pappa. Sista kvarten är det lite suddigt med detaljer om man säger så…


Men när slutsignalen ljöd så var det en lättnad, för både pappan och Love. För mig var det att bandyn lever vidare i Sandviken ett tag till denna vår. För Love så handlade den mest om att nu skulle man äntligen få åka hem. Och faktiskt så är denna två åring obesegrad. Förra året så var han med på en match i serien som SAIK vann och så nu. Så det är bara att packa ryggsäcken med fika, ladda telefonen och plocka med bilar till nästa lördag. Man bryter inte en vinnande trend…


Och stort grattis till SAIK dam som också dom är klara för semifinal efter att på ett mycket övertygande vis slagit Kareby i den sista omgången med 6-4. Detta gör att SAIK nu ställs mot… just det, Västerås SK. Tuff men inte omöjlig uppgift. Kul för detta spännande lag att man tar sig till slutspel. Uträknade i våras som man var efter spelarflykten. Men nu är man på gång igen. Häftigt och som sagt var, stort grattis!


Tillbaka till herrarna då som nu alltså får ladda om och vila upp sig för en ny runda matcher. Edsbyn väntar. Och vad ska man tro om den matchserien då? Tror inte att vi kommer att få se något liknande som SAIK och VSK bjöd upp till i dom här fem matcherna. Det blir lite annan matchtyp mot Edsbyn. Och för SAIK så handlar det även om att hitta vägen till att vinna mot detta rödblåa gäng som piskat upp SAIK två gånger den här säsongen och det rätt så rejält också. Matchen i Edsbyn var SAIK:s i 70 minuter sen föll man ihop som ett korthus. Matchen i Sandviken var Edsbyns från start till mål. Edsbyn har något som biter på stålmännen. Nu måste Brodén och det andra fundera ut vad det är. Tiden är knapp och dyra råd är goda, eller hur säger man…


Frågan alla ställer sig är väl om dessa fem matcher har gjort SAIK trötta. Självklart har dom det. Konstigt vore det annars. Men frågan är om det är någon nackdel. Den energi som laget får av denna seger mot VSK, kan tvinga bort mjölksyran ett par veckor till. Men ju längre serie det blir, desto mer talar det kanske ändå för Edsbyn. Men det visar sig väl.


En fyra Mackmyra får avsluta en kväll som jag kommer att placera högt på min snart 30-åriga bandylista. Skillnaden mellan att få vara glad och i ett rus till att vara i depp som kan pågå i ett par veckor, är hårfin. I kväll var vår kväll. Ni vet. Ensamma är vi starka. Tillsammans är vi oslagbara. Mot 23:e semifinalen!!


Men tro inte att man som bandyförälder får vila. Söndag morgon är det uppstigning klockan 06.15 Poolspel på Göransson Arena. Och nu är det Hugo som ska göra entré på bandyisen. Sina första matcher som bandyspelare. Det tindrade i ögonen på honom när han la sig i sängen i kväll och jag kan tänka mig att känslan när den S-märkta tröjan åker på i morgon är härlig. Räkna med uppdateringar på Facebook i morgon.

ANNONS

Presentation


Thomas nu fyllt 40 bloggar om bandy och framförallt SAIK

Länkar

Fråga mig

6 besvarade frågor

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16 17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2017 >>>

Följ bloggen

Följ Densvartvita med Blogkeen
Följ Densvartvita med Bloglovin'

Droppnätet


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se