densvartvita bloggen...

Alla inlägg den 19 mars 2017

Av Thomas Forsberg - Söndag 19 mars 23:00

Att vara stor i nederlagets stund eller bitter är en balansgång. Jag väljer att balansera någonstans där i mitten av det känsliga området.


Men till att börja med så är naturligtvis ett stort grattis till Edsbyn på sin plats. Ett Edsbyn som verkligen har anammat det som Hans Johansson en gång uttryckte, smygkämpat. För tittar man på dessa matcher så har det varit SAIK som suttit i förarsätet, förutom i den sista matchen och det är ju den som är avgörande. Så rättvist eller inte, det får man lov att strunta i en sådan här gång. Edsbyn vinner med 3-2 efter att i den femte matchen varit klart mycket bättre än SAIK och då spelar inte 4-8 och 2-7 någon roll. Edsbyn var bäst när det som mest gällde.


Och rent taktiskt så tycker jag man har visat i bortamatcherna att man har många rävar bakom öronen på dessa ledare. Titta bara på förra matchen i fredags där man låter SAIK pumpa livet ur sig och Edsbyn spelar smart och har även turen att SAIK inte får den utdelning man vill. Och när man sedan med halvtimmen kvar, får inbjudan in i matchen, är man inte sen att acceptera den.


SAIK har finalbiljetten i handen i sextio minuter på fredagen men i blåsten som rådde på Jernvallen tappade man bort den och Edsbynspelarna fångade den. För även om det var i kväll det avgjordes, så är det i fredags finalplatsen försvann för SAIK ...


Nu till lite bitterhet då. Jag påstår inte att det bortdömda målet i andra halvlek är matchavgörande men om det hade godkänts så hade SAIK fått den energi som man hade lite för lite av i dag. Det är stor skillnad på att jaga från 1-3 och 2-3. Det hade kunna blivit en vändning på matchen, även om jag ändå är tveksam, för SAIK såg inte riktigt så starka ut som man gjort i tidigare matcher.


Det är dock väldigt tråkigt att en sådan här situation hamnar i fokus och för domarna kan jag förstå att det är hur svårt som helst. Men hade bandyn haft möjligheten som ishockeyn att man kan ringa på tveksamma situationer, så hade vi haft 2-3 där. Nu har sporten inte det och kanske inte ska ha heller då det sällan sker liknande situationer. Men likt fotbollen kanske man kan ha en straffområdes domare. Den hade i detta läge sett att bollen var i mål. Det enda måldomare som nu fanns var Daniel Välitalo som är den som rensar undan bollen till hörna. På ett smått uppgivet sätt som talade mycket för att den duktige backen visste att det var mål. Men finns ju ingen anledning för honom att erkänna att den var inne. Och som sagt var, det kanske inte hade hjälpt ändå. Men det ska ni veta där i Edsbyn. Bollen var faktiskt inne….


SAIK missar då för andra året i rad att gå till final och för en klubb som under 2000-talet spelat 10 finaler, är det väl ett misslyckande. Hårt uttryckt kanske men så stark är vinnarmentaliteten i klubben. Men ser man på säsongen i stort så tycker jag att uttåget i semifinal ganska så bra beskriver SAIK:s säsong. Det har liksom fattas något under resans gång. En resa som bjudit på lika fantastiska som bedrövliga upplevelser och att man blir fyra i grundserien, lägger också grunden för denna tuffa slutspelsrunda man haft. Fem matcher mot VSK och så fem mot Edsbyn. I slutspelet så har den högre växeln lagts i men i några sekvenser så har man också tappat och då tänker jag i första hand på hemmamatcherna mot Edsbyn. Dom tappen man gör där, är lite talande för hur SAIK har spelat den här säsongen och det räcker för att bli snuvad på finalfesten.


Och visst syntes det i dag att kraften hade sinat eller soppan i tanken om ni hellre vill. Forceringen i fredags gav inte resultat och i dag fanns det bara halvtank kvar.


Vad som nu kommer att ske i SAIK till kommande säsong är alldeles för färskt att hålla på och spekulera i. Jag har hört många namn redan nu, som brukligt är i dessa tider. Namn på väg ut och på väg in. Men att kasta sig in i någon ”löjlig säsong” så här timmar efter respass ur en femte semifinal, är kanske på tok för tidigt. Allt kommer att ju visa sig inom snar framtid. Men några funderingar har man ju ändå.


Tränare Magnus Brodén har ju ett års kontrakt och ville inte heller svara på några frågor kring en fortsättning och det förstår jag till fullo. Magnus har gjort det som man förväntar sig av en tränare i SAIK. Att ta dom till minst en semifinalplats och med tanke på att man faller på sista matchen, måste väl helhetsbetyget bli godkänt. Jag kan dock tro att Motalas comeback i finrummet, sätter mer funderingar i huvudet hos Magnus som ju har östgötskan i både språk och kropp. Men vi får se vad som kommer fram det närmaste veckorna.


Hur kommer det att bli med Alan? Kommer det bli en fortsättning? Det råder ju viss tveksamhet i Vänersborg om det ryska influenserna och tydligen så börjar det så smått bli lite bättre ekonomiska förhållanden inom den ryska bandyn, har jag hört i alla fall. Kan det bli så att Alan flyttar hem och med sig så får han Erik Pettersson? Jag finner det inte helt otroligt i alla fall.


Daniel Mossberg som varit lite av SAIK:s kung genom slutspelet har ju ett utgående kontrakt och på frågan om det skulle ”varvas ner” i AIK kommande säsong, förnekade han det ganska bestämt och det förstår jag. I den form som Mossan varit efter VM, håller han på elitserienivå bra många år till. Frågan är om SAIK då anser detsamma och erbjuder en förlängning? Ja, det få vi tids nog veta.


Erik Säfström sägs vara på väg hem och det skulle vara till SAIK då. SAIK har spelat två säsonger nu utan Säva och missat final.. Ja, man skulle ju kunna förklara det så enkelt. Kanske väl drastiskt men visst skulle det sitta fint om tröja nummer 8 kunde plockas fram igen.


Och vad händer med Magnus Muhrén nu när kontraktet med Villa är avslutat. Kommer SAIK på något sätt försöka knyta upp legendaren till föreningen? Jag anser att man nog åtminstone kontaktar honom och ställer frågan. Och vem vet. Det kanske redan är gjort….


Det jag vet är att man gör bäst i att sätta pennan i näven på Hannes Edlund och Jesper Jansson. Dessa två 97:or bör teckna på ett avtal och det kvickt. Det här är två spelare som kommer från det egna leden och sådana måste man nu vara rädd om. Hannes har tagit enorma kliv den här säsongen och i slutspelet trädde han fram i många matcher, helt orädd med moget spel. Jesper har ju inte spelat så mycket men visar när han kommer in att han klarar av uppgiften.


Är det inkomster så finns det utgifter också och det gäller ju även bandyspelare. Det är väl troligt att några namn kommer att försvinna ur SAIK till kommande säsong. Nämnde ju två tänkbara rysslandsresenärer. Tror inte att det blir dom enda. Har ingen koll alls på kontraktsläget men det kommer nog att hända saker.


Så. Nu får det vara nog med spekulationer. Det visar sig. Vill bara tacka grabbarna i svartvitt för en härlig säsong där man stundtals jublat, gråtit, lovordat eller svurit. Precis som det ska vara. Känslor och även om det smärtar i kväll och någon dag till så kan ni i alla fall ta med er att ni förde SAIK till semifinal för 23:e året i rad. Det är en svit som aldrig kommer att slås, tror jag.


Det väntar nu en annandagsderby match i Stockholm. Och får jag bara smälta det här i någon dag till så kommer känslorna att tycka att det ändå blir rätt häftigt. Jag har biljett och kommer att vara där. Dock inte i sedvanligt svarta kläder. Får väl hitta på någon neutral färg av annat slag. Vad tror ni om chockrosa??


Var placerar jag mina sympatier då? Ja det får bli på ett högst personligt plan. Ni alla andra spelare i Bollnäs och Edsbyn får ursäkta men den här finalen unnar jag en viss person att få vinna. En person som jag alltid hållit högt. Som bandyspelare och även privatperson, fast jag inte känner honom. Men är det någon bandyspelare i världen som förtjänar att få lyfta den där bucklan, så är det han. Jag talar om Andreas Westh. Kaptenen med det stora K. Ända sedan han lämnade SAIK där 2006 efter semifinalförlusten mot Edsbyn, har jag önskat tillbaka honom i svartvitt igen. Men Andreas har nog ett orangeblått hjärta lika stort som mitt svartvita är. Och sådana spelare önskar jag verkligen att få vinna. Karln fyller 40 senare i vår men befinner sig i den bandymentalt fortfarande i 25-30 års åldern. Om Bollnäs vinner guldet nästa lördag och Andreas Westh får lyfta pokalen mot Tele 2 taket, kommer jag fanimej fälla en tår.


Men för övrigt så håller jag mig neutral och hoppas på en bra match…


Det blev lite av pyspunka i dag när man insåg att säsongen för det sina tog slut. Och helt plötsligt fick jag huvudvärk också. Men min sambo ställde nog rätt diagnos. Anspänning löd den. Och nu släppte den och med tanke på att man levt med den sedan första kvartsfinalen mot VSK, så är det kanske inte så märkligt…


Kommer inte här och nu lova att detta var det sista inlägget på bloggen för den här säsongen. Men det blir i alla fall längre mellan dom och jag vill passa på att tacka för alla uppmuntrande kommentarer, skriftliga som muntliga. Stort tack alla!



ANNONS

Presentation


Thomas nu fyllt 43 bloggar om bandy och framförallt SAIK

Länkar

Fråga mig

6 besvarade frågor

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16 17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2017 >>>

Följ bloggen

Följ densvartvita bloggen... med Blogkeen
Följ densvartvita bloggen... med Bloglovin'

Droppnätet


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se