Direktlänk till inlägg 26 mars 2017

Edsbyn vågade och vann och tåget som försvann...

Av Thomas Forsberg - Söndag 26 mars 23:52

Så sitter man då åter igen framför datorn fast man kanske borde gå och lägga sig. Men va fan. Det är ju sommartid så egentligen är ju klockan bara efter 21.30 nu när tangenterna börjar smattra vid köksbordet så jag kör.


Egentligen så skulle det här inlägget ha kommit vid den här tiden i går kväll. Men tack vare X-trafiks fantastiska arbete samt mottagande vid Gävle station, blev det förskjutet. Ni får detaljerna längre fram…


På tal om tåg… En SM-final avgörs när ett av lagen bestämmer sig för att hoppa på tåget som går till slutstationen, Våga Vinna. Det gjorde Edsbyn i går. I andra halvlek så tog man beslutet att våga vinna är bättre än att vara rädd att förlora. Jag säger inte att Bollnäs var så rädd att man inte gjorde match av det men det fanns en annan typ av beslutsamhet i det Edsbyn gjorde dom sista 45 minuterna.


Det här var in 15:e final på plats, varav den andra där jag kunde luta mig tillbaka och skönt avnjuta matchen helt utan nerver. Den första var Edsbyn-Västerås, 2009. Då gulderan för Edsbyn tog slut. Var det början på en ny sådan som jag och dom drygt 16800 personerna på Tele 2 fick se i går? Ja, kanske. Det är inte omöjligt även om jag tror att det blir svårt för detta lag att upprepa.


Spelmässigt så var finalen 2009 bättre. Ja, faktum är väl att ganska många av dom jag sett live har varit det. Jag var lite rädd att det skulle kunna bli lite ”ta-ut-varandra” tema på föreställningen i går och när jag i mitten av första halvlek kom på mig själv sittande och Facebooka, fick jag nästan lite ångest.


Tur då att det båda klackarna gjorde det man hade förväntat sig av dom. Riktigt bra tryck och det är väl bara ”rekordfinalen” 2013 som slår det. Svårt att slå 35 000 bajare… Men Red Farmers och Flames gjorde inte bara finalen till en färgklick utan även stämningsmässigt var det en höjdare.


Det som fick matchen att tända till på allvar var ju dom sista tio minuterna. Först frilägesutvisningen och matchstraffet på Martin Frid. Jag funderade på om jag såg rätt när Bergman plockade upp det röda kortet. Satt precis i linje med situationen och jag anser nog att den brytning/fällning som Frid gör sig skyldig till, max är ett frislag. Nästan så att det inte ens är det. Nilsson ser trött och seg ut när han försöker få ytan till ett friläge men Frid hinner ju i kapp honom ganska fort. Max ett frislag som jag ser det.


Sen går det fort. Bollnäs misslyckas med frislaget och tappar boll. Finalens konung, Määttä driver upp bollen i hög fart och sätter en smart passning i sidled till Daniel Liw som tar sig in i det fientligaste av områden, straffområdet. Där passerar han nästan igenom alla men faller. I går satt jag ca 75 meter från situationen och dessutom ganska högt upp. Jag kunde då inte säga om det var straff eller inte. I dag sitter jag 34 centimeter från dataskärmen och studerar samma situation och kan då se att den straffen är nog bland det billigaste sedan Media Markt kom till Sverige….


Jag får samma obehagliga känsla som jag hade då för snart 30 år sedan en kall marskväll på ”Curlingbanan” i Sandviken när Patrick Johansson i Vetlanda ramlade i SAIK:s straffområde och fick straff i sudden. I går såg det mest lite småroligt ut när Andreas Westh i ilska hoppade typ 1.20 i jämnfota hopp. I dag kan jag förstå hans frustation och är nästan beredd att hoppa 1.25 själv…


Mattias Hammarström är lite av den osynlige mannen i Edsbyn. Precis som i den fjärde semifinalen mot SAIK var ”Tisen” knappt märkbar på isen innan han slog till. Och nu fick han möjligheten att sätta Edsbyn i förarsätet med straff fram till 2-1. Och Mattias visade verkligen att han har nerver under kontroll när han stänker dit den. Gör man det man ska göra, behöver man inte synas mer än i några sekunder på en match…


En som dock syntes i många sekunder, minuter, ja nästan i 95 minuter, var den finske snabbskrinaren med trollspöet tätt intill sig. Toumas Määttä. Hyfsad värvning man gjorde där i Edsbyn. En gigant fast han knappt är torr bakom öronen än. Först skjuter han 1-0 tidigt i matchen. Sen uppåkningen och framspelningen till Liw. Och som grädde på moset så gör han en ny uppåkning minuten senare. Och den är ju helt osannolik egentligen. Man ska inte efter 84 minuters bandymatch på seg is, kunna ha den hastigheten från eget straffområde till motståndarnas. Men det skiter Toumas Määttä i. Pekele vad karln kan åka… Och så iskall i avslutet också. Bara Toumas Määttäs närvaro i den här finalen höjer den från en svag 2:a till en stark 3:a.


På det stora hela så vinner Edsbyn den här finalen rättvist. Man vågar som sagt var köra lite mer än Bollnäs i andra. Jag tycker att Bollnäs faller tillbaka i det spel man som oftast spelade i grundserien långa stunder. Mycket boll men inte så mycket som händer framåt. Nilsson och Mickelsson ser jag knappt i andra halvlek. Bella och Hellmyrs försöker men stöter hela tiden på en rödblå massa. Bollnäs bästa period var direkt efter kvitteringen i första halvlek. Hade man fått utdelning där av det spel man hade då, så hade den här matchen kunna tippat över till Bollnäs i stället. Men i andra så är man inte ens i närheten av det tycker jag.


Bollnäs får nu alltså fortsätta att vänta på det där guldet. 61 år sedan sist. Vad talar då för att det stannar vid 62? Att man får behålla det här laget och kanske lägga till någon pusselbit till. Då kan nog Bollnäs stå på Tele 2 nästa år också och då med guldhjälmar. Men får man behålla laget då? Ja, kanske eller inte. Det surras väl en hel del om både Hellmyrs och Berlin om jag har förstått det rätt och sedan handlar det ju lite om vem som står på sidan. Fortsätter Jocke eller kliver någon annan in? Ja, det lär nog dröja någon vecka till innan vi får svaret.


Och varför måste pressen direkt på slutsignal ha svar på var vissa spelare ska spela nästa år? Herregud. Smärtan efter att ha förlorat en final har knappt infunnit sig så ska dom få frågan om framtiden. Och när man sedan även på banketten pratar med spelare som då efter en hel säsong med träning, match och slit får unna sig lite fest, ja då tycker jag att det är att gå över gränsen. Ge dom andrum för bövelen!


Vad talar för att Edsbyn har påbörjat en ny era av guld? Kanske det faktum att man har en bra mix av äldre och ungt i sitt lag. För några av dessa spelare kanske det här var sista chansen att ta ännu ett guld. För några kanske det här var starten på en resa. Svårt att säga. Tror att elitserien som den är nu är lite vassare för att något lag ska tillåtas att dominera som Edsbyn gjorde där under mitten av 2000-talet med sex raka finaler. Men det är bäst att låta det vara osagt. Något har väckts i skogarna i Ovanåker. Edsbyn går nu upp på ensam tredje plats i guldligan med sina 10 guld. Stort grattis, Edsbyn till en väl genomförd säsong!


Nu till det något mer tråkiga slutet på den här dagen. Det började så bra med tåget ner och skräcken med att hitta rätt tunnelbana löste sig också. Ni förstår att släppa mig lös i Stockholm skulle kunna bli ett fall för efterlysning då jag förmodligen har norra Europas sämsta lokalsinne. Men med hjälp av andra bandyvänner så hittade jag och pojkarna rätt, både dit och hem.


Men det var när vi kom till Gävle som det började. Först fick vi höra att tåget skulle ersättas med buss och tiden flyttades också fram en timme. Bara där så blev det jobbigt för oss. När det sedan bara dök upp 1(!) ersättningsbuss till ca 100 personer, uppstod ju nästa lilla bekymmer. Det löste dock trafikpersonalen med att skaka fram 2(!) ersättningstaxin som dessutom bara skulle ta folk till Ljusdal. Kvar stod nu runt 50 personer som skulle vidare mot Ockelbo, Bollnäs och Edsbyn. Jag led nästan mer för Bollnäsborna som nu gick mot ett nytt nederlag.


Och när vi så trodde att vi hade hittat en taxi som kunde ta oss hem till tryggheten i Ockelbo, fick vi nästa besked. Det var upp till oss resenärer att ringa till X-trafik och ordna med ersättningstaxi… Var dock inte så lätt då ingen svarade på X-trafik… Så 23.00 fick jag ringa min far och meddela den goda nyheten att det vore bra om han kunde komma in och hämta oss.


21.39 skulle vi vara hemma i Ockelbo egentligen. 00.30 klev vi nu in innanför dörren i stället. Vad ska man säga? Världsklass är helt fel ord. Klappkasst är mer passande…..


23.50 (22.50 vintertid) sätter jag då punkt för bandysäsongen 2016/17. En säsong som inneburit mycket. VM-guld till Sverige. Mitt SAIK gick till semifinal för 23:e året i rad. Ryska spelare som kanske inte blev det man hade trott. Tellus överraskade alla, inklusive mig. En finsk stjärna tändes. Kalix räddade upp situationen i sista skälvande stund. David Karlsson målade på bäst i grundserien. Daniel Mossberg blev årets man. Härligt!  Karebys damer tog sitt tredje raka guld. (Samtliga guld har tagits med siffrorna 3-1..). Edsbyn vann då SM/DM finalen mot Bollnäs. Och mycket mer säkert.


Vad ser vi framför oss då? Ja, det blir väl en silly season som vanligt och den blir väl att pågå från och med nu och en månad framåt, typ. Ryssarna verkar ha fått pengar igen så det gör ju situationen ännu mer rafflande. Vilka söker sig dit och är det några som söker sig hem? Hur kommer det nya serieupplägget att bli? Blir det en succé eller inte? Frågorna är många. Svaren får vi. Vare sig vi vill eller inte.


Om det dyker upp några heta övergångar eller rykten så kommer jag att försöka skriva om det här. Annars så gör jag väl som vaktmästarna på alla bandyarenor runt om i Sverige. Slår av strömmen…. God Natt Bandysverige. Var ni än är….


  Edsbyns vilda guldfirande när bucklan höjdes. Grattis!


 

Daniel Mossberg blev årets man. Välförtjänt. Stort grattis, Mossan!!!

 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Thomas Forsberg - Fredag 12 maj 12:07

Det finns ett talesätt. Ett steg framåt . Två steg bakåt. Man skulle också kunna säga att det är att fega ur eller man kanske slänga sig med det i någon dansstil där säkert Tony Irving skulle vilja att man ”vickar mer på höfterna och har sträck...

Av Thomas Forsberg - Onsdag 3 maj 22:47

Det har pratats om det ett tag. Eller rättare sagt, tisslats och tasslats om det. Och på senare tid har det nästan varit tabubelagt att ens nämna det. Locket har aldrig suttit hårdare på. Men till slut så nåddes kokpunkten och locket lättade. Nyheten...

Av Thomas Forsberg - Tisdag 4 april 23:17

Att hamna i ett vägskäl där man inte vet åt vilket håll man ska styra, kan vara tufft många gånger. Där båda vägarna känns på något sätt rätt. Höger eller vänster. Vänster eller höger. Och jag menar inte ur en politisk aspekt då, som ni säkert förstå...

Av Thomas Forsberg - Torsdag 30 mars 23:08

Silly Season är i full gång och i dag hände det saker, mest kring SAIK. Men den hetaste nyheten kommer här.   Finalhjälten Toumas Määttä spelar i SAIK nästa år!   Ja om man får tro min son Joel i alla fall.. Efter den sedvanliga bandymatchen på u...

Av Thomas Forsberg - Fredag 24 mars 23:30

1907 spelades den första finalen. Avgjordes i Boulognerskogen, Gävle av alla ställen. IFK Uppsala vann mot IFK Gävle med 4-1. 110 år senare så är det dags för nummer 111. Ska det bli Bollnäs tur efter 61 långa år eller kommer Edsbyn att ta sitt tiond...

Presentation


Thomas nu fyllt 40 bloggar om bandy och framförallt SAIK

Länkar

Fråga mig

6 besvarade frågor

Tidigare år

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16 17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2017 >>>

Följ bloggen

Följ Densvartvita med Blogkeen
Följ Densvartvita med Bloglovin'

Droppnätet


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se