Direktlänk till inlägg 3 maj 2017

En snickare är tillbaka. Bygget mot nya framgångar kan börja.

Av Thomas Forsberg - Onsdag 3 maj 22:47

Det har pratats om det ett tag. Eller rättare sagt, tisslats och tasslats om det. Och på senare tid har det nästan varit tabubelagt att ens nämna det. Locket har aldrig suttit hårdare på. Men till slut så nåddes kokpunkten och locket lättade. Nyheten som vi söder om Holmsveden längtat efter och dom norr om, fruktat. Den svartvita tröjan med nummer 6 är framplockad igen. Daniel Berlin är tillbaka i SAIK. En pusselbit i det nybygge som Magnus Muhrén och Magnus Edlund har inlett och det är ju passande att man tar hem en snickare. En riktig finsnickare dessutom.


En varm och regnig oktoberlördag 2003 när jag bodde i Sandviken så cyklade jag ner till Jernvallen för att se en träningsmatch mellan SAIK och Hammarby. Jag vet. Det låter rätt onormalt att frivilligt betala en 50-lapp för att se en oviktig träningsmatch i regn. Det var jag och kanske 50 ”onormala” till som stod där och kanske drömde vi om en sådan där hall som man visst skulle bygga i Edsbyn. Men det lär väl aldrig hända i den här staden, tänkte vi då kanske när vi stod där på den slitna träläktaren på Sektion B…


Jag kommer inte ihåg hur matchen slutade men det jag kommer ihåg (förutom regn och blåst) är en spelare med nummer 12 på ryggen. Ytterhalv spelade han och var bara 16 år gammal. Från Uppsala kom han visst och gick på bandygymnasiet. Trots urusla förhållanden så visade den här ungdomen upp ett friskt spel där man såg en kraft i hans sätt att ta sig fram på isen. På isen fanns spelare som Andreas Westh, Stefan ”Pumpen”Andersson, Magnus Muhrén, Patrik Södergren, Daniel Mossberg, Patrik Nilsson mfl. Och så var det han med nummer 12. Berlin hette han visst. Minns att jag nämnde något i stil med: ”Han kan bli riktigt bra den där Berlin” Tänk om jag då visste hur rätt man skulle få…


Åren gick och Berlin gick från klarhet till klarhet. Växte tidigt fram till en stor spelare i SAIK och när han så efter flera säsongers jakt tillsammans med sina svartvita lagkamrater, äntligen fick det där guldet efter två jobbiga finalförluster, så hade Daniel vuxit ut till en världsspelare. 2011 mot Bollnäs och sedan 2012, som lagkapten mot Villa och där han även fick ta emot priset som den bäste bandyspelaren i Sverige.


Berlins storhet hade sedan några år tillbaka spridit sig över till det stora landet i öst och till slut så bokades det en plats på flygplanet till Moskva. Säsongen 2012/13 blev Dynamo Moskva den nya klubbadressen och det blev två säsonger med bland annat guld första säsongen och sedan World Cup Guld 2013. Det skulle ha blivit minst en säsong till där i Ryssland men då ekonomin kraftigt försämrades och laget blev mindre slagkraftigt, valde Bella tillsammans med bland annat Hellmyrs att styra kosan hemåt. Valet blev som bekant inte det man kanske hade trott. Många höjde nog lite på ögonbrynen där i maj för tre år sedan då Bollnäs presenterade Berlin och Hellmyrs som nyförvärv.


Det två världsspelarna fick uppdraget att föra Bollnäs mot den absoluta toppen i svensk bandy igen. Och två semifinaler och en final senare så måste man väl ge dom godkänt på den punkten. Pricken över det världsberömda i:et, saknas dock. Ett SM-guld. Finalförlusten mot Edsbyn i mars i år sved och jag led med flera av spelarna i Bollnäs faktiskt. Mest för Westh och Bella. Och man såg verkligen besvikelsen i Bellas ögon när han intervjuades kort efter matchen. Så här i efterhand kan jag tycka att det var alldeles för tätt in på matchen. Fingertoppskänsla från journalister är det ju si och så med, även mig inräknad kanske.


Den förlusten hade kunna styrt om Bellas tankar. Det medgav han i dagens presskonferens. Han hade tydligen bestämt sig tidigt för att komma tillbaka till SAIK men förlusten i finalen gjorde att tankarna på att stanna i Bollnäs växte sig starkare. Kanske läste han då mitt inlägg här på bloggen, http://densvartvita.bloggplatsen.se/2017/04/04/11432648-tidernas-vag-val-vagverket-eller-stalverket-det-ar-fragan/ och bestämde sig efter det. Vill ju gärna tro att man har haft ett finger med i beslutet. Men det är väl knappast troligt det…


Det känns fantastiskt bra att vi nu kommer att få se nummer 6 spela bandy i den svartvita tröjan igen. Och han kommer tillbaka i ett läge som är onekligen intressant. Berlin fyllde 30 i mars och är i sina bästa bandyår. Det är en fem år äldre och klokare bandyspelare som kommer tillbaka till det spel som han kan i sömnen. I mina ögon är detta en av världens absoluta bästa mittfältare som nu kommer att spela i SAIK.


En annan stor spelare hade vi under den gångna säsongen i Alan Dzhusoev. Skillnaden är dock stor. Bella vet hur SAIK vill och ska spela och kan spela så. Alan visste och kunde inte riktigt det. Visst, det kanske är oschysst av mig att såga honom efter bara en säsong. Men titta bara hur det övriga ryska spelarna hanterade det svenska spelet, så förstår ni nog var jag vill komma. Det är skillnad på svensk och rysk bandy. Och hade nu valet stått mellan Bella och Alan så hade jag valt Bella, 8 dagar i veckan.


Bella kommer också få ett stort ansvar för att leda den yngre generationen in i A-laget. Precis som han själv fick hjälp av Murren, Pumpen och Lappen när han kom in i början av 2000-talet. Och det ansvaret kommer han att klara galant.


Med både Säfström och Berlin in i laget så känns SAIK anno 2017/18 minst lika starka som den här säsongen. Men visst känns ju frågan om en till anfallare befogad nu när Erik Pettersson reser till Jenisej. Man skojar inte bort 59 mål utan att det märks. Och på presskonferensen när Muhrén fick frågan om det var klart med värvningar så stängde han inte dörren helt. Men han var tydlig med att om det inte blir fler så var han ändå mycket nöjd. Mossan tar klivet upp bredvid Edlund och några juniorer fanns också med som tänkbara alternativ. Och tacka för den att han är nöjd. Med Sveriges bästa ytterhalv och mittfältare i laget, är det ganska så lätt att vara nöjd…

 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Thomas Forsberg - Fredag 12 maj 12:07

Det finns ett talesätt. Ett steg framåt . Två steg bakåt. Man skulle också kunna säga att det är att fega ur eller man kanske slänga sig med det i någon dansstil där säkert Tony Irving skulle vilja att man ”vickar mer på höfterna och har sträck...

Av Thomas Forsberg - Tisdag 4 april 23:17

Att hamna i ett vägskäl där man inte vet åt vilket håll man ska styra, kan vara tufft många gånger. Där båda vägarna känns på något sätt rätt. Höger eller vänster. Vänster eller höger. Och jag menar inte ur en politisk aspekt då, som ni säkert förstå...

Av Thomas Forsberg - Torsdag 30 mars 23:08

Silly Season är i full gång och i dag hände det saker, mest kring SAIK. Men den hetaste nyheten kommer här.   Finalhjälten Toumas Määttä spelar i SAIK nästa år!   Ja om man får tro min son Joel i alla fall.. Efter den sedvanliga bandymatchen på u...

Av Thomas Forsberg - Söndag 26 mars 23:52


Så sitter man då åter igen framför datorn fast man kanske borde gå och lägga sig. Men va fan. Det är ju sommartid så egentligen är ju klockan bara efter 21.30 nu när tangenterna börjar smattra vid köksbordet så jag kör.   Egentligen så skulle det...

Av Thomas Forsberg - Fredag 24 mars 23:30

1907 spelades den första finalen. Avgjordes i Boulognerskogen, Gävle av alla ställen. IFK Uppsala vann mot IFK Gävle med 4-1. 110 år senare så är det dags för nummer 111. Ska det bli Bollnäs tur efter 61 långa år eller kommer Edsbyn att ta sitt tiond...

Presentation


Thomas nu fyllt 40 bloggar om bandy och framförallt SAIK

Länkar

Fråga mig

6 besvarade frågor

Tidigare år

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2017
>>>

Följ bloggen

Följ Densvartvita med Blogkeen
Följ Densvartvita med Bloglovin'

Droppnätet


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se