densvartvita bloggen...

Direktlänk till inlägg 9 oktober 2017

Hösten är här med bandyn som vi håller så kär.

Av Thomas Forsberg - Måndag 9 okt 00:00

Vinden piskar träden. Löven som en gång var gröna faller nu gula ned med regnet som slår mot fönstret. Den ljuva sommartid som en gång var är nu ett minne blott. Nu är det bara blött och grått.


Äh.. Blir aldrig någon poet av mig så det är bara att lägga ner. Men visst är det så att om inte hösten redan gjort entré, så gjorde den det med pompa och ståt denna gråa helg. Det är bara att hänga undan den där tunna jackan och ta fram den tjocka i stället. Och för en bandyfrälst så är ju det egentligen inget fel i det. Vi går mot härliga tider, mina vänner.


Efter mer än ett halvårs dvala så öppnar jag nu upp Den svartvita bloggen igen. Samma namn. Samme Ockelbobo. Men inte samma ålder. Jag vet att det står något annat på första sidan. Ska ta och ändra det, vid tillfälle. Ni kan väl låta mig tro att jag är yngre, åtminstone ett litet tag till.


Hur kommer Den svartvitabloggen att se ut i år då? Ja, eftersom jag är rätt obekväm med allt för stora förändringar så kommer nog både innehållet och utseendet vara ganska oförändrat. Kanske ska jag försöka bli lite vassare på att ta kontakt med folk i bandysverige. Vi snackar intervjuer och lite sådant. Det kanske kan höja läsningsvärdet, vad vet jag... Men som sagt, annars så kommer ni nog att känna igen er mycket från föregående år. Kom på det att i februari firar jag ju fyra år med bloggen. Time really flyes….


Vad har då hänt sedan bandysäsongen tog sina första skär för typ två månader sedan? Ja, rätt mycket skulle jag vilja påstå. En hel drös med träningsmatcher. Med både väntade och oväntade resultat. Tänker inte ta upp några specifika för det har jag för dålig koll på ska erkännas. Men det är rätt häftigt att vi redan tidigt i oktober kan gotta oss i en massa matcher och annat härligt bandygodis. Och detta är ju tack vare alla hallar som byggts. Och nu snart så invigs den trettonde. Hällåsen har under vår och sommar ändrat skepnad och nu står snart bandyhallen klar. Härligt och ett stort grattis och lycka till önskar jag er i Broberg.


Ser man tillbaka på försäsongen så är ju det färskaste Svenska Cupen som avgjordes under förra helgen. Som svartvit så blev ju det en härlig helg med fem segrar som gav det sjätte guldet av 13 möjliga. Hammarby är närmast på tre.


Och sättet man gjorde det på var imponerande. Framförallt kanske det defensiva arbetet. Bara sex insläppta mål på fem matcher, vittnar om att det försvarsspel man hade problem med under förra säsongen, har åtgärdats. Kanske tidigt att sända ut en sådan signal men jag tycker nog att man redan nu kan fastslå det. Och det hänger ju naturligtvis mycket ihop med det två nyförvärv man fått in i truppen i Berlin och Säfström. Det två spelarna är i mina ögon bäst i Sverige på sina positioner.


Sedan var det roligt att se hur mycket ”den gyllene 97-generationen” tillförde. Hannes Edlund började ju redan under förra säsongen att ta åt sig av ”SAIK-tårtan”. Nu är det flera som har blivit inbjudna på kalaset. Jesper Jansson kliver in på backen och sätter Bergman på sidan, även i finalen. Vi har nu en konkurrens situation i försvarslinjen. Jo jag tackar jag. Det har vi inte haft sedan Linus Pettersson tog sig in i truppen på allvar för sisådär hundra år sedan (känns det som i alla fall…) Jag hoppas att Jocke tar utmaningen och jobbar hårt för att hålla sig kvar i kampen om platsen. Samtidigt som jag också hoppas att Jesper fortsätter sin utveckling.


Rasmus Linder var ju egentligen den av dessa 97:or som allra först fick chansen då han för några säsonger sedan imponerade stort på alla när han fick möjligheten. Men skadebekymmer gjorde att han det två senaste säsongerna haft det lite tuffare. Men nu verkar det som att Rasmus har hittat rätt igen och den mjuka skridskostilen känns igen.


Albin Airisniemi och Oscar Stadin är det två andra i femlingen och dom har också vuxit in i rollen som spelare i A-truppen. Ska bli väldigt intressant att följa deras utveckling.


Alla dessa yngre spelare kryddat med rutin och erfarenhet som Othén, Linus P, Bella, Säfström, Edlund och Mossan gör att årets upplaga av SAIK känns som en kryddstark gryta där motståndarna får tugga rejält för att äta upp dom. Frågor på det?


Frågor var det. Cuper som Svenska Cupen exempelvis, brukar ge både frågor och en del svar. Och tittar man på det åtta lag som var med så finns det både svar och frågor kring dom.


I Lidköping så är frågorna fler än svaren just nu kan jag tänka mig. En svag försäsongsupptakt kryddades med att man på hemmaplan redan efter två matcher var utslagna ur cupen. Kanske tröstade segern mot Bajen i sista matchen en aning. Men frågan är om man inte måste ta en livlina redan nu och ringa en vän? Någon som har Daniel Anderssons nummer?


Bajen var det ja. Ok att man inte gick vidare från gruppen och så men på det stora hela så tror jag att Södermalms bandyhjältar åkte hem med ganska så schön känsla i kroppen. Av alla det åtta lagen om var med så har ju Hammarby absolut sämsta träningsförhållanden, både på försäsong och kanske även under högsäsong faktiskt. Att Christoffer Fagerström kommer göra mycket för Bajen står redan nu klart. Nu handlar det om att ”Bajenisera” honom. Då kommer Bajen att bli farliga i vinter.


Edsbyn föll i semifinalen mot SAIK efter att man aldrig egentligen kom in i matchen. Och lite så var det i hela turneringen för det svenska mästarna som man är. Det gick upp och ner under hela helgen. Förlust i första matchen mot Hammarby fick effekten att man snäppade upp sig och vann två raka (Villa och VSK). Och 6-1 segern mot VSK var imponerande. Men sedan var man alltså aldrig nära att störa SAIK. Nu tror jag ändå att Edsbyn känner sig trygga i det man har och kommer med allra största säkerhet bli att räkna med även i år. Kanske är det just det som kan spöka till det för dom. Att man är lite förhandstippade. För förra säsongen var det ingen som egentligen räknade med dom, innan det var för sent…


Västerås gick till final och vägen dit var förutom slukhålet mot Edsbyn, stabil. Man visade kraften man har i dessa tunga pjäser man har. Och när Andreas Bergwall stod över klev Filip Mörkdal ut ur mörkret på avbytarbänken och snodde åt sig priset som turneringens bäste målvakt. Bara så där. Häftigt och roligt för Filip som kanske har bandysveriges tuffaste arbete som andre målvakt i VSK.

Västerås ser redan nu starka ut och jag tror att man blir grymt farliga i World Cup till veckan.


Broberg ser ut att gå en intressant säsong till mötes. Hallen står snart klar. Några intressanta nyförvärv och en semifinalplats i Svenska Cupen där man var några svaga straffar ifrån att ha gått till final. Känslan är att Broberg nu är redo att ge sig i kast med att försöka måla om Hälsinglands bandykarta.


För Bollnäs bör nog känna sig lite jagade nu. Finalplatsen och det häftiga derbyt i Stockholm är nu ett bleknande minne bara. Verkligheten är en aning bistrare för tillfället. Förra säsongens skyttekung Patrik Nilsson är förvisso på väg tillbaka efter sin sjukdom men ingen vet med säkerhet när han är i spelbart skick. Tappet av Bella är ju kolossalt kännbart och Hellmyrs kommer att få dra ett ännu större lass den här säsongen. Tur för Bollnäs att han är kapabel till det. En del juniorer har spelats in men dom känns inte flygfärdiga ännu. Fågel eller fisk? Ja det får tiden utvisa vad det gäller Bollnäs….


Fåglar. Tupp och höns är ju fåglar. Just nu känns Vänersborg som en hönsgård där tuppen (Holopainen) har fullt sjå med att hålla ordning på orediga höns efter det att den ryska prärievargen var inne och stökade till under förra säsongen... Man har spelat 8 matcher under försäsongen och vunnit en. Det sägs att ”även en blind hörna kan finna ett korn”. Nästa chans till att hitta ett korn är i Sandviken kommande helg. Hittar man inte det där, lever kanske tuppen farligt…


World Cup var det ja. På torsdag startar den 44:e upplagan av World Cup. Den nionde i Sandviken. 16 lag gör upp om titeln, världens bästa klubblag. En sanning med stor modifikation. Som jag ser det så handlar det om några lag som kan gå hela vägen. Från Ryssland så är det framförallt Jenisej och Neftyanik. Från Sverige så är det SAIK och Västerås. Men det finns flera som kan sticka upp. Från Finland…..nä… och från Norge…. nä…. Finlands bidrag är Veiterä som vann det finska mästerskapet förra året. Men att man ska ens vinna en match i World Cup håller jag för högst otroligt osannolikt. Sist ett finskt lag ens tog en poäng i World Cup var 2008, sista året(?) i Ljusdal, då Uleåborg och Tornio tog varsin poäng i gruppspelet.


2006 var det senaste gången ett norskt lag tog poäng. Då var det Mjöndalen som plockade en poäng i gruppspelet. I år är det Stabaek som kommer till Sandviken och tittar man rent statistiskt sett så är det just Stabaek som är det mest framgångsrika,( om man nu kan säga det) norska laget genom historien. Man har på 66 gruppspelsmatcher tagit 16 poäng och ligger på en 28:e plats i maratontabellen. Sannolikheten att man ska öka på den poängskörden i år med lag som Jenisej, Villa och Hammarby i gruppen finner jag lika hopplöst som för den benlösa grodan….


Mitt World Cup kommer att handla om två olika engagemang. Dels så handlar det om att hjälpa till som förälder till en spelande son i SAIK med att servera kaffe, läsk, och korv på söndagens finalpass. Ketchup och senap på den? Och dels så ska jag faktiskt kommentera matcher i webbtv. Jättekul att få den chansen och det är inte utan att man redan nu är lite nervös faktiskt. Och att få sitta tillsammans med Mischa Sveshnikov (stavningen på den..?), Jocke Forslund mfl och kommentera det bästa jag vet, känns stort för en 43-åring från bandyfästet Ockelbo. Det blir till att plugga laguppställningar i veckan nu.


Då så, bandyvänner i norr, väst, öste och söder. Då är bandysäsongen här på den svartvitabloggen invigd och jag hoppas kunna bli mer frekvent med mina inlägg nu. Hoppas vi ses på Göransson Arena till helgen!!

 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Thomas Forsberg - Lördag 18 nov 08:39

SAIK-Bollnäs 10-3. Vi tar det sen. Först så vill jag bara nämna det som skedde innan och i slutet av matchen. Den här matchen tillägnades ju Axel Jonsson, bandyspelare i SAIK som drabbades av cancer och gick bort i april i år. Före matchen så samlade...

Av Thomas Forsberg - Torsdag 16 nov 15:18

På fredag så är det ny match. Då är det dags för hemmamatch igen. Det var ett tag sedan sist. Det har ju dansats i Göransson Arena under helgen. Klackarna i taket och golvet med andra ord. Som bandyvän ser jag hellre skridskoskär på isen och klubborn...

Av Thomas Forsberg - Onsdag 15 nov 23:31

På väg in på grabbarnas bandyträning så hörde jag ett trafikmeddelande om att en traktor hade tappat ut balar på vägen i höjd med Alfta. För er som kan er geografi så är det på väg till Edsbyn. Jag såg det som ett tecken att bönderna från byn redan f...

Av Thomas Forsberg - Måndag 13 nov 11:44


Ok. Hur sammanfattar man tre dagar bandycup i Västerås då? Ja, man skulle ju kunna vara typiskt gråsvensk och klaga på att det regnade mest hela tiden. Men se det tänker inte jag göra. Det hade kunna blåst orkanvindar och monsunregna dom här dagarna....

Av Thomas Forsberg - Lördag 11 nov 22:42

Jag vet inte hur många millimeter regn som landat över Västerås i dag. En hel del var det i alla fall eftersom hårtorken på hotellrummet har fått fungerat som torkskåp till handskar, mössor och galonbyxor mellan matcherna. Men lika glad är vi för det...

Presentation


Thomas nu fyllt 43 bloggar om bandy och framförallt SAIK

Länkar

Fråga mig

6 besvarade frågor

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19 20
21
22
23
24 25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2017 >>>

Följ bloggen

Följ densvartvita bloggen... med Blogkeen
Följ densvartvita bloggen... med Bloglovin'

Droppnätet


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se