densvartvita bloggen...

Direktlänk till inlägg 15 oktober 2017

Det svartvita stålet bet bra mot ryska björnen. 15 års väntan är över.

Av Thomas Forsberg - Söndag 15 okt 22:58


Vad får en människa att avstå sömn under tre nätter i rad? Att dricka ungefär en månads förbrukning av kaffe under fyra dagar? Att sitta och titta på en match 23.45 mellan Jenisej och Stabaek? Att sitta och köra hem i ösregn och blåst mitt i natten för att sedan göra det även kvällen efter? Vad är det som gör allt det där värt det? Jo det ska jag berätta för er gott folk.




Det är när SAIK vänder ett till synes hopplöst underläge mot den frustande ryska björnen från Krasjonarsk, eller vad det nu må heta. Efter fyra dagar av tungvrickande av ryska namn orkar jag inte ens rätta mig själv.




Jenisej såg ut att ta hem sitt femte guld på 9 WC-finaler. Även om man kunde skönja en viss mjukhet i till och med Lomanov och Petterssons ben där mot slutet så verkade man ändå lite starkare än vad SAIK var. Då klev Magnus och Magnus in i bilden. Muhrén och Edlund alltså. En timeout gav lite chans till att snacka ihop sig men kanske framförallt jobba ur den syra av mjölk som producerats på grund av röda ryska björnar som susat omkring på isen.




Effekten kom ett par minuter senare då Crille bombade upp en projektil i taket på hörna. Sedan följde ett antal ryska utvisningar som gjorde att antalet galna skridskoåkare i röda dräkter minskade och ytorna ökade. I matchens sista tilläggsminut satsade SAIK allt fram i anfallet och efter vackert spel så hamnade Albin Airisniemi i fritt läge med Jenisej målvakten. Men hans kaxiga försök att trä bollen i den där luckan mellan det båda benskydden som ibland finns, misslyckades. Tur då att bollen träffade benskyddet och ut till en framåtstormande Daniel Mossberg som kunde sätta dit returen och skicka i väg finalen in i det mest ovissaste som finns, sudden death.




I den så verkade det som om Mossans mål hade skjutsat in mängder med adrenalin i det S-märktas ben medan i Jenisej så ökade mängden syra till den grad att en liter långfil skulle bli avundsjuk. Och när Edlund satte fart på vänsterkanten och tog skäret in över straffområdeslinjen för att sätta i väg en projektil fann inte Jenisejkaptenen Vikulin någon annan lösning än att störa sin förra lagkamrat till den grad att domare Kandell inte kunde låta bli att korslägga sin armar över huvudet och döma straff.




Då äntrade en annan herre scenen. Efter straffmissar av Edlund på slutet så tog nu kapten Berlin kommandot. Han la upp bollen på straffpunkten och tittade inte ens åt sin motståndare Chernykh på mållinjen. Att SAIK inte vunnit en WC-final på 15 år struntade den 30-årige mittfältskaptenen fullständigt och högaktningsfullt i. Hårt skott efter isen och det stora jublet kunde bryta ut i en ganska så välbesatt Göransson Arena. I SAIK har man inte en lagkapten i Berlin. Man har en general.




Att SAIK vinner den här finalen är inte bara starkt. Det är oerhört strakt gjort. Att vända ett 1-3 underläge mot Jenisej är i stort sätt ett omöjligt uppdrag. Men för det här gänget som spelar i det S-märkta tröjorna, svarta som vita, verkar inga uppdrag omöjliga. Efter tre gruppspelsmatcher som inte höll högsta kvalité alla 180 minuter, kom man ut i slutspelet med en helt annan attityd. Det kallas  vinnarmentalitet och sitter visst i det där väggarna nere på Göransson har jag hört. Och har man dessutom en viss Magnus Muhrén som är ansvarig och som verkligen vill vinna i det han är med och ställer upp i, ja då finns det så det räcker och blir över. Det Magnus inte vet om bandy, är inte värt att veta. Och det var häftigt att se hur ikonen myste när han promenerade runt där nere på isen efter slutsignalen. Att vinna World Cup på hemmaplan och dessutom mot ryssar sätter nog Magnus högt på sin imponerande lista av bandyframgångar.




Tycker det också är lika viktigt att framhålla den andre Magnus i duon. Magnus Edlund har under många långa år varit med i SAIK och fostrat den där gyllene 97-kullen som nu gör stor succé på isarna. Han har hela tiden trott på det här gänget och nu kommer också belöningen. I form av två cup guld inom loppet av två veckor. Edlund kanske inte syns mest utåt. Men han gör ett fantastiskt arbete vid sidan av Muhrén.




Ja vad kan man säga om Albin, Oscar, Hannes, Rasmus och Jesper egentligen? Vilken utveckling det har skett på så kort tid. Hannes såg vi ju redan förra året när han åtminstone i mina ögon var en startspelare långt före Alan. Rasmus har ju tidigare visat att det finns kvalitéer. Och nu kliver Jesper Jansson in och fullständigt äger vänsterbacksplatsen och kryddar det med ett mål som jag nog tror Ola Grönberg sitter hemma och tittar på om och om igen och funderar på varför hans Brobergare inte stoppade den där spolingen som kom farande. Tuff är han också.




Albin och Oscar har jag tidigare bara sett live i pojk och junior sammanhang. Den här weekenden i Sandviken har inte bara övertygat mig utan hela Sandviken om att här har vi två som tagit på sig seniorkostymen och den sitter som handen i handsken. Och det dom fem har gemensamt är en fantastisk skridskoåkning. Att helt respektlöst gå in i en World Cup final mot frustande ryska skridskofantomer och bara ta för sig, är inte bara läckert utan också snudd på overkligt.




För en annan så var det också skönt att där på stolen sju rader upp, få ställa sig upp och vråla ut sin glädje när Bella tryckte dit straffen då denna cup annars har gått i arbetets tecken. Sju tv-sända matcher tar lite på krafterna och framförallt rösten. Men det fanns tillräckligt mycket kvar för att kunna vråla en sista gång.




Men att jobba med tv-sändningarna var jäkligt roligt och framförallt när man också fick arbeta tillsammans med bandyprofiler som Mischa, Jacke, Tony Lindqvist, Jocke Forslund och Peter Isaksson. Finns en hel del bandykunnande i dom grabbarna och det gjorde också att en annan fick känslan av att man också kunde en del. Även om jag enligt Mischa bara fick godkänt på uttalet av en spelare i Jenisej när jag läste laguppställningarna. Nummer 95…. Men han sa det med glimten i ögat. Precis som vanligt när det gäller störtsköne Mischa.




Vad tar jag mer med mig från dom här dagarna. Ja typ något liknande.




V som i Victory stämde inte så där superbra i den här turneringen. Alla V-lag (Västerås, Villa, Vänersborg, Vetlanda och Veiterä) åkte ur redan i gruppspelet och tillsammans skrapade man ihop sex poäng…




Västerås SK var regerande mästare. Packade ihop sina saker redan på lördag lunch. Den såg inte jag komma. Förmodligen inte dom heller…




Norgehistorian. Brukar sällan vara av det roliga slaget i World Cup. Men den här var faktiskt åt det lustiga hållet. I matchen mellan Jenisej och Stabaek så var det som väntat kattens lek med råttan och vid ett av det 89 anfallen mot norrmännen så sköt Jenisej på Stabaekspelare och ut och över kortlinjen. Med andra ord hörna. Men domarna tyckte väl kanske synd om norrmännen och blundade för det. Hedersamma som norrmän och bandyspelare är, valde då målvakten att lägga ut bollen mot linjen och utespelarna ställde vackert upp för hörna. Vet inte vilka som blev mest förvånad av domarna och Jenisejspelarna men all heder för sportmannaship hos Stabaek. Nu varade dock inte ärlighet längst. Varken i den här matchen eller i det två andra då man fick agera den slagpåse som man var tippad att bli.




Antalet tvåsiffriga matcher halverades. Det är positivt. Fler jämna matcher kan göra turneringen ännu mer intressant för dom som ännu inte har upptäckt den förtjusande sporten. Siffror som 15-0 osv på text tv spär bara på det dåliga ryktet som byggts upp.




Bästa finska laget kom med bästa fansen. Ok att Veiterä inte plockade några poäng. Men som finsk representant gör man det bästa World Cup på många år. Man gör 6 mål och håller baklängesmålen nere under 20. Och entrén som fansen gjorde på torsdagkväll var överlägsen. Flaggor, trummor och sång. Kiitos…




Hammarby. Laget som kanske har sämsta träningsförhållanden i hela elitserien visade att det är inget som bryr dom. Malde ner Edsbyn i kvarten och pressade verkligen Jenisej i semifinalen. Blir intressanta att följa i vinter.


Vänersborg. Kom till Sandviken i sökandet efter något som liknar ett spel som håller mot det bästa. Det slutade i noll poäng och sökandet fortsätter. Organisationen Missing Play är inkopplade…




Det känns fortfarande tomt efter Daniel Bobo Hagström på pressläktaren. Daniel som fram till 2015 inte missade många World Cup matcher i Göransson. Man saknar dom där roliga kommentarerna. Skrattet och kaffepauserna m.m Tror nog att han var där i dag och njöt lika mycket som vi andra när Berlin dunkade in straffen. Efter många års jobb så fick vi guldet till slut, Bobo.




Efter tre nätter med i snitt fyra timmar sömn per natt ska det bli skönt att lägga sig och nästan fördubbla den tiden. World Cup är härligt och fantastiskt på alla vis. Men det är rätt skönt att det inte är varje vecka. Och några problem att sova blir det inte. Med dom minnesbilderna man fick i dag somnar man med ett leende. Over and out from Ockelbo………..





 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Thomas Forsberg - Lördag 18 nov 08:39

SAIK-Bollnäs 10-3. Vi tar det sen. Först så vill jag bara nämna det som skedde innan och i slutet av matchen. Den här matchen tillägnades ju Axel Jonsson, bandyspelare i SAIK som drabbades av cancer och gick bort i april i år. Före matchen så samlade...

Av Thomas Forsberg - Torsdag 16 nov 15:18

På fredag så är det ny match. Då är det dags för hemmamatch igen. Det var ett tag sedan sist. Det har ju dansats i Göransson Arena under helgen. Klackarna i taket och golvet med andra ord. Som bandyvän ser jag hellre skridskoskär på isen och klubborn...

Av Thomas Forsberg - Onsdag 15 nov 23:31

På väg in på grabbarnas bandyträning så hörde jag ett trafikmeddelande om att en traktor hade tappat ut balar på vägen i höjd med Alfta. För er som kan er geografi så är det på väg till Edsbyn. Jag såg det som ett tecken att bönderna från byn redan f...

Av Thomas Forsberg - Måndag 13 nov 11:44


Ok. Hur sammanfattar man tre dagar bandycup i Västerås då? Ja, man skulle ju kunna vara typiskt gråsvensk och klaga på att det regnade mest hela tiden. Men se det tänker inte jag göra. Det hade kunna blåst orkanvindar och monsunregna dom här dagarna....

Av Thomas Forsberg - Lördag 11 nov 22:42

Jag vet inte hur många millimeter regn som landat över Västerås i dag. En hel del var det i alla fall eftersom hårtorken på hotellrummet har fått fungerat som torkskåp till handskar, mössor och galonbyxor mellan matcherna. Men lika glad är vi för det...

Presentation


Thomas nu fyllt 43 bloggar om bandy och framförallt SAIK

Länkar

Fråga mig

6 besvarade frågor

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19 20
21
22
23
24 25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2017 >>>

Följ bloggen

Följ densvartvita bloggen... med Blogkeen
Följ densvartvita bloggen... med Bloglovin'

Droppnätet


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se