densvartvita bloggen...

Alla inlägg under december 2017

Av Thomas Forsberg - 30 december 2017 22:56

På något sätt så kändes det ganska naturligt att Christoffer Edlund fick sätta punkt för målgörandet året 2017. Hans mål fram till 5-2 blev det sista SAIK-målet 2017. Totalt sett så har SAIK under 2017 gjort 202 mål i elitserie/slutspel sammanhang. Och mannen från Småland han har gjort 80 (!) av dem. Helt sanslöst nästan. Eller nästan. Det är sanslöst.


Fast i matchen mot Vänersborg såg det länge trögt ut för Christoffer och det andra i laget. Vänersborg kopplade ett tidigt grepp om matchen och gick fram till 2-0 ledning och SAIK:s väloljade spel såg mer ut som trögflytande spillolja från en gammal Pusch Dakota från 1974... Det var då en herre född just 1974 fick nog. Magnus Muhrén kastade in timeout kortet efter 17 minuter. Här behövdes vaskas fram ett trumfkort.


Trumfkortet blev Daniel Mossberg. Tio minuter efter timeouten så tog Mossan bollen på egen planhalva och sedan sa han adjöss och goodbye till alla vitklädda Vänersborgare och hängde upp bollen i nättaket, med galge och allt. Ett synnerligt vackert bandymål signerad en spelare som för Sveriges del, tyvärr tackade nej till frågan att vara med i ett VM till.


Samme man låg sedan bakom kvitteringen då han läckert frispelade unge Albin Thomsen som visade prov på erfarenhet, trots sin ringa ålder då han sprätte upp bollen högt bakom Kyllönen. Och strax innan pausvisslan så klev Edlund in i protokollet då han från ganska så långt avstånd pricksköt in 3-2 och sitt 50:e mål den här säsongen. Uppdraget: Vända på matchen, slutfört.


Andra halvlek var väl hyfsat jämn fram till det att Albin Thomsen gjorde 4-2, på returen av Säfströms skott. Där kändes det som att luften sakta men säkert försvann ur bortalaget och punkteringen kom när Edlund nitade dit 5-2 med 20 kvar. Resten av matchen finns det inga ord för att beskriva hur det såg ut, för det hände nästan inget. Man snackar om transportsträckor. Det här var som att sitta i en bil och åka mellan Gävle-Uppsala, föga spännande med andra ord.


SAIK gör väl kanske ingen toppmatch men visar ändå styrka då man borstar av sig den dåliga starten och trycker in lite extra energi. Så pass mycket att man till slut vinner komfortabelt. Och efter dom två mindre bra försvarsinsatserna mot Villa som resulterade i 10 baklängesmål, har SAIK på det tre sista matcherna totalt släppt in bara sex. Gott slut med andra ord.


SAIK går in i 2018 som trea i serien. Två poäng efter Hammarby och en efter Edsbyn och två före Västerås. Tre lag som man nu har kvar att möta på hemmaplan. Tre matcher som mycket väl kan avgöra var man till slut hamnar i serien. Men först väntar en mycket tuff bortamatch den 5:e januari mot Vetlanda. Ett Vetlanda som stod emot Edsbyn länge och väl i dagens match. Och förra året så föll SAIK borta mot smålänningarna med 9-4. Datumet? 5 januari… Alla skrockfulla gnuggar händerna….


I dagens omgång så vann Hammarby enkelt över Bollnäs med 9-3 på Zinken. Om Hammarby myser på Söderns höjder just nu så ryser man nog runt Sävstaås för tillfället. Andra rejäla smällen på knappt en vecka. Och med Helavouri och Nilsson på sjuklistan, är Bollnäs ett lag som är mer än stukat just nu.


Vetlanda skakade om Edsbyn i deras borg, fästning, slott eller kyrka. Kalla det vad ni vill men för att slå Edsbyn i Edsbyn, krävs skicklighet och en massa tur. Vetlanda var nära men Edsbyn visade ändå klassen och rann ifrån till 7-4. Sirius är faktiskt det enda lag som luggat Byn på poäng där. Snudd på bragdstämpel på den.


Sirius ja. Kickade tränaren Gabrielsson och om det var nån sorts effekt som gjorde att man till slut vann en match ( 28 dagar sedan sist), låter jag var osagt. Men man gasade på rejält i mot Broberg i början och ryckte åt sig en stor ledning. En ledning som krympte oroväckande mycket mot slutet men Kalle Mårtensson kunde till slut sätta 6-8 och skjuta in två mycket viktiga poäng på Sirius konto. Broberg? Ja, jag vet inte var jag ska placera det här laget. Seger mot Villa för två dagar sedan och nu förlust. Ojämnt? Ja, som en dåligt skrapad vinterväg skulle man kunna säga….


Villa återhämtade sig snabbt efter förlusten i Söderhamn och körde helt enkelt över VSK hemma med 6-1 och passade på att passera VSK i tabellen. Ett resultat som jag inte riktigt såg komma och VSK blandar och ger lite nu, igen.


En titt ner i det nedre regionerna och då menar jag inget lågt snuskigt skämt, gör gällande att Kalix seger över Motala gör att norrbottningarna tar sig ett kliv längre bort från avgrundens vrål och närmare platsen där lugn och ro finns. 10 poäng har man nu fått ihop. Dubbelt så mycket som förra säsongen. Bara där en fjäder i hatten. 1 poäng upp till platsen som gör att man undviker kval. Det finns fog för att sända ut en varning för Kalix som nu har fått vittring på mer. Och på fredag så kan man ta två nya poäng då TB kommer på besök.


För TB ser mer än lovligt tungt ut just nu. Lite av ödesmatch mot Tellus på hemmaplan i dag. 0-6 slutade det och med bara tre poäng inspelade så finns det nu inte mycket som talar för att Västerås har två elitserielag i bandy säsongen 18/19. Ödesmatcher är just vad TB har kvar nu och tittar man i programmet så kan man redan efter den 13 januari stämpla ut från elitserien. För programmet efter det luktar inte många poäng. Eller vad sägs om: Edsbyn, SAIK, Hammarby, Villa och Broberg. Tar TB mer än två poäng i dom matcherna, ska jag dansa vals med Zocke på ABB Arena. Nä, TB:s möjligheter till att rädda en kvalplats börjar på fredag, borta mot Kalix.


2017 har nu bara en dag kvar att ge. I morgon sjunger vi ut det året och in med 2018. Tänker inte ge mig i kast med att titta i någon spåkula och sia om vad som kommer att ske bandymässigt. Det jag dock vet är att vi kan ha ett av det absolut häftigaste slutspelen framför oss.


Och i månadsskiftet januari/februari så är det ju en annan höjdpunkt. Jag tror ni vet vad jag menar. Precis. Knatten Cup i Sandviken med SAIK 06:or och 07:or i farten. Det kommer att bli en höjdare, jag lovar er.


Sen var det visst någon annan turnering där i den tiden också, i Ryssland tror jag visst det var….


GOTT NYTT ÅR önskar jag eder alla och var rädda om er i nyårsnatten och tänk lite extra på våra fyrfotade vänner. Tänd några tomtebloss i stället. Det låter inte lika mycket….

ANNONS
Av Thomas Forsberg - 26 december 2017 23:42

23953. Vinstnumret på Fifty/Fifty lotteriet? Nä inte riktigt. Men nästan en vinstlott kan man säga. För bandyn. 23953 personer såg nämligen det sju matcherna i elitserien i dagens omgång, klassiska annandagsomgången. Det ger ett snitt på 3421 per match. Vilket är en bra siffra, anser jag.


På Zinken var det flest. 6418 såg Hammarby slå Tellus med 7-4 och den ryska julklappen i form av Alan Dzhusoev presenterade sig direkt med ett mål och en assist. Ska bli intressant att se om Alan passar in i Hammarby bättre än vad han gjorde i SAIK. Gör han det, kommer Hammarby att bli tuffa att stoppa från en bokad plats på Studenternas. Någon mer än jag som ser det ironiska att man just i år flyttar finalen från Tele 2?...


5044 såg Villa besegra Vänersborg med hela 6-0. Villa verkar ha hittat tillbaka till den form man hade i inledningen av serien. Tim Persson ser glödhet ut. Esplund verkar ha hittat trollspöt igen och Christoffer Norin gör mer mål än David Karlsson. Villa spelar med hela laget inblandat. Då är Villa bra.


Någon som åkte igenom Edsbyn i dag vid 15-tiden och tyckte det var ovanligt tyst och stilla? Ni skulle ha besökt Ön. Där fanns 4351 personer. Flesta från byn. Och dom flesta fick vara glada och sjunga hallelujah hela vägen hem till sina hus. Bollnäs slogs tillbaka med 9-1(!). Jag vet inte jag. Men det känns som Edsbyn är på väg mot något stort även den här säsongen.


I Västerås befann sig 3128 personer för att se TB-VSK. Det 128 personerna som har TB i sitt hjärta, mår av förklarliga skäl mycket sämre än det 3000 som har ett grönvitt hjärta. Efter en kvart hade stans nummer ett 3-0 och TB i timeoutläge. Det slutade 3-9 till slut och jag vidhåller att TB kommer att spela allsvenskan nästa säsong.


Östergötlands hjältar, Motala tog sig an Vetlanda på isstadion. 1748 personer såg matchen. Kanske var det bara 1500 kvar efter dom första 17 minuterna, då gästerna hade gått ifrån till 0-3. Motala tog sig i kragen och det sista 73 minuterna slutade 2-2. Slutresultatet får ni lägga ihop själva..


Och längst uppe i vårt bandyland tog så Kalix emot Sirius. -12 grader. 801 personer. Kanske inte någon feststämning. Men räkna med att det blev det när slutsignalen ljöd. Kalix plockade hem båda poängen efter 3-1 och två mycket viktiga poäng bärgades.


Jag måste erkänna från botten av mitt svartvita hjärta att för varje poäng som dessa norrbottniska bandykrigare tar, slår det lite extra hos mig. I Kalix bor den mest förträfflige bandybloggaren, Sargvakten. Skulle vi ha en elitserie i bloggande, var SM-guldet redan utdelat och att han nu efter många tunga smällar, får skriva en krönika som doftar seger, känns bra även för en bloggare av annan färg.


Och så hade vi då Sandviken kvar. 2463 personer hade släppt snöspaden och borstat av snön från bilrutan och tagit sig till GA. En bra siffra får man väl ändå lov att tycka. Det är ju ändå Sandviken vi pratar om. Staden med ett av Sveriges mest sevärda bandylag, vilket alla inte verkar ha fattat. Antar att det var en hel del folk utifrån som varit ”hemma” i stan och firat jul och avslutade med att gå på bandy. Jag antar det eftersom några satt bakom mig och en av dom undrade var Erik Pettersson var…. Jag orkade inte vända mig om och säga Jenisej, hej hej….


Men visst märktes det på SAIK-spelarna att man tände till lite extra av att se lite mer folk på läktarna. Ett bra lag behöver den där extra motivationen och mycket publik är en sådan motivation. Det var bra fart på rören och det svajiga försvarsspelet från matcherna mot Villa, var stabilt igen. Nu ska väl sägas att Broberg inte höll Villas klass direkt och visst märktes det att både Jonas Nygren och Joel Edling saknades hos gästerna.


Frågan är om det hade gjort någon skillnad. I dag hade SAIK bestämt sig och man visade tidigt. Och det var kungarna av SAIK som visade vägen. Först Daniel Berlin med 1-0. Sen spelade han fram Christoffer till 2-0. Då hade vi spelat lite drygt 6 minuter. Bella som sett lite småseg ut i matcherna mot Villa visade nu helt andra takter. Nu var stridsvagnen tillbaka och då är han i stort sätt ostoppbar.


Ostoppbar var också Christoffer Edlund. Efter några matcher där han inte fått målskyttet att stämma riktigt, var han nu tillbaka i den form man som svartvit vill ha honom i. Ett hattrick i första halvlek följdes upp med ett straffmål i andra och ett spelmål där han visade klass. Passning av Dennis ut i vänsterläge och så några skär och sedan laddar han på med ett hårt skott som letar sig upp i taket bakom Rhenwall. Ett typiskt Crillemål när Crille är i bra form. Så hårt att Einar Ask log i sin himmel. Kanske tillsammans med den nyss avlidne SAIK-legendaren Sven Karlsson som hedrades på ett fint sätt före dagens match med tal av SAIK-ordförande Kenneth Nyberg och en tyst minut.


8-2 på Broberg är mer än godkända siffror där jag trots det offensiva ändå hyllar det defensiva. Efter två matcher mot Villa där försvarsspelet hackat betänkligt, var det nu back to basic som gällde för stålmännen och det gav också resultat. Det är exakt så här man vill se SAIK spela. Det är exakt så här man måste spela mot det bättre lagen. För det är ju faktiskt så här att av det fyra andra topp lagen, Edsbyn, Hammarby, Villa och Västerås, så har SAIK bara plockat 2 poäng av 10 möjliga. Nu har man både Edsbyn, Hammarby och Västerås kvar att möta på hemmaplan. Vill man nå en hög placering, är det full pott som gäller då. Och ska man göra det, är ett stabilt försvarsspel över hela plan, receptet.


Därför kan jag ibland bli så trött på folk på läktaren som gnäller när SAIK vänder ur och spelar hem bollen. ”Dom är så jävla rädd att bli av med bollen” ”Gå framåt för fan”. Klassiska ord från läktarplats i Sandviken. Ja men är det bättre att gå bort sig då och skänka bort bollen och kanske ett mål? Nä, för då skulle det nog gnällas på det också. Jag är helt övertygad om att Muhrén, Edlund och spelarna vet vad som krävs för att nå långt. Antagligen mer än kepsgubbarna på läktaren. Jag tittade på En man som heter Ove på tv i kväll. Såg och hörde flera på GA i dag…


En superjämn övre halva av tabellen gör fortsättningen grymt intressant där varje poäng kommer att bli superviktig. SAIK reser till Stockholm på torsdag för match mot Tellus. En svår match som dessutom kan bli att spelas i regn. Då det knappast kan bli aktuellt med en hall i Stockholm på två dagar, ber jag SMHI om en bra prognos…

ANNONS
Av Thomas Forsberg - 23 december 2017 23:46

Då har vi snart julafton här

Barnen tidigt vakna lär

Men för en bandyvän

Är julen på annandagen


Edlund levererade en julklapp i går

Undrar hur man i Lisch i dag mår

Crille drog till med matchens sista skott

Oavgjort kändes som en vinstlott


I dag presenterade Bajen sin nya ryss

En nummer 15 som kan hitta på hyss

Undrar just vad pengarna kom in

Då Bajens plånbok är långt från stinn


På annandagen vi till bandyarenor drar

Någon kanske en och annan glögg tar

Jag hoppas folket i Sandviken går

Annars fäller jag en bandytår


Till alla bandyvänner i vårt avlånga rike

Kör försiktigt till arenan och undvik dike

Allt folk nu behövs för att visa tvivlare

Att annandagen är till för bandyns lirare


God Jul på eder alla önskar den svartvita bloggen!!


Av Thomas Forsberg - 21 december 2017 09:29

Det minst viktiga först. Gårdagens resultat i elitserien. Lika väntade som att julafton infaller på en söndag i år. Kanske lite överraskande att det normalt försvarsstarka Tellus faller ihop och släpper in 10 mål, mot Edsbyn. Och att Motala tillåts göra sex mål på Västerås. Nu gjorde ju grönvita 10 så det blev ingen skräll.


Nu till det viktiga. I’m still alive and kickin. Även om värken i låren, benen, ryggen och naglarna börjar komma krypandes. Gårdagens glöggturnering med det härliga gänget i U12/13 var en mycket trevlig tillställning. Det blev till och med så trevligt att man fick vara med i det vinnande laget. Bara det gör ju att man kan stå ut med träningsvärken i dag.


Tränare Albin hade ordnat med lag och spelschemat. Fyra lag, två lag med barn och två föräldrar lag. Som upplagt för spännande matcher. 8 minuters matcher. Kanske inte låter så farligt i era öron men jag kan försäkra er att om det hade varit längre matcher, hade ni förmodligen inte fått läsa dessa rader…


Själv hamnade jag i lag Vit. Och när tröja nummer 33 var ledig, högg jag direkt. Vet inte om Patrik ”Lappen” Södergren och jag har någon mer gemensam nämnare än att vi har passerat 40-strecket. Troligen inte. Men jag var fast besluten att axla den förre SAIK-legendens nummer. Med minnesbilderna av när han på ett ångloksaktigt sätt tar sig igenom Hammarbys försvar i SM-finalen 2000, klev jag in på isen. Och där slutade alla likheter.


Efter tre tuffa gruppspelsmatcher så stod det klart att det båda föräldrar lagen var klar för final. Vårt lag vann den sista och viktigaste matchen, mot föräldrar lag, Svart.

Finalen blev vansinnigt spännande med högt tempo och finesser. Ja, det var väl en spelare som stod för det kan man säga. Vårt lag hade ju äran att ha Daniel Mossberg med i laget, vilket inte gjorde ont någonstans förstås.


När man sitter på Göransson Arena och tittar på elitseriebandy så förundras man ju över vad spelarna kan göra. Nu var man på samma is och fick se det från riktigt nära håll. Det är nästan löjligt vad enkelt det ser ut när spelare som Mossan tar sig fram på isen. Nu var ju detta ganska långt ifrån elitserietempo men ändå så får man ju en förståelse för hur fort det går och hur skickliga dom är.


Nu slutade finalen 1-1 men eftersom lag vit stod som bortalag i gruppspelsmatchen mot lag svart och vann den med 1-0, avgjorde bortamålsprincipen och därmed så stod det klart att Föräldrar Lag vit var vinnare av Glöggturneringen 2017. Helt i sin ordning kan jag tycka, även om det rådde lite delade meningar om det, kan man säga men jag vet att jag har hört Albin nämnt det som en av reglerna inför turneringen. Han glömde bara bort att informera om det…


Och hur var det då med Södergren-effekten? Ja, två mål blev det i alla fall. Men annars var det nog dåligt med andra likheter. Jo en till. Kommer ni ihåg proppen som Lappen åkte på mot Ted Andersson i 2002 års final? Liknande scener utspelade sig i går då 33:an i vitt skulle vända upp och mötte en vägg i form av Conny (helt schysst ska sägas.). Men till skillnad från det som hände med Lappen, så stod den här 33:an upp. Sen om det var smällen som var lindrigare eller om jag är tuffare, låter jag vara osagt…


Men det kanske viktigaste med den här kvällen var att man fick spela mot barnen och upptäcka vilken utveckling dom har gjort. Kommer ihåg för tre år sedan när vi spelade matcher. Då hängde man med, otränad som man var. I går, lika otränad, fick man slita rejält för att hinna med i styrspelet, som det så vackert heter. Och det bjöds visst på någon tunnel också av grabbarna. Det är jättekul att få följa det här lagets framsteg och när man får chansen på riktigt nära håll, blir det ännu roligare. Det finns en risk att det här var sista säsongen som vi föräldrar kan stå upp mot det här gänget.


Jag vill då passa på att önska alla i detta härliga gäng, spelare, ledare och föräldrar en riktigt God Jul och ett Gott Nytt Bandyår! Ensamma är vi starka. Tillsammans är vi oslagbara!


Och Per Kreij.  Du vet vad jag sa. Ståplats på annandagen. Din röst behövs!


Av Thomas Forsberg - 20 december 2017 00:05

Hur analyserar vi oss igenom detta då? Ja vi kan ju börja med att det inte kommer att bli någon naken chock i Ockelbo vad det gäller dans runt granen med äggtoddy och Don´t stop believing i högtalarna. (se inlägget från i söndags). Detta eftersom publiksiffran stannade under 2000 personer. Det här vadet var nog det säkraste jag gjort. Tyvärr. Nu var vi tydligen 1687 på läktaren. Var vi? Det såg inte så ut och det hördes inte.


Minuterna innan matchen skulle börja satt jag och väntade på att biografchefen skulle komma ut och presentera filmen som vi skulle se. Ungefär den ljudnivån var det, lite godisprassel och så. Och det där med att höra en knappnål falla. Här skulle man hört ett hårstrå falla…


Jamen, gör något åt det själv då, kanske ni då säger. Helt rätt i så fall. Jag är den förste att erkänna att inte jag heller höjde volymen direkt. Men jag rycktes med i den där lugna, tysta tisdagslunken som alla andra verkade ha plockat med sig till arenan och att då mitt i allt, ställa sig upp och vråla, skulle ju störa den familjära stämningen som rådde och det får ju inte hända.


Men jag önskar att jag vore den typen. Typen som bryter mönstret och bara slänger ur sig ”Ge mig ett S”. Eller spontant bara börjar klappa i händerna för att höja stämningen något. Jag önskar att jag vore den typen. Verkligen. Men hur många därute skulle göra det när resten av publiken skulle tycka att man vore tokig? All heder åt den tappra skaran i supporterklubben som försöker emellanåt. Men tyvärr så känns den skaran allt mindre och mindre också.


Göransson Arena ska vara SAIK:s borg. Här ska inga lag komma och tro att man ska sticka upp. Här är det S-märkt bandy som står sig starkast. Ja, man önskar ju att det vore så. Men Göransson Arena och SAIK har liksom aldrig riktigt hittat varandra i sitt stormiga förhållande som varat i snart nio år. Laget står sig starkt år efter år och bjuder på fantastisk bandy. Så produkten är det inget fel på. Men trots hög kvalité på underhållningen, så struntar folket i att komma. 1687 personer är väl ingen jättedålig siffra. Men det var Villa som var motståndare. Det var en toppmatch. Därför tycker jag att jag borde ha fått chansen att dansa runt granen och druckit äggtoddy, även om jag hatar den drinken….


Efter sex hemmamatcher så har SAIK ett snitt på 1228 personer/match. Det räcker till en sjunde plats i publikligan. Som det känns nu så är annandagen räddningsplankan för att vi inte ska få se ett historiskt dåligt publiksnitt i Sandviken. Nu vet jag att det är dåligt på flera håll, så Sandviken är inte själva om detta. Västerås har också ett snitt på 1228, på sju hemmamatcher. Det är minst lika illa.


Inför dagens match kunde man på nätet göra en enkätundersökning i vad man som publik vill ha när man går på bandy i Sandviken. Tio frågor. Bra initiativ. Om det leder till något, vill säga. Tyvärr så tror jag att den enkäten bara gjordes av folk som redan går på bandy. Det är från ”hemmasittarna” man vill ha svaren. Svar som kan leda folket till arenan.


Jag sitter inte på några svar men mycket funderingar dock. Som bandyfrälst är det oerhört frustrerande att blicka ut över mängder med tomma stolar. Är rätt väg att ta bort en långsida med sittande och ersätta med ståplats och därmed också sänka priset till en hundralapp? Ja, kanske. Titta på andra bandyarenor som har det så. Dom har mer folk än vad Sandviken har. Jag skulle kunna tänka mig ståplats i stället. Känner själv att man blir lite bekväm när man sitter ner. Viket också leder till att man har svårt att leva sig in på fullt allvar. Ja kanske det är en väg att gå.


Spela peppande musik alldeles innan avslag kan vara en annan grej som får folk att vakna till. Tycker att introt i år är häftigt och bra. Det borde följas upp med mer peppmusik. Säger inte att det är fel med ”Heja SAIK” men det kanske gick att slänga in något annat ibland. Något som får adrenalinet att börja pumpa. Något som får folk att klappa i gång och känna att det är ganska häftigt att vara på bandy. Nu vet jag att det råder lite motstånd mot ”hockeydängor” i Sandviken. Men vad har vi att förlora på att prova?


Har ni tänkt på vad glöggdoft kan göra för en bandyupplevelse? Det har jag. Jag kan faktiskt associera bandy med glöggdoft. Det är någon sorts bandyromantik över det. Bandy och glögg gifter sig bra ihop. Det är inte så att jag tror på 1000 personer mer på matcher för att det säljs glögg. Nä, jag menar mest för att få in känslan från tiden på Jernvallen in i arenan. För det handlar ju trots allt om att sälja en upplevelse.


Nu känner jag mig som värsta pessimist Ove men jag är faktiskt starkt oroad över hur det är att gå på bandy i Sandviken nu. Jag är inbiten bandyåskådare så mig blir ni inte av med. Men hur blir vi fler och hur höjer vi temperaturen kring matcherna? I dag så tyckte jag nästan synd om spelarna i det båda lagen. Flertalet landslagsstjärnor på isen. Flera lovande spelare som har drömt om att få spela bland det stora och så möts man av en knäpptyst arena.


För det spelades ju faktiskt match också. Och kanske var det för att energin på läktaren lyste med sin frånvaro som SAIK aldrig riktigt lyfte i den här fajten med Villa. När Albin Thomsen kvitterade på hörna till 3-3, kände jag att det var ett resultat som SAIK skulle vara nöjda med. Men en annan junis ville annat. Joel Broberg satte avgörandet i slutminuterna och Villa plockade hem båda poängen. SAIK skapade förvisso mycket lägen men många avslut hamnade utanför ramarna och dom som kom innanför, tog Thimfors hand om oftast.


Jag brukar inte gilla tjafs och bråk på bandyplaner. Tycker det är mer hockey över det. Men när det hettade till två gånger om i slutet av första halvlek, kändes det nästan skönt. Känslor och lite hårda tag. En förhoppning om en energifylld andra halvlek, både på isen och läktarplats, väcktes inombords. Men det stannade vid en förhoppning. När domaren blåste av matchen hade jag inte ens energi att vara förbannad över en förlust. Då är det illa….

Av Thomas Forsberg - 17 december 2017 23:21

En vecka har gått sedan det senaste blogginlägget. Många bandybollar har farit genom luften och längs isen. Elitserien gjorde omstart efter landslagsuppehållet. Med en del överraskande resultat men mest väntade. Ola Grönberg klev av Brobergståget i fredags, av personliga skäl. Effekten har blivit två starka kryss mot Hammarby för Söderhamnslaget. Så nån sorts effekt blev det väl då. Men att det enbart skulle sitta i en tränares roll, har jag svårt att tro. Hoppas att Ola ändå känner att beslutet var rätt och att han mår bäst i det.


Annars så har väl resultaten varit ganska så väntade. Edsbyn har bränt av tre hemmamatcher i rad och utan att förringa Tellus och Kalix som bandylag, så sticker väl 8-2 på VSK ut som det största ”Wow:et”. Mycket imponerande gjort och det rödblåa visar med bestämdhet att guldet från i våras, ska försvaras med både klor och grepar…


Var in till Sandviken i onsdags och såg SAIK-Tellus. En match som började i uppehållsväder men avslutades i snömatch. Onsdagar så brukar mina grabbar träna men då det festades på både skinka, sill och en och annan nubbe i Göransson Arena, så var ju arenan som var tänkt för bandy och framförallt ungdomar, upptagen och med SAIK-match på Jernvallen, blev ju träningarna inställda. Nu fick jag i stället uppleva en elitseriematch i träningstempo. För inte var det något sprudlande och sprakande tempo i den här matchen. Smart spelat av Tellus som kanske med hjälp av vädergudarna, lyckades få ner SAIK i ett tempo som man inte alls ville spela i. Nu var det dock ingen fara på taket för det svartvita. Mossan hittade målet igen efter några mållösa matcher. Edlund hittar ju alltid mål, fyra den här kvällen. Och Berlin han struntar i om det regnar, snöar eller blåser orkanvindar. Han är bäst på plan i alla fall.


553 på läktaren. Ja, vad kan man säga om det? Illa är ett ord. Svagt ett annat. Bedrövligt är ett tredje. Jag har snart gett upp i att försöka få folk att gå på bandy. Kan bara hoppas på en bättring, även om jag har svårt att se det nu. Villa på tisdag. Blir vi över 2000, ska jag dansa runt vår gran endast i förd tomteluva, drickandes äggtoddy och sjunga Don´t stop believing….


Believing gör jag i alla fall på vår framtid. I helgen så var det matcher för både U12 och U13. Det yngre gardet ryckte ut i två träningsmatcher på Jernvallen mot Edsbyn. Och även om det var lite så där råkallt i luften, så var man varm inombords. Grabbarna gjorde två riktigt bra matcher där man vann den första med 3-1. I den andra matchen hamnade man i ett 0-4 underläge och fick väl inte spelet att stämma lika bra som i den första. Men i halvtidsvilan så verkade Albin och det övriga i ledarteamet ha väckt upp grabbarna och det blev en helt annan fart. Efter en ganska så tidig reducering så fortsatte det svartvita att pressa på och det gav också löning. Under det sista tio minuterna gick man i kapp, varav det sista målet gjordes på matchens sista skott, Samuel framspelad av Joel i ett av många fina anfall under matchen. Det här gänget vet inte vad ordet ge upp betyder och det är en viktig ingrediens i att lyckas.


Söndag och nya matcher. U13 for upp till Bollnäs för två cupmatcher mot just Bollnäs och Edsbyn. Joel, Krille och Sondre fick chansen att följa med från det yngre laget. Om det var råkallt på lördagen, så var det smällkallt på söndagen. -12 grader, konstant kändes det som. Men precis som på lördagen så värmde spelet på isen så att man åtminstone tillfälligt kunde glömma bort rimfrosten på ögonlocken och stickande tår. Edsbyn besegrades med 7-4 och efter en spolning av isen så gick man ut och slog Bollnäs med 8-4. Många fina mål producerades och bra spel, i väldigt tuffa förhållanden. Extra plus måste Sondre få som målvakt. Fick stå syssolös många stunder i kylan men när det krävdes så klev han fram med många fina räddningar.

Det två segrarna betydde också att man gick vidare till finalspel, sista helgen i januari. Riktigt häftigt och spännande att se vad man kan göra där.


Sen riktar jag även ett stort grattis till damerna som i lördags vann en viktig match mot Villa med 4-2 hemma på Jernvallen. Lika viktig som skön för det här unga laget där många nu kanske börjar växa in i elitserien. Kul med dessa yngre spelare som tar för sig och Tova Grönoset (född 2003) gjorde mål för andra matchen i rad. En talang som kan bli riktigt bra och viktig i det här nya SAIK-laget som håller på att byggas upp. Nu väntar derby på fredag mot Skutskär på bortaplan. Kan bli en häftig match och kanske mycket folk också. Skulle vara jätteroligt om det blev så.


Med en vecka kvar till julafton så är det precis som vanligt. Allt är inte köpt än. Granen ska in och den 23 december så köper man sista klappen. Och så ska det spelas bandymatcher. På onsdag kanske den viktigaste av alla turneringar avgörs. Nämligen glöggturneringen för SAIK U13/12 där vi föräldrar ska vara deltagande. Har redan träningsvärk…


Hoppas att jag dock klarar mig bättre än vad skridskoslipare och min bloggs främste följare, Peter Nava gjorde. I den glöggturnering som damerna hade under veckan, föll han ju så illa att han fick armen i ett ofrivilligt paket så här i jultider. Ibland är inte hårda klappar önskvärda… Hoppas att du mår bättre nu och en önskan om snabb bättring skickas från mig, i form av en julvits: Varför kunde inte sillen fira jul?

 

Den var inlagd…..


Av Thomas Forsberg - 10 december 2017 22:34

Västanfors IP. Här tog guldhjälten 1997, Anders Jakobsson sina första skär (tror jag). Här har många bandystjärnor fostrats. Ett SM-guld har tagits, 1954. Då slog man Örebro efter omspel. Sven Erik Broberg var nog en viktig kugge i det laget då han gjorde många av lagets mål den säsongen, 12 stycken.


Sedan dess har många bandybollar farit genom luften men guldglansen har liksom aldrig infunnit sig igen. A-laget spelar i Allsvenskan där man efter 8 matcher parkerar på en 12:e plats. Så någon resa uppåt i serierna blir det nog inte detta år heller.


Men strunt samma. Jag tycker att det är härligt att klubbar som Västanfors gnetar på och lever kvar. ”Fläkten”, som man också kallas, ska finnas inom svensk bandy och efter att ha sett föreningens U12 lag, så kan jag säga att hoppet om en fin framtid finns.


Hade aldrig varit till Västanfors IP innan dagens besök. Känns bra för ett bandyhjärta att få ha besökt en klassisk arena och nog kände man lite av historiens vingslag när man gick in genom grindarna och upp på träläktaren. Någon minusgrad i luften och lite lätt snö. Kaffetermosen och en Skogaholmsmacka med skinka på. Då. Just då, kände jag att bandy utomhus faktiskt är rätt ok.


Det var poolspels dags för grabbarna av stål, SAIK U12. En 9 man stark trupp var beredd för fyra matcher. Två mot Tillberga och två mot Västanfors. Grabbarna var laddade och efter att inte ha spelat sedan cupsuccén i Västerås för en månad sedan så ville man nu bara ut på isen och köra.


TB i första matchen. Precis som i Västerås. Och precis som i Västerås så fick målvakten i TB för sig att agera som en vägg. Det var inte samma målvakt som då men tydligen så har man fler duktiga målvakter i förorten till Västerås. Spelade ingen roll var och hur våra försökte inledningsvis. Målvakten stod som Gandalf himself ”You shall not pass…”


 


Och medan han stod emot så passade TB på att göra mål på sitt första läge. Logiskt? Ja, beror på vilka ögon man tittar med kanske…


Men i mot slutet av första halvlek så lyckades Joel hitta vägen förbi den annars omutlige målvakten och spräcka nollan och 1-1 i paus.


I andra så rivstartade SAIK och då hann inte ens målvakten med. Mossan Jr kom igenom två gånger om och förvandlade ställningen till 3-1. August N följde upp med att sätta fyran på ett snyggt genombrott och när sedan Viktor tog sig loss på kanten och avlossade stora kanonen som hade placerat ett smile på Edlunds läppar, så var 5-1 ett faktum. Det blev också slutresultatet.


Kort vila och så match igen. Hemmalaget Västanfors väntade. Och kanske var det så att SAIK var varma i kläder och skridskor, för det gick undan i början. Mossan Jr och Oskar hade lite klapp-klapp spel mellan sig innan Mossan satte 1-0. Minuten senare tog Joel bollen ifrån egen planhalva och susade förbi likt en västanvind och satte läckert 2-0 upp i taket. Erkänner att det målet värmde pappsen lite extra… Oskar följde sedan upp med ett fint mål fram till 3-0 och då hade vi inte ens spelat 8 minuter. Bandygodis all the way…


Men sedan var det som om kraften och orken sinade minut för minut. Och när även oflytet spelade in sin roll i det hela, så var Västanfors inne i matchen igen. 1-3 kom efter ett skott som Wille i målet räddade men bollen gick ut på en våra och tillbaka in i mål. Trisslottsvarning på det målet… Sedan kom också 2-3 alldeles innan slutet av första.


Om 1-3 målet var turligt så var kvitteringen något helt annat. Hörnor på den här nivån brukar sällan rendera i mål. Det struntade nummer 10 i Västanfors fullständigt i. Tror inte det har skjutits en hårdare hörna här sedan Jacke spelade här. En så kallad mörsare rätt upp i taket och vi på sidan var mest glada att ingen av grabbarna fick den på sig. Jisses vilken pärla…


4-3 till Västanfors kom lite senare och nu var det trisslott igen. Frislag som tar på en av våra skridskor och in i mål. Men det är också mål. Kort därefter gör man också 5-3. August N skickar in lite spänning i matchen igen när han gör 5-4 och vi har några bra kvitteringslägen men det blir till slut uddamålsförlust.


Det var tydligt att orken inte fanns riktigt och då passade det ju bra med matpaus innan nästa match. Och det ska jag säga. 30 spänn för en ny grillad hamburgare med allt man ville på, det är bra pris det. Och gott var det. Så gott att det fick bli två…


Dags igen då för match mot TB. I snöfall. Då. Just då kom jag på varför jag gillar att bandy spelas inomhus. Det blev ganska så snabbt svårt att spela men grabbarna gjorde det bra. Så bra att man redan efter 35 sekunder såg till att ta ledningen. August N genom pass av Joel. Sedan blev det ganska så stiltje i chanser. Mycket på grund av snön. Såg ut som grabbarna i båda lagen inte gillade den vita varan som la sig ner på isen.


Plötsligt ur inget så hade TB kvitterat efter att vi tappat bort bollen i närheten av vårt straffområde. Noah som gjorde sin första match som målvakt, var chanslös på den.


Vi replikerade dock snabbt och August N hittade fram med en passning till Joel och återgäldade den passning han fick till 1-0.


Snön fortsatte att ramla ner. Och målen ramlade in, för vår del. Wille som stod i det två första matcherna spelade nu ute och på två minuter såg han till att förvandla 2-1 till 4-1. Joel klämde sig in mellan med 5-1 innan Wille fullbordade sitt hattrick med att göra 6-1. Och sedan fick August N sätta punkt med sjuan.


Grabbarna stred på bra i snövädret och kämpade storstilat och det var riktigt kul att se hur ett S-märkt lag, faktiskt klarade av dåligt väder. (Skrivet med lite glimten i ögat..)


Inför avslutningen mot Västanfors så kördes snön bort och inte vet jag om han i ismaskinen hade någon kontakt med han däruppe men i samma stund så minskade också snöandet.


Med perfekt is så satte det båda lagen full fart. Och det gick undan i början. Vi började med att göra 1-0 (Joel). Avslag och så tog nummer 10 i rött fart och så var det 1-1. Går fort i bandy…


Västanfors gjorde sedan 1-2 och såg kanske lite piggare ut. Men då vaskade vi fram en hörna. Oskar sköt, på ruset men fick tillbaka bollen och då visade han ingen pardon, utan stänkte dit 2-2.


Men det var ju det där med nummer 10. Klassiskt nummer på klassisk is. På en minut i andra halvlek så gjorde han två raider, som innebar två mål och vips 2-4. På slutet kom också 2-5. Men tro inte att grabbarna från viken ger upp så lätt. 3-5 kom på frislag från halva planen. Joel slog nog mest in den för någon att ta ned men den gick i en högre bana och landade i kassen.


Närmare än så kom vi dock inte, 3-5. Men sammantaget så gjorde grabbarna två jämna bra matcher mot ett Västanfors som var skridskostarka och duktiga skyttar.


Sett till hela dagen så gör killarna det väldigt bra. Tätt spelschema med lite vila. Kanske hade det varit bra med 1-2 spelare till för att orka. Men en stark insats är det. Och den utveckling som man gjort den här säsongen. Det syns verkligen att all den skridskoträning man lagt krut på, har börjat betala sig nu. Och med den kommer också spelet. Det var många fina anfall i dag.


Nästa lördag så väntar nytt poolspel. På ny klassisk mark. Skutskärs IP. Bara att pricka av en arena till då i boken, 100 bandyarenor att besöka under livet….


   

Av Thomas Forsberg - 1 december 2017 23:57

Lite så där lagom småfrusen om fötterna är man hemma igen efter en resa till Söderhamn och deras nya hall. En resa som var väl värd dom 116 minuterna i restid och 93 minuter bandy. SAIK visade klass och vann med 6-2 i en match där man på sedvanligt SAIK-manér, pressade musten ur motståndet likt en citronpress gör av en citron. Men inga sura miner, förutom på det Brobergsfolk då som fortfarande väntar på lyftet för sitt lag.


Lyft ja. Det har man däremot fått via sin hall. Snacka om skillnad i allt. Ljuset framförallt. Borta är det där gula lyset som blänkte mot den nästan för jämna blöta isen. Ett ljus som nästan gjort det omöjligt att titta på matcher därifrån, på tv. För det är faktiskt min erfarenhet av Hällåsen. Farsgubben och jag diskuterade det på vägen upp att den enda gången vi hade varit där var för fyra år sedan när jag skrev åt Norrländskan när Kalix var på besök. Alltså före textrobotens tid. Då satt vi i presskuren också så den där blåsten och regnet som Hällåsen varit känt för, upplevde vi inte ens då.


Nästan så man skäms att man inte varit och sett en match när SAIK spelat där. Så nära. Men nu är premiären avklarad och obesegrad är man.


Tillbaka till hallen. En perfekt arena i mina ögon. Alldeles lagom. Man kom nära spelet och tack vare det skarpa ljuset, så såg man också jättebra.

Ska man klaga på något så är det väl att högtalarljudet kanske inte var det bästa. Man fick anstränga sig hårt för att höra vad som sas. Menmen… Säger som Karlsson på taket skulle ha sagt. ”Det är en värdslig sak”…(Har hört honom säga det ett x antal gånger den här veckan då det är nya filmen som sonen Love ska kika på, sisådär fyra-fem gånger per dag…)


Extra roligt var det att se så många svartvita vänner på plats också. En bra bit över hundratalet var det nog och bra stöd till grabbarna på isen. Tänk om det kunde se så ut i Göransson Arena också. Kanske är läge och köra bussresor till hemmamatcherna också…


Bandyn då. SAIK satte tonen ganska tidigt i matchen och Rhenwall i Brobergskassen fick göra flera fina räddningar tidigt. Broberg tätade till bra och en jämn första halvlek slutade 2-2.


I andra så satte dock SAIK upp tempot rejält. Gav utdelning ganska så snabbt via Stadins 2-3 mål. Sen var det aldrig någon fara på taket kändes det som och på tal om taket och Karlsson så kändes det som SAIK-spelarna hade kopplat på propellrarna i pausen för det gick undan när det svartvita susade omkring Brobergsspelarna. Hemmalagets försök med att lyfta mycket, stannade vid just det, försök. SAIK kontrollerade händelserna helt i den andra halvleken och redan vid Teds hörnmål till 2-4, kände jag att detta skulle gå vägen. Och när kanske Gävleborgs största pessimist känner så, ja då förstår ni att det var grislugnt.


SAIK har nu tagit två fina segrar den här veckan och det gör att man kan gå på landslagsuppehåll som serieledare. Såvida inte Västerås slår Broberg på måndag i hängmatchen med 16-0. Men det köper jag ingen dag i veckan att det sker.


SAIK ser ut att ha tagit sig tillbaka till det där spelet som ledde fram till försäsongens framgångar. Man har flyt i spelet och är oerhört tunga när man kommer i anfallsvåg efter anfallsvåg. Försvaret är tätt och kompakt. Ja, det ser helt enkelt bra ut just nu. Nästan lite synd på uppehållet. Men kanske välbehövligt ändå.


Den här omgången var lite av derbyomgången. Samma matcher kommer ju att spelas om 25 dagar, på den klassiska bandydagen. Låt oss hoppas att publiksiffrorna är bättre då. För i dag var det ingen annandags stämpel över dessa matcher. Ändå helt ok siffra i Söderhamn med 1417. Några mil inåt i Hälsingland, i Bollnäs var det 2421. Kanske får 3000 mejl från Bollnäsare om jag kritiserar den siffran men nog hade jag trott på över 3000 i den matchen.


2574 såg Västderbyt mellan Vänersborg-Villa. Hade jag också trott på över 3000. Men den riktigt svaga siffran hämtar vi från Västerås. Endast 1267 personer såg derbyt mellan Västeråslagen. Det tycker jag ligger klart under godkänt nivån. 267 TB-fans och 1000 VSK fans då. Jag kanske kastar skit i hönshuset eller stora stenblock i glashus som saikare, att kritisera dessa siffror men kvällens bandymatcher borde ha lockat så många fler. Är verkligen tv-utbudet så bra en fredagkväll?


Enda matchen som inte hade derbykaraktären, Vetlanda-Motala lockade 932 personer. Vetlandas form borde ha gjort siffran fyrsiffrig.


Resultaten då. Edsbyn vinner mot Bollnäs med 6-3 och det visar väl att Edsbyn är nummer ett i Hälsingland. Studsar tillbaka efter kallduschen i Småland och vinner prestigemötet. Wikblad 2 mål. I Bollnäs får man glädja sig åt att alla anfallare noterades för mål. Alltid något…


Villa vinner igen. Efter fyra tunga matcher med bara en poäng på kontot så fick man nu segerjubla igen. David Karlsson två mål. Kanske skönast ändå för Esplund som verkligen inte haft en lätt comeback. Hade man torskat i kväll, kanske bänken hade varit platsen i nästa match. Eller så inte…

Vänersborg som tagit sig spel och poängmässigt på slutet har nu två raka förluster på hemmaplan. Inga dåliga lag man mött förvisso men för ett lag med redan superkänsligt självförtroende, var det här inte bästa medicinen. Här kanske uppehållet kom lägligt.


Västerås är bäst i stan. Ingen nyhet kanske. Men i år är det verkligen inget snack om det. 11-5 mot TB i kväll cementerar det påståendet och när TB drar på sig två matchstraff också så blir det ju inte lättare för laget som nu kanske måste ringa Pelle Fosshaug och Zocke, om man ska få ihop lag till nästa match. Nä, jag har skrivit det förr men visst luktar det Superallsvenskan om TB.


Vetlanda fortsätter att övertyga. 12-3 på Motala i kväll. Jocke Andersson ÖVERTYGAR å det grövsta. Sex mål från honom i kväll. Jocke är faktiskt bara sex mål efter Edlund i skytteligan nu. Dubbelt småländskt alltså. Det sägs att smålänningar är snåla. Gäller inte med att leverera skyttekungar i alla fall…


Till sist då. VM i fotboll. Tyskland, Mexico och Sydkorea. Ja. Vad säger man om det då? 4 poäng och avancemang, säger jag.

Presentation


Thomas nu fyllt 43 bloggar om bandy och framförallt SAIK

Länkar

Fråga mig

9 besvarade frågor

Tidigare år

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Kalender

Ti On To Fr
        1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20 21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2017 >>>

Följ bloggen

Följ densvartvita bloggen... med Blogkeen
Följ densvartvita bloggen... med Bloglovin'

Droppnätet


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se