densvartvita bloggen...

Direktlänk till inlägg 15 mars 2018

Ännu ett förlängningsdrama. Nu stannade jag kvar och förlorade...

Av Thomas Forsberg - Torsdag 15 mars 09:09

Jag borde ha förstått det. Jag borde ha lämnat isen. Dels för att jag mest åkte och hängde på klubban och hade nästan tungan släpandes i isen och försökte hitta syre. Men framförallt så var det ju för att det handlade om förlängning och ni vet ju vad jag tycker om sådana…


Det var final i den årliga föräldrar-barn matchen. På Göranssson Arena. På samma is som SAIK några dagar tidigare slog ut Hammarby i en gastkramande femte och avgörande semifinal. I sudden. Alla vet ju hur många sekunder jag såg av den. I går kväll stod jag själv på isen när ”första målet vinner” skulle avgöra. Den här gången valde jag dock att stanna i arenan. Jag såg möjligheten att bli Bella.


Föräldrar lag svart spelade final mot barnlaget, Gul och efter sju minuters stenhård kamp där två täta försvar gjorde att det stod 0-0 på tavlan, var matchen tvungen att gå in i sudden-läge. Nu fanns här 22 potentiella matchvinnare i en match där prestigen låg som en filt över isen. Ingen ville ge sig. Ja, jag var väl kanske en av dom som ändå var närmast att ge upp eftersom benen var som alltför långt kokta spaghettin. Nu fick man sota för att man skött träningen från soffhörnet med en skål chips under alltför lång tid…


Men en boll och en klubba kan göra mycket för hur man resonerar. Oftast blir det väldigt illa resonerat och så blev även fallet nu. Jag borde ha klivit av. Jag borde ha förstått…


I söndags så avgjorde Bella redan efter drygt fyra minuter. Den här matchen hölls vid liv minst dubbelt så länge. Vårt föräldrar/syskon lag förde spelet och via Adam W skapade vi en hel del bra lägen men med en mini-svartsopsäck som befann sig max en halvmeter från det lilla målet på 60x45, var det svårt att hitta igenom med den lilla bandybollen.


Avgörandet skulle komma. Långt ifrån där jag befann mig. Frustande efter en maxåkning på ca 27 meter som slutade i ett skott utanför, kontrade barnlaget och i horisonten kunde jag se hur bollen for in i målet och jublet visste inga gränser i arenan när barnlaget Gul sträckte sina klubbor i skyn och hamnade i en tv-pucks hög. Vi var ett slaget lag. Det var vi som var Hammarby. Helt plötsligt kände jag känslan som Pizzone, Sundin, Fagerström, Alan och det andra hade i söndags. Jag borde ha förstått. Jag skulle ha gått ut….


Vilken tur då att smärtan lämnade kroppen efter några sekunder. Ja, inte det fysiska smärtan, den sitter i även i dag, kan jag lova. Självklart så är det surt att torska en final men när man ser glädjen hos barnen som fick vinna, var det ganska lätt att smälta förlusten. Och samtidigt otroligt skönt att det var över. Jag hade slut på kraft i både luftrör och rören på fötterna...


Säsongen 17/18 med detta härliga gäng fick en fin avslutning. Det känns nästan lite tomt i dag efter det att vi nu tar sommarlov. Det började i september med lite mjukstart och ett halvår senare med mängder av träningar och matcher bakom sig, får nu grabbarna/tjejen lägga undan skridskorna ett tag.


Det har varit en fröjd att få vara med och se utvecklingen hos alla spelare. Alla timmar med skridskoträning och teknikträning har verkligen gett resultat och det har också visat sig på matcher. Det här är en grupp som trivs med varandra och det är det allra viktigaste. Detta vet jag också är något som tränarduon Albin och Markus tillsammans med övriga föräldrar som finns med runt laget, jobbat hårt med.


Västerås. Bollnäs. Edsbyn. Fagersta. Skutskär. Grängesberg. Sundsvall. Borlänge. Stockholm och säkert något mer. Ställen där det här gänget har varit och representerat SAIK Bandy på bästa sätt den här säsongen. I Västerås upplevde vi regnmatcher. Men det var inget som störde våra. Det var glada miner i alla fall och en bronspeng för U12. I Bollnäs var det så kallt en decemberdag så en sibirisk invånare hade känt sig som hemma. Men det gjorde inte U13 grabbarna något. Ett värmande spel gör mycket.


Sista Knatten Cup (för det flesta i alla fall) slutade i en femte plats där man med lite mer flyt hade kunna gått ännu längre.


I februari drog U13 norrut till Sundsvall och visade styrka och spelade bra bandy. Och man fick ju bo på hotell… Och med den här norrturnén så fullbordade man sin första säsong i 11-manna med att man blev trea i sin serie. Verkligen bra jobbat!!


U12 fick då åka söderut och ta platsen i Daccab Cup i Grängesberg. Mot U13 lag. Visst. Det blev fem förluster men applåden från åskådarna på plats när speakern berättade att vårt gäng var yngre än sina motståndare och spelet som man visade upp, värmde mer än 2 poäng.


Och som grädde på moset för U12 så åkte man till Stockholm och blev tvåa i Vårcupen efter fint spel hela helgen. Och hotellvistelse, bara en sån sak.


Resorna har varit många och ibland ganska så långa. Men det är inga problem med det här glada gänget. Glädjen att spela bandy, att vara tillsammans och få representera ett av Sveriges bästa bandylag, gör några mil i buss rätt enkelt.


Om nu snön försvinner snart, vilket är svårt att tro, så är det säkert fotboll som gäller för det allra flesta och då kommer vi med största säkerhet springa på varandra igen. En del i samma lag och en del som motståndare. Och om en sisådär sex månader så är vi tillbaka igen. På isen i Göransson Arena. Med siktet inställt på nya utmaningar och mål. Jag hoppas verkligen att alla väljer att fortsätta. SAIK U12/13, ett lag för framtiden.


Om vi inte ses på lördag i vimlet på Studenternas eller på någon fotbollsplan i sommar, så ses vi till hösten igen!


Tack för den här säsongen!
 


                     

 

 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Thomas Forsberg - Lördag 24 mars 19:43


(Jag vet. Jag hade ju lovat att göra uppehåll men löften är väl till för att både hållas och brytas.. Så här kommer en lite tankar så här en vecka efter att säsongen på klubblagsnivå stängdes.)   Det har nu gått exakt en vecka sedan Jonas Kandell...

Av Thomas Forsberg - Söndag 18 mars 01:11

SAIK mot Edsbyn. 4-6, 6-11 och 0-4. Tre finaler. Tre vinster för Edsbyn. Det blev ingen ”tredje gången gillt”. Edsbyn vågade mer i andra halvlek. Det gav laget från Hälsingland deras 11:e guld. Det som på förhand kändes som en tänkbar kla...

Av Thomas Forsberg - Fredag 16 mars 19:55

Sandviken. Vi har ett guld. Efter 4-1 i finalen mot Skirö AIK så var det SAIK:s F17 lag som fick äran som andra lag den här fredagen att kliva upp på podiet vid huvudläktaren på Studenternas. Och inte speciellt överraskande så fanns Tova Grönoset med...

Av Thomas Forsberg - Torsdag 15 mars 22:57

SM-finalerna närmar sig med stormsteg. I dag var det den obligatoriska presskonferensen med dam och herrlagen som ska göra upp på lördag. Inga överraskningar i uttalanden från spelare och ledare. Alla fyra lagen ser sig själva lyfta pokalen på lördag...

Av Thomas Forsberg - Söndag 11 mars 23:06

I samma stund som regelboksmannen Aidesjö satte pipan i munnen och förkunnade att den femte semifinalen mellan SAIK och Hammarby hade spelat färdigt dom ordinarie 90 plus tillägg, reste sig en man på den nedersta raden och lämnade byggnaden. Det var ...

Presentation


Thomas nu fyllt 43 bloggar om bandy och framförallt SAIK

Länkar

Fråga mig

9 besvarade frågor

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Kalender

Ti On To Fr
      1 2
3
4
5
6
7 8
9
10 11
12
13
14
15 16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2018
>>>

Följ bloggen

Följ densvartvita bloggen... med Blogkeen
Följ densvartvita bloggen... med Bloglovin'

Droppnätet


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se