densvartvita bloggen...

Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Thomas Forsberg - Söndag 10 dec 22:34

Västanfors IP. Här tog guldhjälten 1997, Anders Jakobsson sina första skär (tror jag). Här har många bandystjärnor fostrats. Ett SM-guld har tagits, 1954. Då slog man Örebro efter omspel. Sven Erik Broberg var nog en viktig kugge i det laget då han gjorde många av lagets mål den säsongen, 12 stycken.


Sedan dess har många bandybollar farit genom luften men guldglansen har liksom aldrig infunnit sig igen. A-laget spelar i Allsvenskan där man efter 8 matcher parkerar på en 12:e plats. Så någon resa uppåt i serierna blir det nog inte detta år heller.


Men strunt samma. Jag tycker att det är härligt att klubbar som Västanfors gnetar på och lever kvar. ”Fläkten”, som man också kallas, ska finnas inom svensk bandy och efter att ha sett föreningens U12 lag, så kan jag säga att hoppet om en fin framtid finns.


Hade aldrig varit till Västanfors IP innan dagens besök. Känns bra för ett bandyhjärta att få ha besökt en klassisk arena och nog kände man lite av historiens vingslag när man gick in genom grindarna och upp på träläktaren. Någon minusgrad i luften och lite lätt snö. Kaffetermosen och en Skogaholmsmacka med skinka på. Då. Just då, kände jag att bandy utomhus faktiskt är rätt ok.


Det var poolspels dags för grabbarna av stål, SAIK U12. En 9 man stark trupp var beredd för fyra matcher. Två mot Tillberga och två mot Västanfors. Grabbarna var laddade och efter att inte ha spelat sedan cupsuccén i Västerås för en månad sedan så ville man nu bara ut på isen och köra.


TB i första matchen. Precis som i Västerås. Och precis som i Västerås så fick målvakten i TB för sig att agera som en vägg. Det var inte samma målvakt som då men tydligen så har man fler duktiga målvakter i förorten till Västerås. Spelade ingen roll var och hur våra försökte inledningsvis. Målvakten stod som Gandalf himself ”You shall not pass…”


 


Och medan han stod emot så passade TB på att göra mål på sitt första läge. Logiskt? Ja, beror på vilka ögon man tittar med kanske…


Men i mot slutet av första halvlek så lyckades Joel hitta vägen förbi den annars omutlige målvakten och spräcka nollan och 1-1 i paus.


I andra så rivstartade SAIK och då hann inte ens målvakten med. Mossan Jr kom igenom två gånger om och förvandlade ställningen till 3-1. August N följde upp med att sätta fyran på ett snyggt genombrott och när sedan Viktor tog sig loss på kanten och avlossade stora kanonen som hade placerat ett smile på Edlunds läppar, så var 5-1 ett faktum. Det blev också slutresultatet.


Kort vila och så match igen. Hemmalaget Västanfors väntade. Och kanske var det så att SAIK var varma i kläder och skridskor, för det gick undan i början. Mossan Jr och Oskar hade lite klapp-klapp spel mellan sig innan Mossan satte 1-0. Minuten senare tog Joel bollen ifrån egen planhalva och susade förbi likt en västanvind och satte läckert 2-0 upp i taket. Erkänner att det målet värmde pappsen lite extra… Oskar följde sedan upp med ett fint mål fram till 3-0 och då hade vi inte ens spelat 8 minuter. Bandygodis all the way…


Men sedan var det som om kraften och orken sinade minut för minut. Och när även oflytet spelade in sin roll i det hela, så var Västanfors inne i matchen igen. 1-3 kom efter ett skott som Wille i målet räddade men bollen gick ut på en våra och tillbaka in i mål. Trisslottsvarning på det målet… Sedan kom också 2-3 alldeles innan slutet av första.


Om 1-3 målet var turligt så var kvitteringen något helt annat. Hörnor på den här nivån brukar sällan rendera i mål. Det struntade nummer 10 i Västanfors fullständigt i. Tror inte det har skjutits en hårdare hörna här sedan Jacke spelade här. En så kallad mörsare rätt upp i taket och vi på sidan var mest glada att ingen av grabbarna fick den på sig. Jisses vilken pärla…


4-3 till Västanfors kom lite senare och nu var det trisslott igen. Frislag som tar på en av våra skridskor och in i mål. Men det är också mål. Kort därefter gör man också 5-3. August N skickar in lite spänning i matchen igen när han gör 5-4 och vi har några bra kvitteringslägen men det blir till slut uddamålsförlust.


Det var tydligt att orken inte fanns riktigt och då passade det ju bra med matpaus innan nästa match. Och det ska jag säga. 30 spänn för en ny grillad hamburgare med allt man ville på, det är bra pris det. Och gott var det. Så gott att det fick bli två…


Dags igen då för match mot TB. I snöfall. Då. Just då kom jag på varför jag gillar att bandy spelas inomhus. Det blev ganska så snabbt svårt att spela men grabbarna gjorde det bra. Så bra att man redan efter 35 sekunder såg till att ta ledningen. August N genom pass av Joel. Sedan blev det ganska så stiltje i chanser. Mycket på grund av snön. Såg ut som grabbarna i båda lagen inte gillade den vita varan som la sig ner på isen.


Plötsligt ur inget så hade TB kvitterat efter att vi tappat bort bollen i närheten av vårt straffområde. Noah som gjorde sin första match som målvakt, var chanslös på den.


Vi replikerade dock snabbt och August N hittade fram med en passning till Joel och återgäldade den passning han fick till 1-0.


Snön fortsatte att ramla ner. Och målen ramlade in, för vår del. Wille som stod i det två första matcherna spelade nu ute och på två minuter såg han till att förvandla 2-1 till 4-1. Joel klämde sig in mellan med 5-1 innan Wille fullbordade sitt hattrick med att göra 6-1. Och sedan fick August N sätta punkt med sjuan.


Grabbarna stred på bra i snövädret och kämpade storstilat och det var riktigt kul att se hur ett S-märkt lag, faktiskt klarade av dåligt väder. (Skrivet med lite glimten i ögat..)


Inför avslutningen mot Västanfors så kördes snön bort och inte vet jag om han i ismaskinen hade någon kontakt med han däruppe men i samma stund så minskade också snöandet.


Med perfekt is så satte det båda lagen full fart. Och det gick undan i början. Vi började med att göra 1-0 (Joel). Avslag och så tog nummer 10 i rött fart och så var det 1-1. Går fort i bandy…


Västanfors gjorde sedan 1-2 och såg kanske lite piggare ut. Men då vaskade vi fram en hörna. Oskar sköt, på ruset men fick tillbaka bollen och då visade han ingen pardon, utan stänkte dit 2-2.


Men det var ju det där med nummer 10. Klassiskt nummer på klassisk is. På en minut i andra halvlek så gjorde han två raider, som innebar två mål och vips 2-4. På slutet kom också 2-5. Men tro inte att grabbarna från viken ger upp så lätt. 3-5 kom på frislag från halva planen. Joel slog nog mest in den för någon att ta ned men den gick i en högre bana och landade i kassen.


Närmare än så kom vi dock inte, 3-5. Men sammantaget så gjorde grabbarna två jämna bra matcher mot ett Västanfors som var skridskostarka och duktiga skyttar.


Sett till hela dagen så gör killarna det väldigt bra. Tätt spelschema med lite vila. Kanske hade det varit bra med 1-2 spelare till för att orka. Men en stark insats är det. Och den utveckling som man gjort den här säsongen. Det syns verkligen att all den skridskoträning man lagt krut på, har börjat betala sig nu. Och med den kommer också spelet. Det var många fina anfall i dag.


Nästa lördag så väntar nytt poolspel. På ny klassisk mark. Skutskärs IP. Bara att pricka av en arena till då i boken, 100 bandyarenor att besöka under livet….


   

ANNONS
Av Thomas Forsberg - Fredag 1 dec 23:57

Lite så där lagom småfrusen om fötterna är man hemma igen efter en resa till Söderhamn och deras nya hall. En resa som var väl värd dom 116 minuterna i restid och 93 minuter bandy. SAIK visade klass och vann med 6-2 i en match där man på sedvanligt SAIK-manér, pressade musten ur motståndet likt en citronpress gör av en citron. Men inga sura miner, förutom på det Brobergsfolk då som fortfarande väntar på lyftet för sitt lag.


Lyft ja. Det har man däremot fått via sin hall. Snacka om skillnad i allt. Ljuset framförallt. Borta är det där gula lyset som blänkte mot den nästan för jämna blöta isen. Ett ljus som nästan gjort det omöjligt att titta på matcher därifrån, på tv. För det är faktiskt min erfarenhet av Hällåsen. Farsgubben och jag diskuterade det på vägen upp att den enda gången vi hade varit där var för fyra år sedan när jag skrev åt Norrländskan när Kalix var på besök. Alltså före textrobotens tid. Då satt vi i presskuren också så den där blåsten och regnet som Hällåsen varit känt för, upplevde vi inte ens då.


Nästan så man skäms att man inte varit och sett en match när SAIK spelat där. Så nära. Men nu är premiären avklarad och obesegrad är man.


Tillbaka till hallen. En perfekt arena i mina ögon. Alldeles lagom. Man kom nära spelet och tack vare det skarpa ljuset, så såg man också jättebra.

Ska man klaga på något så är det väl att högtalarljudet kanske inte var det bästa. Man fick anstränga sig hårt för att höra vad som sas. Menmen… Säger som Karlsson på taket skulle ha sagt. ”Det är en värdslig sak”…(Har hört honom säga det ett x antal gånger den här veckan då det är nya filmen som sonen Love ska kika på, sisådär fyra-fem gånger per dag…)


Extra roligt var det att se så många svartvita vänner på plats också. En bra bit över hundratalet var det nog och bra stöd till grabbarna på isen. Tänk om det kunde se så ut i Göransson Arena också. Kanske är läge och köra bussresor till hemmamatcherna också…


Bandyn då. SAIK satte tonen ganska tidigt i matchen och Rhenwall i Brobergskassen fick göra flera fina räddningar tidigt. Broberg tätade till bra och en jämn första halvlek slutade 2-2.


I andra så satte dock SAIK upp tempot rejält. Gav utdelning ganska så snabbt via Stadins 2-3 mål. Sen var det aldrig någon fara på taket kändes det som och på tal om taket och Karlsson så kändes det som SAIK-spelarna hade kopplat på propellrarna i pausen för det gick undan när det svartvita susade omkring Brobergsspelarna. Hemmalagets försök med att lyfta mycket, stannade vid just det, försök. SAIK kontrollerade händelserna helt i den andra halvleken och redan vid Teds hörnmål till 2-4, kände jag att detta skulle gå vägen. Och när kanske Gävleborgs största pessimist känner så, ja då förstår ni att det var grislugnt.


SAIK har nu tagit två fina segrar den här veckan och det gör att man kan gå på landslagsuppehåll som serieledare. Såvida inte Västerås slår Broberg på måndag i hängmatchen med 16-0. Men det köper jag ingen dag i veckan att det sker.


SAIK ser ut att ha tagit sig tillbaka till det där spelet som ledde fram till försäsongens framgångar. Man har flyt i spelet och är oerhört tunga när man kommer i anfallsvåg efter anfallsvåg. Försvaret är tätt och kompakt. Ja, det ser helt enkelt bra ut just nu. Nästan lite synd på uppehållet. Men kanske välbehövligt ändå.


Den här omgången var lite av derbyomgången. Samma matcher kommer ju att spelas om 25 dagar, på den klassiska bandydagen. Låt oss hoppas att publiksiffrorna är bättre då. För i dag var det ingen annandags stämpel över dessa matcher. Ändå helt ok siffra i Söderhamn med 1417. Några mil inåt i Hälsingland, i Bollnäs var det 2421. Kanske får 3000 mejl från Bollnäsare om jag kritiserar den siffran men nog hade jag trott på över 3000 i den matchen.


2574 såg Västderbyt mellan Vänersborg-Villa. Hade jag också trott på över 3000. Men den riktigt svaga siffran hämtar vi från Västerås. Endast 1267 personer såg derbyt mellan Västeråslagen. Det tycker jag ligger klart under godkänt nivån. 267 TB-fans och 1000 VSK fans då. Jag kanske kastar skit i hönshuset eller stora stenblock i glashus som saikare, att kritisera dessa siffror men kvällens bandymatcher borde ha lockat så många fler. Är verkligen tv-utbudet så bra en fredagkväll?


Enda matchen som inte hade derbykaraktären, Vetlanda-Motala lockade 932 personer. Vetlandas form borde ha gjort siffran fyrsiffrig.


Resultaten då. Edsbyn vinner mot Bollnäs med 6-3 och det visar väl att Edsbyn är nummer ett i Hälsingland. Studsar tillbaka efter kallduschen i Småland och vinner prestigemötet. Wikblad 2 mål. I Bollnäs får man glädja sig åt att alla anfallare noterades för mål. Alltid något…


Villa vinner igen. Efter fyra tunga matcher med bara en poäng på kontot så fick man nu segerjubla igen. David Karlsson två mål. Kanske skönast ändå för Esplund som verkligen inte haft en lätt comeback. Hade man torskat i kväll, kanske bänken hade varit platsen i nästa match. Eller så inte…

Vänersborg som tagit sig spel och poängmässigt på slutet har nu två raka förluster på hemmaplan. Inga dåliga lag man mött förvisso men för ett lag med redan superkänsligt självförtroende, var det här inte bästa medicinen. Här kanske uppehållet kom lägligt.


Västerås är bäst i stan. Ingen nyhet kanske. Men i år är det verkligen inget snack om det. 11-5 mot TB i kväll cementerar det påståendet och när TB drar på sig två matchstraff också så blir det ju inte lättare för laget som nu kanske måste ringa Pelle Fosshaug och Zocke, om man ska få ihop lag till nästa match. Nä, jag har skrivit det förr men visst luktar det Superallsvenskan om TB.


Vetlanda fortsätter att övertyga. 12-3 på Motala i kväll. Jocke Andersson ÖVERTYGAR å det grövsta. Sex mål från honom i kväll. Jocke är faktiskt bara sex mål efter Edlund i skytteligan nu. Dubbelt småländskt alltså. Det sägs att smålänningar är snåla. Gäller inte med att leverera skyttekungar i alla fall…


Till sist då. VM i fotboll. Tyskland, Mexico och Sydkorea. Ja. Vad säger man om det då? 4 poäng och avancemang, säger jag.

ANNONS
Av Thomas Forsberg - Fredag 24 nov 21:37

EXTRA EXTRA!!!

Det ryktas om att tusentals flyttfåglar stannat till för övernattning i Sparbanken Arena i Lidköping. Detta då det fanns 2936 fågelholkar i arenan. Fågelholkar som blev till efter att Lidköping råkat ut för en ”Tellusbävning” i 91:a minuten då Jonas Enander sköt 2-3 och satte hela arenan i fågelholksläget. En seger som kan skickas in i historieböckerna som en av elitseriens absolut största skrällar. Kan tänka mig att det kvittras (och tvittras) en hel del i bussen hem till Stockholm. Hatten av för Jordens lag.


Villa verkar ha kommit in i en svagare period, minst sagt. Tre matcher, en poäng. Lite tidigt att börja prata kris kanske men nog tror jag att det blir lite samtal under helgen i gruppen om vad som har hänt. Och nästa onsdag väntar VSK på bortaplan och om en vecka är det derby mot Vänersborg. Det vill nog till att de blåe skakar av sig den här mindre bra veckan fort. Annars kan tabelläget se helt annorlunda ut nästa fredag…


Vänersborg hade mest av spelet i början av matchen mot Broberg. Men hemmagänget gjorde målen. Och innan första 45 så var man också i ledning med 4-0. I andra så fick så Vänersborg utdelning och kröp sakteliga närmare. Men ända i kapp kom man inte. 4-3 slutade matchen till Broberg och efter några mindre bra matcher, kunde nu det gulsvarta jubla igen. Viktig seger för moralen kan jag tänka mig. För Vänersborgs del så får man ta med sig andra halvlekens mål och komma igen. Två hemmamatcher, SAIK och Villa väntar till veckan. Tuffa uppgifter men Vänersborg är ett bättre lag nu än bara för några veckor sedan.


Fall i Sirius såg ut att bli sitt lags fall när han på ett pojklagsmässigt sett slarvade i eget straffområde och Oscar Wikblad snodde bollen och la in 3-1 till Edsbyn. Då hade Sirius haft ett par kvitteringslägen innan.


Men Sirius visade prov på moral och deras Määttä, Teemu, ja bror till Byns guldbröder, reducerade med två minuter kvar. Sen var det dags för nästa pojklagsmisstag. Den här gången var det Svensk i hemmalaget som ville visa sig på den styva linan och göra några Uppsalaiter. Gick så där. Tapp av boll i straffområdet och siste man på bollen blev, ja just det, Teemu Määtää. Släkten är värst och i kväll spelade han i Sirius…


Det var sannerligen ingen brist på spänning i kvällens matcher. Och skrällar fick vi. Jobbigt för lag som Villa och Edsbyn, förstås. Men för bandyn var det bra. Sådana här resultat ger bandyn lite luft och kanske till och med lite media tid. För inte kan väl SVT eller fyran missa detta?


I morgon så åker jag till Edsbyn. Dags för Hugo och hans första poolspel utanför Sandvikens gränser. Fyra matcher i Edsbyarenan väntar. Hugo är laddad till tänderna och jag har plockat fram raggsockor, bandyvantarna och tjockmössan. Nu kör vi SAIK!!

Av Thomas Forsberg - Onsdag 22 nov 22:27

Passade på att ta en skärmdump i efterhand från matchen i Kalix. Mitt julkort är klart. En vintrigare bandyarena än den i Kalix är svår att hitta i november månad och vad är vackrare än jublande SAIK-spelare med på bild? Det var en fantastiskt vacker vy och det är nästan så att jag avundas dig, Sargvakten, för din arbetsplats. Lite långt att pendla förvisso. Men en praoplats kanske man kan få ?

Årets Julkort, någon?


SAIK vann den här matchen med 4-3. Inför matchen så hade jag inga tankar på att jag skulle sitta med huvudvärk och svettiga händer för den här matchen. Nu såg jag bara sista halvtimmen då jag i första halvlek befann mig på ena grabbens träning, i snön som förvandlade Jernvallen till också en julkortsliknande plats. Dock inte lika vackert med Jernverket i bakgrunden…


Det jag såg var ett SAIK som hade ett bollinnehav på runt 82-18 men när man sedan skulle leverera målen, stod en tomtenisse i vägen. På tal om julkort. Svenne Olsson och Stefan Söderholm tycker jag kan kosta på ett porto och skicka Björn Hellman ett kort med en inbjudan till nästa landslagssamling. För tillfället är Hellman den målvakt som gör skillnad för sitt lag i den här serien. Utan Hellman i kassen hade den här matchen varit avgjord långt innan jag började titta. Men vad är det dom säger? En målvakt tillhör också laget.


Om någon hade sagt till mig innan matchen att det skulle bli Kalix som blev första lag att ”nolla” Christoffer Edlund, hade jag bett personen i fråga att vara tyst för alltid. Nu ska jag vara tyst…

(nu gjorde ju en annan Edlund, Hannes mål i alla fall..)


Tyst blev jag för några sekunder i den 87:e minuten då målvakten för dagen i SAIK, Anton Sandsjö höll på att göra en ”Othénare”. Ett skott långt utifrån fastnade i Sandsjös trygga famn men försvann och dök plötsligt upp nedanför honom, på isen, där hungriga Kalixspelare fanns likt vargar efter ett byte. Men den här gången var SAIK-försvaret med och kunde slå bort bollen. Deja vu, var ordet..


Kalix borta betyder i alla fall i SAIK:s bok att det är en match man ska ta två poäng, om man vill hänga med i toppen. Nu tog man dom och även om spelet kanske inte stämde till hundra procent, Kalix hade hyrt in alla Norrbottens bussar och parkerat dom framför en  Björn Hellman som var tomtens raka motsats, tog mer än han gav, så kan man nu sätta sig på planet hem med dom där viktiga poängen. Och det behöver inte alltid vara vackert. Det vackra i kväll var Kalix IP i vinterskrud….


Från övriga matcher….


….Bollnäs och Villa kryssar, 1-1. Men oj, vad nära att Villa hade avgjort i sista minuten. Prytz gör två kanonräddningar och när Tim Persson redan innan han sätter till klubban, ser rubrikerna om matchvinnaren på Sävstaås, dyker kapten Westh upp och tar en för laget i ryggen. Så skapas hjältar. Och för Bollnäs så var det lite av upp på hästryggen igen efter 3-10 mot SAIK.


…..Edsbyn såg ut att promenera i väg mot en enkel seger nere i Motala. Men östgötarna har nog vuxit in i elitseriekostymen nu efter en tung start. Man gav det regerande mästarna en match och var så nära som 3-4 ett tag. Men Edsbyns Jonas Edling satte dock spiken med sitt 3-5, hans tredje för matchen. Edsbyn är stabilt. Som fan, som en doktor sa en gång i tiden….


….Vänersborg har hittat något. Sättet att vinna matcher. I kvällens match mot Tellus så gick man ifrån till 4-0 ganska så tidigt. Tappade sedan till 3-4 på slutet. Hade detta varit i september/oktober, hade nog man tappat en poäng också. Nu gör man inte det. För nu har Vänersborg hittat segervägen. En väg som har lett dom upp till en sjätte plats. Det kryss gladaste laget på jorden, lyckades inte få till sitt femte kryss. Men jag är ändå full av beundran över deras vilja.


…. Vetlanda är ett annat lag som fått smak på segrar. Andra raka kom när man mötte TB i kväll. Segern såg ut att kunna bli enorm efter 37 minuter då det stod 6-1. Men TB hittade tillbaka genom tre mål. Vetlanda kunde dock trycka till gasen igen och siffrorna stannade på 9-5. Vetlanda ger sig in i kampen kring slutspelsstrecket. Det strecket kan TB glömma. Dom har andra streck att rikta in sig på. Och fortsätter förlusterna att radas upp, blir strecket allt tunnare….


Kvällens bandyapplåd skickar jag i väg till den klack som tagit sig till Kalix för att stötta SAIK. Strongt gjort och det var ni som gjorde julkortet fulländat...


Av Thomas Forsberg - Lördag 18 nov 08:39

SAIK-Bollnäs 10-3. Vi tar det sen. Först så vill jag bara nämna det som skedde innan och i slutet av matchen. Den här matchen tillägnades ju Axel Jonsson, bandyspelare i SAIK som drabbades av cancer och gick bort i april i år. Före matchen så samlades alla spelare vid mitten och bildade en ring för att hedra honom. Samtidigt så berättade Jörgen Jilka en gripande berättelse om hans tid med Axel, bland annat den SM-final som Axel hann spela. U18 finalen 2014 där han också fick göra mål. Och ute på isen den här kvällen stod flera av hans lagkamrater. Jag kan lova er som inte var på plats att då var det många som fick tårar i ögonen. Starkt gjort av dig, Jörgen!


Och så i slutskedet av matchen när båda klackarna tillsammans hyllar Axel med att ropa hans namn i en unison hejaramsa. Det visar att idrotten kan förena människor, oavsett klubbtillhörighet. Vackert gjort, Bollnäs Flames och Sandviken Supporters!


Såg också att insamlingen till barncancerfonden tickade på rejält under matchens gång och just nu så är den upp ca 48 000 kr. Jag beslutade mig för att skänka 10 kr/mål och antal hörnor som det blev i matchen. Det blev ju i alla fall 13 mål och 15 hörnor. Ett litet bidrag kanske kan tyckas men om ni som läser detta gör detsamma, kan vi göra skillnad…

Men glöm inte att kampen fortsätter. Gå in på: https://www.barncancerfonden.se/i-axels-minne

och ge ert stöd i kampen mot cancer.


Nu till matchen då. En match som var spännande i ungefär 30 minuter. Då var ställningen 1-1 efter att Mossan stänkt in en hörna och Aaltonen stulit bollen av Othén. Av alla bandymål jag sett under mina år på läktaren, var nog Bollnäs 1-1 bland det märkligaste. Othén räddar ett skott men tappar bort vad han har bollen. Jag tror ingen visste var den fanns. Jo, kanske den smarte Aaltonen för han dröjde sig kvar framför en vilt letande Othén. Helt plötsligt så trillade bollen ut ur benskydden och Aaltonen kunde bara sno bollen och innan SAIK-försvararna hann fatta vad som hände, var det 1-1. Just då tyckte jag att en blockeringsregel skulle ha funnits i bandy….


Det snöpliga målet tände dock SAIK. För bara minuten efteråt så satte Edlund 2-1 på ett fint lyft av Lusen (av alla…). Kort senare straff och Edlund distinkt fram till 3-1. Och när sedan gästerna är på bjudhumör och ger bort bollen till Mossan, ja då var det 4-1 och rullgardinen inte helt nere men nästan. Daniel Berlin var den som drog ner den när han på sitt speciella och unika ”Berlinsätt” tog sig igenom och trots vita ryggsäckar i form av hans gamla lagkompisar kunde han ändå tråckla in 5-1.


Berlin ja. Om ni trodde att han på något vis skulle vara lite snäll mot sina tidigare lagkamrater, så var ni alla fel ute. Han var överallt i dag och slet för varje isyta. Han såg grymt taggad ut och i mina ögon gör han säsongens absolut bästa match. Berlin är en oerhört professionell bandyspelare som verkligen gör skillnad på det som sker ute på isen och utanför isen. Tror säkert att han efter matchen stod och snackade med grabbarna som han under ett par säsonger hade som kamrater och fortfarande har. Men på isen, handlar det nu om att bära fram SAIK mot nya framgångar.


Andra halvlek så försökte Bollnäs att skrämma upp oss på läktaren genom att göra två mål. Vid ett av dom fick också Per Hellmyrs visa varför han är en världsstjärna. Med en sådan fantastisk precision lägger han ett lyft som Mickelsson får på klubban och kan göra 5-3. Bandygodis.


Men SAIK var starkare i dag. Om Bollnäs två snabba mål skakade till det en aning, så såg Mossan till att lugna ner det med sitt tredje mål, fram till 6-3. Sen var Bollnäs lika chanslös som en chipspåse är på en fredagskväll…..


Efter den ganska så skrala insatsen upp i Edsbyn i onsdagskväll så var det bättre fart på många i SAIK den här kvällen. Berlin är nämnd. Mossberg var bra. Edlund fortsätter ju att göra mål i varje match. 27 mål nu på 7 sju matcher. Snittet för att hota målrekordet 2008, håller ännu. Tycker också att flera av det yngre spelarna som Airisniemi och H. Edlund såg lite rappare ut den här kvällen. Jesper Jansson fortsätter att vara stabil på backen. Nu var Rasmus Forslund uppflyttad på mitten, vilket har skett några gånger den här säsongen. Tycker att det slog väl ut och Jocke Bergman som kommer in på backen, har ju rutinen så det räcker och blir över. Intressant att se om man fortsätter så här nu.


I Bollnäs så kretsar ju mycket kring Hellmyrs. Nu blev ju detta ingen match efter halvtimmen spelad men Per visar ju gång på gång, hur viktig han är för detta Bollnäs. I går saknades också Berglund och Oscar Olsson. Olsson som är avstängd efter matchstraffet på Zinken. Och Nilssons comeback blev inte av. Tunga namn för Bollnäs att ha på sidan. Nu var detta ju blott andra förlusten för laget så jag tror nog ändå att som helhet är man nöjda med inledningen av serien, även om gårdagens smäll naturligtvis sved. Det var tio år sedan Bollnäs släppte in 10 mål mot SAIK på bortais.


För övrigt från omgången hittar vi följande….


….kanske inte utslag på Richterskalan men Tellus poäng uppe i Söderhamn (5-5) gav ändå en liten skakning i Hälsingland. Tellus ska inte underskattas är tydligt. Och jag måste säga att jag är imponerad av detta gäng. Kul att se. Lika imponerad är jag inte av Broberg. Jag undrar om snacket att Broberg ska ta det där steget i år, gör att man backar en aning i stället. Två poäng det tre senaste matcherna skrämmer inga lag.


….Hammarby fortsätter att vinna på Zinken. Bakom 8-3 mot Motala ligger en jämn första halvlek och en andra halvlek som visar varför det båda lagen ligger på olika nivåer i tabellen. Noterbart är att Christoffer Fagerström har vaknat. Tre mål i går och en delad andra plats i skytteligan med 12 mål. Viktigt för Hammarby att klassvärvningen börjar leverera.


….Sirius tog sin andra vinst när man vann bottenmötet mot TB på bortaplan. Avgjorde i första med 4-0 ledning. 6-2 blev det och säkert oerhört sköna poäng för Uppsala-laget. Lika angenämt är det nog inte för Tillberga som ser mer och mer ut som en kandidat till den där sista platsen som ingen vill hamna på. Att man har en tunn trupp där skador har ställt till det, gör ju inte saken bättre. Men krasst nog, så kanske TB 17/18 inte är bättre.


…. Omgångens skräll stod Vänersborg för. Eller var det en skräll? Vänersborg verkar ha hittat rätt i det mörker man famlat i under försäsongen. 3-2 mot Västerås var lagets tredje raka seger. Gruppen Vänersborg verkar må mycket bättre nu och bra harmoni brukar kunna leda till framgångar. För tittar man på spelarmaterialet, så har man ett bra lag.

Västerås första förlust då. Men vad värre var så drabbades Martin Landström av en hjärnskakning vilket förmodligen sätter honom ur spel, åtminstone i en match. Otäckt med sådana smällar.


…. 2225. Det var högsta publiknoteringen. Och den hittade vi i Sandviken, faktiskt. Glädjande för oss svartvita att kunna få vara i topp en gång. Fast än en gång så måste jag bara få yttra mig om biljetterna och platser. På den fria läktaren där man inte behöver boka en speciell plats, var det i går och som så många gånger förr, mest folk på. Det måste ju säga något om hur man vill ha det när man går på bandy i Sandviken. Man vill het enkelt köpa sig en plats och slå sig ner var man vill. Jag vet att jag tjatat om detta förr, inte bara en utan femtio gånger. Men tänk på det i alla fall, SAIK….


…. Inte från elitserien men väl från ett hårt satsande lag. AIK vann premiären i division 1 östra i går med 5-3 borta mot Helenelund. Med spelare som Rinat Shamsutov, Pär Törnberg, Johan Willes. Mikael Nilsson mfl, så har man siktet inställt på att vinna och gå upp i Allsvenskan. Visst bör det finnas stora möjligheter till det. Men gårdagens match visade nog ändå att man inte bara kan ställa ut spelare med rutin från SM-finaler och tro att man vinner allt.


SAIK Dam spelar i dag sina andra match. Efter storförlusten mot Kareby förra helgen så är det nu Västerås borta som gäller. Snacka om tuff inledning av serien att få möta förra säsongens finallag. Det bir så klart tufft för det unga SAIK-laget att åka till Västerås. Hoppas att tjejerna ser möjligheter i stället för hinder i den här matchen. Det brukar bli så mycket enklare då. Ni har inget att förlora. Det är bara att ut och köra.

SAIK U20 samt U18 spelar i dag hemmamatcher i sina respektive serier. Båda mot Vetlanda. Så fick ni inte nog med bandy i går, finns det möjligheter till dosering även i dag.


Ha en fin lördag mina vänner!

Av Thomas Forsberg - Torsdag 16 nov 15:18

På fredag så är det ny match. Då är det dags för hemmamatch igen. Det var ett tag sedan sist. Det har ju dansats i Göransson Arena under helgen. Klackarna i taket och golvet med andra ord. Som bandyvän ser jag hellre skridskoskär på isen och klubborna mot taket. Men det är jag det…


Nu är det Bollnäs som kommer på besök. Ett Bollnäs som i mina ögon gjort en bra öppning på årets serie. Man har skolat in yngre spelare på ett bra sätt och det talas också om att kanske Patrik Nilsson finns på isen i morgon. Det tycker jag vore grymt. Spelare som Patrik ska finnas med på isen.


Ett tag tänkte jag ge mig in ett försök att analysera den här matchen. Hur kommer matchbilden att se ut? Hur kommer Bollnäs agera mot Daniel Berlin? Kommer SAIK att agera mot Hellmyrs? Vilken av måltjuvarna Edlund och Mickelsson vinner matchen i matchen? Men nä.


Visst. Matchen är en match där poängen ska delas ut. Det kommer att slitas för varje meter is och en hörna kommer kanske att avgöra matchen till slut. Kanske är det dom svartvita som jublar eller så är det blåorange som gäller. Två bra lag som gör upp i en bandyfest. Men samtidigt så har den här matchen egentligen en viktigare agenda.


Axel Jonsson blev bara 19 år gammal. Axel spelade bandy i SAIK och älskade sin idrott. Men han blev alltså bara 19 år. Den så vidriga sjukdomen cancer blev en motståndare som han inte kunde ta sig förbi. Tyvärr hjälpte varken skridskoåkningen eller klubbteknik i det här fallet. 19 år… Ni fattar själv… Det är ju då livet ska börja på allvar.


Jag kände inte Axel personligen. Kanske har jag stött ihop med honom nere i spelargången på Göransson Arena när det har varit träningar eller matcher och sagt hej eller något i den stilen. Däremot så har jag, som så många andra läst oerhört gripande reportage som gjorts ända från det han insjuknade tills det att han gick bort nu i april. Det har gjort att man fått någon sorts relation till honom på något vis.


På fredag så spelar SAIK och Bollnäs för Axel. I Axels minne, #4 går matchen under och i den skrift som ligger ute på SAIK:s hemsida så kan man läsa bland annat: ”Cancer är något som påverkar oss alla på något sätt antingen så drabbas vi eller har någon i vår närhet som drabbas.” Och det stämmer väldigt bra. Även för mig.


För snart 20 år sedan drabbades en nära anhörig till mig av cancer. Jag minns hur beskedet ändrade våra liv. Hur man kom att fundera på saker och ting. Jag var 23 år och borde ha varit ganska så vuxen i mitt sätt att motta det beskedet. Men jag minns hur jag liksom ett barn nästan motade bort tankarna att det hade hänt. Nu gick detta bra och personen i fråga vann den här matchen, vilket jag är oerhört glad och tacksam över.


För fyra år sedan fick en vän till mig en hjärntumör. En man som idrottat hela sitt liv och var mitt i livet. En som skojade friskt med våra barn och spelade fotboll med dom på vår gård. En levnadsglad pappa med ett oerhört varmt hjärta. Tyvärr så förlorade han sin match i november för tre år sedan….


Cancer är en motståndare som på alla vis måste bekämpas. Den har ingen rätt att ta sig in i någons liv och förstöra det. Det främsta motvapnet vi har, är forskning. Den går framåt och allt fler överlever. Men än är det allt för många som blir besegrade av den så avskyvärda sjukdomen.


Därför så ska NI, ja just ni som läser detta nu, ta er till Göransson Arena på fredag för att ställa upp i kampen mot cancer och för Axels minne. Det kommer att finnas möjlighet att lämna bidrag till Barncancerfonden. Även ni som kanske inte normalt sett går på bandy i mitten av november, ska ta er till den här matchen, tycker jag. Det bidrag ni ger kanske kan rädda ett liv som står er nära.


När SAIK mötte Bollnäs 2010 i en avgörande semifinal var det 4029 på läktarna. Jag vet. Det var en semifinal i mars månad och detta är en match i elitserielunken i november månad. Jag vet. Men jämför man vad matchen kan betyda i ett större perspektiv, så är den här matchen viktigare. Så för Axel och hans familj och vänner, ber jag er att komma till arenan på fredag och göra det här till en riktig bandyfest och samtidigt ansluta er i matchen mot cancern. Det är den viktigaste matchen av alla. Vilka som åker hem med poängen, är inte lika viktigt…..


Vill ni redan nu stötta i kampen mot cancer så gå in på: https://www.barncancerfonden.se/i-axels-minne


Läs gärna också reportaget på Bandypuls: http://www.bandypuls.se/gavleborg/sandviken/axel-19-gick-bort-i-cancer-hyllas-pa-saik-match-pa-fredag-det-ska-bli-en-bandyfest-och-ingen-sorgedag


Av Thomas Forsberg - Onsdag 15 nov 23:31

På väg in på grabbarnas bandyträning så hörde jag ett trafikmeddelande om att en traktor hade tappat ut balar på vägen i höjd med Alfta. För er som kan er geografi så är det på väg till Edsbyn. Jag såg det som ett tecken att bönderna från byn redan före matchen ville visa SAIK att vistelsen i byn skulle bli jobbig. Mina farhågor besannades, tyvärr…


Edsbyn vann tungviktsmötet med 4-3 i en match där jag ett tag trodde att jag tittade på den där femte semifinalen från i mars. Ett kompakt Edsbyn som gjorde det svårt för ett SAIK som såg ut att ha glömt att ladda på batterierna i både hjärna, armar och ben. Lika energilöst som ett strömavbrott… Tur att man ibland kunde slänga ett öga på U12/13 som efter helgens bravader i Västerås var fyllda av energi. 25 stycken Duracell batterier på isen som körde skridskoteknik i full fart. Härligt att se.


Andra halvlek blev lite bättre fartmässigt men det var först efter att man hamnat i 0-2 underläge och Muhrén kopplade in reservströmmen i form av en time out. Det tog några minuter och ladda upp men sedan gick det undan. 2-1, Edlund efter 64 minuter. 2-2 i 66:e minuten Edlund på straff och åter igen så visade det sig att logik och idrott är två helt skilda saker.


Logiskt var det dock att Edsbyn till slut skulle få mål på hörna. Laget som alltid gör mål på hörna, väntade nu till den åttonde hörnan innan man satte den. Hans Andersson. Och kunde SAIK få straff, kunde väl Edsbyn också få en. 79:e matchminuten. Jonas Edling 4-2. Sen att Daniel Mossberg reducerade kort efter, via ett konstnummer i den högre skolan, gjorde att matchen levde vidare. Dock bara på lågenergi kändes det som… SAIK mäktade aldrig med något tyngre tryck framåt och Edsbyn kunde rättvist hålla undan och ta sin tredje raka hemmaseger.


Edsbyn ser starka ut och när Jocke Svensk och det övriga i backlinjen räknar blåmärken i morgon efter täckta skott, kan det sluta med höga tal. Vet knappt om Svensson behövde rädda något skott knappt.


SAIK har nu på sina sex inledande matcher skramlat ihop sju poäng. Godkänt? Nja, det är det inte. Man har vunnit dom där matcherna som man vinner 8 dar i veckan, Motala, Sirius och TB. Krysset mot VSK är det full acceptans på. Men sedan har det alltså blivit förluster mot Hammarby och Edsbyn. En poäng har man tagit av lagen som ligger topp 4. Men då ska man samtidigt komma ihåg att man spelat på bortaplan i samtliga dom matcherna. Så hemmamatcherna finns kvar och kan bli nog så viktiga längre fram.


Men visst. Det börjar bli några poäng upp till topp 2 nu och vill man vara med på det tåget, så är det nog dags att börja köpa biljett snart.


Konstaterar från övriga matcher att vi i dag fick se Motala ta sina första poäng i elitserien sedan 8 december 2012 då man slog Kungälv hemma med 9-5. Nu vann man med 3-1 mot Tillberga. Grattis till det. Sen kan vi från den matchen också se en kraftig höjning av medelåldern i båda lagen. Patrik Spångberg, 46 år gjorde i dag comeback. Strongt gjort och kanske behövligt för Motalas unga lag. TB ville inte vara sämre så man satte skridskorna på Andreas Hammarbäck, 39 och Anders Östling, 45. Östling stod för en assist också. Gammal är äldst...


Vetlanda och Hammarby slutade 3-6 i en svängig och häftig match. Adam Giljam lät andra göra målen och stod för vackra framspelningar i stället.


Villa hade gjort den långa resan till Kalix och gjorde det inte förgäves. Sjätte raka segern kom men den satt ändå lite hårt åtskruvad. Men med en målhungrig David Karlsson (4) så blev det till slut 1-5. Jag sitter fortfarande och äter upp allt jag sa om Villa efter försäsongen. En aning besk eftersmak har jag….


VSK och Tellus hade visst slängt bort dom defensiva ritningarna i deras match. Åtminstone i första halvlek som slutade 6-3. I andra så kanske Micke Carlsson kände att det fick vara nog med svängdörrar och VSK tätade ihop det hela och gick ifrån till 9-3. Om jag äter upp det jag sa om Villa så är VSK efterrätten. Börjar bli rätt mätt och trött nu på min stora mun och jag…


Till slut. Sent i kväll fick jag mejl från Hugos tränare att det väntar ett poolspel i Edsbyn för hans lag. Jag behövde inte fråga Hugo om han var sugen att vara med. Ögonen sken upp på honom och han frågade ivrigt när det var. Men sen var det som att han kom på något. ”Edsbyn. Ska vi möta dom då?

Ja, det antar jag svarade jag. ”Å nej dom mötte vi förra året och dom var svinbra ju…”

Av Thomas Forsberg - Måndag 13 nov 11:44

Ok. Hur sammanfattar man tre dagar bandycup i Västerås då? Ja, man skulle ju kunna vara typiskt gråsvensk och klaga på att det regnade mest hela tiden. Men se det tänker inte jag göra. Det hade kunna blåst orkanvindar och monsunregna dom här dagarna. För mig så är orden Glädje, Gemenskap och Laganda något som den här helgen har visat prov på. Och dom tre starka orden kan inget regn i hela världen eller Västerås rå på….


Till att börja med. För att få dessa ingredienser, glädje, gemenskap och laganda i ett lag krävs först och främst bra ledarskap. Och det vet jag att jag har skrivit om förr när det gäller det här gänget. Men det tål att upprepas. Ni samtliga som finns runt den här truppen ska ta åt er nu. Ni gör det hela möjligt att fungera och att grabbarna trivs med er, tror jag ni redan vet. Det gäller allt från det som sker på isen, utanför isen och i omklädningsrummet. Som förälder till ett barn i den här gruppen är man trygg när man lämnar barnet på träning eller match. Man vet att det fungerar som det ska. Ett kvitto på det är min son som under den två timmar långa bilresan hem berättade massor av roliga episoder som hänt under dom här dagarna.


Så en jätte stor bandyapplåd till er, Albin, Markus, Per, Conny, P A, Stefan, Thomas, PO, Micke och Jonas (hoppas jag fick med alla nu..) som är med kring laget i denna cup och andra sammanhang. Ni gör ett fantastiskt arbete allihopa!!


Finns glädjen, gemenskapen och lagandan i en trupp, visar det också sig på isen. Och det har det verkligen gjort dom här dagarna. Vilken utveckling man har sett och det ska bli oerhört spännande att följa den framåt. Här får Albin och Markus en extra bandyapplåd för det goda arbete man lagt ner på skridskoträningen under hösten. Det är något som jag tycker mig se har blivit vassare än förra året.


För U13 så var det ju 11-manna spel som gällde. För många var det första gången i matchsammanhang. Några hade lite mer erfarenhet. Och även om jag kanske inte såg så mycket av dom matcherna så kan jag säga att grabbarna stod för en mycket bra insats den här cupen.


Tycker att man hade lite otur under dom här dagarna. I första matchen så hamnade man i ett 0-5 underläge då kanske den här åldersgruppens bäste spelare, Oscar Alfredsson i TB, fick lite för mycket kvadratmeter av isen i första halvlek. Lite taktiska förändringar i andra och helt plötsligt så var SAIK nästan i kapp. Men det blev en snöplig förlust med 4-5. Samma dag fast på kvällen gjorde man en riktigt fin insats när man besegrade GT 76 med hela 9-3, efter en rad fina bandymål. Det ledde fram till en helt avgörande match om en kvartsfinalplats mot Derby på lördagen.


Nu spelades den matchen ute i stället för inne på ABB Arena som det två tidigare matcherna. Säger inte att det avgjorde. Men jag har en känsla av att SAIK led mer av vattenplaningen än motståndarna. Det var snudd på omöjligt att spela bollen efter isen och det blev väldigt chansartat. Det blev åter igen en snöplig uddamålsförlust, 2-3 och kvartsfinalplatsen rann över i Derbys händer.


På söndag morgon spelade man placeringsmatch om 11-12 plats. En match som man förlorade mot Kungälv.


Med lite mer flyt så hade U13 kunna spelat om betydligt högre placeringar. Men jag tycker nog att man inte ska stirra sig bind på resultatet i det här fallet. Här har vi ett gäng där många alltså gör sina första matcher på 11-manna och tillsammans med dom som har betydligt fler i benen, så står man upp oerhört bra. Man kämpade och slet för varandra hela tiden. Det här kommer att bli bra när allting får sätta sig och det ska bli spännande att följa resan framåt.


För U12 så slutade den här helgen i en tredje plats. Vilket är fantastiskt bra gjort av grabbarna och tjejen i gänget, Liza. Vilken helg man bjöd oss på. Tre raka segrar i gruppspelet. En härlig offensiv och klockren defensiv. Och i kvartsfinalen tror jag man gjorde sin allra bästa match där man slog GT 76 lag 1 med 5-3.


Semifinalen mot VSK blev precis som det ska vara i en semifinal och mot VSK dessutom, våldsamt spännande. 1-1 i halvtid. VSK gör sedan 2-1 på straff. Där man för övrigt grundlurar hela SAIK-laget, inklusive oss på sidan genom att göra en petstraff. Lurigt…


SAIK jagar sedan för allt vad man är värd för att nå en kvittering och närmast är nog Samuel i sista minuten när han så när kan åka sig loss till ett friläge men VSK-backen hinner upp honom i sista stund och får bort bollen. Hade det varit i elitserien hade jag ropat på straff. Men nu var det 11-12 åringar, så då höll jag tyst.


Att det var ledsna miner i omklädningsrummet efteråt, var fullt förståeligt. Det är ju aldrig kul att förlora en semifinal och dom här killarna/tjejen har ju inte varit i en sådan situation så många gånger förr. Här kanske man ska försvara tanken på att det ska vara resultatlöst och inga vinnare och förlorare och så. Men då finns det ju ingen mening att spela en cup heller, eller?


Visst hugger det i hjärtat att se sin egen son ha tårar i ögonen. Men samtidigt så vet jag också hur han fungerar. Två timmar senare när jag fick tag i honom på telefonen var allt ok och som vanligt igen. Jag tror att vi vuxna helt enkelt kanske överdriver det här med att inte räkna resultat. För hur är det om man tänker i alla individuella sporter? Funkar ju inte att bara hoppa höjd utan ribba eller att spela pingis utan boll… Varför ska barn som håller på med lagidrott behandlas på ett annat sätt?


Det är vi på sidan. Föräldrar och ledare som bär största ansvaret i den här frågan, anser jag. Kan vi hantera vinster och förluster på ett bra och acceptabelt sätt, kommer barnen också att göra det.


Efter förlusten i semin blev det då bronsmatch mot GT 76 lag 3. Och det fanns inga vissna miner hos SAIK-gänget eller GT 76 här inte. En härlig bandymatch bjöd dom på där SAIK var steget före hela tiden och även om det stundtals syntes att det var möra ben efter en lång cup, så kunde man gå segrande ut striden och ta bronset. Det som var tårar på förmiddagen var nu glädje på eftermiddagen.


Att se det här laget spela bandy den här helgen har verkligen varit en njutning från första avslag till sista skottet. Den vilja man visat. Den utveckling man genomgått. Samspelet mellan varandra. Att man under ett par säsonger spelat mot äldre nästan i alla matcher, hade man nu igen när man fick möta jämngamla. Inget ont som inte har något gott med sig…


En härlig helg är över men säsongen har bara börjat. En säsong som jag tror kommer bli väldigt rolig för det här gänget. För U13 så blir det seriespel och U12 kommer att spela poolspel och kanske framförallt det största av allt, Knatten Cup. Det blir något alldeles extra att se fram emot. Hur är det man säger? #vitrummarpå....


Till sist: Topp 3 med Aros Bygg Bandy Cup 2017


1 36 lag på plats. Bandy från fredag eftermiddag till söndag kväll. Hundratals bandyspelande barn/ungdomar. Kan det bli bättre?


2 Den utveckling som SAIK-lagen visar. Spännande fortsättning lär följa. Tack alla grabbar och tjej för en härlig helg!


3 Att det fanns Nutella till pannkakorna på hotellfrukosten... (Tyckte Hugo och Love i alla fall..)


Cupens tapperhetsmedalj går till....Love. Att som snart treåring vara med på en helg av bandy kan vara tröttsamt. Men lilla Love gjorde det bra. Och tack vare snöhögarna efter ismaskinerna och godis i måttliga mängder, höll han lågan uppe. Sen att hela bilresan hem gick till att sova, ja, det var han värd.


Cupens snedskär

Skulle väl kunna säga vädret då. Men å andra sidan så hade det varit sol hela helgen så hade man väl klagat på att man hade ont i ögonen av den också…


Lite bilder från helgen. (Tyvärr så har jag inte fått med U13 på några. Om någon har bilder från deras matcher så får ni jättegärna mejla till mig så kan jag komplettera med dom.)

 

SAIK U12 i bronsjubel.

 

Spelarna tackar den tillresta supporterskaran efter bronsmatchen.

 

Bronsmedaljutdelning

 

SAIK U12 på väg framåt.

 

Uppvärmning inför match. I regnvädret.

 

Det är något speciellt med utomhusljuset i alla fall.


 

En trött men mycket nöjd Joel.


 

Pigge finns även i fiendelandet, Västerås...



Presentation


Thomas nu fyllt 43 bloggar om bandy och framförallt SAIK

Länkar

Fråga mig

6 besvarade frågor

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Kalender

Ti On To Fr
        1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2017
>>>

Följ bloggen

Följ densvartvita bloggen... med Blogkeen
Följ densvartvita bloggen... med Bloglovin'

Droppnätet


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se