Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Thomas Forsberg - 16 februari 2016 23:14

Det var en stor dag/kväll i Ockelbo denna tisdag. Perslundaskolan invigdes av självaste Prins Daniel och hela bygden slöt upp för att vara med på festligheterna. Ja, nästan alla i alla fall. Inte vår familj. Och det var inte för att vi har något emot prinsen och nya skolan. Tvärtom. Det hade varit fantastiskt roligt att få vara på plats och sett allt. Jag har en förmåga att alltid missa dom tillfällen då Daniel kommer hem till byn. Ibland känns det som jag är den ende i hela samhället som missat när han varit på besök. Men just i dag så hade jag faktiskt giltiga skäl. Ja, hela familjen. I dag var det nämligen Joels stora dag och jag tror att för honom så betyder det mer att få träffa Kung Edlund i stället för en prins…


Innan jag går vidare så vill jag stanna kvar vid Edlund och den mycket olyckliga kollisionen med Mossan i första minuten. En riktig smäll var det men båda kom på benen och sedan gjorde Edlund det man liksom förväntar sig av honom, nämligen mål. Två snabba och timeout för Vänersborg. Men i den timeouten så blev det också timeout för Edlund. Han tvingades kliva av. Smällen hade tagit så hårt att en befarad hjärnskakning konstaterades och enligt uppgifter så mindes inte han att han hade gjort mål. Låter väldigt oroväckande och det är nu stor risk att Christoffer missar inledningen av kvartsfinalspelet mot Hammarby. För ett SAIK som fortfarande svajar rent spelmässigt kan ett tapp av Edlund betyda tidigt uttåg ur slutspelet. Jag skickar mina varmaste krya-på-dig tankar och hoppas att det inte är så allvarligt som rapporterna talar om.


Nu vidare till det som egentligen gjorde att vi lämnade byn denna tisdag. Det var nämligen så att Joel var maskot i dagens match mot Vänersborg. En stor händelse för en 9-åring och jag sticker inte under stol med att även en 41-åring kände sig lite pirrig när vi kom till Högbo där laget alltid träffas några timmar innan match för att äta. En både nervös och glad Joel lämnades av och togs om hand av dom idoler som han bara sett från läktaren tidigare.


Medan vi i övriga familjen fick spendera tid i Sandviken med diverse aktiviteter så fick Joel följa med SAIK i deras vanliga förberedelser. Hade SMS-kontakt med honom två timmar innan match och frågade helt enkelt om det gick bra. Fick svaret: ”Edlund tejpar om min klubba       ” Det tre glada gubbarna gav mig en känsla av en rätt nöjd kille och jag kunde känna mig lugn....


Sedan var det uppvärmning som gällde och mamman och pappan tog naturligtvis tillfället i akt och föreviga det och jag tror att Joel fann sig i det också.

 


Sen var det ju dags för inåkningen i mörker. Finalen på en stor dag i en liten killes värld. Tyvärr så var det glest på läktaren. I det avseendet så hade det varit värt att stanna hemma i Ockelbo där det sägs ha varit runt 2000 personer. Men det struntade nog Joel i och det gjorde ju även vi. Jag fick i alla fall rysningar när laget kom in på isen och sist det två maskotarna och jag kan bara tänka mig hur känslan var i Joels kropp. Att få åka på samma is som sina idoler och ta emot applåderna från läktarplats. Det bygger naturligtvis på känslan att vilja vara där igen. Om kanske 10-15 år.


När jag hämtade upp Joel efteråt var det en väldigt nöjd kille jag träffade. Han hade fått suttit bredvid Erik Pettersson och stolt visade han upp klubban som Edlund hade lindat om. Jag kan tänka mig att Christoffer ansåg att klåparen som hade lindat den tidigare, inte riktigt kunde sin sak och det kan jag skriva under på….


Att dessa smågrabbar får denna chans att vara nära sina hjältar är fantastiskt roligt och jag tackar SAIK Bandy för att ni gör detta. Ja, till alla föreningar runt om i landet gör detta. Ni anar inte hur betydelsefullt det kan vara för dessa barn att få denna möjlighet. Jag kan intyga det då vi nog har en son som sover väldigt bra den här natten…


Kort om kvartsfinalsvalen då. Ja, jag förbättrade mig i alla fall jämfört med förra året. Då satte jag ett rätt. Nu fick jag rätt på två. Förvisso dom kanske på förhand enklaste, VSK-Vänersborg och SAIK-Hammarby. Men jag ger mig inte. Nästa år provar vi igen.


Villa tog alltså Vetlanda. Och visst, över fem matcher så är Villa bättre. Men jag tror nog att Vetlanda kan komma att spöka till det rejält för Villa och bli inte förvånad om den här serien går till just fem matcher.


Hälsingehambon kommer att gå mellan Bollnäs och Edsbyn i februari. Och det kan ju komma att bli väldigt tajta och framförallt tuffa matcher. Men något säger mig ändå att om Hellmyrs och Berlin fortsätter att ha den där blicken som kan få vilken rysk bandyspelare att darra på knäna, kommer Ovanåkers stoltheter inte mäkta med mer än tre matcher. Bollnäs är i dagsläget Sveriges bästa lag. Det trodde jag aldrig att jag skulle skriva den här säsongen. Men man kan inte blunda för 15 raka matcher utan förlust varav 13 segrar. Det går bara inte…


26 omgångar är avklarade. En serie som har innehållet det mesta. En hemmamatch för Kalix i Uppsala. Skrällar i ABB Arena (Kungälv slog VSK och TB slog SAIK). David Karlsson blev målkung genom historien då han i sista omgången passerade Jonas Claesson i antal gjorda mål i högsta serien. Christoffer Edlund vinner skytteligan för femte gången (tror jag i alla fall). Broberg missar slutspel för första gången sedan elitserien startade. Gripen grep tag om tre ynka poäng, två mer än Katrineholm 2010. Hammarby sparkar tränare med tre matcher kvar. Effekten? 0 poäng….

Ja, säkert ännu mer minnesvärda saker har skett som jag glömt bort. Men nu kan vi sätta in den här grundserien i historieböckerna och blicka framåt och naturligtvis så är den största frågan kvar: Vilka höjer bucklan mot Tele 2:s tak den 19 mars??


 

Helt ok att stå där antar jag.


 

En i gänget. Hittar ni honom? Jag gör det knappt...


ANNONS
Av Thomas Forsberg - 14 februari 2016 22:40

Med en omgång kvar kan vi slå fast att ordningen i topp 4 är klar. I mitt förra inlägg skrev jag att om VSK tappar serieledningen ska jag äta en hel gurka på tvären. Trots förlusten mot Villa i dag stod inte gurka på inköpslistan vid besöket på den lokala ICA handlaren i kväll. VSK kommer minst få med sig en pinne från Stockholm på tisdag när man möter ett Hammarby som med både ficklampa, fotogenlampa och strålkastare letar något som kan likna slutspelsform. Därför kommer också VSK att vinna elitserien 2015/16.


Lika klart är att Villa kommer att bli tvåa. Sirius hemma kommer att ätas upp och spottas ut innan första halvlek är avslutad och man har nog t o m råd att låta Muhrén vila inför det som komma ska. Villa blir alltså 2:a i elitserien.


Bollnäs kommer att ta tredje platsen. Tillberga borta inför fullsatta läktare förstås, kommer inte att vara det första laget som spräcker Bollnäs segersvit. Frågan är om något lag kommer att göra det den här säsongen? Jag börjar faktiskt undra…. Bollnäs trea alltså.


Och på fjärde plats kommer vi att hitta SAIK. En klar missräkning säkert för både laget, media och oss som har det svartvita stålmännen som våra hjältar. Men spelmässigt så har inte SAIK spelat bättre än den fjärde placering man nu får. Det har varit alldeles för mycket berg och dalbana över säsongen. Bländande prestationer har varvats med skrämmande dåliga sådana. Och den offensiv som man pratade om innan säsongen där det faktiskt fanns dom som var övertygade om att SAIK skulle landa runt en 260 mål, det vill säga 10 i snitt per match, har vacklat betänkligt många gånger. Man har förvisso gjort flest mål, 158 stycken men man har också släppt in 107. En siffra som räcker till en blygsam sjunde plats om man räknar insläppta mål. Det och det faktum att man mot det övriga tre lagen i topp 4 bara skrapat ihop 4 poäng av 12 möjliga, sätter SAIK i en ickeväljarsits inför slutspelet. Senast det hände var säsongen 2008/09.


Så med två dagar kvar till sista omgången kan vi nu börja spekulera i hur det lag som får välja kommer att välja. Klart är att valen är nog tuffare i år än på många säsonger och chansen till skrällar ökats. Hur bra är egentligen Vetlanda? Har Vänersborg något ess att plocka fram? Drömmer man om Bollnäs i Edsbyn? Och har Hammarby mörkat formen? Ja, frågorna är många och jag tänkte ge mig på att gissa hur kvartsfinalsvalen blir att se ut.


Ett varningens finger höjs dock för detta. Förra säsongen när jag i mitt inlägg, http://densvartvita.bloggplatsen.se/2015/02/03/11008017-hur-viktigt-ar-det-att-vinna-serien/

Hade jag inte så många rätt, så att sätta pengar på att det blir som jag spår, avråder jag och med det bestämdaste.


Västerås är alltså det lag som ska få plocka ut russin ur elitseriekakan först. Det första man väljer är vilket lag av Bollnäs och SAIK man vill ha på sin sida. Det är 1-1 i matcher mot båda lagen så i det fallet är det hugget som stucket. Men jag tror ändå att VSK har känslan av att man har bättre koll på hur SAIK spelar och därför kommer man att välja SAIK till sin sida.

Som kvartsfinalmotståndare kommer man med största sannolikhet välja Vänersborg. Inomhus och två klara segrar under säsongen. Ett givet val.


Villa som får plocka med sig Bollnäs till sin sida kommer nog att välja mellan två lag. Hammarby och Edsbyn. Vetlanda då? Näe, där tror jag att man passar sig nog faktiskt. Visst, man slog smålänningarna klart i bortamatchen i serien men hemmaförlusten sved ordentligt och Vetlanda har bara blivit bättre och bättre. Jag tror att Villa väljer att åka lite längre upp i landet, nämligen till Edsbyn. Visst, man fick faktiskt stryk av Edsbyn hemma tidigare på säsongen också men då Edsbyns form är mer dunkel så tror jag att man går på den känslan.


Bollnäs val blir då att stå mellan Hammarby och Vetlanda. Här tror jag att Forslund och hans mannar inte kan se något annat val än att ta Vetlanda. Man slog ju förvisso Hammarby klart på Zinken och bör ha ett hyfsat stort psykologiskt övertag men sett till historien (man jäklas inte med bandyhistoria..) så kan det vara farligt att välja söderns bröder och då faller valet på Vetlanda.


Då står vi inför det faktum att vi har SAIK mot Hammarby i den fjärde kvartsfinalen. Två lag som inför säsongen nämndes som stora guldfavoriter men just nu famlar i något osäkrare land. Vet inte vilken gång i ordningen dessa två lag stöter på varandra i ett slutspel men jag vet att det brukar bli hårda bataljer. Minns bara förra årets….


Kvartsfinalspelet enligt OckelboForsberg blir då enligt följande:


Västerås-Vänersborg

SAIK-Hammarby

Villa-Edsbyn

Bollnäs-Vetlanda


Förra året prickade jag in 1(!). Återstår att se om mitt omdöme har förbättrats på ett år. Troligen inte….


SAIK Dam firade i dag sin 40-års dag som lag med en heldag i arenan och som avslutning match mot Kareby. Det som började med ballonger och festligheter slutade i trasiga ballonger och nedstämdhet. 2-10 slutade matchen och damernas elitserie handlar just nu bara om två lag, AIK och Kareby. Här kan jag slå vad om flodhästar, elefanter och giraffer på gatorna om inte det är dom som gör upp om guldet den 19 mars….


Ny vecka ligger framför oss och nya utmaningar vänta. Trots minusgrader och snö ute kan jag lova er att våren är på väg. Varför då? Jo, bandyslutspelet är bara en vecka bort….


P.S SVT! Er hårdsatsning på bandy. När kommer den?.....

ANNONS
Av Thomas Forsberg - 12 februari 2016 22:25

Elitserien är i gång igen! Efter tomgångskörning (läs VM) så var det full gas direkt när elitserien startade om igen denna fredagskväll med full omgång. Matcher på sju arenor och fajt om viktiga poäng på flertalet arenor.


Om vi börjar med SAIK så går man och planenligt vinner över jumbon Gripen Trolhättan. Men siffrona stannade vid 4-2 vilket naturligtvis sänder ut en signal om att SAIK fortfarande har en hel del att fundera på. Och som om det inte räckte med det så fick man både Mossan och Nilsson skadade i kvällens match. Hur långvariga skadorna är, återstår att se men då det redan på söndag är ny match, känns det som om tåget till en bättre placering än den fjärde man nu sitter på, har gått och nu handlar det om att på något vis hitta en väg tillbaka. I mina ögon känns den vägen just nu väldigt lång....


Omstart var det även tänkt att bli på Söder och Zinken. Efter turbulensen med den inte så vackra och tajmade uppsägningen av Brodén, så var det time för X:et/Östling effekten i Hammarby när man ställdes mot Bollnäs. Jag undrar hur många det var runt Zinken som kände av effekten. 2-7 slutade det och milt sagt kan man väl säga att det blev en taskig första dag på jobbet för duon. Blir det arbetsförmedlingen på måndag nu då, eller?


Arbetsgivaren och löntagarna i Bollnäs däremot,kunde stämpla in den 10:e raka segern och 13 matcher i rad utan förlust. I dag var det Zinken som var arbetsplatsen. 6 km därifrån ligger Tele 2 och det finns en hel del som pekar på att Bollnäs kommer att arbeta även där om en månad...


Västerås rusar mot seriesegern. Fyra poäng ner till Villa med två matcher kvar och dessutom 22 mål bättre målskillnad. Missar man det ska jag käka en gurka på tvären och samtidigt vissla "Bada nakna på Sergels Torg"... Men det är klart. Kan girafferna promenera på Ockelbos gator så....


Men omstart med stort O det var ju ändå det som skedde ner i Lidköping. Jag har alltid trott att om man är med i Mästarnas Mästare så är man klar med sin karriär. Men i dag fick vi beviset att så icke är fallet. För ut på isen i Lisch Arena gled nämligen en spelare med nummer 13 på ryggen. Magnus Muhrén. Och här blir jag minst sagt kluven i vad jag känner inför det.


Efter sagoslutet 2014 med SAIK där Magnus inte bara vann SM-guldet utan även gjorde sitt 700:e mål för klubben, trodde man ju att boken om den magiske Muhrén var framme vid The End. Men precis som i vilken storsäljande filmserie som helst så återuppstår hjälten. Precis som vilken Terminator som helst.


Magnus brinner verkligen för bandyn. Annars så skulle han aldrig göra det här. Och han vill testa hur långt det kan gå. När uppbrottet med SAIK kom för snart sex år sedan tog han sig an uppdraget att sätta Göteborg på bandykartan med GAIS. Det tog en säsong så var uppdraget slutfört. När han sedan försonades med den klubb han haft så många framgångar med blev det en sagosäsong som skulle göra alla manusförfattare avundsjuka. Det blev ett tårfyllt avsked med guldglans.


Men efter ett mellanår så kom suget tillbaka och den guldtörstande klubben Villa hörde av sig och bad om Magnus tjänster. Som tränare, eller rättare sagt, Player Manager. Men i slutet av januari satte nog flera bandymänniskor både glögg och kaffe i halsen när han registrerades som spelare i Villa. Och nu har han även spelat sin första match och gjort mål dessutom.


Jag tror att Magnus har en dröm kvar att uppfylla. Att vara med och ge ett lag sitt första SM-guld någonsin. Inte förrän det är gjort, kommer nummer 13 att vara nöjd. Frågan är om det redan blir i år?


Färgstarka personer som Muhrén behövs i bandysporten och jag tycker att det på ett vis är häftigt att han är tillbaka. Men å andra sidan så kan jag också känna att det där sagoslutet med SAIK, bleknar en aning och tappar i trovärdighet.


Och från en saga så kan detta utveckla sig till en rysare om det skulle bli så att SAIK och Villa ställs mot varandra i en semifinal. Hua.....


Avslutningsvis så vill jag bara gratulera Somalia Bandy till att för första gången i en VM-match gjort tre mål i en och samma match. Det räckte tyvärr bara till förlust med 3-9 mot Kina men det är ett steg i rätt riktning och efter att ha sett dokumentären på femman om det här laget, kan man inte annat än känna för det här gänget. Mot Sandviken 2017!

Av Thomas Forsberg - 8 februari 2016 22:11

VM är över och nu är det slutspurten i elitserien kvar. Fredag 12 februari startar serien om. Fem veckor senare så står vi inför grand final i Tele 2 Arena. Ute bland klubbarna. Hos fansen och övriga bandyintresserade så mal nog frågan just nu. Hur tar vi oss till Tele 2? Här får ni svaret och det är enkelt.


Åk E4 mot Stockholm. Kom ihåg att svänga höger vid Norra Länken. Kör ca 7 km. Håll sedan vänster mot Globen, kör 888 m. Ta sedan avfart mot Globen, kör 168 m. Håll sedan höger mot Enskedevägen, kör 448 m. Ta sedan första avfart i rondell Enskedevägen, kör 80 m. Ta första avfarten i rondellen på Arenavägen, kör 440 m. Sväng höger på Arenaslingan, kör 418 m.

Du är sedan framme…..


Lätt som plätt va? Ja, för oss åskådare så är det kanske så. Men att som lag ta sig dit denna säsong, är resan svårare än på många år. Finns många avfarter längs vägen där man kan svänga fel. Två lag kommer dock att hitta rätt och jag hoppas naturligtvis att ett av lagen är, SAIK.


Men om man ska hålla sig kvar i vägbeskrivningens krångliga värld så skulle väl jag säga att just nu sitter SAIK i en spelarbuss där GPS:en inte riktigt är inställd på Stockholm och det känns som om det är stopp vid grillen i Månkarbo för ett Supermeal med extra räksallad på….


Det finns dock mycket som talar för att SAIK kan styra mot rätt destination. Spelarmaterialet räcker långt. Rutinen finns. Det där med att ”det sitter i väggarna” finns. Vinnarskallar finns. Dessa ingredienser ska nu bara bakas ihop under en dryg månads tid och tillreder man det på rätt sätt, kommer man att servera en finalkaka den 19 mars. Det sätter jag en kanel längd på….


Men då krävs som sagt var en hel del arbete. Och tittar man på laget så behöver fler börja blanda sig i den här smeten. Patrik Nilsson kanske inte mådde som en prins efter samtalet från Svenne Olsson där han fick njet till en biljett till Ryssland. Men kanske har uppehållet gjort Nilsson gott. Det är väl ett understatement och påstå att både han och vi andra har krävt lite mer från hans sida så här långt. Mycket stolpe ut har det varit men det kändes ändå som om det var något på gång när uppehållet kom. Kan Patrik hitta målet igen, får motståndarna det jobbigt. Eller jobbigare, kanske man ska säga.


Mittens rike. Där avgörs många matcher. Tyvärr så har SAIK förlorat en hel del matcher just där i år. Många skäller på att försvaret inte räcker till. Men det är ju ändå många gånger som bristerna har kommit högre upp i plan och då ställs Lusen&Co för svåra uppdrag. Mittfältet måste tajta ihop det mer. Become the black trashbag = Den svarta sopsäcken…


Jag är ingen bandytränare, tack o lov kanske man ska tillägga men här tror jag att man kan röra om lite och varför inte prova att sätta ner Linus Forslund på en ytterhalvsposition och kanske flytta upp Gälman? Förmodligen inget drag som kommer att genomföras men det skulle vara jäkligt spännande, eller hur?


Sen tror jag också att man måste bestämma en typ av försvarsspel man vill spela. Stöta högt eller sjunka? Just nu blir det någonting däremellan och då ser det märkligt ut många gånger.


Hela det här laget har ju varit med när det börjar dra ihop sig och det finns så många fler växlar att lägga i. I skidspåren pratar man om att gå på tvåan och treans växel. För SAIK handlar det om att gå upp på fjärde och femte nu….


Någonstans har jag känslan av att om man bestämmer sig i SAIK så plockar man bara fram spelet som krävs och då får dom andra lagen heta, Västerås, Villa, Bollnäs eller Hammarby. När SAIK driver spelet som man kan, får andra lag kämpigt att hålla takten. Tyvärr så har den svartvita dansen i år gått för mycket i otakt och det kan ha kostat en framskjuten placering i serien. Första platsen är sedan länge bortom räckhåll och även andra platsen känns en aning långsökt. Det krävs full pott (6 p) och att både Villa och Bollnäs tappar en match var. Den ekvationen är både svår och kanske omöjlig att få till.


Så att titta i tabellen i det här läget är nog inget man bör göra. Det enda man kan påverka är sig själva och ta läget som blir när vi till slut summerar elitserien den 16 februari. Det är nu det gäller att visa att Ensamma är vi starka. Tillsammans är vi oslagbara….


Till sist: Stort grattis till P19 som i alla fall plockade hem ett VM-guld till Sverige den här helgen och jag hoppas att innan matchen mot Vänersborg tar SAIK Bandy tillfället i akt och hyllar Jesper Jansson, Hannes Edlund, Oscar Stadin, Albin Airisniemi, Alexander Larsson och naturligtvis friktionskordinatorn Peter Nava för deras insatser.


Av Thomas Forsberg - 6 februari 2016 20:08

 

Det som jag aldrig trodde skulle vara möjligt hände så i dag och som ett brev på posten kikade giraffen förbi. Den där giraffen jag skrev om i mitt tidigare inlägg var ju om bandy skulle hamna på OS-kartan men den fanns även med i scenariot att Sverige skulle missa VM-finalen.

"På söndag sätter vi oss i tv-soffan för att avnjuta ännu en VM-final med Sverige och Ryssland. För femte året i rad och i vilket antal totalt, orkar jag inte räkna. Om det inte blir så, räknar jag kallt med att se en giraff komma gående på gatan…."


Och visst dök den upp. Tillsammans med ett gäng landslagsspelare iklädda dumstrutar och långa näsor. Det sista var faktiskt inte sant. Dom sitter kvar, förmodligen i ett sunket omklädningsrum i Uljanovsk och funderar på vad som hände. Vad som hände var att Sverige förmodligen när dom klev upp i morse redan hade tankarna på morgondagens storslagna, häftiga och smått fantastiska final mot Ryssland där guldet skulle bärgas hem igen. Med oknytna skridskor och hjärnan framskruvad 26 timmar in i framtiden upptäckte man försent att Finland faktiskt kunde spela bandy och när man insåg det, var det försent och skrällen var ett faktum. Drömfinalen mot Ryssland blev brutalt bortsköljd och förvandlad till en avslagen, "måste-vi-spela-tredjeprismatch" mot Kazakstan. Antiklimax? Joooodåsåatt......


Har lite svårt att greppa det som hände i dag. Man kan ju välja att se det från två håll. Katastrof. Fiasko och överstrykna getingar i betyg., Det är väl den spontana känslan man får.


Man skulle kunna se det som bra för bandyn. Att Finland visar att man i sina bästa stunder kan rubba det två stora nationerna och att det ger något positivt inför framtiden. Men från det hållet får vi se en annan gång. Just nu är det svart.


För även om spelare och ledare intygar att det inte fanns underskattning med i bilden, så tror jag inte dom. För har man inte underskattning i bakhuvudet, slår man inte bort passningar man i normala fall aldrig missar. Man är mer beslutsamma i det man gör och Finland slår inte Sverige om det gulablåa landslaget har 100 procent fokus. Det händer inte. Det har hänt en gång. VM finalen 2004 och den spelades utomhus i snöstorm och då blir bandyn en helt annan gren. Här var det perfekta förhållanden och Sverige hade imponerat fram till klockan 14.00 i dag.


Bronsmatch mot Kazakstan i morgon sen får man sätta sig på flyget hem och ladda om för elitseriens slutspurt och slutspel. Det som kan bli positivt om jag tänker för SAIK:s del är att det bör vara fyra rätt revanschsugna herrar som kommer hem. Vinnarskallarna finns så det räcker och blir över oss Edlund, Pettersson,Mossberg och Lusen. Man kan ju hoppas att dom förvandlar den till energi in i SAIK.


Fast å andra sidan så gäller det ju resten av truppen också. Kan bli en häftig avslutning på säsongen det här...


Mitt i allt så måste man ändå gratulera det finska landslaget. Man gör allt enligt planen och när man sedan blir trötta och får slå i från sig, har man tur och en duktig målvakt. Att vinna över Sverige är nog i Finland snudd på lika stort som att ta ett VM-guld.


För hur man än kommer att bete sig i morgon. Om man så släpar in spelarbussen i straffområdet och lägger sig i skyttevärn, kommer den ryska björnen att ramma allt och bärga sitt fjärde raka guld.

Det sätter jag en giraff på....





Av Thomas Forsberg - 4 februari 2016 16:44

Kvartsfinaler i ett VM. Då brukar det kännas att det hela har börjat. Det 8 bästa lagen gör upp om två platser till den stora finalen. Spänningen ligger i luften och dramatiska matcher avlöser varandra.

Men i vår kära idrott så ser det inte riktigt så ut. Så här slutade dagens kvartsfinaler i bandy VM 2016.


Kazakstan-Norge 11-3

Finland-Vitryssland 17-3

Sverige-Lettland 28-3

Ryssland-USA (inlägget skrevs innan matchen spelats. Min gissning blir 17-1..)


Frågan jag ställer mig, trots mitt brinnande intresse för sporten, är: Vem FAN kom på idén om att införa kvartsfinalspelet? Om någon kan försvara det, prata nu eller var tyst för alltid…


Det finns en dröm om att bandy ska kunna ingå i dom fem ringarnas lekar. En dröm som funnits länge och som även jag delat. Men drömmen om att få se dom olympiska ringarna på svenska landslagströjor känns lika avlägset som att en giraff skulle knalla förbi utanför mitt köksfönster en kulen februarikväll….


Dom här matcherna kan inte vara bra för varken länderna som vinner. Förlorar. Och framförallt ger det dålig reklam för en sport som redan slåss för att överleva. Argumenten för att försvara sporten blir ju inte fler när sådana här matcher spelas.


Att bandyfamiljen har utökats med flera nationer ser jag inget negativt i. Tvärtom det är roligt att fler upptäcker den underbara sporten. Men när två skilda världar möts, typ Sverige och Lettland, blir resultatet förödande. Hade Sverige gått för fullt i den matchen så hade man nog hamnat på runt 45-50 mål. Kan någon förklara för mig hur utvecklande det är för dom svenska och lettiska spelarna? Nä, det blir som titta på America´s Funniest Home Movies. Också ett program som går på kanal 5, by the way….


Som vanligt så kan jag inte låta bli och fundera på lösningar. Det som står klart är att det är positivt att så många som 18 nationer finns med i VM om man räknar med det som kallas B VM. Det är bra. Men låt oss stanna där. Om man skulle leka med tanken att arrangera VM som det ser ut nu (kvartsfinalerna borträknade) kanske vartannat år och det år som inte VM spelas kanske dom fyra nationer som åtminstone kan räknas till toppen, Sverige, Ryssland, Kazakstan och Finland kan spela någon typ av Bandy Tour.


Ungefär som hockeyns landslagscuper som man kör under en säsong. Där alla möter alla och spelas i varje land. Sen kan man räkna ut en sluttabell och kora en ”Tour-vinnare”.


Skulle förmodligen bli att stå mellan Sverige och Ryssland även där. Men på kanske lite halvknackig is i Kazakstan eller i Helsingfors, så kunde kanske även dom lagen skrälla en gång.


Den här touren skulle kunna avgöras med att redan i september spelas första omgången i Sverige. Den andra skulle kunna spelas i Kazakstan någon gång i december. Sedan i Finland då när VM-tiden är och avslutas i Ryssland efter SM-finalen.


Anledningen till att VM ser ut som det gör nu enligt det internationella bandyförbundet, är för att på sikt utveckla det svagare nationerna. Men åter igen. I vad ligger utvecklingen när man torskar med 28-3 och då man också vet att om motståndarna hade tagit det på allvar, hade siffrorna varit större?


Men vad skulle då det andra nationerna göra under ”VM-fria” år? Ja, dom skulle ju kunna spela ett alternativt VM. I vad ligger utvecklingen där och hur ska man kunna närma sig dom stora, är väl en berättigad följdfråga då.


Som jag ser det så får vi nog leva med att bandyn har olika nivåer och det är en utopi och tro att lag som Lettland, Vitryssland och USA mfl, ska närma sig dom stora. Det kommer inte att hända under min livstid i alla fall och jag hade då tänkt köra på ett tag till….


Bandyn kan inte jämföra sig med storebröderna, fotboll och hockey. Där finns det en bredare topp, även om dom som vinner gulden i dom idrotterna inte heller är speciellt varierande år från år. Jag hade jättegärna sett att flera länder än Sverige eller Ryssland kunde spela final. Men att det ska hända inom en snar framtid med detta upplägg på VM är för mig ett lika otänkbart scenario som att Donald Trump helt plötsligt skulle säga något smart….


På söndag sätter vi oss i tv-soffan för att avnjuta ännu en VM-final med Sverige och Ryssland. För femte året i rad och i vilket antal totalt, orkar jag inte räkna. Om det inte blir så, räknar jag kallt med att se en giraff komma gående på gatan….

Av Thomas Forsberg - 29 januari 2016 23:32

Kommer ni ihåg när Magnus Muhrén fick matchstraff i en seriematch nere i Vänersborg efter att med  ett "våldsamt" slag mot utvisningsbänken visat sitt missnöje med domslutet? Det blev en snackis i hela bandysverige och många var det som funderade över bandyns regelverk vid det tillfället.


I går var jag tillsammans med två av sönerna oh bevittnade hockeymatchen mellan Brynäs och Luleå. Jodå, i bland klär sig  Fantomen i vanliga kläder och går som en vanlig man på stan, i det här fallet ishockey...

I den andra halvlek..., förlåt perioden, drabbades Anton Hedman, Lules kanske fltigaste besökare på bänken där inga matcher vinns, av en  utvisning. Han hade inte alls samma uppfattning som domaren och på väg ut till bänken, ville han visa vad han kände och med en kraft tagen ur den norrbottniska myllan vevade han klubban i sargen så flisorna flög säkert upp på åttonde bänkraden. Sen satte han sig i båset. Säkert nöjd med sin protest.


Domarna slöt genast upp i ett ting där åtminstone jag trodde att utgången var given. Duschen direkt. Men se ni det blev inte fallet. Det blev 2 minuter påbackning på dom två han hade skaffat sig innan. 2+2 alltså.


Det var då jag kom att tänka på Murrens matchstraff. Muhréns slag kan betraktas som ett hammarslag jämfört med Hedmans vårdslösa behandling av både klubba och sarg. Men straffet för beteendet blev alltså värre för hammarslaget.


Tycker nog att hockeyspelare och alla andra idrottsutövare för den delen, har ett ansvar gentemot dom som kommer för att titta på matcherna. Att bli besviken hör till och protestera också. Men när man på bästa sändningstid, en fredag kväll lär ut till barn hur man på snabbast möjliga tid förvandlar sin hockeyklubba till kaffeved, tycker jag att det är snudd på bedrövligt att man får fortsätta spela matchen. Jag tror inte det var så många som höjde på ögonbrynen den där fredagskvällen i Vänersborg då Muhrén slog i den där spiken som stack upp i botbänken. Men det är inget jag så här drygt två år i efterhand försvarar heller. Men det jag kan känna är att straffet var inte riktigt i linje med förselsen. Men som sagt var. Idrottsidoler har ett ansvar. Glöm inte det...


Annars så var det en helt ok upplevelse att vara på en hockeymatch. Det var bra och högt tempo och jag tog också tillfälle att följa upp föregående inlägg om det här med inramningen.


Det råder inget tvivel om att hockeyintrot pumpar upp nerven mer än vad bandyintrot gör och här tycker jag bandyn bör ta bitar av det. Det är klart att det är svårt och piska upp stämmningen när publikantalet är så mycket mindre som det är på bandy men det kan gå om man bara vill.


Nu blir det till att sova och ladda för bandy i helgen. Först bandyskola för Hugo och på söndag är det Joels bandyträning. Tur att man vet vad man ska göra på helgerna.... Ha det gott alla!

Av Thomas Forsberg - 27 januari 2016 21:01

Det svåra med att hålla en blogg i liv är att komma på ämnen som gör att folk blir intresserade och engagerade. Det är minsann inte det lättaste alla gånger och jag kan inte räkna antalet gånger där jag suttit framför dataskärmen och fått fingerkramp deluxe och så blev det inget inlägg. Så vad ska då detta inlägg handla om??


VM i Ryssland kanske. Det är dags att återigen utse vilket land av Ryssland eller Sverige som kommer att ta hem guldet. Det är nästan mer spännande om Somalia kommer att ta sin första historiska poäng när B-VM avgörs veckan efter.  Som ni kanske förstår av dessa rader är jag mindre förtjust i att VM kommer in mitt i den slutspurt av elitserien som pågår.

När jag tänker bandy VM 2016 kommer jag osökt och tänka på vad fabrikör Brännström säger till Hedlund i Sällskapsresan (Snowroller): ” Vet du vad du har, Hedlund? Taskig tajming….


Men till alla er VM-resenärer så lyckönskar jag er naturligtvis och kommer att heja på framför tvn och vinterstudion.. Nä, just ja. Det var ju inte Pops och dom, i år heller... Den bandykunniga kanal 5 tillsammans med Eurosport kommer att ge oss bilderna. Tack för att ni finns...


Eller så skulle jag ju kunna ägna inlägget åt att försöka reda ut den kryddstarka soppan som tillretts på söder i Stockholm. Där fick man i veckan för sig att spetsa till det hela med att plocka bort tränare Brodén från hans roll. Beskedet kom lika överraskande som ett snöfall på Gran Canaria och jag förstår helt enkelt inte mig på vad man gör där runt Zinken. Tycker nog att Brodén har fått ut ganska så bra av det spelarmaterial han fick i händerna när säsongen började och med dom isförutsättningarna på hösten, tycker jag det är starkt att vara med och slåss om en plats bland dom fyra första. Om man nu i Hammarby tror att detta kommer att ge laget den energiboost man söker inför slutspelet, är man lika illa ute som sandförsäljaren i Sahara.... För bandyn i stort är jag oroad över turbulensen i Hammarby. Ett Stockholmslag behövs för sporten om den på något sätt ska kunna få de massmediala utrymme som vi bandyälskare tycker att den förtjänar. Men på sikt kanske det blir Tellus vi får sätta som Stockholms nummer ett...


Nä jag gör så här i stället. Blickar bakåt. Låt oss vandra tillbaka till åren innan Göransson Arena reste sig upp som en jättelik skalbagge på Jernvallens klassiska område. Till åren då bandyn spelades ute på Jernvallen. Den klassiska vallen där både världsstjärnor i fotboll och bandy spelat. Som sagt, klassisk mark.


Stod där på Sektion B i söndags och tittade på bandy. Grabben hade poolspel och det var inte utan att man drabbades av en nostalgitripp när man tittade sig omkring. Det var många minnen som kom tillbaka. Men att dra alla dom här skulle göra det här inlägget till världshistoriens längsta blogginlägg....


Det jag egentligen vill komma till är hur man kan plocka in den känsla som fanns på läktaren på Jernvallen, in i arenan och göra bandyn i Sandviken popuär igen. Det skulle faktiskt kunna fungera med rätt enkla medel.

1. Introt.

5-10 minuter innan match ska nerverna börja dyka upp. Både bland spelare och publik. Under Jernvallsperioden var man oerhört skickliga på att bygga upp stämningen innan match. Jag kommer ihåg att man stod och nästan hoppade av otålighet innan introt började. Minut för minut byggde man upp en förväntan hos publiken. Pigge gjorde i sina glansdagar sitt för att driva upp tempot med mycket fyndiga upptåg som fick i gång publiken. Klapp och stamp med fötterna måste ha känts ända ner till spelaringången. Tänk er själva att stå där för att gå ut och spela och ni hör hur musiken, dånet från applåder och hejarop når er. Det bara måste bygga upp adrenalinet hos spelarna.


När det sedan var dags för spelarna att komma in, pumpades musiken upp ytterligare ett snäpp och den där nedräkningen man körde många år, funkade för mig i alla fall. Man fick liksom rysningar i kroppen och när sen spelarna åkte in på plan där raketer ackompanjerad av hejaramsor gjorde att crescendot var ett faktum, mådde man rätt bra och hade "the feeling" inför matchen.

 

Så känns det inte riktigt i dag. Jag kan tänka mig att när Edlund, Pettersson, Mossan och det övriga står där nere i spelargången och väntar på att få ta emot hyllningarna när man gör entré, är känslan betydligt svalare. Det tycker jag att man kan se när dom kommer in på isen. Det ser liksom nästan lojt ut från början.

Jag har alltid sagt att när spelarna ser loja ut i introt är det en vägvisning för hur uppträdandet på isen kommer att se ut. Och den tesen håller än och i allra högsta grad den här säsongen....

 

Här skulle jag vilja se mer tempo i musiken innan match. Musik som får publiken att börja klappa händerna och driva upp känslan så att den når ner till spelarna. Raketer är väl ingen bra idé inomhus men någon annan lösning så att det blir eld och lågor när sedan spelarna gör entré.

Låter kanske konstgt att sådana saker kan påverka men titta på hockeyn. Jag är inget hockeyfan och åker väldigt sällan och tittar. Men en av anledningarna är att få uppleva introt. Få en känsla av att något roligt kommer snart att hända. Något som kittlar. Det är faktiskt så och jag är övertygad om att spelarna i SAIK skulle vilja se en sådan förändring. Då kommer vi också att få se Pettersson, Edlund och Mossan sprudlande av energi när dom kommer in på isen.

 

2. Belysningen.

På Jernvallen var det mörkt på läktaren när matchen spelades. Det gjorde att man blev mer vågad i sina yttranden och rörelser. I vissa fall så var  naturligtvis spetsad glögg inblandad också... Men bara vetskapen om att när man gestikulerade så syntes man inte lika mycket som man skulle ha gjort på en upplyst läktare, gjorde att folk engagerade sig mer i matchen. Vissa kanske väl mycket men om språket och gesterna håller sig inom ramarna för vad som är acceptabelt, tycker i alla fall jag att det är fullt ok.

 

I dag ser man nästan ingen som yvigt protesterar mot ett domslut eller spontant vrålar ut ett hejarop. Det är för ljust och som svensk skäms man om man gör så. Undantaget är väl klacken. Där är det bättre än på länge och det börjar nästan lukta gamla tider igen. Fortsätt jobba på i den riktningen och förändringen att stå på kortsidan blev bara till det bättre.

 

Hur gör jag då, kanske ni undrar? Sitta där och tycka till vad som ska göras och inte göras. Ja, jag är väl som alla andra, tyvärr. Men jag försöker i alla fall visa känslor och vid mål brukar jag som oftast ställa mig upp i alla fall. Men jag känner ju blickarna av dom bakom och framför.

Sänk ljusstyrkan över läktarplatserna. Det tror jag gör mycket för det spontana uttrycken.

 

3. Släpp platserna fria.

Den här frågan har jag drivit likt ett fackförbund driver om högre löner. Ända sedan GA:s födelse har jag varit emot bestämda platser. För några år sedan så tänkte man i alla fall om och skapade fria sittplatser på ena långsidan. Resultatet? Ja, i stort sett alla matcher som har spelats så har den mesta av publiken suttit på just den sidan. Bandypubliken vill bestämma själv var man ska sitta och med vem man ska sitta. Punkt!

 

Det där var tre saker som kanske i mångas ögon verkar ganska banala för att ha någon som helst påverkan på känslan av att gå på bandy. Men jag tror att i dom här tre delarna finns lösningen till att locka åtminstone några hundra till att besöka Göransson Arena. Publiken kallas inte den 12:e spelaren för intet. Det är trots allt dom som gör det möjligt för klubbarna att kunna bedriva sin verksamhet....

 

Nu blickar vi framåt igen och fortsätter nedräkningen till det att elitserien startar om den 12:e februari igen. Att det spelas ett VM därimellan, ser vi som pausunderhållningen.....

 

Till sist. Så här kunde ett intro se ut på Jernvallen. Bildkvaliteten inte den bästa men det var ju ändå före Smartphone-tiden....

 

 

 

 

Presentation


Thomas nu fyllt 40 bloggar om bandy och framförallt SAIK

Länkar

Fråga mig

6 besvarade frågor

Tidigare år

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2017
>>>

Följ bloggen

Följ Densvartvita med Blogkeen
Följ Densvartvita med Bloglovin'

Droppnätet


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se