Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Thomas Forsberg - Söndag 26 feb 23:07

Snacka om att det händer grejer i bandysverige. SAIK kvitterar till 1-1 i matchserien mot VSK efter att först tappat en 3-0 ledning och sedan komma tillbaka och på tilläggstid avgöra på straff. Om det var straffen eller annat som diskuterades i spelargången efter matchen låter jag vara osagt men tydligen så eldade man upp varandra ordentligt med knuffar och verbalt. Känns som vi har en temperaturhöjning som rusar mot fjolårets nivåer.


Och i Söderhamn så dundrar Jonas Nygren in bollen bakom Edsbyns täta mur på en hörna. Träffen var så hård så att i morgon får nog vaktmästarna byta en maska på nätet för den där bollen försvann nog från Hällåsen. 1-1 i en derbyfajt som nog kan ha fem liv.


Och i Vänersborg råder kaos. Felix Persson lämnar klubben omedelbart och den ene av dom ryska musketörerna, Ivanov vägrade tydligen spela andra halvlek i går och dök inte heller upp på träningen i dag. Vissa källor säger att Nikita redan har packat sin väska och letat flygtider hem till Moskva. Väldigt osäker källa på det ska jag dock säga. Men med denna uppladdning inför morgondagens ödesmatch mot Villa, så känns det väl som att semesterplanerna i Vänersborg kan börja planeras runt 21-tiden i morgon. Vad är det man säger? Taskig tajming…


Ja bandyslutspelet 2017 skulle ju bli det hetaste på många år, precis som jag har skrivit och med det faktum att vi i tre av matcherna just nu har 1-1 så borgar ju det för att vi kan få flera femsetare. Sen är det ju lite trist om det är interna stridigheter inom Vänersborg som har gjort att man tappat en hel del kraft i mötena med Villa. Fast jag tror att även om det hade varit lugnt i Lilla Paris, så hade nog Lischpojkarna ändå stängt ner butiken på tre, kanske fyra.


När man såg SAIK i fredags och så jämförde det med vad man fick se under dom första 45 i dag, så trodde inte jag att det var samma manskap. Helt plötsligt fanns farten, ideérna, glöden och med det kom också målen. Det var en sanslös utdelning i början och faktum var ju att man hade flera fina chanser.


När man sedan såg SAIK i andra halvlek, ja då var känslan, back to Friday. Men skillnaden var den att SAIK också hade folk på utvisningsbänken i början av andra när Västerås verkligen gick på ”all-in”. Dessutom så tappade man Alan tidigt då en trasig skridskoskena gjorde att han inte kunde fortsätta. Läge att plocka med ett par skridskor till där på nästa match, va?

Dom faktorerna samt att VSK var oerhört starka, gjorde att pendeln svängde över och för egen del, pessimistkonsult som man är, så var rullgardinen halvvägs nere. Men mannen som ägde matchen, Daniel Mossberg såg med sitt hörnmål till att gardinen åkte upp med en jäkla smäll och det lilla uns av optimism som min kropp besitter, tog för en kort stund kommandot igen.


I väntan på sudden death. Låter som en boktitel. En spännande sådan. Men för mig är det för mycket spänning. Och när Erik Pettersson glider majestätiskt  in i straffområdet i 92:a minuten och höjer klubban, är jag redan i stående läge framför tv:n och beredd att vråla. Men vrålet fastnar i halsen när EP inte kan skjuta för en VSK-are har hamnat lite i vägen med sin klubba, om man säger så. Sekunden som går innan jag ser att domaren faktiskt korsar händerna i strafftecknet, känns som en hel minut. Men visst var det straff? Eller är man i detta fall enögd?


Sen går tiden innan EP får skjuta. Varför? Det vet jag inte men jag hann nog bli lika nervös som EP hann bli. Men till sist så är det dags för duellen. EP mot Bergwall. EP höjer klubban. Bergwall ser ut att växa ut till ett grönt monster. Var det bara jag som såg det? Men monster eller inte. Mot EP:s salvor så får dom vara lilla, gula eller bruna dom monstren. För oftast är det 21-åringen som vinner fajten och så även i dag.


VSK hinner inte riktigt få till något farligt läge för en kvittering utan kvitteringen i den här matchen är den SAIK ordnar genom att vinna och se till att det nu är 1-1 i matcher. En del av mig ville tro på förhand att det var möjligt. En allt för stor del av mig, trodde det inte. Vad skönt det är när den mindre sidan vinner ibland.


Kampen och stångandet fortsätter nu på tisdag i Sandviken. Och efter tumultet i spelgångarna på ABB Arena så kan vi nog räkna med två riktigt taggade lag som kommer ut på isen inför… ja, vad ska vi tro? 1700 eller kan vi hoppas på 2000 personer? Tränare Brodén har sagt att allt under 3000 är dåligt på dom här matcherna och jag kan hålla med om, till viss grad. Men samtidigt så måste vi nog också se verkligheten som den är, tyvärr. Bandy i Sandviken engagerar inte så många längre och det är sorgligt. Jag har gjort mina tappra små försök som en vanlig enkel åskådare. Skrivit om lägre biljettpriser och gjort en egen reklamfilm. Det hjälpte inte speciellt mycket. Så vad ska man då göra?


Jo vi 1900 som var på matchen i fredags ska känna stolthet att vi var där och visade vårt stöd till våra lag. Det är inte vi som ska få kritik. Så om du var där och läser detta. Ta dig till arenan på tisdag också. Klä dig i den färg som du känner mest för. Och blir det bara vi 1900 igen, så gör vi det till en fest som får det att låta som 4000. Och om det av någon anledning sitter någon därute och läser detta och inte var på matchen i fredags men kanske kan tänka sig gå på tisdag, så är du/ni/alla hjärtligt välkomna att bidra. Ju fler vi är, desto roligare blir det. Men som sagt. Jag är glad om vi blir 1900 också….


ANNONS
Av Thomas Forsberg - Lördag 25 feb 23:44

Man skulle kunna tro att dagen efter förlusten mot VSK skulle vigas åt att gräva ned sig och tycka synd om sig själv och börja att få ont i magen inför match nummer två på söndag. Men det fanns inte tid för det och det är jag tacksam för. Tacksam att kliva upp klockan 04.45 för att åka till Rättvik och titta på bandy.


Alla var dock inte lika sugna på det. Mellanbroder Hugo sa redan i bilen på väg hem från Grängesberg förra lördagen att ”Inte en gång till att jag åker så här långt” Så det fick bli en hemmadag med morfar och andra aktiviteter. Men resterande del av familjen susade i väg i sjutiden.


Rättvik var det ja. Hade innan den här dagen bara varit i Rättvik på sommartid faktiskt. Travbanan. Långbryggan och det faktum att vi för tio år sedan såg en skymt av Nanne Grönwall på stan. Nu blev ni avundsjuk va?...


Det första jag associerar med Rättvik är när man kommer så man ser Siljan bre ut sig. Himla vackert måste jag säga och det är med ett öga på utsikten och det andra på vägen som man tar sig ner för backen. Och nu när man gjorde det för första gången i vinterskrud så var det snudd på magiskt vackert.


Som tur var så hade vi på exakt samma ställe som lördagen innan när vi skulle till Grängesberg, kommit i fatt spelarbussen och med fast blick på den följde vi den till arenan. Nästan i mitten av ingenting kändes det som att arenan dök upp. Solen sken och det kändes lite sådär att vi skulle tillbringa dagen inomhus faktiskt. Termometern i bilen visade -7 grader. Jaja, kanske skönt ändå med att komma in då, tänker ni kanske. Då har ni inte besökt arenan i Rättvik…


Det är jätteroligt att en sådan pass liten bandyort som Rättvik har lyckats få en hall. Fantastiskt. Men tro inte att det är en arena där man lättar på jackan och mössan. Nixpix.. Minusgraderna ute i solen kändes som plusgrader när man klev innanför portarna på arenan. Den där råa kylan som bara en liten hockeyhall eller en bandyhall i mindre format, kan uppbringa. Som tur var så kunde man ju faktiskt gå ut och ”värma” sig i solen.


Och en sak till som värmde i kylan var det spel som SAIK-lagen visade upp den här dagen. Redan i första matcherna så var det riktigt fint spel från båda lagen, svart och vit. Det vita laget inledde matchandet mot Ljusdal. Bara det. Roligt att få möta ett nytt lag. Och båda lagen bjöd verkligen upp till fint spel från första minut. Den sorgliga upplevelsen i Göransson kvällen innan fullkomligen rann av en när man såg det unga SAIK-laget spela. Nu var Ljusdal lite starkare i skridskoåkningen och man kunde också till sist gå ifrån till 6-2. Men det som var roligt att se var hur våra grabbar hanterade spelet. Minimalt med bolltransporter. Max ett par skär sedan kom en passning. Ibland gick den hem. Ibland inte. Men det är ju det som är grejen med ungdomsidrott. Det är av misstagen man lär sig. Så även om det blev förlust så tycker jag grabbarna vann på något vis.


Det svarta laget utkämpade en hård match mot Grycksbo 1. Och det var lika här. Passningsspelet var en fröjd att se. Det var bara den där sista lilla touchen som saknades. Grycksbo vann med uddamålet. Men lag svart hade precis som vit, gjort en jättefin match.


I vår iver att efter två gånger 25 minuters matcher få ta del av vårsolen utanför arenan försökte vi få den mindre varianten av Forsberg att undgå se det två ismaskinerna som då gjorde entré för att preparera isen för nästa match. Det gick så här….

 


Vi hann dock med lite värmande sol innan det var dags för nästa match. Och då var det dags att plocka fram splitvision. Lagen spelade då nämligen samtidigt. Ögonen gick ungefär som på en tennismatch kändes det som, även om det naturligtvis var mest fokuserat på den match där Joel spelade, i lag vit. Man mötte i andra matchen Edsbyn. Och det blev också en spännande och bra match. I Edsbyn hade man dock en kille med nummer 13 som hade ganska många viktiga egenskaper för en duktig bandyspelare. Skridskostark. Genombrottsstark och han sköt som Mattias Hammarström. Snudd på ensam så såg han till att dom tillresta föräldrarna från byn fick höja armarna mot skyn och vråla vi är från byn. Man gick ifrån till 7-2. Då vaknade våra svartvita stålpojkar till och började en upphämtning. En upphämtning som nästan renderade i ett oavgjort resultat. Men det blev 6-7. Åter igen en jättefin match av grabbarna.


Lag svart höll länge emot Borlänge på den andra sidan men till slut så kunde ”Fred och kärleksstaden” gå ifrån och vinna med 4-0.


Efter intagande av lunch så var väl tanken att Love skulle sova lite skönt i vagnen innan nästa match. En promenad skulle väl kanske fungera? Det hade nog gjort det om jag inte hade svängt runt hörnet av arenan. Nappen ploppade ut. Handen for upp och ordet Lastbil for ur munnen på herr Love.

Ca 75 meter längre bort stod ett fordon. Ett fordon som uppenbarligen var mer intressant än att sova en stund. Så det var bara att promenera ner längs långsidan av arenan och ansluta till det fyrhjuliga monstret.

 


Nio minuter senare så var det dags att ta sig in i arenan igen. Match nummer tre för lag vit. Rättvik väntade och det blev en svängig historia där ledningen växlade lika många gånger som ett typiskt sommarväder i sverige kan göra. Kanske var det därför som det slutade 5-5 efter 25 minuters bra bandyspel. Eller som karln ifrån Rättvik sa: ”Spelar ingen roll hur det slutar. Huvudsaken dom hade roligt” Sant…


Sen var det dags för lag svart. Dom hade det andra Rättvikslaget och det blev också en böljande historia. Det blev också en match där många fina mål gjordes och extra roligt var det att se Cim, Ockelbos andra bandyspelare sedan en månad tillbaka, göra två av målen. En riktig pärla också.

Det blev seger för SAIK till slut.


I den sista matchen för lag svart ställdes man mot Edsbyn Röd. Det blev också en spännande och välspelad match där Edsbyn visade att det där med skytte det kan man i Ovanåkers kommun. Jösses vilka kanoner man fick i väg. Men duktige Alfred i målet var inte rädd. Han stoppade flera av projektilerna. Men ska nog vara glad att dagens målvaktshandskar är som dom är. Slutet blev dramatiskt då ställningen var 4-4 fick Edsbyn en kontring och spelaren som kom fri blev fälld. Straff blåstes. Alfred hade inte mycket att göra på den hårda straffen som satt ”Edlinghögt”. Fast å andra sidan så hade faktiskt klockan tickat upp över dom 25 minuterna som skulle spelats när straffen slogs, så man kan säga att det blev 4-4, om man vill. Som svartvit i alla fall…


Det vita laget avslutade med att möta Grycksbo 2. Och nu syntes det att man hade under hela dagen spelat med bara en avbytare. Det var ganska så sega ben hos det vita. Men kämpaglöden fanns där och med sån kommer man långt. Man kom till 2-2 och det var starkt jobbat.


Efter att ha följt det här fantastiska gänget ända från dom första träningarna i september, den första cupen i Västerås och fram till nu, så slås jag av ett ord. Utveckling. För det är precis vad det här gänget har gjort. Utvecklats. Det är fantastiskt att se hur alla spelare har tagit stora kliv framåt. Inte bara i skridskoåkningen utan även i spelet och tänket hur man ska spela. Den där tanken att man faktiskt kan släppa bollen och ta ny yta så kanske man får tillbaka bollen, börjar så smått ramla på plats nu och då ser man också framstegen. Det är stor skillnad i dag jämfört med hur det såg ut i Västerås i november. Stor. Det är nästan synd att säsongen snart är slut. Men med tanke på hur stora steg grabbarna har tagit den här säsongen, så ska det bli väldigt roligt att följa dom nästa säsong och jag hoppas verkligen att den här gruppen får fortsätta att spela ihop. Det här är en fantastisk grupp barn och ledare.


En snabb titt på dagens kvartsfinaler som spelades då. Bollnäs ”bröt tillbaka” och kvitterade i matchserien mot Hammarby. Detta efter att Patrik Nilsson gjort tre mål bland annat. Nu är kanske fördelen tillbaka till Bollnäs. Men räkna med en ny gastkramning på Sävstaås på måndag. Tror inte att Hammarby är allt för nedslagna och ser sig nog ha goda chanser att ta en seger till däruppe.


Nedslagna. Golvade. Förnedrade. Ja det får man väl säga att Vänersborg nog känner sig nu. Efter 2-7 och enligt Hedqvist ”P-10” uppförande i torsdags skulle man komma tillbaka i dag. Det gick sådär, kan man väl säga. Villa gjorde ett snabbt mål och så var det samma visa igen. 4-9 slutade matchen i dag och det vore korkat att säga något annat än att Villa avgör detta nu på måndag. Det är bara att buga sig för Villa. Man ser fullkomligen lysande ut och jag börjar undra om det verkligen finns något hot mot föreningens första guld. Ja, det ska just vara det då. Att man aldrig vunnit förr. Men det känns inte som att det skulle kunna fälla dom heller. Villa anno 2017 påminner mycket om SAIK när dom tog sitt efterlängtade guld 1997. Och då fanns ju en viss Muhrén också med i leken….


Snart söndag nu när jag skriver dessa rader och det betyder match två på den andra sidan av kvartsfinalträdet. Edsbyn far till Hällåsen med 1-0 i matcher. Bli inte förvånad om man lämnar Söderhamn med 2-0 i matcher. Men bli inte heller förvånad om det står 1-1 efter matchen. Väldigt ovisst.


I Västerås så ska SAIK försöka göra det Bollnäs gjorde i dag. Alltså kvittera. Chansen finns och man har vunnit viktiga matcher förr där. Men det är med viss olustig känsla jag tänker på den här matchen. Efter fredagens match så växte sig den där känslan ännu starkare i mig. Visst, man hade en bra defensiv. Men offensiven blev lidande. I den här matchen måste spelare som Henriksen, Alan, Edlund, EP, Mossan ta det offensiva till en högre nivå. Då tror jag man kan fixa det här. Men frågan är om två dagar kan hinna ändra på så mycket? Jag hoppas det. Men tar inget för givet.



   


 

 

 


 

ANNONS
Av Thomas Forsberg - Fredag 24 feb 23:39

Ett. Grattis VSK till en välförtjänt seger och därmed också 1-0 i matcher.


Två. Ber om ursäkt till alla dom som kanske såg mitt lilla tappra försök att locka folk till arenan i veckan via en video. Jag tror jag lovade en höjdarmatch som man inte vill missa. Sorry.


Tre. Att släppa in ett mål på 90 minuter mot VSK är bra. Mycket tack vare Joel Othéns storspel. Han överglänste Bergwall på andra sidan. Men det var inte så konstigt eftersom Bergwall nog upplevde en av sina lugnaste kvällar på alla år som han spelat mot SAIK.


Fyra. Fart och fläkt har varit något man förknippat SAIK med genom så många år. Det offensiva spel vi i dag fick uppleva, var så långt ifrån vad detta manskap kan prestera. Det är snudd på märkligt hur så bra bandyspelare kan få ut så lite på 100 minuter.


Fem. Ytterhalvornas kamp. Var resultatet jämnt så var den matchen i kraftig fördel för VSK. Folkesson stod för hot efter hot från sin position och man kippade nästan efter andan varje gång han tog fart mot SAIK-målet. När våra halvor drog upp farten hann man inte börja hoppas på något innan det vändes ur. SAIK:s ytterhalvsspel är i dagsläget så förutsägbart att man kan läsa om det i gårdagens tidning. Den här positionsmatchen kan mycket väl komma att avgöra hela den här matchserien.


Sex. Hur frisk är egentligen Alan? En nummer 92 i god form skulle ha plöjt igenom det täta VSK-försvaret med både kraft och finess. Men i dag så var det tyvärr han som drog ner tempot när han fick bollen. Kan sätta min frukostgröt på att skadan han fick på annandagen gör det omöjligt för honom att prestera på topp. Det här är inte den Alan vi såg i höstas. Njet och åter njet….


Sju. Hörnmål i alla fall. Det var nästan så att man fick ”Pumpenvibbar” när EP såg till att det blev mittbena på Bergwall. Det tar vi med oss till nästa match.


Åtta. Någon har sagt att SAIK är som ett duracellbatteri som bara går och går. Men inga batterier håller för evigt. Antingen måste man ladda dom eller byta dom. Just nu ser det ut som kraften håller på att gå ur denna upplaga av SAIK-batteriet. Med bara en vilodag så är det väl svårt att trolla men gör något för att skaffa energi. Gå och bada isvak. Jaga Pokemons genom halva stan. Gå på glödande kol eller vad f-n som helst. Gör något för att peta in den där energin som behövs i ett slutspel. Annars så kan ni börja boka era semestrar på tisdagkväll.


Nio. 1903. Det var vad som kom i publikväg. Inte bra naturligtvis och jag såg på Mossan när han hörde den nämnas i högtalarna att han skakade på huvudet. Bara att hålla med. Samtidigt så är det många utanför Sandviken som passar på att gotta ner sig i detta och gnälla på det dåliga siffrorna. Tar man en titt på det fyra matcherna som spelats så är det bara Villa-Vänersborg som lockat fler. Så det finns fog för att gnälla även i Edsbyn och Bollnäs också kan jag tycka..


Tio. Till sist så är det ju ändå så att solen kommer att gå upp i morgonen med. 6.45 brummar vi i väg mot Rättvik för poolspel med grabbens lag. Det kommer att bli ett fint plåster på det sår som VSK åstadkom i kväll. Och det är ju faktiskt bara 1-0 i matcher. Än har varken någon fet dam eller herre sjungit. På söndag hoppas jag att stålmännen kommer rustad för att ta tillbaka kommandot igen. Vi ger aldrig upp!


P.S Lite humor ändå. I slutet av ordinarie tid hördes en röst bakom mig som frågade en annan om det fick sluta 1-1. Tänkte nästan vända mig om och säga att det fick det och att det blir 1-1 i matcher då. Jaja, alla är väl kanske inte lika insatta, vad vet jag....

Av Thomas Forsberg - Torsdag 23 feb 23:25

Att trycka på en knapp. Har ni hört det uttrycket inom bandyn och framförallt i dessa slutspelstider? I kväll knäpptes det på två ställen. En på och en av, skulle man kunna säga.


För i Lidköping där knäppte hemmalaget på knappen direkt och höll den sedan intryckt hela vägen fram till 90 med klara 7-2 som slutresultat. Medan det övriga lagen i bandysverige i dessa dagar håller på att trycka på knapparna för att få i gång det bästa, har Villa haft knappen intryckt sedan i oktober någon gång. Hela Lidköping glimmar i nuläget av något guldaktigt sken känns det som. Bara man inte får guldfrossa nu då….


Att Villa ser ohyggligt starka ut just nu stärktes i och med denna storseger över antagonisten några mil bort. Vänersborg önskade sig just Villa i en kvartsfinal sa man. Frågan är om inte det var en önskan med en rätt hygglig överdos lögn. Inget lag önskar att möta Villa just nu och den här smällen som Vänersborg råkade ut för i kväll, kan bli jobbig att resa sig från. Tränare Nordin sa efter matchen att om hans mannar tänker spela så här mot Villa då är det slut på måndag. Jag kan nog nästan säga till Nordin att det spelar ingen roll hur ni spelar. Det är slut på måndag i vilket fall. Hoppas jag har fel. Jag vill inte att en kvartsfinal ska vara slut efter tre.


I Bollnäs var det Robert Rimgård som tryckte på knappen som släckte  i stort sätt hela Sävstaås och dess guldtörstiga människor på och runt banan. Rimgård satte en hörna fram till 3-2 med bara minuter kvar på matchen. Och vore jag värvningsansvarig i Bollnäs skulle jag nog uppvakta Robert efter säsongen och erbjuda ett kontrakt, för att lira på Sävstaås verkar den här söderkisen gilla. Tre mål tidigare i vintras när han b la satte två bollar i slutet och ordnade en kvittering.


Precis som Vänersborg önskade sig Villa så önskade sig Hammarby att få möta Bollnäs och det kan jag faktiskt köpa mer. Enligt rapporterna från Bollnäs så var det ett defensivt bortalag som krympte ytorna avsevärt för hemmagrabbarna. Lite av att smaka på egen medicin, med andra ord. Sen har Hammarby också en oerhört bra målvakt i Patrik Hedberg som vid flera tillfällen tillsammans med sin målbur och mållinje såg till att Bollnäs kammade noll i den här matchen. Hedberg är lite av en ”Bergwall” när han får det att stämma.


Nu har Hammarby skaffat sig ett drömläge. Bollnäs och Zinken rimmar ungefär lika illa som en drink gjord på gin och fanta citron… Sedan 1995 har Bollnäs besök i huvudstaden slutat med 21 förluster av 23 möjliga matcher. Och traditionens makt inom bandyn är stor ska man veta. Så lite fördel Hammarby är det allt nu även om Bollnäs har ett sådant pass bra lag att man kan vinna både en och två matcher på Zinken.


När dessa rader skrivs så är det bara knappa timmen kvar tills vi har fredag och slutspelets andra två matcher. I Edsbyn ska hemmalaget stå för sitt val av Broberg och med tanke på hur det har sett ut spel och resultatmässigt för Edsbyn den senaste tiden, talar väl allt för att man också tar den första matchen. Men derby är derby och någon gång ska väl också kanske Byns motor hacka. Frågan är bara om det är Broberg som har medlet för att åstadkomma det. Tvivlar så sant som jag heter Thomas.


Och i Sandviken så är det SAIK och VSK som drabbar samman. Och här har vi ju verkligen två lag som väntat in i det längsta med att trycka på dom där knapparna. Nu handlar det om vilket av lagen som trycker snabbast. Ingredienserna för en rafflande kvartsfinalserie finns efter förra årets holmgång i semifinalen med allt vad dom innebar i avstängningar, skador och anmälningar. Den här kvartsfinal-serien känns som en uppföljare av ett drama som kan bli jobbigt för alla. Svartvit som grönvit.


Hoppas att folket i Sandviken nu fattar det stora med att bandyns giganter kommer att bjuda upp till en jäkla resa som kan sluta i fem heta matcher och att man kommer i stora mängder till arenan i morgon. Har man inte gått på en match än den här säsongen, är det dags att gå nu och på tisdag. Behövs det så får ni även gå nästa lördag. Men det slipper jag helst…


Fakta: SAIK och Västerås har mötts i kvartsfinal fyra gånger sedan kvartsfinalerna kom med säs. 1968/69. SAIK har vunnit tre av dom.

Av Thomas Forsberg - Onsdag 22 feb 23:14

I bland säger bild och ljud mer än text. Titta och ha ljudet på. Det är ett viktigt budskap jag kommer med...

(OBS! Se till att ha Flash installerat.)


 

Av Thomas Forsberg - Söndag 19 feb 11:56

Måhända detta är ett uppdrag som bara Ethan Hunt eller Mac Gyver skulle kunna klara av. Men jag gör ett försök. För....


....visst vill vi väl att bandyns egna ”El Classico”, SAIK-Västerås ska bli publikfester med tryck på läktaren? Två lag som förtjänar välfyllda läktare. Det är två lag som alltid bjuder upp till spännande och bra matcher.


Sedan säsongen 1987/88 då SAIK inledde sin fantastiska svit av kvartsfinalavancemang har dessa giganter inom svensk bandy stött på varandra hela 40 matcher i ett slutspel. Vid sju tillfällen har det handlat om final


Men något har hänt på publikfronten det senaste decenniet. Framgångsmättnad? Ja, kanske. Under det senaste tio årens publikliga så har dessa två lag som bäst placerat sig som tvåa (VSK) och trea (SAIK).


Nu möts det båda i vad som kan bli en minnesvärd kvartsfinalserie. Ni övriga lag får faktiskt ursäkta men jag anser nog att denna serie är den bästa av dom fyra i år, även om tabellen kanske visar något annat.


Så hur ska vi kunna fylla läktarna i Sandviken och Västerås? Fri entré kanske vore något men det är väl lite väl optimistiskt och tro på.


Men om man tar det bästa av vad man lyckades med under VM, rent biljettmässigt. Vilket inte var så mycket att hurra över i och för sig.  Men till semifinalen så kom ju någon på den briljanta idén att sänka priset. Man sålde ju 1999 biljetter för 50 kr. Det på grund av att det var 1999 som Norge sist gick så långt. Om man nu tänker sig att man kan göra en variant på det till denna kvartsfinalserie. Ungefär något liknande.


En sittplatsbiljett på läktaren med bestämda nummer ligger väl på ca 180 kr med avgift i en slutspels match. På ”fria” sidan så ligger den väl en tjuga mindre ungefär. Tänk om man skulle fira att SAIK och VSK har spelat 40 slutspelsmatcher det senaste 30 åren och sänka priset med 40 kr. Och på ståplats skulle man kunna lägga sig på 40 kr jämnt.


Förlustaffär kanske ni alla då tycker. Ja, blir det 1200-1500 så blir det väl det. Men med denna ”40-fest” så kanske man skulle kunna locka till sig lite fler folk. Jag vet inte men jag kan tycka att det är värt en chans i alla fall.


Om det kommer 1400 personer på fredag och man betalar i snitt 130 kr/person, hamnar man på en intäkt runt 180 000, bara i biljettintäkter. Skulle man med denna kampanj lyckas locka, säg 2500 personer som i snitt då betalar 100 kr, har man en intäkt på 250000 i stället och mer tryck på läktaren.


Nu var inte jag klassens vassaste kniv i lådan vad det gäller räkning men mer folk borde rimligtvis ge mer pengar och för att få mer folk, krävs lägre pris. Och vem vill tacka nej till en 40-fest?


Detta koncept kan båda lagen använda sig av och jag kanske är naiv men jag tror verkligen att det skulle fungera. Annars så är bandyn i Sandviken och Västerås illa ute.


Så ni som bestämmer vad det gäller priserna: Ni har fått ett förslag. Nu är det upp till er om ni vill göra något av det.


På fredag uppmanar jag alla, svartvita och grönvita att ta på sig sitt lags färger och bege sig till Göransson Arena. Nu är det dags att vända på dom negativa publikrubrikerna. Spelarna i det båda lagen älskar att möta varandra i sådana här matcher. Nu är det upp till oss på sidan att visa uppskattning för det. Alla ni som brukar gå, prata med vänner och förklara att detta är något av det bästa man kan uppleva i svensk bandy.


Det är väl så här vi vill att det ska ut?!

 


Av Thomas Forsberg - Söndag 19 feb 09:03

Ok. Låt oss slå fast tre iskalla fakta från en dag i Grängesberg i bandyns tjänst.


1)      Att ens komma på tanken att ställa klockan på 04.15 en lördag, skulle kunna uppfattas som ren och skär idioti. Och när det dessutom drabbar en hel familj, ja då kan man ju undra hur det hela ens är möjligt. Men handlar det om att få uppleva idrott när den är som bäst, då är det inget att fundera på. Finns ju en söndag man kan sova på…


2)      Borlänge har större traktorer än Grängesberg. Är man två år och är på bandy så är det fullt förståeligt om andra saker runt den stora isytan, fångar ens uppmärksamhet. I Borlänge fanns det en jättetraktor. I Grängesberg, inte lika stor. Men likväl så var det ett objekt som var mer attraktivt än leken med det orange nystanet. Synd bara att pappan och

mamman förstod det lika bra…



 


3)      Den som väntar på något gott… Nästan en hel dag och inte en ismaskin hade man fått se. Men så plötsligt uppenbarade sig möjligheten och tänk, i Grängesberg hade man 2(!) ismaskiner. Dubbelt så häftigt. Dubbelt så roligt och dubbelt så mycket att titta på.

 


Åke Hellman Cup i Grängesberg stod på programmet denna lördag och SAIK deltog som vanligt med två lag, svart och vit. Och som vanligt så speglas inlägget efter var grabben spelade i för lag, vilket den här gången var svart.


Under bilfärden till Grängesberg slog det mig vilken härlig tid vi går till mötes. Våren är på väg och när man den här morgonen gled genom Dalarna så var det inte utan att man kände ett välbehag när solen sakta klättrade upp och skickade i väg startskottet för en ny dag. Det är något visst med vår/vinter morgnar.


Medan jag satt och körde så gick tankarna lite på fredagens avslutande omgång av elitserien och det kommande slutspelet. Det blir något extra det. SAIK mot VSK. Skaplig kvartsfinal. Säkert inget av det två lagen hade hoppats på, då respekten för varandra är stor. Kommer nog kunna bli en batalj över fem matcher det. Säkert inget som motståndarsidan på samma halva, Edsbyn och Broberg kommer sova speciellt dåligt över.


Och mitt i tankarna på hur slutspelet kommer att gå, körde en av förgrundsfigurerna förbi, Mossan. Ska direkt sägas att jag körde en bit under hastighetsbegränsningen så det gick inte för fort när en av SAIK:s kanske viktigaste pusselbitar susade fram. Tycker det är jätteroligt att Daniel finns på plats när framtiden spelar och även för ett litet bandysamhälle som Grängesberg så är det ju roligt att två världsmästare finns på plats. Dino var ju också med som ledare i ett av våra lag.  

Och med tanke på att Mossan spelade match i Västerås på fredagen så var det bra gjort att sitta i en bil på väg till Grängesberg klockan sju på morgonen. Men det var det här med idrottsförälder…


Och nog finns det en framtid för bandyspelare. I alla fall om man ska gå efter den här lördagen i Grängesberg. Det här var andra året som jag var till Grängesberg och det var precis som förra året, väldigt mycket bandyspelande ungdomar, killar som tjejer. Flera av klubbarna som var med tillhör kanske inte eliten, på seniornivå men på ungdomssidan är man väldigt starka. Mosserud från Karlstad var en ny bandybekantskap. Man kom med två lag varav det ena (lag gul) tog hem hela cupen efter finalseger mot Västanfors.


För våra två lag så började det med en vinst för lag svart där man slog Rättvik med 3-1 efter en bra match rakt igenom. Lag vit hade i sin första match Mosserud lag grön. Karlstadslaget visade varför skridskoåkning är en viktig ingrediens i bandy och det är bara att hoppas att grabbarna lärde sig något av det. Och det kanske man gjorde då man i andra matchen vann över Rättvik med 2-1. Såg för lite av den matchen eftersom mitt eget intresse var på en annan match då Joel spelade i svart denna dag. Men jag hann i alla fall se, från typ 57 meters håll att vi räddade en straff. Snyggt.


Lag svart mötte i sin andra match Mosserud Gul, det lag som senare vann cupen och med tanke på det, så gjorde verkligen SAIK en pangmatch mot detta skridskostarka lag. Efter halva matchen så ledde vi faktiskt med 1-0. Men Mosserud snäppade upp en aning till och kunde göra tre mål sista tio. Men en jättematch av grabbarna i svart.


Det vita laget hann jag tyvärr inte följa så mycket. Men Västanfors blev som väntat för tuffa. Mot Grycksbo vet jag inte om lunchen inte riktigt hade hunnit ge energi, för då var man inte riktigt på tårna från början och det rullade på friskt där ett tag.


Lag svart mötte sedan Tillberga och Grängesberg i tur och ordning. Tillberga har vi ju stött på några gånger under åren nu och dom är duktiga men våra har närmat sig rejält och även om TB var kanske ett par nummer större så var det hårdare nu.


Mot Grängesberg rivstartade vi och Albin kunde snyggt glida igenom och sätta 1-0. Men sedan så vet jag inte riktigt vad som hände med spelet och Grängesberg tog över mer och mer och kunde sedan vinna med 3-1.

Efteråt var det sura miner hos många av spelarna, min son inkluderad. Men här tog ledarstaben tag i det på en gång och gjorde det jättebra. Ett samlat snack med alla om vad som är viktigt att tänka på. Att ha kul är nummer ett. Det där med att vinna, kommer sen. Bra gjort, ledarteamet!


Snacket gav verkligen resultat. I sista matchen mot duktiga Borlänge gör man en kanonmatch där man spelar helt fantastiskt bra. Vårdat och uppoffrande försvarsspel. Fina uppåkningar och framspelningar. Det blev förvisso förlust med 2-3 men några sura miner var det inte efteråt. För innerst inne så hade grabbarna vunnit ändå. Det var lite som Joel sa i bilen hem. ”Vet du pappa. När vi förlora mot Tillberga och Grängesberg var jag skitsur. Men mot Borlänge kändes det inte alls samma. Tycker vi var bra i den matchen” Ibland kan faktiskt en förlust kännas som en seger…


Och det som är roligt att se med detta gäng, oavsett om man spelar i svarta eller vita laget är deras kämparanda och utvecklingen som skett. Tittar man på förra året i denna cup och i år, så har killarna närmat sig enormt mycket. Riktigt häftigt att se.


Nu väntar träning på onsdag och sedan är det poolspel i Rättvik på lördag. Förmodligen så kommer grabbarna att stöta på flera av det lagen man spelade mot nu. Det är kul med bandy!


För övrigt så är det en vecka av väntan på att kvartsfinalerna ska dra i gång. SAIK börjar nästa fredag. Men redan på torsdag brakar två hyperintressanta serier i gång. Villa-Vänersborg och Bollnäs-Hammarby. Kommer Villa att få ångra att man valde Vänersborg och kommer Zinkenspöket att ställa till det för Bollnäs? Ja, jag har skrivit det tidigare men det tåls att upprepas. Bandyslutspelet 2017 kan bli grymt häftigt!


Lag Svart innan matchen mot Rättvik. Tyvärr så har jag ingen lagbild på det vita laget. Om det är någon som har det så får man gärna skicka den till mig så lägger jag upp den här också.

 


         

Av Thomas Forsberg - Fredag 17 feb 13:39

I kväll avgörs det. Vilka väljer vilka? Det vi vet är att oavsett val, så kommer slutspelet 2017 bli något av det häftigaste som vi haft på många år. Både hoppas och tror jag.


Det är många som spekulerar just nu hur lagen tänker. Hur tänker Villa? Ska man titta på sportsligt plan och välja Broberg? Eller ser man möjligheten till derbyn och därför väljer man Vänersborg? Ja, ordkriget där nere i väst är redan i gång och från båda håll vill man tydligen möta varandra. Men är det bara ett spel för galleriet?


På Bandypuls spekulerade man hur kvartsfinalerna kommer att se ut och där var alla som tyckte till rörande överens om att Villa kommer att ta Vänersborg i kvartsfinalen. Man är väl ett bättre lag och har ju presterat bättre under den säsongen. Så visst skulle det valet vara ganska bra. Men samtidigt så får man inte nonchalera derbyts magiska krafter som kan träda in. Och det är ju inga dussinlirare i ”grannstan”. Lomanov och Hedqvist kan en bra dag skjuta vilket lag som helst i sank.


Och då tåget om det fyra första platserna gick tidigt för Vänersborg, så har man kunna fokuserat på annat en ganska lång tid. Resultaten har väl varit upp och ner men jag tror ändå att man har kokat ihop en slutsspelssoppa som kan bli väldigt besk att smaka på, vilket än motståndet blir. Jag håller fast vid det jag trodde tidigare i veckan. Villa plockar med sig Broberg till en kvartsfinaldans. En dans som förmodligen går fort och får Söderhamnarna att till slut ramla omkull. Lättare än vad Vänersborg skulle ha gjort.


Men vilka blir det då som hamnar på den sista väljarplatsen, alltså 3:a i tabellen och som så många andra tror också då slipper att möta VSK? SAIK sitter i förarsätet då man har tredjeplatsen just nu. Men en tuff match mot VSK samtidigt som Bollnäs avslutar hemma mot redan semesterklara Vetlanda, gör att fördelen så smått rullar över till Hälsingland.


Om nu inte Löfstedt äger Sävstaås som han har gjort på så många andra arenor den här säsongen. Som dom sa på Bandypuls så är det snudd på skandal att inte en spelare som Löfstedt får spela slutspel. Men det är ju en lagsport och Vetlanda hade behövt 2-3 Löfstedts för att ha tagit sig till slutspel.


Nu kan ju SAIK faktiskt vinna i Västerås och även om VSK har tagit sig på slutet så ligger man ju faktiskt på en femte plats av en anledning. Men det gör ju SAIK också, förvisso. Raset i Vetlanda för en månad sedan gör att man nu sitter i den här sitsen. Om SAIK skulle gå och vinna i kväll och göra det på sådant vis att man har en bra känsla, skulle man faktiskt kunna välja VSK.


Man har gjort det förr men då var VSK inte det lag man varit det senaste åren. Jag hoppas att SAIK klarar av uppgiften i kväll och att man får välja och då tror jag att man väljer Vänersborg, om dom finns kvar. Annars ligger nog Hammarby nära till hands.


Det kommer inte något blogginlägg efter kvällens match och slutspelsval. Väckarklockan ska ställas på 04.30 för det väntar poolspel i Grängesberg i morgon för SAIK U11/12. Men framåt lördagskväll eller söndag kommer det nog ett nytt. 


Glöm inte ni som gillar statistik att kika in på min statistiksida för elitserien. Som en liten "teaser" inför slutspelet så finns nu den totala poängligan för alla slutspel sedan säsongen 07/08-15/16. Det är hård kamp mellan David Karlsson och Christoffer Edlund där i toppen. Ni hittar sidan här


Presentation


Thomas nu fyllt 40 bloggar om bandy och framförallt SAIK

Länkar

Fråga mig

6 besvarade frågor

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2017
>>>

Följ bloggen

Följ Densvartvita med Blogkeen
Följ Densvartvita med Bloglovin'

Droppnätet


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se