densvartvita bloggen...

Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Thomas Forsberg - 21 december 2017 09:29

Det minst viktiga först. Gårdagens resultat i elitserien. Lika väntade som att julafton infaller på en söndag i år. Kanske lite överraskande att det normalt försvarsstarka Tellus faller ihop och släpper in 10 mål, mot Edsbyn. Och att Motala tillåts göra sex mål på Västerås. Nu gjorde ju grönvita 10 så det blev ingen skräll.


Nu till det viktiga. I’m still alive and kickin. Även om värken i låren, benen, ryggen och naglarna börjar komma krypandes. Gårdagens glöggturnering med det härliga gänget i U12/13 var en mycket trevlig tillställning. Det blev till och med så trevligt att man fick vara med i det vinnande laget. Bara det gör ju att man kan stå ut med träningsvärken i dag.


Tränare Albin hade ordnat med lag och spelschemat. Fyra lag, två lag med barn och två föräldrar lag. Som upplagt för spännande matcher. 8 minuters matcher. Kanske inte låter så farligt i era öron men jag kan försäkra er att om det hade varit längre matcher, hade ni förmodligen inte fått läsa dessa rader…


Själv hamnade jag i lag Vit. Och när tröja nummer 33 var ledig, högg jag direkt. Vet inte om Patrik ”Lappen” Södergren och jag har någon mer gemensam nämnare än att vi har passerat 40-strecket. Troligen inte. Men jag var fast besluten att axla den förre SAIK-legendens nummer. Med minnesbilderna av när han på ett ångloksaktigt sätt tar sig igenom Hammarbys försvar i SM-finalen 2000, klev jag in på isen. Och där slutade alla likheter.


Efter tre tuffa gruppspelsmatcher så stod det klart att det båda föräldrar lagen var klar för final. Vårt lag vann den sista och viktigaste matchen, mot föräldrar lag, Svart.

Finalen blev vansinnigt spännande med högt tempo och finesser. Ja, det var väl en spelare som stod för det kan man säga. Vårt lag hade ju äran att ha Daniel Mossberg med i laget, vilket inte gjorde ont någonstans förstås.


När man sitter på Göransson Arena och tittar på elitseriebandy så förundras man ju över vad spelarna kan göra. Nu var man på samma is och fick se det från riktigt nära håll. Det är nästan löjligt vad enkelt det ser ut när spelare som Mossan tar sig fram på isen. Nu var ju detta ganska långt ifrån elitserietempo men ändå så får man ju en förståelse för hur fort det går och hur skickliga dom är.


Nu slutade finalen 1-1 men eftersom lag vit stod som bortalag i gruppspelsmatchen mot lag svart och vann den med 1-0, avgjorde bortamålsprincipen och därmed så stod det klart att Föräldrar Lag vit var vinnare av Glöggturneringen 2017. Helt i sin ordning kan jag tycka, även om det rådde lite delade meningar om det, kan man säga men jag vet att jag har hört Albin nämnt det som en av reglerna inför turneringen. Han glömde bara bort att informera om det…


Och hur var det då med Södergren-effekten? Ja, två mål blev det i alla fall. Men annars var det nog dåligt med andra likheter. Jo en till. Kommer ni ihåg proppen som Lappen åkte på mot Ted Andersson i 2002 års final? Liknande scener utspelade sig i går då 33:an i vitt skulle vända upp och mötte en vägg i form av Conny (helt schysst ska sägas.). Men till skillnad från det som hände med Lappen, så stod den här 33:an upp. Sen om det var smällen som var lindrigare eller om jag är tuffare, låter jag vara osagt…


Men det kanske viktigaste med den här kvällen var att man fick spela mot barnen och upptäcka vilken utveckling dom har gjort. Kommer ihåg för tre år sedan när vi spelade matcher. Då hängde man med, otränad som man var. I går, lika otränad, fick man slita rejält för att hinna med i styrspelet, som det så vackert heter. Och det bjöds visst på någon tunnel också av grabbarna. Det är jättekul att få följa det här lagets framsteg och när man får chansen på riktigt nära håll, blir det ännu roligare. Det finns en risk att det här var sista säsongen som vi föräldrar kan stå upp mot det här gänget.


Jag vill då passa på att önska alla i detta härliga gäng, spelare, ledare och föräldrar en riktigt God Jul och ett Gott Nytt Bandyår! Ensamma är vi starka. Tillsammans är vi oslagbara!


Och Per Kreij.  Du vet vad jag sa. Ståplats på annandagen. Din röst behövs!


ANNONS
Av Thomas Forsberg - 20 december 2017 00:05

Hur analyserar vi oss igenom detta då? Ja vi kan ju börja med att det inte kommer att bli någon naken chock i Ockelbo vad det gäller dans runt granen med äggtoddy och Don´t stop believing i högtalarna. (se inlägget från i söndags). Detta eftersom publiksiffran stannade under 2000 personer. Det här vadet var nog det säkraste jag gjort. Tyvärr. Nu var vi tydligen 1687 på läktaren. Var vi? Det såg inte så ut och det hördes inte.


Minuterna innan matchen skulle börja satt jag och väntade på att biografchefen skulle komma ut och presentera filmen som vi skulle se. Ungefär den ljudnivån var det, lite godisprassel och så. Och det där med att höra en knappnål falla. Här skulle man hört ett hårstrå falla…


Jamen, gör något åt det själv då, kanske ni då säger. Helt rätt i så fall. Jag är den förste att erkänna att inte jag heller höjde volymen direkt. Men jag rycktes med i den där lugna, tysta tisdagslunken som alla andra verkade ha plockat med sig till arenan och att då mitt i allt, ställa sig upp och vråla, skulle ju störa den familjära stämningen som rådde och det får ju inte hända.


Men jag önskar att jag vore den typen. Typen som bryter mönstret och bara slänger ur sig ”Ge mig ett S”. Eller spontant bara börjar klappa i händerna för att höja stämningen något. Jag önskar att jag vore den typen. Verkligen. Men hur många därute skulle göra det när resten av publiken skulle tycka att man vore tokig? All heder åt den tappra skaran i supporterklubben som försöker emellanåt. Men tyvärr så känns den skaran allt mindre och mindre också.


Göransson Arena ska vara SAIK:s borg. Här ska inga lag komma och tro att man ska sticka upp. Här är det S-märkt bandy som står sig starkast. Ja, man önskar ju att det vore så. Men Göransson Arena och SAIK har liksom aldrig riktigt hittat varandra i sitt stormiga förhållande som varat i snart nio år. Laget står sig starkt år efter år och bjuder på fantastisk bandy. Så produkten är det inget fel på. Men trots hög kvalité på underhållningen, så struntar folket i att komma. 1687 personer är väl ingen jättedålig siffra. Men det var Villa som var motståndare. Det var en toppmatch. Därför tycker jag att jag borde ha fått chansen att dansa runt granen och druckit äggtoddy, även om jag hatar den drinken….


Efter sex hemmamatcher så har SAIK ett snitt på 1228 personer/match. Det räcker till en sjunde plats i publikligan. Som det känns nu så är annandagen räddningsplankan för att vi inte ska få se ett historiskt dåligt publiksnitt i Sandviken. Nu vet jag att det är dåligt på flera håll, så Sandviken är inte själva om detta. Västerås har också ett snitt på 1228, på sju hemmamatcher. Det är minst lika illa.


Inför dagens match kunde man på nätet göra en enkätundersökning i vad man som publik vill ha när man går på bandy i Sandviken. Tio frågor. Bra initiativ. Om det leder till något, vill säga. Tyvärr så tror jag att den enkäten bara gjordes av folk som redan går på bandy. Det är från ”hemmasittarna” man vill ha svaren. Svar som kan leda folket till arenan.


Jag sitter inte på några svar men mycket funderingar dock. Som bandyfrälst är det oerhört frustrerande att blicka ut över mängder med tomma stolar. Är rätt väg att ta bort en långsida med sittande och ersätta med ståplats och därmed också sänka priset till en hundralapp? Ja, kanske. Titta på andra bandyarenor som har det så. Dom har mer folk än vad Sandviken har. Jag skulle kunna tänka mig ståplats i stället. Känner själv att man blir lite bekväm när man sitter ner. Viket också leder till att man har svårt att leva sig in på fullt allvar. Ja kanske det är en väg att gå.


Spela peppande musik alldeles innan avslag kan vara en annan grej som får folk att vakna till. Tycker att introt i år är häftigt och bra. Det borde följas upp med mer peppmusik. Säger inte att det är fel med ”Heja SAIK” men det kanske gick att slänga in något annat ibland. Något som får adrenalinet att börja pumpa. Något som får folk att klappa i gång och känna att det är ganska häftigt att vara på bandy. Nu vet jag att det råder lite motstånd mot ”hockeydängor” i Sandviken. Men vad har vi att förlora på att prova?


Har ni tänkt på vad glöggdoft kan göra för en bandyupplevelse? Det har jag. Jag kan faktiskt associera bandy med glöggdoft. Det är någon sorts bandyromantik över det. Bandy och glögg gifter sig bra ihop. Det är inte så att jag tror på 1000 personer mer på matcher för att det säljs glögg. Nä, jag menar mest för att få in känslan från tiden på Jernvallen in i arenan. För det handlar ju trots allt om att sälja en upplevelse.


Nu känner jag mig som värsta pessimist Ove men jag är faktiskt starkt oroad över hur det är att gå på bandy i Sandviken nu. Jag är inbiten bandyåskådare så mig blir ni inte av med. Men hur blir vi fler och hur höjer vi temperaturen kring matcherna? I dag så tyckte jag nästan synd om spelarna i det båda lagen. Flertalet landslagsstjärnor på isen. Flera lovande spelare som har drömt om att få spela bland det stora och så möts man av en knäpptyst arena.


För det spelades ju faktiskt match också. Och kanske var det för att energin på läktaren lyste med sin frånvaro som SAIK aldrig riktigt lyfte i den här fajten med Villa. När Albin Thomsen kvitterade på hörna till 3-3, kände jag att det var ett resultat som SAIK skulle vara nöjda med. Men en annan junis ville annat. Joel Broberg satte avgörandet i slutminuterna och Villa plockade hem båda poängen. SAIK skapade förvisso mycket lägen men många avslut hamnade utanför ramarna och dom som kom innanför, tog Thimfors hand om oftast.


Jag brukar inte gilla tjafs och bråk på bandyplaner. Tycker det är mer hockey över det. Men när det hettade till två gånger om i slutet av första halvlek, kändes det nästan skönt. Känslor och lite hårda tag. En förhoppning om en energifylld andra halvlek, både på isen och läktarplats, väcktes inombords. Men det stannade vid en förhoppning. När domaren blåste av matchen hade jag inte ens energi att vara förbannad över en förlust. Då är det illa….

ANNONS
Av Thomas Forsberg - 17 december 2017 23:21

En vecka har gått sedan det senaste blogginlägget. Många bandybollar har farit genom luften och längs isen. Elitserien gjorde omstart efter landslagsuppehållet. Med en del överraskande resultat men mest väntade. Ola Grönberg klev av Brobergståget i fredags, av personliga skäl. Effekten har blivit två starka kryss mot Hammarby för Söderhamnslaget. Så nån sorts effekt blev det väl då. Men att det enbart skulle sitta i en tränares roll, har jag svårt att tro. Hoppas att Ola ändå känner att beslutet var rätt och att han mår bäst i det.


Annars så har väl resultaten varit ganska så väntade. Edsbyn har bränt av tre hemmamatcher i rad och utan att förringa Tellus och Kalix som bandylag, så sticker väl 8-2 på VSK ut som det största ”Wow:et”. Mycket imponerande gjort och det rödblåa visar med bestämdhet att guldet från i våras, ska försvaras med både klor och grepar…


Var in till Sandviken i onsdags och såg SAIK-Tellus. En match som började i uppehållsväder men avslutades i snömatch. Onsdagar så brukar mina grabbar träna men då det festades på både skinka, sill och en och annan nubbe i Göransson Arena, så var ju arenan som var tänkt för bandy och framförallt ungdomar, upptagen och med SAIK-match på Jernvallen, blev ju träningarna inställda. Nu fick jag i stället uppleva en elitseriematch i träningstempo. För inte var det något sprudlande och sprakande tempo i den här matchen. Smart spelat av Tellus som kanske med hjälp av vädergudarna, lyckades få ner SAIK i ett tempo som man inte alls ville spela i. Nu var det dock ingen fara på taket för det svartvita. Mossan hittade målet igen efter några mållösa matcher. Edlund hittar ju alltid mål, fyra den här kvällen. Och Berlin han struntar i om det regnar, snöar eller blåser orkanvindar. Han är bäst på plan i alla fall.


553 på läktaren. Ja, vad kan man säga om det? Illa är ett ord. Svagt ett annat. Bedrövligt är ett tredje. Jag har snart gett upp i att försöka få folk att gå på bandy. Kan bara hoppas på en bättring, även om jag har svårt att se det nu. Villa på tisdag. Blir vi över 2000, ska jag dansa runt vår gran endast i förd tomteluva, drickandes äggtoddy och sjunga Don´t stop believing….


Believing gör jag i alla fall på vår framtid. I helgen så var det matcher för både U12 och U13. Det yngre gardet ryckte ut i två träningsmatcher på Jernvallen mot Edsbyn. Och även om det var lite så där råkallt i luften, så var man varm inombords. Grabbarna gjorde två riktigt bra matcher där man vann den första med 3-1. I den andra matchen hamnade man i ett 0-4 underläge och fick väl inte spelet att stämma lika bra som i den första. Men i halvtidsvilan så verkade Albin och det övriga i ledarteamet ha väckt upp grabbarna och det blev en helt annan fart. Efter en ganska så tidig reducering så fortsatte det svartvita att pressa på och det gav också löning. Under det sista tio minuterna gick man i kapp, varav det sista målet gjordes på matchens sista skott, Samuel framspelad av Joel i ett av många fina anfall under matchen. Det här gänget vet inte vad ordet ge upp betyder och det är en viktig ingrediens i att lyckas.


Söndag och nya matcher. U13 for upp till Bollnäs för två cupmatcher mot just Bollnäs och Edsbyn. Joel, Krille och Sondre fick chansen att följa med från det yngre laget. Om det var råkallt på lördagen, så var det smällkallt på söndagen. -12 grader, konstant kändes det som. Men precis som på lördagen så värmde spelet på isen så att man åtminstone tillfälligt kunde glömma bort rimfrosten på ögonlocken och stickande tår. Edsbyn besegrades med 7-4 och efter en spolning av isen så gick man ut och slog Bollnäs med 8-4. Många fina mål producerades och bra spel, i väldigt tuffa förhållanden. Extra plus måste Sondre få som målvakt. Fick stå syssolös många stunder i kylan men när det krävdes så klev han fram med många fina räddningar.

Det två segrarna betydde också att man gick vidare till finalspel, sista helgen i januari. Riktigt häftigt och spännande att se vad man kan göra där.


Sen riktar jag även ett stort grattis till damerna som i lördags vann en viktig match mot Villa med 4-2 hemma på Jernvallen. Lika viktig som skön för det här unga laget där många nu kanske börjar växa in i elitserien. Kul med dessa yngre spelare som tar för sig och Tova Grönoset (född 2003) gjorde mål för andra matchen i rad. En talang som kan bli riktigt bra och viktig i det här nya SAIK-laget som håller på att byggas upp. Nu väntar derby på fredag mot Skutskär på bortaplan. Kan bli en häftig match och kanske mycket folk också. Skulle vara jätteroligt om det blev så.


Med en vecka kvar till julafton så är det precis som vanligt. Allt är inte köpt än. Granen ska in och den 23 december så köper man sista klappen. Och så ska det spelas bandymatcher. På onsdag kanske den viktigaste av alla turneringar avgörs. Nämligen glöggturneringen för SAIK U13/12 där vi föräldrar ska vara deltagande. Har redan träningsvärk…


Hoppas att jag dock klarar mig bättre än vad skridskoslipare och min bloggs främste följare, Peter Nava gjorde. I den glöggturnering som damerna hade under veckan, föll han ju så illa att han fick armen i ett ofrivilligt paket så här i jultider. Ibland är inte hårda klappar önskvärda… Hoppas att du mår bättre nu och en önskan om snabb bättring skickas från mig, i form av en julvits: Varför kunde inte sillen fira jul?

 

Den var inlagd…..


Av Thomas Forsberg - 10 december 2017 22:34

Västanfors IP. Här tog guldhjälten 1997, Anders Jakobsson sina första skär (tror jag). Här har många bandystjärnor fostrats. Ett SM-guld har tagits, 1954. Då slog man Örebro efter omspel. Sven Erik Broberg var nog en viktig kugge i det laget då han gjorde många av lagets mål den säsongen, 12 stycken.


Sedan dess har många bandybollar farit genom luften men guldglansen har liksom aldrig infunnit sig igen. A-laget spelar i Allsvenskan där man efter 8 matcher parkerar på en 12:e plats. Så någon resa uppåt i serierna blir det nog inte detta år heller.


Men strunt samma. Jag tycker att det är härligt att klubbar som Västanfors gnetar på och lever kvar. ”Fläkten”, som man också kallas, ska finnas inom svensk bandy och efter att ha sett föreningens U12 lag, så kan jag säga att hoppet om en fin framtid finns.


Hade aldrig varit till Västanfors IP innan dagens besök. Känns bra för ett bandyhjärta att få ha besökt en klassisk arena och nog kände man lite av historiens vingslag när man gick in genom grindarna och upp på träläktaren. Någon minusgrad i luften och lite lätt snö. Kaffetermosen och en Skogaholmsmacka med skinka på. Då. Just då, kände jag att bandy utomhus faktiskt är rätt ok.


Det var poolspels dags för grabbarna av stål, SAIK U12. En 9 man stark trupp var beredd för fyra matcher. Två mot Tillberga och två mot Västanfors. Grabbarna var laddade och efter att inte ha spelat sedan cupsuccén i Västerås för en månad sedan så ville man nu bara ut på isen och köra.


TB i första matchen. Precis som i Västerås. Och precis som i Västerås så fick målvakten i TB för sig att agera som en vägg. Det var inte samma målvakt som då men tydligen så har man fler duktiga målvakter i förorten till Västerås. Spelade ingen roll var och hur våra försökte inledningsvis. Målvakten stod som Gandalf himself ”You shall not pass…”


 


Och medan han stod emot så passade TB på att göra mål på sitt första läge. Logiskt? Ja, beror på vilka ögon man tittar med kanske…


Men i mot slutet av första halvlek så lyckades Joel hitta vägen förbi den annars omutlige målvakten och spräcka nollan och 1-1 i paus.


I andra så rivstartade SAIK och då hann inte ens målvakten med. Mossan Jr kom igenom två gånger om och förvandlade ställningen till 3-1. August N följde upp med att sätta fyran på ett snyggt genombrott och när sedan Viktor tog sig loss på kanten och avlossade stora kanonen som hade placerat ett smile på Edlunds läppar, så var 5-1 ett faktum. Det blev också slutresultatet.


Kort vila och så match igen. Hemmalaget Västanfors väntade. Och kanske var det så att SAIK var varma i kläder och skridskor, för det gick undan i början. Mossan Jr och Oskar hade lite klapp-klapp spel mellan sig innan Mossan satte 1-0. Minuten senare tog Joel bollen ifrån egen planhalva och susade förbi likt en västanvind och satte läckert 2-0 upp i taket. Erkänner att det målet värmde pappsen lite extra… Oskar följde sedan upp med ett fint mål fram till 3-0 och då hade vi inte ens spelat 8 minuter. Bandygodis all the way…


Men sedan var det som om kraften och orken sinade minut för minut. Och när även oflytet spelade in sin roll i det hela, så var Västanfors inne i matchen igen. 1-3 kom efter ett skott som Wille i målet räddade men bollen gick ut på en våra och tillbaka in i mål. Trisslottsvarning på det målet… Sedan kom också 2-3 alldeles innan slutet av första.


Om 1-3 målet var turligt så var kvitteringen något helt annat. Hörnor på den här nivån brukar sällan rendera i mål. Det struntade nummer 10 i Västanfors fullständigt i. Tror inte det har skjutits en hårdare hörna här sedan Jacke spelade här. En så kallad mörsare rätt upp i taket och vi på sidan var mest glada att ingen av grabbarna fick den på sig. Jisses vilken pärla…


4-3 till Västanfors kom lite senare och nu var det trisslott igen. Frislag som tar på en av våra skridskor och in i mål. Men det är också mål. Kort därefter gör man också 5-3. August N skickar in lite spänning i matchen igen när han gör 5-4 och vi har några bra kvitteringslägen men det blir till slut uddamålsförlust.


Det var tydligt att orken inte fanns riktigt och då passade det ju bra med matpaus innan nästa match. Och det ska jag säga. 30 spänn för en ny grillad hamburgare med allt man ville på, det är bra pris det. Och gott var det. Så gott att det fick bli två…


Dags igen då för match mot TB. I snöfall. Då. Just då kom jag på varför jag gillar att bandy spelas inomhus. Det blev ganska så snabbt svårt att spela men grabbarna gjorde det bra. Så bra att man redan efter 35 sekunder såg till att ta ledningen. August N genom pass av Joel. Sedan blev det ganska så stiltje i chanser. Mycket på grund av snön. Såg ut som grabbarna i båda lagen inte gillade den vita varan som la sig ner på isen.


Plötsligt ur inget så hade TB kvitterat efter att vi tappat bort bollen i närheten av vårt straffområde. Noah som gjorde sin första match som målvakt, var chanslös på den.


Vi replikerade dock snabbt och August N hittade fram med en passning till Joel och återgäldade den passning han fick till 1-0.


Snön fortsatte att ramla ner. Och målen ramlade in, för vår del. Wille som stod i det två första matcherna spelade nu ute och på två minuter såg han till att förvandla 2-1 till 4-1. Joel klämde sig in mellan med 5-1 innan Wille fullbordade sitt hattrick med att göra 6-1. Och sedan fick August N sätta punkt med sjuan.


Grabbarna stred på bra i snövädret och kämpade storstilat och det var riktigt kul att se hur ett S-märkt lag, faktiskt klarade av dåligt väder. (Skrivet med lite glimten i ögat..)


Inför avslutningen mot Västanfors så kördes snön bort och inte vet jag om han i ismaskinen hade någon kontakt med han däruppe men i samma stund så minskade också snöandet.


Med perfekt is så satte det båda lagen full fart. Och det gick undan i början. Vi började med att göra 1-0 (Joel). Avslag och så tog nummer 10 i rött fart och så var det 1-1. Går fort i bandy…


Västanfors gjorde sedan 1-2 och såg kanske lite piggare ut. Men då vaskade vi fram en hörna. Oskar sköt, på ruset men fick tillbaka bollen och då visade han ingen pardon, utan stänkte dit 2-2.


Men det var ju det där med nummer 10. Klassiskt nummer på klassisk is. På en minut i andra halvlek så gjorde han två raider, som innebar två mål och vips 2-4. På slutet kom också 2-5. Men tro inte att grabbarna från viken ger upp så lätt. 3-5 kom på frislag från halva planen. Joel slog nog mest in den för någon att ta ned men den gick i en högre bana och landade i kassen.


Närmare än så kom vi dock inte, 3-5. Men sammantaget så gjorde grabbarna två jämna bra matcher mot ett Västanfors som var skridskostarka och duktiga skyttar.


Sett till hela dagen så gör killarna det väldigt bra. Tätt spelschema med lite vila. Kanske hade det varit bra med 1-2 spelare till för att orka. Men en stark insats är det. Och den utveckling som man gjort den här säsongen. Det syns verkligen att all den skridskoträning man lagt krut på, har börjat betala sig nu. Och med den kommer också spelet. Det var många fina anfall i dag.


Nästa lördag så väntar nytt poolspel. På ny klassisk mark. Skutskärs IP. Bara att pricka av en arena till då i boken, 100 bandyarenor att besöka under livet….


   

Av Thomas Forsberg - 1 december 2017 23:57

Lite så där lagom småfrusen om fötterna är man hemma igen efter en resa till Söderhamn och deras nya hall. En resa som var väl värd dom 116 minuterna i restid och 93 minuter bandy. SAIK visade klass och vann med 6-2 i en match där man på sedvanligt SAIK-manér, pressade musten ur motståndet likt en citronpress gör av en citron. Men inga sura miner, förutom på det Brobergsfolk då som fortfarande väntar på lyftet för sitt lag.


Lyft ja. Det har man däremot fått via sin hall. Snacka om skillnad i allt. Ljuset framförallt. Borta är det där gula lyset som blänkte mot den nästan för jämna blöta isen. Ett ljus som nästan gjort det omöjligt att titta på matcher därifrån, på tv. För det är faktiskt min erfarenhet av Hällåsen. Farsgubben och jag diskuterade det på vägen upp att den enda gången vi hade varit där var för fyra år sedan när jag skrev åt Norrländskan när Kalix var på besök. Alltså före textrobotens tid. Då satt vi i presskuren också så den där blåsten och regnet som Hällåsen varit känt för, upplevde vi inte ens då.


Nästan så man skäms att man inte varit och sett en match när SAIK spelat där. Så nära. Men nu är premiären avklarad och obesegrad är man.


Tillbaka till hallen. En perfekt arena i mina ögon. Alldeles lagom. Man kom nära spelet och tack vare det skarpa ljuset, så såg man också jättebra.

Ska man klaga på något så är det väl att högtalarljudet kanske inte var det bästa. Man fick anstränga sig hårt för att höra vad som sas. Menmen… Säger som Karlsson på taket skulle ha sagt. ”Det är en värdslig sak”…(Har hört honom säga det ett x antal gånger den här veckan då det är nya filmen som sonen Love ska kika på, sisådär fyra-fem gånger per dag…)


Extra roligt var det att se så många svartvita vänner på plats också. En bra bit över hundratalet var det nog och bra stöd till grabbarna på isen. Tänk om det kunde se så ut i Göransson Arena också. Kanske är läge och köra bussresor till hemmamatcherna också…


Bandyn då. SAIK satte tonen ganska tidigt i matchen och Rhenwall i Brobergskassen fick göra flera fina räddningar tidigt. Broberg tätade till bra och en jämn första halvlek slutade 2-2.


I andra så satte dock SAIK upp tempot rejält. Gav utdelning ganska så snabbt via Stadins 2-3 mål. Sen var det aldrig någon fara på taket kändes det som och på tal om taket och Karlsson så kändes det som SAIK-spelarna hade kopplat på propellrarna i pausen för det gick undan när det svartvita susade omkring Brobergsspelarna. Hemmalagets försök med att lyfta mycket, stannade vid just det, försök. SAIK kontrollerade händelserna helt i den andra halvleken och redan vid Teds hörnmål till 2-4, kände jag att detta skulle gå vägen. Och när kanske Gävleborgs största pessimist känner så, ja då förstår ni att det var grislugnt.


SAIK har nu tagit två fina segrar den här veckan och det gör att man kan gå på landslagsuppehåll som serieledare. Såvida inte Västerås slår Broberg på måndag i hängmatchen med 16-0. Men det köper jag ingen dag i veckan att det sker.


SAIK ser ut att ha tagit sig tillbaka till det där spelet som ledde fram till försäsongens framgångar. Man har flyt i spelet och är oerhört tunga när man kommer i anfallsvåg efter anfallsvåg. Försvaret är tätt och kompakt. Ja, det ser helt enkelt bra ut just nu. Nästan lite synd på uppehållet. Men kanske välbehövligt ändå.


Den här omgången var lite av derbyomgången. Samma matcher kommer ju att spelas om 25 dagar, på den klassiska bandydagen. Låt oss hoppas att publiksiffrorna är bättre då. För i dag var det ingen annandags stämpel över dessa matcher. Ändå helt ok siffra i Söderhamn med 1417. Några mil inåt i Hälsingland, i Bollnäs var det 2421. Kanske får 3000 mejl från Bollnäsare om jag kritiserar den siffran men nog hade jag trott på över 3000 i den matchen.


2574 såg Västderbyt mellan Vänersborg-Villa. Hade jag också trott på över 3000. Men den riktigt svaga siffran hämtar vi från Västerås. Endast 1267 personer såg derbyt mellan Västeråslagen. Det tycker jag ligger klart under godkänt nivån. 267 TB-fans och 1000 VSK fans då. Jag kanske kastar skit i hönshuset eller stora stenblock i glashus som saikare, att kritisera dessa siffror men kvällens bandymatcher borde ha lockat så många fler. Är verkligen tv-utbudet så bra en fredagkväll?


Enda matchen som inte hade derbykaraktären, Vetlanda-Motala lockade 932 personer. Vetlandas form borde ha gjort siffran fyrsiffrig.


Resultaten då. Edsbyn vinner mot Bollnäs med 6-3 och det visar väl att Edsbyn är nummer ett i Hälsingland. Studsar tillbaka efter kallduschen i Småland och vinner prestigemötet. Wikblad 2 mål. I Bollnäs får man glädja sig åt att alla anfallare noterades för mål. Alltid något…


Villa vinner igen. Efter fyra tunga matcher med bara en poäng på kontot så fick man nu segerjubla igen. David Karlsson två mål. Kanske skönast ändå för Esplund som verkligen inte haft en lätt comeback. Hade man torskat i kväll, kanske bänken hade varit platsen i nästa match. Eller så inte…

Vänersborg som tagit sig spel och poängmässigt på slutet har nu två raka förluster på hemmaplan. Inga dåliga lag man mött förvisso men för ett lag med redan superkänsligt självförtroende, var det här inte bästa medicinen. Här kanske uppehållet kom lägligt.


Västerås är bäst i stan. Ingen nyhet kanske. Men i år är det verkligen inget snack om det. 11-5 mot TB i kväll cementerar det påståendet och när TB drar på sig två matchstraff också så blir det ju inte lättare för laget som nu kanske måste ringa Pelle Fosshaug och Zocke, om man ska få ihop lag till nästa match. Nä, jag har skrivit det förr men visst luktar det Superallsvenskan om TB.


Vetlanda fortsätter att övertyga. 12-3 på Motala i kväll. Jocke Andersson ÖVERTYGAR å det grövsta. Sex mål från honom i kväll. Jocke är faktiskt bara sex mål efter Edlund i skytteligan nu. Dubbelt småländskt alltså. Det sägs att smålänningar är snåla. Gäller inte med att leverera skyttekungar i alla fall…


Till sist då. VM i fotboll. Tyskland, Mexico och Sydkorea. Ja. Vad säger man om det då? 4 poäng och avancemang, säger jag.

Av Thomas Forsberg - 24 november 2017 21:37

EXTRA EXTRA!!!

Det ryktas om att tusentals flyttfåglar stannat till för övernattning i Sparbanken Arena i Lidköping. Detta då det fanns 2936 fågelholkar i arenan. Fågelholkar som blev till efter att Lidköping råkat ut för en ”Tellusbävning” i 91:a minuten då Jonas Enander sköt 2-3 och satte hela arenan i fågelholksläget. En seger som kan skickas in i historieböckerna som en av elitseriens absolut största skrällar. Kan tänka mig att det kvittras (och tvittras) en hel del i bussen hem till Stockholm. Hatten av för Jordens lag.


Villa verkar ha kommit in i en svagare period, minst sagt. Tre matcher, en poäng. Lite tidigt att börja prata kris kanske men nog tror jag att det blir lite samtal under helgen i gruppen om vad som har hänt. Och nästa onsdag väntar VSK på bortaplan och om en vecka är det derby mot Vänersborg. Det vill nog till att de blåe skakar av sig den här mindre bra veckan fort. Annars kan tabelläget se helt annorlunda ut nästa fredag…


Vänersborg hade mest av spelet i början av matchen mot Broberg. Men hemmagänget gjorde målen. Och innan första 45 så var man också i ledning med 4-0. I andra så fick så Vänersborg utdelning och kröp sakteliga närmare. Men ända i kapp kom man inte. 4-3 slutade matchen till Broberg och efter några mindre bra matcher, kunde nu det gulsvarta jubla igen. Viktig seger för moralen kan jag tänka mig. För Vänersborgs del så får man ta med sig andra halvlekens mål och komma igen. Två hemmamatcher, SAIK och Villa väntar till veckan. Tuffa uppgifter men Vänersborg är ett bättre lag nu än bara för några veckor sedan.


Fall i Sirius såg ut att bli sitt lags fall när han på ett pojklagsmässigt sett slarvade i eget straffområde och Oscar Wikblad snodde bollen och la in 3-1 till Edsbyn. Då hade Sirius haft ett par kvitteringslägen innan.


Men Sirius visade prov på moral och deras Määttä, Teemu, ja bror till Byns guldbröder, reducerade med två minuter kvar. Sen var det dags för nästa pojklagsmisstag. Den här gången var det Svensk i hemmalaget som ville visa sig på den styva linan och göra några Uppsalaiter. Gick så där. Tapp av boll i straffområdet och siste man på bollen blev, ja just det, Teemu Määtää. Släkten är värst och i kväll spelade han i Sirius…


Det var sannerligen ingen brist på spänning i kvällens matcher. Och skrällar fick vi. Jobbigt för lag som Villa och Edsbyn, förstås. Men för bandyn var det bra. Sådana här resultat ger bandyn lite luft och kanske till och med lite media tid. För inte kan väl SVT eller fyran missa detta?


I morgon så åker jag till Edsbyn. Dags för Hugo och hans första poolspel utanför Sandvikens gränser. Fyra matcher i Edsbyarenan väntar. Hugo är laddad till tänderna och jag har plockat fram raggsockor, bandyvantarna och tjockmössan. Nu kör vi SAIK!!

Av Thomas Forsberg - 22 november 2017 22:27

Passade på att ta en skärmdump i efterhand från matchen i Kalix. Mitt julkort är klart. En vintrigare bandyarena än den i Kalix är svår att hitta i november månad och vad är vackrare än jublande SAIK-spelare med på bild? Det var en fantastiskt vacker vy och det är nästan så att jag avundas dig, Sargvakten, för din arbetsplats. Lite långt att pendla förvisso. Men en praoplats kanske man kan få ?

Årets Julkort, någon?


SAIK vann den här matchen med 4-3. Inför matchen så hade jag inga tankar på att jag skulle sitta med huvudvärk och svettiga händer för den här matchen. Nu såg jag bara sista halvtimmen då jag i första halvlek befann mig på ena grabbens träning, i snön som förvandlade Jernvallen till också en julkortsliknande plats. Dock inte lika vackert med Jernverket i bakgrunden…


Det jag såg var ett SAIK som hade ett bollinnehav på runt 82-18 men när man sedan skulle leverera målen, stod en tomtenisse i vägen. På tal om julkort. Svenne Olsson och Stefan Söderholm tycker jag kan kosta på ett porto och skicka Björn Hellman ett kort med en inbjudan till nästa landslagssamling. För tillfället är Hellman den målvakt som gör skillnad för sitt lag i den här serien. Utan Hellman i kassen hade den här matchen varit avgjord långt innan jag började titta. Men vad är det dom säger? En målvakt tillhör också laget.


Om någon hade sagt till mig innan matchen att det skulle bli Kalix som blev första lag att ”nolla” Christoffer Edlund, hade jag bett personen i fråga att vara tyst för alltid. Nu ska jag vara tyst…

(nu gjorde ju en annan Edlund, Hannes mål i alla fall..)


Tyst blev jag för några sekunder i den 87:e minuten då målvakten för dagen i SAIK, Anton Sandsjö höll på att göra en ”Othénare”. Ett skott långt utifrån fastnade i Sandsjös trygga famn men försvann och dök plötsligt upp nedanför honom, på isen, där hungriga Kalixspelare fanns likt vargar efter ett byte. Men den här gången var SAIK-försvaret med och kunde slå bort bollen. Deja vu, var ordet..


Kalix borta betyder i alla fall i SAIK:s bok att det är en match man ska ta två poäng, om man vill hänga med i toppen. Nu tog man dom och även om spelet kanske inte stämde till hundra procent, Kalix hade hyrt in alla Norrbottens bussar och parkerat dom framför en  Björn Hellman som var tomtens raka motsats, tog mer än han gav, så kan man nu sätta sig på planet hem med dom där viktiga poängen. Och det behöver inte alltid vara vackert. Det vackra i kväll var Kalix IP i vinterskrud….


Från övriga matcher….


….Bollnäs och Villa kryssar, 1-1. Men oj, vad nära att Villa hade avgjort i sista minuten. Prytz gör två kanonräddningar och när Tim Persson redan innan han sätter till klubban, ser rubrikerna om matchvinnaren på Sävstaås, dyker kapten Westh upp och tar en för laget i ryggen. Så skapas hjältar. Och för Bollnäs så var det lite av upp på hästryggen igen efter 3-10 mot SAIK.


…..Edsbyn såg ut att promenera i väg mot en enkel seger nere i Motala. Men östgötarna har nog vuxit in i elitseriekostymen nu efter en tung start. Man gav det regerande mästarna en match och var så nära som 3-4 ett tag. Men Edsbyns Jonas Edling satte dock spiken med sitt 3-5, hans tredje för matchen. Edsbyn är stabilt. Som fan, som en doktor sa en gång i tiden….


….Vänersborg har hittat något. Sättet att vinna matcher. I kvällens match mot Tellus så gick man ifrån till 4-0 ganska så tidigt. Tappade sedan till 3-4 på slutet. Hade detta varit i september/oktober, hade nog man tappat en poäng också. Nu gör man inte det. För nu har Vänersborg hittat segervägen. En väg som har lett dom upp till en sjätte plats. Det kryss gladaste laget på jorden, lyckades inte få till sitt femte kryss. Men jag är ändå full av beundran över deras vilja.


…. Vetlanda är ett annat lag som fått smak på segrar. Andra raka kom när man mötte TB i kväll. Segern såg ut att kunna bli enorm efter 37 minuter då det stod 6-1. Men TB hittade tillbaka genom tre mål. Vetlanda kunde dock trycka till gasen igen och siffrorna stannade på 9-5. Vetlanda ger sig in i kampen kring slutspelsstrecket. Det strecket kan TB glömma. Dom har andra streck att rikta in sig på. Och fortsätter förlusterna att radas upp, blir strecket allt tunnare….


Kvällens bandyapplåd skickar jag i väg till den klack som tagit sig till Kalix för att stötta SAIK. Strongt gjort och det var ni som gjorde julkortet fulländat...


Av Thomas Forsberg - 18 november 2017 08:39

SAIK-Bollnäs 10-3. Vi tar det sen. Först så vill jag bara nämna det som skedde innan och i slutet av matchen. Den här matchen tillägnades ju Axel Jonsson, bandyspelare i SAIK som drabbades av cancer och gick bort i april i år. Före matchen så samlades alla spelare vid mitten och bildade en ring för att hedra honom. Samtidigt så berättade Jörgen Jilka en gripande berättelse om hans tid med Axel, bland annat den SM-final som Axel hann spela. U18 finalen 2014 där han också fick göra mål. Och ute på isen den här kvällen stod flera av hans lagkamrater. Jag kan lova er som inte var på plats att då var det många som fick tårar i ögonen. Starkt gjort av dig, Jörgen!


Och så i slutskedet av matchen när båda klackarna tillsammans hyllar Axel med att ropa hans namn i en unison hejaramsa. Det visar att idrotten kan förena människor, oavsett klubbtillhörighet. Vackert gjort, Bollnäs Flames och Sandviken Supporters!


Såg också att insamlingen till barncancerfonden tickade på rejält under matchens gång och just nu så är den upp ca 48 000 kr. Jag beslutade mig för att skänka 10 kr/mål och antal hörnor som det blev i matchen. Det blev ju i alla fall 13 mål och 15 hörnor. Ett litet bidrag kanske kan tyckas men om ni som läser detta gör detsamma, kan vi göra skillnad…

Men glöm inte att kampen fortsätter. Gå in på: https://www.barncancerfonden.se/i-axels-minne

och ge ert stöd i kampen mot cancer.


Nu till matchen då. En match som var spännande i ungefär 30 minuter. Då var ställningen 1-1 efter att Mossan stänkt in en hörna och Aaltonen stulit bollen av Othén. Av alla bandymål jag sett under mina år på läktaren, var nog Bollnäs 1-1 bland det märkligaste. Othén räddar ett skott men tappar bort vad han har bollen. Jag tror ingen visste var den fanns. Jo, kanske den smarte Aaltonen för han dröjde sig kvar framför en vilt letande Othén. Helt plötsligt så trillade bollen ut ur benskydden och Aaltonen kunde bara sno bollen och innan SAIK-försvararna hann fatta vad som hände, var det 1-1. Just då tyckte jag att en blockeringsregel skulle ha funnits i bandy….


Det snöpliga målet tände dock SAIK. För bara minuten efteråt så satte Edlund 2-1 på ett fint lyft av Lusen (av alla…). Kort senare straff och Edlund distinkt fram till 3-1. Och när sedan gästerna är på bjudhumör och ger bort bollen till Mossan, ja då var det 4-1 och rullgardinen inte helt nere men nästan. Daniel Berlin var den som drog ner den när han på sitt speciella och unika ”Berlinsätt” tog sig igenom och trots vita ryggsäckar i form av hans gamla lagkompisar kunde han ändå tråckla in 5-1.


Berlin ja. Om ni trodde att han på något vis skulle vara lite snäll mot sina tidigare lagkamrater, så var ni alla fel ute. Han var överallt i dag och slet för varje isyta. Han såg grymt taggad ut och i mina ögon gör han säsongens absolut bästa match. Berlin är en oerhört professionell bandyspelare som verkligen gör skillnad på det som sker ute på isen och utanför isen. Tror säkert att han efter matchen stod och snackade med grabbarna som han under ett par säsonger hade som kamrater och fortfarande har. Men på isen, handlar det nu om att bära fram SAIK mot nya framgångar.


Andra halvlek så försökte Bollnäs att skrämma upp oss på läktaren genom att göra två mål. Vid ett av dom fick också Per Hellmyrs visa varför han är en världsstjärna. Med en sådan fantastisk precision lägger han ett lyft som Mickelsson får på klubban och kan göra 5-3. Bandygodis.


Men SAIK var starkare i dag. Om Bollnäs två snabba mål skakade till det en aning, så såg Mossan till att lugna ner det med sitt tredje mål, fram till 6-3. Sen var Bollnäs lika chanslös som en chipspåse är på en fredagskväll…..


Efter den ganska så skrala insatsen upp i Edsbyn i onsdagskväll så var det bättre fart på många i SAIK den här kvällen. Berlin är nämnd. Mossberg var bra. Edlund fortsätter ju att göra mål i varje match. 27 mål nu på 7 sju matcher. Snittet för att hota målrekordet 2008, håller ännu. Tycker också att flera av det yngre spelarna som Airisniemi och H. Edlund såg lite rappare ut den här kvällen. Jesper Jansson fortsätter att vara stabil på backen. Nu var Rasmus Forslund uppflyttad på mitten, vilket har skett några gånger den här säsongen. Tycker att det slog väl ut och Jocke Bergman som kommer in på backen, har ju rutinen så det räcker och blir över. Intressant att se om man fortsätter så här nu.


I Bollnäs så kretsar ju mycket kring Hellmyrs. Nu blev ju detta ingen match efter halvtimmen spelad men Per visar ju gång på gång, hur viktig han är för detta Bollnäs. I går saknades också Berglund och Oscar Olsson. Olsson som är avstängd efter matchstraffet på Zinken. Och Nilssons comeback blev inte av. Tunga namn för Bollnäs att ha på sidan. Nu var detta ju blott andra förlusten för laget så jag tror nog ändå att som helhet är man nöjda med inledningen av serien, även om gårdagens smäll naturligtvis sved. Det var tio år sedan Bollnäs släppte in 10 mål mot SAIK på bortais.


För övrigt från omgången hittar vi följande….


….kanske inte utslag på Richterskalan men Tellus poäng uppe i Söderhamn (5-5) gav ändå en liten skakning i Hälsingland. Tellus ska inte underskattas är tydligt. Och jag måste säga att jag är imponerad av detta gäng. Kul att se. Lika imponerad är jag inte av Broberg. Jag undrar om snacket att Broberg ska ta det där steget i år, gör att man backar en aning i stället. Två poäng det tre senaste matcherna skrämmer inga lag.


….Hammarby fortsätter att vinna på Zinken. Bakom 8-3 mot Motala ligger en jämn första halvlek och en andra halvlek som visar varför det båda lagen ligger på olika nivåer i tabellen. Noterbart är att Christoffer Fagerström har vaknat. Tre mål i går och en delad andra plats i skytteligan med 12 mål. Viktigt för Hammarby att klassvärvningen börjar leverera.


….Sirius tog sin andra vinst när man vann bottenmötet mot TB på bortaplan. Avgjorde i första med 4-0 ledning. 6-2 blev det och säkert oerhört sköna poäng för Uppsala-laget. Lika angenämt är det nog inte för Tillberga som ser mer och mer ut som en kandidat till den där sista platsen som ingen vill hamna på. Att man har en tunn trupp där skador har ställt till det, gör ju inte saken bättre. Men krasst nog, så kanske TB 17/18 inte är bättre.


…. Omgångens skräll stod Vänersborg för. Eller var det en skräll? Vänersborg verkar ha hittat rätt i det mörker man famlat i under försäsongen. 3-2 mot Västerås var lagets tredje raka seger. Gruppen Vänersborg verkar må mycket bättre nu och bra harmoni brukar kunna leda till framgångar. För tittar man på spelarmaterialet, så har man ett bra lag.

Västerås första förlust då. Men vad värre var så drabbades Martin Landström av en hjärnskakning vilket förmodligen sätter honom ur spel, åtminstone i en match. Otäckt med sådana smällar.


…. 2225. Det var högsta publiknoteringen. Och den hittade vi i Sandviken, faktiskt. Glädjande för oss svartvita att kunna få vara i topp en gång. Fast än en gång så måste jag bara få yttra mig om biljetterna och platser. På den fria läktaren där man inte behöver boka en speciell plats, var det i går och som så många gånger förr, mest folk på. Det måste ju säga något om hur man vill ha det när man går på bandy i Sandviken. Man vill het enkelt köpa sig en plats och slå sig ner var man vill. Jag vet att jag tjatat om detta förr, inte bara en utan femtio gånger. Men tänk på det i alla fall, SAIK….


…. Inte från elitserien men väl från ett hårt satsande lag. AIK vann premiären i division 1 östra i går med 5-3 borta mot Helenelund. Med spelare som Rinat Shamsutov, Pär Törnberg, Johan Willes. Mikael Nilsson mfl, så har man siktet inställt på att vinna och gå upp i Allsvenskan. Visst bör det finnas stora möjligheter till det. Men gårdagens match visade nog ändå att man inte bara kan ställa ut spelare med rutin från SM-finaler och tro att man vinner allt.


SAIK Dam spelar i dag sina andra match. Efter storförlusten mot Kareby förra helgen så är det nu Västerås borta som gäller. Snacka om tuff inledning av serien att få möta förra säsongens finallag. Det bir så klart tufft för det unga SAIK-laget att åka till Västerås. Hoppas att tjejerna ser möjligheter i stället för hinder i den här matchen. Det brukar bli så mycket enklare då. Ni har inget att förlora. Det är bara att ut och köra.

SAIK U20 samt U18 spelar i dag hemmamatcher i sina respektive serier. Båda mot Vetlanda. Så fick ni inte nog med bandy i går, finns det möjligheter till dosering även i dag.


Ha en fin lördag mina vänner!

Presentation


Thomas nu fyllt 43 bloggar om bandy och framförallt SAIK

Länkar

Fråga mig

9 besvarade frågor

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Kalender

Ti On To Fr
      1 2
3
4
5
6
7 8
9
10 11
12
13
14
15 16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2018
>>>

Följ bloggen

Följ densvartvita bloggen... med Blogkeen
Följ densvartvita bloggen... med Bloglovin'

Droppnätet


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se