Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Thomas Forsberg - 15 mars 2016 13:08

I besvikelsens stund efter att SAIK åkt ur i semifinalen så satte jag mig för att titta på måndagens hockeymatch mellan Djurgården och Brynäs. Den tredje åttondelsfinalen och helt avgörande också. Det var då det kom till mig. Tanken som ni nu ska få grunna på.


Kan det vara något att införa åttondelsfinal även i bandy? Eller är det som att svära i kyrkan att föreslå något dylikt? Och skulle det vara genomförbart? Ja, om ni frågar mig.


Årets sluttabell skulle med Play-in formatet sett ut som följande:


1 Västerås

2 Villa

3 Bollnäs

4 SAIK

5 Vetlanda

6 Hammarby

                                                  

                                    

7 Edsbyn

8 Vänersborg

9 Broberg

10 Kungälv

                                                  

                                    

11 Kalix

12 TB

13 Sirius

14 Gripen


Detta skulle i så fall leda till att åttondelsfinalerna skulle ha spelats mellan Edsbyn-Kungälv och Vänersborg-Broberg. I bäst av två med UEFA-regler (bortamål) eller tre matcher? Ja det är också en fråga…


Västerås skulle då få möta det lag i åttondelsfinal som hade sämst placering i serien och Villa fick ta det bäst placerade.


Det övriga kvartsfinalerna skulle med hockeyns sätt bli då Bollnäs-Hammarby och SAIK-Vetlanda. SAIK skulle också då hamna på VSK:s sida medan Bollnäs hamnat på Villasidan. Ingen skillnad mot för i år då, så för SAIK:s del hade kanske resultatet blivit likadant, om man ska se det lite enögt…


Men vad skulle vinningen bli i detta mer än att två lag till fick spela slutspel? Ja, mer streckstrider och mer att kämpa om. Man skulle ju kunna lägga till ett streck i bottenskiktet också. Att lag 11-12 spelat färdigt och 13-14 går till kval.


Det som försvinner är ju lagens möjligheter till att välja men jag vet inte om det är något man behöver krampaktigt bita sig fast i. Jag tror faktiskt att detta skulle kunna leda till en tätare spänning i elitserien där nerven finns kvar ända fram till omgång 26.


Det har spelats åttondelsfinaler i bandyns slutspel tidigare. Faktiskt från säsongen 1987/88 och fram till det att elitserien kom till, 2007. Så bandyn var faktiskt före på bollen här, jämfört med hockeybockeyn…


Många kanske ser detta som ett steg tillbaka i utvecklandet av bandyn. Men jag tycker inte det. Och jag ska göra mig dum och skicka idén till bandyförbundet. Kanske inte går att genomföra i det snaraste men det kan vara viktigt för dom på förbundet att se att människor vill vara med och jobba för att bandyn ska växa sig starkare som varumärke och detta kanske kan vara ett led i detta. Vet inte, var som sagt var bara en tanke och det kan mycket väl bli som för han från Sundbyberg i Lorry. Ni vet han som kommer med nya ideér till patentverket. ”Tänkte inte på d….” Men jag tar risken!


   


ANNONS
Av Thomas Forsberg - 14 mars 2016 00:14

VARNING! Detta inlägg kan upplevas som väldigt långt. Ni som redan nu känner att ni inte har tiden eller orken så kan jag berätta för er att SAIK förlorade den avgörande semifinalen med 8-4 mot VSK och missar därmed finalen i år. Över och slut….

För er som vill veta lite mer. Fortsätt läs....

Game, set and match.

Man skulle kunna jämföra den här semifinalserien med en tennis match mellan Björn Borg och John Mc Enroe när det begav sig. Stenhård fight hela vägen. Raseriutbrott och en fruktansvärd spänning och ett avgörande i femte set. Där jag ett tag hade hoppet om att SAIK skulle kunna ta det till tiebreak. Men då plockade VSK fram sitt servess i form av Patrik Sjöström. Backen som skjuter hårdare än vad en häst sparkar ibland. Två hörnmål och tre straffar senare så blev det till slut en ganska så enkel seger för Västerås och finalen den 19 mars spelas därmed mellan det två V-lagen, ettan och tvåan i tabellen. Grattis till den tredje raka finalen då, VSK. Men att sträcka mig så pass långt att jag önskar er lycka till, tänker jag inte göra. I stället skickas lycka till hälsningen längre söderut och hoppas att den kan bringa Villa sitt första och efterlängtade guld. Jag vet att det kan tolkas som att jag är en dålig förlorare och vet ni vad. I dag är jag det. Den här semifinalserien plockade fram den sämsta sidan ur mig och det kommer att ta lång tid att smälta. Kanske släpper när nästa säsong börjar.


Klubbat och klart

För första gången sedan 2010 så kan vi nu som SAIK-are alltså göra bokslut på säsongen innan den sista matchen. Sviten stannade på 5 raka finaler med 3 SM-guld. Kanske låter löjligt att man är besviken just nu då med alla dessa finaler bakom sig. Men det är ju så. Det var då och nu är nu och till en final vill ju alla tillbaka till. Spelare, ledare och fans. Men nu blir det inte så och så här med ganska många timmar efter det att Patrik Sjöström skoningslöst satte sitt femte mål i matchen, har tankarna i alla fall hunnit samlats en aning. VSK är över fem matcher starkare. Man har en bredare bänk som gör att man kan vila på sina bästa spelare lite mer. Och precis som 2010 så är det egentligen en klubba som spökar till det för SAIK. Då var det Linus Petterssons kastade klubba som ledde fram till straffen som Bollnäs satte. I år var det tyvärr en ful butt-ending i match tre som grusade finaldrömmen. För jag är övertygad om att med Daniel Mossberg på isen, hade det här slutat annorlunda och framförallt så hade det slutat i fredags med jublande hemmafans.


Men att ge Mossan skulden tänker jag inte göra. Han om någon är nog besviken och ångerfull just nu. Om han fick göra om den där sekvensen i straffområdet, skulle han göra det direkt.


Samtidigt ska sägas att när det väl kom till avgörandet i dag så hade man verkligen inte studsarna med sig. Edlund prickar stolpen. VSK gör minst tre mål som är rena rama flaxen. Det var Ted Bergströms mål. Men å andra sidan så är det väl det han är bra på. Att lukta sig till målchanser. SAIK hade en väg in i matchen vid 4-5 med kvarten kvar. Då togs åter ett felbeslut som ledde fram till 4-6. Sådana felbeslut fäller till slut avgörandet.


Tänker inte vandra in så mycket mer på den här matchen. SAIK orkade helt enkelt inte att mobilisera krafterna tillräckligt mycket och när man inte satte en enda hörna, fick man heller ingen gratis energi. Med tanke på allt som skett under det här slutspelet med tappad 2-0 ledning mot Hammarby som man sedan redde upp. Priset för det fick man dock betala i den här serien. Hjärnskakning på Edlund och Forslund. En stukad fot på Edlund. Blindtarmsoperation för EP. Ja, ni hör ju själva. Klart vi ska vara stolta ändå över våra stålmän. Riktigt stolta.


SAIK 2016 - Filmen som aldrig blev riktigt klar

Sett över hela säsongen så har det nästan varit som att sitta och titta på en långfilm som man inte fattar handlingen i. Inledningen med final i World Cup följdes upp av en mycket stabil seriestart där man öste in mål och såg i det närmaste oslagbara ut. Det var vackert och njutfullt och titta.


Sedan kom matchen mot Tillberga borta och en överraskande förlust. Följdes upp av kryss mot Hammarby och  sedan överkörd av Villa hemma. Det var trist och ledsamt.


Sedan tillbaka på vägen igen. Förvisso mot svagare motstånd men segrarna kom i alla fall, tre stycken. Så var det glatt och trevligt igen.

Sedan var det dags för VSK hemma. 4-0 efter 35 minuters totalbandy. När den filmen var slut stod det 6-9 på tavlan. Vad hände?


Ja och så här såg i stort sett hela elitserien ut och det utmynnande i en fjärde plats i serien. Ett tveklöst misslyckande om man spelar i SAIK Bandy. Och redan där borde man ju ha förstått att det här skulle bli svårt att gå hela vägen. För sedan 2007 då elitserien kom till så har det bara en gång skett att ett fjärde placerat lag nått final. Västerås gjorde det 2014.


Men när man trodde att filmen var på väg mot ett jobbigt och alltför tidigt slut, lyckades man hitta manuset igen och rollerna till spelarna. Även rekvisita som ett par nya skridskor till Patrik Nilsson. Kan inte släppa tanken på om han hade bytt tidigare. Då hade tabellen sett annorlunda ut.


I två raka matcher förvandlade man Hammarby till statister och skulle i den tredje matchen servera publiken i Göransson Arena en grand final och välbehövlig vila. Men i stället så drabbades man av energitorsk likt en Roy Andersson film och Bajen sprattlade till. Och inte bara en gång. För i solskenet på Zinken blev det ingen solskenshistoria heller och helt plötsligt så var det 2-2 i matcher och ingen fattade något.


Avslutningen blev då en rysare med avgörande match i Göransson. En rysare som till slut blev en promenad i vilken park som helst och semifinal för 22:a året i rad.


Vilda Västern bandy

Pang. Tjoff. Baam. Uppvaknandet från segeryran efter kvartsfinalen blev lika hårt som en snöpärla mitt i ansiktet. 11-3 till VSK och rullgardiner, persienner och allt som går att dra ner. ”Det här blir 3-0 i matcher till VSK” Ja, nog fanns tanken där hos många, eller hur?


Pang. Pang.Pang Fort Göransson Arena försvarades med glans när SAIK tog gruvlig revansch och vann med 12-4 och Patrik Nilsson och Christoffer Edlund avlossade sina bössor så att Clintan hade blivit avundsjuk.


Stormningen av ABB Arena. Händelsen med Mossan och Jansson kanske är det som kommer att finnas med i historieböckerna. Men när SAIK stormade ABB Arenas is under andra halvlek, bör också finnas med. När SAIK sköljde över VSK så att den annars så stabile och säkre Bergwall kastade in vantarna och viftade med vit flagg.


Bakhållet i Göransson Arena. En minst sagt stormig och rörig fredag avslutades med att SAIK verkade ha fått vatten i piporna och sköt lösa skott. Så lösa att t o m Andreas Bergwall kunde ta dom och när Simon Jansson verkade älska att bli hatad blev slutet grönvitt.


Sista duellen. Den har vi varit inne på och för oss svartvita blev det som bekant ett olyckligt slut där Patrik Sjöström drog snabbare än Lucky Luke och sköt sönder drömmar av guld.


Recension

”Inledningen lovade gott. Men någonstans efter vägen tappade filmen fart och finess och det roliga delarna blev till en obegriplig sörja som gjorde att man tappade intresset för fortsättningen. Den tog sig dock mot slutet och bjöd på en hel del oväntade vändningar där man slets mellan hopp, förtvivlan, skratt och gråt. Det konstiga slutet drar dock ner helhetsintrycket av filmen. Jag ger filmen SAIK 2016 en 4:a av 5 möjliga.”


 

Var tar det vägen nu?

Spelar man i SAIK så är man inte nöjd med att åka ut i en femte semifinal. Det tror jag det står i kontrakten och på väggarna i Göransson Arena faktiskt. Men nu är vi där och för första gången sedan 2010 så spelas finalen utan SAIK som ena parten. Många i bandysverige är säkert överlyckliga nu och börjar fantisera i väg om publiksiffror runt 30 000 på Tele 2 nästa lördag. Det tror jag inte det blir. Det kommer säkert att bli fler än det var förra året, 15877. Annars vore det konstigt. Nä, jag tror att vi kommer att landa runt 20 000. Biljettpriserna är fortfarande väldigt höga och när ett av lagen inte är Hammarby, då hamnar vi strax runt 20000. Fint så ändå.


Men hur ska då SAIK ta sig tillbaka till Tele 2? Ja, genom att vinna semifinalen nästa år givetvis och det tror jag att man gör om man är redo för lite förändringar i sitt sätt att spela.


Länge har SAIK varit en ledande klubb i sättet att spela bandy. Titta på Villa som för några år sedan började snegla på hur SAIK spelade. Nu har man ”Mr SAIK” i klubben och det har gett resultat. Det har dock gjort att Sandviken själva har blivit lite sönderlästa många gånger och nu kanske det är läge att ta nästa kliv. Kanske inte ut i det okända men åtminstone lite på sökandets stig. Ett sökande som bör ta sin början i nytt på ledarsidan.


Anders Jakobsson och Thony Lindqvist är aktade namn i klubben. Man har gjort fantastiskt arbete med SAIK i flera olika omgångar och vunnit det som går att vinna. Man vet vad man får. Men jag skulle vilja veta vad man KAN få med nya röster.


Men vilken/vilka skulle det vara då? Det finns många bra tränare därute som skulle offra rätt mycket för att få chansen att träna SAIK. En med initialerna MB är väl ledig nu? Och hur sugen är SO? Vad gör FB nuförtiden? Ni som är bandykunniga räknar nog ut vilka jag menar….


På spelarsidan så är det ju flertalet som har kontrakt som går ut efter den här säsongen. Patrik Nilsson, Linus Pettersson, Niklas Gälman, Joakim Bergman, Abbe Bodin och Daniel Bäck är namnen. Det är ingen vild gissning att tro att minst hälften av dessa kanske har andra adresser nästa säsong.


Patrik gör ju ett strålande slutspel och är i mitt tycke den kanske piggaste spelaren under semifinalspelet. Men hur ser han på en fortsättning där anfallsbesättningen är som den är?


Linus har mig veterligen inte stängt ryssdörren och dyker det upp ett bud, kan den äventyrslystne Lusen mycket väl försvinna österut.


Gälman har väl kanske inte haft den ultimata sejouren i klubben med trasslet med övergången från Kalix och skador i olika omgångar. Gillar Niklas skarpt men har väl kanske inte blivit det där offensiva vapnet från kanten som många hade hoppats på.


Jocke blir nog SAIK trogen om känslorna blir besvarade.


Abbe har kanske dock lite att fundera på. Fick inledningen av säsongen sönderhackad av skada och kom aldrig riktigt tillbaka för att utmana Falk om första handskarna. Och med Falks storspel den här säsongen, kanske Abbe känner att han måste i väg för att utvecklas vidare.


Daniel Bäck kan inte ha fått många rubriker genom åren. Men han borde ha fått några. Han gör det där som man ska göra, utan att glänsa men inte heller chansa. En stabil spelare som kan användas på flera platser i laget. Jag ser gärna att Bäck blir kvar.


Vad kan då tänkas vara på väg in? Den där tröjan jag skrev om i tidigare inlägg som skulle dammas av, är rätt intressant. Frågan är bara hur sanningshalten är i det? Finns något med kontraktsbunden med i den bilden. Vilket nummer är det då? Ja, gissa på. Jag säger inget förrän dammet har borstats bort.


En annan tröja jag gärna ser användas nästa säsong är den med en 8 på ryggen. Erik Säfström spelar just nu en viktig roll i Neftyanik och det ryska slutspelet. Har han fått smak för proffslivet eller lockar hemmet och tryggheten? Jag hoppas på det sistnämnda.


Att man inom SAIK rustar för att komma tillbaka och sätta sig på tronen igen, har jag all anledning att tro. Det man måste då göra är kanske ett svårt vägval. Ska man satsa på det talangfulla juniorerna man har eller ska man bredda på seniorsidan? Det första kan leda till att framgångarna får vänta lite grann medan det andra kan leda till en ny final 2017.


Med detta inlägg så får jag tacka er alla som varit in på bloggen under säsongen och läst. Det var lite sisådär i början men tog sig mot slutet, precis som för SAIK. Det har varit ett nöje att få delge er lite tankar och funderingar kring den här sporten som är så fantastiskt härlig att få ta del av.


Av naturliga skäl så kommer inläggen att minska nu. Men jag kommer nog att slänga in något då och då, bara för att jäklas lite. Uppslag finns det gott om och efter finalen börjar ju säsongen som får alla klubbdirektörer och fans att må illa av. Silly Season. Där tänkte jag föröka hänga med lite och snappa upp sånt som sprids.


Och kom ihåg att fortsätta stödja Facebookgruppen, Bandy tillbaka till TV4. Tillsammans kan vi göra skillnad och se till att vår sport får den uppmärksamhet den är värd. Att SVT inte direktsänder VSK-SAIK i en femte avgörande semifinal, är tyvärr bara ett bevis på att man inte tar sporten på allvar.


God natt Sverige. En ny vecka ligger framför er. Ta vara på den. Den kommer aldrig tillbaka….

ANNONS
Av Thomas Forsberg - 13 mars 2016 00:27

1980 skedde ett av historiens största idrottsmirakel. Det sovjetiska landslaget i ishockey med den fruktade första femman var storfavoriter till att vinna OS-guldet i Lake Placid. Det fanns inga landslag som kunde mäta sig med den styrka och skicklighet som Tichonovs mannar hade. Tills man stötte på USA. Ett lag bestående av unga spelare som lirade college och amatörhockey. USA vann matchen med 4-3 och kunde senare också lägga vantarna på guldet. Nästan 40 år senare så pratas det fortfarande om den där matchen som döptes till Miracle on ice och det blev till och med film av det.


En film kommer det med största sannolikhet inte att bli om SAIK vinner mot Västerås i den femte semifinalen. Två minuter i Sportspegeln kanske det kan bli om inte det har varit något mer intressantare som kanske SM i bridge eller något, förstås…


Kanske väl drastiskt att dra parallell med en av världens största idrottsskrällar då SAIK en gång visat att man kan vinna i Västerås och dessutom med stora siffror. Men förutsättningarna är något annorlunda sedan matchen i onsdags och därför jag ändå gör liknelsen.


Vi som följer den här matchserien vet ju hur det ser ut och jag tror faktiskt att även den som inte är speciellt intresserad av bandy, (hur man nu inte kan vara det…) har följt händelserna sedan i onsdags. Behöver ju därför inte heller gå in på detaljerna utan fokuserar på det som komma ska. Det ska avgöras helt enkelt i morgon och SAIK står inför en stor utmaning och jag ska nu förklara varför.


Historiken

Sedan semifinalspelet börjades avgöras i bäst av fem matcher, säsongen 2000/01, har sammanlagt sju matchserier gått till fem matcher. I fem av dom så har hemmalaget dragit det längsta strået. Bollnäs (2010) var det första laget som lyckades som bortalag att vinna och det har ju vi som är svartvita smärtsamma minnesbilder av, som trots efter sex år ibland kan hemsöka ens drömmar. Linus Petterssons kastade klubba och straffen som förvandlade Göransson Arena till ett orangeblått hav. Själv satt jag i trappan vid pressläktaren vid tillfället med huvudet i händerna och hörde Bollnäsarnas vilda jubel. Det var en hemsk kväll, tro mig…


Gladare var man ju vid det andra tillfället som ett bortalag lyckades med bedriften. Det var ju SAIK som gjorde det då. 2013 mot Villa. Precis som nu så hade SAIK spelat till sig matchboll till den fjärde semifinalen som man hade på hemmaplan. Men lyckades inte damma in den utan det blev liksom nät och ut. Så det var bara att åka ner till Lidköping och försöka vinna igen det. Och efter 2-2 i halvtid, går man ut och fullkomligen kör över Villa i den andra och vinner matchen med 7-2.


Men för övrigt då så har hemmaplan spelat väldigt avgörande roll. SAIK har förresten varit inblandad i hela sex av dom här sju serierna med två vinnande utgångar.

Kort och gott. Historiken talar för VSK.


Matchens förutsättningar

När denna semifinalserie inleddes för lite mer än en vecka sedan var förutsättningarna likartade i lagen. Under en ganska guppig väg så har det förändrats och det har blivit till det sämre för SAIK. Först försvann Linus Forslund i den andra matchen. Sedan såg Mossberg till att försvinna i den fjärde efter det som skedde i tredje matchen. Och vips så var bänken enbart juniorspelare.


I Västerås befarades det att Simon Jansson hade spelat klart. Men på något vis så klarar visst den grabben av smärta precis lika bra som vilken stålman som helst. Något fick han med sig från sejuoren i SAIK i alla fall… Och när sedan DN (Disciplinnämnden) valde att inte ens pröva ”Nilsson-gate”, så stod VSK lika starka som tidigare.

Kort och orättvist. Förutsättningarna talar för VSK.

Lagens kondition

VSK spelade tre kvartsfinaler. SAIK spelade fem. VSK går runt på många fler spelare. SAIK går på få. Känslan är att dom fem kvartsfinalerna mot Hammarby börjar komma i kapp SAIK på allvar nu. Även om VSK också såg ganska slitna ut i gårdagens match, så var det inget mot vad det svartvita kämpade med.

Kort och jobbigt: Fördel VSK.


Nu låter det ju som om jag totalsågar SAIK:s alla möjligheter till att vinna den här matchen. Och ja. Ska jag vara ärlig så har jag svårt att se hur man ska klara av det. Det är lite för mycket parametrar som gör att chanserna till en ny final är små. MEN… Det ska spelas om det och kunde collegegrabbarna i USA vinna, kan stålmännen från Sandviken också göra det….


Hur då?

Spela smart och energisparande. Våga. Hårt jobb. Tur. Fyra viktiga delar som måste sitta. I fredags så fixade man inte alla dom bitarna. Det var tre ramträffar. Man var inte tillräckligt noggranna när man gick fram och släppte därför ytorna fria för skridskostarka VSK-are och framförallt så orkade man inte stå upp hela matchen då man gick väldigt hårt på få spelare. Här skulle jag vilja se att man vågar chansa mer med framförallt Hannes som i alla fall har varit med lite i hetluften den här säsongen med starka inhopp mot Hammarby bland annat.


Det är inget Mount Everest man ska ta sig uppför. Det är inga övermänniskor på andra sidan. Att slå VSK på bortais har gjorts förr och kan göras igen. Det gäller bara att ha den rätta tron och att spelarna inte är så dum att dom läser den mest pessimistiska bandybloggen i Sverige…


För även om det verkar som jag har kastat klubban i sjön, så har ni hela mitt stöd och tro på att ni kan göra det här. Det är som det sägs: Ensamma är vi starka. Tillsammans är vi oslagbara!


Efter alla turer med hjärnskakningar, spruckna(?) revben, anmälningar, sandlådor och disciplinnämnder står vi nu framför avgörandet. VSK eller SAIK ska ställas mot Villa Lidköping kommande lördag. Och efter en häftig upplevelse på Göransson Arena med över 3400 åskådade där känslorna var ”all over the place” ett tag och man nästan kände Jernvallens magiska ande vilande över matchen, kommer nu avslutningen i ABB Arena. Hur mycket folk blir det? 5 eller 6000? Det är nästan så att man skulle vilja vara där. Men det blir bandypuls för mig. Det är nog bäst för min puls….


Må bästa lag vinna!

 

Av Thomas Forsberg - 11 mars 2016 23:42

Ok. Vi tar det direkt så får vi det överstökat. Västerås kvitterade matchserien till 2-2 via 8-4 borta mot SAIK och det var inget snack om saken att det var en rättvis seger där VSK var tunga igen. Andreas Bergwall glömde bort att han är 41 år gammal och storspelade som han brukar kunna göra.

Nu blir det en femte och avgörande match i Västerås på söndag. Jag tar min pessimistiska inställning, som är mig mest naturlig och hävdar att om SAIK vinner den matchen och går till final, ska jag packa en ryggsäck med förnödenheter och börjar promenera mot Tele2 Arena tidigt torsdag morgon. Nån som hänger på?


Jag brukar få positiva kommentarer om att jag brukar skriva välnyanserat och se med båda ögonen på matcher. Det är ju roligt. Men här vill jag bara varna er som tror att detta inlägg kommer att följa den tråden. Ni kan sluta läsa här. För nu ska jag grotta ner mig i sandlådan som bandyförbundet och Ted Andersson b la, hävdar att SAIK sitter i. Jag tar härmed spaden och kastar det första lasset sand och struntar fullständigt i konsekvenserna.


Simon Jansson. I onsdags kväll lät det som att Västerås sjukhus behövde flyga in ett par nya revben för transplantation. Och fan vet om man inte gjorde det. För av den skada som Jansson ådrog sig i onsdags, såg inte jag mer än att han kanske tappade bollen oftare än han brukar och att han bytte fler gånger. Men resten såg då ut att vara Simon Jansson i ganska god form. Och likt den nagel i ögat på VSK-arna som Mossberg blev med sitt mål och assist i andra halvleken i förra matchen, blev sexan i VSK det i dag.  Målskytt till 0-1. Dirigenten bakom 1-3. Och fortsatt dominant i andra halvlek. Ganska bra gjort med spruckna revben. Luktar inte lika gott som revbensspjäll den här historien direkt….

(Och JA, jag fördömer fortfarande Mossbergs tilltag om ni undrar..)


Disciplinnämnden. Ett gäng som träffas lite då och då för att bedöma förseelser inom bandysporten. Och i dag så tog man beslut om att straffa och fria på samma gång. Mossans straff på fyra matcher är inte bara långt utan jäkligt hårt. Och när man sedan väljer att fria Nilssons tackling mot huvudet, ja då tar jag hela hinken med sand och kastar i riktning mot bandyförbundet. Hoppas ni kan få ihop till ett sandslott fast det handlar nog mer om ett luftslott… Utan att gå några händelser i förväg så känns det som att SAIK:s finaldrömmar grusades av några män i kostymer i eftermiddag. Gubbar med spade och hink….


Västerås SK. När jag började gå på bandy var den första läxan jag fick lära mig att VSK är det värsta laget som finns. Det var bara så och ska vara så om man hejar på SAIK. Och länge var det också min känsla. Men med åren så släppte det där och i takt med att Västerås tappade lite mark i toppen ett tag, föll det liksom lite i dvala. Men nu har den där känslan sakta börjat krypa tillbaka igen och nu är man etta igen på ”The shitlist”.


Om man kunde fokusera på att spela bra bandy, som man kan göra. Men när armarna åker rätt ut som stora väderkvarnar så fort man får ett domslut emot sig och Joneby kan snacka i 99 minuter varje match, utan att bli utvisad, ja då sjunker det här laget i mina ögon. Och när så Ted Andersson blandar sig i diskussionen om anmälningarna och hävdar att det är beklämmande av SAIK att göra anmälan, gör jag som Uggla: lägger en pizza och går ut…..


Samme Ted som i 2002 års final skickade Patrik Södergren i isen så att han fick minnesförlust innan baksmällan som SM-gulds firandet gav det året. Långsint och dålig förlorare? Ja, kanske men också förbannat trött på glappande munskydd i grönvitt….


Rätt så befriande att få ösa ur sig besvikelsen som man fick med sig från Göransson Arena denna kväll. Men om jag ska försöka hitta tillbaka till någorlunda nyanserat igen så var det ju så att i dag räckte och kanske framförallt orkade inte SAIK upp till den nivå som krävs för att slå VSK. Det fanns bitar som var lovande men när både målramen (3 gånger) och muren Bergwall stod i vägen, rann det sista av hoppet ur nävarna hos dom svartvita. Edlunds missade friläge vid 4-6 är såklart blytungt men frågan är om man hade mäktat med att vända det här ändå? Tillåt mig tvivla, så sant som jag heter Thomas….


Med en juniorbänk klarar man inte att matcha lag som VSK. Det kan inget lag. Det kan man inte räkna med. Och att det var orken som tröt sista halvtimmen syntes klart. Man tappade höjden i sitt försvarsspel och lät lokomotiv som Folkesson, Joneby och Jansson formligen trycka ner det svartvita i knät på Martin, som också han inte riktigt kom upp i samma standard som tidigare.


Speeden hos EP och Chrille fanns där men falnade ju längre matchen gick och framförallt Edlund hamnade i allt för mycket ”söka hörna lägen” och där vill jag inte ha honom. Han kom aldrig i något bra läge i dag. Hämmad av skadad fot? Ja, kanske. Sen saknades ju naturligtvis Mossan och hans förmågor med passningar och genom åkningar. Men där har ju han lite att skylla sig själv, om man säger så…  Patrik Nilsson tycker jag var den som såg piggast ut i SAIK. Tänk om karln hade hittat rätt skridskor i december. Då kanske SAIK hade haft den där femte matchen på hemmaplan….


Nu hoppas jag att Linus kan spela på söndag. Det fanns tecken på att han skulle kunna testa i dag men tydligen så gick det inte. Det är snudd på ett måste på söndag om det överhuvudtaget ska finnas en chans till att störa VSK.


Jag hade en vision om att efter matchen, åka hem i glädjens rus och sätta mig vid datorn och boka biljetter till Tele2 nästa lördag. Nu blir det till att surfa in på bandypuls och köpa match för 89 kr. En match jag helst av allt sluppit köpa. Men även om jag har lika stor tro på att SAIK kan fixa det här, som en dagslända ser möjligheten att överleva i två dagar, måste man väl se matchen. 17.00 på söndag är det visst som gäller.


Fick ett sms sent på kvällen som gav mig ett ljus i det grönvita mörkret. Ett tröjnummer som inte använts på ett tag i SAIK ska tydligen plockas ner från vinden och dammas av. Vem? Fritt fram att gissa…


Magnus Muhrén. Ja, vad ska man säga? Med sitt avgörande 3-2 mål i mot Bollnäs såg han till att Lidköping kommer att vara folktomt nästa lördag. Villa till final med 3-1 i matcher. Och vi som trodde att hans perfekta slut var 2014 då han tog SM-guldet med SAIK. Men inte då. Magnus vill mer och nu har han chansen att bli historisk. Att ta Villas första guld någonsin. Och chanserna till det anser jag är väldigt stora. Villa har något extra den här säsongen. Det där man saknat tidigare säsonger. Klokheten. Modet och framförallt kunnandet. Jag håller Villa som favoriter till SM-guldet, oavsett vilka man nu möter och jag tror ju inte att det gör speciellt ont i Villaspelarna att VSK och SAIK ska dansa en holmgång till på söndag. Stort grattis till Villa och finalplatsen!


Med sand i ögonen efter en hel dag i sandlådan ska jag nu gå Sandman (John Blund) till mötes. Drömmar om Stockholm nästa lördag förvandlas till mardrömmar om revben, glappande munskydd och dansande gurkor. Jag borde ha förstått att när jag vakna i morse så var den här dagen förstörd….

Av Thomas Forsberg - 11 mars 2016 13:44

 

Bandyförbundet ger sin syn på saken.....


Bandyförbundet kallar det sandlåda. Twitter håller på att brinna upp av alla twittrande människor som vill ge sin syn på saken. Klockan går och timmarna blir till minuter som förvandlas till sekunder. Aldrig har väl en fredag känts så lång. Här kan man snacka om Långfredag….


Nu vet vi i alla fall att Daniel Mossberg inte kommer till spel. 4 matchers avstängning blev det för slaget mot Janssons revben i onsdags och så här med svaret i handen så hade jag nog tyvärr ställt in mig på en avstängning, men 4 matcher… och när dessutom Jonas Nilsson klarar sig helt efter att ha sänt Forslund till sjuksängen med hjärnskakning, blir domen ännu hårdare.  Även om jag absolut inte försvarar det Daniel gjorde, så kan jag inte annat än att tycka lite synd om honom också. För det här är inte det spelet som han pysslar med egentligen. Kalla det stridens hetta eller vad ni vill och tyvärr så blev hans felbeslut kostsamt för honom och SAIK. 


Och det gäller även i Jonas Nilssons fall. Säkert inte heller med mening att skada men tyvärr så blev det så ändå och när man inom bandyförbundets vackra väggar har betonat att tacklingar som sker mot huvudet ska beivras, blir domen knepig att ta in.


Något säger mig att denna soppa inte är färdigrörd. Den är aningen besk för tillfället… och man kan ju inte undgå att fundera på hur utslaget hade blivit om SAIK hade anmält Nilsson i måndags. Hade bandyförbundet sett annorlunda på saken då? Sandlådenivå pratade Wennerholm om i tidningen angående den motanmälan SAIK gjorde. Nu känns det som det är han som sitter med spaden i näven….


Men nu gäller det för SAIK att så snabbt som möjligt lägga detta till handlingarna och inte låta det påverka uppladdningen. Det finns tillräckligt med kraft i det här laget för att slå VSK utan Mossberg. Det blir lite ommöblering och klurande fram till matchstart. Nu verkar det ju som om varken Linus eller Hannes kan vara med i kväll, vilket är väldigt synd. Tror att en sådan som Hannes hade kunna kommit in perfekt i kväll. Lite som en joker. Åter igen. Stefan Söderholm. Finns han tillgänglig?....


Sen får vi hoppas att Martin Falk fortsätter att överglänsa den mer rutinerade Bergwall. Ett par snabba mål i början skulle vara en fin medicin.


Vi vet är att klockan 19.00 i Göransson Arena kommer det att koka. Det finns risk för att vaktmästarna måste köra kylaggregaten för fulla spjäll då smältningsrisken är hög. Biljetterna går åt snabbare än vad smöret smälter i Sahara och med den 12:e spelaren, kan SAIK lyfta sig, trots det vingklippta läget...


Allt detta har byggts upp under tre matcher där den första var en aning avslagen och inte så het. Match nummer 2 steg temperaturen dels för att SAIK studsade tillbaka och gav VSK en riktigt käftpropp, resultatmässigt. VSK svarade dock med att bokstavligen knocka Forslund. Där började brasan få fart. I match nummer tre i samband med Mossbergs tilltag på Jansson, var det som att promenera fram med bensindunken till brasan och elden kom lös. I kväll känns det tryggt att brandkåren finns på plats för nu är det öppna lågor….


Jag har nött och nött om att matcherna har karaktär av det som skedde på 90-talet och början av 2000-talet. Det fortsätter jag med för nu är det riktigt upp piskad stämning som råder. Jag är glad att jag heter Forsberg och sitter på läktaren och inte Fager som ska hålla dessa vilda bandyspelare i schack. Mycket kommer att hänga på Fager om hur kvällens match kommer att utvecklas. Minns inte om Fager var med på ”ute-tiden” men om han var det, så minns han nog hur det kunde låta från läktarna även hos dom i regel tystlåtna sandviksborna. Så kommer det att låta i kväll. Back to the 90´s….


Finns ingen anledning egentligen att grotta ner sig i det här läget nu. Jag vill bara fokusera på det sportsliga. Jag vill se två av sveriges mest klassiska lag göra upp om det på ett schysst och ärligt sätt. Jag vill se vackra bandymål. Jag vill ha spänning, fast i måttlig dos. För mycket klarar inte min ”mars-mage”… Och till sist vill jag stå där strax innan 21 i kväll och ge det svartvita stålmännen hyllningar för den 6:e raka finalen. Det är det jag vill med den här matchen. Jag vill inte att det ska ha avgjorts vid ett skrivbord…..


När herren skapade människan från topp till tå, han missa bara en sak, hjärtat skulle vara svart med vita ränder på, för då slutar det aldrig slå!”

Av Thomas Forsberg - 9 mars 2016 22:42

I normala fall efter att ha slagit den största antagonisten inom bandyn, VSK med 9-4 på bortais skulle alla dessa rader jag skriver i detta inlägg handla om ren och skär glädje över den bandyn som SAIK visade upp i över stort sett 90 minuter den här matchen. Hur Patrik Nilsson verkar trivas igen, 3 mål i kväll. Christoffer Edlund visar en vilja av stål när han med någon typ av fotskada spelar hela matchen och bidrar med uppoffrande spel och mål. Hur Ted Haraldsson och Niklas Gälman bara fortsätter att utveckla sitt halvspel. Martin Falk visar en form som påminner om den förra säsongen och hur hela det defensiva arbetet verkar funka igen i lagmaskinen från västra Gästrikland. I normala fall ja. Men den här segern fick något av en fadd eftersmak som jag har svårt att skölja ner.


Det är naturligtvis situationen med Simon Janssons uttåg ur matchen jag syftar på. Jag såg inte först vad som hände ska jag vara ärlig och säga och det gjorde nog inte dom dryga 4600 på läktaren (bra publiksiffra förresten) Men när repriserna rullade på tvn, såg man vad som hände och det var inte snyggt. Det är alltså Daniel Mossbergs klubba som används till helt annat än det han ska göra, dribbla och vara så där magiskt bra. I den här situationen sätter han in en spearing i Janssons rygg eller sida och får på så vis Simon i däck. I däck för resten av matchen. Ja, förmodligen för resten av slutspelet.


Har ju på den här sidan varit rent ut sagt uppretad på den situation som hände i söndags med Linus Forslund då han däckades av Nilsson. Har yrkat på videogranskning i fallet och till och med bett Fager besöka en optiker. Känns som i kväll håller jag tyst i det ärendet. Det Mossberg gör på Jansson är inget annat än fult och det står jag för.


Ska dock erkänna att efter Janssons mycket läckra mål fram till 2-1 så svor och sa jag högt att ”Kan ingen stoppa den där karln”? Nu var det inte på det här sättet jag ville att man skulle göra det…


Jag hoppas att Simon återhämtar sig snabbt och att det inte är ett sprucket revben som det pratas om. Men att han ska vara tillbaka i den här semifinalserien har jag svårt att se. Trist när spelare sätts ur spel av fula grejer som den i dag och i söndags.


Samtidigt som detta påverkade VSK väldigt mycket så måste man ju ändå se till den prestationen som SAIK gör i den andra halvleken. Det är snudd på den perfekta halvleken. Man bestämmer sig bara för att ta hand om taktpinnen och sedan går allt väldigt fort. Påminner mycket om den 5:e semifinalen 2013 mot Villa på bortaplan där man också efter ett 2-2 läge i halvlek sedan bara går ut i den andra och fullkomligen klär av hemmaspelarna ända in på kroppen. Samma typ av spel och inställning och naturligtvis även utdelning på sina chanser. För ett tag i den här matchens andra halvlek var det vinst varje gång.


Andreas Bergwall må vara en av Sveriges genom tiderna bästa målvakt och dryga 40 år gammal håller han än. Men visst måste man ändå börja undra nu hur det står till efter 21 baklänges mål på 180 minuter. Det kan ju aldrig ha hänt förr. Just nu leder ungdomen Falk klart över veteran Bergwall. Men är det något Andreas Bergwall kan, är det att resa sig på nio. Han kan mycket väl spika igen kassen på söndag och helt plötsligt så har vi en femte match på söndag. Att ”The man behind the mask” ska göra tre plattmatcher i rad har jag svårt att tro.


Men med Patrik Nilsson i dom bästa skridskorna han någonsin åkt i och i en uppåtgående trend, kommer det att ramla in en eller annan boll på fredag. Och Edlund sviker ju aldrig. Erik Pettersson verkar ha kommit över sviterna av sin blindtarm. Så visst kommer Bergwall och det övriga i VSK-försvaret att få jobba hårt även på fredag för att freda sig.


Hur är det då med Edlund och hans fot? Är det inte huvudet så är det något annat. Tydligen ramlade han ihop på uppvärmningen och tog sig åt ena foten, enligt kommentatorerna på bandypuls. Det var ju inget man såg och under matchen syntes det inte. Men tydligen var han lite hämmad. Och skulle det visa sig vara en fotskada där, blir det ju helt andra förutsättningar på fredag.


Många kommer nog säkert att diskutera om hur den här matchen sett ut om inte det där med Jansson hade hänt. Jag tror inte det hade någon avgörande roll i dag, faktiskt. Jag fick ganska tidigt in i matchen känslan av att SAIK hade koll på läget. Naturligtvis så hade VSK haft en annan tyngd med Simon på isen men det hade man i söndags och då var också SAIK det klart bättre laget, precis som i dag. När SAIK får dom här delarna i spelet att fungera, då räcker inte många lag till. Man blir väldigt tunga att stå emot och när man sedan även neutraliserar Folkessons tunga åkningar, styr bort Holmbergs ytor och passningsvägar och får bort Nilsson och Bergström från returer i straffområdet, ja då har VSK inget att sätta emot.


Men nu är det bara att släppa detta så fort som möjligt. Att nu börja vandra i väg i tankar som hamnar på 19 mars och en vårdag i Stockholm, kan lätt förvandlas till en gråmulen söndag i Västerås och en femte och avgörande semifinal. SAIK får nog räkna med ett oerhört taggat och revanschsuget VSK på fredag och det blir nog full gas direkt. SAIK måste ner på jorden omgående och börja fokusera på det som ska ske på fredag. Förhoppningsvis med massor av folk på plats.


Har ju beskrivit denna serie som ett lite av hur det var förr mellan dessa två lag. Heta känslor på både isen och utanför. Matchen i dag fortsatte bara i den andan och nu väntar alltså en fredagsmatch. Kan inte bli mer klassiskt än så. Hoppas bara att det blir en bra stämning, både på och utanför isen.


I den andra semifinalen så är det Villa som har kopplat ett grepp via 7-3 mot Bollnäs i kväll och det gör nu att Villa på fredag kan ta sig till final. Vilket jag också tror att man gör. Det känns som att man har mer krut kvar i kroppen och med lite smartare spel än sist på Sävstaås, tror jag man vinner.


Nu ska jag köpa biljett till fredag. Gör det ni med och ta med en kompis så gör vi alla tillsammans ett ärligt försök och fylla arenan!

Av Thomas Forsberg - 8 mars 2016 21:28

"Såg ni inte målet? Skulle ha gått till Specsavers" Så brukar det låta i högtalarna på Göransson Arena när SAIK spelar och den obligatoriska reklamen för optikerkedjan körs . (Det finns även andra optiker, ska sägas...)


"Såg du inte tacklingen? Skulle ha gått till Specsavers" Det rådet ger jag till Roland Fager. Helt gratis också. För hur han kan missa situationen där Linus Forslund träffas av Jonas Nilssons axel i slutskedet av matchen, är för mig inget annat än obegripligt när man ser bilderna. Titta själv.

Ett solklart fall för Specsavers.....


Tyvärr så innebar den här smällen att Linus Forslund missar matchen i morgon och förmodligen även den på söndagen, medan VSK-spelaren kan spela. Nu anklagar jag absolut inte Nilsson för att ha gjort det medvetet, verkligen inte, då han inte är känd för att spela över gränsen och det syntes också på tv-bilderna att han inte var speciellt bekväm i situationen när Linus leddes av isen. Men oavsett vem och hur det gick till så måste sådana tacklingar få konsekvenser och det blev ju faktiskt inte ens utvisning.


Frånvaron av Linus spetsas nu även till då även hans tänkta ersättare, Hannes Edlund inte kan spela i morgon. Det kommer att finnas gott om plats på bänken hos SAIK i morgon. Undrar om man har skrivit in Dino som tillgänglig spelare?


Tillgänglig gjordes Magnus Muhrén i Villa. Efter skadan på Tim Persson fattade man beslutet att skriva in Muhrén som spelare och sedan 12 februari så utför han sina magiska nummer på isen igen och för alla bandyvänner är det ju fantastiskt att få se nummer 13 igen.


Men nu är Tim Persson tillbaka igen, rekordsnabbt och spelsugen. Enligt han själv vill han in i hetluften på en gång och att han skulle tillföra något i Villas spel, råder det inget tvivel om. Men frågan är om han får spela? Hur resonerar man nu i Villa? Finns säkert plats för både Muhrén och Persson men det innebär ju samtidigt att någon annan kommer att få lämna plats.  Om Tim känner sig redo för match nu, kommer Muhrén självmant ställa sig åt sidan då igen? Med tanke på hans vinnarmentalitet och vad han kan tillföra, nej.  Ja det är inte alltid lätt med angenäma problem....


Hursomhelst så blir det spännande i morgon och jag tror att Villa ändå kniper den här tredje matchen och gör det ganska komfortabelt, säg 5-2.


I Västerås tänker jag inte ens våga mig på att tippa. Det man kan slå fast är väl att det inte stannar under 10 mål i alla fall. Allt annat vore en praktskräll. Frågan är bara hur målen fördelas...




Av Thomas Forsberg - 7 mars 2016 12:05

15-15. Det är varken siffror från ett game i tennis eller halvtidsresultat i handboll. Nä, det är antalet gjorda mål mellan SAIK och Västerås efter 180 (plus tillägg) minuters semifinalbandy. Helt sjukt egentligen men ändå inte. Det fanns med i ritningarna att det skulle göras mycket mål i dom här matcherna. Men 11-3 och 12-4 som slutresultat. Nä, det trodde nog ingen. Men 1-1 i matcher har vi nu i alla fall.


Länge har vi som varit med och upplevt bandyslutspel och följt dessa två giganter, väntat på att det skulle hetta till mellan dom igen. Precis som det var på Jernvallen och Rocklundas tid. Ni kommer väl ihåg hur det kunde låta på och utanför isarna i Sandviken och Västerås på 80 och 90-talen. Det var hett, hetare än en normal dag i Sinai öknen.


Per Fosshaug drog bara han 5-600 extra människor till Jernvallen. Alla ville ju vara på plats när bandyns riktige Dr Jekyll and Mr Hyde kom till stan för att glappa med munskyddet, slå briljanta passningar och få hjärnsläpp på samma gång. Kryddat med hårdföra backar i SAIK som bara älskade att åka runt och reta upp nummer 20.

Det var bokstavligen krig när dessa två lag möttes under många år. Är vi där igen nu?


Ja kanske. Munskydden glappar igen på flera håll. Det delas ut tjuvsmällar och domaren är avskydd i båda lägren. Det ventileras ord som inte är lämpliga att skriva. Och kanske framförallt, det blir häftig bandy.


Att studsa tillbaka efter 3-11 är inte det lättaste kanske men SAIK visade med gårdagens match att man har manskap till det. Man plockade fram essen ur rockärmarna och la upp korten på bordet. VSK provade vid några tillfällen att syna men när Bergwall vid 8-3, såg mest ut att tänka på vad han skulle äta på bussen hem, var potten SAIK:s.


Det var fart. Det var fläkt och bestämdhet som avgjorde matchen till SAIK:s fördel och man kan ju inte annat än undra varför det här spelet inte har spelats under stora delar av säsongen. När SAIK får i gång sitt passningsspel, både i djupet och sidled, är det inte många lag som kan matcha. Tycker att man fick se klara brister i VSK i går där det egentligen bara var Simon Jansson som stod upp och hade intentionerna att störa SAIK.


Nu står vi där med 1-1 i matcher och det efter två konstiga sådana. Det här är ju egentligen två lag som kanske skulle ha spelat två matcher nu som gått till förlängning, för så jämna är dom. I stället så har det varit två uppvisningar. Blir aldrig riktigt klok på den här sporten och det kanske är därför man tycker om den.


Om SAIK lyckades ruska av sig sin förlust så kommer nog VSK klara av det också. Men tror ändå att SAIK lyckades sända ut en signal om att man inte kommer att ge sig så lätt i den här serien. VSK fick nog en del att tänka på, rent försvarsmässigt men även offensivt där jag tycker man inte alls lyckades komma upp i någon högre nivå i går. Matchen på onsdag blir precis som alla tredje matcher i en sådan här serie, väldigt viktig. Kan SAIK ”stjäla” den, skaffar man ju sig ett drömläge. Samtidigt som man ska veta att VSK besitter kraften att sedan åka upp till Sandviken och ta en fjärde match.


Om SAIK hade fått kriga till sig segern i går, hade jag varit mer säker på att VSK skulle ta matchen på onsdag. Nu vet jag faktiskt inte. Om SAIK kan spela på den här nivån, måste VSK upp i en högre nivå än den som gjorde dom till seriesegrare.


Kort om det smällar som delades ut i går då. Förutom dom mer sedvanliga krockarna SAIK-spelare emellan så var det ju tre andra smällar som fastnade på näthinnan. Simon Janssons smäll på Edlund i första tyckte jag i går var en ren pååkning. Men efter att ha sett reprisbilder i dag, så är det nog mest en kampsituation där bollen finns med i bilden. Sen är det ju olyckligt att det blir en träff mot huvudet på Christoffer som har fått sin beskärda delar av smällar nu.


Mossbergs hantering av Bergström kanske kunde ha renderat i en utvisning då armen är högt uppe men samtidigt så är det ingen armbåge med i situationen. Svårbedömd.


Men däremot när Linus Forslund rasar i isen efter Jonas Nilssons behandling, tycker jag att domaren borde ha åtminstone visat av Nilsson och kanske t o m för resten av matchen. Tycker att det är onödigt att med 10 minuter kvar och stort underläge, ta den tacklingen faktiskt. Nu var det väl inte meningen att det skulle leda till att Forslunds säsong kanske tog slut där på mittlinjen, då Jonas Nilsson inte är en ful spelare till vardags. Men i frustation över laget och ens egna insats kanske förnuftet fick stå tillbaka den här gången. Väldigt olyckligt att det hände i alla fall och i hockey så hade man nog tittat på videogranskning efteråt och tagit ett beslut om matchavstängning. Nu kommer det inte att ske då detta är bandy och där har jag svårt att tro att man kommer ta till det. Det är bara hoppas för Linus och SAIK:s vidkommande att han snart är på benen igen och kan bidra. Till en final, kanske….


Måste ju bara nämna några ord om den andra semifinalen också där Bollnäs efter makalös dramatik också såg till att kvittera i serien. När Villa gick fram till 4-7 var väl känslan att vaktmästaren på Sävstaås kunde slå av aggregaten på kvällen. Men det vägrade Bollnäs att köpa och när Hellmyrs slog in 8-7 i förlängningen, står det klart att det blir en dans till på Sävstaås. Och även om Villa stundtals visade klass så visade man också typiska Villa-drag i försvarsspelet när man blev satta under press. Dom har ju blivit hyllade under säsongen för sitt försvarsagerande men det ”gamla spöket” lever kvar.


Det som talar för Villa är att man såg piggare ut. Bollnäs fem matcher mot Edsbyn har nog satt sina spår och det vill nog till att man lyckas hitta några reservkrafter att peta in i Berlin och Hellmyrs om resan till Stockholm den 19 mars ska bli möjlig. Bollnäs chans till att klara detta ligger i att vinna nu på onsdag.


Slutligen så vill jag bara förtydliga vikten av att TV 4 får ta hand om bandysändningarna igen. Ok att man nu från SVT sände helt plötsligt två matcher i rad. Det är ju bra. Men kvalitet är också ett krav. Att sitta och lyssna på Jonas Holgerssons spekulationer om hur pass illa skadad Hellmyrs är och så vidare och så vidare… Och när sedan studiokvinnan på något sätt försöker att klämma fram ur nämnde spelaren att han är skadad, då blir det ju nästan parodi. Hade varit roligt om Per hade typ sagt att han spelade med krossat knä och bruten fot men det går ganska bra ändå. Det hade blivit bra tv det. Nä, in och signa upp er på Facebookgruppen: Bandyn tillbaka på TV4.


Presentation


Thomas nu fyllt 40 bloggar om bandy och framförallt SAIK

Länkar

Fråga mig

6 besvarade frågor

Tidigare år

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2017
>>>

Följ bloggen

Följ Densvartvita med Blogkeen
Följ Densvartvita med Bloglovin'

Droppnätet


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se