densvartvita bloggen...

Inlägg publicerade under kategorin Bandy

Av Thomas Forsberg - Onsdag 25 okt 13:08

I mitten av vårt rike så har det bildats en bandytriangel. Inte lika farlig som den nere i Bermuda kanske men visst kommer lag utanför den här triangeln att få problem att styra hem poängen här. I Västerås så finns klassiska VSK som tillsammans med Tillberga är Västmanlands flaggskepp i den högsta serien. Åtta mil österut så finns Uppsala med Sirius. Och åter igen huvudstaden för SM-finalen efter en fyra års ”utlåning” till Stockholm. Den sista delen i triangeln ligger då i Stockholm och Zinken är hemmet för både Hammarby och Tellus. Fem lag med olika ambitioner med årets serie. Men alla vill nog kanske ändå titulera sig som Mittrikets mästare.


Hammarby

Det här kan bli en intressant säsong för Söderns bröder. En bra försäsong har lagt grunden till något som kan bli väldigt bra. World Cup insatsen är av hög klass där det kändes som att flertalet av spelarna fått någon typ av nytändning. Tränarparet Pasjkin och Karlsson förfogar över ett skridskostarkt manskap där några nyförvärv har satt lite extra färg. Lebedev som kom från Tillberga tycker jag nästan var den bästa ryska spelaren, sett till hans betydelse för sitt lag, under förra årets ryska satsning som gjordes i några lag. Och det man såg i World Cup antydde att hans utveckling inte kommer att bli sämre i Hammarby.


Ilja Grachev vann skytteligan i gruppspelet under WC. Skadade sig oturligt i kvartsfinalen mot Edsbyn och väntas få vila ett tag. Tungt för honom och Hammarby förstås men nu verkar det ”bara” handla om en stukad fot så någon längre frånvaro verkar det inte finnas risk för. Grachev visade att han har både bra skott och som alla ryssar, bra skridskoåkning. Det gör Grachev till en kandidat att hamna ganska så högt upp i skytteligan.


Däremot så anser jag att Fagerström har en del kvar att plocka fram. Dagarna i Sandviken så tycker jag att han inte syntes till så mycket som man kanske tycker att han borde göra. Men det är en ny klubb och ett annat sätt att spela på som Christoffer måste få tid att sätta sig in i. Jag skrev i ett tidigare inlägg att för Hammarby handlar det om att ”Bajenisera” Fagerström så att man kan ta del av hans kunnande. Det kommer att ge Hammarby en extra tyngd framåt.


Sen har man i stort sätt samma lag där spelare som Giljam, Sundin och Pizzone kommer att bli väldigt viktiga. Och man har kanske också en av seriens absoluta toppmålvakter i Patrik Hedberg. Han kommer att avgöra många täta matcher.


Hammarby har lag för topp fyra. Jag sätter dom som tvåa.


Tellus

Jordens lag som dom lite fyndigt kallas och på tal om lustigt så möter man ju Sirius i ”Galaxderby” i premiären. En match som länge var hotad av isproblem men ska vara löst nu. Annars hade man suttit med skägget i brevlådan, på tal om Tellus beryktade skägglirare.


Tellus överraskade nog många förra säsongen genom att med minimal budget, en ganska så tunt meriterad trupp och dåliga träningsförhållanden, klara sig kvar i elitserien. Det visar på en moral i det här laget som är nog så viktig som duktiga bandyspelare. Man har som sagt inga storstjärnor men med vilja så kan man ibland göra saker man kanske inte trodde var möjligt. Poängen mot Hammarby i det första stockholmsderbyt på åratal, var förmodligen säsongens höjdpunkt frånsett kvalet som räddade laget kvar.


Men hur kommer säsong två gå då? Alltid den svåraste av säsonger för ett lag som var nykomlingar året före. Man har värvat in ganska många nya namn. Inga som sticker ut direkt men Tobias Björklund från Bollnäs har ju i alla fall rutinen av att ha spelat i ett topplag.

På minussidan och det ganska så rejält så har ju målvakten Kimmo Kyllönen lämnat för spel i Vänersborg. Kimmo var en stark orsak till att Tellus även i år kan benämna sig som elitserielag. Han räddade kvar laget i många matcher och framförallt i kvalet. Vet för lite om det målvakter man har nu men att matcha Kyllönens klass, blir svårt. Det gör att övriga laget måste upp ett par snäpp.


Spelare som nämnde Tobias Björklund, Anders Persson, Jonas Enander, Aksel Örn Ekblom och försvarsjätten med seriens våldsammaste skägg, Martin Krigh kommer bli jätteviktiga för Tellus.


Jag tror att det blir ännu en kvalfylld säsong för Tellus. Man har tillräckligt bra lag för att undvika den där sista platsen men inte mer. Placering 13 blir det för mig.


Sirius

Norrut så hittar vi då Sirius. Ett lag som jag i dagsläget har jättesvårt att placera och det tror jag faktiskt att man har själva också. Efter några tunga år så har nu tron på det blåsvarta laget ökat. Nu pratar man nästan om slutspel igen, även om man väljer att prata lågmält om det.


Såg Sirius i Sandviken för några veckor sedan och tycker att det ser ganska så intressant ut. Matchade SAIK i en halvlek åtminstone. Försvarsmässigt så kommer man att stå sig bra. Det är den där sista tredjedelen som kan bli tuff. Nu har man förvisso värvat in ganska så bra namn framåt i Kalle Mårtensson, Jimi Heinonen och Janne Rintala. Och tillsammans med Markus Kumpuoja så har man offensiv som många andra lag saknar. Men det här är ändå spelare som inte tar plats i dom bättre lagen så frågan är om deras målfabrikation kommer att räcka för att ge Uppsala en slutspelsplats, i så fall den första sedan 2011. Jag ställer mig en aning tveksam till det.


Det är ändå roligt att det snackas om Sirius igen. Man är ju ett klassiskt bandylag och med det faktum att man ”vann tillbaka” SM-finalen till Studenternas, så kanske laget får en skjuts framåt av bara det. Som jag var inne på så kommer lagen man möter att möta ett kompakt försvar där man nog får ägna några extra timmar i taktikgenomgången för hur man ska trassla sig förbi den blåsvarta muren. Och man besitter även en duktig målvakt i Henrik Kjellson som ibland kan göra väldiga toppmatcher.


Lars Fall blir en viktig kugge. Man kanske inte kommer att stå och Fall(a) med honom men att han betyder mycket är inget man kan bortse från. En spelare som vet hur man slår dom där precisa passningarna. Har sedan elitserien började 2007 stått för inte mindre än 149 målgivande passningar, vilket placerar honom på topp 10 listan.


Precis som jag inledde med så har jag väldigt svårt att placera Sirius men ska jag ge mig på en vild gissning så tror jag att Sirius kommer precis bakom det åtta lag som tar sig till slutspel. Placering 9 alltså.


Västerås SK

Mesta mästarna VSK. Finns inte så mycket att tillägga på det kanske. Laget som är fruktat att möta. Laget som när man får allt att stämma är i det närmaste oslagbara med sin kraft och tyngd. Men hur är det egentligen ställt just nu? World Cup insatsen lämnade en hel del frågetecken efter sig. Frågetecken som måste ha rätats ut till smygpremiären mot Bollnäs.


En stabil insats i Svenska Cupen som ledde till final mot SAIK följdes upp av en minst sagt skakig World Cup. Inte en seger. En poäng inspelad i en betydelselös match mot Vetlanda och avresa från Sandviken minst ett dygn före man hade kalkylerat med. Nu hade man redan innan den turneringen skadebekymmer och det blev ju inte bättre av att Mikael Olsson fick kliva av redan i första matchen. Nu verkar den skadan vara av den lindrigare arten men däremot så seglade det upp en ny skada. Simon Jansson är handskadad och missar premiären. Simon personifierar VSK:s sätt att spela bandy. Med fart och kraft. Att han nu missar åtminstone inledningen gör att man blir flera procent svagare.


Läste någonstans att det andra lagen kanske har läst sönder VSK-spelet. Ja, så kanske det är men det tror jag är det minsta som bekymrar tränare Carlsson i det här läget. Oavsett hur mycket det andra lagen har läst på om VSK, så ligger nog inte problemet där. Problemet ligger i att VSK just nu saknar kraften att spela den bandy man vill. Får man tillbaka det i laget, spelar det ingen roll att man är en ”öppen bok”. Då blir man i alla fall väldigt svårstoppad.


Men vem ska göra målen? Det är en fråga som jag ställer mig i alla fall. Man har inte den där pålitliga 40-målsskytten i laget nu. Jonas Nilsson som slutade inför den här säsongen kanske inte var någon superstjärna men han gjorde dom där målen. Dom där typiska VSK-baljorna som man som motståndare vet kommer att komma. Stenhårt inspel från kanten och på Nilssons klubba och in i mål. Har ingen vetenskaplig statistik på hur många sådana mål man gör per säsong men det är fullt tillräckligt för att hålla VSK i toppen av serien, år efter år. Nilssons 266 mål sedan elitseriestarten 2007 är inget man skrattar bort direkt.


Klart att Västerås kommer att vara med och slåss om det bästa platserna även i år. Det har man lag för. Med ständigt unge Bergwall längst bak som ibland kan växa ut till ett monster för motståndarna, så behöver inte VSK göra allt för många mål för att vinna matcher. Rutin finns det i överflöd i försvarslinjen också även om några av dom spelarna inte har Bergwalls gener som gör dom yngre för varje år. Tobias Holmberg är en spelare som kan avgöra matcher. Har han en bra dag brukar VSK ha en bra dag.


Det gäller att få det sjukskrivna spelarna friska och behålla alla så under säsongen. Då kommer VSK att bli tunga att stå emot. Men mitt tips är ändå att mesta mästarna kommer att hamna utanför topp 4. En sjätteplats är mitt tips.


Tillberga

Lillebror i stan. Lillebror som förra säsongen morskade upp sig och vann ett av derbyna. Den hittills största framgången i lagets historia skulle jag vilja påstå.


Förra säsongens poängskörd, 19 poäng var en tangering från säsongen 2010/11 då man plockade ihop lika många poäng. 19 poäng räcker dock max till att man får en kvalplats. För att Tillberga ska bli det andra laget i staden att spela slutspel, så måste man nog öka på den där poängskörden med kanske 10 poäng, för så mycket har dom senaste säsongerna krävts för att få vara med och leka med det stora grabbarna. Har TB dom kvalitéerna? Nej skulle jag vilja påstå. Varför då, undrar kanske Zocke med flera?


Så här är det. Tillberga kan i sina bästa stunder spöka till det för flera av det bättre lagen. Minns förra året då man innan jul hade gett både Hammarby, Edsbyn och Västerås pisk. Men man hade samtidigt också ramlat ner i mindre goda prestationer där förlust mot Tellus stack ut mest. Man saknar helt enkelt stabiliteten för att vara ett lag för dom åtta.


Sen har man i mina ögon inte den där extra ordinära målgöraren som nästan ensam kan skjuta laget till segrar. Robin Andersson gjorde förra säsongen 18 mål. Ivan Lebedev gjorde 12 och Niklas Eriksson 9. Kvar till den här säsongen är bara Robin. Och det spelare man värvat in är inga målsprutor på den här nivån. Att Andersson helt plötsligt ska växa ut till en 35-40 måls skytt ser jag bara inte vara möjligt. Detta gör Tillberga till ett allt för uddlöst lag att nå slutspel.


Förlusten av Lebedev är tung. Visst finns det spelare i truppen som har mycket elitserierutin men det är också en ganska så tunn trupp vi talar om. Skador och sjukdomar kommer alltid att dyka upp och det finns en risk att TB kommer bli extra känslig för det i år.


Allt annat än en kvalserie ser åtminstone jag som ett stort framsteg för TB. Man kommer att plocka tillräckligt med pinnar för att undvika den där sista platsen som innebär direktnedflyttning. Men kvalångesten får man leva med. TB hamnar i min tabell på en 12:e plats.

 .................................................
...........

I bandysverige så pratar man mycket om vaggan i Hälsingland och bandyn i väst. Tycker nog att mittenriket med fem bandylag inom en liten area, bör nämnas med största respekten. Finns också flera lag i det lägre serierna som gör goda prestationer där kanske AIK står för den häftigaste satsningen nu. Och vem vet, inom några år så kanske elitserien består i hälften av lag från denna bandyns triangel…..

ANNONS
Av Thomas Forsberg - Fredag 20 okt 23:19

Fredag. I det allra flesta hem så laddas det upp för det numera nästan heliga fredagsmyset. Tacosen, salta chipsen och läsken och kanske ett litet glas rött för dom vuxna. Det sistnämnda brukar ju dock rendera i att när sista deltagaren i Idol ska sjunga så sitter dom vuxna och sover i ett varsitt hörn. Den klassiska fredags-tuppluren-i-soffan-som-inte-skulle-bli-så-lång…


Men tillhör man en bandyfamilj så får man vara beredd på att offra lite av fredagsmyset och ersätta det med fredagsfryset. Vad är väl ett varmt vardagsrum jämfört med avbytarbänken i Göransson Arena? Blott inget, skulle jag då vilja säga men så är man ju bandyskadad också.


Denna fredag var det träning för Joels gäng, SAIK U12-13. Delad plan med det ett år äldre gänget samt en målvaktsträning där A-lags målvakterna Othén och Sandsjö fanns med. Riktigt roligt att se dom därute bland det yngre målvaktslöften och spendera en timme med dom för att lära ut det dom kan. Verkligen eloge till dom grabbarna för det.


 


Massvis med barn alltså i farten den här fredagskvällen och på sidan var det även full fart på min yngste. Love som fick följa med den här gången. Hans taktik var väl en aning svårläst skulle jag vilja påstå. Först tre minuter ismaskin. Sen var det dags för att besöka läktaren. Tre minuter senare dags att utforska densamma. Med trappor och allt vad det kan innebära för bekymmer för en snart tre åring. När det var utforskat klart (utan skador tack och lov) så var det ner till isen igen.


Väl nere vid händelsernas centrum så blev vi faktiskt kvar. Och det tack vare materialaren och slipare P-O som med hjälp av fyra bandybollar trollband Love till den grad att pappan kunde luta sig bakåt och titta på träningen. Allt medan P-O trollade fram bollar både här och där, till Loves vilda förtjusning.


Och det jag såg av träningen var att det händer grejer med det här gänget. Fokus har varit på att träna mycket skridskoåkning och tekniken för att göra det och där tycker jag att Albin och Markus (tränarna) har lagt upp en bra plan. För var det något som det andra lagen var snäppet vassare i förra säsongen så var det just skridskoåkningen. Nu kommer dom att få det betydligt tuffare. Kul att se.


 


Känns väldigt spännande att följa det här laget och den utveckling som sker. Även när man spelar små måls spel så ser man att killarna försöker hitta passningar mer nu än att ta bollen och köra tills man blir av med den. Det är ett sådant där moment som man i vissa världar kallar Hallelujah moment… När bollen släpps till en spelare som kommer med fart, ja då blir man som bandyfrälst lyrisk. Och det är jättekul att se att grabbarna har upptäckt det nu.


Om tre veckor så drar laget i väg till Västerås för bandycup. Den första för säsongen och det blir spel med ett lag i 11-manna och ett i 7-manna. Det här är samma cup som man var på förra säsongen. Ska bli skoj att åka med och se hur det går för dom. Frågan är väl bara vad dom ska göra på fritiden nu när Pokemons verkar vara såååå ute…..


Till sist. På tal om utveckling och lärande, om än i en annan idrott. Jag hoppas att många barn och ungdomar fick chansen att se Östersunds matchen i mot Bilbao i torsdags. Säger inget mer än så…


Nu önskar jag eder alla en trevlig helg. På söndag är det bandyträning för SAIK U 10 på Göransson klockan 09.00 Jag kommer vara där. Love kommer vara där. Kommer du också, P-O?

ANNONS
Av Thomas Forsberg - Lördag 11 mars 23:45

Har ni hört berättelsen om den där säcken som skulle knytas i hop på Göransson Arena i kväll? En svartvit sådan med rödblått innehåll. Ett missat friläge. En hörnsituation och en Hans Andersson så var säcken uppknyten och ut ramlade glada Edsbybor i massor. Nu vet vi att vi kommer att få gå på bandy en gång till i Sandviken den här säsongen.  Och då blir det till att vistas ute eftersom hårdrockande Falubor intar arenan. Jag känner mig kluven eftersom jag är en av besökarna. Jag kan tänka mig en utekonsert med Sabaton på Jernvallen och så får SAIK-Edsbyn göra upp i GA. Vad säger du, Granting? It´s a deal??...


På tal om hårdrock. Förbandet till nästa lördag hade lika gärna kunna varit kvällens två lag. Första halvlek var det full fart åt båda håll som värsta gitarr riffen och trumsolon. Hardrock halleljua… Fast tränarna hade nog önskat mer ballader. Spelet böljade fram och tillbaka. Lika så chanserna och målen. Och när Mattias Hammarström lekte Lucky Luke och sköt ner Joel Othén på mänskliga nivåer, så var Edsbyn i ledning med 5-4 efter 45 minuters hevaymetal bandy.


Lite mer sansat blev det i andra och det mådde nog hemmalaget bäst av som via ett tidigt kvitteringsmål, såg ut att koppla ett grepp om matchen. Men Edsbyn stod emot och när SAIK-försvaret agerade framspelare, ja då kunde ju inte ”Popa” tacka nej utan smaskade dit 5-6 med halva halvleken kvar.


SAIK trummade dock på och skapade tryck mot Svensson och med mindre än fem minuter kvar hittade så Mossan rätt med en hörna, även om det kändes som sju dagar och sju nätter innan bollen rullade över mållinjen. Kvitterat och förlängning blev det. En förlängning som innehöll tre avgörande faktorer.


1 Alan Dzhusoev får drömläge att avgöra när han efter ett skott ställs helt ensam med Svensson. Men i stället för att använda sin ryska kyla som han besitter och runda nämnde Svensson, satsar han på avslut direkt, vilket resulterar i att bollen hamnar i fel nät.


2 I förlängningens andra del så anfaller SAIK och bollen studsar fram och tillbaka strax innan kortlinjen och många svartvita ropar på hörna men domaren vinkar avvärjande. Varpå….


3 Hans Andersson transporterar upp bollen och från ganska långt håll klämmer han i med ett isskott som sitter alldeles vid stolpen hos Othén. Händer och klubbor mot skyn. Bönderna från byn vinner rond 2 och det är bara att gratulera till en bra insats.


Tittar man på dessa tre faktorer så förstår ni kanske att den här matchen faktiskt hade kunna gått hursomhelst. Men jag anser att SAIK säljer bort den här matchen, till reapris och Edsbyn tackar för erbjudandet. Det kompakta försvarsspelet och påkopplingen som fanns hos SAIK i torsdags, fanns inte riktigt där i kväll och Edsbyn är ett på tok för bra lag för att undgå att ta den möjligheten. SAIK bör och ska kunna vinna den här matchen, innan den går till sån där nervpirrande förlängning.


Samtidigt så får man inte glömma bort att motståndarna i kväll är mycket bättre än i torsdags också. Det var mer fart under rören och Hans Andersson fick mer spelrum i den här matchen. Sen får man vara hur svartvit man vill men om man inte smygapplåderade åt Tuomas Määttäs förarbete till Daniel Liws enklaste mål i karriären, gillar man inte sporten. Det var taget ur den skolbok som klasslirarna använder. Det gjorde lika ont som det var snyggt.


Vad det gäller Alan Dzhusoevs missade chans så hade det varit hans chans till att får godkänt i kväll. Jag är faktiskt uppriktigt förbannad på denna genialiska bandyspelare. Varför måste det kladdas med bollen så mycket hela tiden? Och varför så många slarviga bolltapp på egen planhalva. Jag skrev att gränsen mellan geni och idioti är hårfin när det kommer till Alans spel. Går det hem, är det vackert. Blir det fel, är det livsfarligt. Det är kanske hans roll att spela på marginaler men nu handlar det inte om serielunk i november. Nu handlar det om en biljett det finaste vi har i bandyn, SM-finalen och då måste marginalerna vara större än så här.


När det sedan gäller hörnan som inte blev av så är jag helt fel person att bedöma det eftersom jag stod på andra sidan och kunde omöjligt urskilja på vilken skridsko bollen tog. Men jag stod i absolut rätt vinkel då SAIK fick ett mål bortdömt för offside i andra halvlek. Där hade ena flaggdomaren helt fel kan jag upplysa om. Det målet skulle ha godkänts.


Men nu är det ju som så att allt brukar jämna ut sig i slutändan och minns man tillbaka till kvartsfinalen mot VSK, den andra så hade ju vi ett liknande läge där Simon Jansson ropade för hela Västmanlands län på hörna och sedan gick Erik Petterson upp och fick straff. Det är små marginaler. Det är hög fart och man får räkna med misstag från domarna. På något sätt tillhör det spelet. Domarna anser jag för övrigt gör en bra insats i kväll och jag tycker det är bra av Brodén att avdramatisera den där hörnhändelsen så att inte den framställs som boven i dramat. Nä, boven i dramat i den här matchen är SAIK själva som under dom första 45 minuterna inte har tryckt in semifinalknappen i knoppar och kroppar. Kanske gick det lite lätt i torsdags.


1-1 har vi i matcher nu och hade någon sagt det till mig innan så hade jag köpt det sju dagar i veckan. Men kanske inte efter att det båda lagen vunnit sina bortamatcher. Nu är det Edsbyn som har fördelen igen då. Men jag känner ändå i kropp och själ att SAIK kan plocka en match till däruppe. Sen om det blir på onsdag eller i en femte avgörande, låter jag vara osagt. Jag vet att just nu känns det fruktansvärt långt till onsdag. Varför gå ifrån varannan dags matchandet?


Vad är det som händer med Villa? Bollnäs vinner med solklara 3-0 i dag och har nu ett gyllene läge att plocka hem den här serien. Rapporterna talar om ett ganska så överlägset Bollnäs där Villa inte hade en målchans i första halvlek. Något bättre i andra men då var ju skadan redan skedd. Ett Bollnäs i flyt tappar inte 3-0. Inte med det försvarsspelet man har.


Något är ju uppenbart fel i Villa just nu. Om det är en fruktansvärt misstajmad formsvacka eller ett Bollnäs som verkligen har prickat in formtoppen rätt, ja det vet jag inte. Men när David Karlsson åter igen går mållös från en bandyarena, bör varningsklockorna ringa högljutt i Lidköping. Ett Lidköping där man efter 3-0 mot Vänersborg nästan hade hunnit börja boka bussar till Stockholm. Inte riktigt kanske men jag tror att man helt enkelt har underskattat Bollnäs förmågor att förändra sitt sätt att spela och det är just nu det som håller på att skicka Villa bort från den final som man suktat efter ända sedan man klev av isen vid förra årets final. Jag trodde faktiskt att Muhrén och Sixtensson och det andra hade en plan B för att ta med sig en seger från Sävstaås. Men där bedrog jag mig.


Nu tror jag att man kommer att fixa till en ny chans att vinna på Åsen via seger i den tredje matchen. Men man har onekligen satt sig i en tuff situation. En situation som nog ingen hade trott skulle kunna uppstå.


I Bollnäs så handlar det nu om att vara kall i det här läget och inte vimsa i väg i några tankar som landar runt den 25 mars. Det är först till tre som gäller och Bollnäs har just nu ett rejält försprång och ska nu lägga pusslet klart bara. Stora chanser finns till det då man i laget har pusselbitarna som passar…


Detta hade kunna blivit en riktig Hälsinglands dag att skriva in i böckerna. Men i Norrbotten så föll Ljusdal ur ramen och i den sista och helt avgörande matchen om en elitserieplats, torskade man med hela 10-2. Kalix som i elitserien behövde 2-3 matcher för att göra 10 mål sammanlagt, tog sig samman när det som bäst behövdes och när sedan Tillberga gjorde det som alla förväntade sig, ja då fanns där ingen plats för Ljusdal. Samma poäng men sämre målskillnad. Tufft för Ljusdal som efter fyra matcher stod på full pott. Punktmarkeringen av Mischa i Tillbergamatchen blev liksom punkt för Ljusdals elitseriedrömmar…


Till slut så kan vi nu också konstatera att Loves svit av förlustfria matcher på bandy är bruten. Den blev två matcher lång. Nu får nog han vila i nästa match och återkomma nästa säsong. Och då ska vi se till att sviten blir längre….

Av Thomas Forsberg - Torsdag 9 mars 10:44

Kan det bli för mycket bandy? Beror ju på vem man frågar det kanske. Personligen så trodde jag inte att jag själv skulle kunna känna det. Men i går kväll gick det upp för mig att det kanske ibland kan bli väl mycket.


Sprang på en SAIK-profil efter grabbarnas träning i går och när vi hade hejat och gått och varsitt håll, ropade han på mig. Han talade om att han brukar läsa bloggen och var väldigt nöjd (det tackar jag för) men han hade hittat ett litet fel i tisdagens text. Det var om U20 laget. Jag hade tydligen skrivit i texten att när SAIK låg under med 3-4 mot VSK så behövde man göra tre mål för att gå vidare. Men mannen i fråga förklarade ju då att eftersom SAIK vann den första matchen med 3-2, så hade 4-4 räckt till semifinal. Jag tittade på honom och ganska så exakt tre sekunder senare så droppade det till i skallen att så var ju faktiskt fallet. Hur i hela världen hade jag tänkt där på tisdagskvällen? Helt obegripligt. Får skylla på ännu en sen bloggkväll och oturen när man försöker tänka, vilket sker allt som oftast i mitt fall. Så med andra ord så var det Fake News det jag kom med och till skillnad från mannen i väst som myntat det uttrycket, så kan jag be om ursäkt för mitt felaktiga påstående. Så här i efterhand så var ju då SAIK mycket närmare en semifinal än vad jag skrev. Ja, det kanske kan bli för mycket bandy ändå…


Men att Bollnäs vann den första semifinalen är ingen falsk nyhet. Och vad var det jag skrev då i tisdags, förutom misstaget om U20? Jo, att Patrik Nilsson älskar sådana här matcher. Vem avgjorde? Jo, Patrik Nilsson med ett typiskt ”Nilsson-skott”. Långt utifrån med lite halvtaskig vinkel. Tror att Thimfors i hemmakassen räknade in det skottet i statistiken över räddade skott, innan han insåg att det blev ett mål som sänkte han och hans mannar i Villa.


Följde matchen via liverapportering från den alltid så detaljerade Million på Bandypuls. Beskrivningen talade om en ganska låst första halvlek där inte så många chanser skapades men i andra brakade det loss och det var lite oväntat. Trodde att Bollnäs var mer sugna på att kontrollera och ligga lite lågt. Men kanske har Forslund lanserat något helt nytt till semifinalen och det tog nog Villa lite på sängen. Matchen svängde väldigt mycket i den andra halvleken och när Villa gjorde 4-3, trodde i alla fall jag att man skulle koppla greppet. Men det var då Nilsson klev in i handlingen, likt den huvudrollsinnehavare han brukar vara. På en väldigt bra och avvägd passning från Samuli Helavouri fick Nilsson läge till höger. Tog ner bollen så där enkelt som det ser ut när storspelare gör det och sen klämde han dit bollen i det bortre hörnet, otagbart för Thimfors.


I förlängningen var det sedan Bollnäs som verkade våga mest och när sedan Nilsson fick sitt läge, ja då small det. 4-5 i matchen och 1-0 till Bollnäs i en matchserie som nu blir väldigt intressant. I Villa pratar man direkt efter matchen om att bara bryta ihop och komma igen och att drakar stiger i motvinden. Återstår att se vad det blåser för vindar på Sävstaås på lördag. Kan det vara så att den extra lilla vilan som laget fick efter 3-0 i matcher mot Vänersborg, var till en nackdel i den här matchen? Ja, kanske men samtidigt så hade ju även Bollnäs vilat några extra dagar. Och David Karlsson går mållös från en match. Vilket han nu gjort två matcher i rad. Det händer lika ofta som att det snöar i maj..


Nu tror jag att Villa har goda chanser att plocka tillbaka hemmafördelen redan på lördag via seger på Sävstaås. Men det kommer nog att krävas att Muhrén och det övriga i ledarstaben tar taktiken en runda till i spelarbussen. För Bollnäs verkar ha flera ess att plocka fram. Och nu måste även publiken i Bollnäs vakna till på allvar och komma till åsen på lördag. Snittet på två matcher mot Hammarby blev 1771. Tycker jag faktiskt är ganska klent och nu förväntar jag mig en siffra på det dubbla på lördag. Kanske fel att man från SAIK-håll kritiserar publiksiffror men faktum är att snittet på det två första hemmamatcherna för SAIK var högre än Bollnäs, 2153. Sen att det är mer fart på Bollnäspubliken, kan vi ta i en annan diskussion.


I kväll så drar den andra semifinalen i gång. Edsbyn-SAIK. Jag vet inte hur ni andra SAIK-vänner känner men den här semifinalen känns som en kvartsfinalserie. Jag vet. Det låter sjukt konstigt och jag ber er i Edsbyn om ursäkt för det. Men efter att ha upplevt kvartsfinalen mot VSK i fem omgångar, så kan man inte annat än känna det som att semifinalen redan har spelats. Den intensitet, nerv och kamp som den serien bjöd på, hade semifinalvibbar och i den sista var det t o m finalkänsla.


Jag hoppas att SAIK-spelarna inte går omkring med samma känsla som jag bara. Men det är nog ingen risk. Grabbarna var glada såklart efter avancemanget men nöjda? Nä det är man inte i SAIK efter att ha klarat av en kvartsfinal. Nu är det fullt fokus på Edsbyn som gäller.


Ett Edsbyn som jag tidigt på säsongen nästan sågade lite för deras ojämna prestationer. Förlusten mot det Tillberga som i kväll spelar för sin elitserie existens, var en av några mindre bra insatser där i början. Men mot SAIK i mitten av november kom en förändring. Man vände då ett 5-7 underläge till 10-7 på mindre än 20 minuter. Där började man resan som till slut skulle rendera i en andra plats i serien. Hoppas inte att detta något talande för matchen i kväll.


Det här laget är en bra mix av rutinerade spelare och yngre förmågor som vuxit ett par centimeter den här säsongen. Tänker på en sådan som Oskar Wikblad. Fyller 20 år om några dagar och blev lagets näst bäste målskytt den här säsongen i grundserien med sina 21 mål. En stark spelare som gärna utmanar och går på egna genombrott. Skjuter bra gör han också.


Sen har vi Martin Frid. Väldigt snabb på skridskorna och genombrottsstark även han. Kanske inte gör mängder med mål men är oerhört viktig för sitt lag.


Finske blixten Tuomas Määttä får det allra flesta bandyspelare att se långsamma ut. Måste vara det snabbaste som åkt på svenska isar och med 17 mål på sitt konto så är han livsfarlig.


Lägg därtill Hans Andersson som går mot sin överlägset bästa säsong. En säsong som jag anser borde göra honom till kandidat för årets man i svensk bandy. Den fina skridskoåkningen kombinerat med en passningsklubba som är fantastisk både längs isen och i lyrspelet, gör Hasse till ett hot 95 minuter av 90 på en match.


Edsbyn har sedan förra storhetstiden (2004-2009) byggt underifrån och lyckats på ett bra sätt. Det visar ju denna säsong, om inte annat och nu står man i en semifinal, redo för att ta nästa kliv.


Vad ska då SAIK göra för att sätta stopp för byns gulddrömmar? Ja, fortsätta på den väg man tog mot VSK. I dom fem matcherna började man äntligen se den där nivån som man pratar om. Den där nivån som krävs för att ta sig ända fram till Tele 2. Knappen är intryckt. Det är slutspel och då brukar det svartvita stålmännen vakna.


Finns ju både spets och bredd i SAIK för att ta denna semifinalserie. Christoffer Edlund verkar ha vaknat till ordentligt. Daniel Mossberg har sett hetare ut än på länge. Erik Pettersson har varit bra  men finns nog mer där också. Sen har vi ju den viktiga pusselbiten, målvaktsspelet. Joels matcher mot VSK har varit enorma och utan honom, så hade nog säsongen varit över. Här kan man snacka om matchavgörande prestationer.


Det som blir viktigt för SAIK är att undvika att dra på sig allt för många hörnor. För lika säkert som att SAIK spelar semifinal varje vår. Lika säkert träffar Edsbyn rätt med sina hörnor. Även om det båda lagen är ganska så lika på den detaljen genom slutspelet, så finns det i ryggraden hos det rödblåa spelarna. Nu läll, ni vet….


En annan viktig detalj blir vårdande av bollen på både egen och offensiv planhalva. Jag vill se ett SAIK som masserar Edsbyn i både sidled och djupled. Här vill jag då se två spelare prestera lite mer än vad man gjort så här långt och det är Alan och Dennis. Där finns det mer att ta av, hoppas jag. Om inte så anser jag att Hannes Edlund bör gå före någon av dom. Hannes håller på att utvecklas till en riktigt stor spelare. Han spelar vårdat men är också mogen nog att ta egna beslut. Tänker på straffsituationen mot VSK då han i stället för att vända ur efter en lite dålig passning, fortsatte framåt och skapade hela situationen som senare ledde fram till straff. Hannes är en svartvit joker som kan bli en otäck överraskning för det rödblåa.


Efter några dagars lugn i magtrakten börjar det så smått röra sig igen. I kväll 19.00 kör vi igen. Antingen är ni på plats i ”kyrkan” eller så laddar ni hem matchen. Det här vill ni inte missa.


Och kvalet kör också i kväll. Näst sista omgången. Ljusdal och Motala kan i kväll bli klara för elitserien. Kan det bli för mycket bandy? Nä, det kan det aldrig bli och hör ni något annat så är det bara Fake News….

Av Thomas Forsberg - Tisdag 7 mars 23:04

23 år i följd så har som bekant SAIK:s herrar tagit sig till semifinalspel. Det yngre gardet, U20 kan inte ståta med en sådan lång svit men nog har man kommit upp i bra många år, har dock ingen koll på antalet.


Men den sviten bröts den här kvällen. Västerås SK fick revansch för förlusten i lördags på seniorsidan. SAIK hade 3-2 med sig från första matchen men lyckades inte förvalta en 3-0 ledning bättre än att VSK vände och vann med 5-4 och eftersom det är s k UEFA-cup regler med bortamål, så var det bortalaget som kunde jubla efter matchen. Och för SAIK:s del tar alltså säsongen slut redan i kvartsfinal på juniorsidan. Nog inget man hade räknat med skulle kunna ske kanske då man slutade 2:a i serien medan VSK kom sjua. Men Västerås slog faktiskt SAIK i sista omgången av serien, så lite varnade borde man ändå ha varit, kan man tycka. Naturligtvis ett misslyckande att inte ta sig förbi kvartsfinal. Det är ju ändå SAIK vi pratar om…


Ändå så fick man i den andra matchen en bra start där norske landslagsmannen Felix Callander gjorde första halvleks enda mål. Samme gutt gjorde sedan 2-0 tidigt i andra och när Jesper Jansson gjorde 3-0 med halvtimmen kvar, så såg det bra ut. Men VSK tog timeout och det är något med VSK och timeout, oavsett om det är seniorer eller juniorer tydligen. Fart blir det av det i alla fall och på fyra minuter så hade man kontakt via två mål. Men SAIK fortfarande i semifinal tack vare 3-2 från första matchen.


Det ändrade dock Oskar Wingård i grönvitt på och med kvarten kvar, var det nu SAIK som var tvungen att gå ut på jakt efter mål och nu räckte det inte med ett utan två mål. 3-3-målet verkade ha satt den slutliga käppen i hjulet för SAIK för om man ska tro rapporteringen på elitrapport så verkade inte gästerna ha fullt sjå med att freda sitt mål. Man lyckades till och med gå upp och sätta 3-4. Och nu krävdes det helt plötsligt tre mål på tio minuter för SAIK. Uppdraget blev för svårt och Rasmus Linder fick bli den siste i SAIK att göra mål den här säsongen då han i slutet ordnade 4-4, som sedan blev 4-5 till slut.


Kanske hade Hannes Edlund kunna gjort skillnad, vad vet jag. Men med tanke på all den speltid han nu får i herrlaget så är det fullt förståeligt att inte Hannes spelar i en sådan här match och han har väl vad jag vet inte spelat så många matcher den här säsongen. 5-6 stycken på sin höjd.


SAIK:s förlust innebär nu att för första gången på många år så står man utan lag i semifinalspelet på pojk eller juniorsidan. U18 föll ju tidigare mot Villa i kvartsfinal och det ganska ordentligt i två matcher. Bara att hoppas att man knyter nävarna och kommer tillbaka starkare än någonsin nästa säsong.


Elitseriekvalet fortsatte i kväll och var det spännande och ovisst innan kvällens omgång, så blev det inte mindre efter. Så här slutade det:


Grupp A

Tillberga-Kalix 5-4

Nässjö-Ljusdal 2-6


Grupp B

Falu BS-Motala 2-5

Gripen-Tellus 9-0


I grupp A så leder Ljusdal på maximala 8 poäng och är riktigt nära elitserien nu. En futtig poäng behövs på det två sista matcherna. Men den ska tas också. Man har närmast TB hemma för att sedan avsluta mot Kalix på lördag, i Kalix. Det kan faktiskt gå så illa för det gröngula gänget från nordligaste Hälsingland att man bommar. För om både TB och Kalix går rent hamnar alla tre lag på samma poäng och då avgör målskillnaden. Just nu har Ljusdal +8, Kalix +1 och TB 0. Men om man nu leker med tanken att både Kalix och TB vinner med mycket mot avsågade Nässjö, så kan det på lördag vara så att det två elitserielagen är också dom två som spelar i elitserien nästa säsong. Men visst har Ljusdal ett drömläge nu och kan man fortsätta spela som man gjort under dom här fyra inledande matcherna, ska väl en poäng kunna plockas? Mitt tips blir att Ljusdal och Kalix tar steget upp.


I den andra gruppen så tog grep Gripen det sista halmstrået genom att överraskande enkelt slå Tellus med hela 9-0. Att Gripen skulle sälja sig dyrt i vad som var deras sista chans, förstod jag men att det skulle bli en sådan utskåpning såg jag inte. Och nu finns det stora möjligheter för Gripen att klara av det ändå, trots att man bara har 2 poäng. Men i målskillnad så är man tvåa och nu har man närmast Motala borta och sedan avslutar man mot Falun hemma. Fyra poäng där och chansen finns att man klarar av det. Men man har det inte i sina händer helt. Det kan bli Tellus som sitter på esset i slutändan. Tellus som nu har två dagar på sig att skaka av den här storförlusten när man möter Falun på Lugnet. Seger där och elitseriekontraktet är klart, oavsett hur det går mellan Motala och Gripen. Det innebär då att man i sista matchen, mot Motala, inte har något att spela för. Motivation slår klass, ni vet…


Faluns chanser är små nu efter förlusten mot Motala. Nu krävs det två raka vinster för att det ska bli elitseriespel på Lugnet nästa säsong. Det tror jag inte man klarar av. Det två förlusterna mot Motala blev förödande för laget som jag ändå tror i slutändan är nöjda med sin prestation. Tror inte att det var i år man skulle gå upp. Kanske inte ens nästa år. Men att man håller på att bygga upp något bra, råder det inget tvivel om.


Motala sitter precis som Ljusdal i förarsätet. Sex poäng och ”bara” två till krävs för att det ska bli avancemang. Bra läge och visst är möjligheterna stora men samtidigt så ska man nu möta det två elitserielagen och har man otur så kan två förluster ställa till det så att man bommar det. Liknar Ljusdals läge. Tror att Motala reder ut detta och tar åtminstone en poäng på Zinken i sista matchen. En poäng som räcker, för både Motala och Tellus.


Häftigt att det kommer att leva ända in det sista i alla fall och det här kvalet har varit det mest intressanta och jämnaste på många år. Kul att lagen underifrån har närmat sig och går inget av dom upp i år, så kommer man nog med ännu större kraft nästa säsong.


I morgon så drar semifinalspelet i gång. Villa-Bollnäs. Anfallsglada Villa mot försvarsglada Bollnäs. Kan det bli sevärt? Ja, absolut. Det här är två riktigt bra lag med spets, bredd och finess. Jag tror att Bollnäs har flera klurigheter man avser att testa Villa med. Har Villas långa vila gjort att man tappat i tempo? Gick det för lätt mot Vänersborg? Och hur många lägen kommer Patrik Nilsson få? Han brukar trivas i sådana här matcher.


Det är riktigt synd att inte SVT tar tillfället i akt och börjar sända matcher från detta fantastiska slutspel. Man kommer ju sända finalen, kors i taket för det. Men om man nu vill ha mycket folk som tittar på den, varför inte locka fler då genom att visa några av dessa två semifinaldrabbningar som kan bli stor underhållning? Men det är väl någon isjaktstävling på lördag i Vinterstudion som pockar på uppmärksamhet, antar jag…

Av Thomas Forsberg - 18 november 2016 23:08

Nummer 1. Tack, Bandyplay för att ni lanserat abonnemangsmöjligheten för oss bandydiggare. För 289 spänn kan man nu välja och vraka mellan vilka matcher man vill se. Ett fantastiskt initiativ och det ger bandyn en chans att överleva i medias värld.


Nummer 2. Tack vare abonnemanget kan man ju också mitt i en match växla över till någon helt annan arena för att följa en match som kanske är mer spännande eller så. Också fantastiskt bra.


Nummer 3. Jag gjorde faktiskt det i dag. Jag vet. Jag nästan skäms över det. Men när SAIK och Tellus lirade en bandy i ett tempo där det doftade Allsvenskan lång väg, hade jag inget val. VSK och Villa kändes hetare på något vis med 20 minuter kvar och 4-2 till VSK. Så sagt och gjort. Loggade ut från Göransson och loggade in på ABB Arena.


Och varför inte börja där. Reprisen på förra säsongens SM-final alltså. VSK hade ett bastant grepp om matchen med 4-0 en bit in i andra halvlek och tillsynes på väg ur den formsvacka man befunnit sig i sedan man lyfte WC-pokalen i Sandviken i mitten av oktober. Då plötsligt började bortalaget blanda i en giftig ingrediens i den här sporten, nämligen hörnor. David Karlsson dundrade in den första i 52:a minuten. Martin Andreasson satte nästa och några minuter senare så var ”Dunder-Karlsson” framme igen och på Villas sjätte hörna kom det tredje målet. Snacka om att plocka fram när det som bäst behövs.


Och upphämtningen till 4-4 kom också som ett otrevligt brev på posten för det grönvita när Petter Björling kunde sätta bollen i den 88:e minuten. En sanslöst bra upphämtning av det lag som jag nu tycker kanske är seriens stabilaste lag med vassast form.


Däremot i Västerås fortsätter det tunga molnen att hänga över Carlsson och hans mannar. I normala fall så hade den här matchen varit klar och det fanns inte mycket som tydde på att Villa skulle lyckas ta sig i kapp. Men efter den första reduceringen så tändes hoppet och samtidigt så spreds den där oron som brukar finnas hos lag som inte är i den berömda zonen. Och där är inte VSK just nu. Något saknas i kakan man bakat ihop så här långt. Man har glömt att tillsätta någon ingrediens. Bäst att man hittar den i sitt digra skafferi av bandykunnande och det snart. Lagen där i toppen börjar så smått vinka hejdå….


Så. Nu har jag biktat mig och jag erkänner mina synder och ber SAIK-gudarna om förlåtelse för att jag svek er för 20 minuter. Och att jag inte fanns på plats i Göransson förstås. Men med tanke på att bara 1004 var där, så känner jag ingen ånger...


Men SAIK och Tellus gav mig verkligen inget val och jag kan nästan tänka mig att dom på läktaren också hade velat klicka på en annan match, åtminstone i första halvlek. Nu har jag förstått att isen var bedrövligt dålig också, läs intervju med Daniel Mossberg på bandypuls.  http://www.bandypuls.se/bandy/elitserien/mossberg-kritisk-efter-400-e-saik-matchen-sanningen-ar-att-isen-ar-bedrovlig Vilket är märkligt då man har alla möjligheter att skapa bra förutsättningar i en arena som GA. Är det kanske alla andra aktiviteter som hålls där, som gör att det inte blir bästa isen? Ingen vidare reklam inför kommande VM i februari. Grattis förresten, Mossan till din 400:a match i SAIK-tröjan! Stort och nu är det bara att sikta mot Pumpens 601…


Men även om isen må ha varit undermålig så var det inget vidare tempo som den här halvleken spelades i. Det hade varit en halvskaplig match i allsvenskan. Redan efter en kvart hade jag tappat bort räkningen på hur många felpassningar det båda lagen hade slagit och det enda glädjeämnet var att EP fortsätter att vara säker från straffpunkten, två gånger om dessutom. Men några fler mål blev det inte efter 45 minuters spel och Tellus hittade rätt en gång. 2-1 alltså. Det låga tempot gynnade naturligtvis gästerna som stod upp bra i försvaret och krympte ytorna rejält, utan att man för den delen hade checkat in spelarbussen i arenan.. Man stod med andra ord med bägge skridskorna på Tellus (läs Jorden).


I paus så fick nog Brodén anledning att plocka fram den mörka östgötska tonen. Och det tog skruv verkade det som. För helt plötsligt så stegrades tempot med en sisådär 70 procent och lägger man till dom på dom befintliga 15-20 från första halvlek, så förstår ni kanske att hastigheten blev alldeles för svår för Tellus att hantera. SAIK och Erik Pettersson punkterade matchen på 1½ minut via två mål. Niklas Gälman fortsatte och Daniel Bäck och Henriksen följde på och på 15 minuter så hade man helt plötsligt gått från 2-1 till 7-1. Välkommen till elitserien, Tellus.


Men sedan var det dags att ta klivet ner i allsvenska serielunken igen och sista 25 minuterna kändes som en evighet. Ungefär som att sitta och titta på när vit färg torkar. Och jag hade faktiskt möjligheten att lämna tv:n. Inte för att måla vit färg men väl sätta i gång med den tapetsering som står för dörren. Det ska nämligen tapetseras här hemma. Joel ska få ett nytt rum och på den ena sidan blir det naturligtvis svartvita tapeter, vad annars? Däremot så har jag inte klurat ut hur jag nu ska göra med den andra väggen då det ska slängas upp Chelsea tapeter… Kan man blunda när man tapetserar?... Säger han som håller på ett Championship lag… När det gäller fotboll här hemma ska jag nog bara vara tyst...


Jag vet inte vad den här matchen egentligen gav. Jo en sak. Man gick från 10 insläppta till 2, vilket självklart är bra. Back on track som det heter.


Samtidigt ett plus till Tellus som när dom tillåts vara med i matchen, står upp bra och kanske inte alls blir den här slagpåsen som alla har sagt, inklusive mig.


Nä slagpåsen kanske vi hittar allra längst upp på vår svenska bandykarta. Jag är ledsen Sargvakten. Men det känns som om dina fantastiska texter om det lag du brinner för, kommer att ha en vemodig skugga över sig den här säsongen och har vi riktig otur så kan den nordliga gränsen i elitserien kraftigt förskjutas neråt i landet. Jag hoppas verkligen INTE det sker.


Men 7-0 till Bollnäs i dag vittnar om att Kalix har problem. Och inte blir det bättre av att man ska till Lidköping på söndag. Det mesta tyder på att Kalix efter fyra matcher på en vecka kammar ihop en ynka poäng och då har man mött både Tellus och Sirius.


Bollnäs facit på en knapp vecka är desto bättre. 6 poäng. Full pott och häng på toppen. ”Vägverket” har kanske påbörjat byggandet av vägen mot det slutgiltiga målet, Stockholm i mars. Men det är långt dit och många fartgupp...


Vetlanda fick till slut jubla över 2 poäng. Det skedde hemma mot Tillberga och det blev en klar seger, 6-2. Joakim Andersson och Johan Löfstedt fortsätter att visa hur viktiga man är för detta lag med 3 resp. 2 mål i kväll. Kommer Vetlanda att börja klättra nu? Kanske men man är fortfarande ett frågetecken. Tillberga verkar nästan chockad än efter sin 7-2 seger över Edsbyn för två veckor sedan. Fyra raka förluster efter det. Man har en bit kvar tills man kan kalla sig slutspelsutmanare..


På tal om Edsbyn ja. 10-7 mot SAIK följdes upp med 4-2 borta i det andra hälsingederbyt för säsongen. Två raka har inte Edsbyn klarat av den här säsongen. Kanske har man hittat spelet man vill nu. Topp 5 och behagligt många poäng ner. Och med två lite på papperet enklare matcher närmast, Sirius och Gripen, så får vi nog räkna in Byn i den absoluta toppstriden.


Broberg gillar nog inte det här med derbyn. Den klara förlusten i onsdags mot Bollnäs, blev alltså till en till i dag och vips så halkade man efter och är väl där man kanske på förhand var tippad att vara, slutspelsstrecksdansare. Framförallt så är det målskyttet som klickar en aning nu. 3 mål på 180 +tillägg gör det svårt att vinna bandymatcher. Får se om man kan studsa tillbaka uppe i Kalix i nästa omgång.


Slutligen denna fredag så vann Hammarby mot Gripen med 6-3. Jämn första halvlek, 2-1. Sen ryckte man till sig en tremålsledning som man aldrig släppte. Jesper Jonsson 3 mål. Hammarby hakar på i toppen någorlunda. Men det gör inte publiken längre på Zinken. Visst, Gripen kanske inte lockar fansen att gå men 1414 en fredagskväll på Zinken, är klent, oavsett motstånd. Illa för en klubb som verkligen behöver folkets hjälp med både rop och cash….

Topp 3


  1. Abonnemanget. Ja, jag fortsätter att tjata om det här. Men det är otroligt roligt och bra för vår sport att den här möjligheten att kunna se våra lag finns. Och med detta säsongskort eller vad man nu kallar det, blir det ju inte direkt sämre. Vi kan klaga på och försöka påverka dom stora kanalerna men vi kommer att stånga oss blodiga. Detta är den verklighet vi lever i. Basketen gör det. Handbollen till viss mån. Och fick jag välja mellan detta alternativ och 45 sekunder i tv-sporten, är valet ganska enkelt. Har ni inte tecknat er för en månad än, gör det nu. Annars skickar jag radiotjänsten på er..
  2. Erik Pettersson. Om det var segt och långsamt i matchen så visade i alla fall EP att han vill fortsätta att ligga i toppen av skytteligan. 5 nya mål i dag och nu efter 8 matcher står 21-åringen på 21 mål. Jag sa innan den här säsongen att skyttekungen finns i SAIK och då menade jag inte nummer 21…
  3. Upphämtningen. Att ligga under med 4-0 mot VSK, i Västerås med mindre än halvtimmen kvar ska vara rent omöjligt att ändra på. Men Villa gjorde det i kväll. På 35 minuter så sköt man sig tillbaka in i matchen via tre hörnmål och sedan satte man kvitteringen. En insats som absolut gör att man hamnar på denna lista.

Snedskäret.

Tappar man 4-0 på hemmaplan, hamnar man således under den här punkten. Men Västerås har större bekymmer än att man tappar en ledning. Man söker i mörkret efter något som kan liknas vid det spel som man är van att se det här laget prestera. I dag såg man ljuset i alla fall innan Karlsson&co släckte det igen. Kanske är man på väg uppåt nu men tappet gör att man ändå hamnar här.

Av Thomas Forsberg - 16 november 2016 23:57

Så kom då nyheten som vi alla bandyfantaster väntat på. SVT kommer att börja sända bandymatcher!


Ahh, trodde ni verkligen på den? Det vore lika troligt som att Norge kommer att vinna VM-guldet i VM kommande år. Och året efter det och året efter det osv….. Ja, ni hajar orimligheten, va?


Nä tacka vet jag, Bandyplay. I dag lanserades den nya abonnemangs möjligheten för oss som inte kan sluta titta på bandy. För 289 kr i månaden kan du från och med fredag se hur mycket bandy du vill. För 289 kr! Jo, jag tackar jag. Sign me up…


Har efterlyst denna tjänst länge nu och till slut så kom det alltså. Härligt jobbat ni som har tagit fram den här möjligheten när dom stora inte bryr sig längre, utan åker snålskjuts och tar bilder från produktionen i stället. Och av dom här matcherna jag har sett så här långt, kan jag inte klaga på leveransen. Schysst bild utan krångel och på det flesta håll bra kommentatorer. Ja, utom den i västsverige då som verkar ha fullt sjå med att leta namnen i laguppställningarna så att han missar mål och annat oväsentligt… Men annars bra kvalité.


Från dagens matcher så måste man ju först av allt nämna laget som kanske är det mest jordnära, nämligen Tellus. 16 november 2016 kommer för alltid stå med i historiebeskrivningen om Tellus. Det var nämligen då den första segern i högsta serien togs. Inför 314 åskådare (blev inte så illa som jag befarade..) så vann man bortamötet mot Tillberga med 5-3. Samma Tillberga som för en vecka sedan krossade Edsbyn. Är det någon som kan räkna ut logiken i det? Ja, om man har sina sympatier i Tellus kanske. Dom här killarna står med båda skridskorna på Jorden.

(Och för alla då som funderar så är ju Tellus det latinska ordet för Jorden) Men det visste ni väl alla?


I övrigt då. Ja det blev tydligen ingen titelmatch på Sävstaås. Förvisso så drog både Oskar Olsson och Fryklund på sig en varsin 10:a men det var inte samtidigt. Nä, Bollnäs med Nilsson i spetsen (3 baljor) gick på knock och Broberg var med 25 minuter kvar nere för räkning. Bollnäs kommer mer och mer. Broberg får försöka ladda om till ett annat derby redan på fredag då Byn kommer till Söderhamn.


Vänersborg besegrade Hammarby hemma med 7-5 i en match som såg ut att bli en transportsträcka för hemmalaget med 4-0 och 20 minuter kvar av matchen. Men innan den berömda kvarten och öka takten och allt det där, så hade Hammarby helt plötsligt skakat liv i det hela. Men man kom inte närmare än 6-5 i slutet. Men alltså..  8 mål på 20 minuter. Att man ska gå på bandy för att se mål, blir nästan löjligt att skriva men jag gör det ändå…


Om Kalix vill undvika att spela nervöst kval i vår så är Sirius ett av lagen man nog ska ha bakom sig. Det har man inte nu efter att man förlorat hemma mot Uppsala-gänget. Lars Fall visade varför han är viktig för sitt Sirius med tre assists. Markus Kumpoja gjorde tre mål, vilket naturligtvis också är viktigt.

Sirius har nu 5 poäng och skuggar VSK. Vem hade trott det efter sju matcher? Inte jag i alla fall…


Den mest spännande matchen, utan konkurrens skulle jag vilja säga, utspelade sig i Lidköping där Vetlanda stod upp väldigt bra och hade även ledningen med 4-2 med 10 minuter kvar av matchen. Men Villa visade varför man är i toppen och kom tillbaka till 4-4 och när alla trodde att det skulle bli slutresultatet, klev Jesper Eriksson fram och satte 5-4 på sista skottet. Vetlanda tappar en viktig poäng och därför ligger man där man nu ligger, på en 11:e plats med 3 poäng.


Tur för VBK då att elitserien denna säsong är precis så jämn som alla hade sagt innan. För även om fem poängs skillnad från att ligga fyra och sist, låter mycket så är det inget mot för vad det har varit tidigare år. Förra säsongen skiljde det 10 poäng. Året innan 8 poäng. Och året innan det, 7. Behöver jag fortsätta? Nä, årets elitserie är den jämnaste vi har haft sedan elitserien introducerades för snart 10 år sedan. Det är jättekul och bra för bandyn.


I morgon så ska jag baka skridskor, förresten. Ja ni läste faktiskt rätt. Fick receptet i dag när jag inhandlade nya bandyrör till grabben. Ett köp som lämnade ett stort hål efter sig i plånboken men sonens nöjda min när han fick sätta på sig dom och glida ut på Göransson Arenas is, mildrade pappans ångest. Och det var i samband med köpet som jag fick receptet, på köpet skulle man kunna säga. Att lägga in skridskorna i ungen på 100 grader i två minuter. Sen trä på dom på fötterna och ha dom på sig i tio minuter. Pling! Och en ny Christoffer Edlund står i köket. Måtte jag bara inte glömma bort dom. Det blir i så fall ett dyrt recept…


Omgångens höjdare


  1. Tellus första seger i elitserien. Häftigt och stort grattis till alla er med T:et på bröstet. Nu kanske ni blir favoriter till matchen på fredag mot SAIK. Eller så kommer ni ner på Tellus igen…
  2. Edsbyns sista kvart. Fem mål på SAIK inom loppet av en kvart ungefär. Ja, då hamnar man på min lista. Och Hammarströms mål när han skottvintar och sedan lyfter i bollen över Othén. Det trodde jag inte att han hade i sin bandyportfölj…
  3. Gripens poäng mot VSK. En superskräll och om man får tro rapporterna så var det också nära att Gripen faktiskt hade tagit två poäng. Men i ärlighetens namn så hade man nog inte klarat av det utan spelarbussen som man i morse körde ifrån isen….

Snedskären

Brukar bara vara ett men i dag blir det dubbelt upp. Det första får SAIK stå för. En försvarsinsats som fick en att få hemska flashbacks från hur det såg ut förra säsongen. Back in old tracks och ger man inte allt i 90 minuter och över hela isytan, då blir kontentan, en hög med insläppta mål.


Det andra skäret får VSK ta hand om. Har egentligen inte gjort en riktigt bra insats över 90 minuter än. Och då ligger man inte bättre än 8:a heller. Vill VSK vara med dom fyra bästa så är det dags att inhandla biljetten snart. För det där tåget går nog snart…


 

Av Thomas Forsberg - 15 november 2016 22:26

Tänk er själva att ni sitter hemma och myser med en proppfull godisskål med mängder av gott i. Och så plötsligt mitt i allt störtar er granne in i huset och roffar åt sig hela skålen och springer i väg med den. Kvar på rumsbordet ligger bara tomma godispapper som en påminnelse om hur gott och trevligt ni hade. Snuvad på konfekten, kan man säga…


I kväll var det rödblåa bandyspelare som var den otäcke grannen när man utan att ens fråga om man fick smaka en karra, tog hela påsen och lämnade skräpet efter sig och en smak av sura nappar….


“Life is like a box of chocholate. You never know what you're going to get"? Sant det, mr Gump. Och det stämde in bra på den här märkliga bandymatchen där Edsbyn till slut plockade hem alla gobitar, även från det undre lagret…


Tar vi det från början så smakade det dock bra. Mossans hörnmål var en sån där läckerbit man alltför sällan ser SAIK plocka fram. EP fortsatte med leveransen via 0-2. Men hemmalaget var också sugen på att få vara med och reducerade. Och så här fortsatte plocket ur gottaskålen. Den ena godisbiten efter den andra plockades ur skålen med kanske Hammarströms jättekanon på hörna och Alans framspelning till EP vid 3-5, som det absoluta smakfullaste.


Men den riktigt sura biten plockade Edsbyn åt sig. Nämligen 4-5 karamellen strax innan pausvilan. Vid det laget kanske SAIK var proppmätta och väntade på signalen. Inte vet jag, men en aning billigt såg det ut i alla fall. Psykologiskt viktigt mål? No shit, Sherlock….


När sedan andra halvlek startade så var helt plötsligt godisskålen tom. Det hände inte mycket framåt alls, för något av lagen och inte var det någon som verkade sugen på att fylla på den där skålen heller. Jag kan tänka mig att herr Brodén i paus, hade både en, två och tre saker att säga om det försvarsspel SAIK hade visat upp. Därav godisförbudet…


När sedan EP gjordes ner och fick straff som han på sedvanligt sätt placerade i nät, kändes det som att SAIK ändå var på väg att fylla på med mer gott. Då passade Edsbyn på att slänga in en suris (har aldrig gillat sådana..) och reducera bara minuten efteråt. Och så var godisregnet i gång igen.


För minuten efter så passade Mossan fram Dennis som elegant satte 5-7 och minuter senare så var Mossan 8 cm trä, stål, metall eller vad f-n det är i stolparna i Edsbyn, från att punktera matchen.


Då plockade Edsbyn fram hela påsen med sura nappar, sura bilar. Ja allt med syrlig eftersmak och fyllde upp skålen till sin bredd. På 15 minuter gjorde man 5(!) mål på ett lag som innan denna match släppt in minst i hela serien. Vad hände egentligen? Diabetiker som man är så har den här bandygodisdagen gjort att blodsockret skjutit i höjden så nu blir det dubbel dos med insulin…


Det som hände var att det var steg tillbaka i dom gamla skridskorna. Ett försvarsspel som man inte har sett sedan förra säsongen och det vet vi ju alla vad vi tyckte om det? Jag är djupt förvånad faktiskt över hur det kunde bli så här. Edsbyns försvar i första var inte heller världsklass men arbetade upp sig i andra och överglänste SAIK:s. SAIK U12:s försvarsspel i cupen i helgen var en mer kompakt och hel sopsäck än vad det här var…


Hur kan det då svänga från en närmast prickfri och omtalad försvarsinsats i fredags när ”Lilla Ryssland” plockades ner på Jernvallen till detta ras? Ja, försök er på en förklaring ni. Be my guest…


Jo. Feber. Christoffer Edlund. Låter kanske konstigt att nämna en anfallare i världsklass när man letar problemen i försvaret. Men Edlunds hårda jobb i defensiven är grymt viktigt och naturligtvis så saknades han enormt framåt också. Kanske 10-10 då med Edlund på isen. Å andra sidan så saknade Edsbyn Edling. Så 13-10 då.. Ja, det går och rota i det där hur länge man vill men det tänker jag inte göra. Hoppas ni fick med min poäng i alla fall….


Edsbyn följde sin trend med att blanda sött och surt, det vill säga blanda prestationer. Efter en minst sagt knölig väg till två poäng mot Tellus, så kom här en urladdning. Vilken tur Broberg har då. För på fredag kommer byn till Söderhamn och då ska det enligt trenden bli en enkel resa för Broberg…


Edsbyn visade i dag att man i sina bästa stunder kan vara med i toppen och det är man ju verkligen nu också med sin 4:e plats, 2 poäng efter ledarduon SAIK och Vänersborg. Det gäller nu bara för Byn att bryta den där varannan dags principen…


Här sitter jag och ojar mig över en förlust i svårspelade Edsbyn. Vad ska då Västerås göra? 2-2 mot Gripen känns nog lika illa som 7-10 gör för SAIK. Vad händer i VSK? Att något inte stämmer där, är helt uppenbart. Vi pratar ändå om det två senaste årens svenska mästare samt mesta mästarna och nu ligger man 8:a med fem inspelade poäng och lillebror TB kan vi seger mot Tellus (morgondagens publikmatch…) gå förbi. Och så på fredag har man Villa, förvisso hemma och sen Vänersborg borta. Jag antar att morgondagens träning i ABB Arena kommer att till stor del handla om att prata och är det något VSK kan, så är det väl att gå från ord till handling. Men det börjar bli bråttom….


Grattis förresten, Gripen till en halvskalp. Redan efter sju matcher har ni lika mycket poäng som ni hade på 26 matcher förra säsongen. Även om man tror på sitt lag, så trodde nog inte ni att det var redan den 15 november som ni skulle klara av det och att VSK skulle vara motståndet. Kul i alla fall.


Måste ju bara klämma in med skolgårdsbråket i söndags då retstickan Oscar Olsson fick det att börja brinna på översta våningen hos Bergwall. Han har lyckats med många och nu lyckades han göra det med Bergwall. Det är väl knappast någon hemlighet att elitserien har fått en ny Pain in the ass lirare i Olsson och med tanke på att Bergwall nästan kan vara pappa åt honom (åldersmässigt) så borde Bergwall ha kunnat lösa situationen med att prata vett med pojkspolingen. Gammal är äldst, eller…


Det dock mr Olsson måste ta till sig nu är att domarkåren i hela bandysverige har ögonen på orange nummer 59. Precis som man haft på grönvit 20. Svartvit 15 och ni som har några år på nacken, blågul 17. Ja ingen glömmer väl Dan Hjelm… Skulle säkert kunna rabbla fler här men stoppar annars så kanske man hamnar i något internetbaserat slagsmål…


Nu fortsätter den här omgången i morgon och för att fortsätta på den söta vägen så finns det ett par godbitar även i morgon. Eller vad sägs om hälsingederbyt Bollnäs-Broberg? Bollnäs på väg uppåt mot ett Broberg med stabil form. Finns ju en potentiell titelmatch där också. Fryklund vs Olsson… Let´s get ready to rumble....


Vänersborg mot Hammarby kan också bli en fajt. Vänersborg vill nog tillbaka till vinnarspåret där man trivdes så bra och Hammarby verkar ha fått upp något som liknar struktur och vinnarmentalitet igen. Pajskins vill nog bra gärna knäppa Lomanov den store på näsan.


Tänker du gå på bandy i morgon? Åk till Västerås då. Om inte för din sak så gör det för bandyns skull. Tilberga-Tellus. Det kommer garanterat finnas plats. För många…


Och så på tal om nästan ingenting… Ockelbos hockeyhjältar var för övrigt till grannen till Edsbyn, Alfta och spelade i dag. Det var en bra dag för Ovanåkers kommun i dag kan man säga. 11-1 till hemmalaget. Go natt…..

Presentation


Thomas nu fyllt 43 bloggar om bandy och framförallt SAIK

Länkar

Fråga mig

6 besvarade frågor

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Kalender

Ti On To Fr
        1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2017
>>>

Följ bloggen

Följ densvartvita bloggen... med Blogkeen
Följ densvartvita bloggen... med Bloglovin'

Droppnätet


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se