Senaste inläggen

Av Thomas Forsberg - 9 mars 2016 22:42

I normala fall efter att ha slagit den största antagonisten inom bandyn, VSK med 9-4 på bortais skulle alla dessa rader jag skriver i detta inlägg handla om ren och skär glädje över den bandyn som SAIK visade upp i över stort sett 90 minuter den här matchen. Hur Patrik Nilsson verkar trivas igen, 3 mål i kväll. Christoffer Edlund visar en vilja av stål när han med någon typ av fotskada spelar hela matchen och bidrar med uppoffrande spel och mål. Hur Ted Haraldsson och Niklas Gälman bara fortsätter att utveckla sitt halvspel. Martin Falk visar en form som påminner om den förra säsongen och hur hela det defensiva arbetet verkar funka igen i lagmaskinen från västra Gästrikland. I normala fall ja. Men den här segern fick något av en fadd eftersmak som jag har svårt att skölja ner.


Det är naturligtvis situationen med Simon Janssons uttåg ur matchen jag syftar på. Jag såg inte först vad som hände ska jag vara ärlig och säga och det gjorde nog inte dom dryga 4600 på läktaren (bra publiksiffra förresten) Men när repriserna rullade på tvn, såg man vad som hände och det var inte snyggt. Det är alltså Daniel Mossbergs klubba som används till helt annat än det han ska göra, dribbla och vara så där magiskt bra. I den här situationen sätter han in en spearing i Janssons rygg eller sida och får på så vis Simon i däck. I däck för resten av matchen. Ja, förmodligen för resten av slutspelet.


Har ju på den här sidan varit rent ut sagt uppretad på den situation som hände i söndags med Linus Forslund då han däckades av Nilsson. Har yrkat på videogranskning i fallet och till och med bett Fager besöka en optiker. Känns som i kväll håller jag tyst i det ärendet. Det Mossberg gör på Jansson är inget annat än fult och det står jag för.


Ska dock erkänna att efter Janssons mycket läckra mål fram till 2-1 så svor och sa jag högt att ”Kan ingen stoppa den där karln”? Nu var det inte på det här sättet jag ville att man skulle göra det…


Jag hoppas att Simon återhämtar sig snabbt och att det inte är ett sprucket revben som det pratas om. Men att han ska vara tillbaka i den här semifinalserien har jag svårt att se. Trist när spelare sätts ur spel av fula grejer som den i dag och i söndags.


Samtidigt som detta påverkade VSK väldigt mycket så måste man ju ändå se till den prestationen som SAIK gör i den andra halvleken. Det är snudd på den perfekta halvleken. Man bestämmer sig bara för att ta hand om taktpinnen och sedan går allt väldigt fort. Påminner mycket om den 5:e semifinalen 2013 mot Villa på bortaplan där man också efter ett 2-2 läge i halvlek sedan bara går ut i den andra och fullkomligen klär av hemmaspelarna ända in på kroppen. Samma typ av spel och inställning och naturligtvis även utdelning på sina chanser. För ett tag i den här matchens andra halvlek var det vinst varje gång.


Andreas Bergwall må vara en av Sveriges genom tiderna bästa målvakt och dryga 40 år gammal håller han än. Men visst måste man ändå börja undra nu hur det står till efter 21 baklänges mål på 180 minuter. Det kan ju aldrig ha hänt förr. Just nu leder ungdomen Falk klart över veteran Bergwall. Men är det något Andreas Bergwall kan, är det att resa sig på nio. Han kan mycket väl spika igen kassen på söndag och helt plötsligt så har vi en femte match på söndag. Att ”The man behind the mask” ska göra tre plattmatcher i rad har jag svårt att tro.


Men med Patrik Nilsson i dom bästa skridskorna han någonsin åkt i och i en uppåtgående trend, kommer det att ramla in en eller annan boll på fredag. Och Edlund sviker ju aldrig. Erik Pettersson verkar ha kommit över sviterna av sin blindtarm. Så visst kommer Bergwall och det övriga i VSK-försvaret att få jobba hårt även på fredag för att freda sig.


Hur är det då med Edlund och hans fot? Är det inte huvudet så är det något annat. Tydligen ramlade han ihop på uppvärmningen och tog sig åt ena foten, enligt kommentatorerna på bandypuls. Det var ju inget man såg och under matchen syntes det inte. Men tydligen var han lite hämmad. Och skulle det visa sig vara en fotskada där, blir det ju helt andra förutsättningar på fredag.


Många kommer nog säkert att diskutera om hur den här matchen sett ut om inte det där med Jansson hade hänt. Jag tror inte det hade någon avgörande roll i dag, faktiskt. Jag fick ganska tidigt in i matchen känslan av att SAIK hade koll på läget. Naturligtvis så hade VSK haft en annan tyngd med Simon på isen men det hade man i söndags och då var också SAIK det klart bättre laget, precis som i dag. När SAIK får dom här delarna i spelet att fungera, då räcker inte många lag till. Man blir väldigt tunga att stå emot och när man sedan även neutraliserar Folkessons tunga åkningar, styr bort Holmbergs ytor och passningsvägar och får bort Nilsson och Bergström från returer i straffområdet, ja då har VSK inget att sätta emot.


Men nu är det bara att släppa detta så fort som möjligt. Att nu börja vandra i väg i tankar som hamnar på 19 mars och en vårdag i Stockholm, kan lätt förvandlas till en gråmulen söndag i Västerås och en femte och avgörande semifinal. SAIK får nog räkna med ett oerhört taggat och revanschsuget VSK på fredag och det blir nog full gas direkt. SAIK måste ner på jorden omgående och börja fokusera på det som ska ske på fredag. Förhoppningsvis med massor av folk på plats.


Har ju beskrivit denna serie som ett lite av hur det var förr mellan dessa två lag. Heta känslor på både isen och utanför. Matchen i dag fortsatte bara i den andan och nu väntar alltså en fredagsmatch. Kan inte bli mer klassiskt än så. Hoppas bara att det blir en bra stämning, både på och utanför isen.


I den andra semifinalen så är det Villa som har kopplat ett grepp via 7-3 mot Bollnäs i kväll och det gör nu att Villa på fredag kan ta sig till final. Vilket jag också tror att man gör. Det känns som att man har mer krut kvar i kroppen och med lite smartare spel än sist på Sävstaås, tror jag man vinner.


Nu ska jag köpa biljett till fredag. Gör det ni med och ta med en kompis så gör vi alla tillsammans ett ärligt försök och fylla arenan!

ANNONS
Av Thomas Forsberg - 8 mars 2016 21:28

"Såg ni inte målet? Skulle ha gått till Specsavers" Så brukar det låta i högtalarna på Göransson Arena när SAIK spelar och den obligatoriska reklamen för optikerkedjan körs . (Det finns även andra optiker, ska sägas...)


"Såg du inte tacklingen? Skulle ha gått till Specsavers" Det rådet ger jag till Roland Fager. Helt gratis också. För hur han kan missa situationen där Linus Forslund träffas av Jonas Nilssons axel i slutskedet av matchen, är för mig inget annat än obegripligt när man ser bilderna. Titta själv.

Ett solklart fall för Specsavers.....


Tyvärr så innebar den här smällen att Linus Forslund missar matchen i morgon och förmodligen även den på söndagen, medan VSK-spelaren kan spela. Nu anklagar jag absolut inte Nilsson för att ha gjort det medvetet, verkligen inte, då han inte är känd för att spela över gränsen och det syntes också på tv-bilderna att han inte var speciellt bekväm i situationen när Linus leddes av isen. Men oavsett vem och hur det gick till så måste sådana tacklingar få konsekvenser och det blev ju faktiskt inte ens utvisning.


Frånvaron av Linus spetsas nu även till då även hans tänkta ersättare, Hannes Edlund inte kan spela i morgon. Det kommer att finnas gott om plats på bänken hos SAIK i morgon. Undrar om man har skrivit in Dino som tillgänglig spelare?


Tillgänglig gjordes Magnus Muhrén i Villa. Efter skadan på Tim Persson fattade man beslutet att skriva in Muhrén som spelare och sedan 12 februari så utför han sina magiska nummer på isen igen och för alla bandyvänner är det ju fantastiskt att få se nummer 13 igen.


Men nu är Tim Persson tillbaka igen, rekordsnabbt och spelsugen. Enligt han själv vill han in i hetluften på en gång och att han skulle tillföra något i Villas spel, råder det inget tvivel om. Men frågan är om han får spela? Hur resonerar man nu i Villa? Finns säkert plats för både Muhrén och Persson men det innebär ju samtidigt att någon annan kommer att få lämna plats.  Om Tim känner sig redo för match nu, kommer Muhrén självmant ställa sig åt sidan då igen? Med tanke på hans vinnarmentalitet och vad han kan tillföra, nej.  Ja det är inte alltid lätt med angenäma problem....


Hursomhelst så blir det spännande i morgon och jag tror att Villa ändå kniper den här tredje matchen och gör det ganska komfortabelt, säg 5-2.


I Västerås tänker jag inte ens våga mig på att tippa. Det man kan slå fast är väl att det inte stannar under 10 mål i alla fall. Allt annat vore en praktskräll. Frågan är bara hur målen fördelas...




ANNONS
Av Thomas Forsberg - 7 mars 2016 12:05

15-15. Det är varken siffror från ett game i tennis eller halvtidsresultat i handboll. Nä, det är antalet gjorda mål mellan SAIK och Västerås efter 180 (plus tillägg) minuters semifinalbandy. Helt sjukt egentligen men ändå inte. Det fanns med i ritningarna att det skulle göras mycket mål i dom här matcherna. Men 11-3 och 12-4 som slutresultat. Nä, det trodde nog ingen. Men 1-1 i matcher har vi nu i alla fall.


Länge har vi som varit med och upplevt bandyslutspel och följt dessa två giganter, väntat på att det skulle hetta till mellan dom igen. Precis som det var på Jernvallen och Rocklundas tid. Ni kommer väl ihåg hur det kunde låta på och utanför isarna i Sandviken och Västerås på 80 och 90-talen. Det var hett, hetare än en normal dag i Sinai öknen.


Per Fosshaug drog bara han 5-600 extra människor till Jernvallen. Alla ville ju vara på plats när bandyns riktige Dr Jekyll and Mr Hyde kom till stan för att glappa med munskyddet, slå briljanta passningar och få hjärnsläpp på samma gång. Kryddat med hårdföra backar i SAIK som bara älskade att åka runt och reta upp nummer 20.

Det var bokstavligen krig när dessa två lag möttes under många år. Är vi där igen nu?


Ja kanske. Munskydden glappar igen på flera håll. Det delas ut tjuvsmällar och domaren är avskydd i båda lägren. Det ventileras ord som inte är lämpliga att skriva. Och kanske framförallt, det blir häftig bandy.


Att studsa tillbaka efter 3-11 är inte det lättaste kanske men SAIK visade med gårdagens match att man har manskap till det. Man plockade fram essen ur rockärmarna och la upp korten på bordet. VSK provade vid några tillfällen att syna men när Bergwall vid 8-3, såg mest ut att tänka på vad han skulle äta på bussen hem, var potten SAIK:s.


Det var fart. Det var fläkt och bestämdhet som avgjorde matchen till SAIK:s fördel och man kan ju inte annat än undra varför det här spelet inte har spelats under stora delar av säsongen. När SAIK får i gång sitt passningsspel, både i djupet och sidled, är det inte många lag som kan matcha. Tycker att man fick se klara brister i VSK i går där det egentligen bara var Simon Jansson som stod upp och hade intentionerna att störa SAIK.


Nu står vi där med 1-1 i matcher och det efter två konstiga sådana. Det här är ju egentligen två lag som kanske skulle ha spelat två matcher nu som gått till förlängning, för så jämna är dom. I stället så har det varit två uppvisningar. Blir aldrig riktigt klok på den här sporten och det kanske är därför man tycker om den.


Om SAIK lyckades ruska av sig sin förlust så kommer nog VSK klara av det också. Men tror ändå att SAIK lyckades sända ut en signal om att man inte kommer att ge sig så lätt i den här serien. VSK fick nog en del att tänka på, rent försvarsmässigt men även offensivt där jag tycker man inte alls lyckades komma upp i någon högre nivå i går. Matchen på onsdag blir precis som alla tredje matcher i en sådan här serie, väldigt viktig. Kan SAIK ”stjäla” den, skaffar man ju sig ett drömläge. Samtidigt som man ska veta att VSK besitter kraften att sedan åka upp till Sandviken och ta en fjärde match.


Om SAIK hade fått kriga till sig segern i går, hade jag varit mer säker på att VSK skulle ta matchen på onsdag. Nu vet jag faktiskt inte. Om SAIK kan spela på den här nivån, måste VSK upp i en högre nivå än den som gjorde dom till seriesegrare.


Kort om det smällar som delades ut i går då. Förutom dom mer sedvanliga krockarna SAIK-spelare emellan så var det ju tre andra smällar som fastnade på näthinnan. Simon Janssons smäll på Edlund i första tyckte jag i går var en ren pååkning. Men efter att ha sett reprisbilder i dag, så är det nog mest en kampsituation där bollen finns med i bilden. Sen är det ju olyckligt att det blir en träff mot huvudet på Christoffer som har fått sin beskärda delar av smällar nu.


Mossbergs hantering av Bergström kanske kunde ha renderat i en utvisning då armen är högt uppe men samtidigt så är det ingen armbåge med i situationen. Svårbedömd.


Men däremot när Linus Forslund rasar i isen efter Jonas Nilssons behandling, tycker jag att domaren borde ha åtminstone visat av Nilsson och kanske t o m för resten av matchen. Tycker att det är onödigt att med 10 minuter kvar och stort underläge, ta den tacklingen faktiskt. Nu var det väl inte meningen att det skulle leda till att Forslunds säsong kanske tog slut där på mittlinjen, då Jonas Nilsson inte är en ful spelare till vardags. Men i frustation över laget och ens egna insats kanske förnuftet fick stå tillbaka den här gången. Väldigt olyckligt att det hände i alla fall och i hockey så hade man nog tittat på videogranskning efteråt och tagit ett beslut om matchavstängning. Nu kommer det inte att ske då detta är bandy och där har jag svårt att tro att man kommer ta till det. Det är bara hoppas för Linus och SAIK:s vidkommande att han snart är på benen igen och kan bidra. Till en final, kanske….


Måste ju bara nämna några ord om den andra semifinalen också där Bollnäs efter makalös dramatik också såg till att kvittera i serien. När Villa gick fram till 4-7 var väl känslan att vaktmästaren på Sävstaås kunde slå av aggregaten på kvällen. Men det vägrade Bollnäs att köpa och när Hellmyrs slog in 8-7 i förlängningen, står det klart att det blir en dans till på Sävstaås. Och även om Villa stundtals visade klass så visade man också typiska Villa-drag i försvarsspelet när man blev satta under press. Dom har ju blivit hyllade under säsongen för sitt försvarsagerande men det ”gamla spöket” lever kvar.


Det som talar för Villa är att man såg piggare ut. Bollnäs fem matcher mot Edsbyn har nog satt sina spår och det vill nog till att man lyckas hitta några reservkrafter att peta in i Berlin och Hellmyrs om resan till Stockholm den 19 mars ska bli möjlig. Bollnäs chans till att klara detta ligger i att vinna nu på onsdag.


Slutligen så vill jag bara förtydliga vikten av att TV 4 får ta hand om bandysändningarna igen. Ok att man nu från SVT sände helt plötsligt två matcher i rad. Det är ju bra. Men kvalitet är också ett krav. Att sitta och lyssna på Jonas Holgerssons spekulationer om hur pass illa skadad Hellmyrs är och så vidare och så vidare… Och när sedan studiokvinnan på något sätt försöker att klämma fram ur nämnde spelaren att han är skadad, då blir det ju nästan parodi. Hade varit roligt om Per hade typ sagt att han spelade med krossat knä och bruten fot men det går ganska bra ändå. Det hade blivit bra tv det. Nä, in och signa upp er på Facebookgruppen: Bandyn tillbaka på TV4.


Av Thomas Forsberg - 4 mars 2016 22:12

Dagen efter brakförlusten mot Västerås fanns det en hel del att tänka på hos dom med svartvita sympatier. Hur ska det här vända tills på söndag? Är det slut nu? Kan SAIK resa sig? En del har kanske redan struntat i att köpa biljett till söndag. 11-3 är ju siffror som mycket väl kan skrämma bort folk från arenan. Men mitt i allt svarta mörker som en förlust mot VSK brukar framkalla, oavsett slutspelsmatch eller vanlig serielunksmatch, kom så en man med ett ljus i mörkret. Ett ljus som kan bli väldigt viktig dels för den här matchserien men kanske framförallt framtidens SAIK.


Mannen med ljuset är ingen mindre än Christoffer Edlund. I dag, dagen efter en jobbig semifinalförlust tog han pennan och kritade på för två nya år i SAIK! En lagkapten ska ju visa vägen heter det och det här kan man verkligen kalla att ta sitt ansvar. ”Det är här jag ska spela” Så löd motiveringen till underskriften. En stålman har talat.


Edlund kom på våren 2009. Samtidigt som Göransson Arena växte upp ur den klassiska marken på Jernvallsområdet. Den hårdskjutande smålänningen med snabba skridskor hade då gjort inte mindre än 112 mål för Vetlanda på drygt 100 matcher sedan han inledde sin elitkarriär runt 2003/04. Han delade skytteligasegern med en viss Muhrén säsongen innan (44 mål). Det tisslades och tasslades i den bruksort som Sandviken ändå är, om den där Edlund skulle kunna vara nåt och förlita sig på. Svaret kom hårt och skoningslöst. Innan ens serien hade dragit i gång så hade Edlund stänkt in 43 mål (!). Och när sedan allvaret började fortsatte leveransen. Mot Katrineholm den 22 november gjorde han smått osannolika 12(!) mål i 22-2 krossen. Det blev till slut 91 mål på 26 matcher plus 12 i slutspelet. Tror att tvivlarna på verket fick det svar dom vill ha….


För nostalgi eller vad man kan kalla det, så kan ni gärna läsa den intervju som jag och min dåvarande kollega på Svenska Fans, Thomas Paschen gjorde med Edlund under försäsongen 2009. Ni hittar den här: http://www.svenskafans.com/bandy/sandviken/319136.aspx


Fram till i dag så har Christoffer Edlund gjort sammanlagt 441 mål i SAIK-tröjan (grundserie och slutspel). Och då ska man ju ha i åtanke att förra säsongen spelade han i Jenisej och säsongerna 11/12 och 12/13 spolierades delvis av skador. Christoffer hade med största säkerhet varit en bit över 500 mål annars. Det är snudd på sanslösa siffror.


Men det är så mycket mer än bara viktiga mål Christoffer gör. Hans vilja att vinna och hans inställning har inte bara gjort honom till lagkapten utan även en förebild för dom som kommer underifrån i SAIK-leden. Ta bara alla knattar som är maskotar åt A-laget på seriematcherna. 97,9 procent av dom har Edlund som sin favoritspelare. Och jag tror faktiskt inte att det bara är för dom mål som han gör.


Jag tror att ungarna ser Christoffer som någon dom vill bli när dom blir stor. Min grabb var ju maskot i sista seriematchen och jag berättade ju den där historien om att Edlund tejpade om klubban åt Joel. När han berättade det för mig, fullkomligen lös det om hela han. Och utan att ha någon som helst vetskap om det, så tror jag säkert att det inte var den enda klubba som han lindat om den här säsongen till en överlycklig 9 åring….


Den här underskriften kan vara den viktigaste som gjorts på många år i SAIK. Den visar att en av världens bäste bandyspelare vill fortsätta i klubben och vem vill inte spela med en sådan spelare? Jag har haft lite oroande magkänslor över att hans moderklubb Vetlanda, som bygger för något bra, skulle ligga på hårt och dra i deras ”son”. Men tydligen har blodet av stål vuxit sig så starkt i Edlund att han väljer sitt ”nya hem” före och det tackar vi allra ödmjukast för.


Men kan den här underskriften göra något för semifinalserien mot VSK? Ja, det kan den. Att Edlund skriver på dagen efter en förnedring i Västerås, visar att lagkapten vill föra sitt skepp vidare mot stora mål och den första hamnen är just detta slutspel. Om det var någon spelare i SAIK som åkte ner i ”dåligt självförtroende brunnen” efter matchen i går, hissade Edlund i dag ner den räddande spannen som tar dom upp på ytan igen. Jag tror faktiskt det. Jag tror också att Edlund själv känner en lättnad över att ha tagit beslutet och i bara farten så stänker han in 4 baljor på söndag och skickar hem gurkorna skivade och inlagda till Västerås. Man kan väl få drömma i alla fall….


Med en underskrift i nästan guldfärgad nyans klar, väntar jag nu på en till. Men den får vi vänta på till efter säsongen. Vem? Ja, det får ni väl se när det är klart… (avdelning cliffhanger….)



Av Thomas Forsberg - 3 mars 2016 23:36

Det fanns en tid då man som SAIK-are var livrädd för matcher mot VSK på bortaplan. Rocklundaepoken. Att spela mot Västerås på ”Skräcklunda” var förenat med risk för förnedring. Men tiderna förändrades som tur var och till sist så lyckades man i SAIK hitta en trollformel som gjorde att man faktiskt kunde vinna där och när sedan inomhushallen kom till så har skräcken kommit till att bli på sin höjd, rysare. Fram till i dag då. (Och Ja, jag vet att Stisse redan skrivit om detta i sin krönika. Men jag räds inte att sno lite….)


När 7-3 föll med kvarten kvar fick jag rysningar i kroppen. Något sa inom mig att detta blir tvåsiffrigt. Det syntes så bra. SAIK-spelarna började hänga med huvuden och blickarna fanns redan på söndagens match medan VSK-spelarna tittade bara en kvart framåt och tänkte: Här ska späs på.


Nu handlar ju som tur var slutspelsmatcher inte om målskillnad och poäng. Nu handlar det om att vinna matcher och det kan man göra med alla möjliga resultat. 4-3,5-3,7-3 eller varför inte 11-3. Det är egentligen strunt samma. Det faktum så kvarstår är att VSK leder matchserien med 1-0 och på söndag är det ny match, i Sandviken.


Sen kanske 11 mål i baken inte är speciellt roligt. Jag vet ju inte hur elitidrottare tacklar sådana resultat. Om det är som dom säger att det spelar ingen roll vad det blir. Jag har aldrig varit i den positionen då jag aldrig varit på elitnivå heller. Däremot så har jag spelat i lag som fått storstryk i match efter match och jag kan säga ur det perspektivet så suger det att förlora så stort men känslan blir väl annorlunda när det är skåpmat att göra det. Man blir liksom van vid det….


Jag tror på SAIK. Jag tror på att det här siffrorna inte kommer att sätta sig i huvudet på dom inför fortsättningen. Jag tror att man någonstans längs vägen hem i kväll, stannade bussen och bad den så otrevlige 11-3 gästen att lämna bussen och aldrig mer sätta sin fot där. Så professionella bör man vara i alla fall. Annars så har vi en jobbig söndag framför oss.


Tycker att SAIK i alla fall stundtals är med i den här matchen. Från ledningen i första halvlek fram till kvitteringen så är känslan bra. Sen maler VSK på och visar den tyngd som man visste att dom hade. Dom verkade inte ens ha gått ut till halvtidsvila utan bara trummade på direkt i andra och gjorde ett ryck fram till 5-1.


Då fick SAIK en bra period igen och med två snabba mål och lite halvchanser så fick man ändå lite hopp om att kanske, kanske skulle det kunna bli match av det igen. Men då fick Simon Jansson (Lill-Berlin) för sig att det fick räcka med spänning och åkte rätt in i straffområdet och hängde dit 6-3. Resten är bara en tung och grönvit uppvisning mot ett slappt och uppgivet SAIK med STORA hål i den svarta sopsäcken. Hål som måste tätas på söndag, annars dansar vi nog in på sista valsen nästa onsdag.


Vad ska man säga om VSK då? Ja, man har en extra växel att lägga i och när den behövs gör man det. Trodde i min enfald att kanske ett långt matchuppehåll som det nu blev när man fixade Vänersborg på tre raka, skulle kunna visa sig i dag. Till en början kanske men efter 1-1 så var det ungefär som att man bestämde sig för att lägga in den där växeln man har. Och då gick det undan.


Ska man slå VSK i år så handlar det om att ha en hel del tur med i bilden. Bergwall måste ha en mänsklig dag. Dåliga dagar har han aldrig. Det gäller att få stopp på lokomotiv som Joneby, Jansson, Bucht, Folkesson. Ja, listan kan göras lång och det är inte ens säkert att det räcker med det. Man måste peta in ett par hörnor, minst. Ja, det är nog så illa att man måste ha lite folk borta också. Lite förkylning och vinterkräksjuka härmed beställt!


Skämt å sido så ser VSK ramstarkt ut och att ta tre matcher av dom var innan svårt och inte blev det lättare med denna kväll. Men på söndag ges det svartvita en ny chans och nu finns det inget att fundera på. Full gas mot 1-1.


Kom och tänka på en sak. Det här med timeouter kan då verkligen slå annorlunda. När SAIK morskade upp sig vid 5-1 med två mål, tog VSK timeout. Resultat: Väl godkänt. Inga fler mål bakåt. När SAIK plockade upp timeouten ur bakfickan vid ställning 8-3 där man förmodligen pratade om att spela av matchen och spela för klubbmärket blev resultatet: 3 mål i baken på sex minuter….


Jag antar också att en buss fylld med Bollnässpelare har stannat efter vägen hem i kväll och bett en jobbig passagerare kliva av. Den gick vid namnet 8-1. När släppte Bollnäs in 8 mål senast? Jo det kan jag berätta. 28 januari förra året då man föll hemma mot Hammarby med 3-8 i grundserien. Nu blir det nog en tillknäppt historia att vänta på lördag uppe på Sävstaås och jag ger Bollnäs stora möjligheter till att kvittera den där matchserien.


På tal om Hammarby. Vad är det som händer med idrotten i Hammarby? Först turbulensen i bandyn där det har kommit ut uppgifter om olika läger inom truppen gällande Brodéns avskedande och spelarflykt som hotar.

Och nu fotbollen där typ samma scenario håller på att hända. Spelarna missnöjda och en tränare som erbjudit sig att kliva av. Kommer Nanne slå sig in på ny bana nu och bli bandytränare då? Nä, att säga att det just nu är lugnt på Södermalm är nog att ta i…


Dags och gå och lägga sig. Drömmarna hoppas jag ska vara svartvita men det finns väl stor risk för att grönvita moln med dansande gurkor driver in i bilden. "Här dansar herr gurka både vals och masurka"...

Av Thomas Forsberg - 29 februari 2016 23:48

5 år gammal när sviten inleddes. I kväll såg han till att den levde vidare. Pratar om SAIK:s högerhalv Ted Harladsson. Tranåsfostrade Ted såg med sina två mål till att SAIK fick det försprång man behövde för att hålla Hammarby ifrån sig och den svit som så många pratat om senaste tiden. Hans 2-0 i första är inte bara läckert utan viktigt för SAIK som efter det målet blev lite försiktigare och släppte in lejonen från Söder på jakt.


Och 3-0 var kanske ännu viktigare som kom fem minuter in i andra halvlek. Där någonstans kände åtminstone jag att det här kanske skulle gå vägen. Och det gjorde ju det. 8-3 i den sista av fem kvartsfinaler mot Hammarby och det blev precis så jämnt som alla trodde att det skulle bli. Men det har varit en serie som svängt kan man säga. SAIK såg stensäkra ut efter två raka segrar och skulle ju bara piska dit matchbollen förra torsdagen. Det blev inte så och sedan var Hammarby mycket bättre på Zinken i lördags och med den matchen i senaste minnet så kändes verkligen den här sista matchen väldigt oviss.


Men då klev SAIK tillbaka in i förarsätet. Man kopplade ett tidigt grepp om den här matchen och nu var man överallt i defensiven och jag blir så glad så kinderna blir röda när man ser hur ex. Patrik Nilsson bara åker i kapp sin motståndare och ger sig inte förrän bollen är tillbaka i hans ägo. Patrik tycker jag gör en av sina bättre matcher på hela säsongen i dag. Riktigt skönt att se.


Naturligtvis så var det fler som gjorde ett gott dagsverke i dag. Dennis Henriksen lägger ner mycket jobb i dag. Backlinjen gör väl egentligen inget misstag på hela matchen. Ted har jag nämnt men även kollega Gälman är mer framfusig i dag. Kul att han blandade ur vändningar med offensiva utflykter i dag. Sen har vi ju Edlund då. Ja, fyra kassar och i dag kom han i betydligt bättre lägen och då blir det också allt som oftast utdelning. Sen att varken Mossberg och EP kanske hade studsarna med sig i dag, gör inget då dom spar sig till på torsdag.


För det är ju nu så att för 22:a året i rad så ska det spelas semifinalbandy för SAIK. En imponerande svit och den blir nog väldigt svårslagen. Och nu ställs man mot Västerås. För första gången sedan 2009 så möts man nu i en semifinal. 2010 och 2011 valde SAIK att möta VSK redan i kvartsfinalspelet och då vann SAIK med totalt 6-1 i matcher på dom två serierna. Men det är historia det. VSK då, är inte vad VSK är i dag. Det är ljusår i mellan.


Den här gången så är det VSK som valt SAIK på sin sida. Det är VSK som har kastat handsken. Det är SAIK som slår ifrån underläge. Det är inte utan att man får känslan av kamperna i slutet av 90 och början av 2000 talet i kroppen nu. Det är dom två giganterna som nu ska mötas. Det två som i två år i rad spelat final med en varsin triumf. Nu ska en av dom få möjligheten igen. Och på torsdag rullar dramat i gång.


På den andra sidan så fick också Villa sina motståndare i kväll och det blev Bollnäs, precis som förhandstipsen har gått. Men jag och flera med mig trodde nog att Bollnäs skulle ha haft ett träningspass i dis på Sävstaås i kväll i stället för att ha spelat en femte match. Edsbyn har verkligen bjudit upp till dans, både på Sävstaås och hemma i ”kyrkan”. Det trodde inte jag fanns på hela Hälsinglands karta. Men derby är derby.


Utan att förringa Edsbyns insats som ska hyllas,absolut, så känns det ändå rättvist att Bollnäs tar klivet in i semifinalspel mot Villa. Säsongens resultat har visat att Bollnäs håller väldigt hög klass. Villa mot Bollnäs kan komma att bli en riktigt tuff serie där en sak kommer att testas i båda lagen, nämligen tålamodet.


För om det finns stora chanser till öppen och målrik bandy i VSK-SAIK, så tror jag det kommer att bli mer tillknäppt och få mål i Villa-Bollnäs. Två lag som kan komma att ta ut varandra och fasta situationer kommer bli väldigt avgörande.


Vill bara avsluta med att tacka Hammarby för fem fantastiska kamper. Med tanke på allt strul under säsongen är det starkt att komma tillbaka på slutet och bjuda upp till detta. Sen ett speciellt tack till Johan Willes (Östblom) En favoritspelare oavsett i vilken klubbfärg han spelat, även om han steg i kurs under åren i SAIK, förstås. En kämpe med tekniska färdigheter som nu alltså lägger av. Förstår honom men trist för bandyn.

Av Thomas Forsberg - 27 februari 2016 22:31

Eftermiddagen denna lördag spenderades i Valbo Sportcentrum. Knatteligan i Innebandy stod på schemat och massvis med ungar i farten. Själv så var jag där i egenskap av att mellersta grabben, Hugo skulle spela sin blott andra innebandy cup i karriären med Åmots IF.


Det som slår en när man sitter och tittar på barn i 6-7 års åldern som springer efter den där vita saken med en massa hål i, är med vilken glädje och entusiasm man gör det. I den här ligan så har man inte börjat med målvakt än utan det är precis som när en annan spelade på skolans gymnastiktimmar, 3-3 och små mål. Bollarna studsar fram och tillbaka och det byts målchanser stup i kvarten. Ibland gör man mål och då jublar man högt, både spelare, föräldrar och far och morföräldrar. Ibland släpper man in en boll och då blir man lite deppig men bara en kort stund. Sen är det roligt igen.


I dessa tider då resultat och vinna kan ta för stor plats i idrottens värld, är det rätt skönt att se dessa små knattar fortfarande vara rätt ovetande om vad som komma ska, om några år. Detta är ren och skär idrottslig glädje.


Hur gick det då för grabbarna från Åmot? Jo dom spelade jättebra och Hugo hade turen att få göra två mål i en och samma match. I samma sekund som det första målet gjordes, sökte hans blickar mina på läktaren och när han såg att jag hade sett målet och gjorde tummen upp, växte han nog säkert ett par centimeter. Och det måste man ge honom. Det var ju hans första mål någonsin i en innebandymatch.


Vid andra målet var det en mer samlad Hugo som med ett lätt flin på läpparna sökte kontakten med farsan på läktaren. Han fick precis som vid första målet, tummen upp och ett leende från mig.


Men nu var det ju så att på ett annat håll utspelades det en annan kamp. En kamp mellan två giganter inom svensk bandy. Och jag slets mellan den ångestladdade kampen och den lättsamma och glädjefyllda innebandyn. Det sägs att en karl inte klarar av att göra två saker samtidigt. Fel. Fel. Fel, säger jag då. Här är beviset och det är till och med tre saker samtidigt, som en mamma på läktaren uttryckte det. Så det så.

 


SVT Play var det som gällde för mig om jag ville hänga med i den fjärde kvartsfinalen mellan Hammarby och SAIK. Och ni kanske kan förstå paniken när jag runt 13.40-tiden inte hade fått det att funka. 13.45, fortfarande ingen bild. 13.50 Blankt. 13.55 Svart d##la ruta. 14.00 Jag blir tokig och om 10 minuter börjar Hugos match.


Måste ha sett rätt nojig ut där jag vankade fram och tillbaka i vilt tillstånd, sökandes efter nån j##la plats i den hallen där det var bra täckning.


Fem minuter innan matchen framför mig på innebandygolvet tog sin början, hörde jag först Chris Härenstams stämma i hörsnäckan och sedan framträdde en bild från Zinken och 1-1 med tjugo kvar. Nu så var vi med på allvar, på två håll.


Att dels kolla på innebandy och heja fram killarna och sedan kika ner vad som händer på en bandymatch på en liten telefonskärm, kan framkalla ett visst förvirrande tillstånd och det var nog en del som funderade varför jag helt plötsligt dunkade ena handen i det räcket som fanns framför på läktaren. Det var när Sundin satte 2-1 på hörna för Hammarby.


Andra halvlek blev inte lika schizofrenisk som den första då grabbarna från Åmot hade spelledigt i en hel timme. Fullt fokus på bandy med andra ord och nu skulle det väl ändå vända? Jakobsson efterlyste mer energi och visst blev det bättre fart i inledningen. Men dom där riktigt heta kvitteringschanserna kom man aldrig fram till.


I stället blev det handen i räcket igen då, när Pasjkin dunkade in straff fram till 3-1 med drygt 20 kvar. Där någonstans kände jag att det här inte skulle gå vägen.


MEN VARFÖR BLIR DET SÅ HÄR DÅ? DET SOM SÅG SÅ BRA UT I DOM TVÅ FÖRSTA MATCHERNA. VA? NOG MÅSTE VÄL MAN I SAIK HA FÖRSTÅTT ATT HAMMARBY SKULLE AGERA ANNORLUNDA EFTER TVÅ MATCHER DÄR MAN INTE ENS VAR NÄRA? DET VAR VÄL LIKA SJÄLVKLART SOM ATT ROSA BALLONGER FLYGER TILL TAKET PÅ GAVLERINKEN EN KVÄLL SOM SÅDAN. OCH ÄNDÅ, FAST MAN SÄGER ATT MAN VAR BEREDDA PÅ DET, SÄGER MAN EFTER MATCHEN : ”DOM SPELAR JU SÅ TRÅKIGT” NO SHIT. JA, KANSKE TRÅKIGT MEN JÄKLIGT EFFEKTIVT OCH TYDLIGEN VÄLDIGT ÖVERRASKANDE. DOM SPELADE MED DEN SÅ KALLADE KNIVEN MOT STRUPEN. TACKA FÖR ATT MAN DÅ TAR TILL DET SOM BEHÖVS.


Oj, kom visst åt Caps Lock där… Det var inte att jag är förtvivlad eller arg eller så. Nädå, rent misstag….


Nu står vi där. Där jag för fyra dagar sedan efter att ha sett SAIK fullkomligt ägt Zinken, Söder och framförallt Hammarby, inte på något sätt kunde tro att vi skulle hamna. I en femte avgörande match på måndag. Det finns dom som säger att ”det är bra för SAIK:s kassa med mer pengar som en tredje match ger” Jo, sant. Men det struntar jag i faktiskt. Hade lätt kunna satt in en femhundring i bidrag i stället för att gå och må dåligt i två dagar till. ”Det ska ju vara spännande” är ett annat klassiskt och uttjatat citat. Jo, sant. Men inte i den här serien. Inte den här! SAIK hade chansen att sätta punkt i torsdags.  Slog första matchbollen i nät och i dag kom dubbelfelet….


Precis som förra året, fast då stod vi i semifinal mot varandra. Och då var rollerna annorlunda. Då var det SAIK som hade hämtat i kapp ett 0-2 underläge i matcher och hade energin. Nu står vi med motsatta förutsättningar. Nu är det Hammarby som har boosten. Nu är det Hammarby som har gjort samma bravad. Det som talar för SAIK är väl då hemmaplan och att lag som har fördelen av den brukar i dom allra flesta fall gå segrande ur striden.


Men den här matchserien är just nu så fruktansvärt oviss att allt kan hända. Jag är beredd på det mesta just nu. Till och med regn eller snö, känns det som….


Förresten. Vet ni vad som kännetecknar en bandynörd? Jo, en som köper en match på Bandypuls för 89 kr med 10 minuter kvar av matchen... Men med tanke på hur spännande dom sista 10 i matchen mellan Edsbyn och Bollnäs var, så var det värt 8.90/minuten Det är inte bara i Sandviken och Stockholm magmedicins förbrukningen slår i topp just nu….


Nä min minnesbild av den här dagen får bli Hugos härliga och stolta leende efter sin prestation på innebandyplan. Och det är väl inte mer än rätt, då det faktiskt egentligen är det som idrott handlar om. Att ha kul, kamratskap och gemenskap. Det får en sur förlust i en bandykvartsfinal att kännas oviktig, eller åtminstone mindre viktig....


Avslutar med Farbror Barbros bevingade ord: "Det finns inga genvägar till det perfekta ljudet" Ni kanske hajar vad jag menar med det, SAIK.... Full fart mot Måndag nu!


Av Thomas Forsberg - 26 februari 2016 11:04

Att SAIK skulle leda den här matchserien mot Hammarby efter tre matcher hade jag innan slutspelet stora förhoppningar om. Men när man nu hade spelat till sig chansen att säkra en semifinalplats redan i den tredje matchen, känner jag mig inte fullt lika nöjd. Ett enda steg tillbaka i det gamla sättet (läs den här säsongens grundserie) att spela räckte för att Hammarby skulle ta chansen och fixa en fjärde match. I stället för 100 procent fokus på allt som hände på isen så var det nu kanske 95 procent och det räcker för att förlora en kvartsfinal i ett svenskt bandyslutspel.


Det ska ändå sägas att Hammarby reste sig på den berömda siffran 9 och plockade fram ett spel som man inte varit i närheten av under dom två tidigare matcherna. Dels beroende på att då var SAIK riktigt bra och tillät inte Hammarby att få till spelet. Sen hade man en mer defensiv grundtanke i gårdagens match och den höll hela vägen, även om bollarna på slutet ven runt Hedbergs kasse och i dag finns säkert en hel del blåmärken på Söders bandyhjältar. Men det är ju så man vinner matcher. Blåmärken försvinner. Segrar finns kvar.


Jag trodde som sagt var innan denna serie drog i gång att detta skulle bli en tuff match och kanske sluta på fem matcher. Men SAIK:s spel lovade ju något helt annat i dom två inledande matcherna och när Edlund satte 1-0 efter 46 sekunder i går, trodde jag på proppen ur ordentligt. Men Hammarby hade andra tankar och efter Nilssons 2-2 mål, som var kanske matchens behållning, målmässigt sett, tog man över matchen och ledningen med 4-2 i halvtid var i mina ögon i alla fall ganska så rättvis.


Andra halvlek blev mer av en jakt från SAIK:s sida. Hammarby såg till att peta in någon boll då och då och SAIK fick sätta i gång jakten igen. Så såg det ut hela den andra halvleken och även om det var rysligt nära på slutet med kanonskott av Nilsson och hörnor från både höger och vänster, lyckades inte SAIK plocka fram en kvittering.


Det är framförallt matchens första 45 minuter som förstör SAIK:s chans till att för 22:a säsongen i rad ta sig till semifinal. Det kändes som att man aldrig fick upp tempot riktigt och i närkampsspelet var nästan alltid Hammarbyspelarna ett strå vassare och starkare. Hemjobbet av det offensiva gardet var inte som i det två tidigare matcherna och när man samtidigt också var mer generösa med bjudningar än vad man varit, målade man in sig i ett hörn man aldrig kom ur. Old habits die hard…..


Hörnorna. Efter 6 mål på 15 hörnor i det två första matcherna så blev man nollade den här gången. Och då hade man ändå 13(!) hörnor. Old habits die hard….


Nu blir det till att åka till Zinken igen. Det är ju fortfarande Hammarby som har pressen på sig. Nu kommer det säkert att bli betydligt mer folk än det var sist (2494) och Bajen brukar ju prestera som bäst med mycket folk på läktaren och den så berömda ”12 spelaren” kan ju bli en avgörande faktor. Nu vet jag att även SAIK gillar att spela inför mycket folk och kan man steppa upp till den nivå man höll i tisdags, kan man få den stora Bajenpubliken att vända sig emot sina hjältar. Men då gäller det att hitta tillbaka till det spelet. Annars så får vi rikta in oss på en femte match i Göransson Arena på måndag. Vill inte åka då och framförallt så kan jag inte åka då. Hör ni det, SAIK!


Stack ju ut näsan i mitt förra inlägg och trodde benhårt på 3-0 i matcher. Jag och min stora trut…. Så till den här matchen på lördag väljer jag att hålla min mer vanliga och återhållsamma hållning. Jag reserverar mig från att tippa utan ställer in mitt mentala tillstånd på måndag. Allt annat är bara lycka…


V som i Vinnare blev det för Villa och Västerås. Inga direkta överraskningar. Villa kör över Vetlanda i tre raka och visar upp en form som kan leda ända till Tele2.

Västerås hade det lite jobbigare med Vänersborg än vad jag trodde dom skulle ha men visar ändå styrka att mala ner IFK. VSK känns minst lika starka som man gjort under hela säsongen.


Däremot Bollnäs vet jag faktiskt inte var jag har nu. Edsbyn vinner alltså för andra matchen i rad på Sävstaås och skaffar sig drömläge nu för avancemang till semifinal, där man inte varit sedan 2013.


Skulle det ske är det en skräll modell stor faktiskt då Bollnäs varit så jämna och starka under en lång period och där Edsbyn verkligen har varvat bra med dåligt mest hela tiden. Imponerad av Edsbyn som tagit tag i det när det som bäst behövdes. Och frågan man ställer sig är ju hur det egentligen står till med Hellmyrs och det skaderykte som snurrar kring honom. Slaget om Hälsingland fortsätter och ska man följa bortatrenden så fortsätter den även in i nästa vecka...

Presentation


Thomas nu fyllt 40 bloggar om bandy och framförallt SAIK

Länkar

Fråga mig

6 besvarade frågor

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2017
>>>

Följ bloggen

Följ Densvartvita med Blogkeen
Följ Densvartvita med Bloglovin'

Droppnätet


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se