Senaste inläggen

Av Thomas Forsberg - 23 februari 2016 22:32

I Hammarbybacken var det stor folkfest när den alpina cirkusen hade kommit till stan. Parallellslalom i Världscupen. Ganska rolig tävlingsform och titta på måste jag medge och det gick ju bra för dom svenska åkarna också med två andra platser samt en tredje plats. Storpubliken måste ha njutit varje sekund.


Bara några minuter därifrån ligger Zinkensdamm. Där var det också tänkt att bli en publikfest i kväll och slalomtävlingarna var slut i precis lagom tid för att folk skulle kunna ta sig den korta biten dit och förvandla även Zinken till ett myller av folk med bjällerklangor och hejarop. Men... Någonstans på vägen måste man ha valt en annan väg många för det var "bara" 2494 på plats. Och någon folkfest om man var grönvit, blev det verkligen inte. Man kan säga att Hammarby körde ur i halva backen, det vill säga halvtid....


1-5 lyste det då på anslagstavlan och det var frukten av två saker.

1. SAIK spelade en bandy som jag har efterlyst så länge. Det var fart blandat med full kontroll på bollen och inga onödiga utflykter. Och effektivitet. Hörnmål igen, bara en sådan sak.

2. Hammarby gjorde exakt tvärtom. Låg fart och dålig koll på bollen vid flera tillfällen. Ineffektivt.

Då kan det faktiskt stå 1-5 mellan dom här lagen efter 45 minuter.


Och även om Hammarby satte lite nerv på matchen i början av andra halvlek med två snabba mål som fick en annan att minnas tillbaka på alla dom tappade ledningar som SAIK haft den här säsongen. Men det är historia nu. I stället så visade Christoffer Edlund att han var tilbaka på allvar och med två mål så såg han till att stänga butiken på söder.


Man brukar tala om att växla upp när det börjar hetta till och det verkar ju stämma in rätt bra på SAIK just nu. Ett helt annat lag än om man jämför med hur det såg ut innan VM-uppehållet. Det är en tajtare defensiv som leder till mer nogrannhet i det offensiva. Det syns en beslutsamhet i ögonen på samtliga spelare att nu är det allvar. Det är nu vi ska vara på topp.


Så mycket som jag har sågat SAIK i några insatser så måste man ju bara höja dom, kanske inte till skyarna, för då kan det lätt bli ett jobbigt fall. Men nu känner jag igen det svartvita stålmännen igen. Det är ju så här vi vill se dom. Och det är ju så här vi vet att dom kan spela. Jag trodde inte att det fanns en knapp att trycka på i omklädningsrummet på Göransson Arena men tydligen finns den. Måste stå SLUTSPEL på den....


Ska inte ta ut något i förskott för på torsdag är det ny match och allt kan hända. Minns bara SAIK:s mirakelvändning förra året, mot just Hammarby. Men då såg det annorlunda ut. Då var det tajta matcher, SAIK fick stryk i andra matchen på Zinken på straffar. Man var liksom nära. Den här serien liknar inte den. Just nu är SAIK betydligt större och starkare än vad Hammarby är och med Pizzone avstängd på torsdag, ökar ju inte chansen för Bajen att ta den här serien hem till Stockholm igen. Men osvuret är bäst.


Effekten blev deffekten. Lite så kan man väl se på Hammarbys tränarbyte. Tror säkert att både X:et och Östling besitter kunnandet att träna ett lag som Hammarby. Men då måste det vara ett lag som drar åt samma håll och det tror inte jag att det här laget gör just nu. Det är ett splittrat Hammarby och det brukar sällan skörda framgångar.


Har absolut inga källor som avslöjat att det är så inom laget men med tanke på den turbulens som uppstod kring tränarbytet så ligger det nära till hands att tro på att man inte går i enad front. Johan Willes sa efter matchen i lördags i Sandviken att "Vi har något som ligger och pyr". Ja, det har ni. Men det är nog av något annat än spelglädje och harmoni. Två komponenter som är viktiga för framgångar... Det är inte över förrän den feta damen har sjungit, heter det ju. Men nog känns det som om första versen på sången just nu sjungs på Söderns gator...


Det var bortalagens kväll den här tisdagen. Samtliga matcher slutade med bortasegrar och nu har förutom SAIK även VSK och Villa chansen att stänga kvartsfinalbutiken på torsdag och det är något man inte kommer att missa. VSK vinner i kväll med 4-3, efter vissa bekymmer  men visar ändå styrka att reda upp det. Avslutet på Vänersborgs säsong sker i Västerås på torsdag, punkt.


Även Villa kommer att skicka det småländska bandykrigarna från Vetlanda på semester på torsdag. Ruskigt imponerande av Villa att vinna med 8-2 nere i Vetlanda. Så ruskigt bra att jag börjar nästan tro på att Villa verkligen kan gå hela vägen fram till en final. Men bara nästan. För i en semifinal så kommer man att ställas mot...


...Bollnäs. 7-3 borta mot Edsbyn och kvitterat i matchserien. Dom här lagen vet knappt hur det är att slå varandra på sin hemmaplan. Vet inte när det blev en hemmaseger sist i dom här heta derbymatcherna. Ska man följa den trenden, ja då är det ju Edsbyn som går vidare. Men jag tror att Bollnäs bryter trenden på torsdag och till helgen så återupptar man den och vinner den fjärde matchen. Per Hellmyrs var tillbaka i laget i dag och 4 poäng säger ju en hel del om vad han betyder för sitt Bollnäs. Noteras bör också att det var en bra publiksiffra i Edsbyn. 3222.


I morgon andas vi ut och så hämtar vi nya tag inför torsdagens drabbningar. Härligt med bandyslutspel!



ANNONS
Av Thomas Forsberg - 21 februari 2016 22:34

Trodde ni att bandyn är en utdöende sport? Då tror ni fel. Om ni hade varit på Grängesvallen i Grängesberg den här söndagen så hade ni sett beviset för att så inte är fallet. 9 lag i Pojkar 05 gjorde då upp i Åke Hellman Cup. Ett hundratal grabbar och tjejer fanns på plats och det var lag från Rättvik, Tillberga, Västerås, Borlänge, Grängesberg och så våra svartvita hjältar som var hela 27 stycken. Och då var det ändå flera som inte var med. Ett fantastiskt gäng det här killarna som jag verkligen hoppas kommer fortsätta att lira lirarnas sport. För en bandylover som en annan är, fungerar sådana här tillställningar som en glädjens och lugnande stund. Det finns hopp för vår sport!


Lugnande var dock inte beskedet man fick på telefonen innan första matchen. Erik Pettersson på sjukhus för blindtarmsoperation löd meddelandet. Tack för den smällen över hakan och solar plexus samtidigt. Edlund borta efter smällen i mot Vänersborg. För övrigt med hjärnskada, enligt Bandypuls. Det får vi väl verkligen hoppas att det inte blev av den hjärnskakningen, som nog är mer rätt benämning av skadan…


Med 104 mål i grundserien (läs Edlund och Pettersson) borta mot Hammarby på tisdag är det inte konstigt om lukten av en kvittering i matchserien ligger lika tätt som glögg och korvdoften på Zinken. Kanske läge att slå en pling till grannen till Martin Beck och fråga om man kan låna nackkragen till Edlund på tisdag… Eller så är Forslunds klubba fortfarande glödande efter lördagens kanoner och Nilssons förlösande mål sist kanske kan tända glöden i hans klubba?


Och är Hammarbys segervapen att det ska vara snöväder som Willes önskade, ja då har man inte kommit speciellt mycket längre i det nytänkande man ville ha när man kickade Brodén ända hem till Östergötland…


Ett stort krya på dig och helst snabbt sådant skickas härmed till Erik Pettersson!


Nu lämnar jag skadeeländet och ägnar mig åt den framstormande framtiden. Bandycup i Grängesberg alltså. Och här skulle nämnde Willes i Hammarby ha trivts. Snön vräkte stundtals ner och gjorde det svårt att spela efter isen och det vet vi ju alla saikare hur det påverkar. Nu tror jag att det kanske inte hade hjälpt med perfekt is i den första matchen mot Västerås för SAIK svart, där grabben spelade för dagen, varav detta inlägg handlar kanske mest om det laget (förlåt ni i SAIK Vit).


Men vi fick chansen efter deras tidiga ledningsmål då vi fick straff och då jag hade över hört taktiken innan match, visste jag att det var Joel som skulle få ta den. Vet inte om det var han eller jag som var mest nervös när han la upp bollen på punkten, för 1-1. Straffen var i det närmast perfekt. Buteljhög ut mot ena stolpen. Men det var bara att VSK hade ställt Bergwall i målet och räddningen var vass...


I stället så kunde VSK öka på ledningen och medan snöflingorna fortsatte att falla, föll också målen in. Nämner inget resultat.


I den andra matchen så ställdes man mot Rättvik som var riktigt bra. Men det var också SAIK Svart. En riktig krigarinsats gjorde att man bara föll med 0-3. Snöade det? Ja….


Även det andra SAIK-laget, vit, förlorade sina två första matcher så det gjorde att i den tredje matchen ställdes det båda lagen mot varandra och som tur var, för hemresans skull, slutade matchen oavgjort, 0-0. SAIK vit hade då innan den matchen besegrat Grängesberg och plockat hem den första segern vilket ledde till stor glädjeyra för laget och oss supportrar. Kvar var nu svart som i sista matchen ställdes mot just Grängesberg.


19 sekunder. Det var vad Joel behövde ha på sig för att näta det första målet och jag kan tänka mig att straffmissen tidigare på dagen, kändes en aning lättare när uppåkningen efter högerkanten belönades med mål. Kort därefter kom också 2-0 på ett stenhårt närskott.  Man spelade väldigt bra i den här sista matchen och här fick vi kanske kvittot på att SAIK vill ha bra is eftersom snöfallet vid det här laget befann sig någonstans över Hedemora eller Avesta…


Båda lagen stod för finfina insatser och med tanke på att ålderspannet i lagen låg mellan 05-08, jämfört med dom andra lagens renodlade 05-lag, är prestationen ännu större. Det här gänget har en stark framtid framför sig om man vill. Och roligt har dom ihop, vilket naturligtvis är det viktigaste. Kamp om poäng, härliga vinster och jobbiga förluster, det får komma längre fram. Nu handlar det om glädje, gemenskap och att ha roligt. Det är något som finns hos SAIK P05!


Kort om lördagens kvartsfinaler då.


SAIK-Hammarby 8-4. Bättre än på länge från SAIK. Hammarby letar fortfarande något och har Forslund tränat extra på skytte i veckan? Baam.Baam.Baam 1-0 till SAIK


Villa-Vetlanda 7-2. Väntat. Har Villa hittat vinnarmentaliteten? Eller kan Löfstedt& co svara? Tveksamt. 1-0 till Villa.


Västerås-Vänersborg 5-2. Tätt i första halvlek. Högre växel i andra gav ett ryck. Allt talar för 3-0 i matcher. Svar på det IFK? 1-0 till VSK.


Bollnäs-Edsbyn 1-3. Hellmyrs frånvaro. Edlings kanon. Spännande läge och laddat för hett möte på tisdag. 0-1 i matcher.


En dag i Grängesberg

 

Kanske inte någon talande bild men det här är bandy som det en gång föddes. Kyla,vind och utomhus.

 

Straffen. Ni ser väl att det där måste vara Bergwall?

 

Mest för att bevisa att det faktiskt föll snö. Även om det i just i det här fallet var måttligt.

 

Bandy utomhus. Naturlich ska det vara glögg och utan procent. You gotta love it!

 

Sveriges häftigaste bandygäng.

 


Belöningen för en hel dag med bandy. Guld till alla!

ANNONS
Av Thomas Forsberg - 18 februari 2016 23:22

Vilken vecka för lilla Ockelbo det här blev. I tisdags invigdes nya skolan med självaste prinsen på plats och i dag så ramlade det in 4,5 miljoner på Ockelbo Hockeys konto från Arvsfonden till den efterlängtade ishallen. Så här mycket publicitet har inte byn haft sedan basketfebern rådde.

Och något säger mig att om inte man redan ringt prinsen för att få hit honom till invigningen av ishallen, är nog samtalet inte långt borta.


I över 30 års tid så har ishallsfrågan varit uppe och vänts, strötts och blötts i alla tänkbara nämnder som finns. Och svaret har alltid blivit nej. Tills i år. Först kom beskedet från kommunen att man går in och stöttar byggandet av en ishall. Det 30-åriga pusslet fick en bit till på plats och nu saknades det bara en. Och i dag la Arvsfonden den på plats. Smack. 4,5 mille på ett bräde och jag tror att det nog inte bara var i klubbens lokaler som champagnekorkarna flög i taket i Ockelbo den här dagen. Det här har varit en stor angelägenhet för många och för alla som kämpat i alla dessa år, i snö, regn, plusgrader och blåst, resor till Ljusne tidiga helgmornar, känner jag extra mycket för i dag. Tänk alla gånger som träningar och matcher blivit inställda på grund av kräksnöande, spöregn, midsommarvärme eller arktisk kyla. Nu är dom dagarna förbi. Skam den som ger sig….


Jag har faktiskt själv också en hockeykarriär bakom mig. Om än ganska kort. Säsongen 1987/88 blev jag sugen att testa om jag hade det som krävdes för att bli en hockeyspelare. En back i Hille Åbyggebys P-14 lag gav mig svaret på den frågan. Och det gjorde ont..


I en av mina första matcher jag spelade upptäckte denne välväxte 14 åring att det var en kalv från Ockelbo på hal is och när kalven (alltså jag) inte hade riktigt koll på puck och klubba, skickade han in kalven i boxen (sargen) med en välriktad höfttackling och jag synade reklamen rätt kraftigt. Minns dock inte vad det stod på reklamen…


Det jag dock minns är hur jag försöker kravla mig upp på skridskorna och greppa om klubban men någonstans kopplar inte tanken ihop det med benen och medan jag krälar runt på isen och funderar på vilken plats på jorden jag är, hör jag ropen från avbytarbåset skalla: ”Thomas, Hitåt ska du”….


Den smällen samt en minst sagt olycksalig dag i Skutskär med sönderskuret finger och en stenhård puck på foten i en och samma match, fick mig att förstå att hockey kanske inte var min grej helt enkelt. Mars 1988 var min hockeykarriär över. Samma månad fann jag bandyn då jag för första gången var på en SAIK-match. Och det är inget jag ångrar….


Visste ni om att just bandy var på gång även i Ockelbo? Nä, tänkte väl det. Det har nog det allra flesta glömt vid det här laget. Men det fanns planer på det i alla fall och föga förvånade så hade en annan ett finger, eller ja, hela handen med i det projektet. Det var 1997 som jag fick för mig att väcka upp bandyn i byn igen. Ockelbo hade under en period mellan 30-talet och 50-talet bandy på agendan och matcherna spelades på sjöis. Har fått det berättat att lag som SAIK och Skutskär bland annat var här och spelade.


Tillsammans med min far så satte jag bollen i rullning och vi kom så långt att ev. sponsorer kontaktades och Gästriklands bandyförbund var och tittade på den tänkta arenan, som då var en grusplan för fotboll.


Egentligen så fanns alla möjligheter till att få det hela att fungera. Men det var ju det där med bandyintresserade människor i Ockelbo då. Det var inte speciellt många och på ett första informationsmöte som vi höll, dök 6 personer upp. Det blev rätt mycket kaffe kvar, om man säger så…


Sakteliga så dog drömmen om ett Ockelbo Bandy ut och så här 20 år senare så förstår man ju att med tanke på klimatförändringen som skett, hade det inte blivit någon långvarig levnadstid. Men kul hade vi, så länge drömmen levde…


Men Ockelbo Hockeys dröm lever vidare och när kylaraggregaten på IP slås av i mars, börjar resan mot det som man kämpat så många år för. Då ska det gamla rivas och ge plats åt det nya och jag kommer personligen att vara med på den resan. Ett STORT och fett grattis till alla som kämpat för detta och det här kommer att ge mycket åt Ockelbo Kommun eftersom hallen inte bara är en ishall utan ett Möjligheternas Hus där många olika aktiviteter med många olika målgrupper kommer att kunna samlas. Och givetvis kommer jag kräva att man får ha bandyklubba och boll där också. På det viset kan man säga att min bandydröm också lever vidare...


Jag är fanimej stolt över att säga att jag är från Ockelbo!


P.S Var det någon mer än jag som satte kvällsmackan i halsen när man på Sportnytt talade om resultatet i damernas bandy VM? Den såg inte jag komma. Kul när dom överraskar och på söndag sänder dom en kvartsfinal. Plötsligt händer det….


 

Grävde fram det här ur byrålådan. Jo, det är faktiskt jag på bilden. Men hur tänkte jag med den där klubbfärgen, egentligen??

Av Thomas Forsberg - 16 februari 2016 23:14

Det var en stor dag/kväll i Ockelbo denna tisdag. Perslundaskolan invigdes av självaste Prins Daniel och hela bygden slöt upp för att vara med på festligheterna. Ja, nästan alla i alla fall. Inte vår familj. Och det var inte för att vi har något emot prinsen och nya skolan. Tvärtom. Det hade varit fantastiskt roligt att få vara på plats och sett allt. Jag har en förmåga att alltid missa dom tillfällen då Daniel kommer hem till byn. Ibland känns det som jag är den ende i hela samhället som missat när han varit på besök. Men just i dag så hade jag faktiskt giltiga skäl. Ja, hela familjen. I dag var det nämligen Joels stora dag och jag tror att för honom så betyder det mer att få träffa Kung Edlund i stället för en prins…


Innan jag går vidare så vill jag stanna kvar vid Edlund och den mycket olyckliga kollisionen med Mossan i första minuten. En riktig smäll var det men båda kom på benen och sedan gjorde Edlund det man liksom förväntar sig av honom, nämligen mål. Två snabba och timeout för Vänersborg. Men i den timeouten så blev det också timeout för Edlund. Han tvingades kliva av. Smällen hade tagit så hårt att en befarad hjärnskakning konstaterades och enligt uppgifter så mindes inte han att han hade gjort mål. Låter väldigt oroväckande och det är nu stor risk att Christoffer missar inledningen av kvartsfinalspelet mot Hammarby. För ett SAIK som fortfarande svajar rent spelmässigt kan ett tapp av Edlund betyda tidigt uttåg ur slutspelet. Jag skickar mina varmaste krya-på-dig tankar och hoppas att det inte är så allvarligt som rapporterna talar om.


Nu vidare till det som egentligen gjorde att vi lämnade byn denna tisdag. Det var nämligen så att Joel var maskot i dagens match mot Vänersborg. En stor händelse för en 9-åring och jag sticker inte under stol med att även en 41-åring kände sig lite pirrig när vi kom till Högbo där laget alltid träffas några timmar innan match för att äta. En både nervös och glad Joel lämnades av och togs om hand av dom idoler som han bara sett från läktaren tidigare.


Medan vi i övriga familjen fick spendera tid i Sandviken med diverse aktiviteter så fick Joel följa med SAIK i deras vanliga förberedelser. Hade SMS-kontakt med honom två timmar innan match och frågade helt enkelt om det gick bra. Fick svaret: ”Edlund tejpar om min klubba       ” Det tre glada gubbarna gav mig en känsla av en rätt nöjd kille och jag kunde känna mig lugn....


Sedan var det uppvärmning som gällde och mamman och pappan tog naturligtvis tillfället i akt och föreviga det och jag tror att Joel fann sig i det också.

 


Sen var det ju dags för inåkningen i mörker. Finalen på en stor dag i en liten killes värld. Tyvärr så var det glest på läktaren. I det avseendet så hade det varit värt att stanna hemma i Ockelbo där det sägs ha varit runt 2000 personer. Men det struntade nog Joel i och det gjorde ju även vi. Jag fick i alla fall rysningar när laget kom in på isen och sist det två maskotarna och jag kan bara tänka mig hur känslan var i Joels kropp. Att få åka på samma is som sina idoler och ta emot applåderna från läktarplats. Det bygger naturligtvis på känslan att vilja vara där igen. Om kanske 10-15 år.


När jag hämtade upp Joel efteråt var det en väldigt nöjd kille jag träffade. Han hade fått suttit bredvid Erik Pettersson och stolt visade han upp klubban som Edlund hade lindat om. Jag kan tänka mig att Christoffer ansåg att klåparen som hade lindat den tidigare, inte riktigt kunde sin sak och det kan jag skriva under på….


Att dessa smågrabbar får denna chans att vara nära sina hjältar är fantastiskt roligt och jag tackar SAIK Bandy för att ni gör detta. Ja, till alla föreningar runt om i landet gör detta. Ni anar inte hur betydelsefullt det kan vara för dessa barn att få denna möjlighet. Jag kan intyga det då vi nog har en son som sover väldigt bra den här natten…


Kort om kvartsfinalsvalen då. Ja, jag förbättrade mig i alla fall jämfört med förra året. Då satte jag ett rätt. Nu fick jag rätt på två. Förvisso dom kanske på förhand enklaste, VSK-Vänersborg och SAIK-Hammarby. Men jag ger mig inte. Nästa år provar vi igen.


Villa tog alltså Vetlanda. Och visst, över fem matcher så är Villa bättre. Men jag tror nog att Vetlanda kan komma att spöka till det rejält för Villa och bli inte förvånad om den här serien går till just fem matcher.


Hälsingehambon kommer att gå mellan Bollnäs och Edsbyn i februari. Och det kan ju komma att bli väldigt tajta och framförallt tuffa matcher. Men något säger mig ändå att om Hellmyrs och Berlin fortsätter att ha den där blicken som kan få vilken rysk bandyspelare att darra på knäna, kommer Ovanåkers stoltheter inte mäkta med mer än tre matcher. Bollnäs är i dagsläget Sveriges bästa lag. Det trodde jag aldrig att jag skulle skriva den här säsongen. Men man kan inte blunda för 15 raka matcher utan förlust varav 13 segrar. Det går bara inte…


26 omgångar är avklarade. En serie som har innehållet det mesta. En hemmamatch för Kalix i Uppsala. Skrällar i ABB Arena (Kungälv slog VSK och TB slog SAIK). David Karlsson blev målkung genom historien då han i sista omgången passerade Jonas Claesson i antal gjorda mål i högsta serien. Christoffer Edlund vinner skytteligan för femte gången (tror jag i alla fall). Broberg missar slutspel för första gången sedan elitserien startade. Gripen grep tag om tre ynka poäng, två mer än Katrineholm 2010. Hammarby sparkar tränare med tre matcher kvar. Effekten? 0 poäng….

Ja, säkert ännu mer minnesvärda saker har skett som jag glömt bort. Men nu kan vi sätta in den här grundserien i historieböckerna och blicka framåt och naturligtvis så är den största frågan kvar: Vilka höjer bucklan mot Tele 2:s tak den 19 mars??


 

Helt ok att stå där antar jag.


 

En i gänget. Hittar ni honom? Jag gör det knappt...


Av Thomas Forsberg - 14 februari 2016 22:40

Med en omgång kvar kan vi slå fast att ordningen i topp 4 är klar. I mitt förra inlägg skrev jag att om VSK tappar serieledningen ska jag äta en hel gurka på tvären. Trots förlusten mot Villa i dag stod inte gurka på inköpslistan vid besöket på den lokala ICA handlaren i kväll. VSK kommer minst få med sig en pinne från Stockholm på tisdag när man möter ett Hammarby som med både ficklampa, fotogenlampa och strålkastare letar något som kan likna slutspelsform. Därför kommer också VSK att vinna elitserien 2015/16.


Lika klart är att Villa kommer att bli tvåa. Sirius hemma kommer att ätas upp och spottas ut innan första halvlek är avslutad och man har nog t o m råd att låta Muhrén vila inför det som komma ska. Villa blir alltså 2:a i elitserien.


Bollnäs kommer att ta tredje platsen. Tillberga borta inför fullsatta läktare förstås, kommer inte att vara det första laget som spräcker Bollnäs segersvit. Frågan är om något lag kommer att göra det den här säsongen? Jag börjar faktiskt undra…. Bollnäs trea alltså.


Och på fjärde plats kommer vi att hitta SAIK. En klar missräkning säkert för både laget, media och oss som har det svartvita stålmännen som våra hjältar. Men spelmässigt så har inte SAIK spelat bättre än den fjärde placering man nu får. Det har varit alldeles för mycket berg och dalbana över säsongen. Bländande prestationer har varvats med skrämmande dåliga sådana. Och den offensiv som man pratade om innan säsongen där det faktiskt fanns dom som var övertygade om att SAIK skulle landa runt en 260 mål, det vill säga 10 i snitt per match, har vacklat betänkligt många gånger. Man har förvisso gjort flest mål, 158 stycken men man har också släppt in 107. En siffra som räcker till en blygsam sjunde plats om man räknar insläppta mål. Det och det faktum att man mot det övriga tre lagen i topp 4 bara skrapat ihop 4 poäng av 12 möjliga, sätter SAIK i en ickeväljarsits inför slutspelet. Senast det hände var säsongen 2008/09.


Så med två dagar kvar till sista omgången kan vi nu börja spekulera i hur det lag som får välja kommer att välja. Klart är att valen är nog tuffare i år än på många säsonger och chansen till skrällar ökats. Hur bra är egentligen Vetlanda? Har Vänersborg något ess att plocka fram? Drömmer man om Bollnäs i Edsbyn? Och har Hammarby mörkat formen? Ja, frågorna är många och jag tänkte ge mig på att gissa hur kvartsfinalsvalen blir att se ut.


Ett varningens finger höjs dock för detta. Förra säsongen när jag i mitt inlägg, http://densvartvita.bloggplatsen.se/2015/02/03/11008017-hur-viktigt-ar-det-att-vinna-serien/

Hade jag inte så många rätt, så att sätta pengar på att det blir som jag spår, avråder jag och med det bestämdaste.


Västerås är alltså det lag som ska få plocka ut russin ur elitseriekakan först. Det första man väljer är vilket lag av Bollnäs och SAIK man vill ha på sin sida. Det är 1-1 i matcher mot båda lagen så i det fallet är det hugget som stucket. Men jag tror ändå att VSK har känslan av att man har bättre koll på hur SAIK spelar och därför kommer man att välja SAIK till sin sida.

Som kvartsfinalmotståndare kommer man med största sannolikhet välja Vänersborg. Inomhus och två klara segrar under säsongen. Ett givet val.


Villa som får plocka med sig Bollnäs till sin sida kommer nog att välja mellan två lag. Hammarby och Edsbyn. Vetlanda då? Näe, där tror jag att man passar sig nog faktiskt. Visst, man slog smålänningarna klart i bortamatchen i serien men hemmaförlusten sved ordentligt och Vetlanda har bara blivit bättre och bättre. Jag tror att Villa väljer att åka lite längre upp i landet, nämligen till Edsbyn. Visst, man fick faktiskt stryk av Edsbyn hemma tidigare på säsongen också men då Edsbyns form är mer dunkel så tror jag att man går på den känslan.


Bollnäs val blir då att stå mellan Hammarby och Vetlanda. Här tror jag att Forslund och hans mannar inte kan se något annat val än att ta Vetlanda. Man slog ju förvisso Hammarby klart på Zinken och bör ha ett hyfsat stort psykologiskt övertag men sett till historien (man jäklas inte med bandyhistoria..) så kan det vara farligt att välja söderns bröder och då faller valet på Vetlanda.


Då står vi inför det faktum att vi har SAIK mot Hammarby i den fjärde kvartsfinalen. Två lag som inför säsongen nämndes som stora guldfavoriter men just nu famlar i något osäkrare land. Vet inte vilken gång i ordningen dessa två lag stöter på varandra i ett slutspel men jag vet att det brukar bli hårda bataljer. Minns bara förra årets….


Kvartsfinalspelet enligt OckelboForsberg blir då enligt följande:


Västerås-Vänersborg

SAIK-Hammarby

Villa-Edsbyn

Bollnäs-Vetlanda


Förra året prickade jag in 1(!). Återstår att se om mitt omdöme har förbättrats på ett år. Troligen inte….


SAIK Dam firade i dag sin 40-års dag som lag med en heldag i arenan och som avslutning match mot Kareby. Det som började med ballonger och festligheter slutade i trasiga ballonger och nedstämdhet. 2-10 slutade matchen och damernas elitserie handlar just nu bara om två lag, AIK och Kareby. Här kan jag slå vad om flodhästar, elefanter och giraffer på gatorna om inte det är dom som gör upp om guldet den 19 mars….


Ny vecka ligger framför oss och nya utmaningar vänta. Trots minusgrader och snö ute kan jag lova er att våren är på väg. Varför då? Jo, bandyslutspelet är bara en vecka bort….


P.S SVT! Er hårdsatsning på bandy. När kommer den?.....

Av Thomas Forsberg - 12 februari 2016 22:25

Elitserien är i gång igen! Efter tomgångskörning (läs VM) så var det full gas direkt när elitserien startade om igen denna fredagskväll med full omgång. Matcher på sju arenor och fajt om viktiga poäng på flertalet arenor.


Om vi börjar med SAIK så går man och planenligt vinner över jumbon Gripen Trolhättan. Men siffrona stannade vid 4-2 vilket naturligtvis sänder ut en signal om att SAIK fortfarande har en hel del att fundera på. Och som om det inte räckte med det så fick man både Mossan och Nilsson skadade i kvällens match. Hur långvariga skadorna är, återstår att se men då det redan på söndag är ny match, känns det som om tåget till en bättre placering än den fjärde man nu sitter på, har gått och nu handlar det om att på något vis hitta en väg tillbaka. I mina ögon känns den vägen just nu väldigt lång....


Omstart var det även tänkt att bli på Söder och Zinken. Efter turbulensen med den inte så vackra och tajmade uppsägningen av Brodén, så var det time för X:et/Östling effekten i Hammarby när man ställdes mot Bollnäs. Jag undrar hur många det var runt Zinken som kände av effekten. 2-7 slutade det och milt sagt kan man väl säga att det blev en taskig första dag på jobbet för duon. Blir det arbetsförmedlingen på måndag nu då, eller?


Arbetsgivaren och löntagarna i Bollnäs däremot,kunde stämpla in den 10:e raka segern och 13 matcher i rad utan förlust. I dag var det Zinken som var arbetsplatsen. 6 km därifrån ligger Tele 2 och det finns en hel del som pekar på att Bollnäs kommer att arbeta även där om en månad...


Västerås rusar mot seriesegern. Fyra poäng ner till Villa med två matcher kvar och dessutom 22 mål bättre målskillnad. Missar man det ska jag käka en gurka på tvären och samtidigt vissla "Bada nakna på Sergels Torg"... Men det är klart. Kan girafferna promenera på Ockelbos gator så....


Men omstart med stort O det var ju ändå det som skedde ner i Lidköping. Jag har alltid trott att om man är med i Mästarnas Mästare så är man klar med sin karriär. Men i dag fick vi beviset att så icke är fallet. För ut på isen i Lisch Arena gled nämligen en spelare med nummer 13 på ryggen. Magnus Muhrén. Och här blir jag minst sagt kluven i vad jag känner inför det.


Efter sagoslutet 2014 med SAIK där Magnus inte bara vann SM-guldet utan även gjorde sitt 700:e mål för klubben, trodde man ju att boken om den magiske Muhrén var framme vid The End. Men precis som i vilken storsäljande filmserie som helst så återuppstår hjälten. Precis som vilken Terminator som helst.


Magnus brinner verkligen för bandyn. Annars så skulle han aldrig göra det här. Och han vill testa hur långt det kan gå. När uppbrottet med SAIK kom för snart sex år sedan tog han sig an uppdraget att sätta Göteborg på bandykartan med GAIS. Det tog en säsong så var uppdraget slutfört. När han sedan försonades med den klubb han haft så många framgångar med blev det en sagosäsong som skulle göra alla manusförfattare avundsjuka. Det blev ett tårfyllt avsked med guldglans.


Men efter ett mellanår så kom suget tillbaka och den guldtörstande klubben Villa hörde av sig och bad om Magnus tjänster. Som tränare, eller rättare sagt, Player Manager. Men i slutet av januari satte nog flera bandymänniskor både glögg och kaffe i halsen när han registrerades som spelare i Villa. Och nu har han även spelat sin första match och gjort mål dessutom.


Jag tror att Magnus har en dröm kvar att uppfylla. Att vara med och ge ett lag sitt första SM-guld någonsin. Inte förrän det är gjort, kommer nummer 13 att vara nöjd. Frågan är om det redan blir i år?


Färgstarka personer som Muhrén behövs i bandysporten och jag tycker att det på ett vis är häftigt att han är tillbaka. Men å andra sidan så kan jag också känna att det där sagoslutet med SAIK, bleknar en aning och tappar i trovärdighet.


Och från en saga så kan detta utveckla sig till en rysare om det skulle bli så att SAIK och Villa ställs mot varandra i en semifinal. Hua.....


Avslutningsvis så vill jag bara gratulera Somalia Bandy till att för första gången i en VM-match gjort tre mål i en och samma match. Det räckte tyvärr bara till förlust med 3-9 mot Kina men det är ett steg i rätt riktning och efter att ha sett dokumentären på femman om det här laget, kan man inte annat än känna för det här gänget. Mot Sandviken 2017!

Av Thomas Forsberg - 8 februari 2016 22:11

VM är över och nu är det slutspurten i elitserien kvar. Fredag 12 februari startar serien om. Fem veckor senare så står vi inför grand final i Tele 2 Arena. Ute bland klubbarna. Hos fansen och övriga bandyintresserade så mal nog frågan just nu. Hur tar vi oss till Tele 2? Här får ni svaret och det är enkelt.


Åk E4 mot Stockholm. Kom ihåg att svänga höger vid Norra Länken. Kör ca 7 km. Håll sedan vänster mot Globen, kör 888 m. Ta sedan avfart mot Globen, kör 168 m. Håll sedan höger mot Enskedevägen, kör 448 m. Ta sedan första avfart i rondell Enskedevägen, kör 80 m. Ta första avfarten i rondellen på Arenavägen, kör 440 m. Sväng höger på Arenaslingan, kör 418 m.

Du är sedan framme…..


Lätt som plätt va? Ja, för oss åskådare så är det kanske så. Men att som lag ta sig dit denna säsong, är resan svårare än på många år. Finns många avfarter längs vägen där man kan svänga fel. Två lag kommer dock att hitta rätt och jag hoppas naturligtvis att ett av lagen är, SAIK.


Men om man ska hålla sig kvar i vägbeskrivningens krångliga värld så skulle väl jag säga att just nu sitter SAIK i en spelarbuss där GPS:en inte riktigt är inställd på Stockholm och det känns som om det är stopp vid grillen i Månkarbo för ett Supermeal med extra räksallad på….


Det finns dock mycket som talar för att SAIK kan styra mot rätt destination. Spelarmaterialet räcker långt. Rutinen finns. Det där med att ”det sitter i väggarna” finns. Vinnarskallar finns. Dessa ingredienser ska nu bara bakas ihop under en dryg månads tid och tillreder man det på rätt sätt, kommer man att servera en finalkaka den 19 mars. Det sätter jag en kanel längd på….


Men då krävs som sagt var en hel del arbete. Och tittar man på laget så behöver fler börja blanda sig i den här smeten. Patrik Nilsson kanske inte mådde som en prins efter samtalet från Svenne Olsson där han fick njet till en biljett till Ryssland. Men kanske har uppehållet gjort Nilsson gott. Det är väl ett understatement och påstå att både han och vi andra har krävt lite mer från hans sida så här långt. Mycket stolpe ut har det varit men det kändes ändå som om det var något på gång när uppehållet kom. Kan Patrik hitta målet igen, får motståndarna det jobbigt. Eller jobbigare, kanske man ska säga.


Mittens rike. Där avgörs många matcher. Tyvärr så har SAIK förlorat en hel del matcher just där i år. Många skäller på att försvaret inte räcker till. Men det är ju ändå många gånger som bristerna har kommit högre upp i plan och då ställs Lusen&Co för svåra uppdrag. Mittfältet måste tajta ihop det mer. Become the black trashbag = Den svarta sopsäcken…


Jag är ingen bandytränare, tack o lov kanske man ska tillägga men här tror jag att man kan röra om lite och varför inte prova att sätta ner Linus Forslund på en ytterhalvsposition och kanske flytta upp Gälman? Förmodligen inget drag som kommer att genomföras men det skulle vara jäkligt spännande, eller hur?


Sen tror jag också att man måste bestämma en typ av försvarsspel man vill spela. Stöta högt eller sjunka? Just nu blir det någonting däremellan och då ser det märkligt ut många gånger.


Hela det här laget har ju varit med när det börjar dra ihop sig och det finns så många fler växlar att lägga i. I skidspåren pratar man om att gå på tvåan och treans växel. För SAIK handlar det om att gå upp på fjärde och femte nu….


Någonstans har jag känslan av att om man bestämmer sig i SAIK så plockar man bara fram spelet som krävs och då får dom andra lagen heta, Västerås, Villa, Bollnäs eller Hammarby. När SAIK driver spelet som man kan, får andra lag kämpigt att hålla takten. Tyvärr så har den svartvita dansen i år gått för mycket i otakt och det kan ha kostat en framskjuten placering i serien. Första platsen är sedan länge bortom räckhåll och även andra platsen känns en aning långsökt. Det krävs full pott (6 p) och att både Villa och Bollnäs tappar en match var. Den ekvationen är både svår och kanske omöjlig att få till.


Så att titta i tabellen i det här läget är nog inget man bör göra. Det enda man kan påverka är sig själva och ta läget som blir när vi till slut summerar elitserien den 16 februari. Det är nu det gäller att visa att Ensamma är vi starka. Tillsammans är vi oslagbara….


Till sist: Stort grattis till P19 som i alla fall plockade hem ett VM-guld till Sverige den här helgen och jag hoppas att innan matchen mot Vänersborg tar SAIK Bandy tillfället i akt och hyllar Jesper Jansson, Hannes Edlund, Oscar Stadin, Albin Airisniemi, Alexander Larsson och naturligtvis friktionskordinatorn Peter Nava för deras insatser.


Av Thomas Forsberg - 6 februari 2016 20:08

 

Det som jag aldrig trodde skulle vara möjligt hände så i dag och som ett brev på posten kikade giraffen förbi. Den där giraffen jag skrev om i mitt tidigare inlägg var ju om bandy skulle hamna på OS-kartan men den fanns även med i scenariot att Sverige skulle missa VM-finalen.

"På söndag sätter vi oss i tv-soffan för att avnjuta ännu en VM-final med Sverige och Ryssland. För femte året i rad och i vilket antal totalt, orkar jag inte räkna. Om det inte blir så, räknar jag kallt med att se en giraff komma gående på gatan…."


Och visst dök den upp. Tillsammans med ett gäng landslagsspelare iklädda dumstrutar och långa näsor. Det sista var faktiskt inte sant. Dom sitter kvar, förmodligen i ett sunket omklädningsrum i Uljanovsk och funderar på vad som hände. Vad som hände var att Sverige förmodligen när dom klev upp i morse redan hade tankarna på morgondagens storslagna, häftiga och smått fantastiska final mot Ryssland där guldet skulle bärgas hem igen. Med oknytna skridskor och hjärnan framskruvad 26 timmar in i framtiden upptäckte man försent att Finland faktiskt kunde spela bandy och när man insåg det, var det försent och skrällen var ett faktum. Drömfinalen mot Ryssland blev brutalt bortsköljd och förvandlad till en avslagen, "måste-vi-spela-tredjeprismatch" mot Kazakstan. Antiklimax? Joooodåsåatt......


Har lite svårt att greppa det som hände i dag. Man kan ju välja att se det från två håll. Katastrof. Fiasko och överstrykna getingar i betyg., Det är väl den spontana känslan man får.


Man skulle kunna se det som bra för bandyn. Att Finland visar att man i sina bästa stunder kan rubba det två stora nationerna och att det ger något positivt inför framtiden. Men från det hållet får vi se en annan gång. Just nu är det svart.


För även om spelare och ledare intygar att det inte fanns underskattning med i bilden, så tror jag inte dom. För har man inte underskattning i bakhuvudet, slår man inte bort passningar man i normala fall aldrig missar. Man är mer beslutsamma i det man gör och Finland slår inte Sverige om det gulablåa landslaget har 100 procent fokus. Det händer inte. Det har hänt en gång. VM finalen 2004 och den spelades utomhus i snöstorm och då blir bandyn en helt annan gren. Här var det perfekta förhållanden och Sverige hade imponerat fram till klockan 14.00 i dag.


Bronsmatch mot Kazakstan i morgon sen får man sätta sig på flyget hem och ladda om för elitseriens slutspurt och slutspel. Det som kan bli positivt om jag tänker för SAIK:s del är att det bör vara fyra rätt revanschsugna herrar som kommer hem. Vinnarskallarna finns så det räcker och blir över oss Edlund, Pettersson,Mossberg och Lusen. Man kan ju hoppas att dom förvandlar den till energi in i SAIK.


Fast å andra sidan så gäller det ju resten av truppen också. Kan bli en häftig avslutning på säsongen det här...


Mitt i allt så måste man ändå gratulera det finska landslaget. Man gör allt enligt planen och när man sedan blir trötta och får slå i från sig, har man tur och en duktig målvakt. Att vinna över Sverige är nog i Finland snudd på lika stort som att ta ett VM-guld.


För hur man än kommer att bete sig i morgon. Om man så släpar in spelarbussen i straffområdet och lägger sig i skyttevärn, kommer den ryska björnen att ramma allt och bärga sitt fjärde raka guld.

Det sätter jag en giraff på....





Presentation


Thomas nu fyllt 40 bloggar om bandy och framförallt SAIK

Länkar

Fråga mig

6 besvarade frågor

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2017
>>>

Följ bloggen

Följ Densvartvita med Blogkeen
Följ Densvartvita med Bloglovin'

Droppnätet


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se