densvartvita bloggen...

Senaste inläggen

Av Thomas Forsberg - 11 mars 2016 23:42

Ok. Vi tar det direkt så får vi det överstökat. Västerås kvitterade matchserien till 2-2 via 8-4 borta mot SAIK och det var inget snack om saken att det var en rättvis seger där VSK var tunga igen. Andreas Bergwall glömde bort att han är 41 år gammal och storspelade som han brukar kunna göra.

Nu blir det en femte och avgörande match i Västerås på söndag. Jag tar min pessimistiska inställning, som är mig mest naturlig och hävdar att om SAIK vinner den matchen och går till final, ska jag packa en ryggsäck med förnödenheter och börjar promenera mot Tele2 Arena tidigt torsdag morgon. Nån som hänger på?


Jag brukar få positiva kommentarer om att jag brukar skriva välnyanserat och se med båda ögonen på matcher. Det är ju roligt. Men här vill jag bara varna er som tror att detta inlägg kommer att följa den tråden. Ni kan sluta läsa här. För nu ska jag grotta ner mig i sandlådan som bandyförbundet och Ted Andersson b la, hävdar att SAIK sitter i. Jag tar härmed spaden och kastar det första lasset sand och struntar fullständigt i konsekvenserna.


Simon Jansson. I onsdags kväll lät det som att Västerås sjukhus behövde flyga in ett par nya revben för transplantation. Och fan vet om man inte gjorde det. För av den skada som Jansson ådrog sig i onsdags, såg inte jag mer än att han kanske tappade bollen oftare än han brukar och att han bytte fler gånger. Men resten såg då ut att vara Simon Jansson i ganska god form. Och likt den nagel i ögat på VSK-arna som Mossberg blev med sitt mål och assist i andra halvleken i förra matchen, blev sexan i VSK det i dag.  Målskytt till 0-1. Dirigenten bakom 1-3. Och fortsatt dominant i andra halvlek. Ganska bra gjort med spruckna revben. Luktar inte lika gott som revbensspjäll den här historien direkt….

(Och JA, jag fördömer fortfarande Mossbergs tilltag om ni undrar..)


Disciplinnämnden. Ett gäng som träffas lite då och då för att bedöma förseelser inom bandysporten. Och i dag så tog man beslut om att straffa och fria på samma gång. Mossans straff på fyra matcher är inte bara långt utan jäkligt hårt. Och när man sedan väljer att fria Nilssons tackling mot huvudet, ja då tar jag hela hinken med sand och kastar i riktning mot bandyförbundet. Hoppas ni kan få ihop till ett sandslott fast det handlar nog mer om ett luftslott… Utan att gå några händelser i förväg så känns det som att SAIK:s finaldrömmar grusades av några män i kostymer i eftermiddag. Gubbar med spade och hink….


Västerås SK. När jag började gå på bandy var den första läxan jag fick lära mig att VSK är det värsta laget som finns. Det var bara så och ska vara så om man hejar på SAIK. Och länge var det också min känsla. Men med åren så släppte det där och i takt med att Västerås tappade lite mark i toppen ett tag, föll det liksom lite i dvala. Men nu har den där känslan sakta börjat krypa tillbaka igen och nu är man etta igen på ”The shitlist”.


Om man kunde fokusera på att spela bra bandy, som man kan göra. Men när armarna åker rätt ut som stora väderkvarnar så fort man får ett domslut emot sig och Joneby kan snacka i 99 minuter varje match, utan att bli utvisad, ja då sjunker det här laget i mina ögon. Och när så Ted Andersson blandar sig i diskussionen om anmälningarna och hävdar att det är beklämmande av SAIK att göra anmälan, gör jag som Uggla: lägger en pizza och går ut…..


Samme Ted som i 2002 års final skickade Patrik Södergren i isen så att han fick minnesförlust innan baksmällan som SM-gulds firandet gav det året. Långsint och dålig förlorare? Ja, kanske men också förbannat trött på glappande munskydd i grönvitt….


Rätt så befriande att få ösa ur sig besvikelsen som man fick med sig från Göransson Arena denna kväll. Men om jag ska försöka hitta tillbaka till någorlunda nyanserat igen så var det ju så att i dag räckte och kanske framförallt orkade inte SAIK upp till den nivå som krävs för att slå VSK. Det fanns bitar som var lovande men när både målramen (3 gånger) och muren Bergwall stod i vägen, rann det sista av hoppet ur nävarna hos dom svartvita. Edlunds missade friläge vid 4-6 är såklart blytungt men frågan är om man hade mäktat med att vända det här ändå? Tillåt mig tvivla, så sant som jag heter Thomas….


Med en juniorbänk klarar man inte att matcha lag som VSK. Det kan inget lag. Det kan man inte räkna med. Och att det var orken som tröt sista halvtimmen syntes klart. Man tappade höjden i sitt försvarsspel och lät lokomotiv som Folkesson, Joneby och Jansson formligen trycka ner det svartvita i knät på Martin, som också han inte riktigt kom upp i samma standard som tidigare.


Speeden hos EP och Chrille fanns där men falnade ju längre matchen gick och framförallt Edlund hamnade i allt för mycket ”söka hörna lägen” och där vill jag inte ha honom. Han kom aldrig i något bra läge i dag. Hämmad av skadad fot? Ja, kanske. Sen saknades ju naturligtvis Mossan och hans förmågor med passningar och genom åkningar. Men där har ju han lite att skylla sig själv, om man säger så…  Patrik Nilsson tycker jag var den som såg piggast ut i SAIK. Tänk om karln hade hittat rätt skridskor i december. Då kanske SAIK hade haft den där femte matchen på hemmaplan….


Nu hoppas jag att Linus kan spela på söndag. Det fanns tecken på att han skulle kunna testa i dag men tydligen så gick det inte. Det är snudd på ett måste på söndag om det överhuvudtaget ska finnas en chans till att störa VSK.


Jag hade en vision om att efter matchen, åka hem i glädjens rus och sätta mig vid datorn och boka biljetter till Tele2 nästa lördag. Nu blir det till att surfa in på bandypuls och köpa match för 89 kr. En match jag helst av allt sluppit köpa. Men även om jag har lika stor tro på att SAIK kan fixa det här, som en dagslända ser möjligheten att överleva i två dagar, måste man väl se matchen. 17.00 på söndag är det visst som gäller.


Fick ett sms sent på kvällen som gav mig ett ljus i det grönvita mörkret. Ett tröjnummer som inte använts på ett tag i SAIK ska tydligen plockas ner från vinden och dammas av. Vem? Fritt fram att gissa…


Magnus Muhrén. Ja, vad ska man säga? Med sitt avgörande 3-2 mål i mot Bollnäs såg han till att Lidköping kommer att vara folktomt nästa lördag. Villa till final med 3-1 i matcher. Och vi som trodde att hans perfekta slut var 2014 då han tog SM-guldet med SAIK. Men inte då. Magnus vill mer och nu har han chansen att bli historisk. Att ta Villas första guld någonsin. Och chanserna till det anser jag är väldigt stora. Villa har något extra den här säsongen. Det där man saknat tidigare säsonger. Klokheten. Modet och framförallt kunnandet. Jag håller Villa som favoriter till SM-guldet, oavsett vilka man nu möter och jag tror ju inte att det gör speciellt ont i Villaspelarna att VSK och SAIK ska dansa en holmgång till på söndag. Stort grattis till Villa och finalplatsen!


Med sand i ögonen efter en hel dag i sandlådan ska jag nu gå Sandman (John Blund) till mötes. Drömmar om Stockholm nästa lördag förvandlas till mardrömmar om revben, glappande munskydd och dansande gurkor. Jag borde ha förstått att när jag vakna i morse så var den här dagen förstörd….

ANNONS
Av Thomas Forsberg - 11 mars 2016 13:44

 

Bandyförbundet ger sin syn på saken.....


Bandyförbundet kallar det sandlåda. Twitter håller på att brinna upp av alla twittrande människor som vill ge sin syn på saken. Klockan går och timmarna blir till minuter som förvandlas till sekunder. Aldrig har väl en fredag känts så lång. Här kan man snacka om Långfredag….


Nu vet vi i alla fall att Daniel Mossberg inte kommer till spel. 4 matchers avstängning blev det för slaget mot Janssons revben i onsdags och så här med svaret i handen så hade jag nog tyvärr ställt in mig på en avstängning, men 4 matcher… och när dessutom Jonas Nilsson klarar sig helt efter att ha sänt Forslund till sjuksängen med hjärnskakning, blir domen ännu hårdare.  Även om jag absolut inte försvarar det Daniel gjorde, så kan jag inte annat än att tycka lite synd om honom också. För det här är inte det spelet som han pysslar med egentligen. Kalla det stridens hetta eller vad ni vill och tyvärr så blev hans felbeslut kostsamt för honom och SAIK. 


Och det gäller även i Jonas Nilssons fall. Säkert inte heller med mening att skada men tyvärr så blev det så ändå och när man inom bandyförbundets vackra väggar har betonat att tacklingar som sker mot huvudet ska beivras, blir domen knepig att ta in.


Något säger mig att denna soppa inte är färdigrörd. Den är aningen besk för tillfället… och man kan ju inte undgå att fundera på hur utslaget hade blivit om SAIK hade anmält Nilsson i måndags. Hade bandyförbundet sett annorlunda på saken då? Sandlådenivå pratade Wennerholm om i tidningen angående den motanmälan SAIK gjorde. Nu känns det som det är han som sitter med spaden i näven….


Men nu gäller det för SAIK att så snabbt som möjligt lägga detta till handlingarna och inte låta det påverka uppladdningen. Det finns tillräckligt med kraft i det här laget för att slå VSK utan Mossberg. Det blir lite ommöblering och klurande fram till matchstart. Nu verkar det ju som om varken Linus eller Hannes kan vara med i kväll, vilket är väldigt synd. Tror att en sådan som Hannes hade kunna kommit in perfekt i kväll. Lite som en joker. Åter igen. Stefan Söderholm. Finns han tillgänglig?....


Sen får vi hoppas att Martin Falk fortsätter att överglänsa den mer rutinerade Bergwall. Ett par snabba mål i början skulle vara en fin medicin.


Vi vet är att klockan 19.00 i Göransson Arena kommer det att koka. Det finns risk för att vaktmästarna måste köra kylaggregaten för fulla spjäll då smältningsrisken är hög. Biljetterna går åt snabbare än vad smöret smälter i Sahara och med den 12:e spelaren, kan SAIK lyfta sig, trots det vingklippta läget...


Allt detta har byggts upp under tre matcher där den första var en aning avslagen och inte så het. Match nummer 2 steg temperaturen dels för att SAIK studsade tillbaka och gav VSK en riktigt käftpropp, resultatmässigt. VSK svarade dock med att bokstavligen knocka Forslund. Där började brasan få fart. I match nummer tre i samband med Mossbergs tilltag på Jansson, var det som att promenera fram med bensindunken till brasan och elden kom lös. I kväll känns det tryggt att brandkåren finns på plats för nu är det öppna lågor….


Jag har nött och nött om att matcherna har karaktär av det som skedde på 90-talet och början av 2000-talet. Det fortsätter jag med för nu är det riktigt upp piskad stämning som råder. Jag är glad att jag heter Forsberg och sitter på läktaren och inte Fager som ska hålla dessa vilda bandyspelare i schack. Mycket kommer att hänga på Fager om hur kvällens match kommer att utvecklas. Minns inte om Fager var med på ”ute-tiden” men om han var det, så minns han nog hur det kunde låta från läktarna även hos dom i regel tystlåtna sandviksborna. Så kommer det att låta i kväll. Back to the 90´s….


Finns ingen anledning egentligen att grotta ner sig i det här läget nu. Jag vill bara fokusera på det sportsliga. Jag vill se två av sveriges mest klassiska lag göra upp om det på ett schysst och ärligt sätt. Jag vill se vackra bandymål. Jag vill ha spänning, fast i måttlig dos. För mycket klarar inte min ”mars-mage”… Och till sist vill jag stå där strax innan 21 i kväll och ge det svartvita stålmännen hyllningar för den 6:e raka finalen. Det är det jag vill med den här matchen. Jag vill inte att det ska ha avgjorts vid ett skrivbord…..


När herren skapade människan från topp till tå, han missa bara en sak, hjärtat skulle vara svart med vita ränder på, för då slutar det aldrig slå!”

ANNONS
Av Thomas Forsberg - 9 mars 2016 22:42

I normala fall efter att ha slagit den största antagonisten inom bandyn, VSK med 9-4 på bortais skulle alla dessa rader jag skriver i detta inlägg handla om ren och skär glädje över den bandyn som SAIK visade upp i över stort sett 90 minuter den här matchen. Hur Patrik Nilsson verkar trivas igen, 3 mål i kväll. Christoffer Edlund visar en vilja av stål när han med någon typ av fotskada spelar hela matchen och bidrar med uppoffrande spel och mål. Hur Ted Haraldsson och Niklas Gälman bara fortsätter att utveckla sitt halvspel. Martin Falk visar en form som påminner om den förra säsongen och hur hela det defensiva arbetet verkar funka igen i lagmaskinen från västra Gästrikland. I normala fall ja. Men den här segern fick något av en fadd eftersmak som jag har svårt att skölja ner.


Det är naturligtvis situationen med Simon Janssons uttåg ur matchen jag syftar på. Jag såg inte först vad som hände ska jag vara ärlig och säga och det gjorde nog inte dom dryga 4600 på läktaren (bra publiksiffra förresten) Men när repriserna rullade på tvn, såg man vad som hände och det var inte snyggt. Det är alltså Daniel Mossbergs klubba som används till helt annat än det han ska göra, dribbla och vara så där magiskt bra. I den här situationen sätter han in en spearing i Janssons rygg eller sida och får på så vis Simon i däck. I däck för resten av matchen. Ja, förmodligen för resten av slutspelet.


Har ju på den här sidan varit rent ut sagt uppretad på den situation som hände i söndags med Linus Forslund då han däckades av Nilsson. Har yrkat på videogranskning i fallet och till och med bett Fager besöka en optiker. Känns som i kväll håller jag tyst i det ärendet. Det Mossberg gör på Jansson är inget annat än fult och det står jag för.


Ska dock erkänna att efter Janssons mycket läckra mål fram till 2-1 så svor och sa jag högt att ”Kan ingen stoppa den där karln”? Nu var det inte på det här sättet jag ville att man skulle göra det…


Jag hoppas att Simon återhämtar sig snabbt och att det inte är ett sprucket revben som det pratas om. Men att han ska vara tillbaka i den här semifinalserien har jag svårt att se. Trist när spelare sätts ur spel av fula grejer som den i dag och i söndags.


Samtidigt som detta påverkade VSK väldigt mycket så måste man ju ändå se till den prestationen som SAIK gör i den andra halvleken. Det är snudd på den perfekta halvleken. Man bestämmer sig bara för att ta hand om taktpinnen och sedan går allt väldigt fort. Påminner mycket om den 5:e semifinalen 2013 mot Villa på bortaplan där man också efter ett 2-2 läge i halvlek sedan bara går ut i den andra och fullkomligen klär av hemmaspelarna ända in på kroppen. Samma typ av spel och inställning och naturligtvis även utdelning på sina chanser. För ett tag i den här matchens andra halvlek var det vinst varje gång.


Andreas Bergwall må vara en av Sveriges genom tiderna bästa målvakt och dryga 40 år gammal håller han än. Men visst måste man ändå börja undra nu hur det står till efter 21 baklänges mål på 180 minuter. Det kan ju aldrig ha hänt förr. Just nu leder ungdomen Falk klart över veteran Bergwall. Men är det något Andreas Bergwall kan, är det att resa sig på nio. Han kan mycket väl spika igen kassen på söndag och helt plötsligt så har vi en femte match på söndag. Att ”The man behind the mask” ska göra tre plattmatcher i rad har jag svårt att tro.


Men med Patrik Nilsson i dom bästa skridskorna han någonsin åkt i och i en uppåtgående trend, kommer det att ramla in en eller annan boll på fredag. Och Edlund sviker ju aldrig. Erik Pettersson verkar ha kommit över sviterna av sin blindtarm. Så visst kommer Bergwall och det övriga i VSK-försvaret att få jobba hårt även på fredag för att freda sig.


Hur är det då med Edlund och hans fot? Är det inte huvudet så är det något annat. Tydligen ramlade han ihop på uppvärmningen och tog sig åt ena foten, enligt kommentatorerna på bandypuls. Det var ju inget man såg och under matchen syntes det inte. Men tydligen var han lite hämmad. Och skulle det visa sig vara en fotskada där, blir det ju helt andra förutsättningar på fredag.


Många kommer nog säkert att diskutera om hur den här matchen sett ut om inte det där med Jansson hade hänt. Jag tror inte det hade någon avgörande roll i dag, faktiskt. Jag fick ganska tidigt in i matchen känslan av att SAIK hade koll på läget. Naturligtvis så hade VSK haft en annan tyngd med Simon på isen men det hade man i söndags och då var också SAIK det klart bättre laget, precis som i dag. När SAIK får dom här delarna i spelet att fungera, då räcker inte många lag till. Man blir väldigt tunga att stå emot och när man sedan även neutraliserar Folkessons tunga åkningar, styr bort Holmbergs ytor och passningsvägar och får bort Nilsson och Bergström från returer i straffområdet, ja då har VSK inget att sätta emot.


Men nu är det bara att släppa detta så fort som möjligt. Att nu börja vandra i väg i tankar som hamnar på 19 mars och en vårdag i Stockholm, kan lätt förvandlas till en gråmulen söndag i Västerås och en femte och avgörande semifinal. SAIK får nog räkna med ett oerhört taggat och revanschsuget VSK på fredag och det blir nog full gas direkt. SAIK måste ner på jorden omgående och börja fokusera på det som ska ske på fredag. Förhoppningsvis med massor av folk på plats.


Har ju beskrivit denna serie som ett lite av hur det var förr mellan dessa två lag. Heta känslor på både isen och utanför. Matchen i dag fortsatte bara i den andan och nu väntar alltså en fredagsmatch. Kan inte bli mer klassiskt än så. Hoppas bara att det blir en bra stämning, både på och utanför isen.


I den andra semifinalen så är det Villa som har kopplat ett grepp via 7-3 mot Bollnäs i kväll och det gör nu att Villa på fredag kan ta sig till final. Vilket jag också tror att man gör. Det känns som att man har mer krut kvar i kroppen och med lite smartare spel än sist på Sävstaås, tror jag man vinner.


Nu ska jag köpa biljett till fredag. Gör det ni med och ta med en kompis så gör vi alla tillsammans ett ärligt försök och fylla arenan!

Av Thomas Forsberg - 8 mars 2016 21:28

"Såg ni inte målet? Skulle ha gått till Specsavers" Så brukar det låta i högtalarna på Göransson Arena när SAIK spelar och den obligatoriska reklamen för optikerkedjan körs . (Det finns även andra optiker, ska sägas...)


"Såg du inte tacklingen? Skulle ha gått till Specsavers" Det rådet ger jag till Roland Fager. Helt gratis också. För hur han kan missa situationen där Linus Forslund träffas av Jonas Nilssons axel i slutskedet av matchen, är för mig inget annat än obegripligt när man ser bilderna. Titta själv.

Ett solklart fall för Specsavers.....


Tyvärr så innebar den här smällen att Linus Forslund missar matchen i morgon och förmodligen även den på söndagen, medan VSK-spelaren kan spela. Nu anklagar jag absolut inte Nilsson för att ha gjort det medvetet, verkligen inte, då han inte är känd för att spela över gränsen och det syntes också på tv-bilderna att han inte var speciellt bekväm i situationen när Linus leddes av isen. Men oavsett vem och hur det gick till så måste sådana tacklingar få konsekvenser och det blev ju faktiskt inte ens utvisning.


Frånvaron av Linus spetsas nu även till då även hans tänkta ersättare, Hannes Edlund inte kan spela i morgon. Det kommer att finnas gott om plats på bänken hos SAIK i morgon. Undrar om man har skrivit in Dino som tillgänglig spelare?


Tillgänglig gjordes Magnus Muhrén i Villa. Efter skadan på Tim Persson fattade man beslutet att skriva in Muhrén som spelare och sedan 12 februari så utför han sina magiska nummer på isen igen och för alla bandyvänner är det ju fantastiskt att få se nummer 13 igen.


Men nu är Tim Persson tillbaka igen, rekordsnabbt och spelsugen. Enligt han själv vill han in i hetluften på en gång och att han skulle tillföra något i Villas spel, råder det inget tvivel om. Men frågan är om han får spela? Hur resonerar man nu i Villa? Finns säkert plats för både Muhrén och Persson men det innebär ju samtidigt att någon annan kommer att få lämna plats.  Om Tim känner sig redo för match nu, kommer Muhrén självmant ställa sig åt sidan då igen? Med tanke på hans vinnarmentalitet och vad han kan tillföra, nej.  Ja det är inte alltid lätt med angenäma problem....


Hursomhelst så blir det spännande i morgon och jag tror att Villa ändå kniper den här tredje matchen och gör det ganska komfortabelt, säg 5-2.


I Västerås tänker jag inte ens våga mig på att tippa. Det man kan slå fast är väl att det inte stannar under 10 mål i alla fall. Allt annat vore en praktskräll. Frågan är bara hur målen fördelas...




Av Thomas Forsberg - 7 mars 2016 12:05

15-15. Det är varken siffror från ett game i tennis eller halvtidsresultat i handboll. Nä, det är antalet gjorda mål mellan SAIK och Västerås efter 180 (plus tillägg) minuters semifinalbandy. Helt sjukt egentligen men ändå inte. Det fanns med i ritningarna att det skulle göras mycket mål i dom här matcherna. Men 11-3 och 12-4 som slutresultat. Nä, det trodde nog ingen. Men 1-1 i matcher har vi nu i alla fall.


Länge har vi som varit med och upplevt bandyslutspel och följt dessa två giganter, väntat på att det skulle hetta till mellan dom igen. Precis som det var på Jernvallen och Rocklundas tid. Ni kommer väl ihåg hur det kunde låta på och utanför isarna i Sandviken och Västerås på 80 och 90-talen. Det var hett, hetare än en normal dag i Sinai öknen.


Per Fosshaug drog bara han 5-600 extra människor till Jernvallen. Alla ville ju vara på plats när bandyns riktige Dr Jekyll and Mr Hyde kom till stan för att glappa med munskyddet, slå briljanta passningar och få hjärnsläpp på samma gång. Kryddat med hårdföra backar i SAIK som bara älskade att åka runt och reta upp nummer 20.

Det var bokstavligen krig när dessa två lag möttes under många år. Är vi där igen nu?


Ja kanske. Munskydden glappar igen på flera håll. Det delas ut tjuvsmällar och domaren är avskydd i båda lägren. Det ventileras ord som inte är lämpliga att skriva. Och kanske framförallt, det blir häftig bandy.


Att studsa tillbaka efter 3-11 är inte det lättaste kanske men SAIK visade med gårdagens match att man har manskap till det. Man plockade fram essen ur rockärmarna och la upp korten på bordet. VSK provade vid några tillfällen att syna men när Bergwall vid 8-3, såg mest ut att tänka på vad han skulle äta på bussen hem, var potten SAIK:s.


Det var fart. Det var fläkt och bestämdhet som avgjorde matchen till SAIK:s fördel och man kan ju inte annat än undra varför det här spelet inte har spelats under stora delar av säsongen. När SAIK får i gång sitt passningsspel, både i djupet och sidled, är det inte många lag som kan matcha. Tycker att man fick se klara brister i VSK i går där det egentligen bara var Simon Jansson som stod upp och hade intentionerna att störa SAIK.


Nu står vi där med 1-1 i matcher och det efter två konstiga sådana. Det här är ju egentligen två lag som kanske skulle ha spelat två matcher nu som gått till förlängning, för så jämna är dom. I stället så har det varit två uppvisningar. Blir aldrig riktigt klok på den här sporten och det kanske är därför man tycker om den.


Om SAIK lyckades ruska av sig sin förlust så kommer nog VSK klara av det också. Men tror ändå att SAIK lyckades sända ut en signal om att man inte kommer att ge sig så lätt i den här serien. VSK fick nog en del att tänka på, rent försvarsmässigt men även offensivt där jag tycker man inte alls lyckades komma upp i någon högre nivå i går. Matchen på onsdag blir precis som alla tredje matcher i en sådan här serie, väldigt viktig. Kan SAIK ”stjäla” den, skaffar man ju sig ett drömläge. Samtidigt som man ska veta att VSK besitter kraften att sedan åka upp till Sandviken och ta en fjärde match.


Om SAIK hade fått kriga till sig segern i går, hade jag varit mer säker på att VSK skulle ta matchen på onsdag. Nu vet jag faktiskt inte. Om SAIK kan spela på den här nivån, måste VSK upp i en högre nivå än den som gjorde dom till seriesegrare.


Kort om det smällar som delades ut i går då. Förutom dom mer sedvanliga krockarna SAIK-spelare emellan så var det ju tre andra smällar som fastnade på näthinnan. Simon Janssons smäll på Edlund i första tyckte jag i går var en ren pååkning. Men efter att ha sett reprisbilder i dag, så är det nog mest en kampsituation där bollen finns med i bilden. Sen är det ju olyckligt att det blir en träff mot huvudet på Christoffer som har fått sin beskärda delar av smällar nu.


Mossbergs hantering av Bergström kanske kunde ha renderat i en utvisning då armen är högt uppe men samtidigt så är det ingen armbåge med i situationen. Svårbedömd.


Men däremot när Linus Forslund rasar i isen efter Jonas Nilssons behandling, tycker jag att domaren borde ha åtminstone visat av Nilsson och kanske t o m för resten av matchen. Tycker att det är onödigt att med 10 minuter kvar och stort underläge, ta den tacklingen faktiskt. Nu var det väl inte meningen att det skulle leda till att Forslunds säsong kanske tog slut där på mittlinjen, då Jonas Nilsson inte är en ful spelare till vardags. Men i frustation över laget och ens egna insats kanske förnuftet fick stå tillbaka den här gången. Väldigt olyckligt att det hände i alla fall och i hockey så hade man nog tittat på videogranskning efteråt och tagit ett beslut om matchavstängning. Nu kommer det inte att ske då detta är bandy och där har jag svårt att tro att man kommer ta till det. Det är bara hoppas för Linus och SAIK:s vidkommande att han snart är på benen igen och kan bidra. Till en final, kanske….


Måste ju bara nämna några ord om den andra semifinalen också där Bollnäs efter makalös dramatik också såg till att kvittera i serien. När Villa gick fram till 4-7 var väl känslan att vaktmästaren på Sävstaås kunde slå av aggregaten på kvällen. Men det vägrade Bollnäs att köpa och när Hellmyrs slog in 8-7 i förlängningen, står det klart att det blir en dans till på Sävstaås. Och även om Villa stundtals visade klass så visade man också typiska Villa-drag i försvarsspelet när man blev satta under press. Dom har ju blivit hyllade under säsongen för sitt försvarsagerande men det ”gamla spöket” lever kvar.


Det som talar för Villa är att man såg piggare ut. Bollnäs fem matcher mot Edsbyn har nog satt sina spår och det vill nog till att man lyckas hitta några reservkrafter att peta in i Berlin och Hellmyrs om resan till Stockholm den 19 mars ska bli möjlig. Bollnäs chans till att klara detta ligger i att vinna nu på onsdag.


Slutligen så vill jag bara förtydliga vikten av att TV 4 får ta hand om bandysändningarna igen. Ok att man nu från SVT sände helt plötsligt två matcher i rad. Det är ju bra. Men kvalitet är också ett krav. Att sitta och lyssna på Jonas Holgerssons spekulationer om hur pass illa skadad Hellmyrs är och så vidare och så vidare… Och när sedan studiokvinnan på något sätt försöker att klämma fram ur nämnde spelaren att han är skadad, då blir det ju nästan parodi. Hade varit roligt om Per hade typ sagt att han spelade med krossat knä och bruten fot men det går ganska bra ändå. Det hade blivit bra tv det. Nä, in och signa upp er på Facebookgruppen: Bandyn tillbaka på TV4.


Av Thomas Forsberg - 4 mars 2016 22:12

Dagen efter brakförlusten mot Västerås fanns det en hel del att tänka på hos dom med svartvita sympatier. Hur ska det här vända tills på söndag? Är det slut nu? Kan SAIK resa sig? En del har kanske redan struntat i att köpa biljett till söndag. 11-3 är ju siffror som mycket väl kan skrämma bort folk från arenan. Men mitt i allt svarta mörker som en förlust mot VSK brukar framkalla, oavsett slutspelsmatch eller vanlig serielunksmatch, kom så en man med ett ljus i mörkret. Ett ljus som kan bli väldigt viktig dels för den här matchserien men kanske framförallt framtidens SAIK.


Mannen med ljuset är ingen mindre än Christoffer Edlund. I dag, dagen efter en jobbig semifinalförlust tog han pennan och kritade på för två nya år i SAIK! En lagkapten ska ju visa vägen heter det och det här kan man verkligen kalla att ta sitt ansvar. ”Det är här jag ska spela” Så löd motiveringen till underskriften. En stålman har talat.


Edlund kom på våren 2009. Samtidigt som Göransson Arena växte upp ur den klassiska marken på Jernvallsområdet. Den hårdskjutande smålänningen med snabba skridskor hade då gjort inte mindre än 112 mål för Vetlanda på drygt 100 matcher sedan han inledde sin elitkarriär runt 2003/04. Han delade skytteligasegern med en viss Muhrén säsongen innan (44 mål). Det tisslades och tasslades i den bruksort som Sandviken ändå är, om den där Edlund skulle kunna vara nåt och förlita sig på. Svaret kom hårt och skoningslöst. Innan ens serien hade dragit i gång så hade Edlund stänkt in 43 mål (!). Och när sedan allvaret började fortsatte leveransen. Mot Katrineholm den 22 november gjorde han smått osannolika 12(!) mål i 22-2 krossen. Det blev till slut 91 mål på 26 matcher plus 12 i slutspelet. Tror att tvivlarna på verket fick det svar dom vill ha….


För nostalgi eller vad man kan kalla det, så kan ni gärna läsa den intervju som jag och min dåvarande kollega på Svenska Fans, Thomas Paschen gjorde med Edlund under försäsongen 2009. Ni hittar den här: http://www.svenskafans.com/bandy/sandviken/319136.aspx


Fram till i dag så har Christoffer Edlund gjort sammanlagt 441 mål i SAIK-tröjan (grundserie och slutspel). Och då ska man ju ha i åtanke att förra säsongen spelade han i Jenisej och säsongerna 11/12 och 12/13 spolierades delvis av skador. Christoffer hade med största säkerhet varit en bit över 500 mål annars. Det är snudd på sanslösa siffror.


Men det är så mycket mer än bara viktiga mål Christoffer gör. Hans vilja att vinna och hans inställning har inte bara gjort honom till lagkapten utan även en förebild för dom som kommer underifrån i SAIK-leden. Ta bara alla knattar som är maskotar åt A-laget på seriematcherna. 97,9 procent av dom har Edlund som sin favoritspelare. Och jag tror faktiskt inte att det bara är för dom mål som han gör.


Jag tror att ungarna ser Christoffer som någon dom vill bli när dom blir stor. Min grabb var ju maskot i sista seriematchen och jag berättade ju den där historien om att Edlund tejpade om klubban åt Joel. När han berättade det för mig, fullkomligen lös det om hela han. Och utan att ha någon som helst vetskap om det, så tror jag säkert att det inte var den enda klubba som han lindat om den här säsongen till en överlycklig 9 åring….


Den här underskriften kan vara den viktigaste som gjorts på många år i SAIK. Den visar att en av världens bäste bandyspelare vill fortsätta i klubben och vem vill inte spela med en sådan spelare? Jag har haft lite oroande magkänslor över att hans moderklubb Vetlanda, som bygger för något bra, skulle ligga på hårt och dra i deras ”son”. Men tydligen har blodet av stål vuxit sig så starkt i Edlund att han väljer sitt ”nya hem” före och det tackar vi allra ödmjukast för.


Men kan den här underskriften göra något för semifinalserien mot VSK? Ja, det kan den. Att Edlund skriver på dagen efter en förnedring i Västerås, visar att lagkapten vill föra sitt skepp vidare mot stora mål och den första hamnen är just detta slutspel. Om det var någon spelare i SAIK som åkte ner i ”dåligt självförtroende brunnen” efter matchen i går, hissade Edlund i dag ner den räddande spannen som tar dom upp på ytan igen. Jag tror faktiskt det. Jag tror också att Edlund själv känner en lättnad över att ha tagit beslutet och i bara farten så stänker han in 4 baljor på söndag och skickar hem gurkorna skivade och inlagda till Västerås. Man kan väl få drömma i alla fall….


Med en underskrift i nästan guldfärgad nyans klar, väntar jag nu på en till. Men den får vi vänta på till efter säsongen. Vem? Ja, det får ni väl se när det är klart… (avdelning cliffhanger….)



Av Thomas Forsberg - 3 mars 2016 23:36

Det fanns en tid då man som SAIK-are var livrädd för matcher mot VSK på bortaplan. Rocklundaepoken. Att spela mot Västerås på ”Skräcklunda” var förenat med risk för förnedring. Men tiderna förändrades som tur var och till sist så lyckades man i SAIK hitta en trollformel som gjorde att man faktiskt kunde vinna där och när sedan inomhushallen kom till så har skräcken kommit till att bli på sin höjd, rysare. Fram till i dag då. (Och Ja, jag vet att Stisse redan skrivit om detta i sin krönika. Men jag räds inte att sno lite….)


När 7-3 föll med kvarten kvar fick jag rysningar i kroppen. Något sa inom mig att detta blir tvåsiffrigt. Det syntes så bra. SAIK-spelarna började hänga med huvuden och blickarna fanns redan på söndagens match medan VSK-spelarna tittade bara en kvart framåt och tänkte: Här ska späs på.


Nu handlar ju som tur var slutspelsmatcher inte om målskillnad och poäng. Nu handlar det om att vinna matcher och det kan man göra med alla möjliga resultat. 4-3,5-3,7-3 eller varför inte 11-3. Det är egentligen strunt samma. Det faktum så kvarstår är att VSK leder matchserien med 1-0 och på söndag är det ny match, i Sandviken.


Sen kanske 11 mål i baken inte är speciellt roligt. Jag vet ju inte hur elitidrottare tacklar sådana resultat. Om det är som dom säger att det spelar ingen roll vad det blir. Jag har aldrig varit i den positionen då jag aldrig varit på elitnivå heller. Däremot så har jag spelat i lag som fått storstryk i match efter match och jag kan säga ur det perspektivet så suger det att förlora så stort men känslan blir väl annorlunda när det är skåpmat att göra det. Man blir liksom van vid det….


Jag tror på SAIK. Jag tror på att det här siffrorna inte kommer att sätta sig i huvudet på dom inför fortsättningen. Jag tror att man någonstans längs vägen hem i kväll, stannade bussen och bad den så otrevlige 11-3 gästen att lämna bussen och aldrig mer sätta sin fot där. Så professionella bör man vara i alla fall. Annars så har vi en jobbig söndag framför oss.


Tycker att SAIK i alla fall stundtals är med i den här matchen. Från ledningen i första halvlek fram till kvitteringen så är känslan bra. Sen maler VSK på och visar den tyngd som man visste att dom hade. Dom verkade inte ens ha gått ut till halvtidsvila utan bara trummade på direkt i andra och gjorde ett ryck fram till 5-1.


Då fick SAIK en bra period igen och med två snabba mål och lite halvchanser så fick man ändå lite hopp om att kanske, kanske skulle det kunna bli match av det igen. Men då fick Simon Jansson (Lill-Berlin) för sig att det fick räcka med spänning och åkte rätt in i straffområdet och hängde dit 6-3. Resten är bara en tung och grönvit uppvisning mot ett slappt och uppgivet SAIK med STORA hål i den svarta sopsäcken. Hål som måste tätas på söndag, annars dansar vi nog in på sista valsen nästa onsdag.


Vad ska man säga om VSK då? Ja, man har en extra växel att lägga i och när den behövs gör man det. Trodde i min enfald att kanske ett långt matchuppehåll som det nu blev när man fixade Vänersborg på tre raka, skulle kunna visa sig i dag. Till en början kanske men efter 1-1 så var det ungefär som att man bestämde sig för att lägga in den där växeln man har. Och då gick det undan.


Ska man slå VSK i år så handlar det om att ha en hel del tur med i bilden. Bergwall måste ha en mänsklig dag. Dåliga dagar har han aldrig. Det gäller att få stopp på lokomotiv som Joneby, Jansson, Bucht, Folkesson. Ja, listan kan göras lång och det är inte ens säkert att det räcker med det. Man måste peta in ett par hörnor, minst. Ja, det är nog så illa att man måste ha lite folk borta också. Lite förkylning och vinterkräksjuka härmed beställt!


Skämt å sido så ser VSK ramstarkt ut och att ta tre matcher av dom var innan svårt och inte blev det lättare med denna kväll. Men på söndag ges det svartvita en ny chans och nu finns det inget att fundera på. Full gas mot 1-1.


Kom och tänka på en sak. Det här med timeouter kan då verkligen slå annorlunda. När SAIK morskade upp sig vid 5-1 med två mål, tog VSK timeout. Resultat: Väl godkänt. Inga fler mål bakåt. När SAIK plockade upp timeouten ur bakfickan vid ställning 8-3 där man förmodligen pratade om att spela av matchen och spela för klubbmärket blev resultatet: 3 mål i baken på sex minuter….


Jag antar också att en buss fylld med Bollnässpelare har stannat efter vägen hem i kväll och bett en jobbig passagerare kliva av. Den gick vid namnet 8-1. När släppte Bollnäs in 8 mål senast? Jo det kan jag berätta. 28 januari förra året då man föll hemma mot Hammarby med 3-8 i grundserien. Nu blir det nog en tillknäppt historia att vänta på lördag uppe på Sävstaås och jag ger Bollnäs stora möjligheter till att kvittera den där matchserien.


På tal om Hammarby. Vad är det som händer med idrotten i Hammarby? Först turbulensen i bandyn där det har kommit ut uppgifter om olika läger inom truppen gällande Brodéns avskedande och spelarflykt som hotar.

Och nu fotbollen där typ samma scenario håller på att hända. Spelarna missnöjda och en tränare som erbjudit sig att kliva av. Kommer Nanne slå sig in på ny bana nu och bli bandytränare då? Nä, att säga att det just nu är lugnt på Södermalm är nog att ta i…


Dags och gå och lägga sig. Drömmarna hoppas jag ska vara svartvita men det finns väl stor risk för att grönvita moln med dansande gurkor driver in i bilden. "Här dansar herr gurka både vals och masurka"...

Av Thomas Forsberg - 29 februari 2016 23:48

5 år gammal när sviten inleddes. I kväll såg han till att den levde vidare. Pratar om SAIK:s högerhalv Ted Harladsson. Tranåsfostrade Ted såg med sina två mål till att SAIK fick det försprång man behövde för att hålla Hammarby ifrån sig och den svit som så många pratat om senaste tiden. Hans 2-0 i första är inte bara läckert utan viktigt för SAIK som efter det målet blev lite försiktigare och släppte in lejonen från Söder på jakt.


Och 3-0 var kanske ännu viktigare som kom fem minuter in i andra halvlek. Där någonstans kände åtminstone jag att det här kanske skulle gå vägen. Och det gjorde ju det. 8-3 i den sista av fem kvartsfinaler mot Hammarby och det blev precis så jämnt som alla trodde att det skulle bli. Men det har varit en serie som svängt kan man säga. SAIK såg stensäkra ut efter två raka segrar och skulle ju bara piska dit matchbollen förra torsdagen. Det blev inte så och sedan var Hammarby mycket bättre på Zinken i lördags och med den matchen i senaste minnet så kändes verkligen den här sista matchen väldigt oviss.


Men då klev SAIK tillbaka in i förarsätet. Man kopplade ett tidigt grepp om den här matchen och nu var man överallt i defensiven och jag blir så glad så kinderna blir röda när man ser hur ex. Patrik Nilsson bara åker i kapp sin motståndare och ger sig inte förrän bollen är tillbaka i hans ägo. Patrik tycker jag gör en av sina bättre matcher på hela säsongen i dag. Riktigt skönt att se.


Naturligtvis så var det fler som gjorde ett gott dagsverke i dag. Dennis Henriksen lägger ner mycket jobb i dag. Backlinjen gör väl egentligen inget misstag på hela matchen. Ted har jag nämnt men även kollega Gälman är mer framfusig i dag. Kul att han blandade ur vändningar med offensiva utflykter i dag. Sen har vi ju Edlund då. Ja, fyra kassar och i dag kom han i betydligt bättre lägen och då blir det också allt som oftast utdelning. Sen att varken Mossberg och EP kanske hade studsarna med sig i dag, gör inget då dom spar sig till på torsdag.


För det är ju nu så att för 22:a året i rad så ska det spelas semifinalbandy för SAIK. En imponerande svit och den blir nog väldigt svårslagen. Och nu ställs man mot Västerås. För första gången sedan 2009 så möts man nu i en semifinal. 2010 och 2011 valde SAIK att möta VSK redan i kvartsfinalspelet och då vann SAIK med totalt 6-1 i matcher på dom två serierna. Men det är historia det. VSK då, är inte vad VSK är i dag. Det är ljusår i mellan.


Den här gången så är det VSK som valt SAIK på sin sida. Det är VSK som har kastat handsken. Det är SAIK som slår ifrån underläge. Det är inte utan att man får känslan av kamperna i slutet av 90 och början av 2000 talet i kroppen nu. Det är dom två giganterna som nu ska mötas. Det två som i två år i rad spelat final med en varsin triumf. Nu ska en av dom få möjligheten igen. Och på torsdag rullar dramat i gång.


På den andra sidan så fick också Villa sina motståndare i kväll och det blev Bollnäs, precis som förhandstipsen har gått. Men jag och flera med mig trodde nog att Bollnäs skulle ha haft ett träningspass i dis på Sävstaås i kväll i stället för att ha spelat en femte match. Edsbyn har verkligen bjudit upp till dans, både på Sävstaås och hemma i ”kyrkan”. Det trodde inte jag fanns på hela Hälsinglands karta. Men derby är derby.


Utan att förringa Edsbyns insats som ska hyllas,absolut, så känns det ändå rättvist att Bollnäs tar klivet in i semifinalspel mot Villa. Säsongens resultat har visat att Bollnäs håller väldigt hög klass. Villa mot Bollnäs kan komma att bli en riktigt tuff serie där en sak kommer att testas i båda lagen, nämligen tålamodet.


För om det finns stora chanser till öppen och målrik bandy i VSK-SAIK, så tror jag det kommer att bli mer tillknäppt och få mål i Villa-Bollnäs. Två lag som kan komma att ta ut varandra och fasta situationer kommer bli väldigt avgörande.


Vill bara avsluta med att tacka Hammarby för fem fantastiska kamper. Med tanke på allt strul under säsongen är det starkt att komma tillbaka på slutet och bjuda upp till detta. Sen ett speciellt tack till Johan Willes (Östblom) En favoritspelare oavsett i vilken klubbfärg han spelat, även om han steg i kurs under åren i SAIK, förstås. En kämpe med tekniska färdigheter som nu alltså lägger av. Förstår honom men trist för bandyn.

Presentation


Thomas nu fyllt 43 bloggar om bandy och framförallt SAIK

Länkar

Fråga mig

6 besvarade frågor

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9 10 11
12
13
14
15 16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2017
>>>

Följ bloggen

Följ densvartvita bloggen... med Blogkeen
Följ densvartvita bloggen... med Bloglovin'

Droppnätet


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se