densvartvita bloggen...

Senaste inläggen

Av Thomas Forsberg - 13 januari 2016 21:56

Man ska ju börja med det som är roligast så får man han tråkigt sen. Så då börjar jag väl i den 93:e matchminuten i Lidköping och ställningen är 6-5 till Villa efter att man stått för en makalös vändning, där man förvisso haft bra hjälp av ett gäng statister i klädda vita matchställ. Vänta nu... Nu spårar jag ur mot det tråkiga. Det var ju roligt vi skulle ha.


Patrik Nilsson hamnar efter lite bollstudsar hit och dit i straffområdet långt ner mot kortlinjen med bara Villamålvakten kvar. Jag vet inte vad han hann tänka det sekunder det tog för honom att komma till avslut men jag han tänka flera tankar, kändes det som i alla fall. "Jaha, nu ramlar han väl" "Nu kommer bollen få eget liv och hoppa bort från hans klubba, upp i ansiktet och hånflina honom rätt i fejan och säga: "Blir inget nu heller". Och sista tanken som slog mig var: " I vilken maska på droppnätet sätter han den där bollen då?" Med tanke på den säsong med motstudsar och elände som Patrik har haft, var det helt logiska tankar i från mitt sätt att se på det. Därför var det så JÄKLA skönt när man fick ställa sig upp och vråla rätt ut när man såg hur han likt den målskytt han är, placera in bollen i mål och rädda poäng till SAIK. Är det någon själ i det här SAIK-laget som jag unnar att göra mål just nu så är det han med nummer 19 på ryggen. Och kanske Lusen också....


Måste ha varit som att ha tappat en stor säck med bandybollar från axlarna för Nilsson när han såg bollen smita in. Det där målet kan bli ack så viktigt när elitserietabellen ska göra bokslut den 16 februari. Och framförallt så kan det vara målet som gör att det släpper för honom själv. Hoppas han kan visa det på fredag mot Bajen.


Första 45 minuter var också roliga för oss med svartvit själ och hjärta. Ledning 4-0 i Lidköping. Hade någon sagt det innan match, hade jag tagit den människan för både galen, tokig och fullständigt okunnig i bandy. Men bandy är ju en sådan fantastisk sport så det kan faktiskt hända. SAIK styrde spelet och Villa spelade ungefär som man gjorde på 90-talet...


Därför så kom scenförändringen lika plötsligt som en kall nordanvind sveper in och biter tag i en. Visst, jag hade räknat med en tokoffensiv från början men det kändes ju som SAIK hade koll på grejerna och skulle man bara redan ut den första kvarten så... Nu gick det inte ens fem minuter så var första bollen i mål och när klockan stod på 76 minuter var hela försprånget uppätet. Att sluta åka skridskor och tappa boll på egen planhalva är ju inte så bra i bandy det...


Nu slutade det hela 6-6 och sett till matchbilden så får man väl ändå säga att det var rättvist då med en halvlek var som lagen hade. Lite jobbigt dock att SAIK verkar ha svårt att stänga matcher. Vi har sett det vid flera tillfällen den här säsongen och det där kan bli kostsamt i ett slutspel där det handlar om vinna eller försvinna...


Till sist så måste jag bara kommentera sändningen från Lidköping. Hade man nackkrage på kameran? Det verkade så eftersom i vissa vinklar så kunde man liksom inte vrida kameran ända fram. Vid flera tillfällen i andra halvlek när Villa anföll på deras högerkant försvann helt plötsligt spelaren med boll och kameran verkade inte hinna med, liksom. Bra där...


Tror inte att kameramannen behöver svara om SVT mot all förmodan skulle ringa....


Det behöver inte heller kommentatorn. Jag brukar i bland kommentera matcher, mest på radio. Om ni någon gång skulle höra mig kommentera en match och jag sköter jobbet lika som den i Lidköping, tveka inte att ringa mig  och be mig dra ur micken och strimla presskortet i närmast papperstugg... Helt ärligt så var det här inget bra. Fel spelarnamn vid ungefär 30 gånger och allmänt surrig. Tänker på situationen där Edlund krockar med domaren och båda blir liggande. Edlund blir kvar längre men kommentatorn ser och pratar enbart om hur det ser ut med domaren och inte ens när reprisen rullar så verkar han förstå att det inte bara var domaren som rasade i backen. Ja, jag vet att det kanske är löjligt att ta upp en sådan sak men jag tycker det påvisar lite på var nivån på kommentatorn låg. Vet att Zocke hade ganska vassa synpunkter på sändningen när Tillberga var där också och ni som vet hur han brukar uttrycka sig, förstår då kanske att min kritik är ganska så snäll....


Gör som jag och gå med i facebookgruppen,  Bandyn tillbaka på TV4.




ANNONS
Av Thomas Forsberg - 28 december 2015 19:17

För 66 miljoner år sedan träffades jorden av en asteroid och utplånade i stort sätt allt liv ovanför vattenytan. I The big bang så strök alla dinosaurier med och T-Rex, Stegosaurus och  Triceratops mfl skrevs in i historieböckerna för gott. I dag så kan vi se dom i en massa olika animationer i filmer.


1875 spelades den första bandymatchen på jorden. I England av alla ställen. 2015 pratas det om att bandysporten efter 140 år riskerar att gå samma väg som dinosaurierna. Ja, inte att en asteroid ska träffa jorden men allt mildare höstar och vintrar gör att fler och fler bandyklubbar får det jobbigare och jobbigare att hålla sin verksamhet levande. Om man inte har hall då men det är ju inte alla kommuner som anser sig ha råd med att bygga en hall. Eller vad säger ni, Stockholm Stad, Bollnäs mfl.?


Hörde domedagssnacket förra tisdagen då SAIK mötte Bollnäs och det är klart efter att ha sett den matchen så kanske man har svårt att se en framtid för bandyn då det offensiva spelet fanns någonstans i yttre rymden. På en inkommande asteroid kanske….


Nu var det inte just den matchen som snacket dock handlade om. Det pratades om publikkris. Allt mer defensivt tänk i lag och framförallt sviktande underlag på ungdomssidan. Nu kom det mesta av kritiken från en välkänd radioreferent som jag vet hellre ser hockey 8 dar i veckan än besöker en bandyarena.. Men visst finns det fog för kritiken på vissa delar.


Därför så var det glädjande att årets julafton för bandyvänner, Annandagsbandyn lockade 28973 personer totalt. Ett snitt på 4139. Ett sådant högt snittvärde får vi leta oss tillbaka till 90-talet för att hitta. Bandyn-Tvivlarna 1-0.


Om man tittar på det defensiva tänket då. Ja, det gjordes i alla fall 82 mål på sju matcher. 11 i snitt per match. Tror det räcker så… Bandyn-Tvivlarna 2-0….


När det gäller ungdomssidan då så kan jag bara referera till min sons poolspel på söndagen i Göransson Arena. Sex lag deltog i sjumannaspel. Runt 90 stycken 9-10 åringar som älskar att spela bandy. Lagen kom från Rättvik, Borlänge, Grängesberg och Tillberga. Inga föreningar som återfinns i toppskiktet i svensk bandy men ack så viktiga för det som verkligen gör bandyn stark, nämligen bredden. Så det blir nog, Bandyn-Tvivlarna 3-0…


Jag anser att bandyn har stora chanser att överleva som idrott. Större än vad dinosaurierna hade för 66 miljoner år sedan i alla fall, även om plusgraderna långt in i december gör tappra försök att knäcka föreningarna.

Däremot så har vi som skriver om bandyn i alla möjliga olika forum ett stort ansvar för att bandyn ska leva vidare. Här är ett stort överhängande hot eftersom dom stora elefanterna i journalistikens täta djungel, fullkomligen vägrar att ge bandyn utrymme. Tänker framförallt på Tv-bolag som knappt visar resultaten från omgångarna och först nu på annandagen så dök den första tv-sända matchen upp i rutan. Skulle vi se det som en julklapp då, Jakob Hård?


Här fyller Bandypuls en oerhört viktig funktion och man skulle kunna se dom som astronauterna i filmen Armageddon som åker upp i rymden för att förstöra den enorma asteroid som hotar världen. Deras täckning av bandyn är både bred och livsviktig för sporten.


Men även ideella arbetare som Bandyfeber, Bandysidan, Svenska Fans, Bandysverige och alla som arbetar åt lagens hemsidor är otroligt viktiga för svensk bandy. Oj, glömde ju kanske den kanske roligaste, Sargvakten. Hur kunde jag glömma bort svensk bandys store profet från Kalix?  Skriver av sig sin kärlek till den sport han älskar över allt annat och gör det så att man får sig ett gott och härligt skratt varje gång. Om det går att göra filmer om män som heter Ove och hundraåringar som kliver ut genom fönster, borde man kunna göra en film om Sargvakten från Kalix. Fredrik och Filip, är ni lediga?


Men hur gör vi, bandylovers, för att locka ännu fler till att bli intresserade att gå på bandy? Man skulle ju kunna göra sig lite lustig och säga att undvik att gå och se Bollnäs men det tänker jag inte göra…


”Man ser ju inte bollen”. ”Dom bara vänder och vänder”. ”Det är ju så ojämna lag”. Ja, listan på varför folk väljer att inte går och ser bandy kan göras längre, åtminstone är det så jag upplever det när jag pratar med folk om varför man inte besöker en bandyarena någon gång. Och någonstans måste man nog börja ta dom belackarna på allvar. Vad kan bandysporten förändra för att locka till sig fler intressenter, både på och utanför isen?


Ska man ta efter basketens regel om att man måste passera mittlinjen innan en viss tid har passerat? Eller ska man lägga in en regel om att efter tre ”urvändningar” som leder till att bollen är på egen planhalva, måste man gå till anfall? Förändra hörnregeln så att man bara kan få hörna om bollen är inom straffområdet när den går över kortlinjen?


Finns säkert fler tokiga ideér därute. Kanske är det ändå så att vi som vill värna om bandysporten måste göra oss förberedda på förändringar och kanske släppa på en del saker för att gjuta mer liv i den sport som vi älskar. Jag är i alla fall beredd att göra det. Är ni? För ni vill väl inte bli ihågkomna som en art som försvann som dinosaurierna gjorde för 66 miljoner år sedan….


Avslutningsvis så vill jag bara säga att det var skönt att se SAIK tillbaka lite på banan igen med en stabil 7-3 seger mot Broberg. Och Newcastle gör det dom är bäst på, att förlora igen... Man ska ju inte tro att man kan få vara nöjd och glad hela tiden…

I bandysportens tjänst: Thomas Forsberg


 

Här är en som vill fortsätta spela bandy i alla fall. Ja, det är föga förvånande min son, Joel.
ANNONS
Av Thomas Forsberg - 18 december 2015 20:52

Det var inte tänkt att mitt första inlägg på över 9 månader skulle behöva handla om en smärtsam bortaförlust mot Bollnäs en fredag kväll i december månad då plusgraderna får en att tro att det i själva verket bara är oktober månad än. Men har jag något val? 6-1 mot ett Bollnäs som letat med både ledljus, strålkastare i halogen och bygglampor efter någon stabilitet, formmässigt. Sävstaås måste ha badat i ljus denna kväll då man enligt rapporterna körde över SAIK och Berlin som kom från en halsfluss, verkade ha besökt varenda SAIK-spelare i veckan och smittat dom. 2 mål och 3 assist kom från Bellas klubba och det är ju bara att gråta över att karlsloken har fel färg på tröjan....


Vad är det då som sker i SAIK? Deras inledning på säsongen lovade en hel del. Målkalas. Bra fart i spelet och frid och fröjd. Så kom då den smått, eller STORA överraskningen, förlusten mot TB. Och sedan har det liksom aldrig nått några höjder igen. Segrar mot lag man ska slå har varvats med klara förluster mot både VSK,Villa. Och då menar jag KLARA.


Nä i SAIK råder det inte harmoni just nu. Spelare och ledare kan försöka övertyga mig om att så är fallet. Men då kan dom lika gärna försöka övertyga mig om att tomten också finns. Något är allvarligt fel och det måste man titta på nu. Annars kan det vara för sent. Tabellen är jämnare än på många år. Varje poäng är jätteviktig och nu seglar både VSK och Villa i väg.


Ja det var mitt första inlägg sedan 14 mars. Det var också ett inlägg som smärtade över att behöva skriva. Nu siktar jag på att nästa gång jag skriver så är det en hyllning till SAIK, hur man kom tillbaka och åter igen är svensk bandys bästa lag. Men just nu får jag vara tacksam över att granen står så grön och grann i stugan och att Newcastle har börjat vinna i Premier Leauge igen.... Svartvit är färgen....

Av Thomas Forsberg - 14 mars 2015 23:46

Vi tar det på en gång så är det överstökat. Grattis Västerås SK till det 19:e guldet och i dag visade ni verkligen varför ni är dom Mesta mästarna. Jag brukar ha svårt att acceptera en finalförlust men den här tänker jag inte ens försöka förneka eller bortförklara. Ni var bara bäst när det som mest gällde.


Har haft en dålig magkänsla i flera dagar om att det här skulle ske. Jag har skrivit det förr att VSK är ett bättre och jämnare lag än förra året och i dagens final visade det sig med eftertryck. Man var mer resolut när man gick till anfall och i försvarsspelet så hade man dels en storspelande Bergwall (inget nytt där)och ett mer samlat lag när SAIK försökte ta sig fram. Dagens final är egentligen ganska så snarlik förra årets men med en annan vinnare. Det är bara att ta av sig bandykepsen och buga för övermakten en sådan här dag.


Om Västerås spelade på många spelare så var det precis tvärtom i SAIK. Adelsmärket för SAIK. Att ha många delaktiga. I dagens match kan jag bara se Säfström som kommer upp i den nivå man var tvungen att hålla för att slå VSK. Det är klart att man inte vinner då.


SAIK gör ingen bra final i dag, det kan vi slå fast. Fast samtidigt så gör VSK det mesta rätt och när det började kännas som om SAIK var på väg in i det, kliver ju Bergwall fram och det kom ju inte som någon överraskning direkt. Bergwall är en matchvinnare, så är det bara och han älskar sådana här matcher. Förra året var hans lagkamrater mer tagna av stundens allvar och då fick han strida själv. Nu fick han hjälpen.


Sen kan man ju inte annat än tycka synd om två 19-åringar. Först Martin Falk. Storspelat under hela slutspelet och när så examendagen kom, ja då går grabben och blir magsjuk. Helt otroligt. Jag som gått i en hel vecka och oroat mig själv för att bli sjuk och tvingas se matchen hemma. Kunde jag så skulle jag vrida tillbaka tiden och ta över den där kräksjukan…


Sen har vi Erik Pettersson. Spaltmeter på spaltmeter den här veckan i tidningar som vanligtvis knappt skriver om bandy. Och när så hans stora stund var kommen, misslyckas han med leveransen. Jag lider med EP som nog hade målat upp en helt annan bild av den här finalen. Det är ju tur att dom här två grabbarna är så unga och kommer få nya chanser. Kanske redan nästa år…


Nya chanser blir det dock inte för Stefan Söderholm som tränare. Han meddelade efter slutsignalen att det här var hans sista match som tränare för SAIK. Oerhört trist känner jag då jag anser att Dino har mer att ge detta lag. Men samtidigt så kan man förstå honom då det här tar mycket tid och med en familj med småbarn, finns det ju en hel del annat att pyssla med. Så ett stort tack för dom här åren, Dino och vi träffas väl på grabbarnas bandyträningar till hösten och den avslutande föräldramatchen i mars….


Att så här timmar efter säsongsavslutningen börja spekulera i nästa säsong, känns fel och jag nöjer mig med att konstatera att tre spelare saknar kontrakt till kommande säsong. Mikael Nilsson, Daniel Bäck och Rasmus Forslund. Spelare som jag tror SAIK kommer att ta diskussion med ganska snart. Sen kan det säkert hända saker under resans gång men nog tycker jag att framtiden ser ljus ut för Sandvikens stålmän.


Bandyfinalens framtid då? Ja, den ser tyvärr inte lika ljus ut. 15 877 var på plats i dag. Men frågan är om det inte var en glädjesiffra. Tyckte det mer liknade 10-11 000. Det kan inte bara vara lagens fel att det inte är mer folk på finalen i dag. Visst, SAIK drar inte mycket folk och har väl aldrig kanske gjort det. Men Västeråspubliken var inte mycket större heller. Det är bandyfolket i det stora hela som saknas. Eller krävs det att Hammarby får ett frikort till finalen för att det ska bli folk?


Bandyförbundet står inför ett gigantiskt vägskäl. Ge Tele 2 en chans till. Krypa till korset och skicka tillbaka finalen till Uppsala. Eller slopa finalen och övergå till en finalserie i bäst av fem matcher med utsålda arenor. Min kollega och mycket duktige skribent på Svenska Fans, Thomas Paschen skrev om en förändring för ett par år sedan där han menade att bandyn kanske måste tänka om och spela finalen i bäst av fem matcher. Då reagerade jag starkt och vår vänskap blev nästan hotad. I dag känner jag annorlunda.


Bandyn är för liten sport för att göra misslyckanden. Att dom två senaste finalerna bara lockat drygt 35 000 åskådare, är lika hårt som att få en käftsmäll. Dagens publiksiffra är den sämsta på 20 år och det är ju inte vad bandyn behöver. För en annan som brinner för den här sporten börjar livlinorna snart ta slut. Har alltid hävdat att se en bandyfinal live, är det häftigaste man kan göra. Nu börjar jag få svårt att försvara det.


Har dock svårt att se att bandyförbundet kommer att göra några större förändringar till nästa säsong. Men jag undrar hur många misslyckanden till har man råd med? Man måste åtminstone börja fundera över konceptet. Oavsett vilka lag som spelar finalen….

Av Thomas Forsberg - 11 mars 2015 23:02

Som 40-åring gick en dröm i uppfyllelse. Jag pratar inte om någon miljonvinst på triss eller att jag har hoppat fallskärm. Nä för i kväll så fick jag spela i samma lag som Stefan ”Dino” Söderholm och Daniel Mossberg. Det ni. Det är större än att skrapa fram tre tv-apparater på en trisslott det.


Det var nämligen så att det var avslutning för grabbens bandylag, SAIK U9 och den kanske största och mest prestigeladdade matchen på säsongen. Den mot föräldrarna. Femton stycken 7-8 åringar mot ungefär lika många laddade föräldrar och spänningen var på topp när det var dags för match. Och i vårt lag så hade vi alltså två stycken världsmästare och flerfaldiga svenska mästare. Det kunde väl inte sluta på annat sätt än seger?


Matchen inleddes i ett hiskeligt tempo. Alldeles för högt för en otränad 40-åring i alla fall. Halva planen var vår spelplan men efter två ruscher var jag övertygad om att vi spelade på full stor plan. Och ungar överallt. Så fort man fick bollen var man ju först tvungen att stirra ner på klubban när man skulle föra bolluslingen framåt och när man tittade upp var man formligen omringad av en massa 130 cm långa bandypojkar som bara hade ett mål i sikte. Att ta bollen. Och det gjorde ju dom, allt för ofta…


Efter ett par byten började jag ändå känna mig i skaplig form och tog lite mer initiativ. Tog ytorna. Åkte i rundor för att få bollen och jobbade hårt i defensiven. Men där kanske jag inte skulle vara. I ett försök att nå Mossan slår jag en boll rätt in framför mål och naturligtvis på klubban på en av småkillarna. Mål och den tar jag på mig.


Efter det ödesdigra besöket i försvaret flyttade jag upp mina positioner och fick så chansen att ta revansch för min tidigare blunder. Frispelad och ensam med målvakten. Satte högsta fart mot mål och vek ut mot vänster och sprätte till bollen i sann EP-anda. Men skillnaden mellan Erik Pettersson och mig i ett avslutsläge är att i 9 av 10 fall letar sig bollen i mål när Erik gör det. Mitt avslut lyfte kanske fem centimeter från isen och det var ju tillräckligt för att träffa målvaktens benskydd. Svagt avslut? Jodå….


Men det gick inte lång stund så fick jag chansen igen. Nu var jag placerad en meter från mål (troligen offside)när bollen hittade fram till mig och jag bara la dit bladet för att lite läckert styra in den. Styrningen lyckades. Men bollen hamnade på rad 7 sektion B vänster. Jag lyfte klubban för att signalera byte och med tunga skär åkte jag mot avbytarbänken. Jag såg på Dino att med dom missarna så tog jag mig inte närmare en plats i laget på lördag…


Matchen slutade 11-7 till grabbarna och när det stora slaget var över så gled Joel fram till mig och sa: ”Jag sa ju att vi skulle vinna”. Ödmjukhet står på schemat…


Den som säger att bandy är en lätt sport att lära sig bör nog tänka om. Nu spelade vi en plojmatch mot små barn på hälften så stor plan men ändå kände man vilka ytor det är och vad mycket man ska tänka på. Åka rätt. Passa bollen i hög fart. Dribbla. Mossan bjöd på lite dribblingskonster där man bara förundras vad han kan göra med en klubba och boll. När man sitter på läktaren och tittar på matcher så kan man ibland svära över en missad passning eller dribbling. Hur svårt kan det vara? Jag vet nu att det är svårt och då har jag spelat en match mot 7-8 åringar…


Sen tycker jag  det var härligt att både Mossan och Dino var med, trots att det om några dagar ska spelas den viktigaste matchen den här säsongen.


För även om det var på skoj så finns ju alltid en skaderisk då både barn och vuxna kan hamna i vägen och ställa till det. Men jag kan lugna er alla SAIK-fans att Mossan klarade sig helskinnad och jag såg till att vara långt ifrån varje gång vi var på plan samtidigt. Snyggt om man hade kört ihop med en av finalens viktigaste spelare.


Så var då en bandysäsong över. Joels första och efter en trevlig avslutningsmiddag på icke namngivet ställe som ligger rätt nära Göransson Arena, var det dags att åka hemåt Ockelbo igen. Vet inte hur många mil vi har åkt den här säsongen men med tanke på hur roligt Joel tycker att bandy är, så spelar det ingen roll. Och jag fick ju min belöning också. Att få spela med Dino och Mossan. Och nästa år ska jag sätta dom där chanserna. Då kanske jag närmar mig en plats i laget….

Av Thomas Forsberg - 10 mars 2015 22:08

Brynäs tog sig till kvartsfinal efter att ha vänt 0-1 till 2-1 i den tredje Play in matchen mot Färjestad. Kul att Gästriklands hockeystoltheter tar sig vidare och hade det här hänt för ca 25 år sedan hade jag studsat upp och ner av lycka den här kvällen. Jag var en riktig Brynäsare i mina yngre år och åkte på många matcher per säsong. I skolan var det nästan alltid hockey på rasterna och man var spelare som Conny Silverberg, Mats Näslund och Anders Masken Carlsson. När det var hårda tag i Herre på täppan så var det Brynäs mot resten. Färjestad, AIK, Djurgården och naturligtvis Leksand.


Men då bandyn gjorde entré i mitt idrottsintresse, trappades hockeyn ner mer och mer. Kan nog på två händer få ihop antalet hockey matcher jag sett live sedan 1995 och fram till nu. Märkligt det där hur det kan svänga.


Men visst är jag glad för Brynäs skull i kväll och nu blir det till att möta SAIK. Ja, Skellefteå AIK då förstås. Tufft men säkert inte omöjligt. Eftersom bandyn tar slut på lördag så kommer jag nog förmodligen att försöka följa Brynäs väg i slutspelet för att ha något att titta på. Men sannolikheten att jag kommer få samma puls som semifinalserien mellan SAIK och Hammarby gav mig, är försvinnande liten. I min värld kommer bandyn att vara nummer ett.


På tal om hockey så måste man ju också hylla Karlskrona. Hockeyns svar på Åshöjden. Klubben bildades 2001 och nu är man i SHL. Det är häftigt med sådana resor och hoppas nu att det inte blir ett nytt Väsby a´la 1990. Grattis Blekinge till att ha hamnat på den stora hockeykartan!


Nu bandy. I kväll blev det klart att 3 av dom 4 elitserielagen som spelade kval också spelar elitseriebandy nästa år. Tillberga och Kungälv var redan innan kvällens omgång klara för fortsatt spel. Varför man spelade den sista omgången är för mig en gåta som jag med varm hand lämnar över till förbundet att svara på.


Gripen som var så nära att ta sig upp förra året men föll på ekonomiska grunder, tog nu via 2-2 mot Ljusdal steget upp i den högsta serien. Senast man var där var 2009. Roligt med ett nytt lag igen och Gripen kan komma att höja publiksnittet en aning. Hade ett snitt på 479 åskådare i allsvenskan den här säsongen. Inget som direkt sticker ut men i elitserien så kommer det att höjas. Derbyn mot Villa och Vänersborg kommer att skjuta i väg siffran ordentligt.


Sirius gjorde också vad som krävdes. Nämligen att slå avhängda Falu BS. Och som man gjorde det. 15-2 blev det till slut.


Kvar blir då... Ljusdal. Klassiska Ljusdals BK åker alltså ur den högsta serien. 2-2 mot Gripen räckte inte. Ett rejält bakslag för en förening som har det tufft och går nu kanske mot ännu tuffare tider. Ekonomin svajar och frågan är ju vilka av spelarna som nu vill vara kvar och försöka ta laget upp igen? Jag tror att innan morgondagen är över så har nog en spelare som Kalle Mårtensson fått ett samtal.


Personligen så gillar jag Ljusdal. Kan ha och göra med att jag gick i skolan där i två år och då var man ju på några matcher på en säsong. Det största minnet jag har är när jag följde med deras supporterbuss till Bollnäs för en avgörande kval match till dåvarande högsta serien, allsvenskan. Jag minns att Ljusdal vann matchen och vi fick poliseskort från Sävstaås. Det var hälsingekänslor det.


Hoppas att ni hittar kraft att ta er tillbaka, LBK. Tycker nog att elitserien blir lite fattigare utan er.


Av Thomas Forsberg - 9 mars 2015 09:32

Tänk vad ett snedskär kan leda till. Klockan stod på 90.08 när Robert Rimgård i Hammarby bara skulle vrida upp för att sätta i gång en kvitteringsjakt för det vitgröna gästerna. Fem sekunder senare kunde han och resten av Hammarbyspelarna se hur matchens store spelare, blott 19-årige  Erik Pettersson sträcka händerna i luften efter att ha lagt in 7-5 bakom en maktlös Patrik Hedberg i målet. Fem sekunder senare landade delar av Rimgårds klubba i nätet och jag kan förstå honom. Hur många gånger får man ett snedskär  i sitt egna straffområde under en säsong?  På den här nivån är det nog inte många men den här söndagen blev det ett för mycket och Hammarby fick se sin drömfinal på Tele2 Arena förvandlas till en match som ingen vill spela…


För hur än glad, nöjd och lycklig jag är i dag över att för femte gången se mitt kära SAIK i final, så måste man ändå hylla motståndarna. Hammarby gav SAIK en riktig fajt över fem matcher. En fajt som för två månader sedan inte fanns i mina tankebanor i alla fall. Hammarby var då ett lag i kris med ekonomisk härdsmälta med sänkta löner och tränaravhopp. Ändå så står man upp i blåsvädret och är i den sista matchen inte långt ifrån att slå ut SAIK. Och jag kan inte annat än lida med Rimgård som på något vis blir centralfiguren. Först reducerar han till 5-6 på hörna för att minuten senare tappa fotfästet och ger EP fritt fram. Man kanske inte hade hunnit kvittera ändå men utan fadäsen, så hade man ju haft chansen. Påminner om 2010 när Lusen fick hjärnsläpp, eller rättare sagt, klubbsläpp och hivade i väg sin spak 20 meter och orsakade att Bollnäs fick straff. Nä, det är tungt när enskilda spelare hamnar i sådana speciella situationer och jag hoppas att Rimgård kan släppa det fort.


Så tack, Bajen för en väldigt trevlig matchserie. En matchserie som inte har varit lik någon annan och lite väl spännande för min del...


Men nu tänker jag ägna resten åt det lag som stått för en bedrift som bara Edsbyn lyckats med sedan man införde fem matcher i semifinalspelet, 2001. Nämligen att vända ett 0-2 underläge till 3-2. Och precis som Edsbyn så fick också SAIK göra det inför hemmapublik, den största i år också, 3787. Och man fick också vända ett underläge i matchen.


Jag trodde i min enfald att det två senaste matcherna hade sänkt moralen hos Hammarby. Det visade dom ganska snabbt att så var inte fallet. Man var rappare och hetare än SAIK i första halvlek och att det bara stod 2-3, ska SAIK vara glada för. När man sedan gör 2-4 i andra så kändes det nästan som om den där vändningen inte skulle bli av. Nu reducerade Patrik Nilsson på hörna(!) ganska omgående och där kändes det som matchen tog en ny vändning. SAIK:s anfall blev allt kraftigare och det märktes på Hammarby att man fick allt jobbigare att hålla upp sina försvarspositioner. Mossan och Säfströms åkningar började mjuka upp mittfältet hos gästerna och så klev en annan härlig skridskoåkare in i bilden…


… Linus Forslund. Om jag har skrivit nedlåtande rader om dig Linus tidigare, så har du nu med dom här tre senaste matcherna sett till att stoppa dom i munnen på mig och tätat till kakhålet ordentligt. I sin nya roll på mitten har Forslund hittat hem på något sätt. Han transporterar på ett säkert sätt upp bollen och vill någon motståndare försöka hänga med, lär dom skynda sig att köpa biljett för att hinna med Forslunds expressen. Och skjuta kan han ju också. Det viktiga 2-3 i första halvlek var en hörnkanon som jag nog tror att Hammarbyspelarna fortfarande funderar på vad som hände. ”Han skulle väl inte skjuta…”


Det ÄNNU viktigare 4-4 var också det ett skott. Långt håll och kanske inte Nilsson eller EP styrka, men det är ju inte alla gånger dom är bäst. Lagom är bäst och är det dessutom välriktat, ja då kan bollen få studsa in i mål om det är så.


Erik Pettersson. Vid 19 års ålder så har han fått tagit över en ramsa som egentligen borde vara förbjuden att sjunga mer. När Erik fortfarande satt i barnvagnen var det en annan spelare som hyllades med dom orden: ”Andersson. Andersson. Stefan Andersson. När han träffar bollen så blir det mål. Stefan Andersson.”

Jag tror dock inte att Pumpen kommer att begära stimpengar för att supertalangen Pettersson har tagit över…


För Erik är värd alla hyllningssånger som finns. Att kliva fram och göra fyra mål i en avgörande semifinal, det kräver sin man och i det här fallet är det bara en pöjk från Söderfors. 13 mål i den här semifinalserien. Sanslösa siffror om ni frågar mig.


Hörnorna. Innan den avgörande matchen hade SAIK haft 36 hörnor och gjort 1(!) mål. När det gällde som mest plockade man helt plötsligt fram 3 hörnmål ur rockärmen. Också helt sanslöst men också ganska vanligt när det gäller SAIK.


Att spela final för femte året i rad är en bedrift som inte många lag klarat av. I omodern tid så lyckades IFK Uppsala (1916-1920) ta sig till final fem gånger. Boltic är ju nästan oslagbara i den bemärkelsen då man mellan åren 1979-1988 spelade final alla år och vann sju(!) raka guld. Edsbyn vann fem raka guld mellan 2004-2008 innan VSK stoppade den rödblåa maskinen 2009.


Nu kan då alltså SAIK sälla sig till den här skaran och på det sätt man tog sig till den här finalen gör att jag nästan känner som att man redan vunnit något, fast man har den viktigaste matchen kvar. Att vända 0-2 i matcher och underläge i sista matchen har något av en bragdstämpel över sig.


Nu har vi den sista uppgörelsen kvar och det kommer att bli en häftig match på Tele 2. Det två särklassigt bästa lagen gör upp om guldet. Seriesegrarna mot serietvåan. Kan inte bli mer rättvist anser jag. Hoppas nu att folket ställer upp och kommer på den här tillställningen.


Till sist måste jag ändå ställa en fråga till SAIK Bandy. Jag hade mina två pojkar med på matchen i går, 8 och 6 år. Jag vet att dom inte är garanterad en sittplats. Men då undrar jag om det är rätt från funktionärshåll att när man kommer till läktaren mötas med orden: ”Du får inte ha barn med idag. Det blir fullt”. Det kändes inget vidare måste jag säga och jag gjorde vad jag kunde för att hjälpa till och placerade minstingen i knät och var beredd att ta storebror i det andra.


Att skicka i väg två små grabbar till ståplats var för mig inget alternativ. Visst, jag hade kunna köpt två biljetter till så grabbarna har haft men det jag skulle vilja se i stället är att man skulle kunna köpa familjebiljett där priset för barnen ligger på halva av en vuxens biljett. Åtminstone när det är matcher där det kan bli fullt.


Sen kan man ju undra hur vissa vuxna tänker när man kommer till den fria sittningen, 15.50, alltså 10 minuter innan avslag och får fågelholksuttryck över att det är slut på sittplatser. Alla visste om att det skulle bli mycket folk och har man då ingen nummerplats, bör man nog vara där i tid.


Vill ju inte avsluta med klagomål. Så i stället så vill jag hylla SAIK:s U18 som i lördags mycket rättvist och på ett imponerade sätt slog Edsbyn i finalen. 9-5 där Joel Engström gjorde sex mål. Vilka killar det här är. Man spelar så moget och fantastiskt fin bandy, trots sin låga ålder. Och i kväll ska man ta sig an en utmaning igen. Att i den andra semifinalen mot Villa i U20, vända ett 2-6 underläge till seger och en tredje raka final. Det är väl inga problem. Vändningar tillhör ju vardagen om man spelar i SAIK….


Bjuder även på en bild på grabben som i sin första bandymatch någonsin stod i mål. En stor grej för en liten kille och jag måste säga att han gjorde det bra. Trots förlust med 3-1 gjorde han tre frilägesräddningar och det som värmde honom mest var nog hälsningen han fick från sin idol, Joel Othén. "Ser jag redan nu att det kommer bli en mkt bättre version av mig! hälsa kingen

 

Av Thomas Forsberg - 6 mars 2015 22:57

 Jo det ska jag berätta för er. Ni ska ta er till Göransson Arena i god tid före klockan 16.00 För där kommer det att utspelas ett drama som ni inte vill missa. En helt avgörande semifinal mellan SAIK och Hammarby.


Att vinna med kniven och skridskoskenan mot strupen på bortaplan mot Hammarby med nästan 5000 personer som vrålar är grymt starkt. Att dessutom göra det med 7-1, är sanslöst. Helt sanslöst…


SAIK fick ju den start man ville ha på den här matchen och på den vägen blev det sedan. Målen trillade in i lagom takt och 0-4 i paus, var enligt rapporter nästan i underkant. Och när Hammarby gjorde ett försök att göra en ”Vänersborgare”, det vill säga hämta i kapp ett stort underläge, klev Martin Falk fram och stod där så stabil. Man pratar mycket om vilken stjärna Erik Pettersson är trots sin låga ålder. Falk är också bara 19 år, i 22 dagar till åtminstone.


SAIK har nu alltså kvitterat den här matchserien. Något man hade svårt att se efter den dramatiska straffläggningsförlusten i måndags. Men matchen i onsdags gav en tro på det. En tro som i kväll blev verklighet på Zinken. 2005 var sist det hände men den fjärde matchen var långt ifrån så här odramatisk. Den slutade 2-3 och var spännande in i det sista. Den här matchen var inte ens spännande någonstans.


Nu är frågan om tron finns på Söder? 3-14 på två matcher måste sätta sig i huvudet på dom grönvita. Men jag tar som vanligt inte ut något i förskott. Det här var en match. På söndag är en annan och då är det lika villkor för båda lagen. Då är det SAIK som bär favoritskapet igen. Då måste Pettersson, Nilsson, Mossberg och Forslund fortsätta på den väg man nu kommit in på. Då måste också försvarsspelet som stämt så bra dom två senaste matcherna fungera prickfritt. För trots två storsegrar så är det små marginaler dom här lagen mellan. Ett enda misstag straffar sig.


Nu hoppas jag att många har gjort det jag gjorde i kväll. Köpt biljett. På söndag måste väl ändå 3000 vallen sprängas. Det bara måste.


Med ett leende på läpparna kan man nu möta John Blund för att inta en skön sömn. Men tro inte att det blir till att ligga på latsidan i morgon. Nä,klockan 07.00 står en buss utanför Göransson Arena och väntar på att ta ett glatt gäng till Västerås. Joel ska i väg på sin första bandycup med sitt lag, U9. Framtidens bandystjärnor är på väg!

Presentation


Thomas nu fyllt 43 bloggar om bandy och framförallt SAIK

Länkar

Fråga mig

6 besvarade frågor

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9 10 11
12
13
14
15 16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2017
>>>

Följ bloggen

Följ densvartvita bloggen... med Blogkeen
Följ densvartvita bloggen... med Bloglovin'

Droppnätet


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se