densvartvita bloggen...

Senaste inläggen

Av Thomas Forsberg - Torsdag 9 mars 23:59

Ni vet hur det kan vara på en måndag. Allt går lite på halvfart liksom. Första dagen på veckan. Kanske hade du en trevlig helg där du njöt av din lediga tid och så tillbaka till verkligheten. Man går och försöker att trampa i gång sig själv men det blir aldrig någon riktig fart. Vägen till nästa helg känns så lång. Det är lite motlut skulle man kunna säga. I kväll var det måndag i Edsbyn.


Ni vet ju samtidigt hur det kan vara på en fredag. Hela helgen ligger framför en och kanske har man härliga planer eller så ska du bara softa. Fredagen på jobbet känns som en dans och även om det regnar uppifrån eller från sidan, eller tung blötsnö vräker ner när ni åker till arbetet, skolan eller vad det nu är, så är det ändå fredag. En bra dag på jobbet med andra ord. I kväll var det fredag för Sandviken.


I mitt tidigare inlägg så hade jag några önskemål om vad SAIK skulle klara av mot Edsbyn i denna första duell. Ska vi kolla hur dom lyckades?


1 Fortsätta på samma väg som man körde in på när man mötte VSK. Svar: Det gjorde man väl mer än väl, anser jag. Check på den!


2 Undvika allt för många hörnor. Svar: Det blev till sist 7 hörnor emot sig och 2 mål. Tycker väl att man klarade av den uppgiften skapligt bra. Målen var det inte mycket att säga om och att bara släppa till sju hörnor mot Edsbyn är bra. Så halvcheck på den då!


3 Vårdande av boll på egen och offensiv planhalva med masserande i sidled och djupled. Svar: Klart godkänt på den, va? SAIK gör precis det man är så bra på. Långa anfall och tålamod när man går. Provade flera gånger i djupet och lyckades också väldigt bra med det. Så klar check på den!


4 Se mer av Dennis och Alan. Svar: Tycker att man fick se det i kväll. Även om jag har sjukt höga krav på dessa två. Dennis bidrar mer i dag än i tidigare matcher känns det som och ser lite rappare ut också. Alan blandar fortfarande friskt och det är en hårfin gräns mellan dom genialiska passningarna och dom icke fullt lika smarta dragen. Samtidigt så gör Alan i dag ett stort jobb i att hålla i bollen och aldrig tillåta Edsbyn att försöka dra upp tempot. Så, check även på den!


Dessa saker i spelet kombinerat med att Edsbyn hade en måndag på jobbet där spelare som är väldigt viktiga för laget, kom bort helt, gjorde att SAIK kunde kontrollera den här matchen från början till slut. Kändes som Edsbyn aldrig stämplade in i kyrkan den här kvällen. SAIK lyckades plocka bort Hans Andersson i stort sett hela matchen och så många felpass som Hans gjorde i dag, var det länge sedan jag såg honom göra.


Hade förväntat mig mer fart från Frid och Wikblad också. Och Frid gjorde några försök där i andra halvlek att skaka av sig måndagslunken men det ebbade också ut.


Den som drog upp lite fart i hemmalaget var inte helt oväntat snabbe Määttä, Tuomas i förnamn. När han satte fart hände det något i alla fall. Men grejen var den att han inte fick sina arbetskamrater med på tåget.


Det börjar nästan bli tjatigt och älta det där med om längre vila är bra eller inte men nog kändes det som att SAIK var mer i slutspelstempo än vad Edsbyn var. Och jag beskrev ju också att känslan över denna semifinalserie är mer kvartsfinal och den känslan blev inte mindre av matchen i kväll.


Nu räknar jag dock med ett heltaggat Byn som kommer till Sandviken på lördag och jag kan nog nästan lova att farten kommer att vara betydligt mer uppskruvad. För det måste nog Edsbyn ha, om detta ska bli en rolig marshistoria för deras del.


Vad kan man då säga mer om SAIK i kväll? Det finns en hel del och insatsen är i det närmaste prickfri. Det är några minuter i första halvlek när Edsbyn vänder 0-1 till 2-1 som jag känner att man går ner lite. Men sedan tar man tag i det igen. Även i andra halvlek efter ett av Byns reduceringsmål, känns det som att man tummar på grunderna igen. Jag hann knappt tänka tanken om timeout innan Brodén kastade in det kortet. Och därifrån så styr man matchskutan igen.


Daniel Mossberg. Nämnde Hans Andersson i förra inlägget som en tänkbar kandidat till årets man. Nummer 17 i SAIK bör vara en till. Eller bör. Han ska vara det. Mossan gör en strålande säsong och efter VM så känns det som att han växlat upp både en och två växlar till. Hans sätt att ta sig fram på isen tyder på gott självförtroende och tre nya mål i kväll. Hoppas bara att inte luftfärden i samband med tacklingen från Välitalo vid straffsituationen, innebär problem inför fortsättningen. Såg otäckt ut när han landade på isen. Rapporterna talar om en stel nacke.


Erik Pettersson. Utmanar Mossan i kväll om att vara SAIK:s bäste spelare. Gör 2 mål och passar fram till 3. I kväll lyste det om EP som under det två sista matcherna mot VSK såg lite tröttkörd ut. Det syntes det inget alls av i dag.


Lite bekymrande är väl att både Hannes och Gälman saknades i dag. Sjukdom på Hannes och ryggskott(!) på Gälman. Har ingen aning om prognoserna för spel på lördag men klart är att dom behövs så fort som möjligt. SAIK gick runt på väldigt få spelare i kväll och det kommer man inte att klara hela den här matchserien.


Nu är det alltså 1-0 i matcher och det efter en väldigt bra insats. I kväll sover vi gott på den här sidan av landskapsgränsen. I Edsbyn kan det nog dröja någon timme till innan sömnen infaller. Men det är ny match på lördag och än är det bara en av tre matcher som är vunna. Tänk på det…


Vi säger också grattis till Tellus och IFK Motala som i kväll blev klara för nästa års elitserie! Tellus vann med 3-2 borta mot Falun och i Motala så vann hemmalaget med 5-2 över Gripen och tar alltså över Gripens plats i den högsta serien. Trist för Trollhättan naturligtvis och det är bara att hoppas att man kan komma tillbaka. Men desto roligare för den klassiska klubben från Östergötland. Säsongen 2012/13 var senaste gången man spelade i högsta serien och nu är man alltså tillbaka. Häftigt och lite extra roligt kanske för Brodén som fick anledning att jubla gånger två i kväll. Inget ont sagt om andra lag men när klassiska bandylag hittar tillbaka till finrummet, blir jag så där löjligt bandynostalgisk. Stort grattis!


Men i den andra gruppen väntar ett drama på lördag. Tre lag. Två platser. Ljusdal, Kalix och Tillberga. Och det kan bli en ren målskillnads affär. Titta på tabellen:


1 Ljusdal 8 p (+7)

2 Kalix 6 p (+3)

3 Tillberga 6 p (+1)


I sista omgången ska Ljusdal upp till Kalix och TB möter avsågade Nässjö. Det mest troliga är att TB vinner över Nässjö och hamnar på 8 poäng. Och om Kalix vinner, så är det alltså 8 poäng på samtliga lag. Raffinerat? Ångestfyllda timmar fram till avslag? Jodå….


Jag har hela tiden trott att Ljusdal ska fixa detta. Nu är jag inte lika säker längre. Kalix har ett lag för att vinna med två mål mot hälsingarna. För det är vad som krävs. Kalix har nämligen gjort ett mål mer än Ljusdal och då räcker det med att vinna med två baljor. Samtidigt så kan man ju tänka sig att Tillberga får en islossning mot Nässjö och vinner med 5-6 bollar, då är Ljusdal borta från leken med det stora nästa säsong. Men samtidigt så har Ljusdal lag för att vinna eller ta poäng i Kalix också. Svårt att hitta mer idrottsdramatik på lördag än i Kalix och Västerås. För även om det är dramatik i Sandviken också, så lever den matchserien i alla fall vidare, hur den än går. I Kalix och Västerås är det verkligen vinna eller försvinna.


I morgon fortsätter bandyslutspelet. Men nu är det damerna som går in i det avgörande skedet. SAIK tar hemma emot VSK och matchen börjar klockan 20.00 Hoppas att det kommer lite folk för att stötta dom och kanske får vi se ännu en seger mot VSK i Göransson Arena. Chansen finns även om VSK får gälla som favoriter, seriesegrare som man är. Men större under har skett. Titta bara på Barcelona i onsdagskväll…. Även om det gör ont att se stora stjärnor ramla som små barn gör i affären när dom inte får det dom vill ha….

ANNONS
Av Thomas Forsberg - Torsdag 9 mars 10:44

Kan det bli för mycket bandy? Beror ju på vem man frågar det kanske. Personligen så trodde jag inte att jag själv skulle kunna känna det. Men i går kväll gick det upp för mig att det kanske ibland kan bli väl mycket.


Sprang på en SAIK-profil efter grabbarnas träning i går och när vi hade hejat och gått och varsitt håll, ropade han på mig. Han talade om att han brukar läsa bloggen och var väldigt nöjd (det tackar jag för) men han hade hittat ett litet fel i tisdagens text. Det var om U20 laget. Jag hade tydligen skrivit i texten att när SAIK låg under med 3-4 mot VSK så behövde man göra tre mål för att gå vidare. Men mannen i fråga förklarade ju då att eftersom SAIK vann den första matchen med 3-2, så hade 4-4 räckt till semifinal. Jag tittade på honom och ganska så exakt tre sekunder senare så droppade det till i skallen att så var ju faktiskt fallet. Hur i hela världen hade jag tänkt där på tisdagskvällen? Helt obegripligt. Får skylla på ännu en sen bloggkväll och oturen när man försöker tänka, vilket sker allt som oftast i mitt fall. Så med andra ord så var det Fake News det jag kom med och till skillnad från mannen i väst som myntat det uttrycket, så kan jag be om ursäkt för mitt felaktiga påstående. Så här i efterhand så var ju då SAIK mycket närmare en semifinal än vad jag skrev. Ja, det kanske kan bli för mycket bandy ändå…


Men att Bollnäs vann den första semifinalen är ingen falsk nyhet. Och vad var det jag skrev då i tisdags, förutom misstaget om U20? Jo, att Patrik Nilsson älskar sådana här matcher. Vem avgjorde? Jo, Patrik Nilsson med ett typiskt ”Nilsson-skott”. Långt utifrån med lite halvtaskig vinkel. Tror att Thimfors i hemmakassen räknade in det skottet i statistiken över räddade skott, innan han insåg att det blev ett mål som sänkte han och hans mannar i Villa.


Följde matchen via liverapportering från den alltid så detaljerade Million på Bandypuls. Beskrivningen talade om en ganska låst första halvlek där inte så många chanser skapades men i andra brakade det loss och det var lite oväntat. Trodde att Bollnäs var mer sugna på att kontrollera och ligga lite lågt. Men kanske har Forslund lanserat något helt nytt till semifinalen och det tog nog Villa lite på sängen. Matchen svängde väldigt mycket i den andra halvleken och när Villa gjorde 4-3, trodde i alla fall jag att man skulle koppla greppet. Men det var då Nilsson klev in i handlingen, likt den huvudrollsinnehavare han brukar vara. På en väldigt bra och avvägd passning från Samuli Helavouri fick Nilsson läge till höger. Tog ner bollen så där enkelt som det ser ut när storspelare gör det och sen klämde han dit bollen i det bortre hörnet, otagbart för Thimfors.


I förlängningen var det sedan Bollnäs som verkade våga mest och när sedan Nilsson fick sitt läge, ja då small det. 4-5 i matchen och 1-0 till Bollnäs i en matchserie som nu blir väldigt intressant. I Villa pratar man direkt efter matchen om att bara bryta ihop och komma igen och att drakar stiger i motvinden. Återstår att se vad det blåser för vindar på Sävstaås på lördag. Kan det vara så att den extra lilla vilan som laget fick efter 3-0 i matcher mot Vänersborg, var till en nackdel i den här matchen? Ja, kanske men samtidigt så hade ju även Bollnäs vilat några extra dagar. Och David Karlsson går mållös från en match. Vilket han nu gjort två matcher i rad. Det händer lika ofta som att det snöar i maj..


Nu tror jag att Villa har goda chanser att plocka tillbaka hemmafördelen redan på lördag via seger på Sävstaås. Men det kommer nog att krävas att Muhrén och det övriga i ledarstaben tar taktiken en runda till i spelarbussen. För Bollnäs verkar ha flera ess att plocka fram. Och nu måste även publiken i Bollnäs vakna till på allvar och komma till åsen på lördag. Snittet på två matcher mot Hammarby blev 1771. Tycker jag faktiskt är ganska klent och nu förväntar jag mig en siffra på det dubbla på lördag. Kanske fel att man från SAIK-håll kritiserar publiksiffror men faktum är att snittet på det två första hemmamatcherna för SAIK var högre än Bollnäs, 2153. Sen att det är mer fart på Bollnäspubliken, kan vi ta i en annan diskussion.


I kväll så drar den andra semifinalen i gång. Edsbyn-SAIK. Jag vet inte hur ni andra SAIK-vänner känner men den här semifinalen känns som en kvartsfinalserie. Jag vet. Det låter sjukt konstigt och jag ber er i Edsbyn om ursäkt för det. Men efter att ha upplevt kvartsfinalen mot VSK i fem omgångar, så kan man inte annat än känna det som att semifinalen redan har spelats. Den intensitet, nerv och kamp som den serien bjöd på, hade semifinalvibbar och i den sista var det t o m finalkänsla.


Jag hoppas att SAIK-spelarna inte går omkring med samma känsla som jag bara. Men det är nog ingen risk. Grabbarna var glada såklart efter avancemanget men nöjda? Nä det är man inte i SAIK efter att ha klarat av en kvartsfinal. Nu är det fullt fokus på Edsbyn som gäller.


Ett Edsbyn som jag tidigt på säsongen nästan sågade lite för deras ojämna prestationer. Förlusten mot det Tillberga som i kväll spelar för sin elitserie existens, var en av några mindre bra insatser där i början. Men mot SAIK i mitten av november kom en förändring. Man vände då ett 5-7 underläge till 10-7 på mindre än 20 minuter. Där började man resan som till slut skulle rendera i en andra plats i serien. Hoppas inte att detta något talande för matchen i kväll.


Det här laget är en bra mix av rutinerade spelare och yngre förmågor som vuxit ett par centimeter den här säsongen. Tänker på en sådan som Oskar Wikblad. Fyller 20 år om några dagar och blev lagets näst bäste målskytt den här säsongen i grundserien med sina 21 mål. En stark spelare som gärna utmanar och går på egna genombrott. Skjuter bra gör han också.


Sen har vi Martin Frid. Väldigt snabb på skridskorna och genombrottsstark även han. Kanske inte gör mängder med mål men är oerhört viktig för sitt lag.


Finske blixten Tuomas Määttä får det allra flesta bandyspelare att se långsamma ut. Måste vara det snabbaste som åkt på svenska isar och med 17 mål på sitt konto så är han livsfarlig.


Lägg därtill Hans Andersson som går mot sin överlägset bästa säsong. En säsong som jag anser borde göra honom till kandidat för årets man i svensk bandy. Den fina skridskoåkningen kombinerat med en passningsklubba som är fantastisk både längs isen och i lyrspelet, gör Hasse till ett hot 95 minuter av 90 på en match.


Edsbyn har sedan förra storhetstiden (2004-2009) byggt underifrån och lyckats på ett bra sätt. Det visar ju denna säsong, om inte annat och nu står man i en semifinal, redo för att ta nästa kliv.


Vad ska då SAIK göra för att sätta stopp för byns gulddrömmar? Ja, fortsätta på den väg man tog mot VSK. I dom fem matcherna började man äntligen se den där nivån som man pratar om. Den där nivån som krävs för att ta sig ända fram till Tele 2. Knappen är intryckt. Det är slutspel och då brukar det svartvita stålmännen vakna.


Finns ju både spets och bredd i SAIK för att ta denna semifinalserie. Christoffer Edlund verkar ha vaknat till ordentligt. Daniel Mossberg har sett hetare ut än på länge. Erik Pettersson har varit bra  men finns nog mer där också. Sen har vi ju den viktiga pusselbiten, målvaktsspelet. Joels matcher mot VSK har varit enorma och utan honom, så hade nog säsongen varit över. Här kan man snacka om matchavgörande prestationer.


Det som blir viktigt för SAIK är att undvika att dra på sig allt för många hörnor. För lika säkert som att SAIK spelar semifinal varje vår. Lika säkert träffar Edsbyn rätt med sina hörnor. Även om det båda lagen är ganska så lika på den detaljen genom slutspelet, så finns det i ryggraden hos det rödblåa spelarna. Nu läll, ni vet….


En annan viktig detalj blir vårdande av bollen på både egen och offensiv planhalva. Jag vill se ett SAIK som masserar Edsbyn i både sidled och djupled. Här vill jag då se två spelare prestera lite mer än vad man gjort så här långt och det är Alan och Dennis. Där finns det mer att ta av, hoppas jag. Om inte så anser jag att Hannes Edlund bör gå före någon av dom. Hannes håller på att utvecklas till en riktigt stor spelare. Han spelar vårdat men är också mogen nog att ta egna beslut. Tänker på straffsituationen mot VSK då han i stället för att vända ur efter en lite dålig passning, fortsatte framåt och skapade hela situationen som senare ledde fram till straff. Hannes är en svartvit joker som kan bli en otäck överraskning för det rödblåa.


Efter några dagars lugn i magtrakten börjar det så smått röra sig igen. I kväll 19.00 kör vi igen. Antingen är ni på plats i ”kyrkan” eller så laddar ni hem matchen. Det här vill ni inte missa.


Och kvalet kör också i kväll. Näst sista omgången. Ljusdal och Motala kan i kväll bli klara för elitserien. Kan det bli för mycket bandy? Nä, det kan det aldrig bli och hör ni något annat så är det bara Fake News….

ANNONS
Av Thomas Forsberg - Tisdag 7 mars 23:04

23 år i följd så har som bekant SAIK:s herrar tagit sig till semifinalspel. Det yngre gardet, U20 kan inte ståta med en sådan lång svit men nog har man kommit upp i bra många år, har dock ingen koll på antalet.


Men den sviten bröts den här kvällen. Västerås SK fick revansch för förlusten i lördags på seniorsidan. SAIK hade 3-2 med sig från första matchen men lyckades inte förvalta en 3-0 ledning bättre än att VSK vände och vann med 5-4 och eftersom det är s k UEFA-cup regler med bortamål, så var det bortalaget som kunde jubla efter matchen. Och för SAIK:s del tar alltså säsongen slut redan i kvartsfinal på juniorsidan. Nog inget man hade räknat med skulle kunna ske kanske då man slutade 2:a i serien medan VSK kom sjua. Men Västerås slog faktiskt SAIK i sista omgången av serien, så lite varnade borde man ändå ha varit, kan man tycka. Naturligtvis ett misslyckande att inte ta sig förbi kvartsfinal. Det är ju ändå SAIK vi pratar om…


Ändå så fick man i den andra matchen en bra start där norske landslagsmannen Felix Callander gjorde första halvleks enda mål. Samme gutt gjorde sedan 2-0 tidigt i andra och när Jesper Jansson gjorde 3-0 med halvtimmen kvar, så såg det bra ut. Men VSK tog timeout och det är något med VSK och timeout, oavsett om det är seniorer eller juniorer tydligen. Fart blir det av det i alla fall och på fyra minuter så hade man kontakt via två mål. Men SAIK fortfarande i semifinal tack vare 3-2 från första matchen.


Det ändrade dock Oskar Wingård i grönvitt på och med kvarten kvar, var det nu SAIK som var tvungen att gå ut på jakt efter mål och nu räckte det inte med ett utan två mål. 3-3-målet verkade ha satt den slutliga käppen i hjulet för SAIK för om man ska tro rapporteringen på elitrapport så verkade inte gästerna ha fullt sjå med att freda sitt mål. Man lyckades till och med gå upp och sätta 3-4. Och nu krävdes det helt plötsligt tre mål på tio minuter för SAIK. Uppdraget blev för svårt och Rasmus Linder fick bli den siste i SAIK att göra mål den här säsongen då han i slutet ordnade 4-4, som sedan blev 4-5 till slut.


Kanske hade Hannes Edlund kunna gjort skillnad, vad vet jag. Men med tanke på all den speltid han nu får i herrlaget så är det fullt förståeligt att inte Hannes spelar i en sådan här match och han har väl vad jag vet inte spelat så många matcher den här säsongen. 5-6 stycken på sin höjd.


SAIK:s förlust innebär nu att för första gången på många år så står man utan lag i semifinalspelet på pojk eller juniorsidan. U18 föll ju tidigare mot Villa i kvartsfinal och det ganska ordentligt i två matcher. Bara att hoppas att man knyter nävarna och kommer tillbaka starkare än någonsin nästa säsong.


Elitseriekvalet fortsatte i kväll och var det spännande och ovisst innan kvällens omgång, så blev det inte mindre efter. Så här slutade det:


Grupp A

Tillberga-Kalix 5-4

Nässjö-Ljusdal 2-6


Grupp B

Falu BS-Motala 2-5

Gripen-Tellus 9-0


I grupp A så leder Ljusdal på maximala 8 poäng och är riktigt nära elitserien nu. En futtig poäng behövs på det två sista matcherna. Men den ska tas också. Man har närmast TB hemma för att sedan avsluta mot Kalix på lördag, i Kalix. Det kan faktiskt gå så illa för det gröngula gänget från nordligaste Hälsingland att man bommar. För om både TB och Kalix går rent hamnar alla tre lag på samma poäng och då avgör målskillnaden. Just nu har Ljusdal +8, Kalix +1 och TB 0. Men om man nu leker med tanken att både Kalix och TB vinner med mycket mot avsågade Nässjö, så kan det på lördag vara så att det två elitserielagen är också dom två som spelar i elitserien nästa säsong. Men visst har Ljusdal ett drömläge nu och kan man fortsätta spela som man gjort under dom här fyra inledande matcherna, ska väl en poäng kunna plockas? Mitt tips blir att Ljusdal och Kalix tar steget upp.


I den andra gruppen så tog grep Gripen det sista halmstrået genom att överraskande enkelt slå Tellus med hela 9-0. Att Gripen skulle sälja sig dyrt i vad som var deras sista chans, förstod jag men att det skulle bli en sådan utskåpning såg jag inte. Och nu finns det stora möjligheter för Gripen att klara av det ändå, trots att man bara har 2 poäng. Men i målskillnad så är man tvåa och nu har man närmast Motala borta och sedan avslutar man mot Falun hemma. Fyra poäng där och chansen finns att man klarar av det. Men man har det inte i sina händer helt. Det kan bli Tellus som sitter på esset i slutändan. Tellus som nu har två dagar på sig att skaka av den här storförlusten när man möter Falun på Lugnet. Seger där och elitseriekontraktet är klart, oavsett hur det går mellan Motala och Gripen. Det innebär då att man i sista matchen, mot Motala, inte har något att spela för. Motivation slår klass, ni vet…


Faluns chanser är små nu efter förlusten mot Motala. Nu krävs det två raka vinster för att det ska bli elitseriespel på Lugnet nästa säsong. Det tror jag inte man klarar av. Det två förlusterna mot Motala blev förödande för laget som jag ändå tror i slutändan är nöjda med sin prestation. Tror inte att det var i år man skulle gå upp. Kanske inte ens nästa år. Men att man håller på att bygga upp något bra, råder det inget tvivel om.


Motala sitter precis som Ljusdal i förarsätet. Sex poäng och ”bara” två till krävs för att det ska bli avancemang. Bra läge och visst är möjligheterna stora men samtidigt så ska man nu möta det två elitserielagen och har man otur så kan två förluster ställa till det så att man bommar det. Liknar Ljusdals läge. Tror att Motala reder ut detta och tar åtminstone en poäng på Zinken i sista matchen. En poäng som räcker, för både Motala och Tellus.


Häftigt att det kommer att leva ända in det sista i alla fall och det här kvalet har varit det mest intressanta och jämnaste på många år. Kul att lagen underifrån har närmat sig och går inget av dom upp i år, så kommer man nog med ännu större kraft nästa säsong.


I morgon så drar semifinalspelet i gång. Villa-Bollnäs. Anfallsglada Villa mot försvarsglada Bollnäs. Kan det bli sevärt? Ja, absolut. Det här är två riktigt bra lag med spets, bredd och finess. Jag tror att Bollnäs har flera klurigheter man avser att testa Villa med. Har Villas långa vila gjort att man tappat i tempo? Gick det för lätt mot Vänersborg? Och hur många lägen kommer Patrik Nilsson få? Han brukar trivas i sådana här matcher.


Det är riktigt synd att inte SVT tar tillfället i akt och börjar sända matcher från detta fantastiska slutspel. Man kommer ju sända finalen, kors i taket för det. Men om man nu vill ha mycket folk som tittar på den, varför inte locka fler då genom att visa några av dessa två semifinaldrabbningar som kan bli stor underhållning? Men det är väl någon isjaktstävling på lördag i Vinterstudion som pockar på uppmärksamhet, antar jag…

Av Thomas Forsberg - Lördag 4 mars 23:42

Följer ni som jag dom svenska tv-serierna Innan vi dör och Gåsmamman? Sjukt spännande serier. Sådana där serier som man nästan blir förbannad att man måste vänta en vecka för att få se fortsättningen. Man sitter som på nålar och känslomässigt åker man hit och dit. Man blir som nästan med i serien på något vis. Känner för alla som är med.


Allt det där bleknar ändå på något vis i jämförelse med vad vi som följt dramat mellan Sandviken och Västerås fått stå ut med ända sedan förra fredagen då det drog i gång med den där suddenmatchen. För det som händer i dom där tv-serierna är ju inte verklighet. Men det har dessa 450 minuter plus en jäkla massa tillägg varit. En verklighet som i kväll fick sitt avgörande. För 23:e året i rad är SAIK i semifinal efter att ha slagit ut VSK med 3-2 i matcher och samma siffror blev det i matchen. Totalt 19-18 i mål. Helt sanslöst jämnt och finalen var nog den mest dramatiska bandymatch jag varit på länge. Ja hela den här serien har ju känts som en final på något vis men just den här kvällen hade verkligen finalvibbar med bra tryck på läktaren och mycket folk.


Har svårt att i nuläget plocka fram fler matcher som varit så dramatiska. Det ska vara guldfinalen 1997 då man i slutskedet, på väg ner och in på isen, tvingades stanna upp och bevittna ett ribbskott från VSK, innan domaren blåste av matchen och SAIK fick jubla. Det var visst nära i kväll med men det såg jag inte. Jag och Love vandrade i stort sett hela tilläggstiden i en tom korridor bakom läktaren. Svetten rann längs min rygg där jag gick och bar på en två åring som inte kunde förstå varför folk skrek och tjoade i parti och minut. Pappan inkluderad…


Det sägs att 21 är oslagbart. Jag hävdar nu att 23 är det nya numret. 23 år i rad. Det är sjuka siffror faktiskt. Jag undrar om inte alla spelare som kommer till SAIK får inhalera något i kroppen som gör att i Sandviken ska man spela bandy så långt in i mars man bara kan. Ni får kalla det doping. Jag kallar det vinnarmentalitet…


Men oj vad nära det var att 22 hade blivit siffran. Denna batalj mellan sveriges två giganter inom bandyn hade verkligen kunna gått hursomhelst. VSK gav aldrig upp. Inte ens när Edlund smällde in 3-1 och VSK såg lite tröttkörda ut. Nä då trampade man på gasen ännu mer och fick också en snabb reducering via Emil Juhlén. Sen följde en massiv VSK forcering som var enorm. Mitt i den stormen stod dock en SAIK-are både stor och stark. Joel Othén. Vilka avgörande räddningar han gör i denna match och serie. Utan Othén hade detta aldrig gått för Bergwall gör ingen dålig matchserie heller men blir ändå överglänst av sin landslagskollega.


Kan tro att man i VSK-lägret känner en stor besvikelse just nu och det spelar ingen roll att en bloggare ifrån Ockelbo försöker trösta med några värmande ord. Men det är synd och skam att ett sådant vasst bandylag som VSK inte får fortsätta spela bandy, faktiskt. Den tyngd och kraft man stundtals levererar skulle ha räckt en bit i slutspelet. Om man inte hade hamnat på den där femte platsen i serien. Jag kan sätta en hel räkmacka och en pilsner på att om VSK hade hamnat högre i tabellen, så hade man varit en finalkandidat även i år.


Samtidigt så visar ju ändå 26 matcher i grundserien på att något inte riktigt har stämt i Västerås den här säsongen. Stora bottennapp blandat med helt ok matcher. Det håller inte för att gå långt i ett slutspel. Men i dessa fem matcher så plockade man fram det där extra som ändå finns och jag bugar och bockar för ett fint motstånd.


För egen del så blev den här matchen lite annorlunda än vad det tidigare matcherna varit. I dag så gjorde ju då Love slutspelsdebut. Bröderna hamnade i klacken med en annan kompis och debutanten och jag hamnade i hörnet bredvid. Jag anade att en sittplats skulle vara rent omöjligt att försöka föreslå. Men hela första halvlek gick förvånansvärt bra. Vi började med lite bilar som vi hade tagit med hemifrån och det fanns ju ytor att köra på, om man säger så.

 

En bit in i matchen lade jag om taktiken en aning och erbjöd så bulle med festis. Check på den. Men även en kanelbulle har ju ett slut och när det då var för mycket kvar av första halvlek, krävdes en ny taktik.


Tänk vad Youtube är bra ändå. Hel fantastisk uppfinning det. I vagnen, lite lätt bakåtlutad och spana in stora maskiner. Ja då kan man faktiskt strunta i att pappan går upp i falsett när Linus Forslund fiskar ner en lyrboll och trycker dit den i bortre krysset. Vad är väl ett konstmål mot en dumper som kör grus??


 


I andra halvlek uppstod dock lite bekymmer. Eftersom jag valde att byta sida för att hamna vid VSK:s mål så krävdes en förflyttning. Ett drag som gjorde att Love fick luft under vingarna och ville undersöka mer av Göransson Arena än vad pappan då ville göra. Här vill jag tacka räddningstjänsten som gjorde en uttryckning, som dom inte ens visste om. Men bara att stå där, 6-7 uniformerade brandmän, räddade upp inledningen av andra halvlek då Love väldigt fascinerad stod och pekade och tittade på dessa.


Men då klockan vid det här laget hade passerat det klockslag som i normala fall innebär sovtid, började det nu bli allt mer svårt att följa det som hände på planen. Bulle funkade inte mer och eftersom brandmännen inte hade någon brandbil med sig in, så var inte dom heller speciellt heta längre. Och Youtube var tydligen så ute nu… Så från det att Christoffer dundrade in 3-1, fick det bli sittplats hos en nervöst vandrande pappa. Sista kvarten är det lite suddigt med detaljer om man säger så…


Men när slutsignalen ljöd så var det en lättnad, för både pappan och Love. För mig var det att bandyn lever vidare i Sandviken ett tag till denna vår. För Love så handlade den mest om att nu skulle man äntligen få åka hem. Och faktiskt så är denna två åring obesegrad. Förra året så var han med på en match i serien som SAIK vann och så nu. Så det är bara att packa ryggsäcken med fika, ladda telefonen och plocka med bilar till nästa lördag. Man bryter inte en vinnande trend…


Och stort grattis till SAIK dam som också dom är klara för semifinal efter att på ett mycket övertygande vis slagit Kareby i den sista omgången med 6-4. Detta gör att SAIK nu ställs mot… just det, Västerås SK. Tuff men inte omöjlig uppgift. Kul för detta spännande lag att man tar sig till slutspel. Uträknade i våras som man var efter spelarflykten. Men nu är man på gång igen. Häftigt och som sagt var, stort grattis!


Tillbaka till herrarna då som nu alltså får ladda om och vila upp sig för en ny runda matcher. Edsbyn väntar. Och vad ska man tro om den matchserien då? Tror inte att vi kommer att få se något liknande som SAIK och VSK bjöd upp till i dom här fem matcherna. Det blir lite annan matchtyp mot Edsbyn. Och för SAIK så handlar det även om att hitta vägen till att vinna mot detta rödblåa gäng som piskat upp SAIK två gånger den här säsongen och det rätt så rejält också. Matchen i Edsbyn var SAIK:s i 70 minuter sen föll man ihop som ett korthus. Matchen i Sandviken var Edsbyns från start till mål. Edsbyn har något som biter på stålmännen. Nu måste Brodén och det andra fundera ut vad det är. Tiden är knapp och dyra råd är goda, eller hur säger man…


Frågan alla ställer sig är väl om dessa fem matcher har gjort SAIK trötta. Självklart har dom det. Konstigt vore det annars. Men frågan är om det är någon nackdel. Den energi som laget får av denna seger mot VSK, kan tvinga bort mjölksyran ett par veckor till. Men ju längre serie det blir, desto mer talar det kanske ändå för Edsbyn. Men det visar sig väl.


En fyra Mackmyra får avsluta en kväll som jag kommer att placera högt på min snart 30-åriga bandylista. Skillnaden mellan att få vara glad och i ett rus till att vara i depp som kan pågå i ett par veckor, är hårfin. I kväll var vår kväll. Ni vet. Ensamma är vi starka. Tillsammans är vi oslagbara. Mot 23:e semifinalen!!


Men tro inte att man som bandyförälder får vila. Söndag morgon är det uppstigning klockan 06.15 Poolspel på Göransson Arena. Och nu är det Hugo som ska göra entré på bandyisen. Sina första matcher som bandyspelare. Det tindrade i ögonen på honom när han la sig i sängen i kväll och jag kan tänka mig att känslan när den S-märkta tröjan åker på i morgon är härlig. Räkna med uppdateringar på Facebook i morgon.

Av Thomas Forsberg - Fredag 3 mars 23:36

Det var något som gnagde i mig i går kväll/natt när jag lade mig för att försöka sova efter den lite så där halvjobbiga förlusten mot VSK. Men jag hade svårt att sätta fingret på vad det var. Men efter en stunds funderade så kom det till mig. SAIK Dam spelar ju för tusan match och viktig sådan på lördag. Hur kunde jag glömma att nämna det i blogginlägget? Tills för två år sedan så följde ju jag damlaget i lokalpressen och fick ju t o m vara med och vinna guld i Friends, även om min roll i det hela var ganska så blygsam, om man säger så. Men nu så har man knappt nämnt detta lag i inläggen. Nä, det får jag stå i skamvrån för. Ber om ursäkt för det.


SAIK Dam spelar också en vinna eller försvinna match i morgon. Man möter dock tufft motstånd då det är Kareby som kommer på besök. Matchen handlar helt enkelt om SAIK ska behålla sin fjärde plats eller bli trea och på så vis ta sig till semifinal. Kareby som leder serien, dock bara på målskillnad, vill naturligtvis ha kvar tätpositionen när man lämnar Sandviken senare på kvällen. Så räkna med två heltaggade lag.


Skulle SAIK förlora är man i behov av hjälp från Hammarby som möter NT Bandy i sin match. NT ligger just hack i häl på SAIK. Samma poäng men nio mål efter i målskillnad. Hammarby har också att spela för i den här matchen för om man förlorar samtidigt som SAIK vinner så missar man slutspel. Så nog finns det massor av dramatik i damernas elitserie också och det tycker jag är jätteintressant.


Det var mycket snack om hur damernas högsta serie skulle utvecklas när storlaget AIK tvingades dra sig ur sent och snacket om att hårdsatsande Skutskär skulle ha fått chansen att gå upp. Många trodde nog att detta var nådastöten för den svenska dam bandyn på klubbnivå.


Men då Västerås visade att man ville utveckla dambandyn och satsade på några meriterade namn där kanske Malin Persson sticker ut mest, ja då började det hända grejer. Och när spelarna i AIK som fortfarande ville spela bandy på toppnivå sökte sig till söder och Hammarby, blev det genast en intressant serie. Kan nog säga att årets serie har varit den bästa på många år, utan att ha följt den så mycket. Visst, Kareby och VSK har dragit ifrån rejält men i övrigt så har det varit jämnt. Söråker tappade dock mark i och med förlusten av Malin Persson. Och nu i veckan blev det ju klart att Skutskär som varit överlägsen i den norra allsvenskan kommer upp i elitserien, tillsammans med Villa Lidköping som också gör en satsning på dambandyn. Det är extra roligt eftersom det är ett stort intresse i Lidköping, även för damerna. Man hade i snitt 96 personer på matcherna i allsvenskan. Låter väl inte så mycket men då ska ni veta att i elitserien så toppar VSK på 125 följt av Hammarby på 108. Sen skulle Villa ha tagit sig in på tredjeplats. Så nästa säsong kan bli ännu jämnare och intressantare.


I SAIK så har säsongen varit lite av en berg och dalbana där inledningen var tung. Inte konstigt då man inför säsongen knappt visste om man skulle få ihop lag. Men man lyckades få till det och med det ryska importerna, Elena Goremykina (16 mål så här långt) och Olga Bogdanova fick man spetsen. Sen har man byggt nytt med yngre spelare som tagit stora kliv. Det tillsammans med det mer rutinerade spelarna Michelle Löfblad, Jennifer Andersson, Emma Ahlander och Emma Forsberg, har mixen blivit bättre och bättre. Efter sex matcher fanns inte mycket som talade för att SAIK skulle strida om en slutspelsplats. 1 poäng stod man på då. Men sedan har spelet blivit alt bättre och poängen har plockats. Efter omgång sex så är det bara ”omöjliga” Kareby och Västerås man inte lyckats tagit poäng mot. Men man har närmat sig.


Så alla ni som bara tänker SAIK-VSK klockan 18.00 i morgon. Ge även SAIK Dam en tanke och varför inte ett besök på Göransson och stötta dom så att dom kan nå en semifinalplats. Det är dom värda och det är ju inte alla dagar som man får två bandymatcher av spänning och nerver inom loppet av några timmar.


Sent i kväll avgjordes en annan slutspelsmatch. SAIK U20 åkte till Västerås för att göra det herrarna inte lyckades med i går. Och det gjorde man. Men tro inte att mönstret från herrmatcherna avvek. Jämnt så det förslog. SAIK vann med 3-2 och nu väntar returen på tisdag i Sandviken. Hoppas det där sände en signal hem till herrlaget nu.


Och tidigare under kvällen så avgjordes den andra omgången i kvalet till elitserien och där händer det grejer vill jag lova. Eller vad sägs om att Ljusdal åker till Västerås och vinner med 5-4 mot gruppens stora favorit TB. Samtidigt så vinner Kalix en match(!). 3-2 mot Nässjö. Detta gör att den där gruppen ser ut att kunna få en överraskande utveckling. För Ljusdal leder nu gruppen med maximala 4 poäng. I nästa match, på IP väntar Nässjö. Seger där då ligger det nära till hands att vi nästa år har en komplett hälsingekvartett i högsta serien igen. Inte för att tycka illa om det övriga lagen men personligen så skulle det vara jätteroligt. Ljusdal har sedan mina två år som student där för hundra år sedan, fått en liten del av mitt bandyhjärta, om än väldigt liten ska sägas. Mycket är det på grund av Sveschnikov som jag alltid gillat.


Och i den andra gruppen är det inte mindre rafflande. Gripen som gick in i kvalet som stora favoriter har efter två matcher noll poäng. Vad hände här? Den sensationella förlusten borta mot Falun i onsdags följdes i dag upp med ny förlust, nu mot Motala med 5-6. Vad är det som händer?


Och på Zinken såg Tellus ut att gå mot en planenlig seger mot Falun. 4-0 en bit in i andra halvlek. Då sker en förvandling som till slut utmynnar i att Falun kommer i kapp på övertid. Mikael Pettersson dunkar in en hörna och ser till att Falun efter två matcher toppar gruppen på tre poäng. Hade någon sagt det innan säsongen hade jag tagit personen som antingen berusad eller galen. Är vi på väg att se en comeback av en klassisk bandystad? Det är mycket kvar och på något sätt bör kanske verkligheten komma i kapp. Eller gör den inte det? Säga vad man vill men inledningen av kvalet har fått exakt den start som den behövde. Ja kanske inte om man frågar dom i Trollhättan och Västerås….


Nu börjar timmen att bli sen igen. Jag vet att i morgon kommer jag att kliva upp med vissa besvär då jag i kväll spelat föräldrar match i hockey. I 3x20 minuter! Känn på den ni. Jag vet nu vad spaghettiben innebär kan jag säga och jag kommer aldrig i mitt liv klanka ner på hockeyspelare att dom inte orkar. Jag spelade mot ett gäng 8-10 åringar och släpade tungan i isen vid varje byte. Men en kasse ordnade man i alla fall samt en utvisning när vinnarskallen tog över föräldrar skallen. En perfekt tripping på Joel renderade i två minuter. Sen satte han ett mål i det powerplay som följde, så det var en skamsen pappa som åkte över till avbytarbåset. Men vi vann i alla fall matchen, efter straffar. Men en sak är säker. Nästa år kommer det se annorlunda ut. Barn har ju den gåvan att dom utvecklas medan vi vuxna bara blir äldre. Läge för W O nästa säsong…


Nu laddar vi med lite sömn och drömmar om svartvitt jubel gånger två i morgon. Först ska vi ta damlaget till semifinal. Sen tar vi herrarna dit. Med vårt stöd på läktaren kan det bli verklighet. Kom ihåg att den 12:e spelaren kan vara avgörande. Göransson Arena är vår borg och så ska det förbli. Forza Viken!!!

Av Thomas Forsberg - Torsdag 2 mars 23:37

Innerst inne kanske jag visste det. Men ytterst så ville jag tro något annat. Och dom första 45 minuterna gav mig hopp om att det kanske kunde bli så, som jag egentligen inte kände. Men några futtiga minuter i andra halvlek, raserade den bild jag byggt upp och skickade mig genast tillbaka till den innersta tron. Den där innersta känslan av att det kommer spelas bandy i Sandviken på lördag klockan 18.00 Och när Ted Bergström fick vandra in i straffområdet och enkelt skjuta in 6-4, ja då föll det på plats. Det blir en femte match. Precis som alla trott hela tiden. Innerst inne...


SAIK lyckades alltså inte skicka VSK på semester denna torsdagskväll i ABB Arena inför 3021 på läktaren. Man lyckades inte med det som det två andra Gävleborgslagen gjorde. Bollnäs manövrerade ut Hammarby skickligt på Zinken med 3-1. Edsbyn satte foten på gaspedalen tidigt mot ett skadedrabbat Broberg. Det blev 0-6 till slut och jag tror att det var väldigt glada miner i den blåröda spelarbussen på väg hem till Byn när man kunde konstatera att deras motståndare i semifinalen kommer att drabba samman en gång till. Gör nog inte ont någonstans det för det rödblåa bandykrigarna som fortsätter att imponera.


Matchen i Västerås var verkligen en match med skiftande karaktär. En riktig kameleontmatch. En första halvlek som inte går till historien som den bästa dessa lag mellan. Men som SAIK-are var man ändå rätt nöjd med hur det såg ut. SAIK spelade ett väldigt bra försvarsspel och VSK skapade inte mycket mer än den straff och slutligen hörnan som satte kvitteringen. Hade bara några av dom viktigaste pjäserna i SAIK haft lite mer kräm i benen framåt så hade det kunna varit en liknande ställning som det var i söndags efter första halvlek. Men man fick aldrig riktigt upp tempot. I alla fall upplevde jag det så framför tvn. Men det kanske var Mats Strandbergs referat som gjorde att det kändes långsamt. All heder åt en av Sveriges främste referent genom tiderna. Men nu handlade det om bandy år 2017 och inte en VM-final mellan J O Waldner och Jörgen Persson 1989. Då var det klass på Strandbergs referat…


Det som sas i VSK omklädningsrum från tränarhåll i pausen var nog ganska exakt dessa ord. ”Nu är det upp till er om ni vill ha en match till eller ta semester. Det är upp till er.” Kanske inte ordagrant men något sådant. För det var ju faktiskt det som matchen handlade om för Västerås.


Och precis som i söndags så växlade VSK upp tempot och fick tidigt mål. Skillnaden nu mot för söndagen var att SAIK inte hade 3-0 att gå på. Två långskott och en straff senare så var ställningen 4-1 till VSK. Och det var som om söndagens match gick i repris. VSK gick på knock och SAIK glömde bort att parera slagen.


Det som ändå var positivt rent bandymässigt var att matchen helt plötsligt öppnade upp sig mer och nu kände man igen det båda lagens kraftfulla spelstil och farten och fläkten. SAIK reducerade till 4-2 och då kändes det som att kanske pendeln skulle svänga över. Men VSK hade bestämt sig. Bara 40 sekunder senare så hittade Janne Rintala en yta i straffområdet och så var det 5-2. Ett mål som kom som ett tungt regnmoln en skön sommardag.


Även om SAIK tog över matchen efter det och närmade sig via två reduceringsmål så kändes det som Rintalas mål var matchavgörande. SAIK mäktade inte med att ta fram den där sista lilla offensiven som krävdes för att kvittera. Det var alltid en täckande VSK-back med både klubba och kropp som hamnade i vägen.


Det här är två trötta lag nu. Det syns. Anders Bruun pratade efter matchen i tisdags om att han tyckte att SAIK såg trötta ut. Jag kan meddela herr Bruun att det gäller även VSK. Och konstigt vore det väl annars. Fyra täta och tuffa matcher måste sätta sig i benen till slut. Den här kvartsfinalserien liknar mer en semifinalserie. Åter igen. I Ovanåker sitter det ett helt bandylag och småler…


Nu hamnar vi alltså i en helt avgörande match. Igen. Precis som förra året. Skillnaden är två. Nu är det kvartsfinal och en för dessa två lag, vråltidig semester väntar förloraren. Men kanske den viktigaste skillnaden är att i år är det SAIK som har hemmafördelen. I fjol var det VSK. Men efter att dessa lag slagit varandra en varsin gång på bortais, kanske fördelen är mindre värd, eller?


Självklart så är det skönare att få avsluta på hemmaplan och som jag ser det så känns ändå SAIK en aning starkare. Det som oroar mig är att man gjorde det även i dag långa stunder men det där extra trycket i grejerna kom aldrig och VSK, är VSK. Det får man aldrig glömma.


Positivt att Christoffer hittade rätt tre gånger i dag. Skönt för Crille som ju spelade med magsjuka i söndags och det kan ju ta ner krafterna på vem som helst. Hoppas att dessa tre mål ger honom en energiboost för lördagen. Anfallskollegorna hade det lite tyngre i dag tycker jag, även om EP ibland drog upp hög fart. Mossberg hade tyvärr lämnat kungakronan hemma i kväll. Hoppas att han hittar den till lördag.


Måste även hylla unge Hannes Edlund som spelar ett så moget spel i sin roll på mitten. Han gör sakerna både säkert och ibland även läckert. Tycker att han ligger före en sådan som Henriksen just nu. Dennis får det inte alls att lossna. Bra med sparkapital kanske men tiden börjar bli knapp. Det är dags att börja ta av det kapitalet nu…


Var inne på det tidigare men Bollnäs och Edsbyn är alltså klara för semifinal i och med kvällens vinster. I min bok väntat och nu väntar en hyperintressant kamp mellan Villa och Bollnäs. Tror faktiskt att Bollnäs har goda chanser att ta den serien mot Villa. Det blev ju liksom ingen match för Villa i mötet mot Vänersborg och frågan är om den här långa vilan har varit bra för ett lag som Villa.


Villa får väl ses som favoriter, men knappa sådana ändå.


På lördag kväll vet vi vilka Edsbyn får möta. Göransson Arena klockan 18.00 avgörs det. Köp en biljett. Ta er dit. Nu finns det faktiskt inga skäl för att låta bli. På lördag så kommer med största sannolikhet min minsta grabb, Love få uppleva sin första slutspelsmatch på plats. Jobb för sambon gör att barnvagnen får packas med, vällingen får lov att vänta och jag tar gärna med hörselskydd till honom för på lördag vill jag höra stort publikstöd. 1900 första. 2400 andra. Kan jag få 3500 på tredje?


Ensamma är vi starka. Tillsammans är vi oslagbara!!

Av Thomas Forsberg - Onsdag 1 mars 00:04

Ur den norrbottniska myllan klev han så fram, precis som jag önskat. Vid sidan av konungen av isen, Mossberg, hittade den snabbe ytterhalven som plockades från Kalixkakan för några år sedan, äntligen vägarna som leder framåt och inte tillbaka. Visst, det vändes ur i den här matchen också men inte alls i samma utsträckning som ur-vändar-aftonen i fredags. Nä, nu var det mer beslutsamhet vilket också gjorde att VSK-försvararna fick mer att fundera på.


Niklas Gälman får väldigt sällan dom stora rubrikerna och det är väl inte heller hans roll i SAIK. En roll som i slutet av grundserien också var i ifrågasatt då han i flertalet av matcherna fick börja på sidan. Det har synts att självförtroendet inte riktigt har funnits där och efter matchen i fredags var bland annat jag, ganska kritisk till hans sätt att utöva den ädla konsten som ytterhalv.


Men i söndags så såg jag en strimma ljusning på den fronten då Niklas var mer offensiv, precis som sina kollegor Ted och Bäck. I kvällens match såg jag inte bara en strimma. Nu lyste det om Niklas och han såg ut som med hjälp av ljusets sken också hittat självförtroendet där långt ner i skridskorna. Det sägs ju att norrlänningar är ett envist släkte och ge int upp så lätt. Det gäller Gälman också.


Förutom ett bolltapp på mitten i andra halvlek som också tyvärr ledde fram till att VSK på en hörna kunde göra mål, så var Niklas prickfri i kvällens match och det där lilla extra fick vi med också när han följde med i anfallet som Mossan drog upp i slutet och på passning av just nummer 17 kunde Gälman sätta dit klubban och skjuta hela Västerås i sank. Pricken över en prickfri insats…


Har alltid gillat Niklas. Tycker att han i sina bästa stunder besitter höga kvalitéer i sitt spel. En vass skridskoåkare med bra passningsklubba. Men i likhet med många andra i laget under den här svajiga säsongen så har dessa kvalitéer, lyst med sin frånvaro många matcher och därav också alla ”tomma hot” när han tagit upp bollen och vänt ur, ungefär på mittlinjen match efter match. Men nu. Nu är det mer beslutsamhet. Nu är det ingen blyg norrlänning på vänsterkanten som kommer farande. Tänk vad lite självförtroende kan göra. Härligt att se.


En spelare som är mer van med rubriker är ju Daniel Mossberg. Och vad ska man säga om det då? Ja, att han är värd varenda spaltmeter som skrivs om denne fantastiske bandyspelare som lätt går mot sin bästa säsong på många år. Rubrikerna från förra årets semifinaldrabbning med VSK handlade om andra saker. Även om det var rättfärdiga ord som sades om tilltaget mot Jansson då, så har dom bleknat nu. Nu skrivs det om Mossberg som det ska göras. Som han är värd att skrivas om. Som den bandykung han är. Antar att ni grönvita inte håller med men det får väl vara så då…


Det lyser en beslutsamhet i hans ögon. Det gnistrar om skridskoåkningen. Klubban är mer ett trollspö med en böj. Och när Edlund har målstopp, kliver Mossan fram. Han har alltså gjort hela fem mål på två matcher. Totalt sju poäng. Med SAIK som ende svenska klubb Mossberg spelat i, är han van med att spela bandy långt in i mars och han visar just för tillfället att det är hans ambition även detta år.


Nu vet jag att det finns en hel drös i VSK som också är vana med att spela bandy länge och man kommer naturligtvis att göra allt i sin makt för att det blir dom som gör det i år. Och kvällens match hade kunna gått deras väg likaväl. Maskinen VSK varvade upp i andra halvlek och kändes så där tunga som bara dom och SAIK kan vara när man rullar på som bäst. Vi ska komma ihåg att längst bak så gjorde Joel ett flertal superräddningar som räddade kvällen åt SAIK. Och försvarsspelet ska hyllas i SAIK. För tredje matchen i rad så släpper man bara in ett spelmål mot VSK. Det är högt betyg på det.


Tycker ändå att SAIK vinner den här matchen rättvist till slut. Man är vassare i den sista tredjedelen av plan, ni vet den som brukar vinna matcher åt lag. Där var skillnaden i kväll. SAIK hade Erik Pettersson och Daniel Mossberg. VSK kändes lite tunnare. Men stort grattis till junioren, Niklas Gifting som fick göra sitt första mål i A-laget. Läste att han inte hade fått den historiska bollen som sig bör. Hoppas det löste sig. Liten sak för många kanske men en stor sak för Niklas.


Känslor fanns det även i dag. Men det tycker jag faktiskt att den gode Valdemar med pipan får ta åt sig av. Ifrån att släppa det mesta under 45 minuter så kliver han sedan in i andra och börjar plocka utvisningar. Från 0-70 på 45 minuter. Det är bra acceleration det…


2403. Det var publiksiffran. Så. Då var det skrivit.


På torsdag rullar det vidare med match i Västerås. SAIK kan avgöra. VSK måste vinna för att kunna sätta sig i spelarbussen på lördag upp till Sandviken. Enkla förutsättningar. Inte lika enkelt att förutspå hur det kommer att se ut och sluta dock. Jag kan inte se några tecken på att något av lagen är tröttare än det andra. Även om Anders Bruun verkar se det i en intervju med Bandypuls. Men det är ju också en del i det psykologiska kriget som pågår. Vill SAIK svara på det så är väl kanske Linus Forslund rätt herre. Han skulle säkert med ett stort leende på läpparna berätta hur trötta och nerkörda VSK ser ut. Lätt… SAIK mot VSK handlar så mycket mer om det som utförs på isen med klubbor och boll. Det är lika mycket taktiskt och psykologiskt.


I den andra kvarten mellan Edsbyn och Broberg så ligger matchbollen i Ovanåker. 7-4 blev det i kväll men Broberg var länge med i matchen och hämtade in ett 0-3 underläge till 3-3. Nu blev några viktiga pjäser i Broberg skadade. Målvakt Wasberg tvingades kliva av efter bara en kvart med axelskada. Och sedan var det Martin Söderbergs (o)tur. Även här en axelskada efter krock(?) med Svensk i Edsbyn. Dubbla oturen i det hela var att Edsbyn gjorde mål också när Söderberg låg på isen.

Tufft för Broberg som nu får hoppas att man kan repa mod till torsdag och försöka skaka fram en femte match. Omöjligt är det inte men svårt blir det.


Till slut så kan vi konstatera att detta med hörnor är en viktig detalj när vi nu är i slutspelet. SAIK och VSK var milt sagt, dåliga på det i grundserien. 6 resp. 8 procent i mål. I slutspelet så ligger man i topp. SAIK har 24 procent, VSK 20. Det var det där med att vara van med att spela bandy långt in i mars….


Och innan det släcks ner här på Ryttarstigen i Ockelbo så vill jag bara sända mina varmaste hälsningar till Kalix, Ljusdal, Västerås (Tillbergaområdet), Nässjö, Trollhättan, Falun, Stockholm (Tellus) och Motala. Vi som befinner oss i slutspelets nervösa fas ska nog inte ens jämföra oss med vad ni känner inför det som komma ska. Kvalet till elitserien börjar i morgon. För fyra av lagen handlar det om ångest. För det andra fyra handlar det om möjligheter. Stort lycka till alla åtta lag!

Av Thomas Forsberg - Söndag 26 feb 23:07

Snacka om att det händer grejer i bandysverige. SAIK kvitterar till 1-1 i matchserien mot VSK efter att först tappat en 3-0 ledning och sedan komma tillbaka och på tilläggstid avgöra på straff. Om det var straffen eller annat som diskuterades i spelargången efter matchen låter jag vara osagt men tydligen så eldade man upp varandra ordentligt med knuffar och verbalt. Känns som vi har en temperaturhöjning som rusar mot fjolårets nivåer.


Och i Söderhamn så dundrar Jonas Nygren in bollen bakom Edsbyns täta mur på en hörna. Träffen var så hård så att i morgon får nog vaktmästarna byta en maska på nätet för den där bollen försvann nog från Hällåsen. 1-1 i en derbyfajt som nog kan ha fem liv.


Och i Vänersborg råder kaos. Felix Persson lämnar klubben omedelbart och den ene av dom ryska musketörerna, Ivanov vägrade tydligen spela andra halvlek i går och dök inte heller upp på träningen i dag. Vissa källor säger att Nikita redan har packat sin väska och letat flygtider hem till Moskva. Väldigt osäker källa på det ska jag dock säga. Men med denna uppladdning inför morgondagens ödesmatch mot Villa, så känns det väl som att semesterplanerna i Vänersborg kan börja planeras runt 21-tiden i morgon. Vad är det man säger? Taskig tajming…


Ja bandyslutspelet 2017 skulle ju bli det hetaste på många år, precis som jag har skrivit och med det faktum att vi i tre av matcherna just nu har 1-1 så borgar ju det för att vi kan få flera femsetare. Sen är det ju lite trist om det är interna stridigheter inom Vänersborg som har gjort att man tappat en hel del kraft i mötena med Villa. Fast jag tror att även om det hade varit lugnt i Lilla Paris, så hade nog Lischpojkarna ändå stängt ner butiken på tre, kanske fyra.


När man såg SAIK i fredags och så jämförde det med vad man fick se under dom första 45 i dag, så trodde inte jag att det var samma manskap. Helt plötsligt fanns farten, ideérna, glöden och med det kom också målen. Det var en sanslös utdelning i början och faktum var ju att man hade flera fina chanser.


När man sedan såg SAIK i andra halvlek, ja då var känslan, back to Friday. Men skillnaden var den att SAIK också hade folk på utvisningsbänken i början av andra när Västerås verkligen gick på ”all-in”. Dessutom så tappade man Alan tidigt då en trasig skridskoskena gjorde att han inte kunde fortsätta. Läge att plocka med ett par skridskor till där på nästa match, va?

Dom faktorerna samt att VSK var oerhört starka, gjorde att pendeln svängde över och för egen del, pessimistkonsult som man är, så var rullgardinen halvvägs nere. Men mannen som ägde matchen, Daniel Mossberg såg med sitt hörnmål till att gardinen åkte upp med en jäkla smäll och det lilla uns av optimism som min kropp besitter, tog för en kort stund kommandot igen.


I väntan på sudden death. Låter som en boktitel. En spännande sådan. Men för mig är det för mycket spänning. Och när Erik Pettersson glider majestätiskt  in i straffområdet i 92:a minuten och höjer klubban, är jag redan i stående läge framför tv:n och beredd att vråla. Men vrålet fastnar i halsen när EP inte kan skjuta för en VSK-are har hamnat lite i vägen med sin klubba, om man säger så. Sekunden som går innan jag ser att domaren faktiskt korsar händerna i strafftecknet, känns som en hel minut. Men visst var det straff? Eller är man i detta fall enögd?


Sen går tiden innan EP får skjuta. Varför? Det vet jag inte men jag hann nog bli lika nervös som EP hann bli. Men till sist så är det dags för duellen. EP mot Bergwall. EP höjer klubban. Bergwall ser ut att växa ut till ett grönt monster. Var det bara jag som såg det? Men monster eller inte. Mot EP:s salvor så får dom vara lilla, gula eller bruna dom monstren. För oftast är det 21-åringen som vinner fajten och så även i dag.


VSK hinner inte riktigt få till något farligt läge för en kvittering utan kvitteringen i den här matchen är den SAIK ordnar genom att vinna och se till att det nu är 1-1 i matcher. En del av mig ville tro på förhand att det var möjligt. En allt för stor del av mig, trodde det inte. Vad skönt det är när den mindre sidan vinner ibland.


Kampen och stångandet fortsätter nu på tisdag i Sandviken. Och efter tumultet i spelgångarna på ABB Arena så kan vi nog räkna med två riktigt taggade lag som kommer ut på isen inför… ja, vad ska vi tro? 1700 eller kan vi hoppas på 2000 personer? Tränare Brodén har sagt att allt under 3000 är dåligt på dom här matcherna och jag kan hålla med om, till viss grad. Men samtidigt så måste vi nog också se verkligheten som den är, tyvärr. Bandy i Sandviken engagerar inte så många längre och det är sorgligt. Jag har gjort mina tappra små försök som en vanlig enkel åskådare. Skrivit om lägre biljettpriser och gjort en egen reklamfilm. Det hjälpte inte speciellt mycket. Så vad ska man då göra?


Jo vi 1900 som var på matchen i fredags ska känna stolthet att vi var där och visade vårt stöd till våra lag. Det är inte vi som ska få kritik. Så om du var där och läser detta. Ta dig till arenan på tisdag också. Klä dig i den färg som du känner mest för. Och blir det bara vi 1900 igen, så gör vi det till en fest som får det att låta som 4000. Och om det av någon anledning sitter någon därute och läser detta och inte var på matchen i fredags men kanske kan tänka sig gå på tisdag, så är du/ni/alla hjärtligt välkomna att bidra. Ju fler vi är, desto roligare blir det. Men som sagt. Jag är glad om vi blir 1900 också….


Presentation


Thomas nu fyllt 43 bloggar om bandy och framförallt SAIK

Länkar

Fråga mig

6 besvarade frågor

Tidigare år

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19 20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2017
>>>

Följ bloggen

Följ densvartvita bloggen... med Blogkeen
Följ densvartvita bloggen... med Bloglovin'

Droppnätet


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se