densvartvita bloggen...

Senaste inläggen

Av Thomas Forsberg - Fredag 19 jan 23:25

Muhrén sa det så bra. Stisse skrev om det i sin krönika tidigare i kväll. Finns kanske ingen anledning för mig att skriva om det. Men jag känner att det är min plikt som bandyvän och SAIK-are. Vad var det som hände i andra halvlek? En till synes säker två poängare förvandlades till att bli bara hälften kvar och det ska hemmalaget vara tacksamma för.


SAIK gjorde det mesta rätt i första halvlek. Precis lika mycket fel gjorde man i andra. I första halvlek var det ett S-märkt lag som sköljde över VSK gång på gång. I andra halvlek bestod attackerna i en mans köra som oftast slutade i någon sorts grönvitsvart röra, där till slut Simon Jansson kom ut med bollen. Simon var så där äckligt bra i andra som han bara kan vara när han ställs mot SAIK.


Funderar fortfarande på hur matchbilden kunde svänga som den gjorde. Det fanns inget för pauskaffet som talade för det. Jo en sak. Det var VSK på andra sidan. Så mycket bandy har man ändå sett genom åren så att man vet att VSK aldrig ger upp och när dom direkt i upptakten av andra gjorde mål, förstod jag att detta var ingen match som SAIK skulle bara kunna spela av. Ger man VSK en skridskoskena, tar dom hela skridskon.


Att dessa två lag kallas bandyns två stora, är inget man kan snacka bort. Förra säsongens kvartsfinaldrama i fem akter och två oavgjorda matcher den här säsongen, säger lite grann om hur jämna dessa två lag är. Visst skulle det vara häftigt med en ny slutspelsserie dessa två mellan. Men frågan är om jag pallar med det.


Den här poängen var åt lagen betydde olika saker. För SAIK innebar det att man tappade på jagande Edsbyn och Hammarby och för VSK så betydde den att man fortfarande finns med i racet om dom yttersta topp placeringarna. Det skiljer ju bara tre poäng upp till SAIK på första plats. Roligt för bandyn att det är så jämnt.


För övrigt i kväll så blev det planenliga segrar för både Edsbyn, Hammarby, Villa och Bollnäs. Hammarby imponerade måste man säga när man gör 11-2 på Kalix i den 14 gradiga kylan. Alan Dzushoev 4+2 i kväll. Jag har ju vädrat mina åsikter om den värvningen och antytt att det kanske inte bara är till godo för Hammarby. Känns som att Alan skickade en ganska kraftig signal i min riktning med den matchen i kväll. Men jag vidhåller ändå min ståndpunkt och ger mig inte förrän motsatsen är bevisad. 4 mål på Kalix övertygar inte mig. Gör han det på söndag i den så viktiga matchen mot Edsbyn, kan vi börja diskutera.


En liten halv skräll bjöd väl kanske Motala på när man spelade 2-2 mot slutspelsjagande Vänersborg. Där slog Vänersborg bort en straff på slutet. Tänk om den i slutet innebär missat slutspel… För Motala så innebar poängen att man klev ett steg längre ifrån den där jumboplatsen som TB har och nu förmodligen kommer att ha efter 26 matcher. Det skiljer nu 4 poäng mellan det båda lagen och med TB:s schema kvar, känns degraderings biljetten redan nu utdelad till Västeråslaget.


Skrällen i kväll kom i Småland. För trots att Joakim Andersson gjorde fyra mål för Vetlanda så var det gästerna från Söderhamn som drog det längsta strået. För Martin Söderberg ville inte vara sämre och klämde in fyra bollar han med. Och när han dessutom fick hjälp av flera än vad Andersson fick, ja då vann Broberg med klara 9-5. I mina ögon en skräll med tanke på Vetlandas form och segern över Hammarby förra lördagen.


Resultatet gör att vi har en mycket intressant jakt på den sista kvartsfinalbiljetten. Vänersborg just nu ägare men med bara 1 poängs fördel. Tittar man i spelprogrammet så kanske Broberg har lite fördel med några på papperet enklare matcher. Samtidigt så är ju Broberg hela elitseriens svängigaste lag och man kan lika gärna förlora nu på söndag mot Kalix. Mitt tips blir nog ändå att man tar den där sista platsen. Men det är inget tips ni bör sätta februarilönen på….


En omgång kvar då innan VM-uppehållet och SAIK spelar hemma mot TB på söndag. En match som bara ska vinnas och då innebär det också att man har serieledning när VM-uppehållet kommer. Det kan mycket väl bli så att den 9 februari avgörs det vilket lag som vinner serien. Då möts SAIK och Hammarby i Göransson Arena. Hoppas nu att man inom SAIK Bandy mobiliserar och gör den matchen till något alldeles speciellt för folk att besöka. Då menar jag dom som jobbar kring föreningen. Marknadsför den som den heta match det är. Se till att göra saker runt matchen. Grabbarna i laget är värda en publiksiffra över 3000 innan vi når slutspelet. Ensamma är vi starka. Tillsammans är vi oslagbara….

ANNONS
Av Thomas Forsberg - Måndag 15 jan 23:45

Måndag 15 januari. Ska visst vara årets deppigaste dag är det någon som har kommit fram till. Anledningen vet jag inte men det har väl med mitten av månaden och långt till lönen att göra. Som om det skulle vara någon skillnad mot någon annan månad.. Jag kan ju se det som så att det var ju ingen bandymatch i dag och bandylandslaget åkte till Stockholm och vann inget pris, så visst, bara det är ju deppigt.


Men vilken tur då att Björn Andersson-Junkka, 81 år gammal bosatt i Parkalompolo dök upp i tv-rutan vid 22 bläcket och levererade några minuter som kan komma att bli svensk tv-historia. Här suddades det deppiga bort med en skön svensk/finsk klang så det stod härliga till.


81-åringen är andretränare/sportchef/massör/materialare i Parkalompolo. En fotbollsklubb i en by med 22 fasta invånare och som nyligen avancerade till division fyra. Han var nu så långt hemifrån han kanske någonsin varit. Detta för att motta Sportspegelns pris. Och snacka om att han stal hela showen. Han berättade med en härlig inlevelse som kom direkt från hjärtat, hur idrott ska fungera och vad det viktiga är. Det är just sådana här människor som idrotten måste ha, om den ska överleva i en allt mer girig värld. Man blev varm i hela kroppen av att se och höra denne man. Se ett klipp här: (Detta var avslutningstalet. Det innan var nästan ännu bättre..) https://www.svt.se/sport/fotboll/borje-andersson-junkka-far-sportspegelnpriset


 

Sedan var det mycket rörande att se hyllningarna som Anna Holmlund fick. Skicrossstjärnan som så olyckligt skadade sig så illa i december 2016. Det var nog ingen som hade kunna trott att hon skulle finnas med på en Idrottsgala i januari 2018. Men hon visar verkligen vad vilja och kämpaglöd kan göra. Och hyllningen hon fick var mäktig och hoppas det kan ge henne ännu mer styrka i sin kamp att kämpa vidare. Att hon fanns med i kväll slog alla andras prestationer.

https://www.svt.se/sport/idrottsgalan/har-hyllas-anna-holmlund-av-hela-globen


Jerringpriset gick till Peder Fredricsson. Jag kan inget om häst sport annat än att jag spelat på trav och alla jag spelade på galopperade bort med mina pengar. Men att Peder har stått för en stark prestation, råder det väl inget tvivel om och han vinner alltså priset för andra året i rad. Och för andra året i rad så hamnar Sara Sjöström på andra plats. Jag hade nog satt ett par simtag på att hon skulle ta hem det i år men stalltipset föll… Antar att det åter igen blossar upp en debatt om det var rätt som vann. Antar att det var så eftersom det var svenska folket som röstade…


Inget pris till bandyn alltså. Men bara att få vara på plats och vara nominerade till ett pris ser jag som ett steg i rätt riktning i alla fall. Vet inte när man var det senast och man får väl se det som ett litet erkännande för sporten att man blev nominerad.


Ett annat landslag som ska hyllas är damlandslaget i bandy som i lördags tog hem guldet via 1-0 mot Ryssland på sjön i Kina. Det omdebatterade VM:et avslutades på bästa sätt. Jag har haft fullt upp under helgen så därför kommer mina gratulationer först nu. Imponerande av det svenska tjejerna att man kan lägga bort allt annat som detta VM präglades av. Att man kämpar och sliter för varje meter av is och slår det ryska landslaget, som jag i någon sorts enfald tror kanske var mer gynnad av dom spektakulära förhållanden som rådde runt denna turnering. Starkt gjort och som sagt var, ett jättegrattis till alla inblandade.


Anledningen till att jag hade fullt upp i helgen var att jag under lördagen var med Hugo på hans poolspel på Jernvallen. SAIK U10/11 anordnade det och hela tio lag fanns på plats. Två matcher samtidigt och uppe i speakerhytten satt Forsberg och skulle försöka ha koll på två matcher samtidigt där man skulle hinna med och se målskyttarna. Det gick faktiskt skapligt och den där tesen om att karlar inte kan göra två saker samtidigt, kom på skam kan jag säga.. Men att sitta i sju timmar och följa dubbla bandymatcher, är inget jag kanske kommer att göra varje helg direkt.


Men det är så roligt att se så många bandyspelande barn samtidigt. Det var runt 100-120 barn på plats den här dagen och lag från Grycksbo, Helenelund, Uppsala fanns på plats. Riktigt roligt. Och att återväxten är god i SAIK känns bra. Tre lag ställde man upp med och bra bandy bjöd man också på, precis som sina motståndare. Såg några bekanta efternamn där i laguppställningarna också. En Jonsson i Ljusdal med nummer sju på ryggen. Något säger mig att Oscar heter pappan och det man såg av sonen, tyder på att det har ramlat av en hel del kunnande även på honom. I Bollnäs så fanns en Hellmyrs med. Tröjnummer? Behöver jag skriva det…


Känns skönt för ett bandyhjärta att se så här många barn spela bandy. Det ger mig ett hopp om att sporten har en framtid och jag hoppas verkligen också för SAIK:s del att det här gänget kan fortsätta vara så här många och då man har mycket bra ledare i gruppen, så finns det goda möjligheter till det.


Lite elitserie. Vetlanda slog Hammarby. Precis som jag skrev att man skulle kunna göra. Vetlanda kan bli farliga att ha och göra med i slutspelet. Joakim Andersson tillsammans med Löfstedt är en häftig kombination som kan göra underverk för smålänningarna.


Jag vidhåller att Hammarbys värvning av Dzushoev kan bli lagets fall den här säsongen. Visst. Det är en världsstjärna. Men en stjärna behöver utrymme, eller rättare sagt kräver utrymme. Jag tror det finns risk att några viktiga kuggar i det laget får mindre av den varan och då tappar man som lag. Sen kan jag ha jättefel och Hammarby står där på Studenternas och Alan har avgjort SM-finalen. Så är det. Men jag tror inte på det.


Sen får vi nog nu säga thank you and good night till TB. Förlusten mot Motala var det absolut sämsta som kunde hända laget. TB:s program kommande fyra matcher, Edsbyn, SAIK, Hammarby och Villa, borgar ju inte direkt för många poäng. Allt tyder på en degradering för Västeråslaget.


Till slut. Vädervarningar över i stort sett hela Sverige i morgon. Var ni än befinner er. Kör försiktigt. Håll avstånden och behöver ni inte använda bilen, gör inte det.

ANNONS
Av Thomas Forsberg - Fredag 12 jan 23:26

Vi skulle kunna göra så här. Jag tar mig ett par stänkare av starkare karaktär och så tar jag på mig Ingmar Andersson skjortan och skriver att kvällens match var en fantastisk match över 90 minuter där två lag bjöd upp till propagandabandy med ett jäkla drag, där SAIK vann klart och rättvist. Kan jag göra det. Eller så håller vi oss till verkligheten..


Det sista var rätt. SAIK vinner den här matchen helt rättvist och det hade kunna slutat med några fler mål framåt. Men evigt unge Svensson stod i vägen ett flertal gånger och nekade både Edlund, Mossan och Säfström. Så 5-1 blev det och serieledning.


Men fram till SAIK:s första mål som kom i den 35:e minuten gjort av Rasmus Forslund, var det allt annat än drag. Ja, ni läste rätt förresten. Rasmus befann sig i rätt läge i straffområdet och piskade upp bollen i krysset. Vackert utfört.


Men fram till det så var alltså den här toppmatchen allt annat än fartfylld och fylld av chanser. Tänk er att ni leker Sten-Sax-Påse. Och i 34 minuter så skakar du och din motståndare fram samma sak. Sten på sten. Sax på sax och Påse på påse. Ingen tar den andra. Båda tar ut varandra. Kul? Nja, inte i längden kanske.


Det var inte speciellt roligt att kika på två lag som tog ut varandra i en bandymatch heller. Det var en svart sopsäck och en vit sopsäck på plan. Så försvarsmässigt var det ju förvisso en helt fantastisk match. Stefan Söderholm efterlyste inför den här matchen ett högt internationellt tempo hos det båda lagen. Första halvtimmen hade det norska landslaget hängt med bra, no offense Norway…


Forslunds strut satte dock upp farten en aning och tvingade ju upp Edsbyns krigare ur skyttegravarna.


Andra halvlek blev lite tempo starkare i alla fall och det var hemmalaget som satte an tonen. Man skapade några vassa lägen där kanske matchen mellan Edlund och Svensson i Edsbykassen stack ut mest. Svensson var som en väg när Crille försökte och frilägesräddningen fem minuter in på halvleken höll definitivt landslagsklass.


Men på efterföljande hörnan fick så Edlund revansch då han tryckte dit bollen bakom Svensson och 2-0. Och bara minuter senare så var det dags igen. Edlund fick bollen på egen planhalva och hittade små vägar in i Edsbyns sopsäck och när nästan planen tog slut, drämde han till med ett skott som letade sig in i mål och 3-0. Så snabbt kan det gå och oftast så är det en nummer 21 i svart som är inblandad då.


Man bör dock akta sig för att reta upp rödblåa Edsbyare för mycket. Tränare Liw kastade in timeout kort direkt efter målet och gav orden, marsch framåt. Det gav också resultatet att man satsade mer. Utdelningen kom kort därefter då man fick straff och precis lika säker straffskytt som Edlund är i SAIK, är Edling i Edsbyn, även om Othén fick fingertopparna på bollen. 3-1 med halvtimmen kvar. Och visst försökte man i Edsbyn men det kändes uddlöst och det spelare man under dagen gått och fasat för, Wikblad, Määttä och Hammarström, var snudd på osynliga.


Punkt för matchen fick en annan Edlund sätta. Med ett skott längs isen överlistade Hannes den dubbelt så gamla Svensson och då gick luften ur Edsbyn. Daniel Mossberg avslutade med att göra 5-1 i vad som kan ha varit den längsta och underligaste hörnvarianten jag sett. Eller så var det en variant som gick fel och blev till sist rätt. Så var det nog…


Det blev väl kanske ingen bandypropaganda vi fick vara med om. Men som SAIK-are sover man gott i natt. Det var ett ramstarkt försvar, vilket det nu har varit en längre tid. Pjäserna verkar ha hittat rätt och draget att flytta upp Forslund ser ut att kunna ställa många lag i schack. Förhoppningsvis även i matt där i mars… Och andra halvleken man gör visar vilken kvalité det här laget har. Kan den här nivån hållas i slutspelet, så spelas det bandy i mars i Sandviken, igen..Sen gör det ju inget att Edlund fortsätter att leverera och VM-biljetten är så klar den kan bli.


Roligt att det var 2455 på läktaren också. Tycker väl också att stämningen var bättre än på många matcher. Där ska också Edsbyklacken räknas in. Alltid bra fart, även om det kanske inte höll högsta nivån i dag men det hade ju med resultatet och göra kanske.


För övrigt i kvällens omgång så konstaterar vi väntade segrar för såväl Vänersborg, Västerås och Villa. I morgon kan Hammarby ta över andra platsen från Edsbyn och gå upp på samma poäng som SAIK om man vinner hemma mot Vetlanda. Men vet ni. Jag tror att smålänningarna har en bra poängchans där. Man imponerar just nu och Hammarby verkar ha lite tyngre nu, även om poängen ramlar in. Tror på skräll på Zinken.


I den andra matchen som spelas i morgon, väljer jag att inte tippa. Det ångestladdade bottenmötet mellan TB och Motala kan sluta hursomhelst. För hemmalaget, TB, måste det nog sluta i en seger. Annars är elitseriestatusen väldigt hotad, för att inte säga förlorad.


Min lördag består i att befinna mig på Jernvallen för poolspel med Hugos gäng. Från tidig morgon till sen eftermiddag så är det matcher hela tiden. SAIK har tre lag med. Häftigt. Ska bli kul att se dom lira och kul för grabbarna att få visa upp sig inför föräldrar och mor och farföräldrar.


SAIK U12 och U13 åker till Edsbyn för matcher. Läge att följa upp kvällens vinst med tre nya i morgon då.


Over and out från Ockelbo…..

Av Thomas Forsberg - Fredag 12 jan 11:24

SAIK-Edsbyn en fredagskväll. Jag vet var jag ska vara i kväll. Vet du? Om inte så kan jag tala om det för dig. Du ska bege dig till Göransson Arena i god tid och bänka dig för en föreställning som kan bli fantastisk att skåda. Fart och fläkt och en massa vänsterhörnor för Edsbyn som gör att man som svartvit bara vill dra ner mössan och hoppas att dom får felträff, vilket dom tyvärr inte får så ofta.


Å andra sidan så har vi som svartvita också goda skyttar. Eller vad sägs om en kille som hittat målet 58 gånger så här långt? Det krävs tre bybor för att klå det, så det så. Sen har vi kanske bandyvärldens häftigaste skridskoåkare som är utrustad med klubbteknik som får det flesta att avundas. Sen har vi också en konung av mittenriket. En konung som jag vet steppar upp när det vankas möte med rödblåa krigare.


Å andra sidan så kommer gästerna från Ovanåker med en målvakt som inte fattat att han är lika gammal som en annan. Man har en ytterhalv som vet hur man tar sig förbi omöjliga hinder med både skridskoåkning och vackra luftpastejer. Och kanske har man också den kommande storstjärnan i svensk bandy. En kille som inte viker undan…


Å andra sidan så har SAIK flertalet unga stjärnor som tagit ett stort kliv bara den här säsongen. Den gyllene 97-klanen som kan bli guld värd. Och om ni trodde att ni sett det bästa av nummer 8, så kan jag bara säga: You ain't seen nothin' yet…


Allt detta samt lite till borgar för att vi i kväll kan få bandygodis levererat till oss. Nu hoppas jag att folket i Sandviken begriper det och tar sig till GA. I kväll kommer det S-märkta att behöva allt stöd man kan få. Jag tänker ge det stödet. Vilka är med mig?


Det har skrivits spaltmetrar om damernas VM där borta i Kina. Det är ju bra, kan man tycka. Men tyvärr så handlar det inte så mycket om det sportsliga. Det handlar mer om det förhållanden som damerna tvingas spela i. Man spelar alltså på en sjö i en park någonstans i en stad där det inte finns några omklädningsrum utan det är buss från hotellet som gäller och så knyter man skridskorna på plats. Behöver jag skriva mer? Behöver jag belysa problemet mer? Är detta vad bandyn och speciellt dambandyn behöver? Nä, i det här fallet så är inte all publicitet bra. Detta gör att alla bandybelackare kan gnugga händerna i ren förtjusning.


Alltså jag fattar inte riktigt hur man tänkte här. Och att man sedan från förbundshåll går ut och säger att ”Här skulle man med lätthet kunna spela en herrfinal” Jo tjena…. Jag skulle vilja se det svenska och ryska herrlandslagen byta om på ett hotell för att sedan åka med buss i 5-10 minuter, för att sedan göra upp på en sjöis. Hade årtalet varit 1921 så kanske….


Utan att göra detta till något damuppror så känner jag ändå att beslutet man tog i att lägga mästerskapet i ett land som inte kan ge det bästa förutsättningarna, var förhastat. Visst, det finns en poäng i att sprida sporten. Men till vilket pris? Ja, priset kan bli att sporten får ett löjlighetens skimmer över sig och det behöver verkligen inte bandyn nu.


Och om bandyförbundet vill jobba med jämställdhetsfrågan så gjorde man både självmål och en skridskospets i detta fall...


I det sportsliga fallet så är ju Sverige programenligt i final och jag önskar dom all lycka i den. Finalen spelas i morgon.


I morgon så spelas det en annan viktig match. TB möter Motala i ABB Arena. Jumbon mot nästjumbon. Om TB ska ha chansen att spela elitseriebandy även nästa säsong, är en seger ett måste. Jag har en känsla av att ångestdimman kommer att ligga tätt i ABB i morgon.


Av Thomas Forsberg - Söndag 7 jan 23:26

Man kan vinna cuper på olika sätt. Frågan är om SAIK U12 Lag svarts vinst i Trettondagscupen i Skutskär ställer sig till en av det mer märkligare slaget. Jag skulle vilja påstå det. Häng med nu. Det kan bli krångligt det här.


Trettondagscupen i Skutskär innehöll 8 lag. 2 lag var från Grycksbo, SAIK, Edsbyn och Skutskär. Lagen blev sedan indelad i två grupper. SAIK Lag vit segrade i sina två första matcher. Blev gruppfinal mot Grycksbo lag Röd. Där vann Grycksbo en jämn och bra match med 3-1 och var då klar för final.

I den andra gruppen så inledde SAIK Svart med att vinna över Edsbyn med 4-1. Blev sedan en tung förlust mot Grycksbo Vit med 1-7. I avslutningen mot Skutskär blev det seger för SAIK och en andra plats efter Grycksbo. Alltså final mellan det två Grycksbolagen, trodde vi…


Speakern förkunnade då att Grycksbo inte ville mötas i final utan ville i stället slå ihop sina två lag och möta ett annat lag. Man ville helt enkelt inte åka hem med ett vinnande och ett förlorande lag. Och då blev det SAIK Svart som blev finallag, plötsligt. Fast jag vet inte hur man kom fram till det eftersom det lika gärna hade kunna varit SAIK vit man skulle kunna ha mött. Kanske var det för att SAIK vit redan hade bytt om efter sin sista match som det blev lag svart som fick finalplatsen. Hänger ni med? Bra, då fortsätter jag…


Finalen blev då att stå mellan Grycksbo-SAIK Svart. Och om det blåste halv storm längs planen så var det inget mot för vad SAIK spelarna satte i gång direkt i inledningen. På mindre än två minuter så hade Samuel och Sondre blåst förbi Grycksbospelarna och satt en varsin boll. Den pigga starten satte liksom prägel på hela matchen och SAIK kunde gå vinnande ur matchen till slut med 5-3 och från att nästan ha suttit i varmkörda bilar direkt efter sista gruppspelsmatchen, var man vinnare av Trettondagscupen i Skutskär. Ja, i bandy kan nästan allt hända….


Som vanligt när man är i väg med det här gänget så imponeras man av deras utveckling och den kämpaglöd man visar. Och i dag var det verkligen kämpa som gällde. För alla lag ska sägas. För när isbjörnarna vandrade längs bandybanan och nordanvinden blåste rätt i ansiktet, var det långt ifrån idylliskt bandyväder dessa ungdomar fick uppleva. Full av beundran över att man stod ut och körde på. Grycksbo, Edsbyn, Skutskär och våra svartvita. Det var nog mest vi på sidan som gnällde.


Det här var för övrigt mitt första besök på Skutskärs IP, vad det gäller bandy. I ishockeyhallen kommer jag mest ihåg mitt enda besök som ett blodigt sådant när jag under min enda säsong som hockeyspelare, 1987, först fick ett hårt skott på fotknölen och sedan råkade skära upp ett finger på ena skenan och missade resten av matchen. Och på den för dagen isiga fotbollsplanen har man väl slagit bort en eller annan passning, kan jag tänka mig. Men vid bandybanan var premiär.


Och förutom det nämnda isbjörnarna man skymtade och nordanvinden, var det ett angenämt besök och bra ordnad turnering. Kul att Skutskär har ungdomsverksamheten i gång igen och det behövs sannerligen i ett annars ganska tunt område med bandylag som finns i kring Gästrikland.


Däremot så får man lite bakläxa vad det gäller grillningen. För när det enda riktiga matuppehållet under dagen kom, var man inte riktigt på tårna och att grilla hamburgare på falnande glöd, brukar rendera i ganska så lång väntetid. Det gav den effekten att jag och flera tröttnade och åkte till en lokal grill och pizzeria tre minuter därifrån och skaffade mat åt både barn och oss själva. Synd att tappa intäkter tänkte jag mest. Så fick jag vara lite ”Ove” igen då…


Men som sagt var. Kul att bandyn fortsätter att leva i Skutskär. Tror att nysatsningen på damerna har gett en positiv anda åt hela föreningen och det ska bli spännande att följa utvecklingen. Inte bara elitsatsningen utan även på bredden.


Eftersom jag hade fått min beskärda del av kyla och bandy, blev det inget besök på Göransson Arena och matchen SAIK-Kalix. Förvisso inomhus och isbjörnsfritt men när man runt Öjaren började känna känseln i tårna komma tillbaka, kändes beslutet att skippa matchen rätt ok. Och med facit i handen så slutade det precis som jag hade tänkt mig i alla fall: SAIK vann klart, 8-1. Edlund gjorde tre mål och publiksiffran stannande en bit under 1000. Ibland är bandy förutsägbar…


I övrigt så konstaterar jag att Tellus verkar gilla att spela bandy i västsverige. Skrällsegern mot Villa för ett tag sedan och nu en poäng mot Vänersborg. Men det var bara 10 minuter bort från två. Grymt viktig poäng där nere i botten.


Motala fortsätter att rada upp så kallade hedersamma förluster. 4-6 mot Edsbyn i Edsbyn där man hade 4-4 med 20 minuter kvar. Men att Edsbyn ska vinna hemma är lika säkert som amen i kyrkan och att fisken simmar i vattnet.


Om Söderhamn någon gång skaffar ett tivoli så bör namnet på Bergochdalbanan vara Broberg. För i fredags 0-8 i mot Vänersborg och i dag 2-2 mot Västerås. Ska det hålla på så här är Brobergsfansen åksjuka lagom till slutspelet…


Det poängtappet som VSK råkade ut för i Söderhamn kan bli kostsamt för det grönvita. Nu är det tre poäng upp till topp 2 och en tappad pinne på Villa på fjärde platsen. Tror inte VSK är speciellt sugen att sluta på en femte plats i år igen.


Ny vecka. Nya bandymatcher. Nya träningar. För SAIK väntar två superviktiga matcher. Mot Hälsingelag. Bollnäs borta på onsdag och Edsbyn hemma på fredag. Fyra poäng på dom två skulle sitta fint. Eller vad säger ni?

Av Thomas Forsberg - Fredag 5 jan 23:45

Börjar där det hela började denna bandytrettondagsafton. Med frislaget som gjorde att den norrbottniska kylan tinade upp. Som förmodligen fick Sargvakten att go bananas hela vägen hem från arenan till sin dator. Frislaget som för Tillberga nog mer kändes som en giljotin som separerade laget från elitserien.


I väntan på Vetlanda-SAIK så slog jag på datorn för att se det sista fem minuterna från Kalix och i den snöiga miljön i Kalix så såg TB ut att för första gången sedan 29 oktober så såg laget ut att ta en två poängare. Motståndare då som nu, Kalix.


Men på övertid så fick Kalix frislag några meter utanför straffområdet. Fråga mig inte varför, för jag såg inte riktigt vad det skulle ha varit som orsakade det. Det såg inte expertkommentatorn Palle Rönnqvist heller. ”Finns ju ingen spelare där domaren blåser frislaget” Var hitta han den”, lät den förre detta storskytten Rönnqvist dom över domare Kuuselas beslut.


Hittat var det i alla fall och med matchens sista skott så fick Kalix en möjlighet till poäng. Och man tog den. Och på viket sätt man gjorde det. Christian Frohm fick en sån där träff som man drömmer om och som man kanske inte får på allt för ofta. I en serietidning så hade det stått i stil med ”Tjoff, Bang! Smash!” Vad jag vet så sitter bollen fortfarande kvar i det där vänstra krysset.


Med den dramatiken så slog jag om till min huvudrätt den här eftermiddagen. Vetlanda-SAIK. Och om det blev mål på sista skottet i Kalix så var det första skottet som gällde i Småland. Daniel Mossberg hittade nämligen nätet redan efter 79 sekunder då han blev läckert frispelad av Henriksen och kunde då sätta viktiga 1-0.


Men i Vetlanda så finns ju en som också vet hur man gör mål. Han har några upp till sin småländske vän i SAIK, Edlund. Men när Joakim Andersson gör sådana mål som 1-1, förstår man att han är en som kommer att kunna utmana dom största skyttarna. På ett fint flipp, får han ner bollen och slår vackert in kvitteringen. Ibland får man ta av sig dom partiska glasögonen och applådera åt andras bandygodis.


Glasögon ja. Det kanske kommentatorn skulle behöva och har han redan det, bör han nog putsa dom till nästa gång. För hur han kunde missa anledningen till att SAIK fick straff när Dennis Henriksen kom igenom och fälldes så till den grad att han gjorde trippla volter med 2,5 skruv (nåja, lite överdrivet kanske…), är för mig en obeskrivlig gåta och ett fall för Specsavers….


Denne Olle, eller vad han nu hette, fick det till att det var Mossberg som blev fälld av Henriksen när han ramlade och då kan man ju inte blåsa straff. Näe, det håller jag med om. Men hur vore det att följa med i matchen och se situationerna? För då hade du sett hur Lennartsson i hemmalaget satte in en bentackling på Henriksen, innanför straffområdet.


Tyvärr så är detta inte första gången denna kommentator har det svårt med att få saker och ting på sina rätta platser. Nu är jag inget proffs och har mycket mindre erfarenhet än vad han har i att sända matcher. Men en sak lärde jag mig under dom matcher som jag sände i World Cup. Prata inte sönder matchen. Folk ser ändå vad som händer. Just a tip….


Ska inte klaga för mycket då vi ändå får möjligheten att se bandy via denna tjänst. Men i några fall så känns kommentatorerna antingen för dåligt pålästa eller för bra så dom pratar sönder matcherna.


Tillbaka till det väsentliga. Edlund gjorde sitt på den där straffen i alla fall och gav då SAIK ledningen igen. En ledning som han 12 minuter senare utökade efter fint anfall. Kompisen Löfstedt såg till att ge Vetlanda kontakt med sitt 2-3 mål. Men så i halvlekens absoluta slutskede så dök han upp igen och för vilken gång i ordningen denna säsong vet jag inte men hattrick Edlund var ett faktum i alla fall.


I andra halvlek så kontrollerade SAIK matchen på ett behagligt sätt och med Berlins skott fram till 5-2, kändes matchen stäng, förseglad och avslutad. Vetlanda skapade dock lite nerv mot slutet då man gick från 2-6 till 4-6. Men då fick Edlund chansen från straffpunkten igen och då slutade det som det oftast slutar.


SAIK gör en riktigt bra bortamatch mot ett bra motstånd. Man äger boll mycket och är tålmodiga i sitt sätt att anfalla. Försvarsspelet stämmer hela vägen och när Muhrén väljer att hylla Edlunds defensiva arbete efter fyra gjorda mål, förstår man att tränarMagnus är mer än nöjd.


Och jag har skrivit det förr också. Man kan stirra sig blind och bli imponerad av Edlunds alla mål, 55 till antalet. Men om man samtidigt tittar på det arbete han lägger på att jobba hem, blir man nästan ännu mer imponerad. Crille brinner av en vilja att vinna matcher. Han vet att hans mål framåt kan hjälpa till mycket. Men han vet också att det defensiva jobbet är minst lika viktigt och tillsammans med Mossberg så gör dom det jobbet galant.


Jag skulle vilja lyfta fram en annan spelare i dag. Dennis Henriksen tycker jag gör en bra match i dag. Fin framspelning till första målet och ständigt ett hot. Efter en lite tyngre fjolårs säsong, så känns det nu som att Dennis kommer mer och mer. Den tekniske och skridskostarke mittfältaren är en fantastisk bandyspelare när det stämmer och jag tror att han kan bli en mycket viktig kugge i det hjul som är tänkt att rulla ända till Uppsala i mars….


SAIK:s seger innebar att laget nu gick upp på en andra plats i tabellen, en poäng efter Edsbyn som hälsade på den blivande finalarenan och mosade stackars Sirius med 13-0(!) Har inte haft orken att kolla igenom historieböckerna men det torde nog vara en av det största segrarna för Edsbyn mot Uppsala-laget. Där fick Sirius för att man som enda lag luggat Edsbyn på poäng i deras bandykyrka (3-3).


Hammarby ramlade ner från tronen som etta till trea då man förlorade borta mot VSK. VSK koppade ett stadigt grepp via 4-0 och det orkade inte Hammarby ta i kapp. Såg lite av första halvlek och det var ingen skönbandy det båda grönvita lagen bjöd på. Mer kamp och irriterat var det. Och en domare i centrum som tappade det. Skulle dessa två stöta på varandra i slutspelet, kommer det att kunna smälla friskt.


I Bollnäs fick hemmalaget slita hårt för att betvinga Motala. Men en pålitlig målskytt i Mickelsson räddade upp situationen på övertid när han satte avgörande 5-3. Två poäng som sköt laget närmare en slutspelsplats men frågan är hur långt slutspelet blir för förra årets tvåa?


I Vänersborg handlade det verkligen om slutspel. Nian Vänersborg mot åttan Broberg. En match som hade alla förutsättningar att bli stentuff och jämn. Vad händer? Vänersborg formligen kör över Broberg med 8-0! Och släkten var värst. Jocke Hedqvist stänkte in fem mål. Vänersborg förbi ett Broberg som jag fortfarande försöker förstå mig på…


Villa reste till Stockholm med ett uppdrag. Ta revansch för skrällförlusten hemma mot Tellus. Och efter en trevande inledning så tog man tag i det och kunde också åka ifrån till en säker femetta.


I en superintressant tabell så skiljer det bara tre poäng mellan Edsbyn som etta och VSK som femma. Och i kring slutspelsstrecket går väl kampen mellan Vänersborg och Broberg vidare. Kring kvalstrecket så är det tre lag som har 11 poäng. Motala och TB går kampen om att undvika nedflyttning. Något säger mig att den 13 januari är ett datum det båda lagen både ser fram emot och fasar för. Då möts man nämligen i ABB Arena.


Det nya årets första matcher är avklarad. Nu går vi in på sista varvet. 8 omgångar kvar. Sen börjar det vi nog alla till mans längtat efter.

Av Thomas Forsberg - 30 december 2017 22:56

På något sätt så kändes det ganska naturligt att Christoffer Edlund fick sätta punkt för målgörandet året 2017. Hans mål fram till 5-2 blev det sista SAIK-målet 2017. Totalt sett så har SAIK under 2017 gjort 202 mål i elitserie/slutspel sammanhang. Och mannen från Småland han har gjort 80 (!) av dem. Helt sanslöst nästan. Eller nästan. Det är sanslöst.


Fast i matchen mot Vänersborg såg det länge trögt ut för Christoffer och det andra i laget. Vänersborg kopplade ett tidigt grepp om matchen och gick fram till 2-0 ledning och SAIK:s väloljade spel såg mer ut som trögflytande spillolja från en gammal Pusch Dakota från 1974... Det var då en herre född just 1974 fick nog. Magnus Muhrén kastade in timeout kortet efter 17 minuter. Här behövdes vaskas fram ett trumfkort.


Trumfkortet blev Daniel Mossberg. Tio minuter efter timeouten så tog Mossan bollen på egen planhalva och sedan sa han adjöss och goodbye till alla vitklädda Vänersborgare och hängde upp bollen i nättaket, med galge och allt. Ett synnerligt vackert bandymål signerad en spelare som för Sveriges del, tyvärr tackade nej till frågan att vara med i ett VM till.


Samme man låg sedan bakom kvitteringen då han läckert frispelade unge Albin Thomsen som visade prov på erfarenhet, trots sin ringa ålder då han sprätte upp bollen högt bakom Kyllönen. Och strax innan pausvisslan så klev Edlund in i protokollet då han från ganska så långt avstånd pricksköt in 3-2 och sitt 50:e mål den här säsongen. Uppdraget: Vända på matchen, slutfört.


Andra halvlek var väl hyfsat jämn fram till det att Albin Thomsen gjorde 4-2, på returen av Säfströms skott. Där kändes det som att luften sakta men säkert försvann ur bortalaget och punkteringen kom när Edlund nitade dit 5-2 med 20 kvar. Resten av matchen finns det inga ord för att beskriva hur det såg ut, för det hände nästan inget. Man snackar om transportsträckor. Det här var som att sitta i en bil och åka mellan Gävle-Uppsala, föga spännande med andra ord.


SAIK gör väl kanske ingen toppmatch men visar ändå styrka då man borstar av sig den dåliga starten och trycker in lite extra energi. Så pass mycket att man till slut vinner komfortabelt. Och efter dom två mindre bra försvarsinsatserna mot Villa som resulterade i 10 baklängesmål, har SAIK på det tre sista matcherna totalt släppt in bara sex. Gott slut med andra ord.


SAIK går in i 2018 som trea i serien. Två poäng efter Hammarby och en efter Edsbyn och två före Västerås. Tre lag som man nu har kvar att möta på hemmaplan. Tre matcher som mycket väl kan avgöra var man till slut hamnar i serien. Men först väntar en mycket tuff bortamatch den 5:e januari mot Vetlanda. Ett Vetlanda som stod emot Edsbyn länge och väl i dagens match. Och förra året så föll SAIK borta mot smålänningarna med 9-4. Datumet? 5 januari… Alla skrockfulla gnuggar händerna….


I dagens omgång så vann Hammarby enkelt över Bollnäs med 9-3 på Zinken. Om Hammarby myser på Söderns höjder just nu så ryser man nog runt Sävstaås för tillfället. Andra rejäla smällen på knappt en vecka. Och med Helavouri och Nilsson på sjuklistan, är Bollnäs ett lag som är mer än stukat just nu.


Vetlanda skakade om Edsbyn i deras borg, fästning, slott eller kyrka. Kalla det vad ni vill men för att slå Edsbyn i Edsbyn, krävs skicklighet och en massa tur. Vetlanda var nära men Edsbyn visade ändå klassen och rann ifrån till 7-4. Sirius är faktiskt det enda lag som luggat Byn på poäng där. Snudd på bragdstämpel på den.


Sirius ja. Kickade tränaren Gabrielsson och om det var nån sorts effekt som gjorde att man till slut vann en match ( 28 dagar sedan sist), låter jag var osagt. Men man gasade på rejält i mot Broberg i början och ryckte åt sig en stor ledning. En ledning som krympte oroväckande mycket mot slutet men Kalle Mårtensson kunde till slut sätta 6-8 och skjuta in två mycket viktiga poäng på Sirius konto. Broberg? Ja, jag vet inte var jag ska placera det här laget. Seger mot Villa för två dagar sedan och nu förlust. Ojämnt? Ja, som en dåligt skrapad vinterväg skulle man kunna säga….


Villa återhämtade sig snabbt efter förlusten i Söderhamn och körde helt enkelt över VSK hemma med 6-1 och passade på att passera VSK i tabellen. Ett resultat som jag inte riktigt såg komma och VSK blandar och ger lite nu, igen.


En titt ner i det nedre regionerna och då menar jag inget lågt snuskigt skämt, gör gällande att Kalix seger över Motala gör att norrbottningarna tar sig ett kliv längre bort från avgrundens vrål och närmare platsen där lugn och ro finns. 10 poäng har man nu fått ihop. Dubbelt så mycket som förra säsongen. Bara där en fjäder i hatten. 1 poäng upp till platsen som gör att man undviker kval. Det finns fog för att sända ut en varning för Kalix som nu har fått vittring på mer. Och på fredag så kan man ta två nya poäng då TB kommer på besök.


För TB ser mer än lovligt tungt ut just nu. Lite av ödesmatch mot Tellus på hemmaplan i dag. 0-6 slutade det och med bara tre poäng inspelade så finns det nu inte mycket som talar för att Västerås har två elitserielag i bandy säsongen 18/19. Ödesmatcher är just vad TB har kvar nu och tittar man i programmet så kan man redan efter den 13 januari stämpla ut från elitserien. För programmet efter det luktar inte många poäng. Eller vad sägs om: Edsbyn, SAIK, Hammarby, Villa och Broberg. Tar TB mer än två poäng i dom matcherna, ska jag dansa vals med Zocke på ABB Arena. Nä, TB:s möjligheter till att rädda en kvalplats börjar på fredag, borta mot Kalix.


2017 har nu bara en dag kvar att ge. I morgon sjunger vi ut det året och in med 2018. Tänker inte ge mig i kast med att titta i någon spåkula och sia om vad som kommer att ske bandymässigt. Det jag dock vet är att vi kan ha ett av det absolut häftigaste slutspelen framför oss.


Och i månadsskiftet januari/februari så är det ju en annan höjdpunkt. Jag tror ni vet vad jag menar. Precis. Knatten Cup i Sandviken med SAIK 06:or och 07:or i farten. Det kommer att bli en höjdare, jag lovar er.


Sen var det visst någon annan turnering där i den tiden också, i Ryssland tror jag visst det var….


GOTT NYTT ÅR önskar jag eder alla och var rädda om er i nyårsnatten och tänk lite extra på våra fyrfotade vänner. Tänd några tomtebloss i stället. Det låter inte lika mycket….

Av Thomas Forsberg - 26 december 2017 23:42

23953. Vinstnumret på Fifty/Fifty lotteriet? Nä inte riktigt. Men nästan en vinstlott kan man säga. För bandyn. 23953 personer såg nämligen det sju matcherna i elitserien i dagens omgång, klassiska annandagsomgången. Det ger ett snitt på 3421 per match. Vilket är en bra siffra, anser jag.


På Zinken var det flest. 6418 såg Hammarby slå Tellus med 7-4 och den ryska julklappen i form av Alan Dzhusoev presenterade sig direkt med ett mål och en assist. Ska bli intressant att se om Alan passar in i Hammarby bättre än vad han gjorde i SAIK. Gör han det, kommer Hammarby att bli tuffa att stoppa från en bokad plats på Studenternas. Någon mer än jag som ser det ironiska att man just i år flyttar finalen från Tele 2?...


5044 såg Villa besegra Vänersborg med hela 6-0. Villa verkar ha hittat tillbaka till den form man hade i inledningen av serien. Tim Persson ser glödhet ut. Esplund verkar ha hittat trollspöt igen och Christoffer Norin gör mer mål än David Karlsson. Villa spelar med hela laget inblandat. Då är Villa bra.


Någon som åkte igenom Edsbyn i dag vid 15-tiden och tyckte det var ovanligt tyst och stilla? Ni skulle ha besökt Ön. Där fanns 4351 personer. Flesta från byn. Och dom flesta fick vara glada och sjunga hallelujah hela vägen hem till sina hus. Bollnäs slogs tillbaka med 9-1(!). Jag vet inte jag. Men det känns som Edsbyn är på väg mot något stort även den här säsongen.


I Västerås befann sig 3128 personer för att se TB-VSK. Det 128 personerna som har TB i sitt hjärta, mår av förklarliga skäl mycket sämre än det 3000 som har ett grönvitt hjärta. Efter en kvart hade stans nummer ett 3-0 och TB i timeoutläge. Det slutade 3-9 till slut och jag vidhåller att TB kommer att spela allsvenskan nästa säsong.


Östergötlands hjältar, Motala tog sig an Vetlanda på isstadion. 1748 personer såg matchen. Kanske var det bara 1500 kvar efter dom första 17 minuterna, då gästerna hade gått ifrån till 0-3. Motala tog sig i kragen och det sista 73 minuterna slutade 2-2. Slutresultatet får ni lägga ihop själva..


Och längst uppe i vårt bandyland tog så Kalix emot Sirius. -12 grader. 801 personer. Kanske inte någon feststämning. Men räkna med att det blev det när slutsignalen ljöd. Kalix plockade hem båda poängen efter 3-1 och två mycket viktiga poäng bärgades.


Jag måste erkänna från botten av mitt svartvita hjärta att för varje poäng som dessa norrbottniska bandykrigare tar, slår det lite extra hos mig. I Kalix bor den mest förträfflige bandybloggaren, Sargvakten. Skulle vi ha en elitserie i bloggande, var SM-guldet redan utdelat och att han nu efter många tunga smällar, får skriva en krönika som doftar seger, känns bra även för en bloggare av annan färg.


Och så hade vi då Sandviken kvar. 2463 personer hade släppt snöspaden och borstat av snön från bilrutan och tagit sig till GA. En bra siffra får man väl ändå lov att tycka. Det är ju ändå Sandviken vi pratar om. Staden med ett av Sveriges mest sevärda bandylag, vilket alla inte verkar ha fattat. Antar att det var en hel del folk utifrån som varit ”hemma” i stan och firat jul och avslutade med att gå på bandy. Jag antar det eftersom några satt bakom mig och en av dom undrade var Erik Pettersson var…. Jag orkade inte vända mig om och säga Jenisej, hej hej….


Men visst märktes det på SAIK-spelarna att man tände till lite extra av att se lite mer folk på läktarna. Ett bra lag behöver den där extra motivationen och mycket publik är en sådan motivation. Det var bra fart på rören och det svajiga försvarsspelet från matcherna mot Villa, var stabilt igen. Nu ska väl sägas att Broberg inte höll Villas klass direkt och visst märktes det att både Jonas Nygren och Joel Edling saknades hos gästerna.


Frågan är om det hade gjort någon skillnad. I dag hade SAIK bestämt sig och man visade tidigt. Och det var kungarna av SAIK som visade vägen. Först Daniel Berlin med 1-0. Sen spelade han fram Christoffer till 2-0. Då hade vi spelat lite drygt 6 minuter. Bella som sett lite småseg ut i matcherna mot Villa visade nu helt andra takter. Nu var stridsvagnen tillbaka och då är han i stort sätt ostoppbar.


Ostoppbar var också Christoffer Edlund. Efter några matcher där han inte fått målskyttet att stämma riktigt, var han nu tillbaka i den form man som svartvit vill ha honom i. Ett hattrick i första halvlek följdes upp med ett straffmål i andra och ett spelmål där han visade klass. Passning av Dennis ut i vänsterläge och så några skär och sedan laddar han på med ett hårt skott som letar sig upp i taket bakom Rhenwall. Ett typiskt Crillemål när Crille är i bra form. Så hårt att Einar Ask log i sin himmel. Kanske tillsammans med den nyss avlidne SAIK-legendaren Sven Karlsson som hedrades på ett fint sätt före dagens match med tal av SAIK-ordförande Kenneth Nyberg och en tyst minut.


8-2 på Broberg är mer än godkända siffror där jag trots det offensiva ändå hyllar det defensiva. Efter två matcher mot Villa där försvarsspelet hackat betänkligt, var det nu back to basic som gällde för stålmännen och det gav också resultat. Det är exakt så här man vill se SAIK spela. Det är exakt så här man måste spela mot det bättre lagen. För det är ju faktiskt så här att av det fyra andra topp lagen, Edsbyn, Hammarby, Villa och Västerås, så har SAIK bara plockat 2 poäng av 10 möjliga. Nu har man både Edsbyn, Hammarby och Västerås kvar att möta på hemmaplan. Vill man nå en hög placering, är det full pott som gäller då. Och ska man göra det, är ett stabilt försvarsspel över hela plan, receptet.


Därför kan jag ibland bli så trött på folk på läktaren som gnäller när SAIK vänder ur och spelar hem bollen. ”Dom är så jävla rädd att bli av med bollen” ”Gå framåt för fan”. Klassiska ord från läktarplats i Sandviken. Ja men är det bättre att gå bort sig då och skänka bort bollen och kanske ett mål? Nä, för då skulle det nog gnällas på det också. Jag är helt övertygad om att Muhrén, Edlund och spelarna vet vad som krävs för att nå långt. Antagligen mer än kepsgubbarna på läktaren. Jag tittade på En man som heter Ove på tv i kväll. Såg och hörde flera på GA i dag…


En superjämn övre halva av tabellen gör fortsättningen grymt intressant där varje poäng kommer att bli superviktig. SAIK reser till Stockholm på torsdag för match mot Tellus. En svår match som dessutom kan bli att spelas i regn. Då det knappast kan bli aktuellt med en hall i Stockholm på två dagar, ber jag SMHI om en bra prognos…

Presentation


Thomas nu fyllt 43 bloggar om bandy och framförallt SAIK

Länkar

Fråga mig

9 besvarade frågor

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Kalender

Ti On To Fr
      1 2
3
4
5
6
7 8
9
10 11
12
13
14
15 16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2018
>>>

Följ bloggen

Följ densvartvita bloggen... med Blogkeen
Följ densvartvita bloggen... med Bloglovin'

Droppnätet


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se