densvartvita bloggen...

Senaste inläggen

Av Thomas Forsberg - Fredag 20 jan 14:29

Det svenska VM-laget som ska försöka ta hem guldet i det VM som inleds nästa söndag innehöll väl det namn man kanske kunde förvänta sig. Jesper Eriksson gör VM-debut, vilket jag tycker är bra. Jesper är en av Villas absolut viktigaste spelare och har varit tongivande denna säsong.


Däremot så kanske många då saknar en lagkompis till honom. Det är naturligtvis David Karlsson, elitseriens skytteliga ledare som åter igen hamnar på reservplatsen. Ett beslut som har satt fart på diskussionen i bandysverige åter igen. Brukar vara så i den här tiden, varje år och jag gissar att ”Lidköpingsupproret” vid det här laget är halvvägs till Söderhamn för att försöka påverka förbundskapten Svenne Olssons beslut.


Jag är bara en bandyåskådare och har inga större kvalifikationer för att avgöra hur man värderar olika spelare i ett sådant här sammanhang. Men tycker inte ni att det är märkligt att David gång på gång blir ställd utanför ett VM-lag, trots att han håller till i toppen av skytteligan, år efter år?


Självklart så är det många som tycker att det är märkligt, annars så skulle vi ju inte ha denna diskussion, år efter år. Men jag är mer inne på att kanske våra förbundskaptener söker något annat än det Karlsson kan bidra med. Mål det skulle man få. Men det finns ju ett par till som kan producera om man säger så… Det är oerhört stor konkurrens på forwardssidan. Så stor att alltså skytteliga ledaren får vara reserv. Då är det förmodligen inte målen man har tittat på då…


Vad är det då som gör att David inte tar en plats? Har läst många underliga kommentarer på bandyforum om att Svenne ska ha något emot David. Ok. Men då måste ju även Franco och Jakobsson ha haft det också… Nä, det är något annat tror jag i alla fall.


Många har tittat på åldern också i det här laget och att det finns många ”topp30”, vilket har lett till starka diskussioner. Men det är ju inte så att med David i laget så hade snittåldern minskat. Nä, det håller liksom inte det heller.


Svenne har sagt i intervjuer att man vill ha en bra mix. Tittar man på det anfallsspelare som nu finns med så har vi då Edlund. Stark djupledsspelare med bra skott. Erik P. Vass skridskoåkare med fantastisk teknik. Daniel Andersson. En lika bra målskytt som passningsläggare, 30+22 i år. Patrik Nilsson. Tung att stå emot med bra skott och ofta bra mot internationellt motstånd. Visst, David uppfyller också många av dessa krav. Men åter igen. Mördande konkurrens.


Man ska väl inte hålla på att röra i en gröt som redan är upprörd men jag tror helt enkelt att våra förbundskaptener ser att man har fått till den mix man vill ha och i den mixen så passar då inte Karlsson in. 49 mål, javisst det skojar man inte bort men det spelar nog inte in i detta beslut. Jag tror att man har tittat djupare än så och kommit fram till att detta blir till bästa lösningen. Trist för Karlsson naturligtvis men i min värld så anser jag ändå att detta är rätt trupp för detta VM. Och vill ”Lidköpingsupproret” stanna till på vägen till Söderhamn för att diskutera, står dörren öppen…


På tal om VM så satt jag i går och klickade i tre biljetter för mig och två av grabbarna till Sverige-Finland, på skoj. Landade på sköna 905 kr med förköpsavgiften inräknad. Olala…Det är klart att jag skulle kunna välja Norge-USA dagarna efter för 405 kr i stället men det känns ungefär lika eggande som att titta på målarfärg som torkar långsamt på en vägg och då menar jag långsamt…


Säger det igen. VM i Sandviken som man skulle kunna gjort till ”Folkets VM” är inte för alla. Det känns otroligt jobbigt att behöva säga till mina söner att vi tyvärr inte har råd med att åka och titta på VM, 4 mil hemifrån. Kalla mig snål och gniden men VM kommer att bli en veckas längtan efter att elitserien ska starta igen. Hade jag precis som Sverker Olofsson (han i Plus ni vet) haft en soptunna så hade jag använt den….


Desto roligare i kväll då Knatten Cup drar i gång då. SAIK 06 spelar klcokan 19.20 mot Hammarby och ni må tro att grabben är taggad som tusen nu när Bajen står på andra sidan. En timme senare så är det 05-laget som skrinnar ut mot Tillberga. Så lämna Fångarna kvar på fortet och skippa bandyplay från Vänersborg och kom till Göransson för att se framtiden.


Lite om elitserien i kväll då. Jesper Sundving är väl kanske inte det kändaste namnet i SAIK-truppen. Men i kväll har han allt att vinna. Den 16-årige Lidköpingssonen kan i kväll ta chansen och stoppa grabbar som Lomanov och Hedqvist. Othén skadade sig på senaste träningen och nu får alltså Jesper chansen från start. Hoppas att Hagberg och Mossberg har vadderat målvaktshandskarna lite extra i kväll för det lär bli hårda skott att mota. Men det är bara att köra, Jesper. Stort lycka till och spika igen!


En annan intressant match är den mellan Bollnäs och Västerås. VSK:s sista(?) chans att nå en topp fyra plats. Kanske är man på uppåtgående nu och Bollnäs har ungefär lika bra form som SAIK. Ovisst på Sävstaås. Krysslukt på den?

ANNONS
Av Thomas Forsberg - Söndag 15 jan 00:12

Efter regn kommer solsken heter det ju. Fredagens debacle i Göransson Arena där SAIK visade allt annat än guldkantad form byttes under lördagen ut mot det som är framtiden. SAIK:s fina U11/12 lag begav sig till Borlänge för poolspel. Alarmet ljöd 05.30 och även om det vankades bandy hela dagen så var det en trött herr Forsberg som tog sig ur sängen. Huvudpersonen för dagen, Joel var nog ändå snäppet värre och denna lördagsmorgon skiljde sig inte så mycket ifrån en helt vanlig skoldags morgon. Även om jag försökte peppa upp honom med att han faktiskt inte skulle behöva åka till skolan.


Tur då att huvudrollsinnehavaren nummer 2, Love var desto mer på hugget. Sin vana trogen så mötte han den nya dagen på sitt sedvanliga vis, nämligen leende och tjattrandes. Tänk om man kunde ha den energin varje morgon.


Efter frukosten (gröt of course) så for vi i väg och hämtade upp farfar som också skulle följa med. Sen började resan mot Borlänge och Tunets IP. Termometern i bilen visade på friska -12 grader.


Väl framme i Borlänge hade tempen klättrat till -7 i alla fall. Tacka för det när heta grabbar från Sandviken (och Ockelbo) anlänt. Och när vi klev ur bilen och blickade ut över en nyspolad is fick man känslan av att detta kan bli en bra dag och gårdagskvällens alla missar och bedrövelser rann fullkomligen av en.


När vintermånaden Januari bjuder upp till sådant här grant väder för bandy, kan till och med jag hålla med alla ”Utebandy-förespråkare”. Att höra skridskoskären ljuda över blank is och vinden är stilla medan solen klättar ur sin nattliga sömn, får en nästan att bli rörd till bandytårar. (Förlåt mitt försök till att vara bandypoet). Tyvärr så är det ju inte allt för ofta man får vara med om detta numera.


Gänget från Stålstan skulle den här dagen matcha med två lag. Ett rent 05-lag och ett yngre, 06-08. Detta i ett första steg mot nästa helgs stora begivenhet, nämligen ungdomarnas egna World Cup, Knatten Cup i Sandviken. Här i Borlänge skulle nu lagen svetsas ihop inför nästa helg. Ett klokt resonemang tycker jag och en god möjlighet för spelarna att hitta varandra lite extra bra.


Som vanligt när jag då ska försöka återge detta lags bandyäventyr så styrs det ju över var Joel hamnar i för lag och i dag blev det SAIK 2. Och dom var också först ut. Mot Västanfors. Detta Västanfors som alltid är riktigt vassa. Så det blev till att slipa stålet direkt.


Och grabbarna gjorde en jättebra match. Man höll Fagerstapojkarna stången länge och det dröjde nog ända fram till 10 minuter innan Oskar i målet tvingades kapitulera. Det blev några mål till men även vi hittade nätet ett par gånger och nämnde Oskar gjorde en fantastisk match mellan stolparna. Och det skulle komma mer från ”Väggen”…


Resultat? Nä, detta är ett poolspel där lagen ska få möjligheten att spela bandy och ha kul, så det struntar vi i helt enkelt.


Under hela den här matchen så valde minstingen på Tunets IP, Love att sova gott på sin fårfäll i vagnen och brydde sig inte nämnvärt mycket om det bandyspelande barnen på isen. Men nästan direkt på slutsignalen så vaknade han till och ansåg sig vara redo för att uppleva sin första bandydag utanför Gästrikland. Och bland det första som fångade hans uppmärksamhet var en stor sak på fyra hjul.


    

Vi inspekterade den enorma traktorn från hjul till hjul och skopan blev besökt ett antal gånger. Tänk vad stora maskiner kan vara fascinerande. Efter den noggranna inspektionen var Love nöjd för en stund och vi kunde titta på det andra lagets första match.

Anrika Grycksbo stod för motståndet och efter att SAIK inlett vassast så kom dalalaget tillbaka och trots storspel även från målvakten här, Alfred så lyckades Grycksbo göra något mer mål än SAIK. Men matchens passning det stod Elias för när han med en 20 meters passning hittade Max som skrinnade sig loss och stänkte dit bollen. Ett vackert bandymål minsann.


Sedan var det dags för derby. Precis som så många gånger förr så blev det alltså en match mellan det båda lagen. Men med den goda kamratskap som genomsyrar detta gäng så visste man redan på förhand att det skulle gå bra.


Kanske var lag 05 en aning tröttare efter att ha spelat match precis innan och 06-08 öste på rejält. En spännande match blev det i alla fall och med schysta och ärliga tag. Mitt bestående minne får nog bli personligt då Joel tog fart från eget straffområde och efter en färd som gick längs sargen slutade med ett kanonskott i nättaket. Det har han efter farsan. Eller så inte…. Men vackert var det i alla fall..


Efter matchen så blev det en liten paus och nu fick Love också valuta för pengen. Ismaskinen. Äntligen då dök den vita maskinen upp. Tänk att dom hade en här också, precis som hemma på hockeyplanen i Ockelbo. Ögonen lyste och så var den dagen räddad. Åtminstone för en stund till.

   


Sen var det dags för bandy igen. Båda lagen spelade nu samtidigt och en snabbresumé av 05-lagets match får väl bli att jag hörde speakern nämna några fler mål för motståndarna från Grängesberg.


För 06-08-lagets del så blev det en pangstart. Två snabba mål signerat Sondre och Rasmus (om jag inte minns fel) gav Borlänge något att fundera på. Och dom funderade i ungefär tre minuter. Sedan tryckte dom på knappen som våra killar fortfarande har kvar att hitta. Nämligen att släppa bollen till varandra i fart och åka skridskor hela tiden. När lektionen var avslutad så hade speakern förkunnat fler mål för Borlänge än för oss. Hur många fler, lämnar vi därhän…


Efter lunchintag så var det dags för nya tag och åter igen spelade båda lagen samtidigt och därav blir det en kort resumé även nu.  Ett högt jubel tidigt i matchen från vårt håll kändes bra. Tyvärr så blev det inte så många till, inte från oss i alla fall. Västanfors var för starka för 05-gänget som i och med den matchen också hade spelat klart. Och precis som vanligt gjort det jättebra.


För 06-08-gänget så stod Grycksbo på menyn och det verkade inte som att lunchen att mättat grabbarna tillräckligt. Efter en lite tveksam inledning så åt sig grabbarna in i matchen och när 25 minuter var spelade så hade vi fler gjorda mål än dom. Och det efter en väldigt bra insats.


Kommer ni ihåg, Oskar? Målvakten som i det två första matcherna agerade en levande vägg stundtals. Den väggen visade inga sprickor den här dagen. Vilka räddningar han gjorde och agerade med stort självförtroende. Vet inte hur många lägen för Grycksbo som han stoppade tillsammans med sina lagkamrater. Och det skulle fortsätta….

 


…För mot Grängesberg stod nog det här laget för den bästa prestation jag sett dom göra. Det var en fröjd att se killarna spela. Fart på rören. Fint passningsspel. Härliga dribblingar och så en och annan spektakulär målvaktsräddning signerad Oskar. Spelade ingen roll vad Grängesbergarna försökte med. I den här matchen var svartvitt stål starkast.


Efter fem matcher för det båda lagen så var då dagen i Borlänge över och ett är säkert. Detta gäng, oavsett om dom är födda 05,06,07 eller 08, har tagit enorma steg i sin utveckling och det ska bli väldigt intressant att se hur kommande helg utvecklar sig. Att man i det här poolspelet fick spela ihop sig som det lag som ska spela kommande helg, var väldigt bra tror jag och det ska ledarna ha stor cred för att man gör. Jag har sagt det förr men det tåls att upprepas: Bra ledare ger en bra grupp. Jag är väldigt tacksam att Joel får denna möjlighet att vara med i den här gruppen där alla ledare verkligen ser alla barn och jobbar för att visa att idrott handlar om att ha kul tillsammans. Och det har verkligen SAIK U11/12.


Så jag rekommenderar verkligen ett besök på Göransson Arena nästa helg för att heja fram den svartvita framtiden.


Strax efter klockan 15 rullade så vi hemåt, nöjda och belåtna. Joel hade fått spela bandy. Jag och farfar hade fått heja och Love hade fått se både en traktor, en ismaskin, ätit en bulle och ätit snö. En härlig dag på Tunets IP helt enkelt…..


       

ANNONS
Av Thomas Forsberg - Fredag 13 jan 23:16

Efter bloggtystnad i en månad på grund av vattenskada, julfirande och en tandvärk från helvetet, är jag tillbaka igen. Fredagen den 13 på köpet. Och vad är det jag kommer tillbaka med? Jo en stark fundering på hur det egentligen står till i SAIK Bandys herrlag.

 

Först ska jag dock hylla kvällens motstånd, Edsbyn. Här talar vi om en klockren defensiv och en offensiv som slog ner som små blixtrar i SAIK:s tämligen svaga försvarslinje. Den snabbaste blixten av dom alla var finsk. Nummer 99, Tuomas Määttä. Vilken spelare man har fått där i Edsbyn. Han körde ut och in bland vilsna svartvita spelare och gav utrymme åt sina lagkompisar. Hans 7-3 mål var sannerligen en läcker sak, även om motståndet då var ett slaget sådant.

 

Hans Andersson verkar vara som ett årgångsvin, bättre med åren. I dag var han Kung Hasse och alla SAIK-are förvandlades till hans undersåtar och ibland kändes det som om han hade passerkort genom hela mittplan.

 

Edsbyn var bra i dag. Stod rätt i 94 minuter och slog till när man behövde. Det här laget tycker jag visar kvaliteter som faktiskt gör det möjligt att ta sig hela vägen fram till Stockholm i mars. Faktiskt så tycker jag det. Deras svajande spel man hade i inledningen av säsongen har förvandlats till något stabilt och starkt som jag nästan bara trodde svartvitt stål kunde vara. Nu ligger man tvåa i tabellen. Tillsammans med Villa så känns Edsbyn som stabilast i serien just nu.

 

Det är 20 mil mellan Sandviken och Stockholm där finalen spelas om två månader. Efter dagens match så känns det som att vägen är dubbelt så lång. Det vi fick se i kväll var snudd på pinsamt dåligt agerande av ett gäng som säger sig vilja gå hela vägen i år och ta hem guldet till Sandviken. Är det på detta vis man tänker sig göra det, lär ismakarna i Göransson Arena kunna smälta isen redan efter kvartsfinalrundan…

 

På tal om isen ja. Man kommer faktiskt att redan nu till helgen stänga av aggregaten och börja om med isen då den är för dålig för att hålla under det stundande VM som kommer. Isen har varit under all kritik hela säsongen har jag fått berättat för mig så det kanske är bra då. Men i kväll så kan man inte skylla på isen. Edsbyn åkte faktiskt på samma is, trott om ni vill och man gjorde sju mål och har nu på 180 minuter bandy mot SAIK gjort 17(!) mål. Hemska 2006/07 vibbar på det…

 

Att SAIK inte fått spelet att stämma riktigt, ja det har vi sett prov på under säsongen. Det har varit stundtals riktigt bra för att helt plötsligt bara ramla ihop. Det som hände i kväll var mer än att ramla ihop. Det fina lagspelet med många inblandade i uppbyggnaden var nu mest solokörningar blandat med felpass och okloka beslut. Jag höll inte räkningen men nog borde antalet felpass ha nått rekordnivå under den här matchen?

 

Även om man där med kvarten kvar lyckades skaka liv i tillställningen med två snabba mål så var känslan ändå att Edsbyn skulle åka hem med båda poängen och när sedan bollen nickas(!) undan på mållinjen och Edsbyn får straff fram till 3-5 så blev också känslan verklig.

 

Bänkningen av Gälman? Den funderade jag över i stort sätt hela matchen. Inget ont om Bäck som gör som vanligt en habil insats när han får chansen. Men nog borde väl ledningen ha sett att Ted hade en mindre bra dag på jobbet. Vet inte om Ted är skrockfull av sig men något med den 13:e och hans spel i dag var det i alla fall. Att såga enskilda spelare är inte min grej men i dag så var nummer 23 en bra bit ifrån där han kan vara. Men Ted ska inte behöva ta hela skiten. Man vinner som lag och man förlorar som lag och jag hoppas att Ted till nästa match är tillbaka i det skick vi vill se honom. Annars så ska han inte börja, anser jag.

 

En annan sak som jag reflekterade över var när Edlund åkte och bytte i andra halvlek. Innan han satte sig för att vila så hade han ett och annat ord att säga till ledningen och det var inget allmänt snack bara. Han gestikulerade, vrålade, slog handen i stolen och slutligen så drämde han en vattenflaska i isen så att korken for av och andre målvakten Sundving fick visa snabba reflexer. Om man graderar Edlunds frustration och ilska på en tio gradig skala så säger jag nog 11,5…

 

Men exakt vad han var upprörd över vet jag inte och kommer förmodligen inte få veta. Men med Christoffers vinnarskalle så förstår jag hans utbrott. Det här är inget som han vill vara med om och säkerligen inte dom andra heller. Säga vad man vill om att kasta vattenflaskor och vråla men jag tycker nog att han gör rätt som visar känslorna. Något är uppenbarligen fel just nu. Och det felet måste man komma tillrätta med, snarast. Annars tenderar den här säsongen att bli kortare än på många, många år…

 

För ganska exakt ett år sedan så skrev jag detta blogginlägg: Lite hjärta och själ i det ni gör, om jag får beoch trodde väl då i min enfald att det skulle vara sista gången. Men nu är vi där igen och det smärtar en fruktansvärt mycket, som svartvit själ. Men tyvärr så är så fallet och precis som man nu ska göra med isen i Göransson Arena, börja om, så får nog det svartvita stålmännen göra detsamma. En nystart helt enkelt.

 

I kväll var det egentligen bara en sak som gladde och det var att Hannes Edlund fick göra mål och blev utsedd till SAIK:s bäste spelare. Helt korrekt och Hannes visar verkligen att han förtjänar den speltid han får. Riktigt kul att se.

 

Ja, det var en sak till förresten. Broberg plockade en pinne av Bollnäs. Det lindrade smärtan en aning i alla fall.

 

Tittar man i tabellen nu med sex matcher kvar så ser det onekligen spännande ut. Villa ångar på och känns väldigt stabila. Edsbyn hoppar upp på andra plats. SAIK på tredje och sedan Bollnäs på fjärde. Sen är det verkligen ett getingbo. Fyra lag på 24 poäng. Vänersborg, Hammarby, Västerås och Broberg. Bara målskillnad som skiljer dessa lag mellan. Glappet till SAIK och Bollnäs är i nuläget sex poäng och det ska väl mycket till att något av dom här lagen knaprar in det men hur ska lagen på plats 1-4 välja? Det kommer att bli otroligt jobbiga val.

 

Om man leker med tanken att tabellen blir att se ut så här efter 26 omgångar. Vad väljer då Villa av först och främst SAIK och Bollnäs? Och vad tar man sedan? Ja, det kommer att bli ett stenhårt slutspel i år. Och jag tror också att skiftningarna i tabellen kommer pågå till den sista matchen. Superspännande.

 

Som jag inledde med så har jag haft lite annat i tankarna under en tid nu och därför så har också bloggandet fått stå åt sidan. Har känt att tiden och lusten att skriva inte funnits där och det är ingen garanti att jag kommer att fortsätta. Men jag kände i dag att det var dags att lätta på trycket och kanske så blir det några fler innan vi sätter punkt för den här säsongen. Se det antingen som ett hot eller löfte. Välj själv.

 

Nu är det dags att gå och lägga sig. Klockan är ställd på 05.30 i morgon. Borlänge och cup väntar för Joels lag. Och där vet jag i alla fall att hjärtat, viljan och drivet finns hos dom S-märkta. Kanske kommer det en summering av cupen under morgondagen.

 

Över och slut från Ockelbo….

Av Thomas Forsberg - 14 december 2016 23:54

Vi tar det direkt så är det klart. Jag är kanske en snål och gniden människa. Men när man numera måste betala för att läsa alla (nästan i alla fall) artiklar på den så annars perfekta bandysajten, Bandypuls, bir jag grinig och dum.


Tidigt i höstas så valde jag efter 20 år säga upp morgontidningen. Det fanns inget där längre som tilltalade mig vad det gällde den viktigaste delen, nämligen sporten. Sedan omorganisationen gjordes försvann det lokala mer och mer och ersattes till och med av en textrobot. Visst, här kanske jag också talar från eget intresse då jag under många år hade äran att frilansa åt AB/GD. Och det funkade hur bra som helst när Gävle fick bestämma vad som skulle finnas i tidningen. Det var roligt och lärorikt och många roliga besök på idrottsarenor runt om i området. Jag hade ett drömjobb som extra knäck.


Nu har det snart gått ett år sedan jag fick ett jobb och detta beror naturligtvis till stor del på den omorganisation som gjordes och textrobotens intåg. Visst är det festligt att läsa dom så ingående reportagen från matcherna.


”SAIK vann bortamatchen mot Hammarby med 5-2 efter 0-0 i halvtid. SAIK spelar nästa match på Fredag hemma mot Hammarby.” Ja det är ju bra att man får veta hur det gick och hur det ser ut inför nästa match, liksom. Fast vad vet väl jag. Det jag skrev under dom 8 åren, kanske inte innehöll mycket mer… Usch vad bitter jag känner mig nu men det är jag inte, lovar….


Och när man inte trodde att det kunde bli mycket sämre, lanserar Bandypuls, Bandyplus. Nästan uteslutande artiklar där du måste prenumerera på tidningen, digitalt eller via papperstidningen.

Jag förstår tanken. Dom som jobbar med Bandypuls gör ett stort och fantastiskt jobb för bandyn och vill naturligtvis få ut den ekonomiska ersättningen som är värd det. Men att stänga ute stora delar av redan en minoritet inom idrotten, bandyälskare, tror jag inte är rätt väg att gå.


Att gå in på Bandypuls en timme efter att matcherna spelats färdigt och läsa om det olika matcherna har då i mitt fall varit ett stort nöje. Det är nu ett nöje jag måste betala för. Visst, för 1 kr kan jag under en månad ta del av dom bra texterna som levereras. Det har t o m jag råd med. Men sedan blir det 99 kr som gäller.  Och där någonstans så drar jag gränsen faktiskt. Det måste finnas andra vägar att gå.


Först hutlösa priser i VM och nu detta. Det är inte lätt att vara bandysupporter…


Nu ska den 42 årige gringubben sluta klaga och i stället konstatera att SAIK vann den tuffa bortamatchen på Zinken med 5-2. Det efter en match som kanske inte tog sig in på min topplista över matcher mellan dessa två lag. SAIK förde väl matchen till stora delar men hade svårt att ta vara på sina lägen. Och Patrik Hedberg storspelade ju också, sin vana trogen när det gäller matcher mot SAIK.


Hammarby spelade smart under matchen och gjorde väl inga större försök till att dra upp tempot i matchen, vilket var lite ”OHammarbyiskt”. Men vid ställningen 2-2 så kändes det nästan som att man var på väg att ta över litegrann. Det var då man i mina ögon också gjorde bort sig. Man släppte lite på bromsen och gick för ett ledningsmål. Vilket straffade sig direkt när Edlund till sist hittade vägen till nätmaskorna med 3-2. Hade Hammarby fortsatt spela med det tålamod man hade innan, så hade man kanske kunna räddat en poäng i den här matchen. Nu fick man jaga igen och då ramlade också 2-4 in.


Utan att spela så där jättebra så vinner ändå SAIK då och det gör mig lugn inför fortsättningen. SAIK har minst en och kanske två växlar till att lägga i och med tanke på att serien bara har kommit halvvägs, känns det ju riktigt bra. Tvåa med 20 poäng är helt i linje med vad jag hade önskat inför säsongen.


Etta ligger nu Bollnäs med 21 poäng och jag sätter mina julklappar på att man även efter fredagens möte med Tellus har tätpositionen. Tellus höll målmässigt jämna steg i kväll i 45 minuter. Men i andra så åkte Bollnäs ifrån till 8-2. Bollnäs känns ruskigt stabila just nu.


I Västerås så hängde Vetlanda med länge innan VSK gjorde ett ryck och kunde gå ifrån och ta en viktig seger i jakten på dom fyra där framme. Fast VSK inte kommit upp i nivå den här säsongen så är jag övertygad om att man till sist kommer att ta en plats bland dom fyra första.


För Vetlanda så blev det ingen omedelbar effekt av att Claesson lämnade tränarjobbet. Ett överraskande besked som vi nåddes av. Fast å andra sidan så har väl inte resultaten gått den väg man innan säsongen hade trott och det är ju vanligt att tränaren är den förste som får lämna. Återstår att se om det blir någon effekt senare.


I Kalix fortsätter den tunga säsongen. I kväll var det Edsbyn som åkte den långa vägen upp och enkelt plockade hem poängen via 6-0. Kalix får nog redan innan jul börja förberedelserna inför ett stundande kval i februari/mars.


Broberg fortsätter att plocka tunga poäng. Sirius blev uppätet lika snabbt som en inlagd sill på julbordet. 5-0 efter 45 minuter och vinnare på teknisk överlägsenhet. I andra halvlek fick Sirius äta upp resterna på bordet…


Ett litet glapp i tabellen har nu börjat visa sig. Sjuan Vänersborg (tänk dom som ledde serien för en månad sedan) har 15 poäng. Hammarby på 8:e plats, 12. Vetlanda är nia på 11 och TB tia på 10 poäng. Kanske ser vi början på ett trelags race om den sista biljetten till slutspelsfesten. Eller så inte.. Spännande är det i alla fall.


I morgon fullbordas den 13 omgången då Gripen möter TB hemma och på fredag så är det dags för ny omgång. Härligt var ordet!

Av Thomas Forsberg - 12 december 2016 13:50

Vad gör du nu för tiden?

Varför hör du aldrig av dig?

Det var alldeles för längesen vi sågs


Ja, så skulle man väl kunna inleda efter att ha haft bloggtystnad i över en vecka. Ni som läser här vet kanske att det dök upp lite andra saker. Vattenskada i köket. Och nu vet jag vad det innebär. En massa telefonsamtal till försäkringsbolag med flera. Smått rörigt kan man säga nu men som det verkar just nu, så kanske vi kan ha ett nytt kök klart till jul. En fin julklapp skulle jag vilja säga men tar inget för givet. Ibland så kan önskningarna vara en sak och det man får, en helt annan. Men vi håller våra tummar i alla fall. Och sett till hur hela världen fungerar så är väl vårt I-lands problem en bagatell egentligen…


Tänker ni besöka VM när det spelas i Sandviken? Jag hade i alla fall tänkt göra det. Men det var innan jag läste vad det skulle komma att kosta mig. På fullast allvar så tänker man alltså ta ut 390 kr för en sittplatsbiljett för en vuxen, Och ett barn 190. Alltså om jag då skulle ta hela min familj med in på en match skulle vi betala 1350 kr! Ja men ni hör väl själva.. Exakt hur tänkte man här? Förmodligen inget alls.. Och vilka är det som bestämmer? Är det internationella eller det svenska förbundet?


Jag kan redan nu säga att något VM blir det inte för mig i alla fall och med tanke på att mina söner är intresserade av bandy så är det sorgligt att man inte kan ta med dom för att se världens bästa bandyspelare. Nu när man fick chansen. Knappt fyra mil och 30 minuter bort. Det är på gränsen, nä det är över gränsen till vansinne det dom har bestämt. Här snackas det om att få mer folk och framförallt ungdomar intresserade av bandy. Detta var inte rätt väg att gå….


Jag är så uppretad över detta så jag kommer inte att skriva något mer för då riskerar det att bli över gränsen. Men det är skönt att se att fler reagerar som ex, Joakim Forslund gör i en intervju i bandyplus, förlåt puls… Fler reaktioner från bandyprofiler hoppas jag kommer. Då kanske det kan ske en förändring. För annars riskerar bandyfesten i Sandviken att bli historiens största publikflopp.


Gör om. Gör rätt och det nu!


Läs gärna intervjun med Jocke Forslund: http://www.bandypuls.se/bandy/elitserien/forslund-kritisk-mot-hutlosa-biljettpriser-till-vm-nanstans-maste-man-skydda-folket


Av Thomas Forsberg - 3 december 2016 22:35

Det sägs väl att en olycka sällan kommer ensam. Och det stämmer väldigt bra in på den här dagen. Och då kan jag redan nu avslöja att SAIK:s förlust är den olycka jag bryr mig minst om…..

Vi tar det väl från början.


En vakna och så var den dagen förstörd… Nja, inte riktigt så illa kanske. Men att kliva upp 5.30 en lördag kan ju lätt få en på dom tankarna faktiskt. Det var hockeytajm för Hugo och faktiskt också nu även Joel som verkar tycka att hålla på med två idrotter (bandy och basket) var för lite. Så samling satt till klockan 07.00 och med andra ord som vilken vardag som helst i det gula huset i Ockelbo.


Jag kanske borde ha förstått vad denna dag hade att bjuda på när glasskålen i diskstället stod i vägen för en smått stressad Forsberg och for i backen och i ett nafs förvandlades till ett 50-bitars glaspussel. Dammsuga klockan 06.11 är ju en hit, oavsett dag…


Sen flöt det på ett tag. Vi for in till Gävle för möte med klassiska GGIK och det bjöds på en spännande och välspelad match i U10 serien. Grabbarna i Ockelbo Hockey har verkligen utvecklat sitt spel och gjorde en kanonmatch. Jag vet att man inte ska räkna resultat i dessa serier men det blev en hedersam uddamålsförlust.


Efter den mer eller mindre obligatoriska snabbmatslunchen på en hamburgerkedja for vi hem för att gå på lite stämningsfull julmarknad. Glögg, tomtar, halmbockar, hemgjorda saker, lotterier och kladdiga karameller. Precis som det ska vara.


Sen var det dags att åka hem för att ordna inför bandymatchen. Datorn sattes upp och kaffet gjordes i ordning. Efter en dag med lite flängande hit och dit, skulle nu betalas med lite bra bandy från Jernvallen.


14.45 slog jag på sändningen och redan här började jag ana oråd. Bilden frös vid flera tillfällen och omstarterna avlöste varandra. Frustrationen började nu byggas upp en aning.


Och när så matchen drog i gång så höll sändningen i ett par minuter innan den låstes. Ja men nu går det ju bra här… Logga in och logga ut. Men inget hjälpte. Hann i alla fall se det två första målen.


Sen dök en skylt upp om att det var tekniska bekymmer från Jernvallen. Nämen, det menar ni inte… Tekniska fel i Sandviken och härdsmälta i Ockelbo… Samtidigt någonstans inne i köket hördes ljud som påminde om vatten som skvalade. Just ja.. Jag hade ju haft på diskmaskinen…


Tiden gick och bilderna från Jernvallen stod stilla. Då växlade jag över till Radio Sandviken som sände matchen, på ett för övrigt lysande sätt med Hans Andersson och Svenne Olsson vid mickarna. Undrar jag om jag har någon chans att komma tillbaka för någon sändning efter att dom briljerat?


Tyvärr så förmedlade dom mest positiva rapporter för alla Brobergare. Det verkade som att SAIK hade en sådan där match som man får ibland. När man inte är riktigt där. Hur det nu kan bli det, i ett länsderby?


31.38 in i matchen så gjorde Stefan Larsson 2-1 för Broberg och ungefär tio sekunder senare så hördes Joels röst inifrån köket: Pappa, det sprutar ut vatten i köket!

Nu snurrade det vilt i herr Forsbergs skalle? Hur kan Stefan Larsson, 44 år gammal, fortfarande vara så jäkla bra och vad menade Joel med vattnet? Upp ur soffan flög jag i alla fall och dom sex meterna in till köket gick i Bolt-fart.


Nu är jag en man som är född med tummen mitt i hand vad det gäller hantverk och sådant. Men om vatten forsar ut ur köksskåpet under diskbänken, borde det innebära problem. Och det gjorde det…

Av med diskmaskinen och alla kranar som har med vatten att göra. Strumporna som tio sekunder tidigare var torr, om man räknar bort fotsvetten, var nu blöt rätt igenom. Detta kan inte vara bra….


Öppnandet av köksskåpet besannade mina farhågor när ett rör inte satt där jag antog att det skulle sitta och vattnet pumpade ut. För några sekunder så tänkte jag att det kanske inte var så farligt ändå. Kanske var det vara överdelen av som var vattenfyllt. Det kanske inte hade hunnit forsa ut så mycket. Så ut med allt från vattenkanna till soppåsen och torka upp.


I ca 23 sekunder var jag övertygad om att det inte var så farligt. Då såg jag att golvet hade en mystisk bubbla vid sparksockeln, under diskbänken. Okunnig som jag är kunde jag då ändå fastslå att mina förhoppningar om att det inte var så farligt, grusades. Det nya golvet som vi fick inlagt för två veckor sedan hade fått otrevligt besök via vatten. Och en snabb titt in under diskbänken bekräftade den dåliga och smått vattniga historien. Ca tre centimeter vattendjup rådde. Nu hade jag mer bekymmer än att Stefan Larsson är 44 år gammal och fortfarande en duktig bandyspelare….


Handdukar i mängder lades ut och sparksockeln revs och vattnet fortsatte att rinna ut. Då, precis då, hör jag ljud inifrån vardagsrummet. Ljudet har jag hört förr. Det är ljudet av en snart 2-år gammal pojk som hittat pappas dator på golvet och bestämt sig för att surfa på internet. Från vattenskada till möjligt datahaveri, förflyttade jag mig åter igen i Bolt-fart till vardagsrummet och fick tag i datorn. En snabb titt på den och jag kunde konstatera att den var hel. Men bildskärmen var upp och ner! Bandyplay, som fortfarande upplevde tekniska bekymmer från Jernvallen, var upp och ner… Ganska passande i och för sig… Jag har haft dator i över 20 år och aldrig lyckats få bildskärmen upp och ner. Love behövde 6 sekunder…


Kände dock ganska snabbt att det var ett litet problem i det hela så jag placerade datorn på lämplig höjd, ca 143 cm över havsytan och återvände till det lilla Medelhavet som rådde i köket….


Någonstans där befinner vi oss just nu. Vattnet är borta. Diskmaskinen har pensionerats. Ca 4 kvadratmeter golv är borttaget. Väntan till att det ska bli måndag har aldrig varit längre. 08.00 står jag först i telefonkön till försäkringsbolaget. Att SAIK gör en slät figur på Jernvallen och förlorar med 2-5 går mig faktiskt ganska obemärkt förbi…


Från någonstans hörs textraderna från sången om Pessimistkonsulten (skulle för övrigt kunna handla om mig...), ni vet den där när man lik förbannat hamnar i Hudiksvall. Det finns en rad som går så här:


”Och ni som sitter här ibland publiken, ni tror ni har det trevligt, men ni ska vara måttligt glada ni har säkert vattenskada i kåken när ni kommer hem igen…”


I kväll så tror jag fanimej man hamnar i Söderhamn….


Av Thomas Forsberg - 2 december 2016 23:01

Göta-Petter. Ja i dessa julkalendertider så passar uttrycket väl om kvällens matcher i elitserien. Eller vad sägs om detta?


Tillberga slår VSK med 3-2.

Tellus spelar 2-2 mot Hammarby med hjälp av jordens dragningskraft kanske.

Villa vinner det kokheta derbyt mot Vänersborg med 7-4.

Edsbyn och Bollnäs bjuder upp till en vildare variant av Hälsingehambon som till sist Bollnäs dansar hem med 7-3.

Vetlanda plockar sin andra raka seger när man slår Sirius med 7-4.

Och allt detta sker inför totalt 14681 personer! Ger ett snitt på 2936 på dessa fem matcher. Åh… Tänk om det kunde se så ut i varje omgång.


Innan vi vandrar vidare med matcherna kanske ni yngre läsare måste få detta med Göta Petter förklarat för er. Det var alltså ett uttryck som kom ifrån en julkalender som hette Teskedsgumman och året var 1967 och färgen fanns inte i alla hushåll på tv-apparaterna. Men bejublad blev denna kalender i alla fall och det handlade i korta drag om en gumma som ibland råkade ut för den märkliga egenskapen att hon blev liten som en tesked. Och då sa hon alltid Göta Petter, som man skulle fritt kunna översätta till ”Tusan också”.


I dag kanske man skulle säga ”Shit vad hände” eller något annat som på 60-talet nog hade ansetts vara alldeles för vulgärt. Så jag håller god ton och säger Göta Petter om:


…5400. Mer än så går det nog inte in i Lidköpings arenan om man inte börjar stapla människor på varandra och det var nog inte långt ifrån att man behövde göra det. Derbyt i den västra delen av bandysverige lockade precis så många som det på förhand pratades om. Och jag hann på tv-bilderna se något om en rekordsiffra när det gällde 50/50 lotterna. Tror att vinnaren åkte hem med över 60 000! Sjukt. Om det var en från Vänersborg får man väl se det som ett halvhyfsat plåster på såren.


För Villa vann denna match med 7-4. Det var en match som svängde lite hit och dit. Villa kopplade ett stadigt grepp i första halvlek med 5-2 ledning och rublerna stod inte högt i kurs då varken Lomanov eller hans två landsmän hade fått särskilt mycket uträttat.


I stället var det Boom-Boom Hedqvist som såg till att Vänersborg hittade in i matchen via två mål tidigt i andra halvlek och sedan levde matchen länge och väl. Till 87.49 för att vara exakt. Då hittade Esplund som vanligt den där lilla extra ytan där han kunde servera Daniel Andersson fram till 6-4 och rullgardin ner för IFK.


…..Tillberga slår alltså storebror Västerås med 3-2. Elitseriens hittills största skräll? Ja det och tillsammans med Gripens 2-2 mot… just ja, VSK. För vem hade kunna anat att detta skulle ske? Ja, Zocke var inne på det att så här jämnt har det aldrig varit mellan lillebror och storebror och så rätt han fick. Och kan ni tänka er. Under matchens sista fem minuter som jag följde så överröstade TB:s klack den VSK hade på plats. Och då pratar vi om ett lag som snittar på runt 250-300 personer per match i vanliga fall. Tillberga spelar för bra bandy för att ha så dåligt med publik. Dagens publiksiffra 3566 var riktigt bra och näst bäst av alla.


Ska jag nämna något om VSK också? Nä, detta är och förblir TB:s kväll i staden Västerås. I kväll är det lillebrorsan som partar loss.


….Det historiska derbyt på Zinken mellan Hammarby och Tellus slutar alltså 2-2 och här har vi nästa skräll på listan som nu är längre än på många säsonger och då har vi inte ens kommit halvvägs ännu. Alla mål i första halvlek och med Martin Deacon skickad av plan efter sin tredje utvisning (automatiskt matchstraff) är poängen Tellus tar, än mer skrällbetonad. Vilket gäng av kämpar detta verkar vara. Jag har skrivit det förr med det tåls att upprepas. Tellus är en frisk fläkt i elitserien.

Precis som i Västeråsfallet så väljer jag att ge lillebror rubrikerna även här….


….Frågan är om jag har sett Edsbyn spela med sådant tryck i grejerna och skapa fina lägen sedan dom fornstora dagarna i mitten av 2000-talet? Och ändå får man stryk med 3-7 mot ärkerivalerna Bollnäs. Hur går det ihop då? Ja om man under dom första 45 minuterna släpper i väg motståndarna till en 4-2 ledning, går det så. Men under andra halvleks första 30 minuter så pumpar Edsbyn på och vaskar fram läge på läge. Det är smått otroligt att man inte lyckas göra fler mål än det Määttä gör i första minuten. Men med hjälp av fru Fortuna och Ahionen i målet som gjorde en jättematch, kunde Bollnäs reda ut det och när man sedan har ett vasst anfallspar i Mickelsson och kanske framförallt Nilsson (4 mål i kväll) så är det vinnarreceptet i ett hett derby. Patrik Nilsson verkar ha fått en ordentlig nytändning och håller hans målgörande i sig, kommer motståndarna få det svettigt. Gillar Patrik skarpt och även om tröjfärgen inte är i min smak, så gläds jag med att han verkar trivas på bandyisarna. Men han behöver ju inte göra det så våldsamt mycket när han möter SAIK….


Vetlanda-Sirius kanske det inte var så mycket Göta Petter över men Vetlanda vinner med 7-4 och sin vana trogen så är Johan Löfstedt den som driver laget. Fyra poäng (2+2) i dag och en komfortabel seger även om Sirius skakade liv i matchen på slutet när man reducerade till 5-4. Men Pontus Blomberg såg kort därefter till att stänga till den lilla öppning som man lämnade. Vetlanda känns onekligen på gång nu och befinner sig på rätt sida av strecket med sina 11 poäng.


I morgon så är det SAIK mot Broberg på Jernvallen. Lite synd att man valde att lägga den här matchen på en lördagseftermiddag. Om inte annat för att jag inte kan åka in. Men det är nog inte bara jag som inte kommer till ”Vallen” i morgon. Skillnaden mellan en fredagskväll och ”Premier-Leauge” tid är publikmässigt sett säkert ca 400 personer, om inte mer. Från början låg den här matchen på fredagen. Varför flyttades den till lördag? Väntar mig inget svar..


SAIK kommer med största säkerhet att få kämpa hårt för att betvinga Broberg. Söderhamnslaget har en ruskig och obehaglig förmåga att spela bra mot just SAIK. Hoppas att man vaknar på en annan sida i morgon.


Kvällens tre toppar

 1.Fullsatt. En ganska så solklar etta. 5400 i publiksiffra mellan Villa och Vänersborg. Någon som argumenterar emot?


 2.Knallen i Västerås. Om det hade varit 5379 i Lidköping så hade TB:s seger över VSK tagit hand om första platsen. En av elitseriens största skrällar. Eller kanske ska vi börja ta TB på fullaste allvar nu? Ja, kanske…


 3.Patrik Nilsson. Fyra mål från Patriks klubba i kväll när Bollnäs stundtals blev nertryckta av vilda bönder från Byn. Då äntrade Nilsson scenen och dunkande in bollar till höger och vänster. Nu trea i skytteligan med 23 mål. Nummer 19 växer ut alltmer till att bli den frälsare Bollnäs har väntat på i så många år.


Kvällens snedskär

Att jag inte har fyra toppar för då skulle Tellus poäng mot Hammarby funnits med på listan. Kanske måste tänka om….  

Av Thomas Forsberg - 30 november 2016 23:04

Tänk att det kan spelas en elitserieomgång utan svartvita färger. Trots att det motsäger sig självt, så känner ju en annan att det blir en ganska färglös sådan… Men eftersom Villa och SAIK spelade redan i oktober så fick man vackert följa det andra 12 lagens framfart på det blanka bandyisarna i både norr och söder.


Prenumerant som man numera kan kalla sig då man köpt månadsbiljetten så var det ju bara att välja vilken av alla matcher som man skulle ägna sitt intresse för. Jag fastnade för Vänersborg-Bollnäs. En på förhand jämn och förmodad toppmatch med bra bandy. Men… efter en tio minuter och 0-0 kände jag att det blir nog inte roligare än vad det var så då bytte jag och for norröver. Till Edsbyn. För där hade det ju minsann blivit två mål under dom första tio minuterna. Sagt och gjort. Bokade om flighten till Ovanåkers kommun och landade i den 14:e matchminuten. Kort efter landning fick jag dock höra kommentatorn säga: ”Ja du, Franco. Vi som har varit bortskämda med bra och fartfylld bandy när vi sänt härifrån. Det kan vi inte säga i dag…” Jaha… Dags att boka om igen då. Hrm… Vetlanda-Broberg då. Där kanske kvällens underhållning finns. Mot det mörka Småland för att leta ljuset denna bandyonsdag.


I ca 2 minuter hann jag kolla innan den kommentatorn också fällde krokbenen på mig. ”Ja det här var ingen höjdare till match det inte”… Åhåjaja.. Så går det när man låter SAIK vila en omgång…


Tre arenor kvar att välja mellan. Då var jag tvungen att träda i pappakostymen. Minstingen påpekade ganska så ordagrant att den här dagen börjar lida mot sitt slut och att vällingsflaskan inte bör vara tom särskilt länge till. Och en sak kan jag berätta för er. Man tjafsar inte med en snart 2 åring efter att han haft en lång dag på jobbet och är trött. Så är det bara. Så halvtid för mig och med tanke på den bandyunderhållning jag fått, gjorde det mig inget...


När nattningen var över så återstod det runt 20 minuter av matcherna (gick rätt trögt med vällingen där ett tag..) Och en snabb titt på elitrapport gjorde gällande att det hade hänt lite mer på arenorna. Det var jämnt på det flesta håll. Ett härligt smörgåsbord att välja mellan. Med tanke på matchens vikt för toppstriden så blev det Vänersborg igen. 2-3 stod det i matchen och innan jag ens hade kopplat upp mig, så var känslan ganska klar på hur det såg ut. Ett Bollnäs som ägde mycket boll och Vänersborg fick jaga och när man fick bollen körde man fast i ”Vägverkets” alla farthinder. Det behöver man inte vara en bandyEinstein för att förstå.


Och mycket riktigt så var det den matchbilden som utspelade sig. Men jag bestämde mig ändå för att stanna kvar i Lilla Paris. Orkade inte boka om… Och efter ca 10 minuters ”roligare att titta på när vit färg torkar” så kom ett mål signerat Lomanov och kvitteringen var ett faktum. Såg väl inte ut att ha varit en av hans hårdaste träffar men Aihonen i Bollnäs målet fick liksom aldrig grepp på bolluslingen. Hoppet om en tillspetsad sista tio minuter tändes. Men släcktes ganska snabbt då båda lagen verkade nöjda med en poäng. Bollnäs med tanke på svår bortamatch och Vänersborg kanske efter flera matcher med dåliga resultat bakom sig. Alla nöjda och glada. 3-3. Punkt…


Jämnt. Ja det var det på det allra flesta håll i dag. Förutom kanske i den match man också på förhand kunde räkna ut att den största segern skulle komma. På Zinken så blev VSK en för svår gurka att hacka för Tellus. 2-7 slutade matchen men hemmalaget stod länge och väl emot bra och strunt samma om man just i detta nu kör ut bussen ur straffområdet efter ett gott dagsverke. Man gör det man kan mot övermakten. VSK tog nu sin tredje raka seger, förvisso två mot lite enklare motstånd men ändå. Regerande svenska mästarna har fått upp lukten på det flyende i toppen och likt en hungrig varg sätter man nu efter. Frågan är om man hinner i kapp…


I Småland så kom Vetlanda tillbaka efter det vad jag anser, svaga insatsen på Jernvallen förra fredagen. I streckmatchen mot Broberg vann man med 7-3 efter ett avgörande ryck i slutet av första halvlek där man gick från 1-0 till 3-0 på några minuter. Ett ryck som Broberg aldrig kunde hämta sig från.  Viktig seger för Vetlanda och när Löfstedt levererar, 3 mål i dag, håller VBK klassen för att vara med bland dom åtta.


Att det finska tvillingarna i Edsbyn, Määttäs, blir viktiga för laget i år visade dom mot Hammarby. Prekärt läge med underläge 3-5 i slutet av matchen. Då klev dom fram med ett varsitt mål och såg till att en poäng stannade innanför kommungränsen. Edsbyns moral är stark i år och med matchvinnare som aldrig blir ”Mätta” (ursäkta försöket till en Oldsbergare..) så blir man farliga i varje match.


För Hammarby så var detta som att förlora båda poängen kan jag tänka mig. Men om två av lagets landslagsspelare tar utvisningar i slutet av matchen, kanske man ska fundera hur man tänkte där i stället för på varför man kunde tappa en 5-3 ledning.. Nu får man ladda om till på fredag då det vankas derby på Zinken och för Hammarby och kanske bandysveriges skull, så hoppas vi väl på en hög publiksiffra.


Tillberga slog Sirius hemma med 4-2 och tog sin andra raka seger. Och nu väntar derby mot VSK på fredag. Ny skräll på lut?


Att förlora en bandymatch när man bara släpper in två mål är inte vanligt. Men är det något lag som ska göra det den här säsongen så är det nog Kalix. Det mesta går emot det norrbottniska bandylirarna just nu. En mycket tung förlust mot Gripen med 0-2 i kräksnö gör att Kalix nu är ensam på tre och bekymmersamt läge. Att påstå något annat i detta läge är som att påstå att det går bra nu… Men jag står fast vid min ståndpunkt. Kalix behövs så kämpa nu!


Samtidigt så gratulerar vi naturligtvis Gripen till sin andra seger i serien och femte poäng totalt och har nu alltså passerat det man fick ihop på 26 matcher förra säsongen. Adam Rudell tvåmålsskytt.


I och med resultaten så är SAIK fortsatt i ledning, serieledare i kavaj skulle man kunna säga. Fast det var nog klart innan kvällens matcher eftersom deras målskillnad var så pass mycket bättre än det jagande lagen, Bollnäs och Edsbyn.


Tabellen börjar efter att ha haltat betänkligt redan från början, stödja upp sig och just nu så har 10 av lagen spelat 10 matcher och fyra har spelat 11. Kanske framåt jul någon gång är vi på två jämna ben.


En titt i tabellen avslöjar väl inget sensationellt egentligen mer än att Västerås då ligger en bit ner. Men är väl på väg uppåt nu. Hårt och jämnt kring strecken. Precis som vi vill ha det.


Om det är glatt som svartvit att läsa herrarnas tabell så är det lite mer mungipor i lodrätt riktning när man läser damernas. I går kom i alla fall den första poängen, 4-4 mot Söråker hemma. Men det var nog en match som man borde ha vunnit om det här ska kunna bära någonstans. Men samtidigt måste man ha i åtanke att denna upplaga av SAIK är inte av den som varit genom tidigare år.


Massflykten i våras till Skutskär satte ju verkligen ett stort frågetecken för SAIK den här säsongen. Att  man nu har ett lag i högsta serien är bra bara det. Det här är ett lag som byggs för framtiden. Och om man inte lyckades bygga Rom på en dag, varför skulle man då kunna bygga upp SAIK på samma omöjliga villkor… Här gäller tålamod. Det finns rutinerade krafter kvar i laget med kanske Löfblad, Ahlander och det två ryska spelarna i fronten. Sedan kommer det yngre talanger underifrån och dom behöver tiden för att utvecklas. Det här kommer att bli bra tillslut, var så säker.


Kvällens Tre toppar

1. Kul att man har rätt någon gång. I förra inlägget så nämnde jag TB:s ene ryske spelare, Lebeved och att det inte var sista gången vi skulle höra talas om honom. I dag mot Sirius stod han för vändningen från 1-2 till 3-2. I told you....


2. Johan Löfstedt. Att ”Löken” är viktig för Vetlanda är som att säga hur viktigt vattnet är för en fisk. Han är navet i detta lag och funkar det för Johan, funkar det för VBK. Det är få spelare som betyder så mycket för sitt lag som Johan gör för Vetlanda. Tre mål i dag och det är en helt fantastisk bandyspelare att titta på.


 3.The finnish twins. Dom kom till Edsbyn som utvecklingsbara talanger. Efter 10 matcher som har dom utvecklats helt i den riktning som man ville från klubbens sida. Deras två mål i dag räddade ett annars rätt tamt Edsbyn. Sådana spelare kan bli guld värda när det börjar dra ihop sig i februari/mars.



Kvällens snedskär


Att Villa-SAIK spelades den 21 oktober……

Presentation


Thomas nu fyllt 43 bloggar om bandy och framförallt SAIK

Länkar

Fråga mig

6 besvarade frågor

Tidigare år

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19 20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2017
>>>

Följ bloggen

Följ densvartvita bloggen... med Blogkeen
Följ densvartvita bloggen... med Bloglovin'

Droppnätet


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se