Senaste inläggen

Av Thomas Forsberg - 4 november 2016 22:18

Taco-och-lov för fredag. I minst 65 procent av dom svenska hushållen serverades det tacos i kväll. Det är inga siffror som jag har några bevis för men sen när behövde man ha det för att redovisa lite siffror? Det finns ju som bekant lögn, förbannad lögn och statistik…


Tacos var det här i alla fall och det var som vanligt. En jäkla massa hackande, fräsande och rörande och fantastiskt gott. Vet att vi har diskuterat andra måltider på fredagarna men det brukar i slutändan hamna på den mexicanska sidan.


Dock var förra fredagen ett sällsynt undantag. Det var hemmapremiär för SAIK och då stöks ordinarie matsedel och det fick bli annat. Så hade det kunna blivit även i dag eftersom det var ny hemmamatch för det svartvita stålmännen. Men den här kvällen fick dom klara sig utan Forsbergs på GA. Anledning? Jag var sugen på tacos…


Skämt åsido så var det nog mer motståndet som avgjorde. Visst, som inbiten bandysupporter så ska man väl åka in på varje match, oavsett motstånd. Det gjorde jag förr också men tiderna förändras och att åka in för att se SAIK ha lekstuga med Gripen, är inte lika lockande nu, 2016 som det var för tio år sedan. Så det fick bli liverappport och elitrapport den här kvällen. Hade nog inte orkat åkt in heller då dagen hade ägnats till, förutom tacostillagning, möbel-ihop-sättning av det småländska märket. Är det inte märkligt hur en beskrivning av en möbel kan se så enkel ut när man slår upp den och sedan förvandlas till något som får en att använda alla dom vackra svordomar man lärt sig under 42 år? Men en sak var bra. Ingen skruv saknades i alla fall….


14-3 slutade ”kvällen-på-arbetet” för SAIK och det var nog ungefär dom siffrorna som jag hade räknat ut att det skulle kunna hamna på. Enligt rapporterna så kunde det nog ha blivit något mål till.


I går satt jag och letade i skytteligan efter Edlund och min vana trogen så letade jag högst upp. Men sen kom jag ju på att jag var tvungen att scrolla neråt. På 17:e plats, med två mål hittade jag Vetlanda-sonen som säkerligen också har svurit över en eller annan möbel från en annan del av Småland. Efter kvällens match så behöver vi inte scrolla mer. Fem mål med ett äkta hattrick inom loppet av två minuter och så var Edlund ”back in business” igen.


Erik Pettersson ökade på sin målskörd med fyra nya mål och är nu ensam ledare av den totala skytteligan med 11 mål på fyra matcher. Bra snitt det och mer kommer att komma av årets vinnare av skytteligan?


Kul att notera Linus Forslund med tre mål. Har sett lite småtrögt ut för vindsnabbe Linus men i dag fick han det att lossna lite. Kul var ordet.


Bra också att man inte föll ner i några gamla SAIK-vanor och släppte in 5-6 mål, utan höll det på tre. Tyder på att budskapet från Brodén om fokus i det defensiva arbetet trots mycket mål framåt, har nått fram till spelarna.


Ospännande i Sandviken. Och i Västerås. Fast där var det nog många som kanske trodde på att siffrorna 7-2 skulle vara åt bortalaget, Edsbyns fördel efter krossen i Lidköping i onsdags. Men Tillberga visade varför man benämns som en tänkbar skräll i årets serie. Man förlorade i onsdags mot Vänersborg med 8-0 men det speglade tydligen inte matchbilden och nu kom utdelningen två dagar senare. Men alltså, 7-2 mot Edsbyn…. Zockes twitterfinger måste glöda vid det här laget. Häftigt hur det kan svänga. Och trummorna från Edsbyskogarna tystande igen….


Även i Bollnäs så blev det inte speciellt dramatiskt när hemmalaget tog sin första seger, 6-2 mot Sirius. Det mest dramatiska var väl att snövädret som gjorde att matchen fick spelas över 3x30 minuter, vilket kanske gav Sirius lite hjälp med att leda efter den första perioden med 1-0. Vet inte om snön avtog i den andra men då klev Bollnäs fram och gjorde tre raka mål. Sedan var det enkel transport i sista och Patrik Nilsson fick skjuta in tre bollar. Skönt för Patrik och Bollnäs.


Då var det desto mer spännande några mil österut i Söderhamn där Broberg och Villa spelade. Svängigt värre med ledning åt båda hållen slutade i 5-5. Broberg fortsätter att övertyga så här långt och Villa måste väl se detta som ett stort steg framåt jämfört med 3-10 i onsdags. Men man tappade ledning, 5-3 och nog ställde avstängningen på Johansson till det mer än vad man kanske kunde tro i Lidköpingslägret.


Det grönvita slaget på Zinken slutade med att Hammarby tog sin första tvåa för säsongen. 7-6 i en lika svängig historia som den på Hällåsen. Rivstart av hemmalaget fram till 3-0 på 22 minuter. Sedan kom VSK tillbaka och när man i slutet av matchen tog sig till ledning, trodde nog många att man skulle ta med sig poängen. Men Bajen ville annorlunda och med två fasta situationer så vände man tillbaka till en efterlängtad seger. I Västerås funderar man nog lite på vad som just nu händer. Storförlust i premiären. Seger mot Sirius utan att imponera och nu ny förlust. Kanske dags att prova en "Gurk-burk", om det nu finns i bandyn...


Vetlanda såg länge ut att ha kontroll på både ryssar och svenskar i hemmamatchen mot Vänersborg med tidig ledning, 4-1. Men precis som i Kalix så händer något och man tappar det. Anförda av Lomanov den store (4 mål) så tuffade IFK-tåget i gång och inkasserade sin fjärde raka seger. Jag och flera med mig som tvivlat på laget under en knackig försäsong, kan nu vackert sätta sig ner och vara tysta. IFK ser bra ut. Vetlanda har dock mer att bevisa med bara en poäng på kontot.


Kvällens tre toppar:

Tillbergas kross mot Edsbyn. Man kanske inte har publiken med sig som en 12:e spelare detta TB men hemma i ABB Arena kommer fler än Kalix och Edsbyn få åka tomhänta hem. Fyra poäng på dom tre första matcherna. Det har väl aldrig hänt i TB:s elitserie historia och Zocke goes bananas...


Edlunds femma. Efter en trög inledning med målskyttet lossnade det för Crille i kväll. Fem mål och ett äkta hattrick på 152 sekunder. Sånt gör bara Christoffer Edlund.


Broberg. Den historiska vinsten på Zinken följdes upp med 5-5 hemma mot Villa. Broberg visar i alla fall så här långt att man vill ha en biljett på slutspelståget.


Kvällens snedskär


Edsbyns plattfall. Från 10-3 och minnen från mitten av 2000-talet till 2-7 och minnen från 90-talet. På två dagar. Snacka om resa i tiden. Jag såg inte det komma. Gjorde nån det?


Grattis på fredan och lycka till med lördan. Hörs hej....

ANNONS
Av Thomas Forsberg - 2 november 2016 22:31

Det här med målvakter som gör sina livs insatser när man möter SAIK börjar nästan gå mig på nerverna. Först var det Thimfors i premiären som med både hammare och spik bommade igen Villa-målet. Och i kväll var det Niklas Prytz i Bollnäs som nästan lyckades med samma sak. Skillnaden var att hans lagkamrater inte var lika täta som Villa var. SAIK lyckades hitta fyra hål i den orange muren vid namn Prytz och när man själva hade tätat försvaret med all tätningsmassa som finns inom Sandvikens kommun och bara släppte in ett, så blev det trots Halloweentider en glad och fröjdefull kväll på Skräckstaås…


Siffrorna 1-4 var faktiskt smickrande för ett hemmalag som i andra halvlek uppträdde minst sagt rörigt och spelare som Berlin och Hellmyrs hade passningsprocent som hade gjort en juniortränare gråhårig. Och anfallsspetsen med Mickelsson och Nilsson i fronten, var både krokig och trubbig som en snedslagen två tums spik. Nä, i november månad så ser inte Bollnäs ut som ett lag för dom sista fyra. Men det sa många förra året också så jag avvaktar nog med att ta fram kapen och såga….


SAIK har efter 0-5 mot Villa stått för 180 (plus tillägg) minuter av bra bandy. Framförallt så är det defensiven som visat upp sig från den bästa sidan. Två mål insläppta mot två toppkonkurrenter. Det är inte vilken kattskitshög som helst det. Och det ser lugnt och stabilt ut när man vårdar bollen och släpper man i väg någon över försvarsbron, står överstegeneralen själv och motar hoten.


En annan skön detalj i dagens match var när Bollnäs försökte sätta i gång något sorts reduceringståg men hela tiden möttes av vitröjade spelare som jagade det orange till mängder av felbeslut. Här backades det inte hem något. Det tror jag är en nyhet som firma Brodén&In-Fal-In har tagit in i detta lag. Jag gillar det skarpt!


Låter det fulländat? Ja kanske. Men inget är perfekt och solen har också sina fläckar precis som vårt köksgolv under vår yngste sons plats efter en middag med köttfärssås och spaghetti… Gud bevars vad det är svårt att torka upp spaghetti från ett golv...


Hörnorna. Ja, jag vet att jag tjatar om det. Men ok att man missar mängder med hörnor i november månad. Men när vi är framme i februari/mars, har man inte råd att bara göra mål var 23:e hörna. I dag var det 10 hörnor, innan Alan hittade rätt och det var inte bara bra för laget att få göra mål på en hörna. Alan hade innan det bränt en hel del lägen, så det var nog ett starkt ryskt DA, efter fullträffen. Men statistiken är ändå jobbig att läsa. SAIK har på tre matcher haft, 34 hörnor och målet i dag var det första. Jag vet inte hur ni andra SAIK-fans tänker men jag vill då inte vänta tills hörna nummer 68 innan nästa mål kommer….


Annars så är känslan bra just nu. SAIK tog fyra poäng på denna tuffa inledning av elitserien med matcher mot tre topplag. Det är mer än godkänt och hade inte Thimfors tagit med sig hammare och spik till premiären, hade det nog varit 6 poäng.


På tal om Thimfors och hammare och spik ja… Hade Arga Snickaren varit på besök i Lidköping hade han blivit vansinnig över det bygge Villa ställde upp. Ihåligt, fallfärdigt och uppenbart så tog möbelsnickeriet av Esplund ut sin rätt. 3-10 mot Edsbyn, det efter 3-7 i halvtid. Det var onekligen tidigt 2000-tal vibbar i den här matchen. Det var nog så länge sedan som Edsbyn vann med sådana stora siffror mot Villa. Ingen superskräll att Edsbyn vinner. Men att göra det med 10-3. Det rödblåa trummorna har åter igen börjat höras ifrån den dunkla Hälsingeskogen. Något är på gång igen….


(http://www.bandypuls.se/bandy/elitserien/esplund-skadad-efter-att-ha-skruvat-mobler-det-ar-lite-sjukt)


Några mil därifrån så var det ryska aftonen. Vänersborg körde över Tillberga med 8-0 och det var ryskt över det hela. Lomanov gjorde sex poäng (4+2). Ivanov noterades för 2 poäng och backen Bulatov släppte ingen över bron, inte ens Shamsutov. Tillberga nollade Kalix i premiären och blev nu själv nollade och ner på jorden igen.


Just Kalix visade det övriga att man inte ska åka upp dit med varken flyg, buss eller tåg och tro att man kan packa i två enkla poäng i bagaget. Seger över Vetlanda med 5-4 i en svängig match. Johan Sundqvist var mannen för dagen i Norrbotten med fyra mål. Men avgörandet sattes av ryssen Anton Khrapenkov som med några minuter kvar av matchen satte 5-4. Starkt av Kalix att komma tillbaka efter premiärmatchens nolla och som sagt var: Bortamatch i Kalix är ingen lek och i morgon får vi med största säkerhet läsa en helt underbar krönika av Sargvakten. Som förresten har fått ny uppgift på matcherna, domar och bortalagsvärd. Det är väl att klättra uppåt det. Det lönar sig att skriva bandypoesi…


Om ”Just i dag är jag stark” är poesi eller inte, det beror nog på vem man frågar. Just nu så känns inte Hammarby starka i alla fall. Poängtappet mot Sirius i premiären, följdes upp med förlust mot Broberg på Zinken med 1-2. När gjorde Hammarby bara ett mål på Zinken i en seriematch sist och när vann Broberg där sist? Två frågor som jag överlåter till er läsare att googla efter…

Och att googla kanske är något Hammarby också lär göra. Ni får ett ledord av mig till sökningen: Målskytt… Tre mål på två matcher mot två lag man siktar på att ha bakom sig. Hammarby lämnar en hel del frågor efter sig just nu..


Broberg visar dock att man kommer att vilja vara med i racet om en slutspelsplats i februari och full pott på två omgångar lägger åtminstone en bra grund. Och då saknades lagets bäste målskytt, Martin Söderberg. Nu väntar Villa på fredag och om inte Arga Snickaren har fixat till Villabygget, kanske en ny skräll ligger på lut…


Avslutningsvis så vann VSK programenligt över Sirius men det stannande vid 5-1. Det var bara 2-1 efter första halvlek och 3-1 ända fram till kvarten kvar. Var det en dag på jobbet match för VSK eller är det månne så att Sirius är lite bättre än vad alla tror? Hursomhelst var det nog skönt för regerande mästarna att studsa tillbaka efter 1-8 mot SAIK.


Det var omgång 2 det i vad som spås bli den bästa elitserien ever och jag kan då inte hitta något som talar emot det än. Det känns underbart att det har rullat i gång och man kan knappt vänta tills nästa omgång spelas.


 Inte lika underbart känns det när man tittar ut och ser snön falla tungt och dessutom ligga kvar på marken. Och i morgon så har jag fått tid att lägga på vinterdäcken… Taskig tajming kallas det och var det dramatik på vissa bandyarenor i kväll så är det inget mot dom dryga 1100 metrarna jag ska sladda omkring på sommardäck i morgon bitti innan jag når bilverkstaden… Kanske blir mer än att bara byta däck för killarna på verkstan det…


Kvällens tre toppar

  1. Edsbyns seger över Villa med 10-3 ekar i bandysverige och visar att inga lag går säkra i år.
  2. SAIK:s seger över Bollnäs som kanske borde ha varit större än 4-1. Imponerande spel, framförallt defensiven.
  3. Sergej Lomanovs sex poäng mot Tillberga visar att en av världens bäste spelare kanske börjat känna sig hemma i nya kostymen.

Kvällens snedskär

Bollnäs andra halvlek. Ja, egentligen så skapade man inte så mycket i första heller men i andra var man till stora delar chanslösa mot SAIK. Utan Prytz i målet så hade detta kunna slutat i betydligt större nederlag. Andreas Westh spelar fel på egen planhalva. Känns som det var på Snoddas tid det hände sist… Och när både Berlin och Nilsson var lika bleka som sina forna lagkamraters tröjor, ja då vinner Bollnäs inga matcher. Bollnäs har inte råd med att starta lika segt som förra säsongen om man vill vara med i toppen i år.

ANNONS
Av Thomas Forsberg - 28 oktober 2016 23:59

 

Det flesta av dom 1883 som var på plats i Göransson Arena klev ut i oktobermörkret med ett stort leende på läpparna efter den här matchen. Och vad annars efter 8-1 mot regerande mästarna VSK. 7-0 på 45 minuter. Jag skrev ju i mitt förra inlägg att jag ville ha retroaktiv utdelning från förra fredagens hemska kväll i Lidköping. Och nog fick man det. Ketchupeffekt? Jodå, med korv och senap och lite till….


Ett leende som vi tyvärr inte kan se finns på den som den här matchen spelades för. På pressläktarens mitt stod en stol tom. Fysiskt tom kanske men själsligt så tror jag nog ändå att Daniel Bobo Hagström satt där och myste. Kaffekoppen bredvid sin laptop som sig bör. Jag vill alla fall tro att det var så. Eller. Jag vet att det var så. En fin hyllning innan matchen där alla fick det berättat för sig vilken SAIK-människa Bobo var. Med den värme och humor han hade så gick det inget annat än att tycka om honom.


Den här hyllningen som Daniel fick i kväll var han verkligen värd. Och jag är säker på att där Bobo är just nu serveras det med största säkerhet hans segerpizza också.. Och du, Bobo. Du har hört den förr av oraklet Hedén hundratals gånger på pressläktaren men du får den igen av mig ”Vad heter jultomtens fru? Jo, Mary Christmas…. Humor var det ja..


Matchen då. Ja vad kan man säga. Två lag med stark defensiv i första halvlek gjorde att man funderade om det kanske skulle sluta 1-1 som det stod då. Det var en grönvit sopsäck och en svartvit och absolut inga hål någonstans. Bergwall verkade ha vaknat på den otäcka sidan, otäck om man är motståndare. Othén hade också vaknat på samma sida…


Sen i andra hände något. Efter knappt tio minuter så vaggade sig Mossberg fram läckert och minst lika läckert knackade han till med ett fruktat skott som passerade Bergwall i livsfarlig fart, decimetern över hjälmen och in i kassen. När sedan Erik Pettersson minuten senare kopierade Mossans ”tilltag”, ja då flög både bollar och vattenflaskan från Bergwall. Då förstod jag att slaget var vunnet. För när Andreas Bergwall börjar kasta lösa föremål kring sig är VSK en skuta på väg att sjunka. Där och då tror jag nog att Micke Carlsson ångrar att han plockade fram timeouten redan i första halvlek….


8-1 mot VSK är starka papper oavsett månad, dag eller klockslag. Och i kvällens match var det en stark defensiv i första som lade grunden till islossningen i andra. En defensiv som naturligtvis grundar sig i att man har en av Sveriges bästa målvakter längst bak, Joel Othén. För i ärlighetens namn så räddade han SAIK vid flera tillfällen innan det att Bergwall började hiva grejer omkring sig. Martin Falk och Abbe Bodin var/är duktiga målvakter men i Joel så har SAIK fått en trygghet i sitt försvarsspel och det märks på spelarna framför honom.


Skönt för grabbarna i S-märkta tröjan förstås att komma tillbaka efter 0-5 mot Villa. För hade det blivit torsk även här och sedan match på otäcka Sävstaås på onsdag, ja då har det gungat lite på SAIK-skutan. Nu sköt man in självförtroende i både kropp och huvud.


Övrigt då i premiären. Ja vi kan väl än en gång fastslå att jag har en bit kvar till det att jag kan kalla mig expert inom den här sporten. Men några korn hittade den blinda tuppen i alla fall.. …

Villas förste målskytt blev precis som jag trodde Daniel Andersson. Nu tog det förvisso lite längre än 2½ minut men ändå…


Snabbast målskytten i premiären blev i stället Oscar Olsson i Bollnäs som efter 6.31 gav Bollnäs ledningen. I den match som jag utnämnde som tänkbar knall och på ett vis så tycker jag att det blev det. Jag menar 6-6 när Bollnäs spelar. Har Forslund övergått till raggarbandy i stället för vårda-vänd-om-bandyn? Ja, kanske är det rätt melodi för Bollnäs som dock hade kunna åkt hem med två poäng. Ledning 6-4 med tio minuter kvar blev alltså till delad pott.


Den riktiga knallen var väl ändå Sirius som plockade av Hammarby en poäng via 2-2. Där Hammarby kvitterade sent i matchen dessutom. Frågan är vad detta resultat säger om det två lagen. Är Sirius bättre än vad vi tror eller har Hammarby en bit kvar till toppen? Tror på det sistnämnda…


Den utvisnings tätaste matchen blev som jag trodde den i Trollhättan mellan Gripen och Broberg. 70 minuter hamnade det på till slut. Ingen batalj men rätt hade jag. Hurra för den blinde tuppen..

Hårt blev det också resultatmässigt. 2-3 och Gripen med en hörna det sista som hände i matchen. Precis så spännande som man vill att det ska vara. Kanske är Gripen ett lag för fler poäng än förra säsongen.


Största segern togs som jag trodde av Villa. Men det stannade under tvåsiffrigt och därför så kan Tellus ändå resa hem någorlunda raka i ryggen. Grattis förresten till William Hallberg som skrev in sig i bandyns stora historiebok när han i matchminut 34 satte reduceringen fram till 2-1. Tellus första mål i elitserien. Det om något kan William och det övriga ta med sig.

Däremot svek David Karlsson och gjorde ”bara” två mål. Värst blev Daniel Andersson med fyra.


Tillberga höll nollan hemma mot Kalix, 3-0. Vem förutom Zocke såg det komma? Förmodligen ingen men starkt gjort var det i alla fall. Kanske inte en seger över Kalix skrämmer det övriga lagen speciellt men att nolla ett lag visar ändå på en bra defensiv.


Stefan Karlsson i Vänersborg är nog också en nöjd herre denna fredag. Att åka upp till Edsbyn är ingen lätt uppgift någon dag i veckan och när spelet även har hackat på försäsongen. Därför satt nog 6-4 segern oerhört bra för laget med flest ryssar. Lomanov gjorde inget mål men assisterade till ett i alla fall. Här var släkten värst som det heter då Felix Pherson, fostrad i Edsbyn, satte två av målen. Detta var dessutom Vänersborgs första seger i Edsbyn på hela 2000-talet. Det ni. Det kan man kalla att knäcka en lååååång svit…


Totalt så sågs denna ”riktiga” premiär av 9497 personer. Ger ett snitt på 1357 per match. Är det en ok siffra eller inte? Ja det är väl upp till var och en och bedöma men nog hade jag helst sett att siffran hade varit lite högre. Bäst var det förstås i Lidköping där 2523 fanns på plats (ett korn till upplockat av den blinda tuppen, förvisso det enklaste..)


Men sedan var det faktiskt i Sandviken som näst mest människor hade övergett tacotallriken och falsksjungande idoler på tv. 1883 får ses som en fullt godkänd siffra, även om fjolårets hemmapremiär mot Edsbyn sågs av drygt 100 pers. fler.


En premiärfredag är på väg att ta slut och övergå i en dagen-efter-lördag. På söndag ställer vi om till vintertid. I mina ögon så kan man göra det samma dag som bandy har sin premiär. För det är ett vintertecken om något… Peace. Love and bandy for everyone… (OBS! Det sista var inget PR-trick för Borlänge…)

Av Thomas Forsberg - 27 oktober 2016 09:00

Till att börja med. Att Villa skulle agera på anmälan som gjordes mot Martin Johansson var väntad. Inte kanske lika säkert som att julafton i år infaller på en lördag men snudd på. Jag hade det på känn när jag skrev om det i blogginlägget sist. Men på något sätt så trodde jag ändå att Villa inte skulle plocka fram hinken och spaden. Nu sitter SAIK och Villa i samma sandlåda. Efter fredagens ”riktiga” premiäromgång är avklarad, kanske dom har fått sällskap. Hoppas inte det…


Nu till lite roligare saker. På fredag så är det alltså dags för samtliga lag att göra entré i elitserien. Visst, fyra av lagen har en match i benen men för övriga så är det premiär och det känns härligt att vi har kommit så långt i kalendern så att vi kan skriva in, BANDYPREMIÄR.


Sju matcher ska spelas. I Sandviken, Edsbyn, Vetlanda, Västerås, Uppsala, Trollhättan och Lidköping kommer det klockan 19.00 att blåsas till match och precis som i vilken omgång som helst kommer något lag att vinna med mycket. Något lag kommer att få åka hem med svansen mellan benen och ta nya tag. Några matcher kommer att vara nervkittlande in på sista minuten. I någon match kommer kanske en hörna att avgöra eller varför inte en straff. Frågan är bara: Var någonstans händer detta? Det hade jag tänkt reda ut.


Premiärens säkraste

Den hittar vi nog med 101 procent säkerhet i Lidköping. Bajsar björnen i skogen? Serveras det hamburgare på MC Donalds? Och finns det sand i Sahara-öknen? Allt detta och en storvinst för Villa är självklara saker i livet. David Karlsson satte fyra baljor i smygöppningen av säsongen och är han med på isen på fredag, så gör han ett ryck i skytteligan. Allt under tvåsiffrigt kan Tellus ta med sig som en prestation. Tips: 12-2.

(Samtidigt så tycker jag det är häftigt att Tellus tog denna möjlighet att gå upp och jag hoppas att man kommer ta vara på den.)


Premiärens delade glädje

Kan ske i det djupaste av Hälsingeskogarna. Edsbyn som har ett smygläge i år med en intressant trupp tar emot stjärnspäckade och hårdsatsande Vänersborg. Här kommer Edsbyns tighta defensiv att ställas mot snabbskrinnande Ivanov och lokomotivet Lomanov med ständigt skottglade Hedqvist bredvid sig. Den här matchen kan bli allt från ett blixtrande äventyr till en mer återhållsam historia där 22 spelare tar ut varandra. ”Händerna mot skyn” heter det ju i byn. Jag sticker upp näsan i skyn och doftar kryss, 4-4.


Premiärens knall

Knall är kanske fel ord för den här matchen. Men Vetlanda mot Bollnäs kan mycket väl få en annan utgång än vad kanske många tror. För förhandstipsen lutar kanske till fördel för Bollnäs. Men mot ett Vetlanda med råg i ryggen efter en bra World Cup och ett ökat publikintresse, kan det sluta i att poängen stannar i Småland. För Bollnäs känns inte riktigt flygklara än, för dom högre höjderna. Det orangeblåa flygplanet har fått in lite grus i motorerna då Patrik Nilsson dras med ömmande finger och en Ville Aaltonen som för första gången på 20 år kommer att missa en match för en skada, som tyvärr håller honom borta från bandyn i nästan två månader eventuellt. Riktigt illa för Bollnäs. Jag tror att Vetlanda vinner den här matchen med 5-3.


Premiärens fall för disciplinnämnden

Skrivit halvt på skämt och halvt på allvar. För med tanke på slutspelet förra säsongen då SAIK och VSK drabbade samman över 450 minuters bandy och där det inte alltid var snack om spelet som gällde, ligger det nära till hands att tro på en tuff batalj i Göransson Arena. Den där hatstämningen klubbarna mellan som fanns på 80 och 90-talet, har blommat upp igen i takt med att VSK vuxit ut till en av dom riktigt stora igen. Det spelar ingen roll om det är träningsmatch, cupmatch eller seriematch. Båda lagen hatar verkligen att förlora mot det andra.

Nu hoppas jag att båda lagen gör det dom är bäst på, spela bandy. Då finns det all anledning att tro på en fantastisk match på fredag. En fantastisk match där jag tror att SAIK får retroaktiv utdelning från nollan i Lidköping. Tror på 7-5 till SAIK.


Premiärens utematch

Premiärens säkraste konstaterande. För Sirius-Hammarby är nämligen den enda match som kommer att spelas utan tak. Studenternas är en av landets is säkraste anläggningar och extra roligt att man får inleda med ett möte man kan kalla derby i alla fall. Matchen ska väl vinnas av Hammarby som såg bra ut i World Cup. Men samtidigt så har man varvat insatserna rejält på försäsongen så några jättefavoriter, tycker jag inte att dom är. Och kanske har fotbollsframgången i Uppsala gjutit in extra mod i bandyspelarna. Men att tippa något annat än seger för Hammarby, tänker jag inte göra. Sett spelare för spelare ska man packa in båda poängen i spelarbussen hem till Södermalm. Tipset blir 3-6.


Premiärens längsta resa

100 mil, enkel resa. Det är Kalix premiär när man besöker Tillberga i Västerås. Vilken tur att det är många Pokéstop efter vägen då.. För jag tror att det enda man kommer att kamma hem på den här resan är kanske en eller annan Pikachu, Bullbausar och Rattatas. TB Västerås kan komma att bli en av seriens överraskningslag och hemma inför den fanatiska och stora hemmapubliken, blir man svårslagna i vinter… TB vinner premiären med 6-4.


Premiärens hårdaste

Förra säsongen så låg Gripen på 510 minuter i utvisningsminuter. Broberg var snäppet vassare på 560. Nu möts dom i premiären. Räkna med tuffa tag direkt. Gripen som var seriens stryklag förra säsongen visade i mötet med Vänersborg att man nog kommer att plocka fler poäng i år. Dock blir man utan i premiären. Broberg såg vassa ut i World Cup och var en jätteräddning från Joel Othén ifrån att ha tagit sig vidare till semifinal. Nye tränare Grönberg har kanske något på gång med Söderhamnslaget och den långa trippen ner till Trollhättan kommer att bli rikligt belönad i form av två poäng. Resultat, 2-6.


Premiärens snabbaste

Skulle kunna vara Nikita Ivanov i Vänersborg. Men nu handlade det inte om farten på rören utan vem som hittar nätet snabbast. Bortser från det två matcher som spelades förra fredagen och nog borde någon hitta på målet tidigare än vad både David Karlsson och Mikko Lukarilla gjorde då.

Fast å andra sidan så tror jag att vi hittar snabbaste målskytten i Lidköping i alla fall. Jag ger nykomlingen Tellus två minuter att hålla undan för första kassen. Tror faktiskt att det blir Daniel Andersson som skjuter det första målet den här premiäromgången.


Premiärens publikfest

Skulle önska att det blir i Sandviken men det stannar nog vid en önskan. Blir det över 2000 i GA får man vara nöjd och hoppa jämnfota av glädje. Måste nog även här säga att det blir i Lidköping. I dag (torsdag) har man redan sålt över 2000 biljetter och även om det kommer att bli en match där spänningen är sekundär, så kommer folket i Lisch ändå. En bit över 3000 bör räcka för att bli bäst i premiären.


En uppstickare är Vetlanda och deras match mot Bollnäs som i dagsläget pekar mot fullt hus, lite drygt 2000 personer. Jätteroligt för Vetlanda och bra för bandyn.


Så tror jag att vi kommer att få uppleva premiären. Vad tror ni? Det vi vet är att nu drar det i gång på allvar. Historiens bästa upplaga av elitserien kan ta sin början. Köp en biljett redan i dag!

Av Thomas Forsberg - 24 oktober 2016 16:39

Elitserien har egentligen inte haft den riktiga premiären än och ändå så har vi en första snackis i bandysverige. Tänker på Martin Johanssons tackling på Alan Dzhusoev i fredagens smygpremiär. SAIK valde att ganska snabbt anmäla Johansson för den förseelsen och det tycker jag man gör rätt i.


”Det ser hårt ut, men jag är absolut inte ute efter att skada någon.” Det är Johanssons ord efter händelsen. Och jag både hoppas och tror på det Martin säger. Men samtidigt så sa Baloo det också när han klippte till för Mowgli, ”Jag tänkte inte klippa till honom så hårt”…


Anledningen till att jag anser att SAIK gör rätt i att anmäla detta är för att direkt visa att inom bandysporten så ska sådana tacklingar som tar mot huvudet eller andra vårdslösa smällar, beivras. Tala är guld och tiga är silver och ingen minns en silvermedaljör…


Nu vet jag att jag förser en brasa med bränsle då SAIK i mångas ögon också är duktiga på att dela ut smällar och innan den här brasan fattar eld på allvar så vill jag naturligtvis säga att lagen är lika för alla och när det gäller Alans ”hämnd” på Johansson några minuter senare så är den inte snygg och Lusens sätt att stoppa Esplund på, är väl på gränsen då Linus går in lågt, vilket kan vara farligt. Nu renderade inga av dessa tacklingar i utvisningar och det kan man väl tycka vad man vill om. Men Johanssons ”Baloopropp” på Alan, gav en 10:a och i mina ögon hade det faktiskt kunna varit ett rött kort. Hårt och rejält spel, ok. Men mot huvudet känns inget vidare någon dag i veckan…


Jag tycker att det är bra att det finns en möjlighet nu att anmäla händelser i efterhand och med tanke på vad som hände i våras i det smått infekterade mötet mellan SAIK och VSK, så visade det ju att man tar detta på allvar. Även om det för en svartvit blev väldigt tungt och så här ett drygt halvår efter så är man fortfarande stum över utfallet i fallen Jansson-Mossberg och Nilsson-Forslund. Nu är det historia och ska inte rotas i något mer. Det river bara upp stora sår i ett svartvitt hjärta..


Det som är viktigt är att det inte går någon sorts prestige eller trend i att anmäla spelare hit och dit. Sandlådenivåer får dom i det amerikanska presidentvalet hålla på med. Det ska naturligtvis finnas fog för anmälningar och som sagt, i detta fall anser jag att det gör det.


Men vinner man något då på att anmäla? Ja, det kan man ju undra egentligen. Tittar man på hockeyn så är det väl kölappssystem till disciplinnämnden redan efter några omgångar. Fast spelare blir avstängda i parti och minut, så fortsätter det vårdslösa spelet. Att man efter en knätackling som kan förstöra en spelares säsong och kanske till och med karriär, åker skrattandes av isen, visar tyvärr på oförståelse för vad man gjort och sänder ju konstiga signaler till dom små hockeyspelarna.


Vill vi ha det så i bandyn också? Nä, inte jag i alla fall. Jag ser hellre Esplund göra fantastiska dribblingar. Johansson göra perfekta brytningar. Edlund skjuta kanoner i krysset och Hellmyrs åka igenom ett helt försvar och sprätta upp bollen i krysset (inte mot SAIK då..) än hårda tacklingar och slagsmål i ett sarghörn. Men det är jag det…


Oavsett hur det går med denna anmälning så var det viktigt att SAIK gjorde det. Det här handlar inte om att sätta Villa eller Johansson i dålig dager och på något sätt förstöra för dom. Det spelar ingen roll om situationen hade varit tvärtom, att Alan kört över Johansson. För som bandysupporter så vill man ju uppleva det vackra i den här sporten och då får man faktiskt vara flerfärgad och vill man se vårdslösa tacklingar, besök en hockeyarena nära dig. Det är snudd på garanti att ni får uppleva det…

Av Thomas Forsberg - 22 oktober 2016 09:28

För det första. Grattis Villa till segern och 5-0 det kan man ju inte bara snacka bort. David Karlsson visar att han fortfarande vet var målburarna på svenska bandyisar står och dom i Lidköpings Arena kommer nog att få besök många gånger den här säsongen av Karlssons projektiler.


Så. Nu var det sagt och skrivit. Nu till den kanske konstigaste bandymatch jag har sett. Att SAIK inte lyckades göra mål i den här matchen är för mig lika obegripligt som att människor faktiskt äter surströmming och tycker att det är gott. Den här matchen stank av oflyt men även ineffektivitet. Jag menar, 16(!) hörnor och INGET mål. 10 av dom i första halvlek. Visst, Villa rusade bra på många men ändå… På 10 hörnor måste man kunna pricka rätt med någon i alla fall. Ska hörntrenden som pågått i flera år fortsätta att förfölja SAIK, blir det tufft att utmana V-lagen, VSK och Villa, som förra året var bäst på att utnyttja hörnor. Nu hade Villa ingen lycka med sina hörnor i går heller men 0 mål på 7 hörnor, känns ändå mer acceptabelt än 0 på 16… Sen att man fick två straffar och satte båda medan Edlund sköt rakt i gapet på omöjlige Thimfors, spär bara på den dåliga statistiken i den konstigaste bandymatchen jag sett...


För spelmässigt var det här SAIK:s match. Åtminstone i 60-65 minuter. Hela första halvlek är en uppvisning i fartfyllt tempo med kombinationer och chanser till både höger, vänster, upp och ner. Men längst bak i Villas kompakta försvarslinje så fanns, Thimfors. Den dag han lägger handskarna på hyllan och ska berätta om tre av sina bästa matcher i karriären, kommer denna med största sannolikhet vara en av dom. Han var överallt och det få gånger han inte var på plats, så stod stolparna där så vackert och räddade upp det. Två ramträffar noterades Edlund för bland annat.


”Känns konstigt att förlora med 0-5 i en match man känner att man borde ha vunnit” Ungefär så beskrev Ted Haraldsson matchen efteråt och det är bara att hålla med. SAIK hade mycket väl kunna varit i ledning med både 1,2 eller 3 mål efter första halvlek. Men i stället så var man i underläge med 0-2. Om någon kan förklara logiken i idrott för mig, mejla mig snarast…


Samtidigt så måste man ju lyfta fram Villa. Man står pall för ett tryck som stundtals är kraftigt. Sen går man upp och via måltjuv Karlsson så tar man vara på sitt första läge i matchen och sedan även en straff. Och sedan i andra halvlek så lyfter man sig och när SAIK stångat sig trött, tar man över kommandot och glider undan med en högst komfortabel seger. Villa ser riktigt starka ut både försvarsmässigt och offensivt. Men ändå, detta var den konstigaste bandymatch jag sett…


10 mars 2006 var senaste gången SAIK blev nollat. Då förlorade man en tredje semifinal mot Edsbyn med förskräckliga 9-0. Nu var det en premiär som egentligen skulle ha spelats i december men då det ska ske andra aktiviteter i arenan i Lidköping så var man tvungen att flytta fram den här matchen. Det var ju så här med facit i hand, synd.. För jag tror nämligen att dessa två lag är på olika plan för tillfället. Villa känns tryggare i sitt spel just nu medan SAIK är lite i sökandet efter det perfekta spelet. Lite jobbigt då att man nu har VSK och sedan Bollnäs i upptakten av serien..


Fast det kanske är lika bra det att klämma dom tre huvudopponenterna till finalplatsen på en gång. Nu blev det både 0 poäng och 0 mål mot Villa. Men ser man till hur SAIK spelade så bör man nog ändå känna att man är på rätt väg. En bra känsla efter att ha förlorat med 0-5 kanske är svårt att odla fram men jag tror att Brodén och In-Fall-In är rätta männen till att göra det.  Jag räknar kallt med målfirande i Göransson Arena nästa fredag och förhoppningsvis leder det till poäng också. Nån som har hört talas om ”Ketchupeffekten”??


I kväll så gör Sergej Lomanov och hans två ryska kompisar Ivanov och Bulatov debut i den svenska elitserien. Stort och man kommer väl förmodligen att göra det med två friska poäng i ”Bro-derbyt” mot Gripen. Men IFK har ju inte direkt imponerat på försäsongen så kan Gripen hålla emot 60-65 minuter, kan nog nerverna göra sig påminda hos Karlssons mannar. Men det är föga troligt. Mitt tips är att IFK vinner med typ 7,8-2.


Slutligen så vill jag bara hylla initiativet att starta en bandykanal. Att vi som älskar denna sport får möjligheten nu att se alla matcher, är fantastiskt roligt även om man skulle vilja ha det inbakat i TV-licensen. Men det är väl en utopi att tro på att det skulle komma att hända.


Jag hoppas att bandyplay tar fram ett abonnemang för säsongen. Finns säkert i tankarna redan och det går ju att ordna på olika vis. Ett heltäckande för alla matcher eller bara för just det lag man hejar på.

99 kr för sändningen i går, tycker jag var helt ok. Skarp bild och bra kameraman. Hoppas att det inte bara finns i Lidköping.


Bollen är i rullning. Världens vackraste lagsport är i gång på allvar. Och tro mig. Det här var inte den sista konstiga matchen den här säsongen…..

Av Thomas Forsberg - 17 oktober 2016 14:25

V som i Victory. V som i Villa och Västerås. Efter två försäsongscuper så är det faktum att så är fallet i svensk bandy just nu. Villa vann ju Svenska Cupen och imponerade också i Sandviken i helgen där man knallade igenom gruppspelet relativt enkelt och tog sig hela vägen fram till finalen. Men där ställdes man mot Västerås som i Svenska Cupen fick se sig besegrade av just Villa. Det fick Villa och hela Lidköpings kommun käka upp en sen söndags eftermiddag i Sandviken.


Det grönvita monstret har vaknat upp till en ny bandysäsong och käkar just nu upp allt och alla och likt det monster man är, spottar man ut resterna och kliver vidare mot nya erövringar. Det är inte annat än att jag får 90-tals vibbar av detta VSK, då man mellan åren 1990-99 plockade hem 6 SM-guld, 2 World Cup och 5 Europacuptitlar. Är det någon mer än jag som får kalla kårar efter ryggen?...


Jag hade någon löjlig känsla att SAIK skulle kunna rå på VSK i semifinalen och det började ju bra med ledning och även vid 3-3 kändes känslan helt ok. Då plockade plötsligt monstret fram nya krafter och ledda av Holmberg och Jansson så kändes det som om hela VSK helt plötsligt växte och blev dubbelt så stor och stark som SAIK-spelarna och olustigt nog så ryckte man ifrån.


Att man sedan hade lite studsar och medflyt i finalen, hör bara till ett vinnande lag. Den dag Villa, SAIK, Bollnäs, Vänersborg och det övriga får dom studsarna med sig, kan man utmana VSK. Fram till dess så ser inte jag någon annan kandidat till SM-guldet i mars. Det vrider och skriker i hjärtat mitt att behöva erkänna det men ibland måste man krypa till korset och erkänna sanningen.


Nu är det en lång väg till Tele 2 i mars och mycket kommer att hinna hända på vägen. Skador, sjukdomar och lag som kommer att bli bättre kommer naturligtvis att finnas med som ingredienser i den bästa elitserie som spelats. Men när VSK kan plocka fram det här spelet när man både har och haft skadeproblem, ja då är det inget annat än imponerande. Nu är det upp till Bandybollar av stål, Grabbar med flås, Esplund med trollspöet, Lomanov den store och det andra att hitta vägar för att stoppa Det Grönvita monstret….


Årets World Cup blev för mig det första sedan cupen hamnade 4 mil från mig, där jag inte hade några arbetsuppgifter. Lite märklig känsla men betydligt mer sömn, vilket inte är att förakta. Så att jag ska bedöma årets cup när man sett fem matcher live, kanske inte blir det mest rättvisa. Men tack vare tekniken så har jag ju kunna följt cupen hemifrån och sett dom allra flesta lagen. Så en liten summering får det nog ändå bli.


Årets Topp:

Ja, det är redan nämnt men bör göras det igen. Västerås SK imponerade från torsdag till söndag och går igenom cupen helt obesegrade. Sattes på prov i kvartsfinalen mot Hammarby men två monsterräddningar av Bergwall och effektivitet framåt, så redde man upp det. Semi och final blev sedan aldrig riktigt spännande.


Även Villa bör nämnas här. Final i World Cup. Efter många sorger och bedrövelser i den här cupen så fick man det till sist att stämma. Final för första gången någonsin och det efter att man imponerat hela vägen fram där toppspelarna var på topp och breddspelarna var så jämna som det behövs. Villa ser onekligen starka ut och kommer givetvis att bli att räkna med i vinter.


Plockar även med Vetlanda här. Visar upp ett bra spel som kommer att kunna stöka till det för många av det absoluta topplagen. Ja, Vetlanda kanske till och med kommer att kunna vara med i toppen? Man har ju en bra början i att man börjar på bokstaven V….


Årets flopp:

Här måste det ändå bli Bollnäs. Jag tror hela Hälsingland och förmodligen resten av bandysverige är i lite chocktillstånd efter dom här dagarna.  Vad var det som hände egentligen? En blek och tam första match mot finska Akilles, 4-2 seger följdes upp av en minst lika blek insats mot Vetlanda, som är betydligt bättre än Akillies och då blev det ju förlust, 2-3. Bandyskridskorna mot strupen mot Jenisej i sista matchen och det gick ju inte. Ryssarna gjorde lite som dom vile fram till 5-0, innan Bollnäs fick ta sista biten av kakan och reducera tre gånger.


Nu är vi ju bara i inledningen av säsongen så att plocka fram stora motorsågen och kapa Bollnäs, är att ta i. Men nog finns det en del att fundera på där. Det annars så täta försvaret såg inte alls lika vattentätt ut och framåt så gör man ju bara 9 mål och då hade man en slagpåse i finska Akilles i gruppen.


Nu gäller det för Bollnäs att ta lärdom av detta fiasko och se till att man kommer väl förberedd till serien. För skulle resultaten utebli även där i inledningen, kommer olyckskorparna flyga lågt över Sävstaås...


Vänersborg får en liten del i den här utmärkelsen också. Även om gruppen var tuff med både Villa och Neftyanik så syntes det att det finns saker att jobba med även där. Lomanov får nog bereda sig på betydligt tuffare säsong än vad han kanske trott. Blir en hel del soloköra och när domarna inte godkänner hans utfällda armar över uteblivna frislag, får han jobba in sig på ett annat spår. Ivanov kommer att se till att många motståndarlag fördubblar sina utvisningsminutrar den här säsongen då han har en ruskig fart när han kommer. Kommer han att lära sig ”The Swedish style of Bandy” blir Vänersborg farliga. Men just nu är Vänersborg det enda ”Vlaget” som inte har vinnarkänsla….


Årets SAIK:

Är det en blogg som ska handla mest om SAIK så är det väl klart att man måste ha en sådan här punkt med. Och i det stora hela så gör SAIK en bra turnering. Man vinner sina gruppspelsmatcher komfortabelt. Kul att se ungdomar som Rasmus Linder och Hannes Edlund får mycket speltid. Tycker mig även sen blivande storback i Jesper Jansson som spelade mest vid utvisningar och gjorde det då väldigt bra. Sen att Callander får göra tre mål i mot Botnia var ju kul på sitt sätt även om motståndet var av svensk division 1 klass kändes det som.


I kvartsfinalen mot Broberg kändes allt lugnt fram till 3-1. Men sedan drabbades man av den så förhatliga ”Brobergsskräcken”. Det har hänt förr och kommer att hända igen, var så säker. Tappad ledning till 3-3 och ett jätteläge för Broberg att i slutet avgöra. Då klev Joel Othén in i bilden och gjorde en sån där räddning som man har saknat i flera år nu. Och så åker Erik Pettersson upp och smaskar in 4-3. Puls ner och andan tillbaka.


Sen att man stöter på ett VSK som är för bra i semifinalen är inget att göra något åt. SAIK är med första halvlek och fram till 3-3. Sen verkar det nästan som om orken tryter litegrann.


SAIK är ju aldrig nöjda med att bara nå långt. Det är ända fram till guldets glänsande ögonblick man strävar. Men får man smälta detta lite nu så tror jag att det finns positiva känslor inför den här säsongen. Alan på mitten kommer att bli oerhört nyttig. Tekniker som arbetar över hela banan och kommer att bli bättre och bättre när han blir mer van i den S-märkta tröjan. Och längts bak så finns ju nu Othén som med sin jämnhet kommer att inge ett lugn inom laget. Och sedan med Mossberg, Pettersson och Edlund där fram så kommer målen att ramla in i strid ström.


Nu väntar dock en väldigt tuff inledning på serien. Villa på fredag i en fullsatt  arena och så sedan Västerås fredagen därefter. Två matcher som kan innebära 0 poäng i det värsta av världar. Den världen slipper jag helst att uppleva...


Årets saknad:

Hade ju som bekant då ingen arbetsuppgift på presshyllan denna gång. Men besökte den ändå vid ett tillfälle för att slänga lite käft med välbekanta ansikten. Men ett välbekant ansikte saknades.. Och på stolen som person alltid satt, satt där nu någon ryss. Tänker naturligtvis på SAIK-profilen, Daniel Bobo Hagström som så tragiskt lämnade oss i april. Vi upplevde sju World Cup ihop och en radda med andra matcher. Speciellt under World Cup så fick vi många tillfällen att snacka och kanske framförallt dricka kaffe. Jag kan nästan tänka mig att antalet kaffekoppar på pressläktaren minskade denna turnering...


Jag har skrivit det förr och det står fast. Göransson Arena blir inte lika nu när Bobo inte är där. Därför så blev jag väldigt rörd av det initiativ som SAIK tog genom att låta trycka upp hans namn på tröjorna som A-laget spelar i. Jag tycker att det säger något om vad Bobo betydde för SAIK och även vad SAIK betydde för Bobo.


Nästa gång jag besöker presshyllan på Göransson ska jag ta två koppar kaffe. En för mig och en för dig, Bobo….


Årets ryssar:

Sedan cupen hamnade i Sandviken så har det fram till gårdagens final bara hänt en gång tidigare att två svenska lag spelat final. 2014 VSK mot Vänersborg. Annars så har den ryska dominansen varit stor i cupen. Aldrig har det varit så få (2) lag från Ryssland som spelat kvartsfinal. För några år sedan så var det 6 ryska lag i kvartsfinalspelet.


Spelet har vänt, som det heter. Nu är svensk klubblagsbandy störst igen. Det har ju naturligtvis med den ekonomiska situationen i Ryssland att göra. Men det smärtar nästan i ett bandyhjärta (av stål..) att se ex. Dynamo Moskva komma med ett lag som man gjorde detta år. Hamnade i en tät och tuff grupp men tre raka förluster måste svida ända in själen hos dom forna giganterna i Ryssland.


Nu är det Neftyanik och Jenisej som är nummer ett och två. Frågan är hur många lag kommer det nästa år?


Årets finnar/norrmän

Som vanligt slagpåsar i denna turnering. Räknar man ihop det tre lagen, Akilles, Botnia och Stabaeks målskillnad så blir det, 12-87. Det innebär att man i snitt förlorade med 1,33-9,6 i varje match. Det känns ju som ett lyft för bandysporten. Njet…. Varför inte plocka fram ett nytt grepp inom den här turneringen? I hockeyns World Cup skramlade man ihop ett Team Europa och ett Team Nordamerika. Kanske läge för Team Norden här då? Det bästa finska och norska spelarna i ett lag. Tror väl inte att segrarna skulle ramla in för ett sådant lag men målskillnaden tror jag skulle bli annorlunda i alla fall. Jämnare matcher måste ju vara roligare för alla. Det var en tanke riktad till det internationella bandyförbundet. Gör vad ni vill med den…


Nu lägger vi den 8:e turneringen i Sandviken till handlingarna och jag antar att det är precis som vid alla andra år. Det var bättre förr när cupen gick i Ljusdal. Men vet ni vad? Tiderna förändras och det är inget man kan göra något åt. Nostalgi är en sak. Nutid är en annan….


Nu laddar vi för seriestart!!!

Av Thomas Forsberg - 28 juni 2016 23:11

Sommaren 1986 var jag 11 år gammal och fotbolls VM gick i Mexico. Sverige hade inte kvalificerat sig dit då man föll olyckligt i den sista kvalmatchen en kall kväll i oktober samtidigt som det ”omöjiga” hände i Stuttgart. Där spelade nämligen Västtyskland, som redan var klar för VM, hemma mot Portugal och inte kunde väl The Germans torska mot Portugal, som på den tiden inte hade en viss Ronaldo och skådespelare Pepe i laget. Men se det kunde dom och vips var en sommar i Mexico utbytt till en regnig och kall svensk sommar för det svenska fotbollslandslaget.


Däremot så hade ett annat nordiskt land fixat flygbiljetterna till Mexico. Danmark var för första gången med i ett VM och eftersom Sverige befann sig på hemmaplan, fick en man ta till ett annat lag att heja på och då det flesta av mina kompisar hejade på länder som Brasilien, Spanien, England och Västtyskland, gick jag en annan väg och axlade dom rödvita färgerna. När alla andra försökte härma Socrates, Gary Lineker, Maradona och Butragueno på fotbollsplan, sprang den här 11-åringen omkring och var Preben Elkjaer, Frank Arnesen eller Michael Laudrup.


Och ni som vet er historia vet ju också att under tre matcher så var det ganska roligt att vara dansk supporter. Gruppseger med tre raka vinster, bland annat 2-0 mot Västtyskland och en fotboll som blev hyllad. I åttondelsfinalen mot Spanien tog det dock tvärstopp, trots att man tog ledningen. Men sedan klev en viss Emil Butragueno fram och med fyra mål, blev han känd som danskdödaren. Men Danmark hade ändå satt sitt avtryck på fotbollsvärlden med sitt spel och kanske även fansen då deras ramsa ”vi er røde, vi er hvide” blev en slagdänga som jag tror fortfarande så här 30 år senare hörs över slätterna i Mexico.


Nu skriver vi 2016. Den 11-åriga grabben är nu 41 år gammal och springer definitivt inte omkring och spelar fotboll. Men ändå är jag barnsligt kär i en fotbollsnation. Naturligtvis är det vulkanlandet Island. Vem har inte charmats av detta landslag? Redan innan Sverige fick checka ut så hade jag fattat tycke för Lagerbäcks vilt kämpande mannar och nu står dom tillsammans med sina fans inför en kvartsfinal mot Frankrike, i Frankrike. Går inte annat än att klicka Gilla på det….


Jag vet inte varför jag fattar tycke för så kallade underdogs. Det har varit så genom hela livet. Finns väl egentligen bara ett undantag och det är SAIK Bandy, som varit ett topplag ända sedan jag började intressera mig för bandy för sisådär 27 år sedan. Men sedan är det faktiskt rätt så konstiga lag, om ni frågar andra.


GIF Sundsvall. Hur många tror ni hejar på dom i lilla Ockelbo? Äger du bara en hand så klarar du att räkna dom, kan jag nästan lova er. Brukar få frågan varför jag har dom som favoritlag och svaret brukar oftast bli: Alltid retar det någon…


Newcastle och Nottingham. Känns som det var ett tag sedan dom var toppnotch, om man säger så. Jobbigt läge kommande säsong då dom slåss i samma serie, den engelska varianten av superettan. Jag hade ju kunna gått i andras fotspår och valt United, Arsenal, Chelsea eller Liverpool. Men det är ju inga underdogs.


Det ligger kanske någon tycka-synd-om känsla i det här att heja på lag/länder som slår underifrån. Men det jag uppskattar hos sådana lag är den vilja som man visar (ja, kanske inte Newcastle den gågna säsongen då…). Att se lag som inte har samma resurser som storlagen, ändå vara med och fajtas om poäng och titlar. Att se sådana lag lyckas, får mig i alla fall att må tusen gånger bättre än när tex. Hazard skjuter hem bucklan till Chelsea i PL eller när Messi för 24:e gången skruvar in en frispark och Barcelona vinner en ligamatch med 7-0. Det har dom ju jäkligt bra betalt för att göra och ska göra.


Därför så var valet att hålla på Island ganska enkelt för mig. Här snackar vi verkligen fotbollens David mot Goliat och det är ju det som är så häftigt. Att se alla dessa spelare vars efternamn slutar på son, slita och kämpa för varje meter på plan och dessutom även bjuda på vackra fotbollsmål, ger mig samma goda känsla som Elkjaer och Laudrup gav mig för 30 år sedan. Då var vi rode och vide. Nu är det isländskt stridsrop som gäller. Oooh………Ooooh…………Oooooh……


Och med ”Vulkanklacken” med och bakom sig, kan man säkert sätta skräck i spelare som Pogba, Giroud, Payet och allt vad dom heter. Den isländska fotbollsvulkanen laddar för ett utbrott och det kan mycket väl ske på söndag på Stade de France. Så sant som jag numera heter Thomas Forsbergursson….


Länge leve underdogsen!

Presentation


Thomas nu fyllt 40 bloggar om bandy och framförallt SAIK

Länkar

Fråga mig

6 besvarade frågor

Tidigare år

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2017
>>>

Följ bloggen

Följ Densvartvita med Blogkeen
Följ Densvartvita med Bloglovin'

Droppnätet


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se