Senaste inläggen

Av Thomas Forsberg - 28 oktober 2016 23:59

 

Det flesta av dom 1883 som var på plats i Göransson Arena klev ut i oktobermörkret med ett stort leende på läpparna efter den här matchen. Och vad annars efter 8-1 mot regerande mästarna VSK. 7-0 på 45 minuter. Jag skrev ju i mitt förra inlägg att jag ville ha retroaktiv utdelning från förra fredagens hemska kväll i Lidköping. Och nog fick man det. Ketchupeffekt? Jodå, med korv och senap och lite till….


Ett leende som vi tyvärr inte kan se finns på den som den här matchen spelades för. På pressläktarens mitt stod en stol tom. Fysiskt tom kanske men själsligt så tror jag nog ändå att Daniel Bobo Hagström satt där och myste. Kaffekoppen bredvid sin laptop som sig bör. Jag vill alla fall tro att det var så. Eller. Jag vet att det var så. En fin hyllning innan matchen där alla fick det berättat för sig vilken SAIK-människa Bobo var. Med den värme och humor han hade så gick det inget annat än att tycka om honom.


Den här hyllningen som Daniel fick i kväll var han verkligen värd. Och jag är säker på att där Bobo är just nu serveras det med största säkerhet hans segerpizza också.. Och du, Bobo. Du har hört den förr av oraklet Hedén hundratals gånger på pressläktaren men du får den igen av mig ”Vad heter jultomtens fru? Jo, Mary Christmas…. Humor var det ja..


Matchen då. Ja vad kan man säga. Två lag med stark defensiv i första halvlek gjorde att man funderade om det kanske skulle sluta 1-1 som det stod då. Det var en grönvit sopsäck och en svartvit och absolut inga hål någonstans. Bergwall verkade ha vaknat på den otäcka sidan, otäck om man är motståndare. Othén hade också vaknat på samma sida…


Sen i andra hände något. Efter knappt tio minuter så vaggade sig Mossberg fram läckert och minst lika läckert knackade han till med ett fruktat skott som passerade Bergwall i livsfarlig fart, decimetern över hjälmen och in i kassen. När sedan Erik Pettersson minuten senare kopierade Mossans ”tilltag”, ja då flög både bollar och vattenflaskan från Bergwall. Då förstod jag att slaget var vunnet. För när Andreas Bergwall börjar kasta lösa föremål kring sig är VSK en skuta på väg att sjunka. Där och då tror jag nog att Micke Carlsson ångrar att han plockade fram timeouten redan i första halvlek….


8-1 mot VSK är starka papper oavsett månad, dag eller klockslag. Och i kvällens match var det en stark defensiv i första som lade grunden till islossningen i andra. En defensiv som naturligtvis grundar sig i att man har en av Sveriges bästa målvakter längst bak, Joel Othén. För i ärlighetens namn så räddade han SAIK vid flera tillfällen innan det att Bergwall började hiva grejer omkring sig. Martin Falk och Abbe Bodin var/är duktiga målvakter men i Joel så har SAIK fått en trygghet i sitt försvarsspel och det märks på spelarna framför honom.


Skönt för grabbarna i S-märkta tröjan förstås att komma tillbaka efter 0-5 mot Villa. För hade det blivit torsk även här och sedan match på otäcka Sävstaås på onsdag, ja då har det gungat lite på SAIK-skutan. Nu sköt man in självförtroende i både kropp och huvud.


Övrigt då i premiären. Ja vi kan väl än en gång fastslå att jag har en bit kvar till det att jag kan kalla mig expert inom den här sporten. Men några korn hittade den blinda tuppen i alla fall.. …

Villas förste målskytt blev precis som jag trodde Daniel Andersson. Nu tog det förvisso lite längre än 2½ minut men ändå…


Snabbast målskytten i premiären blev i stället Oscar Olsson i Bollnäs som efter 6.31 gav Bollnäs ledningen. I den match som jag utnämnde som tänkbar knall och på ett vis så tycker jag att det blev det. Jag menar 6-6 när Bollnäs spelar. Har Forslund övergått till raggarbandy i stället för vårda-vänd-om-bandyn? Ja, kanske är det rätt melodi för Bollnäs som dock hade kunna åkt hem med två poäng. Ledning 6-4 med tio minuter kvar blev alltså till delad pott.


Den riktiga knallen var väl ändå Sirius som plockade av Hammarby en poäng via 2-2. Där Hammarby kvitterade sent i matchen dessutom. Frågan är vad detta resultat säger om det två lagen. Är Sirius bättre än vad vi tror eller har Hammarby en bit kvar till toppen? Tror på det sistnämnda…


Den utvisnings tätaste matchen blev som jag trodde den i Trollhättan mellan Gripen och Broberg. 70 minuter hamnade det på till slut. Ingen batalj men rätt hade jag. Hurra för den blinde tuppen..

Hårt blev det också resultatmässigt. 2-3 och Gripen med en hörna det sista som hände i matchen. Precis så spännande som man vill att det ska vara. Kanske är Gripen ett lag för fler poäng än förra säsongen.


Största segern togs som jag trodde av Villa. Men det stannade under tvåsiffrigt och därför så kan Tellus ändå resa hem någorlunda raka i ryggen. Grattis förresten till William Hallberg som skrev in sig i bandyns stora historiebok när han i matchminut 34 satte reduceringen fram till 2-1. Tellus första mål i elitserien. Det om något kan William och det övriga ta med sig.

Däremot svek David Karlsson och gjorde ”bara” två mål. Värst blev Daniel Andersson med fyra.


Tillberga höll nollan hemma mot Kalix, 3-0. Vem förutom Zocke såg det komma? Förmodligen ingen men starkt gjort var det i alla fall. Kanske inte en seger över Kalix skrämmer det övriga lagen speciellt men att nolla ett lag visar ändå på en bra defensiv.


Stefan Karlsson i Vänersborg är nog också en nöjd herre denna fredag. Att åka upp till Edsbyn är ingen lätt uppgift någon dag i veckan och när spelet även har hackat på försäsongen. Därför satt nog 6-4 segern oerhört bra för laget med flest ryssar. Lomanov gjorde inget mål men assisterade till ett i alla fall. Här var släkten värst som det heter då Felix Pherson, fostrad i Edsbyn, satte två av målen. Detta var dessutom Vänersborgs första seger i Edsbyn på hela 2000-talet. Det ni. Det kan man kalla att knäcka en lååååång svit…


Totalt så sågs denna ”riktiga” premiär av 9497 personer. Ger ett snitt på 1357 per match. Är det en ok siffra eller inte? Ja det är väl upp till var och en och bedöma men nog hade jag helst sett att siffran hade varit lite högre. Bäst var det förstås i Lidköping där 2523 fanns på plats (ett korn till upplockat av den blinda tuppen, förvisso det enklaste..)


Men sedan var det faktiskt i Sandviken som näst mest människor hade övergett tacotallriken och falsksjungande idoler på tv. 1883 får ses som en fullt godkänd siffra, även om fjolårets hemmapremiär mot Edsbyn sågs av drygt 100 pers. fler.


En premiärfredag är på väg att ta slut och övergå i en dagen-efter-lördag. På söndag ställer vi om till vintertid. I mina ögon så kan man göra det samma dag som bandy har sin premiär. För det är ett vintertecken om något… Peace. Love and bandy for everyone… (OBS! Det sista var inget PR-trick för Borlänge…)

ANNONS
Av Thomas Forsberg - 27 oktober 2016 09:00

Till att börja med. Att Villa skulle agera på anmälan som gjordes mot Martin Johansson var väntad. Inte kanske lika säkert som att julafton i år infaller på en lördag men snudd på. Jag hade det på känn när jag skrev om det i blogginlägget sist. Men på något sätt så trodde jag ändå att Villa inte skulle plocka fram hinken och spaden. Nu sitter SAIK och Villa i samma sandlåda. Efter fredagens ”riktiga” premiäromgång är avklarad, kanske dom har fått sällskap. Hoppas inte det…


Nu till lite roligare saker. På fredag så är det alltså dags för samtliga lag att göra entré i elitserien. Visst, fyra av lagen har en match i benen men för övriga så är det premiär och det känns härligt att vi har kommit så långt i kalendern så att vi kan skriva in, BANDYPREMIÄR.


Sju matcher ska spelas. I Sandviken, Edsbyn, Vetlanda, Västerås, Uppsala, Trollhättan och Lidköping kommer det klockan 19.00 att blåsas till match och precis som i vilken omgång som helst kommer något lag att vinna med mycket. Något lag kommer att få åka hem med svansen mellan benen och ta nya tag. Några matcher kommer att vara nervkittlande in på sista minuten. I någon match kommer kanske en hörna att avgöra eller varför inte en straff. Frågan är bara: Var någonstans händer detta? Det hade jag tänkt reda ut.


Premiärens säkraste

Den hittar vi nog med 101 procent säkerhet i Lidköping. Bajsar björnen i skogen? Serveras det hamburgare på MC Donalds? Och finns det sand i Sahara-öknen? Allt detta och en storvinst för Villa är självklara saker i livet. David Karlsson satte fyra baljor i smygöppningen av säsongen och är han med på isen på fredag, så gör han ett ryck i skytteligan. Allt under tvåsiffrigt kan Tellus ta med sig som en prestation. Tips: 12-2.

(Samtidigt så tycker jag det är häftigt att Tellus tog denna möjlighet att gå upp och jag hoppas att man kommer ta vara på den.)


Premiärens delade glädje

Kan ske i det djupaste av Hälsingeskogarna. Edsbyn som har ett smygläge i år med en intressant trupp tar emot stjärnspäckade och hårdsatsande Vänersborg. Här kommer Edsbyns tighta defensiv att ställas mot snabbskrinnande Ivanov och lokomotivet Lomanov med ständigt skottglade Hedqvist bredvid sig. Den här matchen kan bli allt från ett blixtrande äventyr till en mer återhållsam historia där 22 spelare tar ut varandra. ”Händerna mot skyn” heter det ju i byn. Jag sticker upp näsan i skyn och doftar kryss, 4-4.


Premiärens knall

Knall är kanske fel ord för den här matchen. Men Vetlanda mot Bollnäs kan mycket väl få en annan utgång än vad kanske många tror. För förhandstipsen lutar kanske till fördel för Bollnäs. Men mot ett Vetlanda med råg i ryggen efter en bra World Cup och ett ökat publikintresse, kan det sluta i att poängen stannar i Småland. För Bollnäs känns inte riktigt flygklara än, för dom högre höjderna. Det orangeblåa flygplanet har fått in lite grus i motorerna då Patrik Nilsson dras med ömmande finger och en Ville Aaltonen som för första gången på 20 år kommer att missa en match för en skada, som tyvärr håller honom borta från bandyn i nästan två månader eventuellt. Riktigt illa för Bollnäs. Jag tror att Vetlanda vinner den här matchen med 5-3.


Premiärens fall för disciplinnämnden

Skrivit halvt på skämt och halvt på allvar. För med tanke på slutspelet förra säsongen då SAIK och VSK drabbade samman över 450 minuters bandy och där det inte alltid var snack om spelet som gällde, ligger det nära till hands att tro på en tuff batalj i Göransson Arena. Den där hatstämningen klubbarna mellan som fanns på 80 och 90-talet, har blommat upp igen i takt med att VSK vuxit ut till en av dom riktigt stora igen. Det spelar ingen roll om det är träningsmatch, cupmatch eller seriematch. Båda lagen hatar verkligen att förlora mot det andra.

Nu hoppas jag att båda lagen gör det dom är bäst på, spela bandy. Då finns det all anledning att tro på en fantastisk match på fredag. En fantastisk match där jag tror att SAIK får retroaktiv utdelning från nollan i Lidköping. Tror på 7-5 till SAIK.


Premiärens utematch

Premiärens säkraste konstaterande. För Sirius-Hammarby är nämligen den enda match som kommer att spelas utan tak. Studenternas är en av landets is säkraste anläggningar och extra roligt att man får inleda med ett möte man kan kalla derby i alla fall. Matchen ska väl vinnas av Hammarby som såg bra ut i World Cup. Men samtidigt så har man varvat insatserna rejält på försäsongen så några jättefavoriter, tycker jag inte att dom är. Och kanske har fotbollsframgången i Uppsala gjutit in extra mod i bandyspelarna. Men att tippa något annat än seger för Hammarby, tänker jag inte göra. Sett spelare för spelare ska man packa in båda poängen i spelarbussen hem till Södermalm. Tipset blir 3-6.


Premiärens längsta resa

100 mil, enkel resa. Det är Kalix premiär när man besöker Tillberga i Västerås. Vilken tur att det är många Pokéstop efter vägen då.. För jag tror att det enda man kommer att kamma hem på den här resan är kanske en eller annan Pikachu, Bullbausar och Rattatas. TB Västerås kan komma att bli en av seriens överraskningslag och hemma inför den fanatiska och stora hemmapubliken, blir man svårslagna i vinter… TB vinner premiären med 6-4.


Premiärens hårdaste

Förra säsongen så låg Gripen på 510 minuter i utvisningsminuter. Broberg var snäppet vassare på 560. Nu möts dom i premiären. Räkna med tuffa tag direkt. Gripen som var seriens stryklag förra säsongen visade i mötet med Vänersborg att man nog kommer att plocka fler poäng i år. Dock blir man utan i premiären. Broberg såg vassa ut i World Cup och var en jätteräddning från Joel Othén ifrån att ha tagit sig vidare till semifinal. Nye tränare Grönberg har kanske något på gång med Söderhamnslaget och den långa trippen ner till Trollhättan kommer att bli rikligt belönad i form av två poäng. Resultat, 2-6.


Premiärens snabbaste

Skulle kunna vara Nikita Ivanov i Vänersborg. Men nu handlade det inte om farten på rören utan vem som hittar nätet snabbast. Bortser från det två matcher som spelades förra fredagen och nog borde någon hitta på målet tidigare än vad både David Karlsson och Mikko Lukarilla gjorde då.

Fast å andra sidan så tror jag att vi hittar snabbaste målskytten i Lidköping i alla fall. Jag ger nykomlingen Tellus två minuter att hålla undan för första kassen. Tror faktiskt att det blir Daniel Andersson som skjuter det första målet den här premiäromgången.


Premiärens publikfest

Skulle önska att det blir i Sandviken men det stannar nog vid en önskan. Blir det över 2000 i GA får man vara nöjd och hoppa jämnfota av glädje. Måste nog även här säga att det blir i Lidköping. I dag (torsdag) har man redan sålt över 2000 biljetter och även om det kommer att bli en match där spänningen är sekundär, så kommer folket i Lisch ändå. En bit över 3000 bör räcka för att bli bäst i premiären.


En uppstickare är Vetlanda och deras match mot Bollnäs som i dagsläget pekar mot fullt hus, lite drygt 2000 personer. Jätteroligt för Vetlanda och bra för bandyn.


Så tror jag att vi kommer att få uppleva premiären. Vad tror ni? Det vi vet är att nu drar det i gång på allvar. Historiens bästa upplaga av elitserien kan ta sin början. Köp en biljett redan i dag!

ANNONS
Av Thomas Forsberg - 24 oktober 2016 16:39

Elitserien har egentligen inte haft den riktiga premiären än och ändå så har vi en första snackis i bandysverige. Tänker på Martin Johanssons tackling på Alan Dzhusoev i fredagens smygpremiär. SAIK valde att ganska snabbt anmäla Johansson för den förseelsen och det tycker jag man gör rätt i.


”Det ser hårt ut, men jag är absolut inte ute efter att skada någon.” Det är Johanssons ord efter händelsen. Och jag både hoppas och tror på det Martin säger. Men samtidigt så sa Baloo det också när han klippte till för Mowgli, ”Jag tänkte inte klippa till honom så hårt”…


Anledningen till att jag anser att SAIK gör rätt i att anmäla detta är för att direkt visa att inom bandysporten så ska sådana tacklingar som tar mot huvudet eller andra vårdslösa smällar, beivras. Tala är guld och tiga är silver och ingen minns en silvermedaljör…


Nu vet jag att jag förser en brasa med bränsle då SAIK i mångas ögon också är duktiga på att dela ut smällar och innan den här brasan fattar eld på allvar så vill jag naturligtvis säga att lagen är lika för alla och när det gäller Alans ”hämnd” på Johansson några minuter senare så är den inte snygg och Lusens sätt att stoppa Esplund på, är väl på gränsen då Linus går in lågt, vilket kan vara farligt. Nu renderade inga av dessa tacklingar i utvisningar och det kan man väl tycka vad man vill om. Men Johanssons ”Baloopropp” på Alan, gav en 10:a och i mina ögon hade det faktiskt kunna varit ett rött kort. Hårt och rejält spel, ok. Men mot huvudet känns inget vidare någon dag i veckan…


Jag tycker att det är bra att det finns en möjlighet nu att anmäla händelser i efterhand och med tanke på vad som hände i våras i det smått infekterade mötet mellan SAIK och VSK, så visade det ju att man tar detta på allvar. Även om det för en svartvit blev väldigt tungt och så här ett drygt halvår efter så är man fortfarande stum över utfallet i fallen Jansson-Mossberg och Nilsson-Forslund. Nu är det historia och ska inte rotas i något mer. Det river bara upp stora sår i ett svartvitt hjärta..


Det som är viktigt är att det inte går någon sorts prestige eller trend i att anmäla spelare hit och dit. Sandlådenivåer får dom i det amerikanska presidentvalet hålla på med. Det ska naturligtvis finnas fog för anmälningar och som sagt, i detta fall anser jag att det gör det.


Men vinner man något då på att anmäla? Ja, det kan man ju undra egentligen. Tittar man på hockeyn så är det väl kölappssystem till disciplinnämnden redan efter några omgångar. Fast spelare blir avstängda i parti och minut, så fortsätter det vårdslösa spelet. Att man efter en knätackling som kan förstöra en spelares säsong och kanske till och med karriär, åker skrattandes av isen, visar tyvärr på oförståelse för vad man gjort och sänder ju konstiga signaler till dom små hockeyspelarna.


Vill vi ha det så i bandyn också? Nä, inte jag i alla fall. Jag ser hellre Esplund göra fantastiska dribblingar. Johansson göra perfekta brytningar. Edlund skjuta kanoner i krysset och Hellmyrs åka igenom ett helt försvar och sprätta upp bollen i krysset (inte mot SAIK då..) än hårda tacklingar och slagsmål i ett sarghörn. Men det är jag det…


Oavsett hur det går med denna anmälning så var det viktigt att SAIK gjorde det. Det här handlar inte om att sätta Villa eller Johansson i dålig dager och på något sätt förstöra för dom. Det spelar ingen roll om situationen hade varit tvärtom, att Alan kört över Johansson. För som bandysupporter så vill man ju uppleva det vackra i den här sporten och då får man faktiskt vara flerfärgad och vill man se vårdslösa tacklingar, besök en hockeyarena nära dig. Det är snudd på garanti att ni får uppleva det…

Av Thomas Forsberg - 22 oktober 2016 09:28

För det första. Grattis Villa till segern och 5-0 det kan man ju inte bara snacka bort. David Karlsson visar att han fortfarande vet var målburarna på svenska bandyisar står och dom i Lidköpings Arena kommer nog att få besök många gånger den här säsongen av Karlssons projektiler.


Så. Nu var det sagt och skrivit. Nu till den kanske konstigaste bandymatch jag har sett. Att SAIK inte lyckades göra mål i den här matchen är för mig lika obegripligt som att människor faktiskt äter surströmming och tycker att det är gott. Den här matchen stank av oflyt men även ineffektivitet. Jag menar, 16(!) hörnor och INGET mål. 10 av dom i första halvlek. Visst, Villa rusade bra på många men ändå… På 10 hörnor måste man kunna pricka rätt med någon i alla fall. Ska hörntrenden som pågått i flera år fortsätta att förfölja SAIK, blir det tufft att utmana V-lagen, VSK och Villa, som förra året var bäst på att utnyttja hörnor. Nu hade Villa ingen lycka med sina hörnor i går heller men 0 mål på 7 hörnor, känns ändå mer acceptabelt än 0 på 16… Sen att man fick två straffar och satte båda medan Edlund sköt rakt i gapet på omöjlige Thimfors, spär bara på den dåliga statistiken i den konstigaste bandymatchen jag sett...


För spelmässigt var det här SAIK:s match. Åtminstone i 60-65 minuter. Hela första halvlek är en uppvisning i fartfyllt tempo med kombinationer och chanser till både höger, vänster, upp och ner. Men längst bak i Villas kompakta försvarslinje så fanns, Thimfors. Den dag han lägger handskarna på hyllan och ska berätta om tre av sina bästa matcher i karriären, kommer denna med största sannolikhet vara en av dom. Han var överallt och det få gånger han inte var på plats, så stod stolparna där så vackert och räddade upp det. Två ramträffar noterades Edlund för bland annat.


”Känns konstigt att förlora med 0-5 i en match man känner att man borde ha vunnit” Ungefär så beskrev Ted Haraldsson matchen efteråt och det är bara att hålla med. SAIK hade mycket väl kunna varit i ledning med både 1,2 eller 3 mål efter första halvlek. Men i stället så var man i underläge med 0-2. Om någon kan förklara logiken i idrott för mig, mejla mig snarast…


Samtidigt så måste man ju lyfta fram Villa. Man står pall för ett tryck som stundtals är kraftigt. Sen går man upp och via måltjuv Karlsson så tar man vara på sitt första läge i matchen och sedan även en straff. Och sedan i andra halvlek så lyfter man sig och när SAIK stångat sig trött, tar man över kommandot och glider undan med en högst komfortabel seger. Villa ser riktigt starka ut både försvarsmässigt och offensivt. Men ändå, detta var den konstigaste bandymatch jag sett…


10 mars 2006 var senaste gången SAIK blev nollat. Då förlorade man en tredje semifinal mot Edsbyn med förskräckliga 9-0. Nu var det en premiär som egentligen skulle ha spelats i december men då det ska ske andra aktiviteter i arenan i Lidköping så var man tvungen att flytta fram den här matchen. Det var ju så här med facit i hand, synd.. För jag tror nämligen att dessa två lag är på olika plan för tillfället. Villa känns tryggare i sitt spel just nu medan SAIK är lite i sökandet efter det perfekta spelet. Lite jobbigt då att man nu har VSK och sedan Bollnäs i upptakten av serien..


Fast det kanske är lika bra det att klämma dom tre huvudopponenterna till finalplatsen på en gång. Nu blev det både 0 poäng och 0 mål mot Villa. Men ser man till hur SAIK spelade så bör man nog ändå känna att man är på rätt väg. En bra känsla efter att ha förlorat med 0-5 kanske är svårt att odla fram men jag tror att Brodén och In-Fall-In är rätta männen till att göra det.  Jag räknar kallt med målfirande i Göransson Arena nästa fredag och förhoppningsvis leder det till poäng också. Nån som har hört talas om ”Ketchupeffekten”??


I kväll så gör Sergej Lomanov och hans två ryska kompisar Ivanov och Bulatov debut i den svenska elitserien. Stort och man kommer väl förmodligen att göra det med två friska poäng i ”Bro-derbyt” mot Gripen. Men IFK har ju inte direkt imponerat på försäsongen så kan Gripen hålla emot 60-65 minuter, kan nog nerverna göra sig påminda hos Karlssons mannar. Men det är föga troligt. Mitt tips är att IFK vinner med typ 7,8-2.


Slutligen så vill jag bara hylla initiativet att starta en bandykanal. Att vi som älskar denna sport får möjligheten nu att se alla matcher, är fantastiskt roligt även om man skulle vilja ha det inbakat i TV-licensen. Men det är väl en utopi att tro på att det skulle komma att hända.


Jag hoppas att bandyplay tar fram ett abonnemang för säsongen. Finns säkert i tankarna redan och det går ju att ordna på olika vis. Ett heltäckande för alla matcher eller bara för just det lag man hejar på.

99 kr för sändningen i går, tycker jag var helt ok. Skarp bild och bra kameraman. Hoppas att det inte bara finns i Lidköping.


Bollen är i rullning. Världens vackraste lagsport är i gång på allvar. Och tro mig. Det här var inte den sista konstiga matchen den här säsongen…..

Av Thomas Forsberg - 17 oktober 2016 14:25

V som i Victory. V som i Villa och Västerås. Efter två försäsongscuper så är det faktum att så är fallet i svensk bandy just nu. Villa vann ju Svenska Cupen och imponerade också i Sandviken i helgen där man knallade igenom gruppspelet relativt enkelt och tog sig hela vägen fram till finalen. Men där ställdes man mot Västerås som i Svenska Cupen fick se sig besegrade av just Villa. Det fick Villa och hela Lidköpings kommun käka upp en sen söndags eftermiddag i Sandviken.


Det grönvita monstret har vaknat upp till en ny bandysäsong och käkar just nu upp allt och alla och likt det monster man är, spottar man ut resterna och kliver vidare mot nya erövringar. Det är inte annat än att jag får 90-tals vibbar av detta VSK, då man mellan åren 1990-99 plockade hem 6 SM-guld, 2 World Cup och 5 Europacuptitlar. Är det någon mer än jag som får kalla kårar efter ryggen?...


Jag hade någon löjlig känsla att SAIK skulle kunna rå på VSK i semifinalen och det började ju bra med ledning och även vid 3-3 kändes känslan helt ok. Då plockade plötsligt monstret fram nya krafter och ledda av Holmberg och Jansson så kändes det som om hela VSK helt plötsligt växte och blev dubbelt så stor och stark som SAIK-spelarna och olustigt nog så ryckte man ifrån.


Att man sedan hade lite studsar och medflyt i finalen, hör bara till ett vinnande lag. Den dag Villa, SAIK, Bollnäs, Vänersborg och det övriga får dom studsarna med sig, kan man utmana VSK. Fram till dess så ser inte jag någon annan kandidat till SM-guldet i mars. Det vrider och skriker i hjärtat mitt att behöva erkänna det men ibland måste man krypa till korset och erkänna sanningen.


Nu är det en lång väg till Tele 2 i mars och mycket kommer att hinna hända på vägen. Skador, sjukdomar och lag som kommer att bli bättre kommer naturligtvis att finnas med som ingredienser i den bästa elitserie som spelats. Men när VSK kan plocka fram det här spelet när man både har och haft skadeproblem, ja då är det inget annat än imponerande. Nu är det upp till Bandybollar av stål, Grabbar med flås, Esplund med trollspöet, Lomanov den store och det andra att hitta vägar för att stoppa Det Grönvita monstret….


Årets World Cup blev för mig det första sedan cupen hamnade 4 mil från mig, där jag inte hade några arbetsuppgifter. Lite märklig känsla men betydligt mer sömn, vilket inte är att förakta. Så att jag ska bedöma årets cup när man sett fem matcher live, kanske inte blir det mest rättvisa. Men tack vare tekniken så har jag ju kunna följt cupen hemifrån och sett dom allra flesta lagen. Så en liten summering får det nog ändå bli.


Årets Topp:

Ja, det är redan nämnt men bör göras det igen. Västerås SK imponerade från torsdag till söndag och går igenom cupen helt obesegrade. Sattes på prov i kvartsfinalen mot Hammarby men två monsterräddningar av Bergwall och effektivitet framåt, så redde man upp det. Semi och final blev sedan aldrig riktigt spännande.


Även Villa bör nämnas här. Final i World Cup. Efter många sorger och bedrövelser i den här cupen så fick man det till sist att stämma. Final för första gången någonsin och det efter att man imponerat hela vägen fram där toppspelarna var på topp och breddspelarna var så jämna som det behövs. Villa ser onekligen starka ut och kommer givetvis att bli att räkna med i vinter.


Plockar även med Vetlanda här. Visar upp ett bra spel som kommer att kunna stöka till det för många av det absoluta topplagen. Ja, Vetlanda kanske till och med kommer att kunna vara med i toppen? Man har ju en bra början i att man börjar på bokstaven V….


Årets flopp:

Här måste det ändå bli Bollnäs. Jag tror hela Hälsingland och förmodligen resten av bandysverige är i lite chocktillstånd efter dom här dagarna.  Vad var det som hände egentligen? En blek och tam första match mot finska Akilles, 4-2 seger följdes upp av en minst lika blek insats mot Vetlanda, som är betydligt bättre än Akillies och då blev det ju förlust, 2-3. Bandyskridskorna mot strupen mot Jenisej i sista matchen och det gick ju inte. Ryssarna gjorde lite som dom vile fram till 5-0, innan Bollnäs fick ta sista biten av kakan och reducera tre gånger.


Nu är vi ju bara i inledningen av säsongen så att plocka fram stora motorsågen och kapa Bollnäs, är att ta i. Men nog finns det en del att fundera på där. Det annars så täta försvaret såg inte alls lika vattentätt ut och framåt så gör man ju bara 9 mål och då hade man en slagpåse i finska Akilles i gruppen.


Nu gäller det för Bollnäs att ta lärdom av detta fiasko och se till att man kommer väl förberedd till serien. För skulle resultaten utebli även där i inledningen, kommer olyckskorparna flyga lågt över Sävstaås...


Vänersborg får en liten del i den här utmärkelsen också. Även om gruppen var tuff med både Villa och Neftyanik så syntes det att det finns saker att jobba med även där. Lomanov får nog bereda sig på betydligt tuffare säsong än vad han kanske trott. Blir en hel del soloköra och när domarna inte godkänner hans utfällda armar över uteblivna frislag, får han jobba in sig på ett annat spår. Ivanov kommer att se till att många motståndarlag fördubblar sina utvisningsminutrar den här säsongen då han har en ruskig fart när han kommer. Kommer han att lära sig ”The Swedish style of Bandy” blir Vänersborg farliga. Men just nu är Vänersborg det enda ”Vlaget” som inte har vinnarkänsla….


Årets SAIK:

Är det en blogg som ska handla mest om SAIK så är det väl klart att man måste ha en sådan här punkt med. Och i det stora hela så gör SAIK en bra turnering. Man vinner sina gruppspelsmatcher komfortabelt. Kul att se ungdomar som Rasmus Linder och Hannes Edlund får mycket speltid. Tycker mig även sen blivande storback i Jesper Jansson som spelade mest vid utvisningar och gjorde det då väldigt bra. Sen att Callander får göra tre mål i mot Botnia var ju kul på sitt sätt även om motståndet var av svensk division 1 klass kändes det som.


I kvartsfinalen mot Broberg kändes allt lugnt fram till 3-1. Men sedan drabbades man av den så förhatliga ”Brobergsskräcken”. Det har hänt förr och kommer att hända igen, var så säker. Tappad ledning till 3-3 och ett jätteläge för Broberg att i slutet avgöra. Då klev Joel Othén in i bilden och gjorde en sån där räddning som man har saknat i flera år nu. Och så åker Erik Pettersson upp och smaskar in 4-3. Puls ner och andan tillbaka.


Sen att man stöter på ett VSK som är för bra i semifinalen är inget att göra något åt. SAIK är med första halvlek och fram till 3-3. Sen verkar det nästan som om orken tryter litegrann.


SAIK är ju aldrig nöjda med att bara nå långt. Det är ända fram till guldets glänsande ögonblick man strävar. Men får man smälta detta lite nu så tror jag att det finns positiva känslor inför den här säsongen. Alan på mitten kommer att bli oerhört nyttig. Tekniker som arbetar över hela banan och kommer att bli bättre och bättre när han blir mer van i den S-märkta tröjan. Och längts bak så finns ju nu Othén som med sin jämnhet kommer att inge ett lugn inom laget. Och sedan med Mossberg, Pettersson och Edlund där fram så kommer målen att ramla in i strid ström.


Nu väntar dock en väldigt tuff inledning på serien. Villa på fredag i en fullsatt  arena och så sedan Västerås fredagen därefter. Två matcher som kan innebära 0 poäng i det värsta av världar. Den världen slipper jag helst att uppleva...


Årets saknad:

Hade ju som bekant då ingen arbetsuppgift på presshyllan denna gång. Men besökte den ändå vid ett tillfälle för att slänga lite käft med välbekanta ansikten. Men ett välbekant ansikte saknades.. Och på stolen som person alltid satt, satt där nu någon ryss. Tänker naturligtvis på SAIK-profilen, Daniel Bobo Hagström som så tragiskt lämnade oss i april. Vi upplevde sju World Cup ihop och en radda med andra matcher. Speciellt under World Cup så fick vi många tillfällen att snacka och kanske framförallt dricka kaffe. Jag kan nästan tänka mig att antalet kaffekoppar på pressläktaren minskade denna turnering...


Jag har skrivit det förr och det står fast. Göransson Arena blir inte lika nu när Bobo inte är där. Därför så blev jag väldigt rörd av det initiativ som SAIK tog genom att låta trycka upp hans namn på tröjorna som A-laget spelar i. Jag tycker att det säger något om vad Bobo betydde för SAIK och även vad SAIK betydde för Bobo.


Nästa gång jag besöker presshyllan på Göransson ska jag ta två koppar kaffe. En för mig och en för dig, Bobo….


Årets ryssar:

Sedan cupen hamnade i Sandviken så har det fram till gårdagens final bara hänt en gång tidigare att två svenska lag spelat final. 2014 VSK mot Vänersborg. Annars så har den ryska dominansen varit stor i cupen. Aldrig har det varit så få (2) lag från Ryssland som spelat kvartsfinal. För några år sedan så var det 6 ryska lag i kvartsfinalspelet.


Spelet har vänt, som det heter. Nu är svensk klubblagsbandy störst igen. Det har ju naturligtvis med den ekonomiska situationen i Ryssland att göra. Men det smärtar nästan i ett bandyhjärta (av stål..) att se ex. Dynamo Moskva komma med ett lag som man gjorde detta år. Hamnade i en tät och tuff grupp men tre raka förluster måste svida ända in själen hos dom forna giganterna i Ryssland.


Nu är det Neftyanik och Jenisej som är nummer ett och två. Frågan är hur många lag kommer det nästa år?


Årets finnar/norrmän

Som vanligt slagpåsar i denna turnering. Räknar man ihop det tre lagen, Akilles, Botnia och Stabaeks målskillnad så blir det, 12-87. Det innebär att man i snitt förlorade med 1,33-9,6 i varje match. Det känns ju som ett lyft för bandysporten. Njet…. Varför inte plocka fram ett nytt grepp inom den här turneringen? I hockeyns World Cup skramlade man ihop ett Team Europa och ett Team Nordamerika. Kanske läge för Team Norden här då? Det bästa finska och norska spelarna i ett lag. Tror väl inte att segrarna skulle ramla in för ett sådant lag men målskillnaden tror jag skulle bli annorlunda i alla fall. Jämnare matcher måste ju vara roligare för alla. Det var en tanke riktad till det internationella bandyförbundet. Gör vad ni vill med den…


Nu lägger vi den 8:e turneringen i Sandviken till handlingarna och jag antar att det är precis som vid alla andra år. Det var bättre förr när cupen gick i Ljusdal. Men vet ni vad? Tiderna förändras och det är inget man kan göra något åt. Nostalgi är en sak. Nutid är en annan….


Nu laddar vi för seriestart!!!

Av Thomas Forsberg - 28 juni 2016 23:11

Sommaren 1986 var jag 11 år gammal och fotbolls VM gick i Mexico. Sverige hade inte kvalificerat sig dit då man föll olyckligt i den sista kvalmatchen en kall kväll i oktober samtidigt som det ”omöjiga” hände i Stuttgart. Där spelade nämligen Västtyskland, som redan var klar för VM, hemma mot Portugal och inte kunde väl The Germans torska mot Portugal, som på den tiden inte hade en viss Ronaldo och skådespelare Pepe i laget. Men se det kunde dom och vips var en sommar i Mexico utbytt till en regnig och kall svensk sommar för det svenska fotbollslandslaget.


Däremot så hade ett annat nordiskt land fixat flygbiljetterna till Mexico. Danmark var för första gången med i ett VM och eftersom Sverige befann sig på hemmaplan, fick en man ta till ett annat lag att heja på och då det flesta av mina kompisar hejade på länder som Brasilien, Spanien, England och Västtyskland, gick jag en annan väg och axlade dom rödvita färgerna. När alla andra försökte härma Socrates, Gary Lineker, Maradona och Butragueno på fotbollsplan, sprang den här 11-åringen omkring och var Preben Elkjaer, Frank Arnesen eller Michael Laudrup.


Och ni som vet er historia vet ju också att under tre matcher så var det ganska roligt att vara dansk supporter. Gruppseger med tre raka vinster, bland annat 2-0 mot Västtyskland och en fotboll som blev hyllad. I åttondelsfinalen mot Spanien tog det dock tvärstopp, trots att man tog ledningen. Men sedan klev en viss Emil Butragueno fram och med fyra mål, blev han känd som danskdödaren. Men Danmark hade ändå satt sitt avtryck på fotbollsvärlden med sitt spel och kanske även fansen då deras ramsa ”vi er røde, vi er hvide” blev en slagdänga som jag tror fortfarande så här 30 år senare hörs över slätterna i Mexico.


Nu skriver vi 2016. Den 11-åriga grabben är nu 41 år gammal och springer definitivt inte omkring och spelar fotboll. Men ändå är jag barnsligt kär i en fotbollsnation. Naturligtvis är det vulkanlandet Island. Vem har inte charmats av detta landslag? Redan innan Sverige fick checka ut så hade jag fattat tycke för Lagerbäcks vilt kämpande mannar och nu står dom tillsammans med sina fans inför en kvartsfinal mot Frankrike, i Frankrike. Går inte annat än att klicka Gilla på det….


Jag vet inte varför jag fattar tycke för så kallade underdogs. Det har varit så genom hela livet. Finns väl egentligen bara ett undantag och det är SAIK Bandy, som varit ett topplag ända sedan jag började intressera mig för bandy för sisådär 27 år sedan. Men sedan är det faktiskt rätt så konstiga lag, om ni frågar andra.


GIF Sundsvall. Hur många tror ni hejar på dom i lilla Ockelbo? Äger du bara en hand så klarar du att räkna dom, kan jag nästan lova er. Brukar få frågan varför jag har dom som favoritlag och svaret brukar oftast bli: Alltid retar det någon…


Newcastle och Nottingham. Känns som det var ett tag sedan dom var toppnotch, om man säger så. Jobbigt läge kommande säsong då dom slåss i samma serie, den engelska varianten av superettan. Jag hade ju kunna gått i andras fotspår och valt United, Arsenal, Chelsea eller Liverpool. Men det är ju inga underdogs.


Det ligger kanske någon tycka-synd-om känsla i det här att heja på lag/länder som slår underifrån. Men det jag uppskattar hos sådana lag är den vilja som man visar (ja, kanske inte Newcastle den gågna säsongen då…). Att se lag som inte har samma resurser som storlagen, ändå vara med och fajtas om poäng och titlar. Att se sådana lag lyckas, får mig i alla fall att må tusen gånger bättre än när tex. Hazard skjuter hem bucklan till Chelsea i PL eller när Messi för 24:e gången skruvar in en frispark och Barcelona vinner en ligamatch med 7-0. Det har dom ju jäkligt bra betalt för att göra och ska göra.


Därför så var valet att hålla på Island ganska enkelt för mig. Här snackar vi verkligen fotbollens David mot Goliat och det är ju det som är så häftigt. Att se alla dessa spelare vars efternamn slutar på son, slita och kämpa för varje meter på plan och dessutom även bjuda på vackra fotbollsmål, ger mig samma goda känsla som Elkjaer och Laudrup gav mig för 30 år sedan. Då var vi rode och vide. Nu är det isländskt stridsrop som gäller. Oooh………Ooooh…………Oooooh……


Och med ”Vulkanklacken” med och bakom sig, kan man säkert sätta skräck i spelare som Pogba, Giroud, Payet och allt vad dom heter. Den isländska fotbollsvulkanen laddar för ett utbrott och det kan mycket väl ske på söndag på Stade de France. Så sant som jag numera heter Thomas Forsbergursson….


Länge leve underdogsen!

Av Thomas Forsberg - 11 april 2016 22:50

Himlen fick i dag en svartvit ängel. En alltför tidig sådan. Det är med stor sorg man i dag har mottagit beskedet att en riktig svartvit vän har lämnat oss. Daniel ”Bobo” Hagström finns inte med oss längre. Jag trodde ju inte att ett svartvitt hjärta kunde sluta slå… Följande rader är tillägnad dig, Bobo….


Jag hann lära känna dig under 10 år och en sak är säker. Om man hade haft en dålig dag och humöret kanske inte var på topp, blev det till det bättre när man sprang på dig. Antingen på stan. På radiostationen eller vid ditt andra hem, Göransson Arena. Du hade på något sätt förmågan att plocka fram det goda humöret hos en med en humor som bara gjorde det omöjligt att inte dra på smilbanden. Och hur man än försökte att vara på plats före dig i arenan till en match, så misslyckades man. Var det bandy, var du där. Det kommer att kännas oerhört märkligt att komma upp på pressläktaren nästa säsong och se den stolen stå tom….


Ja, att bara besöka arenan kommer att kännas märkligt nästa säsong. På något sätt kommer det att finnas en tomhet i den hädanefter. Du ska ju sitta där på din plats. Nu blir det inte så. Men jag är dock säker på att du på något sätt kommer att finnas på plats. Vi kanske inte ser dig. Men vi kommer att känna av din närvaro. För även om du inte kroppsligen finns på plats så kommer din svartvita själ för alltid vaka över arenan.


Tack för alla glada pratstunder kring allt möjligt och omöjligt. Du kommer för alltid vara saknad. Och jag lovar att vid mitt första besök i arenan till hösten ska jag gå upp på pressläktaren och ställa upp stolen och paxa den åt dig. Den platsen är din!


Vila i frid, Daniel….

Av Thomas Forsberg - 19 mars 2016 21:11

För exakt 20 år sedan var jag på Studenternas för att se SAIK ta hem guldet som då hade varit på vift i 50 långa år. Hela staden och kanske även laget kände att nu var det dags. Guldet skulle plockas hem.

Det blev inte så. Molokna fick vi fans se hur mesta mästarna tog sitt 14:e guld.


Så jag känner verkligen igen mig i hur Lidköpingsborna och Villa spelarna måste känna sig just nu. I bussar på väg hem. I bilar som stannat efter vägen för pinkpauser. Vid någon hamburgerrestaurang längs vägen eftersom en hel dags anspänning som en final innebär, brukar innebära att hungern kommer som ett brev på posten, fast man står där som förlorare.


Jag vet hur det känns att under en hel härlig finalvecka gå omkring som på lätta moln och se bilder av glädje framför sig och förväntan över allt vad en final innebär. Och jag vet också när molnen helt plötsligt blåses bort och man ramlar handlöst mot marken med en tomhet som skulle få en Lars Norén pjäs och verka rolig…. Det suger fett att förlora en final.


Bandyfinalen är en 110-årig tradition. En pigg 110-åring. Och i en bandyfinal finns ingredienser som inte finns med i en vanlig serielunk. Det är mycket mer folk på läktaren. Det står och faller på en match. Varje misstag ses av så många fler och blir så mycket mer avgörande än i en match på t ex Sävstaås i november. Det kan vara ett ok att bära om man inte har varit där förr och vunnit.


Nu fanns det spelare i Villa med massor av rutin. Magnus Muhrén. Johan Esplund. Daniel Andersson. David Karlsson och Jesper Eriksson. Dom har varit med förr och även stått där som segrare. Jesper Eriksson och David Karlsson var med och tog hem Hammarbys första och historiska guld. Nu skulle man göra det till Lidköping. Men det var det där med ok….


När man som lag går ut på finalarenan far det säkert en hel del tankar i spelarnas huvuden. Man hör sina fans som åkt långt för att stötta och man vill bara ge dom valuta för pengarna. Och här tror jag att vanan att finnas på den här arenan, just den här dagen avgör om man väljer att känna att publiken är med en i ryggen och bär laget framåt eller om man väljer att sätta dom på axlarna bära dom med sig. Då blir det plötsligt ett ok i stället….


Det är därför det inte är någon slump att Västerås SK tog sitt 20:e guld den här eftermiddagen. Man visste vad som skulle ske där ute. Man var kall och litade som så många gånger förr på sitt grundspel och att tålamodet till slut skulle vinna. Villa satsade på att hålla boll mycket och lyckades bra. Men någonstans känner jag att hungern efter det där efterlängtade första guldet, blev för stor och tog makten över förståndet. Sen att Andreas Bergwall växte ut och blev precis som vanligt, ett monster i mål, gjorde ju inte saken bättre. Vilken målvakt.


Tyvärr så får Villa leva kvar med det gamla ordspråket, Villa men inte kunna. Däremot så tror jag att man har alla möjligheter att hitta tillbaka till Tele 2 nästa år då man som det verkar får behålla stommen i laget och kanske blir man också att spetsa till truppen ytterligare. Villa är med i toppen för att stanna. Frågan är när man står högst upp….


Vad säger man om Västerås SK då? Ja, till att börja med så är väl ett grattis på sin plats och det är även ett välförtjänt guld man tar. Man vinner elitserien. Man vinner i tre raka i kvartsfinalen. Hamnar i brygga mot SAIK med 1-2 i matcher men visar varför klubben ståtar med titeln Mesta Mästarna och bryter tillbaka. Och när så examensdagen kommer så är alla studenter verkligen på festhumör och med betyget MVG klarar man 90 minuters provet.


Att vara bäst när det gäller genomsyrar den här föreningen och dess spelare. Jag har varit inne på Andreas Bergwalls målvaktsspel. Men där finns fler. Ted Bergström, Tobias Holmberg, Simon Jansson, Magnus Joneby, Oskar Gröhn mfl. Bergwall undantaget så är det inga superstjärnor som det här VSK laget består av. Men det är ett lag som drar åt samma håll. Man ger allt för varandra och det räckte till ett andra raka guld. Och tro inte att den här klubben är nöjd med att ha tagit sitt andra raka och totalt 20:e guld. Nä, Västerås är även att räkna med nästa år och då ligger utmaningen i att ta ett tredje raka guld, vilket är svårt men också förmodligen väldigt sporrande när försäsongsträningen drar i gång någon gång i slutet av april eller när det nu blir.


Jag vet att jag har kastat ur mig en del dynga över Västerås under semifinalspelet mot SAIK. Men ni har all min respekt för det ni gjort och gör inom klubben. Det är inget annat än att erkänna att ni just nu är Sveriges bästa bandylag. Men jag behöver ju inte gilla det för det… Men STORT GRATTIS till 20:e guldet!


Publikfesten. Var någonstans?

Förra årets publiksiffra var den lägsta på många år och många gav ”skulden” på att SAIK var ett av lagen. Så när SAIK missade årets final var det många som jublade och såg fram emot en publikfest på Tele 2. Att slå 15 877 måste ju blir en plätt-lätt match när publikligans vinnare och 4:a möts.


Årets publiksiffra: 15 748. Om förra årets siffra var direkt svag. Vad ska man då kalla denna? Usel? Ja, det ligger nära tillhands.


Det finns ett sätt att locka över 20 000 till bandyfinalen som den ser ut just nu. Det är att bandyförbundet ändrar i sina regler och ger helt enkelt Hammarby en finalplats. Kanske blir svårt att genomföra men förbundet har lyckats förr med konstiga beslut, så varför inte…


Den där magiska finalen 2013 då över 38 000 personer fanns på plats satte någon typ av prägel på finalerna i Stockholm. Ribban sattes på orimlig nivå och året efter då SAIK och VSK spelade så var det 18 000 mindre. Flytten till Tele 2 skulle då lyfta det igen var det tänkt. Men skeppet sjunker och nu är frågan akut. Vad ska göras?


För uppenbarligen så räckte det inte med att SAIK missade finalen. När inte ens Villa och Västerås kan nå siffror runt 20 000, kommer tankarna osökt tillbaka till Uppsala. Jag skulle inte vilja sitta med i den kommitté som jobbar med SM-finalen i bandy just nu. Jag bävar för att vi snart nog står ute igen med risk för snö eller regn. Samtidigt känner jag att om det är vad som krävs för att bandyn ska må bra igen, är jag redo att ta med paraplyet….


Bandysäsongen 2015/16 är då tillända och jag måste ju även nämna något om den andra finalen som spelades i dag. Kareby vann damernas final mot AIK med 3-1 och visade att det är dom som regerar inom svensk dambandy. Kareby kan mycket väl bli lika dominanta som AIK har varit och på sätt och vis fortfarande är naturligtvis, då man spelade sin 18:e final på 19 år! Helt sjuka siffror. Men just nu är det ”Kex-laget” som är nummer ett i Sverige.


Men även om dessa lag verkar helt ohotade så kommer det lag underifrån. SAIK kunde inte matcha riktigt i år men har ett spännande lag på gång. Västerås har också fått bra snurr. Söråker kan, om man får behålla Malin Persson,kanske utmana också.


Det är väl bara att tacka alla bandyvänner för den här säsongen och hoppas att sommaren går fort så att träningsmatcherna får komma i gång snart. Nu drar väl Silly Season i gång på allvar och det ska bli spännande att se vilka som blir svenska mästare i det mästerskapet.


Till sist en undran: Bandypuls har gjort ett fantastiskt jobb för bandyn med att sända matcher på webben, Bra och läsvärda artiklar om hela bandysverige. Men när jag läste Axmans krönika inför finalen, kände jag en bitter eftersmak på en annars bra årgångsjournalstik...Detta är saxat ur hans krönika:


Till sist, på tal om domare...

...så vill jag egentligen inte skriva mer om den magsura semifinalen mellan VSK och Sandviken.

Men när Dennis Henriksen i slutminuten trycker upp en hård handske i ansiktet på Simon Jansson, då var det själva sinnebilden av en dålig förlorare.

När även spelare hänger på mobben och gör offret till en syndare är det inte värdigt en storklubb med en så stolt tradition.

Tur att det finns några – som Henrik Hagberg på twitter – som torgför förnuftets röst mitt i all missriktad bitterhet.

Sandviken får faktiskt skämmas hela vägen till nästa säsong.”


Ja men om du inte ville skriva om det, varför gjorde du det då? I sak har du absolut rätt. Men det är ditt ”Icke-gilla-SAIK” som lyser genom starkast. Så jag tycker att även du Axman, får skämmas hela vägen till nästa säsong…


Vill inte avsluta med bad feeling så jag önskar er alla därute en trevlig vår och sommar så syns vi på en bandyarena någonstans i höst!

Presentation


Thomas nu fyllt 40 bloggar om bandy och framförallt SAIK

Länkar

Fråga mig

5 besvarade frågor

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2017
>>>

Följ bloggen

Följ Densvartvita med Blogkeen
Följ Densvartvita med Bloglovin'

Droppnätet


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se